Minnesota stats tidning. [volume], February 19, 1896, Image 7

About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
I N N E S O A S A S I N I N O N S A E N E N 1 9 E U A I 1 8 9 6
Plato Center, III.
SWANSON RHEUMATIC CURE CO.,
J] härfvaaf FLEISHER'S YLLEGARN.
IN Adressera: Fleisher's Worsted Works, Philadelphia.
ties, Minnesota och uppodlade farmar i de
flesta counties i Minnesota och Wisconsin.
PrsHeland till $4.00 pp. sore och Tipp till $7.00^
A. E. JOHNSON & CO.,
Land and Emigration Agent*,
195 East Third St., St Paul, Minn.
O. & S. S1LBKKMAN,
Dep't M. 3.
Paul, Mimh
NEW YORK, BOSTON o. LIVERPOOL.
Cottonwood
BB Ar ooh aldrig fOrisrat mt passagerares lif.
F. Q. WHITING Mgr., Clark and Randolph, Chicago
WHITE STAR LINE
S. Töin^v French, 6'1 W n-Asaot,
2.U Srmth Clark Streét, .* CUlCAGfä \n\n •I
i''1!
v
Vfe
i
SVENSKT ORIGINAL,
(Fortfc-M föror. nt.Y
Ater suckadeFaui oéfa lutade pan
nan
i handen.
"Hör mig, Paul!" utropade jafj.
"Mitt handlingssätt var en följd af
mitt lifliga intresse för Han na. Hade
hon eller gumman sagt mig, att du
ämnade förena* ditt öde med flic
kans, hade jag genast dragit mig
i a k a
"Jag tror dot men säg mig, Con
ny, om Hanna icke hållit af mig, om
hon i det stället haft dig kär, hvad
hade då blifyit hennes lott? Hade
du, såsom student,förlofvat dig med
tvfttterskan Grönqvists dotterdot
ter?"
En het rodnad be täck te min pan
na. Så der allvarligt hade jag al
drig, sedan qvinnorna började in
tressera mig, tänkt på dem. Jag
var road af alla vackra flickor, ön
skade att blifva omtyckt af dem,och
egnade dervid icke en half tanke på
framtiden, I allt, som rörde nöjen,
hade jag lefvat för stunden. Det
var endast, då det gälde-^nina studi
er, min ärelystnad och det mål, jag
satt för den, som jag tänkte längre
fin för dagen. Jag kunde icke heller
besvara Pauls fråga. Då han icke
erhöll något svar, återtog han:
"Vill du, att jag skall säga dig,
hvad det blifvit af Hanna? Jo, det
hade gått henne, såsom folket nu
tror, att det gått."
"Pauil" inföll jag häftigt.
"Tyst, och låt mig säga ut min
tanke. Ser du, Conny, jag tycker
att det är bättre, att jag talar san
ningens ord till dig nu, än att sam
vetet en dag skall göra det. Om så
ledes Hanna tyckt om dig, hade hon
varit, hvad pratet säger att hon är,
en fallen flicka, och om man då frå
gat dig: "Håller du Hanna kär?"
skulle du stirrat på fragaren och
svarat ett kalit nej. Hanna hade
emellertid varit förlorad. Vanära
och elände hade hon fått i vinst, un
der det du, glömmande din dårskap,
fortsatt dia bana, som fört dig till
ära och anseende. Du hade dervid
icke ens kostat en tanke på den stac
kars flickan, och om det någon gång
händt dig, att minnet af henne
framstått (jj£.$ig, ski\lle 3^,ha ryckt
Jpå axlarna-ooh tröst&t dig, med, att
den der dårskapen icke var mera att
fästa sig vid än alla andra dylika,
som dagligen begås, och dermed
hade du förjagat alla saravetsqval.
Åter tystnads Paul. Jag satt der
mycket lik en upplexad skolpojke.
Det var första gången i mitt lif,som
jag uppbar förebråelser af denne
bror, som endast haft kärlek och
vänliga ord för mig.
Efter en halt kort paus fortsatte
Paul:
"Jag har talat hårda ord till dig,
Connyf-men jag ville varna dig. Du
skall komma ihåg» att jag tillbragt
min första barndom på krogar, varit
i beröring med de mest fallna varel
ser, sett lasten utan smink och i all
sin vederstygglighet, och d& blir
man led åt den. Har man då, som
jag, lärt känna dessa olyckliga va
relsers tidigare öden, så vet man,
att äfven de en gång varit unga,
oskyldiga flickor, hrilka blifvit loc
kade in på den smutsiga väg, de
vandra. Man får då den öfverty
gelsen, att om herremännen icke
vore så lastbara och hjertlösa, då
det handlar om gemen» mans dött
rar, skulle det ej finnas så många
synderskor, så många., föraktliga
qvinnor. Du, Conny, som tänker
blifva lagman, hur skall du kunna
sitta till doms öfver andra, om du
icke söker att i allt vara en rättrå
dig man? Och den är^ icke rättrå
dig, som förstör en annans lif. Du
har sett, huru mycket ondt man af
obetänksamhet kan åstadkomma, låt
-det blifva dig en varning för framti
den...."
