Minnesota stats tidning. [volume], October 21, 1896, Image 9

About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
Jonas var
Dr. August Konig's
Hamburger Briist-the
Fl i n nesöta Stats Tidning*
231 E. 7 th street, ST. PAITI» \n\n .ntf* y/7 J» Vi
Ber&ttel««*
-v
JfSrf. till "Potitivspelarent Son".
Det föra ta minne jag har från min
tidigare baradom, är en regnig höst
nfton, då jag af ett par karlar med
föga mönniskovänligt utseende för
des från ett eländigt kyffe till ett
stort bun, med varma, ljusa salar,
uppfyllda fif barn. Här utbyttes de
usla jlarfvor, som betäckte min
kropp, emot snyggare kläder, bvar
efter jag undfägnades med gröt.'
Barnhemmet varblifvet mitt hem.
Efter första inträdet förflöto da
garne helt stilla, och jag kan icke
erinra mig någon tilldragelse det*.
Det nästa minne jag har, är då jag
én vacker vårdag, af en groflemmad
karl, bars ur det stora huset och
^placerades i en bondvagn, som rul
lade bort mejd mig och honom från
staden.
Solen skon så klar, luften var sä
blid ooh fåglarne vföngo. AUt var
nytt för mig. Jag, som aldrig förr
sett grönskande slätter eller skogar,
förundrade migöfver hvad jag såg.
Jag var vid denna tiden fyra Ar
och kommer ganska vfyl ihåg den
lilla rödmålade stugan vid skogsbry
net, ett stycke frän landsvägen, der
vagnen stannade.
Det var afton och vi hade åkt he
la dagen. En qvinna kom ut och
lyftade mig ur åkdonet. Ännu lju
da för mina öron de ord, hon ytt
rade:
Åh, kära Pelle, en så eländig
pojkvasker du tagit fans det icke
någon godlikare?
Nock fans det allt, svarade
mannen men den här tyckte jag
bäst om. Hull kan fuile du sätta
pä'n, lika bra som på den magra
grisen, vi köpta i fjol.
Jag fördes in i en .stor stuga, hu
6ets enda rum, och der fastades min
uppmärksamhet vid en grå katt.
Med intresset för herr Misse slock
na åter mina hågkomster.
De börja likväl blifva bestämda
och klara efter åtta års ålder isyn
nerhet erinrar jag mig en afton,
som kan sägas utgöra utgångspunk
ten för de händelser, som sedan
följde.
Det var på våren.-
Jag satt utanför, stugan ochhjelp
te mor rensa sättpotatis, då ett
grant ekipage kom körande pä
landsvägen.
i 4 Skyuda dig, Gösta, och öppna
grind, så lårdunogén slant, sade
mor Brigitta.
Jag gaf mig i väg med stor fart,
för att hinna före vår grannes son,
en pojke om tolf år, som kom stie
'kändes från andra sidan.
Jag hann först fram, och då vag
nen rullade förbi, kastades åt mig
ett silfvermynti- Jag bockade mig,
för att taga upp-det men nu störta
ide sig grannens Jonas öfver mig och
jfattade med båda händerna i mitt
hår, ruskande och luggande mig af
alla krafter, under det han skrek:
i Gr if hit slanten, tjufstryk, eljest
if ver jag håret af dig, din eländiga
barn hus unge, som skall taga för
tjensten från ärligt föl k.
Jag skrek med full hais, men utan
att smärtan af misshandlingen för
mådde mig släppa slanten.
Vill du låta bli pojkeol hör-"
des nu mor Brigitta skrika, och i
nästa ögonblick ljöd smäll på smäll.
{Tonas tag i mitt hår lossnade, och
mor Brigitta bultade om honom af
bjertans grund, GUad att känna
mig befriad från hans misshandling,
kilade jag ner till vår koja. Mor
upphörda att bearbeta Jonas' kinder
och öron, då hon såg mig i säkerhet.
Jonas knöt näfven och lofvade, att
(Om jag vågade öppna grinden en
annan gång, skulle han nog betala
mig alla de örfilar mor utdelat.
Brigitta Nilson, min fostermor,
litade ett häftigt sinnelag, och var
icke lätt blidkad, då hon råkade i
fvrede.
