OCR Interpretation


Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939, December 16, 1896, Image 8

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn83045299/1896-12-16/ed-1/seq-8/

What is OCR?


Thumbnail for

Du vet väl, att Margot förlof
vat sig med Fjellman?
Jag medgaf det, hvarpå han
tillade:
N:c 17
N:o 18.
N:o 19.
N:o 20.
N:o 21.
Pullman "Compartment"
Hof-vagnar.
Fria *'Reclining Chair"-vagnar.
Diner-vagnar, a la carte.
Cor. 0th & Robert sts.
eller Union Depot.
Nicollet ave. & 5th st.
10th &
Wash. aves. S.
Pastor LUDVIG HOLMES, President.
Oor. Smith & Adam sts„ Burlington., .lova.
A. J. 8VASON, Sekreterare,
116 South Wood St., Burlington, Iowa.
Lutheran Augustana Book Concern,
ST. PAUL, MINN.
I ILLINOIS.
THE Dr. J. H. McLEAN HEDICINE CO., St. Louts, Mo.

p"
...
8
ClflMfäW
U? SÄJ
m*w
Ber Ättelsa
V ...,. Af
Förf .till
"Positivspelarens
Son**,
is (JForts. fr., före», nr.)
Dagen derpå, innan jag ännu var
uppstigen, kom mor Brigitta in i
kammaren, der jag blifvit inlogerad.
Har man hört på maken, Gösta,
sådant slarf det ftr med storgårds
folken. En kan blifva skral, då en
tänker, derpå, för sligt otyg hörs icke
af annorstäds.
Hvad har då händt? frågade
jag.
Åh du, Lukas, som tjenar der
bortaj han var här just nyss, för att
få den grå hästen skodd. Han var
så hvit i syna, som en död också om
talade han, att hemma hos dem hade
det varit ett grufsamt oväsende sent
i går qvällenes. Käringen och Jonas
hade kommit dit, och då hade Lars
Mårten hållit på att slå Jonas i skal
len med en yxa, om icke Annika
gått emellan. Se'n så hade alla fått
gå ut ur stugan, och Lars Mårten
och käringen blifvit ensamma qvar,
och då hade det blifvit sagdt saker,
Bom Lukas icke hört men han hade
Bett husbonden sitta vid bordet med
hufvudet i händerna, och käringen
stå der och göra tecken framför ho
nom, så att Lukas blef rädd och gaf
sig af till de andra drängarne.
dagningen foro Jonas och käringen
men se de reste icke ensamma, utan
togo flickungen med, och mor Kajsa
hade varit så arg, att hon flugit på
Lars Mårten, och så fick Lukas be
fallning att låta sko hästen och spän
na för pinnsläden, för Lars Mårten
skulle fara till sta'n. Åh, tockna
menniskor, och det är då att vara
nöjd åt, att en icke fick en sådan
deren karl, som storgårdsbonden
Jag visste bättre jag, när jag slätt
icke kunde lida'n, utan tog Pelle,
fast han endas ter var torpare men
det kan Lars Mårten slätt icke glöm
ma, och derför så var han som han
var mot oss, då vi bodde på torpet.
En skojare htu'?« varit i alla sina
dagar och skall man tro hvad fol
ket säger, så skall han allt hafva
gjort svårare synder, än man kan
tala om.
Jag ville veta, hvilkade der svåra
synderna voro men Brigitta tyc/te
att-jag var för ung att behöfva hafva
kunskap om slik dålighet, och dess
utom ville hon icke säga efter, hvad
annat folk sagt och dervid blef det.
Dagen derpå tog jag afsked af
Brigitta och mina fostersyskon,
hvarefter Anders och jag kuskade
af från Åby. Den hederlige Anders
hade förbehållit sig att skjutsa mig
med paret hästar, för den hedern
borde ske den, som gjorde dem så
stor glädje, menade han.
Under vägen förde jag talet på
Lars Maten och lyckades genom An
ders få veta, hvad folket i Åbo hvi
skade om den rika bonden.