Han räckte han
Och nu började han berätta om
sina vandringar i Tysklandoch Dan
mark.
Natten var långt framskriden, då
Paul reste sig för att gå. Jag ville
jiödvändigt öfvertala honom att bo
hos mig. Han skakade på hufvudet,
Sägande:
"Nej, Conny, det duger icke. Jag
bor på gästgifvargården, der jag
har ett rum. Det är öfverflödigt,
att du omtalar vår slägtskap för
dina kamrater du kunde möjligen
hafva obehag deraf. Jag kommer
väl till dig i morgon afton vid sam
ma tid som i qvftll. Vi kunna så
lunda i all tysthet träffas, under det
jag uppehåller mig här."
Han gick, utan att jag förmådde
rubba hans besluta
Den natten vandrade jag fram och
tillbaka *i mina rum ända till dag
gryningen. Jag gjorde under denua
nattliga vandring de allvarligaste
föresatser. Hanna skulle vara den
enda qviuna, som jag skapade något
lidande. Jag skulle blifva sträng i
mina seder, otillgänglig för frestel
sen, en Cato i dygd och vishet. För
nuftet skulle blifva min ende led
sven genom lifvet, och känslan för
visas till ett evigt fängelse, med
förståndet till väktare. Det borde
vara en lätt sak att blifva ett mön
ster af-sedlighet. Mitt ovanligt
goda hnfvufi: -talade man ständigt
om. X^å, ^v0^ 6fetta jk ul \e ock så hä­
I V E A E
danefter visa sig i den makt, det ut
öfvade på alla mina handlingar.
Jag gick slutligen till hvila emot
morgonen, sedan jag genom dessa
förésatser ansåg mig fullkomligt
hafva återvunnit aktningen för mig
sjelf.
Det är alldeles märkvärdigt, hvad
dygden förefaller lätt, när man är
trött och utvakäd. Man begriper
da iclce, huru man någon gång kun
nat duka under för frestelsen. Ät*
man dertill ung och egenkär, blir
det den enklaste sak i verlden att
tro sig om att blifva ett helgon. Att
man icke varit det förut, förefaller
då endast såsom en följd af, att man
icke förr föresatt sig att blifva det.
XIII.
Gumman Grönqvist var jordad.
Jag hade, utan att derom under
rätta vare sig Paul eller Hanna, in
funnit mig i begrafningsgården, der
den enkla kistan, åtföljd af Paul,
presten och ett par handtverkare af
gummans bekanta, fördes till graf
ven. Jag intog min plats i andra
och sista ledet. Det var en gärd af
aktning, som jag ansåg mig skyldig
den aflidna, hvilken jag utan upp
såt, men af rent lättsinne, så djup#
förfördelad
Efter begrafningen förflöto ett
par veckor, som Paul fortfor att vi
stas i Upsala. Vi träffades hvarje
afton då han kom upp till mig der
emellan sågo vi hvarandra icke. Om
dagarne var han hos Hanna och
hjelpte henne att få qvarlåtenska
pen efter gumman Grönqvist reali
serad och det lilla boningshuset ut
hyrdt. Hanna ämnade, så fort detta
blifvit ordnadt,återvända till Stock
holm.
Min slägtskap med Paul var fort
farande en hemlighet för mina kam
rater. Paul hade kunnat aflägsna
sig, uian att man haft någon reda
derpå, ifalj jag icke ifrån första af
tonen, då jag gjorde mina storsinta
och höga föresatser, annorlunda be
slutat. Jag fann det oförenligt med
min rättskänsla och hvarför icke till
och med min stolthet, att jag skulle
förneka min eges broder. Jag hade
också beslutat att, då den första
sargtiden efter gumman Grönqvist
var förbi, visa Paul, att jag alldeles
icke ansåg mig behöfva blygas öfver
att erkänna, det vi voro bröder.
Pauls födelsedag, inföll någon tid
efter begrafningen. Jag beslöt att
fira den nia dag tred«sr större sexa,
till hvilkeu jag Sinnade in bjuda mina
nationskamrater.
Jag hade en hel vecka förut utfär
dat bjudningen. Qvällen före till
ställningen bad jag Paul komma till
mig den följande aftonen något tidi
gare än vanligt. Jag hade bestämt
tiden till klockan sex.
Då Paul inträdde, yttrade jag helt
muntert:
"Du vet ju, att det i dag är din
födelsedag, och du måste derför gå
med mig till hotellet. Jag har be
stält oss enskildt rum, och der skola
vi fira din födelsedag."
Paul kunde icke säga nej. Vi följ
des åt arm i arm. Då vi kommit
till hotellet, tog jag vägen upp till
ett sidorum, som gränsade in till
salen, der sexan Bkuile intagas.