När hon en gång blifvit för­
argad, kunde det hända att äfven
tondra, än den som^ var upphofvet
till hennes ondska, flngo uppbära
/öljderua deraf.
Så äfven nu. Jag erhöll ett par
dugtiga örfilar, för det jag råkade
kasta skadadpotatis ibland don ren
sade, och blef åtvarnad att icke
slarfva, «å fram jag ej ville göra
bekantskap med käppen.
Ehuru jag icke kunde erinra mig,
aU hon någonsin begagnat den, ha
de jag likväl stofresrpekt för hotel
sen.
VI sutto efter Tott
al ill
a uppträde
helt tysta, och ända till dess solen
sjönk bakom bergen, då mor Bri
gitta reste sig, gaf nilg befallning
att gåvtill ån efter vatten och sjelf
bar den rensade ^potatisen ner i-, käl
largropen.
Ån låg ett stycke från stugan.
Jag knogade af med ämbaret, som
^ar nästan lika stort som jag sjelf.
När jag kom inemot stranden,
stannade jag, villrådig om jag borde
vända om ty nere vid ån satt Jonas
och metade. ,,
Jonas brukade vid alia lägliga till
jfällen öfva sina armmuskler på mig,
,Bå att jag icke gerna sammanträffa
de med honom.
Jag satte också ifrån mig ämbaret
och öfver
lade hvilket parti jag borde
taga. Att vända åter utan vatten,
vore att utsätta mig för ett kok
stryk. Att gå ner till ån och hämta
det, skulle, inbringa mig ungefär
detsamma. Jag sökte Nerför alt få
klart för mig hvilket var att före
draga, mors eller Jonas' näfvar, eller
om det icke skulle finnas någon ut
väg att undkomma båda.
Det kunde ju händaatt Jonas icke
såg mig, om jag ginge ett stycke
längre nedåt ån.
Jag kilade således af tilt ett par
hasselbuskar och tänkte att jag 1
skydd af dem skulle lyckas få upp
vatten, utan alt Jonas fick ögonen
på mig.
Jag stod vid hasselbuskarne och
kikade mellan löfven på Jonas, som
satt helt orörlig och stirrade pä met
spöet. Derefter lade jag mig fram
stupa öfver eu stor sten, nedsänkte
ämbaret i vattnet och försökte dra
ga upp det men def öfversteg mina
krafter och jag föll på hufvudet i ån.
Det är eo egen känsla att komfha
sä der hufvudstupa i vattnet och
icke förmå ropa pä hjelp. Jag an
såg mig också för fiskmat och gjor
de icke några bemödanden att kom
ma upp, medan jag bortfördes af
strömmen. Hvart, skulle jag först
få klart för mig, när jng lyftades
öfver vattenytan och dervid erfor
en häftig smärta i håret. Ett gällt
skri var hvad jag ansåg lämpligt alt
upphäfva, dä jag åter befann mig
på det torra, med det olycksdigra
ämbaret i ena handen och Jonas
framför mig.
Det var således min fiende, som
räddat mig från ätt sluta mitt unga
lif i ån 1
Hvad skriker du efter, röt Jo
nas du är ju uppe nu, ditt kräk?
Utan mig hade du aldrig mer fått
öppna grinden för herrskapsvagnar
ne. Hade jag gjort rätt, så hade du
fått stanna i än men nosn icke mer
till grinden, nlir du ser mig, för dä
kastar jag dig i ån igen. Upp med
dig till mor Brigitta,så får du smörj
och då blir dii ..varm. Käringen
kommer eljest der -och ser ackurat
ut som vår arga ko.
Jonas sprang gapskrattande sin
väg. Jag skälfde sä, att jag icke
kunde röra mig ur fläcken, utan
stod der, drypande af *aUeu och
darrande som ett osplöf. Jag till
slöt ögonen och af vaktade med en
martyrs undergifvenbefrJnin foster
mors aukomst.
Hvad har du nu haft för dig
igen, skrek mor Brigitta hvarför
kommer du icke upp med vattnet
och hvarför ger du till hals? Har
du varit i gräl med Lars Mårtens
Jonas, sä skall du få med mig ätt
göra.
Denna utgjutelse gick öfver moFv
Brigiltas läppar, under det hon med
skyndsamhet nalkades.
