Minnesota stats tidning. [volume], November 11, 1896, Image 7

About Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
MARIE SOPHIE SCHWARTZ.
NOVEMBER
Or. Miles' Heart Cure "ÄL
Dr. August König'8
Hamburger Brust-thet
966 Payne Ave. V30 Arcade st.
ANDERSON & JOHNSON,
Attorney-at-law
Sogers' Building,
Cor. 5th & Cedar Streets.
MARTINI.
är flyttad till Knattffn kontor,
Manhattan Building.
Cor. 5th Itobert sts.
PETERSON & CO.
SCHOCH GROCERY CO.
Corner Seventh and Broadway.
WALLBL0M Furniture &
Carpet
fisk, vildt smör och ägg, m. m.
Cor. Payne ave. 8 Beaney st
130 Mit -FRAN TVILUNQ.
'STADERNA.'"
195 East Third St, St Paul, Minn
Pullman "Compartment***"
tiof-vir&nar,.
Fria "Reclining CkaW-va&narr
Diner-vagnar, a la carte.
MINNEAPOLIS
4 24 E. 7th Street.
St. Paul & Duluth
jernvägen
Saint Paul, Minneapolis) Oulutli,
West Supsrior och Superior
WHS A.. SMITH, Dept.
A. E. JOHNSON & CO,
Gor. 5th & Bobort sts.
eller Union Dapot
Nicollet ave. &5thst.
101h & Wash. aves. S.
Land Commissioner \n\n w
*%1
N
Tvenne pamiljemödrar.
Följande morgon satt hennes n&d
B& styf och rak och i full morgon tol
lett helt solo vid det prydliga fru
kostbordet. För att hälla oss vid
sanningen, ro&ste vi tillstå, att hon
likväl icke hade n&gon sftrdeies god
aptit. Nej, det nederlag hon lidit
jäste inom henne med b& mycken
förbittring, att hon icke kunde få
ned maten. DertUl kom att hennes
nåd au, sedan hon gjutit ut all den
galla hon kuadalemna fritt lopp åt,
började beräkna följderna af den
brutna förlofningen. Hvad skulle
hon säga alla bekanta, som hon i
förtroende underrättat om lysnin
gen och som skulle infinna sig för
att gratulera den blifvande grefvin
nan? Ah, man kunde verkligen mi
sta aptiten för mindre än så ty hu
ru skulle nu icke dessa vänner göra
henne till föremål för spe och åtlöje?
Huru skulle de icke göra upp de
mest förnärmande historier? Pro
fessorskan reste sig häftigt upp
ifrån frukostbordet vid tanken pä
alla dessa förödmjukelser. Just som
hon gjorde denna rörelse, öppnades
dörren, och en ung flicka med döds
bleka kinder steg in.
Om professorskan fått se ett Me
dusahufvud, hade hon icke kunnat
visa en högre grad af öfverraskning
men denna rörelse var ögonblicklig
i nästa sekund var hennes ansigte
åter lika 'kallt, och ett uttryck af
förakt och obeveklig stränghet hyi
lade deröfver. Hon blef stående
framför den inträdande med upprätt
hållning, hufvudet tillbakakastadt
och ögouen vidgade. Hon mätte hen
ne med en förkrossande blick ifrån
Jiufvudet till fötterna, liksom frå
gande huru hon djerfdes visa sig.
Albertiue åter hade blifvit orörlig
vid dörren och fästade på modern en
blick full af mildt allvar.
i
MHuru
_J8^BÄTTELS^ .-,..c.
A*
[Forts, frfin förear&endd nr.l
vågar fröken träda Inför
mitt ansigte? Är det för att ytterli
gare trotsa mig? är det för att visa,
att jag upphört att vara den mor
ni. bör lyda och vörda?"
*'0, min morl" utropade Alberti
n| ock tog ett gtegjemot henne men
pcof^st^sl^n ^dr^yf sig tillbaka.
"Jag
kommer
tiUgift
för att bönfalla om er
för det
jag icke egt mod att
lyda er."
"Tillgift! tillgift, för defc ni tram
pat aktningen för mig och er sjelf
under fötterna för det ni dragit
skam och förnedring öfver mig. Ahl
nl:harsannerligen räknat för myk
feet på mitt öfverseende.. Visste ni
då icke att jag aldrig, förstår ni, al
drig skulle förlåta er. Ni bar flytt
till andra för att slippa lyda mig.
Ni har dermäd sjelf öfverflyttat mi
na rättigheter på andra, och om jag
nu i min ordning förskjuter er, full
följer jjyr. jee.daaJj .ert påbörjade
riHcm. }».»)'!
6a}s,dövreiv'öpptt'ftdeis( och profes
sorn syntes bakom-dottern.