Min brors klädsel var, såsom all
tid, i högsta grad egen. Visserligen
blef det icke fullkomligt samma dis
harmoni nu, som då han var en
spenslig yngling och bar kläder,
gjorda åt en gammal karl men det
oak tad var rocken alltid så bred
emellan axlarne, att den såg ut, som
om den hängt på en klädh&ngare,
pantalongerna släpade på hälarne
och västen hade samma oemotstånd
liga begär att lemna en hvit skilje
mur emellan dess nedre kant och
pantalongernas öfre, en brist hvil
ken långhalsduken fått i uppdrag
att skyla.
När vi inträdde i det enskilda
rummet, l&g der en svart klädning,
bestående af bonjuor, underkläder
och vest, som jag låtit göra åt Paul.
Konsten blef nu att få honom att
taga desso kläder pä sig och behål
la dem såsom en gåfva af mig. Hit
tills hade det varit omöjligt att för
må honom att taga emot något af
mig. Han brukade alltid säga:
"Nöj, Conny, det skulle plåga mig
otn jag hade dig att tacka för d^t
minsta. Den egna fördelen kunde
så lätt blifva förblandad med min
kärlek till dig.
Sedan jag tillslutit,darren efter
oss, sade jag:
"Du vet ju, käre Paul, att jag he
la långa tiden varit illa. till. mods.
Säg, vill du med ens göra mig glad?"
"Visst vill jag det," svarade Paul
och gnuggade händerna, bifogande
med sin vanliga, sorglösa min: "För
att säga sanningen, så harden sena
re tiden varit lika mulen som höst
himlen. Hanna har gråtit och bara
gråtit, du har sett dyster ut, min
fiol har fått hvila, likaså min strupe
och mitt positiv, som nu står och
tiger hos jungfru Lova i Stockholm.
Nej, jag känner på mig, att det här
icke duger längre. Sorgen får lof
att köras på porten och glädjen åter
stämma sin lyra. Säg derför hvad
du vill, och jag skall genast göra
det, så att vi åter få en glad stund."
"Bravo, Palle, du har nu lofvat
uppfylla min önskan, som består
deri att du ikläder dig dessa," sade
jag och pekade på plagen. "Jag vill
en gång se dig ordeutligt klädd, och
du får icke säga nej."
Pauls ansigte mulnad*
"Conny, du har narrat mig 1 en'
fälla," gade han med misslynt min,
under det han beredde sig att ömsa
kläder. "Får gå för denna gång,
men gör ej om det. Det är med mi
na kläder som med mig sjelf: vi~»ftro
missbildåde, och vi passa för hvar
andra. Vanan har blifvit min andra
natur, ehuru mitt lcfnadssätt. från
början stått i direkt strid med mina
ursprungliga anlag. Kläder, gjorda
efter min kropp, skulle nu besvära
mig lika mycket som ett ordnadt
och regelbundet lif. Gatornas vim
mel, sängen i gathörnen, bifallet
från folket, se det är något, som jag
saknar, då jäg är skild derifrån,
oaktadt det i mina barnaår utgjorde
min plåga. Så äfven med dkn rock,
jag nu utbyter mot en vida båttre,
som likväl förefaller mig som en
tvångströja. Min kropp har blifvit
sned, mina ben krokigare under
tyngden af positivet. På enahanda
sätt har det gått med min själsrikt
ning. Den har också blifvit skef,
men betrakta mig nu, så skall du fin
na, att den här fina rocken och de
här byxorna icke anstå mig."
Till min öfverraskning fann jag,
att Paul hade rätt. Han föreföll
och mera krokben i de eleganta
kläderna, fin i dem, han tagit af sig
Han såg nästan löjligare ut i sin nya
kostym. Detta gjorde, att jag
tvangs bedja honom återtaga sina
gamla kläder, fullkomligt öfverbevi
sad, att dessa passade honom bäst,
och att hans vackra hufvud frappe
rade långt mera, då han stod der
till hela sin figur och sitt yttre skick
en positivspelare.
Knappast var Pauls toilett för
andra gången fullbordad, och han
iklädd sina gamla, kära kläder, förr
än rö3ter af en svärm glada studen
ter, som inträdde i salen bredvid,
träffade mina öron.
Vi förblefvo stilla i vårt rum, till
des3 jag kunde tycka, att de alla vo
ro samlade, då jag helt oförväntadt
öppnade dörren till salen.
Innan Paul visste, huru det gått
till, hade jag presenterat min bror
för kamraterna och förklarat, att
det var till firandet af hans födelse
dag-, jag iubjudit dem till denna
sexa.
Paul hade blifvit så öfverumplad
lad och så rörd, att han var alldeles
bra*t ur fattningen.
Man pratade, man åt, man drack
och mau glömde snart att undra,
hvad min bror egentligen var för en
fiijur, en fråga, som tydligen stod
att läsa på de flestas ansigten, då
jag presenterade honom.
Sexan var slutad, och det egent
liga pokulerande skulle nu börja.
Första bålen bars in, och jag begär
de ordet.
Det muntra glammet tystnade.