Jag började tjuta. Förskräckel
sen jag utstått och fruktan för Bri
gittas vrede gjorde att min sinnes
rörelse gaf sig luft i högljudd kla
gan.
Mor Brigitta var mig helt nära.
Det smällde, men''lyckligtvis icke
pä min kind hon slog ihop hän
derna.
Jag tror "pojken legat i åhl ut
ropade hon. Ja, är det icke som
jag säger, han borde hafva stryk
morgon, middag och qviil^för all
förargelse han
Mor Brigitta fattade mig om ar
men och släpade mig med sig upp
till stugan. Inkomna i stugan, ref
hon kläderna af mig och jag kördes
1 sängen, der jag rått snart som
nade.
Jag väcktes likväl något senare af
två röster, hvaraf den ena talade
med stor lifiighet. Jag vågade öpp
ena ögonlocket, för att öfvertyga
mig huruvida det •»öx morgon men
fann, att det var något långt lidit
pä aftonen. I stugan r&dde half
skymning och på spiseln braun en
flammande bras$,......framfar hvilken
min fosterfader satt och smekte den
grå katteu. Mor Brigitta rörde i en
gryta, under det tungan rörde sig
ännu hastigat eHn slefven.
Nu vill jagf -att du genast gtir
till Lars Mårten, sade hon, och sä
ger honom, ätitpojken ieke är ett
tockne deret barn,t som hans unge
behöfver skälla pä, utan att han är
äf fattiga, men ärligt gifta föräldrar
fast de dogo 1 elände. Detta kan
nock hända en hvar, och jag blir re
galt arg pådig,pojken och alla andra,
när de skälla och kalla honom för
barnhusunge. Jag råder dig derför
att gå och säga ifrån, huru det är.
Ja, käraste Brigitta, det ska'
nock ske men gröten får jag fälle
äta först, svarade min saktmodiga
fosterfar.
—r Äta och äta, ja, det kan du
men-ingenting annat, icke ens sörja
för att kräket der kommer i skolan
men se det blir nu icke någon gröt
af, förr än du varit hos Lars Mårten
och satt igen truten på hans pojke.
Laga dig bara åstad, och det säger
jag, Gösta ska' i skolan och bli lika
godlilc Bom andras barn. Du må
icke undskylla dig med, att du icke
har tid att tala vid pastorn, för nu
är jag trött på det pratet och katt
göra det sjelf, om det kniper.
Brigitta rörde med ännu mera ef
tertryck i grytan och det såg »t
som om bon velat röra ner sin egen
förargelse i den»
Min fosterfar reste sig, gick fram
till blinken, der jag låg, klappade
mig olormärkt på hufvudet och lem
nade stugan. Jag, blundade'ochin
somnade ånyo.
I S N te 8 O
V
Morgonen derpä ruskade mor lif i
mig. Jag tittade förskräckt upp
och blef helt glad i sinnet, dä Bir
gittas klara, runda, br v na ögon blic
kade vänligt pä mig.
Se så, Gösta, Upp med dig, det
5r söndag och vi ska' till kyrkan.
»Mina fosterföräldrar voro torpar
foik. De voro fattiga, arbetssam
ma och gudfruktiga. Allt hvad de
egde, bestod uti deras busgeråd, en
ko, en bäst, tvä grisar och en katt.
Torpet var iitet, men den driftiga(
mor Brigitta skötte om huset, så
att der aldrig fans något som likna
de brist. Hvarje liten jordlappan
vände bon, och visste att hålla så
dan ordning, att beunes man, Pelle
Nilson, icke fick slösa bort eu enda
skilling på bränvin eller tobak. Pel
le kunde väl ibland hafva lust att
göra sig en glad stund men respek
ten för Birgitta höll honom der
ifrän, sä att han förblef nykter och
ordentlig.
Pelle och Brigitta hade haft ett
barn, som dött, och då beslöt den
senare att taga ett fosterbarn från
barnhuset. Den lilla penninghjel
pea kunde vara bra att ha, meuade
hon, och om det räckte till åt hen
ne och Pelle, skulle det nog räcka
till åt barnet med. Pelle skickades
fördenskull till hufvudstaden, och
valet föll på mig.