Det gick en sägen, att Lars Mår
ten skulle hafva bringat sin syster,
Dora, om lifvét. Att hon försvun
nit en natt och sedan icke mera
synts till, var åtminstone säkert,
äfvensom att Lars Mårtens far någ
ra dagar derefter dött, sedan han
likväl till sonen genom testamente
öfverlåtit all sin egendom. Anders
menade, att detta väl icke kunde
göra den försvunna något, efter som
hon väl var död men det var allt
mycket mera som föreföll konstigt.
Dora hade haft en käraste, som fa
dren icke ville hon skulle fråga efter,
och det sades, att denne en dag kom
mit till Storgård och velat hafva re
da på Dora och begärt pengar, men
blifvit så illa slagen af Lars Mårten,
att de nattetid måst föra honom
bort, hvart visste man icke. Lans
mannen gjorde icke någon sak af
alltsammans, för si Lars Mårten gaf
honom en fet oxe, för att han skulle
tiga. Nu voro tjugu år förgångna
8e'n
den tiden, och folket i byn tala
de icke gerna om Lars Mårten, för
det hände dem alltid någon olycka,
när de förde talet på honom. Anni
ka, som hitintills hållit samman med
sonen, gjorde alltid dem, som talade
illa om honom, någon förtret. An
tingen satte hon sjukdom på dem
sjelfva eller ock pa deras kreatur
och derför upprepade man icke ger
na, hvad man viste om Lars Mårten.
Nu, sedan Annika var borta, kände
folket sig likväl böjdt för att låta de
gamla historierna komma i gång,
Isynnerhet som de äldre i byn trod
de sig veta, att Dora låg begrafven i
brunnen på Storgård. De visste då
bestämdt, att den blifvit igenfyld
samma natt, Dora försvann.
Jag var ännu icke nog upplyst,
att helt och hållet kunna freda mig
från den vidskepelse, hvaruti fl&g
blifvit uppfostrad, och det föreföll
mig verkligen, då jag tänkte på An
nika, som om hon stått i förbund
med några öfvernaturliga makter.
Känner far något om mor An
nika, eller hvarifrån hon är? frågade
jag-
fö.'" v
du, det gör hvarken jag
eller någon annan, svarade Anders
02h såg sig omkring, i det han sam
lade tömmarne fastare i handen,
liksom rädd att från skogen skulle
uppenbara sig något, som kunde
skrämma hästarne. Så väl hon som
Lars Mårtens far, Pehr Larsson,
Jaro utsocknens ifrån Pehr Larsson
örfde Storgård efter en farbror och
flyttade £it, då denne var död, det
ter väl några och femtio år sedan
den tiden. Mor Annika var då unga
qvinnan. De medförde stora skatter
af guld och silfver och m&nga pen
gar, så att de köpte det ena hemma
net efter det andra. Tvenne barn
hade de redan då, och fler blef det
aldrig. Pehr Larsson var mycket
stormodig af sig, och den vackraste
bonde i hela socknen. Han ville icke
vara lik de andra bönderna, och An
nika hade icke alls skick som en
bondqvinna. Pehr Larssons rikedo
mar våxte med hvarje år, och när
han dog, var han den rikaste bonden
på flera mil, och det fastän mor An
nika icke just var någon dugtig hus
moder. Snyggt höll hon väl men
man såg henne aldrig med i arbetet,
utan hon satt hemma vid stugan,
och det sägs att hon der öfvade sig i
trollkonsten.
Under dylikt samtal ankommo vi
till X. gästgifvaregård, hvarifrån
jag den följande morgonen fortsatte
resan ensam.
Trettondedagsaftonen på qvällen
ankom jag till Strömsborg och emot
togs der på det välvilligaste af tant
Louise, som undfägnade mig med
varmt kaffe i sin egen trefliga kam
mare. Hon omtalade att brukspa
tronen rest till Westergötland på
begrafning. August Hjelmkrona
hade haft en gammal farbror, ett
original, som lefvat på en gård der
städes jch fört ett rigtigt patriarka
liskt lif, ätit vid samma bord med
sina drängar och pigor gått i arbete
och varit klädd alldeles som en sim
pel bonde.