Paul stod vid min sida.
Det under fjorton dagar noggrant
pröfvade at
eget skulle nu tagas ut,
och jag skulle inför kamraterna helt
öppet erkänna, att jag var ett barn
af folket och endast genom ett tär
ningkast blifvit förvandlad till för
mögen pojke.
Jag skulle nu såsom student utfö
ra samma handling, till hvilken jag
en gång såsom gymnasist tvangs af
omständigheterna endast med den
skillnaden, att den nu var frivillig
och dikterad af min tillgifvenhet för
Paul. Jag hade ett inre behof af
att inför hela verlden säga: "Detta
är min bror."
Min berättelse blef kort. Jag
sade dem, att de i mig och min bror
sägo tvenne positivspelaregossar,
hvilka under två års tid vandrat
Sverige omkring för att spela och
sjunga sig till bröd. Med några
ord, sprungna ur mitt jer ta, skil
drade jag Pauls uppoffringar och
kärlek till mig och med en smula
studenthumor öfvergick jag sedan
till teckningen af, huru Fortuna ka
stat åt mig en stor vinst. Jag slu
tade med att fråga de närvarande,
om de ej funno det i sin ordning
att jag nu hedrade den bror, som
varit mera fin fader och moder för
mig.
Ett enstämmigt ja besvarade frå
gan, hvarefter Pauls skAl dracks
ed den lifiighet, hvarmed endast
studenter kunna tömma en skål för
det goda,,
sköna och ädla.
Pauls svar bestod i att stämma
upp en sång.
Jag hade p& tvenne &r ej hört ho
nom sjunga, så att jag i likhet med
de öfriga kände mig frapperad af
klangen i hans stämma, då han
sjöng Nordbloms:
"I fallets stund, menskans ande
dömdes," eto.
Återstoden af tillställningen upp
togs af skålar och sång, hvarefter
det beslöts, att vi skulle gå och hel
på de andra nationerna Paul drog
sig undan i en vrå, och vi tågade af
med stormunterhet till »tockbol
marne.
Då jag den följande morgonen
vaknade, kände jag mig nöjd och
tillfreds med mig sjelf. Jag var be
låten med mitt handlingssätt den
föregående aftonen. Hvad jag va
rit, hvilken jag hade att tacka för
lifvet, hade jag omtalat, och jag
kunde nu vara trygg och behöfde
icke frukta några upptäckter. Så
som det egnar och anstår en bra
yngling, hade jag haft mod att in
för verlden erkänna, att dén ringe
positivspelaren var min bror, och
jag hade visat honom den aktning,
han af mig hade rätt att fordra.
Helt muntert sprang jag ur sän
gen för att klttda mig ooh gå p& fö­
reläsningar. -Min ioilett afbröt»
likväl deraf, att mina* ögon föllo på
ett bref som låg på mitt nattduks
bord!
Det var från Paul.
"Man skall få se, att den ufven
rest sin kos utan att taga afsked,"
tänkte jag och bröt bref vet.
Det inneslöt en slUt guldring och
följande rader:
i!
"Min käre. älskade broder!
Seian du gjort mi# en så stor ära,
som den, hvilken vederfors mig i
går afton, och jag fatt1 sjunga för
dig och dina vänner, vifl jag ej stan
na här längre.
Tack, Conny, för éftt iu är samme
käre Conny, som d^' vår i barna
åren. Då nu de ond)» dagarne kom
ma, skall jag sjunga? "I fallets
stund," och minnet äf dig skall kom
ma mig att glömma stundens
smärta.
Ringen, som följer1,'fir din moders
vigselring. Jag har gömt den och
tänkte icke gifva dig den förr än på
din tjuguforsta födelsedag men nu
ber jag dig, Conny, tag den och bär
den. När^u nästa gång får se ett
par vackra ögon, så fäst dina på
din moders ring, tänk på henne och
bry dig icke om att tala tok till den
stackars flickan.
Skrif på Stockholm til din
Paul.
P. S. Jag bor som vanligt hos
jungfru Lova. Hanna helsar dig
hon följer mig till hufvudstaden, der
hon stannar, till dess vi kunna före
na våra öden."
Med rörelse betraktade jag min
net af min moder. Jag tyckte mig
se hennes bleka, lidande ansigte
småle mot mig, s&tfom då jag var
barn.
Några dagar derefter ankom pro
fessor Wetmer till Upsala. Han
hade fått det professorat han sökt,
men skulle icke börja 'föreläsa förl
än på vårterminen.
En dag i början af december, då
jag kom från ett besök hos profes
sorn, mötte jag på Dumbron en yng
ling, vid hvars åsyn jag oyilkorli
gen ryckte till. Han tycktes lika
förundrad öfver att träffa mig i Up
sala, som jag blef af',
att se honom.
Utan att helsa gingft-gi om hvaran
dra.
1
Dagen derpå fick jtf£ veta, att un
ge baron Casper Lodsteiu kommit
till Upsala för att taga studentexa
men. Han hade under senare året
varit inackorderad hos en lärare för
att läsa på studentexamen.