Brigitta hade aldrig omtalat, att
jag var barnhusbarn, och ej heller
tillåtit nägou annan göra det hon
behandlade mig såsom hou-skulle
hafva behandlat sitt eget barn, om
det lefvat. Jag hölls till snygghet
och att, såvidt mina krafter tilläto,
deltaga i göromålen, men hon öfver
ansträngde mig aldrig.
Hon gaf mig tillräckligt med mat
och kläder, samt tänkte alltid först
på, att Pelle och jag fingo hvad vi
behöfJe, innan bon tänkte pä sig
sjelf. Hon lärde mig bedja såsom
hon sjelf blifvit lärd. Hon fordrade
hörsamhet och lydnad af mig, lik
som af mannen, och Brigitta åtnjöt
derjemte af granuarne ett visst an
seende. Ingen i socknen kunde la
ga till plåster jemförligt med hen
nes, hvarmed hon botade skador på
både menniskor och djur. Hon vis
ste alltid råd, om en ko blef sjuk el
ler något ondt träffade kreaturen.
Dessutom spann hon det finaste gar
net och kunde sätta upp de allra
grannaste väfnader. En vacker och
ståtlig qvinna var hon äfven. Den
enda af sockenborna,hon lefde i delo
med, var vår granne, Lars Mårten.
Han kunde icke lida deu fagra Bri
gitta, utan sökte ständigt gräl med
henne.
Lars Mårten var en mäkta-rik
bonde men snål och elak. Han nän
des knappt äta sj§if, än mindre låta
andra äta.
Allt hvad han kunde, gjorde han
för att retas med Brigitta, som icke
var sen till vrede. Orsaken till den
na illvilja kände man icke, men den
var så genomgående, att Lars Mår
tens hustru Kajsa icke var bättre
stämd mot Brigitta, än mannen. So
nen Jonas hade äfven tidigt lärt sig,
att all förargelse, han gjorde Pelles
på Å tor pet, var berömvärd. Detta
föranledde oräkneliga uppträden,
men utan att det blef bättre. Fiend
skapen snarare till- än af tog. Sä
hade förhållandet varit intill den
dag, då jag af Jonas drogs upp ur
ån.
Dagen efter denna betydelsefulla
afton var, såsom Brigitta ganska
riktigt sagt, söndag.
Sedan jag genomgått! en större
tvagnings- och kamningsprocess,
fått mina bästa kläder på och en
stor psalmbok i handen, vandrade
vi af till kyrkas. Brigitta hade all
tid, dä hon begaf sig till Guds hus,
en mild, andäktig min Pelle var
vänlig och allvarlig.
Jag gick och funderade på hvad
det ville säga, att jag var ett barn
husbarn, och hvad mor hade menat,
då hon sade, att jag ej var ett "tock
ne derene barn.'*
Jag kom nu ihåg den der.aftonen,
då karlarne förde mig från det mör
ka kyffet till huset med de stora sa
larne, och jag kände stor lust att
fråga mor, men teg och tänkte, att
far nog skulle säga buru härmed
förhölle erg.
Komna till kyrkbacken, tog mor
mig med sig och gick ner i den
strax bredvid liggande prestgården,
der hon talade vid prosten. Slutet
af samtalet blef, att prosten klappa
de mig på hufvudet och sade:
Gumman har rätt, pojken skall
i skolan, och sä gaf han mig en Split
ter ny katekes.
Några.dagar derefter rustades jag
ut med en kaka bröd, ett stycke sill
och den katekes, jag fått af prosteD,
och skickades så i skolan.
Lars Mårtens Jonas var bland
skolungdomen den mest försigkom
na i kunskaper, den största till väx
ten och son, till den rikaste bonden i
socknen.
Jonas tar-jeiL.vacker, pojke, som
om sommaren gick barfota, alldeles
som vi andra, hade grofva och dåli
ga kl&der och en aldrig mättad mat
lust. DetfanB ingenting i hans ytt
re, som angaf att ban var rika Lars
Mårtens son men Jonas visste det
och förstod att, med sina näfvar till
argumenter, plugga i oss andra, att
han var förmer än stat- och jordtor
pares aflcomma. Han skulle en dag
blifva egare af flera gårdar, och så
dant förtjenade, enligt hans upp
fattning, aktning af dem, som icke
A ÄT TS N 1 N-G, ONSDAGEN OEN 21 OKTOBER 1699.
hade hopp om att fä ens sä stor torf
va, son Into kunde släpa.