Den högmodiga, men fattiga Hjelm
kronska slägten hade aldrig velat
veta af denne man, som genom sitt
lefnadssätt och sina vanor utgjorde
en skamfläck för familjen. Den gård,
han brukade, var, då han bosatte sig
p4 den, alltför liten, att deras egen
nytta skulle kunna blidka högmodet.
År förgingo således, utan att man
erinrade sig, att mannen fanns till.
August Hjelmkrona hade likväl, se
dan han blef man, ansett det vara
ganska fördelaktigt, om han en dag
skulle komma att få ärfva den råa
farbrodern och hade också efter sin
faders död skrifvit och underrättat
honom om broderns frånfälle. Hjelm
krona företog sedan en resa till We
stergötland och uppsökte den ring
aktade på hans egendom, Hulta.
Gubben blef gladt öfverraskad af be
söket men förklarade genast, att
han icke egde något och följaktligen
ej heller kunde på något sätt bistå
brorsonen. Hjelmkrona insåg lik
väl rätt snart, att Hulta var en be
tydande egendom, hvilken,ursprung
ligen obetydlig, genom farbroderns
sparsamhet, arbete och försakelse,
för hvarje år fått allt större och vid
sträcktare egor. Denna upptäckt
behöll han likväl för sig sjelf, för att
icke sätta sina slägtingars sniken
het i rörelse. Han underhöll deref
ter en regelbunden brefvexling med
den gamle mannen, besökte honom
hvarje år, och blef, till lön för detta
kloka förfarande, vid gubbens död
utnämd till hans universalarfvinge.
Brukspatronen hade åtföljt Hjelm
krona till begrafningen, för att ge
nom sin närvaro hedra den aflidnes
minne.
Brukspatronen återkom efter fjor
ton dagars frånvaro.
August Hjelmkrona var nu, en
ligt brukspatronens meddelande till
tant Louise,egare af 200,000 kr.,dem
försäljningen af Hulta skulle inbrin
ga honom.
Vintern förgick utan något som
afbröt tidens jemna gång.
Tant Louises välde öfver bror
Niklas h^de blifvit obegränsadt.
Brefvexlingen mellan de båda svä
gerskorna fördes med särdeles liflig
het, ocn äfven Jonas skref tid efter
annan så väl till mig som till tant
Louise. Hans bref andades stor be
låtenhet med det närvarande och
gyllene förhoppningar för framtiden.
Om Margot skref han sällan. En
gång yttrade han likväl i ett af sina
bref till mig:
.... "Det förefaller mig, som hade
Stockholmsluften gjort henne sköna
re och älskvärdare. Det vore icke
någon lätt sak att för dig beskrifva
hennes triumfer. Må smickret lik
väl icke förgifta hennes hjerta, utan
må hon städse förblifva, hvad hon
nu är, skön, god, lycklig och äl
skande."
På våren
r— .*-•. vr
-4
M*?*
^f
erhöll jag följande bref
från Jonas:
"Min kära Gösta! Tre nyheter
har jag i dag att förkunna den för
sta lyder: jag är forlofvadl I går
vexlades ringar emellan Margot och
mig. N:otvå:jäg kommer att till
bringa ett år i närheten af Ströms
borg hos häradshöfding Dyring på
Eneby oöh den tredje underrättel
sen, att Margot och fru Gernes sko
la följa den senares bror, assessor
Spiik, på en resa till Schweiz. Jag
reser från Stockholm, så fort Margot
med sin mor och morbror anträdt
den utrikes färden. Om en, högst
två veckor se vi hvarandra åter, min
hederlige gosse jag skall då visa
dig, huru en verkligt lycklig menni
ska ser ut. Din trofaste
Jonas Fjellman."
När jag slutat läsningen af skrif
velsen, fick jag se tant Louise kom
ma sättande ifrån stora byggnaden.