Den unge ädlingen hade varit sär
deles obenägen att sttQta sina studi
er vid Lunds gymnasium, hvarifrån
han dessutom blifvit relegerad, till
följd af något mindre hedrande pojk
streck. Hos sin lärare.. hade han
hållits mycket strängt. Nu var han
inne i Upsala för att
genomgå
skrif-
ningen till studentexamen. Han äm
nade blifva militär.
Tiden gick hastigt, och så lemua
de jag Upsala såsom utexaminerad
jurist och for till Stockholm för att
låta skr
if va in mig i hofrätten.
Jag skulle således byta om vistel
seort, åter säga min gamle lärare
farväl, denna gång såsom myndig
karl och herre öfver hela min förmö
genhet.
Det var med jublande fröjd, som
jag tog afsked af Upsala och kände
mig fri och stolt, såsom den känner
sig, hvilken är medveten af lyckan
att vara fri, att vara förmögen och
att hafva slutat sin lärotid.
Min resa gick likväl ej direkt till
Stockholm, utan jag gjorde först ett
besök hos miu förmyndare och*till
bragte i hans hem några angenäma
veckor.
I september reste jag från prost
gården.
Då jag steg ombord på ångfarty
get som skulle föra mig från Gefle
till hufvudstaden, fästes min upp
märksamhet vid ett fruntimmer,som
kom upp från aktersalongen. Hou
bar en dyrbar drägt éch förde sig
med osökt behag. EFöi? hade an sig
tet vändt ifrån mig feå att jag icke
kunde urskilja drasrén, ågh gick rakt
fram till en herre, spin stod och be
traktade staden, frå#. fcvilken vi af
lägsnade oss allt me* oqh mer.
Jag hörde icke hvad hon sade, men
jag uppfångade ljudet af hennes
stämma, och det föreföll som om jag
hört den förr. När Och hvar stod
icke klart för mig, jagö käpde blott
igen tonfallet. i
Med icke ringa otålighet af vak ta
de jag« &tt hon eller han' skulle vän
da sig om. Det dröjde likv&l en god
stund, innan någon af dem förändra
de ställning. Slutligen satte hon
sig ned på en af bänkarne och såg
åt den sida, der jag stod. Jag tog
ett steg emot henne, på mina läppar
sväfvade namnet Berta men jag
hejdade mig. Blottande mitt hufvud
gick jag fram till henne och tackade
för senast.
Vid det jag tilltalade henne, vän
de sig äfven mannen, som stått med
ryggen åt mig. Det var hr August
Lagerskog.
Man kan i allmänhet icke träffa på
en pbehagligare figur, än äkta man
nen till en vacker qvinna. År han
dertill dubbelt så gammal som
hon och en odräglig narr, som
fallet var med herr,t Lagerskog,
så får man svårt att.idöljja det vidri
ga intryck, åsynen af honom gör, i
synnerhet om man~är~ en helt ung
man och temligen ljfjtt^fjnnig, såsom
fallet var med mig.
Herr Lagerskog tycktes emeller
tid alldeles icke ertarä något obe
•r
hagligt intryck vid min äsyö. Han
hade synbarligen glömt förtretlig
heten, då jag sprang omkull honom,
och belsade med den största förbind
lighet samt sade tusen vackra saker
om det nöje, han erfor att åter råka
mig. Han hade hört så mycket godt
om mig och lyckönskade mig att ha
slutat mina studier samt uppnått
den ålder, då man är min egen för
myndare.
Karlen pratade alldeles gränslöst.
Jag kände mig retad af hans artig
het och harmen öfver, att hans ord
ström alldeles beröfvade mig nöjet
att få samtala med hans hustru.
Sedan herr Lagerskog sladdrat en
hel timme utan uppehåll, ordat om
den eleganta verldeu och societets
lifvet i allmänhet, fallit i extas öfver
Paris, i beundran öfver London,
samt uttryckt sitt förakt öch sitt
missnöje med allt svenskt, uppdrog
han åt sin hustru att ursäkta honom
hos mig för att han måste aflägsna
sig. Han hade en så ömtålig kropps
konstitution, att han icke längre
vågade utsätta sig för sjöluften.
Han tålde ej vid blåst: den retade
hans nerver han tålde ej vid sol
sken: det hetsade hans blod och
sjögången verkade ofördelaktigt på
hans matsmältning. Han var i hög
sta grad beklagansvärd, ty naturen
hade icke gifvit honom en sådan
berghelsa, som hans hustru fått,
och dervid suckade han, aftog ar
tigt och försigtigt hatten samt af
lägsnade sig.
Sedan mannen gått, började Berta
och jag att konversera.
Jag var alltför egenkär att känna
den ringaste förlägenhet, då jag var
tillsammans med ett ungt fruntim
mer. Jag hade som student varit
ganska väl behandlad af damerna
och jag trodde också obetingadt på
min förmåga att intaga,, isynnerhet
då jag, såsom nu, bemödade mig om
att vara älskvärd.