Jonas var Öfvei*modig oeh despo
tisk mot sina kamrater, sjelfrädig
och cgenviUi£ mot läraren, bvitkens
stora favorit bon det oakladt var.
för den brinnande håg att lära han
visade. Alltnog, Jonas värden som
egentligen styrd#»skolan, och jag
hade icke gått $er länge, innan det
stod klart för'^]ipifr,
att
mera att frukta ätff» sjelf va sko!mä
-, .'5
II-.
I
staren.
e
sy u n e Ii tli'og.h a e Jonas ifrån
mitt första intråda 1 skolan omfat
tat mig med eu-vis* välvilja. Han,
som förr hade haft titt högsta nöje
i att p'åga mig,f tö nu mitt parti.
SqvalJrade någon 'af de andra pä
mig, så skrek Jonas: tyst! och skol
mästaren fanti. för godt att gifva
den sqvailrande eh^tillrättavisning.
Slogo kamraterna ti^ig, så fingo de
stryk af Jonas, och då detta uppre
pades några gånger, fuuno de rådli
gast att låta torpaiPelles Gösta va
ra i fred.
Följden af Jöbas' förändrade upp
förande blef, att jag med barnslig
tillgifvenbet fustade mig vid honom.
Tack vare Jonas' beskydd, fick jag
beröm om mig i skolan, såsom flitig
och sedig, ehuru jag sannerligen ic
ke tror att jag förtjenade det.
Så gingo tre år under fortsatt
vänskap mellan Jonas och mig, och
fortfarande fiend tligheter mellan
Brigitta och Lars Mårten.
En regnig septembereftermiddag
vandrade Jonas och ]ag hem frän
skolan. Vi hade läng väg och reg
net öste ner.
Jonas, som brukade vara*ganska
spräksam, iaktog tystnad och såg
mulen ut.
Han var nu fe^aton är, stor och
stark jag elfva, liten och klen.
När Jonas teg, vågade jag aldrig
öppna munnen. Slund efter annan
säg jag likväl upp till honom.
När vi gått i»alfvägs, yttrade Jo
nas:
Nå, Gösta, hvad tänker du
bli för en karl?
Torpare, liksöm far, svarade
jag, förvånad öfver frågan, den jag
fann högst enfaldig^
Torpare, det sjkulle katten blif
va och icke jag, •menade Jonas.
Ne-ej du, något bättre får du lof att
bli. Du skall läsfii Ull prest, säger
jag, och försök uttjlclce göra det, så
skall jag skicka Öig tillbaka til!
åbottneu, hvarifrån jag en gång
drog upp dig. Fattiga torparesöner
bruka blifva prestér, men rika bön
der, de blifva något iiunu bättre.
Jag gapade på honom, förskräckt
vid tanken .att jag måste blifva
prest. Att. jag kunde undgå det
ödet, föll mig icke ih. Jonas hade
sagt det och då var väl saken af
gjord. För mitt förstånd stod det
likväl icke klart, huru dermed skul
le tillgå. Jag tyckte icke att det
vår sä fasligt rart att vara prest då
fans det allt något annat, jag tyck
te vara bättre, nämligen mjölnare.
Hvad går du och gapar på? sa
de Jonas du ser ut som den der da
gen, då du höll pä att fastna pä mitt
metspö. Nå, begriper du icke, ditt
nöt, att jag vill dig väl, då jag gör
dig till prest? svara, eller skall jag
kanske flära dig röra på tandklave
ret?
Jag skall bll prest, kära Jonas,
svarade jag, förskräckt öfver att
han fann sig retad af min tystnad.
Det visste jag väl, efter som
jag beslutit det. Jag skall säga
dig, att jag icke mera tänker gå i
den här skolan. Nu har jag gått
der, derför att....Nä, det rör dig
icke men när jag icke mera går dit,
kommer du icke heller att göra det.
