Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939, September 23, 1896, Image 7

Search America's historic newspaper pages from 1777-1963 or use the U.S. Newspaper Directory to find information about American newspapers published between 1690-present. Chronicling America is sponsored jointly by the National Endowment for the Humanities external link and the Library of Congress. Learn more

{
                  title: 'Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939, September 23, 1896, Image 7',
                  download_links: [
                  {
                   link: 'https://www.loc.gov/rss/ndnp/ndnp.xml',
                   label: 'application/rss+xml',
                   meta: 'News about Chronicling America - RSS Feed',
                  },
                  
{
    link: '/lccn/sn83045299/1896-09-23/ed-1/seq-7.jp2',
    label: 'image/jp2',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn83045299/1896-09-23/ed-1/seq-7.pdf',
    label: 'application/pdf',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn83045299/1896-09-23/ed-1/seq-7/ocr.xml',
    label: 'application/xml',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn83045299/1896-09-23/ed-1/seq-7/ocr.txt',
    label: 'text/plain',
    meta: '',
},

                  ]
                }

Minnesota stats tidning. [volume], September 23, 1896, Image 7
About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Image: of 8.

Page

All Pages

Issues

All Issues Text | PDF | JP2 (8.1 MB)

Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;), 23 Sept. 1896. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. <https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn83045299/1896-09-23/ed-1/seq-7/>

Newspaper Page Text

MARIE SOPHIE SCHWARTZ.
Albertine un
I N N E S O A S A S I N I N O O W 8 A E N E N 2 9 8 E E E 1 9 9 9
Co.. Elkhart, Ind.
14 Mooro Street
New Yor k, N. Y.
14 Moor: tit., New York, lr. N.
SMITH, QöPt 10, MILWAUKEE.
WM. H.
un* (MlimiMMh
n. (. M. t.. »T.
195 East Third St, St Paul, Minn»
St. Paul & Duluth
jernvägen
Saint Paul, Minneapors, Duluth,
West Superior och Siwior
Land Commissioner
WHITING Mgr., Clark and Randolph, Chlcaf*'
råd eri eta bl!
sse e ni
Allt ar b* te garanter*». i- r: v-
f$o.i ru*i Bl/oatc?
Bed WitHh Minn
ix \n\n Tvenne familjemödran
BERÄTTELSE
1
A9
Grefven *hflU up£ ocfci betraktade
Albertine, som förb ef till sitt yttre
kall och, o^enooiskådli) Dä ban
icke erhöll nå^ot svar, Återtog han:
"Ofta har denna bekännelse sviif
•at på mina liippur, men er stolthet
har afhallit mig, och den Bkulle sä
kert ttnnu en tid blifvit outtalad,om
iekeer köld retat ml#, om icke min
svartsjuka drifvit mig att söka en
förklariug. 1 ?ftr ämnade jag an
hålla om er hand hos er mor, men
jag teg, teg, emedan jag måste först
veta hvad jag hade att hoppas af er,
hvad jag hade att frukta af Silfver
krona. Det senare vet jag, det för
ra återstår mig att veta. Fröken
Albertine, jag är icke nog förmäten
att tro mig älskad! Nej, jag bön
faller blott att ni ville gifva mig
hopp, att ni säger mig, det ert hjer
ta är fritt, att ni en dag vill blifva
min maka. Sug ett ord, ett enda!"
"Detta ord, herr grefve, beröfvar
er allt hopp jag har redan skänkt
bort mitt hjer ta."
"Vakta er för hvad ni säger,"mum
ade grefven, och stödde hufvudet
mot handen för att dölja uttrycket
af en våldsam sinnesrörelse, den
han icke kunde tillbakahålla, "Det
skulle då vara sanaiog hvad man
påstår, att,...."
ti*ort*, frftn föresrflend» nr.l
Grefven hejdade sig, ty p& Alber
tines panna tronade ett så ädelt all
var, att han saknade all lust att
fortfara.
"Förlåt, fröken Albertine," stam
made han, med upprörd röst: "Jag
vill icke såra, icke förolämpa er,
men jag känner att hvarje droppe
af mitt b!od skulle förvandlas till
galla, om ni icke ger mig hopp, om
ni icke återtager dessa förfärliga
ord, som tillintetgöra alla mina skö
naste förhoppningar. Af barmher
tlghet mot oss båda, säg att hvad
ni nyss yttrat endast är ett grymt
skämt."
"Herr grefve, jag tillhör icke dem
eom skämta med känslor. Jag bar
uttalat en allvarlig, en orubblig san
ning." Albertine reste sig upp.
"Skogvaktaren skulle således ha
rätt i sitt påstående, att ni haft
henaUjw,„n)4tent, jnesl ^fipctor Berg
ström*" »cfcdö gtetfven med en af vre
de dämpad röst, Och bjöd Albertine
"ärmen.