"Hfla, hm, min söta, jag tror du
Är...
.ärv...sysselsatt. Skulle el
jfés vilja säga dig ett par ord....
skulle vilja meddela dig något."
Utan att svara gick professor
skan stolt öfver golfvet till kabinet
tet. Professorn följde benne. När
han passerade förbi dottern,"hviska
de han:
"Stanna här, min flicka."
H-vad som föreföll mellan profes-
SQPH
och professorskan vilja vi i
korthet förtälja. Den förre sökte,
först med sin vanliga foglighet, öf
vertåla uin hustru att förlåta dot
tern och utesluta alla förebråelser.
När detta icke hjelpte, hade han all
varligt gifvit henne till känna, att
öm hon icke fogade sig efter hans
önskan, vore han sinnad att till en
viss summa bestämma hvad hon
skulle få lyfta på grosshandlare Ek
ströms kontor. Ja, han hotade att
ackordera bort dottern, såvida hon
icke ville förlåta henne. Dessa ho
telser gjorde verkan, emedan pro
fessorskan ögonblickligen insåg att
om Éan vefkstälde den, skulle hen
nes vinner och bekanta derigenom
erhålla en ännu mera^anledi^ing till
förnärmande hänsyftningar och tve
tydiga gissningar af" alla slag, och
detta ville professorskan för ingen
flel. Resultatet blef, att, hon lofva
äe förlåta Albertine, och professorn
iemnadö sin fru, lycklig och stolt
lom en fältherre, den der vunnit en
batalj. Hennes nåd sade åt Alber
tine:. ''i
"Förlåta-dig kan jog icke, glömma
kan jajj icke heller, men jag vill icke
inera tala derom. Du eger min
tillåtelse att återtaga den vanliga
Ordningen.: Jag undanber mig dess
utom allt ordande* om hvad som fö
rjefallitv"
Så förlät denna mör, som aldrig
hade förstått sina pligter och aldrig
Velat inse sina egna fel.
Vi vändft om bladet och förflytta
oss ifi-^n stadslifvet
joch
professor­
skans kalla hem, till landet och det
af kärlekens värma solbelysta Rön
by, Det är veckan före jul. Major
••akatf "'skall till helgen få hem siaa
bada^sm» söner. Hästar skola skic
kas till W— att der afhemta dem,
Och
majorskan har starka funderin
gar pä att görat »ågjjg,,
gar för helgon*
.y.fflf 3 Ii1'
I den ljusa och trefliga lalén/stftto
tvenne unga flickor och arbetade if"
rig t:på en båge.
*4Du ser så sorgsen ut, Minna,
hvad tänker du på?" fr&gade Jenny.
"Jag.har bara en och samma tan
ke, bästa Jenny, och den vändersig
omkring Albertine," svarade Minna
och suckade. "Huru ensam är hon
icke nu,. utan någon som h&lier af
henne?"
"Hennes sista bref utvisade en
lugn sinnesstämning och borde haf
va tillfredsställ dig emedan du nu
icke behöfver frukta,* att hon skall
blifva tvingad till ett förhatligt gif*
termål."
"Det är sant men...,"
Minna böjde sig djupare ned Ötvér
bågen för att dölja sina tårar.
Men hvad?....Tala ut, Minna
lilla, så blir du gladare. Friskt mod
får du lof att ha tills i morgon, då
vi skola börja det stora julbaket.
Jenny smålog så uppmuntrande
emot kusinen.
Nej, Jenny, jag eger icke mod
att säga hvad som plågar mitt h]er
ta. Du skulle kunna anse mig för
otacksam, och det är jag icke 1"
"Prat, kära barn! Aldrig kom
mer jag att anse dig för otacksam.
Ah nej, Jenny har nog bättre omdö
me än så. Tala du ut ditt stora
qval, jag misstänker att jag så der
inemot har gissat hvad som plågar
dig."
Minna såg up^ på Jenny med ett
frågande uttryck denna nickade
uppmuntrande.
"Ack, Jenny, började den unga
flickan, "du måste lofva mig att ej
blifva ledsen. Jag lider af saknad,
af längtan efter Albertine. Jag må
göra hvad jag vill, det hjelper icke.
Mina tankar fly till henne och mitt
hjerta längtar oupphörligt efter att
få träffa henne, höra ljudet af hen
nes röst och smekas af hennes ord.
Det är, såsom om jag saknade en
del af min själ. Det linnes en tom
het inom mig, som icke kan fylltts,
och jag skulie gerna gifva år af mitt
lif för att ^,en tim.rrve.få se och tala
vid henne. Min,na tystnade, och ett
par tårar föllo ned pi arbetet.
"Du älskar Albertine bra högt,"
sade Jenny med mild röst.