Hon var blossande röd och höll ett
-5
T*
-v
1 N S O A
Hon inträdde
brutet bref i handen.
till mig med utropet:
—•Nu hafva de ställt till det vac
kort. Kan ni tänka er, de gå och
förlofva sig, och det oa^ta^t $[$r
got visste, att Niklas aldrig skall
gifva sitt samtycke dertill. Han
dook flickans förmyndare. Jo, här
blir allt vackra uppträden, ooh jag,
som skref så klokt och förståndigt
till dem, om att bida tiden. Till rå
ga på olyckan resa Margot och svft
gerskan utrikes. Det säger jag ifrån
hvem som behagar, får underrätta
Niklas derom jag gör det icke. Han
blir så uppretad, att han säkert får
slag får han det icke, så blir det då
aldrig i tiden att tänka på någon
försoning emellan svägerskan och
honom.
torkade
Tant Louise satte sig och
svetten ur pannan
finna ord för mitt deltagande, utan
räckte henne Jonas' bref, för att ge
nom denna rörelse undandraga mig
att behöfva tala.
Jag kunde icke
Ljudet af ett åkon, som körde upp
på gården, drog min uppmärksam
het på de anlända. Det var en sim
pel bondvagn. Åkdonet stannade
utanför stora byggningen, och qvin
nan klef derutur med någon möda.
Mor Annika, utropade jag.
Tant Louise var redan ute pä
gården.
Om förlof, är brukspatron hem
ma, och kan en få träffa honom?
frågade Anrfika, vänd till tant
Louise.
Han sofver middag, svarade
denna men om en timme går det an
att få tala vid honom. Mor kan ju
stiga in till mig och dricka en kopp
kaffe. Om jag icke vill bedraga mig,
är ni Fjellmans farmor.
Så är det, svarade Annika men
icke behöfver man ge mig kaffe för
det. Tocket har jag druckit på vä
gen, och icke heller gör det något,
om hon väcker patron, för han tyc
ker bäst om att snart få mig bort
härifrån, och derför så kan jag väc
ka^ sjelf.
Mor Annika klef af uppför trap
pan.
En timme förflöt, hvarefter jag
fick se Annika begifva sig tillbaka
till det väntade åkdonet.
Jag plågades hela eftermiddagen
af den mest brinnande åtrå att få
veta, hvad hon haft att säga bruks
patronen men utan att få den till—
fredsstäld. Tant Louise syntes icke,
och jag måste nöja mig med gissnin
gar. Efter qvällsmåltiden, vid hvil
ken brukspatronen icke var synlig,
tog tant Louise sin hatt och sade åt
mig:
Det är vackert i afton, vill herr
Nilson göra mig sällskap till Lin
torp, jag skulle gå dit och se om den
sjuka Greta,
Jag svarade genast, att det var
mig särdeles kärt att få åtfälja hen
ne, ock så promenerade vi af. Tant
Louise hade en tankfull min. Efter
en stunds tystnad yttrade hon:
Hvad tycker ni herr Nilson,
min bror har alldeles ingentingemot
Margots förlof ning med Fjellman.
Huru han blifvit så omvänd, det vet
endast den der bondqvinnan men då
jag efter hennes aflägsnande kom in
till honom, gick han och promenera
de på golfvet, hvit i ansigtet som
ett lärft. Han suckade och pustade,
som bäljen i smedjan, och då han
flck se mig, utbrast han i tårar» När
han lugnat sig, yttrade han:
Eftersom det en gång skett, så
lönar det icke att sätta sig dereniot.
Jag önskar emellertid slippa höra
talas derom. Derpå sade han sig
vara besluten att i sällskap med
Hjelmkrona begifva sig till Carlsbad
såsom doktorn föreskrifvit. Nå,
hvad säger ni om allt detta. Är det
icke högst besynnerligt?
Nog fann jag detta ganska an
märkningsvärdt, det kunde jag icke
bestrida men hvad hjelpte det, der
igenom förklarades det ingalunda.
Om natten väcktes jag af tant
Louise, som kom in till mig med
hufvudet fullt af papiljotter, natt
mössan på ena örat ooh förskräckel
se målad i sitt ansigte.
Herr Nilson, kläd er och far ge
nast till doktorn och tag honom hit
Niklas har fått slag. Fort, för all
del, om jag skickar någon af drän
garne, så så....kommer han al
erig åter.