"Herr grefve! jag har 9varat er
öppet, och väntar att ni efter detta
mitt svar har noggrannlagenhet att
"Ni bedrager er, min fröken, då
ni tror er med dessa ord hafva af
väpnat mig. Jag har ju sagt, att
svårigheterna endast stegra min
böjelse. Aht denne er själs älsk
ling, denne lycklige är doktorn, ehu
ru ni icke sjelf eger mod att tillstå,
det ni gjort ett val, som er mor
omöjligt skall* iltef* böVgilla."
"Tror ni jag saknar mod att er
känna, det mitt hjerta tillhör den
ädlaste man jag känner, så misplar
ni er mycket. Nej, herr grefve,
jag är stolt deröfver, och nu vet ni
allt"
"Hvilket allt ioke hindrar mig att
redan
om
tvenné dagar hos er mor
anhålla o ni ér hand."
"Grefvens blick var nu iskall och
sträng.
"Herr grefve!...."
A1 ber tu e bleknade och darrade.
Gret ven bugade sig och lemnade
henne vid trappan af förstugrubron.
Doktorn varstod,stödd mot dörr
posten, men han var nu allena. Da
Albertine passerade förbi honom,
hviskade hön: V
"B
chard,
ne dagar af
hand
gréfvén skall om tve«-
min
mor begära min
fastän jag redan gif vi honom
afslag."
"Visa mod, utan att glömma den
aktning du är skyldig din mor!
Var rnildj men bestämd, utan att
förolämpa, och hoppas på Gud och
mig!"
"Tack!"
I nästa ögoöbHck dansade Alber
itice galloppad med Ernst. Baronen
hade slagit sig ned hos professor
skan, och grefven for af som én
hvirfvelviud med Jenny.
Vår unge student, som stått
stirrat
på grefven och
der hela doras nyss anförda
och
samtal,
varseblef nu i^ed Svartsjukans spe
jareblick det uttryck
af
kärlel och
passion, som grefven icke förmådde
helt och hållet undertrycka.
Dessa
upptiiclitor had*» y:ort si
ut
på unira
Välkommen vare Sommaren.....
Men betänk hvilka farliga..
.feetedékaj».
Arvids-sjelfbefcerskntng. Nftr gref*
veti och Albertina reste s!jf från
bänken, rusade han upp p& sitt rum,
der han kastado sig på en soffa.
Han grep äg i håret med båda hän
derna och hade sä nftr utbrutit i
snyftnlngar, o ra hatt icke till sin
räddning råkat fftsta ögonen på en
midt emot honom hängande spegel,
der han igenkände det blifvande ju
stitierådet med minen af en pojke,
som nyss kommit ur skolan med er
hållna duktiga handplaggar Vi
lemna honom att p& egen baud söka,
komma till råtta med all sin grä
melse, och gå i stället och lyssna pä
hvad baronen yttrade till professor
skan.
"Här är riktigt animeradt i af
ton," började han.
"Åhja, .men sociteten är något
blandad," svarade professorskan,
som, oaktadt all grefvens och bat o
nens artighet mot både henne sjelf
och Albertine, ännu var vid dftlii
lynne, emedan hon omöjligt kunde
smälta att hennes dotter dansat med
sonen till en af hennes tjenare.
"Jag för min del har icke på län
ge känt mig s& upprymd som i af
ton."
Och sant var det, att baronen såg
ovanligt glad och lifvad ut.
"Också vågar jag helt ödmjukt
anhålla, att hennes nåd ville mig
förunna ett enskildt samtal i mor
gon eftermiddag. Jag har länge
haft en sak på hjertat, som jag ön
skat anförtro hennes nåd."
Nu log professorskan helt för
bindligt och försäkrade att hon itoed
största nöje skulle taga emot honom
Det dåliga lynnet hade nu försvun
nit, molnet på pannan flyktat och
lem n at idel solsken efter sig. Den
värda frun tviflade alldeles icke om
beskaffenheten af hvad barönen ha
de att säga henne. Det kunde ickp
gerna vara annat än ett formligt
frieri till Albertine, en $ak, hvarpå
hon i flera veckor gjort sig beredd.
Tanken på att hon ändtligen hunnit
så långt försatte henne i ett så ut
märkt godt lynne, att hon till och
med beslöt ^cke^med ett ord
vidröra den grafvä förseelse Alber
tine begått, då hon dansat med
doktorn,
Följande eftermiddag satt profes
sorskan i paviljongen, klädd med så
utsökt omsorg, att man tydligt såg
det bon vön tade »i^got be&6k|
hvilket hon satte högt värde.
Majorskan och Jenny hade ännu
mycket att stöka med, och Alberti
ne hnde åkt ut med majoren till någ
ra nyodlingar. Professorskan hade
gifvit sitt samtycke der till.