Huru vida Berta fann mig sådan,
lemnar jag derhän det säkra är
emellertid, att vi kommo in på ett
intressant ämne, nemligen literatur,
först i allmänhet och sedan den
svenska isynnerhet. Jag yttrade
mig med en upsaliensares hela sjelf—
förtroende. Mitt omdöme var icke
en personlig uppfattning, utan ett
domslut, hvarifrån ej fans någon
appell»
Berta lät mig tala. Hon afbröt
mi« icke, under det jag helt obarm
hertigt anfäktade den ena literära
produkten efter den andra och för
klarade, att det var idel skräp, usel
het, uppkok med mera. Jag fram
drog feleu, förlöjligade dem och ut
tömde hela min qvickhet och all min
skärpa för att nedsätta och nedgöra
arbeten, hvilkas värde jag, strängt
taget, icke förstod.
Vid denna period af mitt lif hade
jag fått den falska uppfattningen
att anse tadlet öfver hvad andra
frambragt såsom bevis på egen öf
verlägsenhet. När jag sålunda bit
för bit slitit sönder ett då nyss ut
kommet arbete, som lästes med
mycken begärlighet, ansåg jag mig
ha gifvit prof på- sjelfständighet,om
döme och högre estetisk smak, än
publiken egde. Sedan jag slutat,
yttrade Berta leende:
"Det förvånar mig, att hr Fre
drikson kan vara en så oblid doma
re ni, som är ung, borde vara mild.
Vid er ålder tyckes mig att förtjen
sterna, icke felen, skulle falla en i
ögonen. Det arbete, ni nu förkla
rat vara så dåligt, att det icke för
tjenar att läsas, förefaller mig eg
a
ett ganska stort värde. Jag har läst
det med nöje och deraf hemtat mån
gen nyttig lärdom. De fel, ni an
fört, eger det måhända, ehuru de
undfallit mig, som endast känt mig
gripen af dess skönheter. Men se
dan ni uttalat er uppfattning deraf,
så tillåt mig att få säga min."
Berta redogjorde derefter för hvad
hou tyckte om, hvad hon fann stort
och skönt i det omtalade arbetet,
och
vid slutet af hennes recension, som
hon likväl helt enkelt gaf karakte
ren af hennes enskilda uppfattning
1
Den
gör
99
eder frisk och stark.
Proffiaskor af detta utmlrkta
botemedel i-äinles pr post vid
mottagandet a,f25c. "5 DROPS"
är namnet och dosen. Flaska
af Tan I Iff storlek $1, eller ti fla
skor för $5. Den kun icke ftter
uppväeka do döda, men botar
ovilkorlitfen Reumatism, Neu
ralg-1. Astma, Katarr. Nervosi
tet, Hufvudvfirk, Rygyvärk.
Höftvärk, Hflll. Är ett ut-
Trade Mark. märkt hushftllsbotemedel.
Sälles endast af oss ooh vår»
agenter. Skrif 1 dag efter cirkulär.
"Jag bar mottagit flaskan med "5DROPS"
och finner det vara ett förträffligt medel mot
Katarr, det bästa jag nftgonsin beg-agnat,
Uäri inneslutes$2 för ytterligare 2 tlaskor,"
Jan. 22'96, Nil« Eri-andeb,
Skrif i étogt
Upsala, Minn.
"5 DROPS" Ir den bästa medleln jag vet
om för Reumatism, oob det är mig ett nöje
att rekommendera den. Jag hars&itflere
dussin tlaskor ooh kan få ett Intyg frftn hvar
oob en, som begagnat den". O. G. Oi.K.sori,
Jan. 13 1896. Soudan, Minn.
"Intagandet af en dot "5 DROPS" (vif mig
lindring för en avfir Astma. Sänd lnlgeu
flaska till för Inneliggande dollar."
Deo. 26, '96. E.
DkqmIjOw.
En agent i L^nd, S. i)ak.. sålde 21 dussin
flaskor "5 DROPS" pft fyra veokor. "5
DROPS" botade mrs u. Franzon. 1827 OOtb
Pluce, Chicago, för förlamning som bon baft
I tvä år.
Alla erkänna "5 DROPS" att vara den bä
sta medicin som finnes. Den förekommer
sjukdomar ooh botar de sjuka.
167 DoarfeoFQ gt.» ClUoago, iU.
Wisconsin, till salu för $3 per acr« och till
högre priser. Lätta afbetalningsvilkor.
ingenstädes i Nordvestern utbjudas sä
godt land till s& lågt pris som bär. Lan
det är ouivexlande från stor hårdved-skog
till "brush" och öppna nngar Jordmå
nen fcr rik lerblauded svartmylla på un
derlag af lera, bvilket bstraktas allmänt
som den fruktbaraste jordmån för odling
af allehanda sädesslag.
Läget är utmärkt godt,
Fleisher's garn kan icke förfela
att blifva omtyckt af alla.