Far och mor vilja, att jag skall
gå der tills jag blir tolf år, invände
jaff-
Far och mor har du icke^ in
föll Jonas du är.från barnhuset, di
na föräldrar i^ro döda och du skall
icke iyda någon anpan äu mig. Jag
ger mig af tiU.Upsala och du skall
följa med. I den staden finnes en
skola, der man }$r ilg allting, och
der skall du läs^i dl# till prest. Pro
Bten i vår församling är en fattig
kolares son. Hah bar sagt mig, hu
ru han blef pr€$V,i?ch nu skall du
göra som han.
Oaktadt prosten fhade det mycket
bra, kände jag mig likväl illa till
mods. Jag gr^ps '^f en stark lust
att låta mina tåtyft^ulla i kapp med
regndropparne men Jonas skulle
aldrig hafva förlåtit mig denna ytt
ring af syaghet, och derför sväljde
jag dem och sökte finna mig i min
olycka att med tiden blifva prest.
Vi utbytte icke på en lång stund ett
ord när vi kommo till qvarnen, dri
stade ]ag mig att säga:
Det vore allt roligt att vara
mjölnare.
Då vore allt bättre att vara
oxe, afbröt mig Jonas men det der
förstår du icke, din stackare. Stor
Olle, som afrättades för en tid se
dan, han hade också varit mjölnare.
Vi passerade i detsamma förbi en
aidoväg, som förde inåt skogen, der
afrättsplatsen var belägen. Jagkäu
de mig rysligt illa till mods, isyn
nerhet som det började åska.
Den afrättade-mj^lnaren, presten,
som ledsagade honom, och skarprät
tarén, allt framS|p^hemskt för mi«*
inbillning och |||^uckte två före
ställningar, hvillja, föreföllo mig lika
förskräckliga, nIwnWgen att såsom
prest blifva tviiwg^n följa folk till
.tkuioJ
cebJOfc.
afrutlsplalsenieller ock såsom mjöl
tvare komma att afrättas.
JonaB talade icke mera. Han ha
de aftagit mössan, så att regnet
strömmade utför hans obetäckta
hufvud. Det af naturen lockiga
bäret blef derigenom rakt och svart,
ansigtet var blekt och minen sträng.
Han hade vikit upp de dåliga panta
longerna och vadade i smutsen med
de obetäckta, bara fötterna. Jag
tyckte, dä jag pä honom, att han säg
hemsk ut, och jag kände mig belt
lätt om hjertat,då vi ändtligen kom
mo ur skogen och befunno oss pä
fria fältet.
Jonas' ansigte förändrades också
och han utropade helt gladt:
Se sä, din lilla byting, gif dig
af hem till ditt. När vi träffas här
näst är det afgjord hvad både du
och jag skall blifva.
Jonas var en till förstånd och ka
rakter bråd mogen yngling, och re
dan då utrustad med kunskaper,
som ställde honom högt öfver sin
omgifning, skolmästaren in beräk
nad. Oaktat dessa företräden, sak
nade han likväl erfarenhet och trod
de derför på framgången af allt,
bvad han beslutat. Den lilla erfa
renhet, han hunnit förvärfva, var
sådan, att den måste gifva näring
ät detta sjefförtroende.
Fadera, snål och elak^ hade lik
väl för sonen haft en viss svaghet,
som gjort att Jonas aldrig blifvit
tvingad göra annat, än hvad han
sjelf hade lust för. (Forts.)
Följande är ett af de många intyg som
dagligen inkomma till Harmony Society.
Mr William M. Cramp, en välkänd mu
sikhandlant'e och ansedd medborgare, No.
607 Smithfield street, Pittsburg, 'Pa.,
tkrifver den 8 sapL 1896:
Efter det jag en längre tid besvärats af
reumatism och dålig matsmältning, ccli
efter att hafva försökt åtskilliga "kurme
del" utan något resultat, beslutade jag
mig för att göra ett försök uied "Econo
my Boneset Cordial". Efter tvenne må
uaders bruk af detta niedel, kan jag med
nöje nämna, att jag är fullkomligt befriad
från det onda och känner mig frisk och
glad. Detta är likväl icke allt. Win hu
stru, som en längre tid led svårt af ne:
vös nedslagenhet och befinnande sig uti
ett tillstånd af vekhet och modlöshet, in
tog under samma tid af "Economy Bone
set Cordial" och kan numera glädja sig ät
en biittre helsa och bättre krafter än hon
gjort inånga år. Jag rekommenderar der
för med nöje denna Cordial till alla li
dande." Wm. M. Ckamp.