Jenny stod helt ensam i salen,
sysselsatt att isorka en hel massa
glas. Bordet var^öfverhöljt med
porslin och kristall. Jenny små
sjöng med en frisk och klar röst,
medan hon ifrigt och raskt fortsat
te sitt.arbete. Plötsligt hörde hon
en vagn rulla in på gärden fram till
trappan.
'H vem kan det vara?....
Jo det
vore just hyggligt, om man nu fick
resande främmande att' ta emot,'
tänkte Jenny ©ek närmade sig glas
dörrarne, som gingo ut till förstu
gan. "Jaså, det är bara baronen,
fortsatte hon i tankarne samt åter
vände lugnt till bordet.
Baronen inträdde I Säiett fcelt
ogenerad t.
"Tack för i g&rl" sade han till
Jenny, som räckte honom banden.
"Jag har icke på länge känt mig så
lifvad, så föryngrad, så fullkomligt
lillbakaflyttad till den tiden, då jag
var tjugo år och ti i fjorton, som i
går." i'
"Och derför måsio ni faU 4 $&g och
tacka," svarade Jenny skämtande,
utan att af baronen/ närvaro låta
störa sig i sin sypsla.
Icke så alldeles men då jag må
ste hit, kuude jag icke underlåta att
tacka fröken Jenny, för det jag än
en gång kunde gludja mig åt något
här på jorden."
''Si baron sägér.det der, alldeles
som en gammal gubbe, hvilken ge
nom sorger och o'yckor blifvit be
röfvad all glädje på jorden, och icke
snsom
en ung man, den der har sä
många anledningar .till belåtenhet
mod sin lott."
"Hvad vet ni, fröken Jpnny, om
rain Alder och mina sorger? Knnskp
med alla dess
Förlustelser i det fria,
till lands såväl som till vatten*
Vricknir gar och Krossår
som aerunder inträffa.
Iakttag endast försigtigliet ,— har.cn flaska
Muhobs 0el
och ni skall umkn- de svfiraste
Al lä Åt
fail befrias
allvarsammare följder.
i
eter och vänner af spoftif*
léttobViniiteite
Mtau*
har jag ehuru ung till uren, fått en
tfubbet bittra erfarenhet af verlden,
ooh kanske bar jag genomgått sor
ger af en sft smärtsam natur, att det
förundrat* mig sjelf att finna mitt
bjerta tillgängligt för någon Varm
och llfgifvande känsla, Ufven o ra för
eta intryokot doraf k om me frftn er.
För upptuokten att mitt hjertaftnnu
Icke är fullkomligt dödt, står jag 1
skuld hos J»nny."
"Intet smicker oss vftnaer »mel*
lan," sade Jenny med sitt sol
varma
leende "jag utgjorde icke hela ba
len i gar der funno* så många an
dra, som mera väsentligt bldrogo
till jrlädjcn än jag."
"För mig fans 1 détta hänseende
Ingen annun än fröken Jonny. Hon
återförde mig till en tid så glad, sä
ilc påsköga drömmar, att jag all—
deles glömde de qval, som ligga |[å ert bröllop, ^on pä en af mina
emellan den och det närvarande." I bröders."
"Ni har dä verkligt geoomlefvat
bittra lidanden?"
"Ja, men lemnom dem, de åter
komma nog di jag är ensam, utan
att jag med dem behöfver förmörka
de ljusa stunder jatr njuter tillsam
mans med er." Baronen fattade
Jennys hand och såg på henne med
en sjä full blick.
"Vet ni, baron Fritz", sade Jenny
leende, "jag tyckte också det var
roligt att hos er upptacka något
af er forna menniska .och då jag i
går säg er skratta och skämta s&som
förr, kunde jag icke "begripa, hvar
för ni icke alltid var sådan i stället
för den tillgjorda vekling, som ni
sedan några är varit. Ack! huru
ofta har jag icke önskat att den for
ne Fritz Siifverkrona skulle Åter
vända."
"Och om han återkom, skulle ni
dä skänka honom er vänskap?"
"Helt säkert, isynnerhet som jag,
oaktadt han nu i flera år varit en
liknöjd och tråkig egoist, ändå all
tid hållit of honom som en bror,
fastän jag någon gäng förargat mig
rätt allvarsamt öfver att han, som
kunde uträtta så mycket, föredrog
att göra ingenting.
^"Jenny, han bar varit gränslöst
olycklig, han är långt ifrån lycklig
Baronen yttrade dessa ord med
djupt allvar.
"För alla olyckor, alla själens li
danden finnes en läkare, och denna
läkare heter art*eie. Under det ni
öfverlemnar er åt en nyttig verk
samhet, som upptager hela er tid,
glömmer ni edra lidanden och edra
sorger. Sdra ifriga bemödanden
att gagna skola skänka er tillfreds
ställelse. öfverl&ter ni er deremot
ät overksamhet, ledsnad och sysslo
löshet, då först blir er smärta ett
irätsår för själen, som småningom
dödar både känsla och hjerta.