Hon skyndade ut och jag kastade
på mig kläderna. I nästa ögonblick
var jag på väg efter doktorn.
Slaganfallet var af lindrig natur,
och redan på tredje dygnet var min
principal utom all fara. Nu blef
emellertid badresan på fullt allvar
beslutad, och tant Louise skulle föl
ja sin bror.
Det var pingstaftonen brukspa
tronen var så pass återstäld, att
han kunde begifva sig ut ur sina
rum, stödjande sig p& min skuldra
och en käpp.
Den digre mannens ansigte var
slappt och kinderna hängde såsom
stora skinnpungar. Han såg ganska
sorglig ut.
Kloökan omkring 7 hörde jag ett
åkdon stanna på gården. Jag såg
ut genom fönstret, det var härads
höfding Dyring och Jonas.
Brukspatronen tog emot dem så
som andra främmande och talade
icke med ett enda ord om förlofnin
gen. Då Jonas helsade från fru Ger
nes, svarade han
så nära, att vi nästan dagligen kun-
de träffas.
När arbetét för dagen var slutadt,
rodde jag öf ver till Eneby och till
bringade aftname méd honom. Det
var under denna tid, som i mitt inre
vaknade medvetandet af, att jag
egentligen icke k&ncft anse mig så-
dan öfver hvad jag läst,
blef en ganska grundlig
tankarna
De gamla striderna mellan Hjelm
krona och tant Louise upplågade
under denna tid, och jag blef, såsom
favoriserad af henne och vän till Jo
nas, af honom behandlad med stor
kitslighet. Han sökte stämma för
valtaren illa mot mig, satte i fråga
om jag gjorde rätt för den lön jag
hade, och påstq$ att jag var fullkom
ligt oduglig för min plats.
Resultatet af allt detta blef, att
tant Louise, som hade ögon och öron
öppna, i ett anfall af häftighet sade
ut sin tanke åt magistern, och vid
detta tillfälle ådagalade samma upp
riktighet som förra gåpgen, hvilket
äfven medförde enahanda resultat:
att Hjelmkrona reste från Ströms
borg, efter afslutandet af köpet utaf
Löfstalund. Samtidigt med hans af
lägsnande, ankom Jonas från Stock
holm, denna gång i den mest upp
rymda sinnesstämning.
Lifvet låg framför honom så löftes
rikt, att han icke ens antog såsom
möjligt att de förhoppningar, ban
hyste, kunde gäckas.
Han talade ofta om Margot och si
na planer för framtiden. Ett år till
och hon skulle vara hans maka, och
sedan, huru lätt skulle icke arbetet
blifva för honom.
Jag framkastade en fråga, om han
hade sådana inkomster, att han kun
de gifta sig? men då svarade han:
För finanserna sörjer farmor.
Du har kanske börtj att hon försålt
sin gård?
Ja, man berättade mig det, då
jag var hemma.
Vet du hvem som köpt den?
En brukspatron men hans
namn kände de icke i Åby.
Det var besynnerligt det är ju
Gernes, som nu är egare af gården.
Jag yttrade min förundran öfver
att min principal tillhandlat sig en
gård, så långt aflägsen från Ströms
borg men då inföll Jonas:
Något besynnerligt finner jag
Icke häruti. Farmor har varit i Nik
las Gernes föräldrars tjenst, blifvit
gift från dem och vände sig till ho
nom, då hon ville sälja sin gård, för
att få den någorlunda bra betald.
Det är ju helt naturligt,
Visserligen jaaen vid din förlof
ning kom mor Annika till Ströms
borg och omstamdö så brukspatro
nen, att han ej visade någon obenä
genhet emot den»a Han var likväl
först så illa stämé derför, att tant
Louise icke vå&ad# underrätta ho
nom derom. Medgif att detta är
i i :lc
••fi
S ID N I N O, ONSDAGEN DEN !6 DECEMBER J8S9.
Det Ar bra, det är brai ganska anmärkningsvärda Jonas er
I kände, att man icke så,lätt skulle
Åtta dagar derefter reste tant I kunna flnna förklaringsgrunden.