"Ja, jag hår i hela verlden endast
älskat henne, och aldrig skall ]ag så
kunna hålla någon annan kär. Min
tillgifvenhet för Albertine är sådan,
att hvarje fel hos henne har jag be
traktat som en dygd, emedan jag
aldrig kunde anse något orätt som
hon gjorde. Hvarje handling hon
önskat att jag skulle utföra hade
jag fullgjort utan att reflektera öf
ver om det var rätt eller orätt. Så
snart det var hennes önskan, behöf
de jag ej veta mera.' Jag var för
tryckt, ofta bård behandlad, men
det rörde mig icke,' jag förblef ändå
glad, ty jag hade ju henne och min
ungdom. Mitt skumt framkallade
månget gladt leende på hennes läp
par, och då var jag yrande glad. Nu
—nu är jag omgifven af kärlek och
godhet, i en samhällsställning, som
borde göra mig lycklig, och likväl
förefaller jag mig sjelf som en .va
relse, den man beröfvat sin själ och
hvilken hvarkén kan glädjas el
ler lida mera. Atgr tystnade Min
na, och åter nedföllo ett par tårar
på arbetet.
"Men, Miuna, skall du icke förmå
hälla litet af mig och mamma? Tro
mig, vi hålla så hjertligt af dig, och
du skulle derigenom finna en ersätt
ning för den förlust, dti lidit. Ackl
jag ville så gerna se dig glad. Bjud
till att fästa dig vid oss."
"Jag håller sä hjertligt af er alla,
och är sä inner.igen tacksam för
den godhet som mormor och mo
ster bevisat mig men hjertats verld
är en helt egen verld för sig öfver
den kunna vi icke befalla der her
skar känslan med en våldsmakt och
alla försök att kufva dess fordrin
gar blifva fruktlösa. Mitt hjerta
har ifrån det jag började urskilja
dess slag, klappat varmt och uteslu
tande för en varelse. Hela min för
måga att älska, hela det behof af
ömhet, som mitt hjerta hyste, har
jag uttömt pä denna enda. Hon ut
gör föremålet för alla mina tankar
och är min enda glädje. Fåfängt,
fåfängt söker jag tränga denna
känsla tillbaka och låta andra inta
ga dess ställe. År skola kanske för
gå innan vi åter mötas men ufven
som gammal gkola mitt hjertaé
känslor blifva desamma deskola
öfverlefva mig sjelf."
Jenny lade sin arm om Minnas
hals och hviskade med sin smekan
de röst:
"Stackars min' lilla Minna, som
likt en dufva, den man beröfvat sin
maka, måste sitta här och längta ef
ter den frånvarande vännen! Vi
skola ofta tala om henne, och dåt
när du i tankarne får återvända till
Albertine och med dina ord måla
henne för mig, skall din saknad
blifva mindre bitter."
"Jenny, hvem har gjort- dig så
god, så öfverseende? I stället att
blifva missnöjd med den otacksam
ma, tröstar du henne."
"D.e^ är naturligt. Jag lefver i
kretsen af allt' hvad jag »Iskar, ftr
*°*ra@Sr
I N N
lycklig och känner ingen längtan
ingen saknad. Dig har ödet beröf
vat det enda du hade kärt. Nåväf,
det är den lyckliges pligt att tröstaj
den olycklige."
Arbetsklockan ringde, och Minna
reste sig upp ifrån sin plats, men
Jenny qvarhöll henne. i
''Kanske de husliga bestyren äroj
plågsamma för dig. Om så är, skälig
du slippa hushållsveckan. Mamma:
och jag skola då, såsom förr, tura
om."
"Du goda, goda Jenny," utropade
Minna, "iuuru du vill sk&mma bort
migj— men," tillade hon leende,
du misstager dig då du tror att
jag icke är road af hushållsbestyr
tvärtom tycker jag det är något
nytt, och följaktligen äfven något
som förströr." Dermed nickade
hon-åt Jenny och lemnade salen.
Det är en besynnerlig verld vi
lefva uti," tänkte Jenny, men hann
icke längre, ty ett åkdon stannade
utanför, att Jenny måste nödvän-
Grefven helsade helt ogeneradt
på majorskan och Jenny, samt var
sig i det närmaste lilf* Baronen
slog sig genast ned hos Jenny, un
der det grefven konverserade med
majorskan. Jenny höjde hotande
fingret emot baronen och sade med
sitt friska leende:
"Jag är uppbragt'på baron, ja
riktigt ond!"
Åh nej, det- kan ni icke vara
dertill är fröken Jenny för god"
Baronen hade alldeles lagt bort
det der släpiga i sitt uttal.
Fröken Jenny är icke god, och
för öfrigt har hon alla skäl att vara
ond. Ja, det år icke värdt baronen
skrattar. Det är på fullt allvar jag
är missnöjd."