•. "Tafik för edra vän liga ,ord. ,Ba
rönen förde Jennys hand till sina
läppar. "Jag skall bevara dem 1 mitt
minne, såsom jag redan förut gjort
med allt hvad ni sagt mig."
Dermed är jag icke nöjd," sade
Jenny skrattande, "ty om ni blott
skrinlägger dem der, så är det all
deles som om de aldrig blifvit utta
lade."
"Hvad vill Jenny då?"
(Att de skola väcka er ur denna
liknöjdhet, som nu beherskat er,
att de skola förmå er att handla
i stället att grubbla öfver hvad ni
lidit."
"Gifve Gud de förmådde rycka
mig mj* den nedslagenhet, som van
ligtvis beherskar min själ och gör
mig oförmögen att haudla!"
"Om ni blott allvarligt vill, o&
lyckas det äfven." Jenny såg vän
ligt på honom. "Tank bara hvilken
rik tröst oelr tillfredsställelse »i
skulle finna i medvetandet att hafvå
uppfylt er plats i lifvet, i minnet af
det goda och nyttiga ni åstadkom
mit."
"För att vara en nitisk medbor
gare och en välgörande menniska
måste man vara ärelysten, ön?ka
att erhålla sina likars bifall, och jag
är icke,ärelyeten."
"Är det verkligen Fritz Silfver
krona, som sä talar!" utropade Jen
ny. "Vore vi icke goda ensamt för
det godas skull, tycktes det verkli
gen vara illa bestäldt med vår god
het, och sökte vi icke att genom en
nyttig verksamhet värdigt fylla vår
plats här i lifvet i annat äudamål
än den möjliga vinsten af våra med
menniskors bifall, då vore vi icke
värda att höja vår blick till Honom,
som en dag skall döma, huru vi fylt
vår plats." Det låg någonting en
kelt och varmhjertadt i Jennys örd
Baronen smålog och sade:
"Ni har rätt nu som alltid, men
blif icke för mycket egenkär derför,
ty förtjensten af edra sunda lefnads
äsigter tillhöra icke er ensamt.
"Nej, de tillhöra mamma," inföll
Jenny småleende "låt dem derför
lända er till någon liten nytta.
"Var säker att jag skall försöka.
Men säg mig, hvav skall jag finna
professorskan? Jag har utbedt mig
ett euskildt samtal med henne i ef
termiddag."
"Aj, aj, trolöse riddare,- som
fastän ni är stadd i friareärenden,
uppehåller er en hel half tim ma pk
vägen. Ni vore värd en korg för
denna brist på ifver i er kärlek.
"Fria, till hvem skall jag fria?
Hvem har sagt att jag skall fria?"
"Till Albertine,. naturligtvis."
"Det var bara* svar. på första trå
jgan."
"Jaså, ni vilt veta hvem som sagt
att en ungman ieice begär ett en
skilt samtal med en gammal fru,
hvars dotter Ar ung och vacker, utan
i ändamfi1 att anhålla om denna dot-1
ters händ."
'Ooh de rota talar al så der skftmt-!
samt?
"Ja visst, eller trodde baron, att I
denna upptfiekt skulle kosta mig
ttilg det? Nå.viiH det ur not 11 sunda "men dä. bun siifltt'irftle dqc eg^n.skor
förstimd, som^ragerfdea«l»*^t»eöwl oeri»a'a*s^^eit^ iffc^öcb. troiK«
8
tår-]
rar?"
"Icke Jnst det, jmo^..
"N4got ditåt, fatf* borde fttmln
stone bafva rocTiit ellor bleknat,1
tycker ni." Jenify ^»krattade som
ett rod barn.
"Men säg ^l|var«amt, hvad
sku'.le Jeony tyeJta, Ifall jag gifte
migV»
'Ifall ni gjorde ett godt val och
fln^e en hustru,,'. *jbm älskade er,
skulle jag m«d sufftma glädje dansö
11
igen ting annat
Jug är såledft /c
än en bror för er?"
"Är ni icke nöjd dermedT"
"Jag vet Icke..
"S«« tå, herr baron," Jenny gjorde
leende en djup nigninx för honom,
min nådiga tant träffas i stora pa
viljongen nere i trädgarden."
"Jag blir s«ledes bortvisad", sade
baronen skrattande, "farväl, min
lilla syster, mrn jag bör säga er,
att ni far icke glädjen att dansa pa
mitt och fröken A bertines bröllop,
ty ja&r ämnar bestumdt icke fria."