Louise med bror jj^ikias. i Jag jfÖ£ min del, sade han, har
Det JiaJe varit ganska tomt p& antagit §tt farmor egt kunskap om
Strömsborg, om jag icke haft Jonas någon familjehemlighet rörande
Gernes ooh att detta varit orsaken
till hennes $aakt na en för att tala
upprigtigt, jag älskar icke att sys
selsätta mina tankar med dessa äni
nen.
som en, hvad $iinskaper vidkom, Niklas och svägerskan, så att Mar
bildad yngling. Nödvändigheten att got och modern voro-att förvänta i
förvärfva mig h^ad som deruti fat- början af juni.
tades, insåg jag nu fullkomligt och I
ehuru mina äregirig» förhoppningar Det var dagen före midsommaraf
icke kunde sträcka sig högre än att tonen, som fru Gernes med dotter
en dag blifva brtaksförvaltare, for- anlände till Strömsborg. Aftonen
drades likväl att jag skulle vara en var långt framskriden, då deras vagn
åtminstone i mitt fack kunnig och I stannade utanföi* stora byggningen.
upplyst man. J^nas behöfde icke
1 Jag hade en stund förut blifvit
påminna mig omsatt odla mitt för- uppkallad till brukspatronen.
stånd min egen känsla dref mig Då man underrättade honom att
dertill. Den dagliga sammanvaron svägerskan anländt, sade han till
med honom, som egde en ovanlig be- niig:
läsenhet, ingaf mig aktning för kun- Gå och tag emot dem men säg,
skaper och jag kände, att om jag ej att jag icke vill veta af några för
var begåfvad med hans öfverlägsen- klaringar.
het, borde jag likväl, för att vara Jag skyndade ut och mötte i för
honom en värdig vän, tillegna mig stugan de anlända tillika med Jonas,
någon ringa del af den bildning, som som varit dem till mötes i Vesterås.
utgjorde hans prydnad. Margot föreföll skönare än någon-
På alla lediga stunder började jag sin.
läsa, icke blott sådana saker som af Jag kände mig helt förbryllad, då
mig kunde göra en skicklig bruks- jag nu stod framför henne, som,
karl, utan äfven andra ämnen, som strålande af lycka, ungdom, fägring
utvecklade mitt förstånd. Jonas kch helsa, med ett vänligt leende
märkte den hos mig vaknade hågen räckte mig handen. Alla sorger
för Själsodling och skaffade mig pas- tycktes hon hafva glömt, och alla
sande lektyr. Han resonerade se-1 skuggor voro bannlysta från dessa
och detta
öfning för
Så förgick sommaren. Jonas skref
ofta och erhöll ännu oftare bref från
Margot. Han arbetade, var nöjd med I inträdde till den feta mannen, helsa
sitt lif ooh drömde om lycka, ära de de honom, som om alldeles ingen
och framgång. ting förefallit. Då brukspatronen
Mot hösten kommo brukspatronen räckte Margot handen, frammumla
och tant Louise tillbaka, den förrejde han något, som skulle betyda:
fullkomligt återstäld. Kort derpå
erhöll Jonas underrättelse, att fru
Gernes och Margot anländt till huf
vudstaden från deras utrikes resa.
Han tog sig ledigt och for för att
helsa på sin fästmö.
Vid återkomsten omtalade han,
mindre tillitsfull
Jfo. förr,, men efter
en tids förlopp bfåff han sig åter lik.
Till julen gjorde han ånyo ett be
sök i Stockholm.
Medan Jonas varder, gästade ma
gister Hjelmkrona pä Strömsborg
och stannade der i tre veckor, för
uppgörandet af ett egenkomsköp i
grannskapet.
att Hjelmkrona träffat samman med till afton, och från afton till morgon
fru Gernes och M^argot i Schweiz, att I drömde jag om henne.
de gjort hemrésan tillsammans och I Det var en lycklig tid, full afgläd
att Margots morbror var särdeles je och frid. Var det kärlek, jag hy
förtjust i Hjelmkrona. Denne sena- ste för Margot, så var den åtminsto
re skulle stanna i hufvudstaden, der ne fullkomligt fri fi$n egoism. Jag
han såsom botaniker ämnade arbeta hade icke någon annan tanke än den
för en framtida plats vid vetenskaps- att bidraga till hennes glädje. Nå
akademien. gon afund på Jonas kom icke mera i
Mig föreföll det, som om Jonas fråga.
efter sitt besök i hufvudstaden var Sex veckor förflöto utan att något
När våren nalkades, meddelade
tant Louise att det lyckats henne
åvägabringa en försoning mellan
&
drag, der den högsta grad af harmo
ni rådde. Jonas såg ut som den,
hvilken vunnit en verld.