öTver hvad?"
Nu frågar ni öfver hvad," titro
de Jenny med en komisk min. "Bi
ronen är sannerligen klassisk. Först
så går ni i författning med mig om
att på Stjernebro inrätta en flick
skola i stor skala, lik den jag har i
liten. Ni bad mig hjelpa: er ni or
dentligt svärmade för na4ua idéar
ni höll vackra tal öfver-det ända
målsenliga, det förståndiga, det
menskliga i att inrätta en dylik,
och jag blef helt' glad. Jag tog
mamma till hjelp och uppgjorde en
plan samt en lista på do elever jäg
tyckte mest berättigade att till en
början antagas. Dessutom hade jag
och mamma uppsatt namnen på de
lärarinnor vi föreslogo. Hvad hän
der? Utrustade härmed, foro vi
öfver till Stjernebro det är nu fem
veckor sedan dess. Nåväl, när vi
anlände^ möter oss den underrättel
sen att ni rest till Stockholm. Godt
och väl det om ni bara hade varit
så god och meddelat tant Sigrid
edra planer med afseende pä skolan,
så hade ni gerna fått resa till Ota
heiti, om ni velat meu hon hade
icke hört ett ord om hela saken, och
vi återvände med våra uppsatser.
Jag måste skrifvä återbud till de
der fruntimmerna, som vi föreslogo
såsom lärarinnor, på det de icke
skulle gå och vänta och derigenom
gä miste om någon förmånligare
plats."
"Det var ingen liten lista utaf an
klagelser," sade Baronen leende
"jjien vet ni verkligen om jag gjort
mig förtjent af er vrede, eller om
icke min plötsliga afresa var eö
barmhértighetsmission?"
"Ah, det tror jag icke," inföll
Jenäy. "Nej bevars, det var en af
edra vanliga nycker."
Baronen lutade sig framåt och
hviskade:
"Nej, det var ingen nyck. Tro
och förlät mig."
'Förlåter er gör jag visserligen,
men tillåt att jag tviflar."
Jenny räckte honom handen.
Vid middagsbordet presenterade
majoren Minna. Grefvens ögon
riktades pä henne med ett sä envftt
och genomträngande uttryck, att
den unga flickan ganska väl såg, att
han kände igen henne.
Fram pä eftermiddagen, sedan
tre äldre herrar kommit för att spe
la whist med majoren, närmade sig
grefven Minna, der hon satt helt fli
tig vid bågen, och tog plats midt
emot hen ne.
"Jag vet icke om jag misstager
mig," sade han "men det förefaller
mig som om jag hade haft den äran
att träffa mamsell Ekeberg förr,
ehuru jag icke kan erinra mig
hvar."
"Herr grefven såg mig i somras,"
svarade Minna kallt.
"Här? Det står icke rfttt klart
för mitt minne."
"Jag var dä 1 tjenst hos fröken
von Krug."
"Nil En.systerdotter till profes
sorskan?"
"Ja, herr grefve."
"Ni är. således uppfostrad ned
OkéÉf"
.'* "rVwv-
SSKV-Wjf
I N I
S A S
'Ja."
digt fram till glasdörrarne för att omtalad, skulle Iftnda er båda till
se hvem det var.
"Baron Fritz", mumlade hon och
smålog "metf hvetn har han-med
sig? Jag tror det är exfästmannen.
Ja, det är grefve Stormhjelm. Hvad
han ser blek uti Om det ej vore
synd att skratta ät en me.uniskas
nederlag, så gjorde jag det bestämdt
åt grefvens. Få nu se om han fort
far att tala %ä der stort om att vara
herre öfver sitt ödel"
Under det Jenny höll denna mono
log i tankarne, hade hon återtagit
sin plats, så att hon satt vid sin bå
ge då herrarne inträdde. Major
skan kom med detsamma in från
sängkammaden.
ONSDAGEN
Minna syntes Icke böjd för att ln
gli någon vidare förklaring.
"Och korresponderar med-benne?'
VJa,"
Qrefven förd* handen öfver pan
nan, och då han'åter fästade ögonen
på Minna, låg det något mörkt i
blicken.* i
?'Ni var benoetJföljeslagerska till
skogvaktaren®/ om jag icke
missminner nsig£* återtog grefven
|.tned sänkt röslt»..
Mi^na teg.^öxf dt
"Ni ikäanetr* förmodligen att jag
varit .förlofvafl aned fröken?" Det
låg något högdraget i rösten.
."Nej, icke fafct oi varit förlofvad
med henne men vftl att ni sökt till
tvinga er behness hand." Nu såg
Minna upp på &röfif en.