"Deruti gör ni klokt, kära bror,"
skämtade Jenny, "ty ni hade temli
gen säkert äfven tyrat en korg. Men
gå nu! Min tant skall aldrig förlåta
er, om ni låter henne väata."
"Mycket välkommen,herr baron,
yttrade hennes nåd med sitt glatta
leende vid baronens inträde, och
räckte honom banden, den han för
de till sina läppar med förbindlig ar
tighet, hvarefter bon inbjöd honom
att taga plats.
"Jag har redan l&age, med nästan
p'agsam oro,önskat att få lätta mitt
hjerta för hennes nåd genom att
utbedja mig er godhet och uppmärk
samhet. Framgången af hvad jag
har att utbedja, mrg beror bufvud
sakligen på er, ktaneke äfven n&srot
litet på den vänskap ni täcktes hysa
för mig."
Baronen var tåliaiitseendet allde
lea öfveransträngd.
Min bästa h&r&), jig tror mig
hafva bevisat, att jag byser verklig
tillgifvenhet för er, itoch detta borde
hafva ingifvit er mod att tala upp
riktigt. Ni kan alltid påräkna min
medverkan i allt eom bidrager till
er lycka." •.
"Hennes nåd Sr mer än god men
ni låter nu leda«r denna godhet,
utan att veta hvad-tijag ämnar be
gära."
Den begftrafe, ni .oka* framföra,
kan jag helt säkert:bevilja."
Ack! denna välvilliga uppmunt
ran inger missmod."
Baronen lutade sig tillbaka i em
man och kastade en förstulen blick
på professorskan, hvars hela ansigte
utvisade, att hoo väntade, det nå
wonting angenämt av borde följa.
£n lång paus uppstod, under hvil
kea professorskan i ein inbillning
redan säg sig såsom baronens svar
mor, tronande på det ståtliga
Stjernsbro och föremål för allas hyll
ning ocb afund. Ack! hon tyckte
sig säker pä förverkligandet af alla
sina högmodiga drömmar om en
rang och en rikedom, bredvid hvil
ken hennes egén nedsjönk till en
obeiydlighet. Hon ansåg sig i sitt
hjertas fåfänga ändtligen hafva hun
nit det så lifligt efterlängtade målet.
Denna kalla och k&nslolösa qvinna,
som sällan erfor någon annan sin
nesrörelse än möjligen den af sårad
stolthet, kände nu sitt hjerta klap
pa af otålig väntan på hvad barouen
vidare hade att andraga. Ändtli
gen förde han hancen öfver sin pan
na, reste sig upp från sin tilibakalu
tande ställning och yttrade med sin
läspande och släpaode röst:
"Jag mfiste uppriktigt tillstå, att
én af bevekelsegrunderna, hvarföi
jag så ifrigt arbetade på att få hen
nes nåd till BönÖy, fair, att jag der
i gen om skulle kdhima 1 tillfälle att
på närmare håll'studera en persons
karakter, äf hVilIcitt jag omöjligt
kunde få någon Klar uppfattning, så
länge ni vistade#! fet&den och jag
helt ytligt umgicks"'! ert hus. Af
bekantskapen tn^d denna karakter
berodde det btelirti" jag framdeles
skulle fatta. F#nn *fag den sädati
jag hoppades océ önikade, så hade
jag redan på förhand bestämt mitt
handlingssätt.** Barönen höll upp
"Och huru håfva dessa forsknin
gar utfallit? Är don ifrågavarande
personen sådan som baronen önskat
sig henne? Att det fir en Aon, faller
af sig sjelf, dä jag icke hit medför
någon maskulin'personlighet," be
hagade hennes nåd yttra med en
viss skämtsam ton.
"Det är verkligen en ung flicka
dessa studier hafva gällt," återtog
baronen med ett eget leende, icke
alldeles fritt från ironi^ och jag har
verkligen bos henne funnit ett så
varm och tillj/ifvet hjerta, en sa
hög grad af hängifveo och blygsam
undergifvenhet, att jaj lyckönskar
mig att kunna genom er bemödliug
bidraga till en do^s-i
v!'oda.
egenska
pers värdig, lön.£ Åter tystnade
imrooen. jc
"Herrfr Gud, den- kärleken
förblindar fo'.fc,nifä»fcte benues nåd,
-v:
'-'it-
finna dem hos Albertine,sft leka tR»«
ker jag att på något vis taga honom
ur hans villfarelse*" Hennes flåfl
betrak tu de honom p& ett sätt, tom
gaf tillkänna, att hon Vtatade fort*
sättning.
"Att vinna en riktig ooh opartisk
uppfattning af den Unga fllekans
lynne var lek» lätt, emedan hennes
ställning lade hinder i vägen för ett
förtroligare Btfm an de, hvarlgenom
jag kunnat erhålla en klar åskåd
ning af sådana ofrivilliga handlin
gar, hvarigenom faufvuddragen i
karakteren klart ooh oförtäckt fram*
ysa. Jag måste derför vända mig
till en tredje person." Baronen
gjorde åter ett uppehåll.