Tant Louise hade ett förberedande
samtal' med de anlända, och då de
"lycka till" men vände sig derefter
till tant Louise och begärde soda
vatten.
Om Jonas kunde sägas, att han
icke allenast älskade sin fästmö, utan
att han afgudade henne, och jag....
jag beundrade Margot från morgon
störde lugnet.
Margot lefde endast för och ge
nom sin kärlek, och Jonas tillbrin
gade alla lediga stunder på Ströms
borg.^ Vid den tiden företog bruks
patrgnen en resa. (Forts.)
$50 FÖR EN FLASKA MEDICIN.
Härmed intygas att min hustru 1 flera4»
år led af Astma ooh hade sjukdomen gått
så långt, att åtskilliga läkare förklarad#
att den skulle sluta med lungsot. Jag var
p&verkad att försöka en flaska af Dr.
Warners White Wine of Tar Syrup. Till
min stora beläteuliet gaf den ögonblick
lig lindring, och två flaskor botade min
hustru. Hon är nu duktig och frisk, man
jag vill ej undvara medicinen, om den ock
kostade $50 flaskan.
Wm, E Fabbis,
Chn. Bd. Tp. of Wilton,
Moaroe co.,
Minnbapolis
"g
Wis.
Den blsta och snabbaste linien till
och från Dubuque, Chicago och öster
ut samt Waterloo, Marshalltown, Des
Moines, St. Joseph, Leavenworth,
Kansas City och sydvesterut.
Biljettkontor
St. Paul.
Biljettkontor
C. F. LUNDRECK
LINDSTRÖM, MINN,
är billigaste platsen Chisago oo.
för uppköp af
Seldon och Skovaror m^jn.
....Besök honom!..*.
Svenska LutherskaKy rko-Brand
stods-Bolaget
Burlington, lowa, kontrollerad! af Iowa-
konferenseo. Sr det bl lligaste af alla förs&k
rlDgTsbolagr. Högsta försäkring som bevilja»
pft en egendom ttr $5.000. Pastorer ooh för
samlingar lnbespara mycket genom att för
fikra sftvftl lösöre som fa3t egendom 1 detta
bolag. Vidare upplysningar meddela
FagkjmittordBrännö,
pök det,men
fv&ga, E'rapotekarft,
köpman, eilev hvilka begagnat "Warnen
Whlto Wins of Taf Syrup",ocu do vilja omtala att döt
är doa IMr1# hostnitxlicln på Jordo®, Frie US oob&Qa
or
w 9
Ett välsorteradt och fullständigt lager af kok
och värme-varor för alla sorters bränsle, tillverk
kade af samma mekhniker och af samma material som
"Garlands." "Michigans" iro lika bra «om någon
annan sort, med undantag af "Oarlands.
SES I-'IGHZSAIT COKPAiT?, största tlllvsrkasna si fcaolssr och fcohsplalar i vorlden
NYTT TILL JULEN.
Vi hafva nöjet att för våra vänner tillkännagifva, det vi för den In
stundande högtiden äro bättre än någonsin beredda att stå till tjenst med
passande jullitteratur för både yngre ooh äldre. Bland sådan läsning,
som just nu utkommit på vårt förlag, särskildt ägnad de små, vilja vi här
-fästa uppmärksamheten på
NÅGONTING SPLITTER NYTT
både hvad innehåll och utstyrsel beträffar, nämligen en barnkalender med
titeln
VID JTJLETIP.