"Saa ~r ni&ar'fagit intryck mär
ker jag. Jagtwskttile önska, att ni
ihågkomme, hviibiet vapen jag eger
emot er barndetds^än i den der kär
lekshistorien, som, i fall den blefve
föga beder.
"Någon vanuya- kan väl aldrig
uppstå deraf, såframt icke grefven
vill dikta någon sådan, och detta
vore väl föga hederligt gjord af er
emot en flicka-ni gjort så bittert
olycklig som Albertine."
"Sannerligen jag kan inse hvad
det innebar förrén olycka att blifva
grefvinnan Stormhjelin." Grefven
reste sig upp, tilläggande: "Oitraf
fad skall hon ickö ha förskjutit mig
var säker derpå." Han aflägsnade
sig Minna såg efter honom. Det
på förmiddagen sorgsna uttrycket
försvann, och det
låg
något energ­
iskt, något trotsigt i den blick
hvarmed hon följde grefven, ailde
les som när hennes nåd öfverraska
de henne framför fpegeln med Al
bertines hatt. Derefter steg hon
upp och ilade ^11 sin kammare.
Uppkommen dit, stälde Minna sig
framför toiletten och betraktade
uppmärksamt sin bild.
Jenny, som hade sett Minna så
der hufvudstuptt rusa ur rummet,
trodde att grefven sagt henne något
obehagligt och skyndade efter. När
Jenny inträd$eybistannade hon på
-tröskeln och uibrfct i ett klingande
skratt då hon fti&n Minna sysselsatt
att kokettera-förjsin egen bild. Vid
Jennys skrattoft&nde Minna sig om
och frågade: o2
"Säg mig uppriktigt, Jenny, hur
ser jag ut?" sn!
"Jo, du ser r&tfibra ut."
"Det var ick®iEOg. Jag vill veta
om du tror at£.'nJigon karl kan blif
va kär. i jaig."o*
... "Helt säkert.öi.\Do har vackra,
stora, glödaadfj,i3b»r.una ögon."*.
a*c«a mm.m&sa ÄP'trubbig."
"Kiir xhi, maav-föräjskar sig aldcig
i en nitsa^' évaradjcijetfity muntor t.
"Du har vackra tänder."
"Sajafy toeA*min mun Hr för stor."
"Hvem t|*or du V&l blir kftr i en
menniskae^ mun? Densutom har du,
vackert hår."
"Och mörk hy."
"Betyder ingenting Det är med
själens egenskaper man intager me
ra än med" kroppens.. Så tröstar
jag mig,, då spegeln sägér att jag är
ful. Du, Miuna ser bra ut, så att
själ och kropp komma väl att hjel
pas åt skulle jag förmoda. Men, kä
ra barn, hvarför har^iu nu kommit
på tankarue atfcbehaga?"
"Derför att jag skulle vilja....
Nej, jag kan icke tala om det, du
skulle skratta åt mig."
"Får jag icke veta det i afton, så
blir det vAl- någon a un an dag. Var
säker jag skall ha ögonen på dig."
Jenny trippade sin viäig.
Ett par dagar deräfter finna vi
Jenny helt solo hemma på Rönby
Minua hade fått följa med major
skan in till- staden majoren hade
rest bort till en af granuarne, och
Jenny hade just slutat sitt bak af
sockerbröd, kringlor och bakelser
samt satt sigtfttt hvila i en af sof
forna uti salen. 'Det hade fallit
•stark snö oelf
var
fett ypperligt före,
I salskakelugnéä brann en flamman
de brasa» hvillcéö upplyste rummet
med sitt sken"- emedan Jeuny icke
låtit tända någbt ljus. Den unga
-flickan satt nii'*taéd hufvudet stödt
emot handen och "syntes försjunken
i djupa tankaft\ ^Plötsligt, hördes
ljudet af klingande bjellror, som
gåfvo tiilkånnftf ätt man i full fart
k ö e u å å e i
5
"Seså," suckSdo Jejsny, **nu kom
mer det främm^do öch jag som är
alldeles ensamt Att menniskorna
icke kunna hålla sig hemma så kort
tfirejul!" Under1 det Jenny såluuda
småmutträde, tätide hon på lampan
och hörde dervid en välbekant röst
säga i förstugan:
"God afton', Gretal -JLf' herrska
pet hemma?
"Ingen varelse mer än fröken."
"Och hvar är fröken?"
"I salen."
Derpå föijdö*väf^linlngen, och
Ögonblicket därefter öppnades dör*
ren.
"Är icke baron här nuigénl" ut
ropade Jenny skrattande. "Hvad
har nu fört er hit?"
"Vissheten att träffa er allena
fröken Jenny,"' svarade baronen
leende.