"Och till denna tredje har ni ut
sett mifc?" Hennes nåd smålog åter
ett ganska skämtsamt sätt.
"&å djerf vå/ade jag icke vara.
Nej, jag vände mig till en med hen
ne jämnårig, eom gaf mig alla de
upplysningar jag önskade. D«r
ämte följde jag med noggrann upp
märksamhet dtfn ifrågavarande per
itonea, så ofta slumpen gaf mig till
fälle dertill, och efter moget bepröf
vande fann jag henne värd en bät
tre samhällsställning än den hon för
ögonblicket innehade. Derför bar
jag nu i sista Instansen vänd mig
till ben nes nad."
"Men, herr baronjag skulle verk
ligen tro, att den personens sam
hällsstal ning icke är alldeles att
förakta bon tillhör en slägt som.."
"Är i högsta grad aktningsvärd,
och hennes mors familj är af gam
mal adel. Men ändå...."
"Skulle ni önska lyfta henne ftnnu
högre."
"Ja, jag skulle önska att förbjelpa
heane till de rättigheter, som hon
för det närvarande icke åtnjuter."
"Herr baron, jag förstår er icke.
Hvilka rättigheter är det, som min
dotter icke åtnjuter?" Hennes nåds
h3^mod hade blifvit såradt af dessa
baronen? ord, dem hon trodde syfta
pä den stränghet, med hvilken hon
uppfostrat sin dotter.
"Jag ber om förlåtelse, men jag
har icke med ett ord taladt om Al
bertine."
Henoes nåd blef blossande röd,
hon rätade upp sig och häftade sina
skarpa och genomträngande ögon
på baronen. Hon hade så hastigt
blifvit nedstörtad från den svindlan
de höjden af sina illusioner, att hon
omöjligt kunde tillbakahålla ett ut
tryck af den harm, som våldsamt
kokade inom henne. Hon känds en
så häftig vrede sjuda i sitt bröst,
att hon skulle önskat att med sina
flickar kunna förkrossa .baronen.
Hade han icke rent af gäckats med
henne, med henne, professorskan
von Krug? Detta var något, som
hon icke en gäng ansåg sig böra
k unna fördraga af en baron med
Silfverkrönas förmögenhet. Hon frå^
gade derför med ett hvasst uttryck
1 rösten:
"Om hvilken har herr baron då
talat? Jag eger icke mig veterligen
inflytande pä någon annan här vi
staede person än min dotter säledes
har hela samtalet endast varit ett
gyckel." Hennes nåd rätade upp
hufvudet och såg baroaea stadigt
ansigtet.
En sådan brist på takt hoppa
des jag hennes nåd icke skulle till
tro mig." Det 1åg vid dessa ord en
viss värdighet i baronens väsende
Jag har haft orätt att icke genast
namngifvaden person, hvarom jag
talade: Det är mamsell Minna."
"Minna!" Hennes nåd stirrade
på baronen, liksom hade hon fruk
tat, att han plötsligen fått ett an
fall af galenskap. Hon tänkte der
vid för sig sjelf: "Är karlen ren
af vansinnig? Vill han gifta sig
med Minna."
"Ja, hennes nåds systerdotter,
mamsell Minna Ekeberg."
Om man tryckt af en fjäder, skul
le tryckningen icke hafva frambr&gt
en hastigare verkan än dessa ord
å professorskan. Hon reste sig
ögonblickligt ifrån soffan, stödde
handen emot bordet, kastade hufvu
det tillbaka och frågade med upp
bragt stämma:
"Hvad ar er mening, herr baron?
Är det att förolämpa mig?"
"Hennes nåd lofvade ju att med
godhet åhöra mig."
"Då förutsatte jag, herr baron
att ni uti ert andraga'nde skulle ned
lägga all den grannlagenbet man
har rätt att fordra af en adelsman,
då han talar till en adelsdam.**
"Och denna grannlagenbet .skall
aldrig af mig blifva öfverträdd, der
om kan jag heligt försäkra hennes
nåd! Vurdes derför med godhet af
höra mig."' Butroneu förmådde hen
nes nåd att taga plats, i de han
tillade: "Jag lofvar att vara kort
ocb hoppas att hennes nåd, då jag
förklarat mig, icke skall finna si«
onåd i 151 stämd emot den, som en*
HUFVUDVÄRK, SOU ÅTERKOMMER
tldt och oft t. antyder ett törsvagadt tUI
gtånd i nervceutra, och illliite^ den a
obehiitdradt fortlara, skall (ten.m«e all
säkerhet
Föraalefla orpM sjnlflmo.....
hjerdit, lungorna, lefvorn och lijeman.