Denna kalender är 64 sidor stor oktav, innehållande berättelser,
sannsagor, poesi, barnlekar, gåtor, tankeuppgifter o. s. v. Arbe
tet är rikt prydt med
kolorerade och andra planscher,
netter, samt försedt med ett ytterst tilltalande omslag i färg
tryck. Härmed bjudas de små på en bok, som de förvisstTej sko
la vilja kasta bort, sedan de en gång sett och läst den och sedan
Julklappsutdelningens tjusning är öfver. Priset är ock satt yti
ters billigt 25j kart....
JULAFTONEN,
en berättelse till julklapp för barn, är en annan ny bok, som förr
ej utkommit på svenska. En älsklig berättelse, anslutande sig
till julens stora firningsämne 15 kart
SÖNDAGSFRID,
af den bekante författaren N. Fries, öfrersatkfrån tyskan. En
ytterst intressant berättelse med djupt allvar och innerlig krist
lig tendens
BERÄTTELSER FÖR DE UNGA.
Af denna för barn och ungdom särskildt afsedda berättelseserie
hafva följande nya häften utkommit:
"Gören väl emot dem, som hata edert" ........».
Lenas tvåkrona..
Den lille sjökadetten ^.....................
Lilla Lena eller hvit som snö
Soonderarm eller en kristens hämd .10
JUVELSKRINET.
Berättelser för barn. Med illustrationer. Hvarje serie: läf
ten i ett paket. Vackert illustreradt omslag. Fjérde serien
Innehåll:
N:o 16. Genom den lilla smala dörren.
N:o 17. Lilla Tina.
N:o 18. Bertrands trumma.
N:o 19.
N:o 20.
En svår läxa.
Lilla Greta och hennes kamrater.
LUTHERDOMEN
i ett hundra frågor och svar af Harriet E. Monroé, fri öfversUtt
aing
Filal: 213 E. 7th Street, I
Dessutom hafva å vårt förlag just utkommit nedannämda arbeten,
hvilka samtliga vi fästa eder särskilda uppmärksamhet, då alla äro af den
art, att de väl göra sig förtjenta deraf, nämligen:
ORD, VERK OCH HVILA,
utgör fortsättningen af den för två år sedan utkomna första de
len af detta af den läsande allmänheten med sådan välvilja mot
tagna populärt astronomiska arbete af pastor Cj A. Hemborg.
De, som redan gjort bekantskap med det föregående af detta ar
bete, skola tvifvelsutan med glädje hälsa fortsättningen, liksom
vi ock äro förvissade, att det skall vinna många nya vänner. Bo
ken prydes af många texten belysande illustrationer, kart 60
CANTATE,
fleretämmiga sånger för blandade röster till församlingskörens
tjänst samlade af Edla Lund. Första häftet BO
Detta Sr den manande titeln på ett nytt sånghäfte, innehållande ett
ypperligt urval af sånger, särskildt lämpade för advent, jul och nyår, af
sådana kompositörer som L. Spohr, A. Bergenson, C. G. Reissinger, A,
Silesius, J. W. Franck, G. Wennerberg, A. Hallén, T. van Boom och Aug.
Lagergren. De äro alla bland oss nya och äro valda med särskild hänsyn
dertill att gifva våra församlingskörer sådant som är enkelt och okonstr
ladt och dock njutbart äfven för de konstnärligt bildade.
ALMANACK
för året efter Jesu Kristi födelse 1897. Rock Islands horisont,
häftad
,,10
D:o, interfolierad, flexibelt klb ^25
KORSBANERET 1807.
Kristlig kalender. Illustrerad, klb .60
Dr.
LEFVER
OCH
Det vill hjelpa de qvinliga könsorganen, att utföra deras
normala funktioner samt stärka och återställa de lidande.
Till salu öfverallt. Pris $1.00 pr. flaska.
titelvig-
.30
.25
......
,10
.05
.06
.05
08
/2Q
10
ROCK ISLAND,
Qvlnno-Sjiikdomar.
Många af de oegentligheter, hvaraf
'qvinnan lider, äro förorsakade af
ett sjukt tillstånd i lefvern, njurarne
och tarmarne. Återställ dessa organ
till ett friskt tillstånd genom an
vändande af

xml | txt