-i
$
DESS SVARTA FÄRG ÄR ENSAMT ÄKTA
OCH DET ÄR DRYGARE OCH HÅL
LER LÄNGRE ÄN ANNAT GARN.
Si En smalifuUt illustrerad bok med undervisning i all sorts
stickning och hnöppling sanden fritt vid mottagandet af 4
^4 biljetter (och 7c. f'*r po*t,»orto) som inneslutes i hvarje
och icke ett domslut, var jag verkli
gen litet stukad. Hon hade under
detta samtal låtit mig känna, att
hennes bildning och intelligens var
ganska stor. Vidare hade hon låtit
mig förstå, att fördömandet af hvad
andra, frambragt alldeles icke är nå
got bevis på öfverlägsechet i vart
eget omdöme, utan nedsätter oss
sjelfva såsom bekajade med afund.
Slutligen skämtade hon på ett för
mig ganska förödmjukande sätt öf
ver, att individen ville upphäfva sig
till absolut domare öfver andras
uppfattning och smak.
"För att ega rätt att uttala något
annat än vårt euskildta tycke i dy
lika saker," sade hon, "böra vi haf
va gjort estetiska studier och så
uteslutande Bysselsatt oss med lite
ratur, att vi egnat vår tid och våra
krafter deråt. Då först hafva vi
den bildning, att vi äro berättigade
att i det skönas namu uppträda så
som domare och toUcare af den san
na smaken .... men, herr Fredrik
son, huru få äro väl de, som då skul
le våga intaga domarestolen inom
poesiens och literaturens verld! Icke
är det ni eller jag. (Forts.)
varaUilg Do! UiO' k n n i .1 a s:ir-
nadcr. beusär och gamla sur al alia oin a
slag. Uur gamla och af hvad ursprung som
hi-NU samt ott skyddsmedel mot krttfr.i.
fluassoch blod 1'örgiftning. Förfelar aldrig.
Sändes portotritt uioi ö&j. Begär ilet af er
apotekare, eller skrif till
J. P. ALLEN. Druggist & Chemist.
bT. PAUL. MINN.
A
Ett nytt sälcert behandiingssäi t, inueiat
tande afföringsmedel. Ointment kapslar
ooh två askar Ointment. Förfelar aldrig att
bota hftmorrolder, om alarigr s& svftra. Gör
operation ooh Insprutninc. som ofta medför
flöden iilld«les ouödijjt. Hvariör lida af den
na sv&ra sjukdom? Sex askas Raranteras att
bota sv&rRste fall. $1 pr ask 6 fö: J5 portofri t»
JAPANESE PiL£ OINTMENT, 25å,pr A»h.
iC*rn}nnnnmiv botas ooh hämorrolder före
iwsioppning bysses medelst JAPAXXS»
XiiVKR Pellets, bästa regulator för lefvern
loch majren och blodrsnande medel. Smft och
lätta att taga ln. sftrskildt för barn. 60 do
ser 25o. Adressera John &. Co.
Cor. 7th It Plne sts., StTPaul, Mina.
Godt åkerbruksland längs med ''Soo"
banan i
Chippewa,
och
Price
counties,
ty mitt
land ligger alldele* intill jernväg och stä
der med sågverk och fabriksanläggningar.
Dessutom är afståndet till St Paul, Min
neapolis, Duluth och andra större städer
mycket liwga.
För timmer, ties, ved o. s. v. finnes god
afsättning till goda priser och detta gif
ver nybyggaren tillfälle att betala lande
och på samma gång få siu farm uppodlad.
Välstående skandinaviska settlement med
goda vägar och skolor äro belägna utineJ
mitt land.
Godt vatten och stora öppna ängar er
bjuda ett utmärkt fält för boskapsskötsel
och mejeri-idkande.
Billiga landsökarébiljetter
fås på
mitt kontor ocb goda, pålitliga män göra
ressällskap och utvisa landet. Ingen som
önskar sig ett hem borde fördumma detta
tillfälle. Men kom snart och välj ut ett
stycke af det bästa landet, ty bär som i
allt annat är det den som kommer först,
får välja först.
Jag har också ypper'igt prärieland i
Lacqui Parle
och
E. H. HOBE,
204 East 7th Street,
Hljh
Arm
han e]
ttfrstft
,%«• Iff |V| -i
Utmärkt lcfskogland, omväxlande mtd traskat^
öppet land och ängsmark
S2.00 PR. ACRE
och upp till $3.50 med 10 Ars afbetalningstid ock
endast 0 procents ränta for verkliga Bettlare»
Jordmånen är bördig, med svartmylla på lerbofe*
ten, lämplig fftr odling af alla olika sädesslag, In*
berfiknadt majs.eom lemna den rikaste afk&etnlng,
fivete har p& välskötta farmar i detta county lem*
näten af
kastning i genomsnitt af serf.