Till »aln hos alla apotekare.
Ett Elegant
oj°,ro0JZ":bV2.b°MCo°)2.Co°J°Co°)2ko°lo
4mut under någon åratid
Förkylning eller hosta
eller båda delarne.
Båda tillsammans är en fasa un
der vintertiden. Vare sig det ena
eller båda tillsammans, så botar
alltid
desamma i
I I
Till följe af en fördelaktig öfverenskommelse med en större importörfirma är det
oss möjligt att härmed erbjuda våra prenumeranter ett synnerligen
Intressant och värdefullt Premium
——beBt&tfödeaf
alla former. Det lindrar, stimulerar och
Foten...
oss
2Z. Erfarenheten lärer detta och derför tillhandahålla vi endast
EE Prima Skodon, 3
Finaste Fotografier
efter lägsta pris
erhållas uti——
flfMI dertiu horande
Tjugrufyra Stereoskopiska Bilder,
hvilka på ett s&rdeles tydligt och åskådliggörande s&tt framställa nigra af de märkligare
tilldragelserna ur Frälsarens lif från födelsen till himmelsfärden.
Våt» sed har städse
varit
att
lemna
val af premium är det äfven detta, som vi särskildt ha i sigte. Derför ha vi ej heller nå
got bruk för hvarjehanda billigt skräp, utan utvälja premier, som på samma gång de äro
intressanta, äfven ega verkligt och varaktigt värde.
De stereoskopiska bilderna, som importeras direkt från Tyskland, äro miniatyr
bilder af verldens store mästares
Taflor ur Kristi lif
och kunna ej förfela att göra ett lifligt intryck på hvarje känsligt sinne. Att genom bo
skrifning göra rättvisa åt desamma är dock omöjligt. De måste ses för att kunna fullt
uppskattas.
Stereoskopet och bilderna ha hittills betingat ett pris af TRE DOLLARS.Ge
nom ett synnerligen förmånligt arrangement äro vi dock i tillfälle att lemna desamma fä»,
endast 90 CENTS till förskottsbetalande prenumeranter. Mot erläggande af endast
—r—62.40
kunna följaktligen våra prenumeranten erhålla Kordvesterns äldsta och förnämsta svenska
tidning MINNESOTA STATS TIDNING för år 1896 och detta Vårdefulla Premium
som annars skulle kosta $4.50 tillsammans. Nuturligtvis måste dervid resterande skuld,.
cm sådan finnes, förut vara betald.
För Födelsedagspresenter etc. lämpar sig detta storartade bildergalierl. bittra
än någonting annat af motsvarande pris. I sammanhang härmed kan nämnas, att de35*
stereoskop och bilder ej kunna erhållas genofö någon annan tidning i Minnesota, enär vi
ega uteslutande försäljningsrättighet af desamma. Ej heller från oss kunna de under ni
gra omständigheter erhållas utan tillsammans med tidningen och mot förutnämda vilkor
Premierna sändas per express, hvarvid mottagaren erlågger express afgiftea.
Skotat vi betala expressafgiften, torde 25c extra insändaå.' 'n
Sänd penningar i pest-, express money order eller registrcradt bref undor^adcest
187,E. 7th Street, ST. .PAUL.
Elegant Stereoskop.
Intressant Bildergallerl.
full valuta för mottagna penningar, och vid
'I
botar sä­
kert. Försök det och resultatet blir
Återstäld
Helsa.
oV/afo of o oj
of
o
qofo Qjfc?oP7ga oyftn o
Sr visserligen ingen hnfvudsak, men den ^3
lijelper
att komma fram här verlden -r*
cm vi behandla den rätt. Den trifs bäst
i
mjukt iiJcta läder,
mest i
men vaHskötes
popper, lump och niifver. ^3
Elmquist's Skomagasin, 22j) E._7tt. 3
Tapeter, Moulding:, Rullgardiner,
Oljeduk samt Fjäder m. i rik
haltigt sortiment och till lägsta priser hos
I W i i a A o k e
221 E. 7th st, ST. PAUL.
ANDERSON'S
PHOTO-STUDIO,
n i
v'
.»?/
V
flr
3
:*4-:
»-fc*-44-v
A] j&Jzt
V