"Jo, det dei'tAtiw riktigt bra, se
dan baron de?( frågade efter
herrskapet." 1b
"Hvad skulle^a1#' göra? Jag må
ste tala med 4i^tifcan att synas ön
ska defc*
•'3bcu T4
'.S WrOMJU ii v
-'4
I.r.'iri.ii' &.y m.fi.V 11 ilim'l» Iiliii6li1iili Afii
iiiUl'jl'f'Tri'* mk*
V
inter åkommor
Jenny stödde hufvudet emot ban
den och funderade en stund deref
ter svarade hon:
"Nej, ni har verkligen förändrat
er och det till er förmän. Låt mig
riktigt tänka efter. Ni har börjat
intressera er för edra^underhafvan
de, för deras välstånd, och sjelf del
tager ni i skötseln af er jord. Ackl
baron Fritz, ni har verkligen blifvit
en helt annan menniska." Jenny
räckte honom sin hnad med ett in
tagande leende. "Något af ert ford
na Jag har vänd tillbaka, och det
är endast stundtals ni återfaller i er
liknöjdhet."
Baronen hade fattat den lilla han
den, och qvarhöll den, under det han
med rörelse sade:
"Om så är, Jenny, är det ert verlc.
Ni eg&r nu samma inflytande öfver
mig, som ni hade då jag lemnade er
rör uågra år éedari.' .Ljudet af er
röst Och edra vänliga ord hafva
återfört mig till en tid, då mitt
hjerta ännu icke erfarit passioner
nas makt. Ni sade en gång på ert
enkla och träffande sätt: "Det
gifs en läkare för alla själssjukdo
mar, och deu heter arbeteJag sök
te den läkaren."
Och ni fann honom cga stor för
maga att hela hjertats sår, icke
sant?"
Ja, och derför har jag endast er
att tacka." Baroneu*förde Jennys
hand till sina läppar.
"Det gläder mig ty det bevisar
att vänskapen oss emellan ändå haft
sin nytta med sig och icke är ett
tomt ord blott."
"Åh, ni var väl alltid sjiker att
jag af själ och hjerta var fästad vid
invänarne-pä Rönby men jag till
hör dessa menniskor, som lemnade
åt sig sjelfva, försjunka i ett vemo
digt drömmande öfver de sorger
som drabbat dem. Min ungdoms
lifliga hänförelse är slocknad, och
då jag icke står under inflytaude af
edra ord, återfaller jag i min lik—
ailtishet. Detta kan endast ni af
hjelpa."
"På hvad sätt?"
"Genom att blifva min hustru."
Jenny såg på honom öfverraskad,
liksom hon icke hört rätt.
"Ack, Jenny, lifvet vid er sida
skulle äter blifva skönt. Skulle ni
icke kunna finna er lycklig vid
min?"
Han ville fatta Jennys hand, men
hon drog den tillbaka med ett leen
de fullt af bryderi.
"Baron Friiz, ni här nuframstält
en så besynnerlig fråga, att.. ..att
.. ..jag'vet icke, om jag bör stanna
var."
"Jenny, svara mig uppriktigt:
vill ni blifva min maka? Egér ni
icke nog tillgifvenhet för att med
mig dela lifvets glada och mulna
dagar? Svara mig med er vanliga
uppi-iktighet utan allt byderi.'
"Må göra," sade Jenny och små
log vänligt. "Ni frågar om jag har
tillgifvenhet för er? Mycken men
det är en systers, och för att kunna
räcka er min hand och förena våra
Många bjärtas plägas
1898,
eW.
åro värre än sommarens svära hetta, oéh
hnlB«n angripes »vårt, nn man dröjer
med att bota dem ......
Hosta, Förkylningar, Andtäppa,
Bronchitis, Influensa-—
8ro några af de åkommor, Bom förkorta Hftfet.
Faran och besvärligheterna öfvarvinnas
hastigtgenam användandet af
"Då tycker jag'det enklaste hade
varit att direkt fråga efter mig,"
Svarade Jenny, alltjemt skämtande,
och inbjöd baronen att taga plats.
"J^å, hvad är det baron vill? Skola
vi åter börja tala om vår skola?"
"Visserligen men innan vi kom
ma till den, har jag mycket annat
att säga. För det första: Kominer
ni ihåg att ni en gäng sade 'Jag
skulie önska att återfinna den' ford
ne baron Fritz'."
"Ja, mer än väl. Jag önskade att
hi åter skutle kunna svärma för det
goda och intressera er för edra li
kar."
"Ni sade något ännu mera. Ni
fann mig. vara en menniska, den
der hvarken gagnade andra eller
sig sjelf med få ord: Ni ^ansåg mig
för lätting."
"Åh, för något än värre, nämli
gen en varelse, som egde sinne för
ingenting annat än lyx och bekväm
lighet."