Dr. Miles' "Ki-sionttive Xervine" aflags
nar orsaken till -halvudvä»''k«n «ei.o:n
att tillf» »«**c«ntra nytt material.
l)eu siiljes å aj.«)telien nmlei garanti,
att första Hackan lij*lptr. eller f(U pen
i 11 ing.»nia tillbak». 13nk ota nerverna
eli lijertat gratis. Skrif tlU lr. Mllas
k *erew™
g***.
flBäSlnB*»
Th« Miohigan
dast gått att fullgöra ett gifvet
öfte."
"Jag skall afhöra er, herr baron"
professorskans anstgtsuttryck var
härd och strängt.
För fyra år tillbaka gaf mig en
person, hvilken egde min varma
tillgifvenhet och innerliga högakt
ning det var min fästmö ett
heligt förtroende, ty det gafs, då
hon låg på sitt yttersta. Hoa tog
löfte af mig, att jag af detta förtro
ende skulle göra det, för den person
det närmast rörde, nyttigaste och
ändamälsenligaste bruk. Så här
ydde berättelsen: En fröken Qvick
felt, flera år yngre än sin syster,
professorskan von Krug, vistades i
den senares hus. Professorskan gaf
sin son en musiklärare,hvars under-,
visning äfven fröken Qvickfelt be-j
gagnade. Ekeberg, sä hette musik
läraren, var en ung, genialisk man,
men af ringa stån-J ty han var son
af en snickare. Detta hindrade ho
nom icke att vara intagande och
rikt utrustad till själen. Han egde.
genom gåfva af en morbror, en liten
förmögenhet, så att han jemte in
komstea af sina musiklektioner be
fann sig i en oberoende ekonomisk
ställning. Nog af, det uppstod I
emellan fröken Charlotte Qvickfelt]
och den unge Ekeberg en varm och
in ner ig kärlek, eom, då han erhöll
en muaikdirektörsplats, icke tyck
tes möta några materiella hinder.
Han friade, men erhöll af den äldre
systern ett sä förödmjukande afslag,
att han sårad drog sig tillbaka. Han
skref till fröken Charlotte, att hans
stolthet förbjöd honom att söka
komma in i en familj, hvilken med
sä mycket förakt behandlade honom.
Några veckor de ref ter insjuknade
han ganska 41
la^ööb' tärer under fe
ber yrseln för tin öyster, som vårda
da benom, yppat de känslor han hy
ste för fröken Charlotte. Systern,
som såg 6in brors iif i fara, skref
Ull fröken och underrättade henne
derom. Svaret blof, att aftoneu
derpä satt fröken vid den sjukes
säng, hvilken hon icke mera lemna
de. Alla bemödanden, alla hotelser
frän den äldre systerns sida blefvo
fruktlösa hon qvarstannadehosden
hoa Älskade. (Förta.)
Sn v&lkänd Minnesota-domare.
Ärade Herre: Jag har alltid hjrst miss
troende till patentmediclner och ansatt
leui för bambu* med högst fft undanta*.
Yid olika tider hafva mina lungor varit
mycket svält augripna, särskiidt under
viutertiden och lör omknue ett år sedau
had* jag «tt mycket bvår. anfall förorsa
kadt af förkylning. E11 af mina vännar
tillrådde mig att försöka en flaska af eder
"White Wine of Tar Syrup", hvilken
bringade mig lindring Inom nftgra få tim*
mar. Jag tog ln endast en flaska, och un
A ro miaa lungor stukare ån de varit på
flera år. Med nöje rekommenderar jag
detta medel till alla, som på nftgot sätt
besväras af strup- eller lungsjukdomar.
mmt
O 9 W
(fttt bolIe« fOTottrment bon ftoé* trab gcfcHDcfen
f&c aSe Sorten Sraromaitrial, fettgefte&t, bon btn£
JelBen Sttbeitern tmb au? bouiflbtn SRaterial, hne Me
,.©cr!flt!b6." ,,2Htd)ioAwS" äbertxeften olle au*
»•men atiégenemmen ,,$ar aufed.'
Stove Company, öicsroljttn gsferifuuisu ii.ni-f n'n reriteli.
ISjJåÅÅiiÅåik ÅånkikkV
JHDQX M. JB. Koov.
Minaeapolls. Minn.
Srenskä Mteh Eoipt-Henet
Uti detta Angustana Synodens nybilda*
de hein tillhandahålles snygga rum, i:od
mat, vänligt och uppriktigt bemötande
samt hjelp och vägledning till Snsbåts
eller jernvägsstationer för ankommande
emigranter «amt till Sverige hemresande,
hvilka behöfva stanna öfver natten New
York. Vid nukomsten till Jersey City
tag genast färjan till New York, der Belt
L*ne spftrvasn tages till South Ferry.