1
gamla, goda settlements i södra delen af
Vi önska särskildt rigta uppmärk
samheten på det land, som justkom
miti marknaden,nemligen 60,000ao
res löfskogland i OtterTail ochBecker
counties, samt 25,000 acres prairie
land i Wilkinooh i södra delen afCiay
Co. Första man på platsen erhåller
det båsta landet och tili lägsta priset
Billiga Landsökarbbiuettib fås naturligtvis
endast genom att man hänväncler Big till vårt kon
tor. Dessutom får man res-säliskap och en kftnå,
pålitlig persons hjelp att utvälja landet.
Om ni ämnar resa
Till Gamla Landet....
eller sända penningar eller biljetter
dit, sä bftr ni alltid hänväuda eder till
en pålitlig firma angåaude kacsnot*
ring och bilieltpriser.
C, F. Wenham's Skandinaviska
Jernvags- och Ängbåts-Agentur
begagnar aldrig nlgon sorts upp
skörtningssätt
C. F. Wenham,
huru
ni kan göra det.
$60 Scnvrtci mssk:n för $23.00
$50 Arlhetps sa»k i för $19.50
Standard Cingtra $8.00, $11.00
$16 00 och 27 -indra sorter.
«l!e IllltwhUr FRITT. VI brUla fnittra
ch skftppa den h\&rt som helst 80 da»
fsr» fcrs k i hvilfctt hetn »om he]st utan
att begkr» en cent i förskott. Kop frän
inriken. Inbespara agenternas stora för*
tjen&t. öfver
100,000
ÖNSKAS!
i brak.
toftyvlHiti fikrif iiout. Öfcrif ftdrMttat
CA8H BUYERS' UNION,
158-164 W. Vas Buren
6Chicago,
|IL
$3 och mera pr
dag
säker inkomsi
garantera vi dem,
som öfvevtagaagentur för våra taflor, re
presenterande religiösa och andra fram
stående personligheter. Ingen risk.
General Steamship & Railroad Agent,
48 E. Adams st., Chicago.
Alldeles intill handelsförrättningen
"I'/ie Fair".
en Säker, Angenäm och Snabb
FÄRD, TAG DEN GAMLA, PÅL.ITLIGA
DAGAR,
De nya dubbelpropeller ångarnc
LUCfiNIA CMPAHII,
•tO fet långa, 12,950 ton. 30.000 hästkraftflf,
D«? »törsta. sTi*l.'b:ijite och me*t eicjrajitai verldeu,
DHBRIA, ETRURIÄ, AURANIA, SERVIA,
620 fot långa, 8.500 ton. 14.500 hästkrafter,
S&mt andra f.ytaude palat*, utgörande en ojeisiförlig flotta*
afgå HVARJE LÖKDAG från
OftfveftrtfTiäe beqv&ruhghrter för ar.dra klase och
passagerare
»'T?
Réd
Eivor Dalen, som p'i grnnd af jordens fruktbarhat
påminner om Nildalen i Egypten. Äfven detta
land kan erhållas af verkliga settlare på 10 års af*
betalning med endast 6 procents rfinta, så att lan
det betalar sig Here gånger om innan afbetal*
niagstiden är utlupen.
E3T"Y1 hafva äfven land till salu i Morritea,
Aitkin, Crow Wing, Cass, Todd, Wadena, Backer,
Norman och Wilkin Counties, Central Minnesota,
samt utvaldt och bördigt land 1 Wisconsin, Norra
Dakota och hela vägen iinda
nt till Stillahafskustm
Alla behandlas är­
ligt och tillmötesgående. Jag är agent
för alla första klassens
direkta
jern-
v&gs- och ångbåts-linier, och säljer
biljetter
så
billigt som någon. Skrif
mig till och öfvertyga eder sjelf här-
mtillandleks
till
billiga primer.
SwiukA p*s*a£erare best&imnebxMTt kortttto tid*
8 DAGAR 5 TIMMAR
MELLAN NEW YORK OCH SYERIGÄ.
SÄND EFTER EDRA VÄNNER
rued
drnoa
coun­
Ltrtie, «ore varit i verksamhet i öfver
Skall ni resa heni i vår
eller sända, efter cdra v.flnner från det
Gamla Fäderneslandet
v ooh önskar ni den
Stmhbasfe, säkraste ochbeqväniasle
resa som kan ffts. köp clA biljett, ft.
MAJESTIC, TEUTONIC,
582 fot, 10,000 ton, 10.000 ton, 582 fot.
GERMANIC, BRITANNIC,
sorti af«rå frAn Now York hvarje onsdaff.
PHsMtigerara tifgft frftn Göteborg",
Krlsilnuia. eto. hvarje fredag frftn Livet*
pool hvarje onsdag samt anlända ofta till
Ohloajro pa frod:ijr följande vecka.
Dt) färdas med de I alla afseendo ypperst»
ängarc sotn Unnas och tröra resan pA kortat!
ixiöjllpa tid.
Köp biljett af nirmaste befuilmiiktiffaoa
iift-pnt. rl ler ivf
1
H. UAtTLANO KEftSÉY, Q'I Ag't 29 Broadway, N. ffc,