"Nå?",
"Hvad menar baron?"
"Finner ni Unig ännu sådan?"
i följd af liknöjdhet. Statistiken visa*
att hvart fjärde hjärta år svagt eller
sjukt. Andnöd, hjärtklappning eller ang
slan, periodisk ansiktsrodnad, tryckande,
tung hufvudvark aro bland de första
symptomer pa hjärtlidande
och böra skänkas ögonblicklig ooh nog*
f[eart
rann uppmärksamhet. Dr. Milos
Cure" värkar direkt på hjärtat och
nervcentra. Saljes å apoteken under
garanti, att första flaskan hjälper, eller
f&s pä nningarna tillbaka. Bok om ner
•ernaoch hjärtat gratis. Skrif till Dr.
Miles Medical Co., Elkhart, Lad.
an värmande, mildrande o3l) rogi fvande dryck, hvli
ken Under sömnen botar och p« ett underbart s|ICt
återställer helgan.
öden fordras n&got mera dertill
fordra kärlek. Detta hyser jag icke
för er. Lägg handen på ert hjerta
och fråga det: Ålskar jag verkligen
Jenny? Hvad svar tror ni det skall
gifva?"
"Att Jenny är den enda qvi&na,
vid hvars sida Fritz Silfverkrona
kan blifva lycklig den enda, som
ännu en gäug kan komma honom
att med intresse söka fylla sin plats
här i lifvet."
"Tack tör det ni icke gjorde mig
någon försäkran om kärlek. Ni hål
ler af mig, jag är er en så kär vän,
att ni skulle vilja lefva ert lif med
mig men kärlek, detta känner ni
lika litet som jag." (Forts.)
Tecken till bättre tider.
De stora beställningar, som dagligen In
komma från utlandet pft våra farmprodnk
tcr äro goda tecken tilt bättre lider för den
nfi.rmaste framtiden och hvilka förorsaka
prisstesrrinjf pä alla farmprodukter. Ett
unnat godt tldeus tecken Sr att den stora
fubrlksfirman AMERICAN WOOLEN MILLS
Co.. 84 Fulton st.. Chicago, erbjuder från 40
till $150 pr rc&uad till hvarje man. öfver 18
år. med godt anseende, som anmäler =ig för
»tt urbeta för firman. Om ni är 1 saknad af
arbete, sktif till nämda firma, som äänder
er profvor "ritt och skaffar er sysselsätt
ning genast i eder hemort mot cod betal
ning. Detia är lörsta gången på länga tider
so:a ett dylikt anbud gjorts.
önskas ordentliga män eller,
fruntimmer att resa för en tillförlitlig
och viilkänd firma i Minnesota. Lön $780
och expenser. Stadig sysselsättning. Re
ferenser. Inneslut frankeradt kuvert.
The National, Star Insurance Bid*g, Chi
cago.
ST. PAULS AFFÄRSMÄN:
F.
0. ANDERSON,
Handlar med kött. fiflsk o. s. •.
Reel behandling och läffsta priser.
i\ Glas- och Porslins Handel.
Vi iiaiva alltid eit viilsoiteiadt lager af
§nlfvar
orslin, lampor, glasvaror, bord- och fick
samt kokkärl in. m.
SJ 40 Payne Ave.
UEDMAN BROS.,
Dry Goods, färdigsyddn kl&der,
LINDAHL.
Ill
ANDREW
VUsorteradt lager kf
iiok-ur, vägg-nr, vigselringar m. m.
Reparationer utföres omsorgsfullt och bil
ligt.
880 Payne Ave.
J. LOMEN,
"PEOI
EOPLETS BAKERY."
Alia sorters finare bakverk levereraseftot
Dest
3X3 7th Street.
AN.NELSONS
Brandfiirsälcrings
och hån-Agentur
o.
NELSON
Specerier
och
Delikatesseraf
bästa slag och tUl lägsta priser.
50^ Decatur Street.
PHARLES NORBERG,
v Kostym Skräddare.
Jint snitt och omsorgsfullt arbete.
186 E. 7ihsL
I0HN
A.
Spauinål, mjöl, liö, foderämnen
tamt kol, ved och farmprodukter.
Cor. Payne ave. & Mtnnnehaha st.
E.
SUNDKVIST,
Pelsverk ftir herrar och damer,
samt Hattar, Mössor och Handskar.
Reparationer verkställas billigast under
sommarmånaderna.
332 E. 7thsL
PAR'1
TI och MINUTHANDEL»
Specerier och-Delikatesser
II A. VUCKEL,
III
Första klassens fftrskt och salt
kött,
CD.
Möbler, Mattor» BatnvaKnar. Kiunlneraamt
Olas-och Porslinsvaror m. m.