Fr&n Grand Central R. tages 3 rd ave.
upphöjda jernväj? till Houh ferry två
minuters viig derlfrån ftr hemmet beläget.
Ångbåt»- och jernväcsbiljetter erhållas på
hemmets kontor. Penningar heinsändas.
Ankommande emigranter mötas och om
häiidertagas när »a begäres af dess släk
tingar. För upplysningar adressera
Sv. Lutherska Emigrant-Hemmai,
FRITT
Om ni lider af reumatism,
JOHN
A.
130 MIL FRÅN TVILUNO.
STÄDERNA.
.y-
i
Inom IO mil från en marknads*
stad med 10,OO© innevånare*
Omkring ett par mil från loka
la jernvägsstationer.
Benaste vatten och bästa kli»
mat i Amerika.
Svartmylla på lerbotten, frakt
baraste jord som finnes.
"Hvare.stklöfver v&xer, ftr jor*
deAgod."
Hvete, hafre ocb. mals v&xa
märkt.
Rika, naturliga höskördar,
som
gifva en värdefull afkast
ning första året.
Fri skjuts för landsökare och
en duglig och' erfa^eik få'^d
agent medföljer.
3c'
Ijandsökarebilje$tj0r till billi
gaste pris på vårt kontor.
Fullständiga kartor ochbwfcrlflilnm
portofritt till enlrrar adrea*.
Vl«w«kudluvUaia|WtcrAr
C. V#. MÖTT,
SJWNiMTMM*I
1 FAUt| MINN,
A. S. JOEfSSM & CO,
L«nd «n«ä Ensigra&e» Agents,
Af allt land som na ntbjudes år Intet
båttre för settling och spelcnlatlou än det
om år bel utefter
1 nordöstra Minnesota, med dess ny%
uppblomstrande ocb framåtskridande sam*
hällen, stora bördiga områden, särskildt
passande för
Allmänt åkerbruk, trädgårds
skötsel, boskapsskötsel, frukt
odling i mindre skala samt mejeri"
handtering och dylikt
med flera llfllga handelsplatser i närheten
tro alla goda afsättni nitsorter för alla sor
ters landtmannaprodukter.
Landet fir lättbrukadt ooh de» för
dal»
aktiga läge 1 närheten af lifilga och fram*
åtskrldande platser tllCörsäkrar detea
snar prisstegring!
FRITT
Karfor
ooh beskrlfningar öfver
ifrågavarande land s&ndes fritt,
om man tillskrifver
Honewell Clarke,
ST. PAUL, MINN
FQt «b Säker, Aigenäfli oeb SnaM
FÄRD.<p></p>CUNARD
•20
S
et
TAG DEN GAMLA, PÅLITLIGA
DAGAR
fot
Do atttrstu
K
fördem, som lids
af reumatism.
tillskrif mig ochJag
ekall kostnadsfria sanda eder i tt paket af Jet
bara läkemedel, som har kurerat iniji och tnang.i
andra, ftfven folk, som lidit af reumatism öfver ic
ér„ Det botade af ven eo apotekare, som varit under
Iftkarebchsuicllng i år. Adressera
WIS.
ur fcj MITT ORD FÖH MKT, m»n frfijta E'r»i.pot«i.ar«,
'UiSBOTMy, Hiarine, livllka -utWanwiii
LINE
bvilkeit ^jort den :-na»bd.sle res^n öfver
6
De nya dubbeEpropeller &ngarae
LUO&MiA och 6i!P£K!å?
'ånga.
12.960 ton. 30.000 hästkraMr,
ahbasto och iiiext eleganta verldeu,
UEBBIå, ETRURIå, AURÅMå, SERVIå,
620 fot långa. 8.500 ton. 14.500 hästkrafter.
uuul andra ttyUude palats, utyBrende *a ojf mförlig
afgffi IIVAR.JF. I^RDAfi från
NEW YORK, BOSTON 0. LIVERPOOL.
4de bcqvtlmlipheter ftu £DÄra k.1^ och meUaiidBefci
po-ss isorare titl hilli^a piiser.
8v61ttkft pis^iiKPrurc n4 sin bestämmeisfort pä kortasto vid*
6 DAGAR 5 TIMMAR
MELLAN NEW YOUK OCH SVERIGÄ
SÄND EFTER EDRA VÄNNER
ined denaa Linio, som varit i verksamhet 1 öfver
66
år och aldrig förlorat en passagerares
F. G.
A. LAMBERG,
iif,
B&st* »rboto. ^odbtata priser.
924 3rd StfCit,
Med, Wing, Mittn.
QR. C. L. OPSAU
f'Ff K
-i
Tandlåkar».

Minnesota stats tidning. [volume], September 23, 1896, Image 7
About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Minnesota stats tidning. [volume], September 23, 1896, Image 7 About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Minnesota stats tidning. [volume], September 23, 1896, Image 7
About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939