é00-402 Jackson sL
ä"AO EJ MITT ORD FÖH DKT. men Ir&ga E'r »Mtetare,
I köpman, eller eranno, bTtlka beKagntt Wnmc! a
», V.Jiiiil-1' •,
Tpr^^y-^^
Lofskogland
Inom lO mil från en marknads*
stad med 10,000innevånare.
Omkring-ett par mil från loka*
la jernväggstationér.
Benaste vatten och bästa kli»
mat i Amerika.
Svartmylla på lerbotten, frukt
baraste jord som finnes.
"Hvarest klöfver v&xer, &r jor
den god."
Hvete, hafre och maitf trftx»u£«
märkt.
Rika, naturliga höskördar,
som
gifva en värdefall jtfkast*
ning första året.
Fri skjuts för landsökare ocl
en duglig
och
Land and E«igratioM Agent»,
Den bSsta och snabbaste linien till
och från Dubuque, Chicago och öster
ut samt Waterloo, Marshalltown, Des
Moines, St. JoBeph, Leavenworth,.
Kansas City och sydvesterat.
Biljettkontor
ST. PAUL."
Biljettkontor
ekl-
peringsartiklar och skodon m. m.
916, 918,920 Sice Sti-eet.
ALBERT
JOHNSON,
6.
i Möbler och hu^rädssaker nj. a.
Aukiuti.^vai jä löuia« kl.
10
A.
1 m.
Om ni ämnar företaga en resa fisterut,
hvarför icke dä resa med det nya tåget
North-Western Limited"? Exkursions
och andra biljetter gälla & dessa täg ntan
att extra a i gift begiires för ofvannämda
beqvämllgheter.
För köp af biljetter samt för underrät
telser angående sofplatser o. s. v. h3n
vände man sig till närmaste stationsajent
eller direkt till T. W. TEA.SDA.LE, Gene
ral Passenger Agent, St Paul,- som be
redvilligt tillsäuder eder pamfletter med
fullständiga upplysningar beträffaude
dessa nya tåg,1. beqvämHghet öfverträf
fande alla anara, &i'ven de som förevisa
des under senaste verldsutställuing.
Af allt land som nu titbjudes är intet
bättre för settling och spekulation än det
som är beläget utefter
i nordöstra Minnesota, med dess nya,
uppblomstrande och framåtskridande sam
hällen, stora bördiga områden, aärskildt
passande för
Allmänt ftkerbrulf, trädgårds
skötsel, boskapsskötsel, frukt
odling i mindre skala samt mejeri
handtering och dylikt.
med flera lifliga handelsplatser i närheten
äro alla goda afsättningsorter för alla sor
ters landtmannaprodukter.
Landet är lättbrukadt ooli dess fördel
aktiga läge i närheten af lifliga och fram
åtskridande platser tilför»äkrar det en
snar prisstegringl 4
FRITT
LiiiJJ
FRITT
3
erfaren land*
agent medföljer.
Landsökarebiljetter till billi?
gaste pris på vårt kontor.
Fullständig» kartor och bMkrifning»
portofritt till enhvar adress.
Vi ftro skandinaviska agenter fSr
PWPP9.
WM. H.
&C.
IANO OOMMIMlONCR«
ft« f. R. 8
W. MOTT,
MfltMl KauaiUkTION Ml
PAUL, MINK.
Nyinrättade
Jernvägsvagnäi*.
•The North-Western Line" C. St P.
M. & O. jernvågen, som trafikera emellan
Minneapolis, St. Paul och Chicago, stär na
till allmänhetens förfogande. Pressen,
s&väl som folket 1 allmänhet, som sett
dessa tåg, erkSnoa att tägwwrne "S de
samma med afskénde pft^tstiy rtéi,1'fi^o da
finaaié fom finnas. Lokomotivet är ^ygdl
efter det välkända mönstret 999, och tå
get ur försedt med vestibuler från ena än
dan till den andra, med stora, slipade
glasrutor, Bom fullständigt inhägna platt
formen, höjer utseendet och förbätta be
qvämligheten.
'S
Kartor och beskrlfningar öfvoe
ifrågavarande land sändes fritt»
om man tillskrifver
Hooewell Clarke,
ST. PAUL,
"Å
TÖRDEM.-^OW LID»/
af reumatism.
Om til lider af reumatism, så UWskrH mlff och jaig
tkXkostnridsfiitt .canda eder tt.pakct af Tetunder
s,:n Kar lercral mig ^h ...4n«
andra afven £olk. som lidit uf rcumfttlsm i 0f\ ur
4r. Det botade afven en apotekare, som vant undo*
lftkarebehu-iitiUng 1 23 Är. Adressera
10, MILWAUKEE. WIS.
ri
-A
1
?,***?"
"I
7
.4