OCR Interpretation


Minnesota stats tidning. [volume] (St. Paul, Minn. ;) 1895-1939, December 30, 1896, Image 7

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn83045299/1896-12-30/ed-1/seq-7/

What is OCR?


Thumbnail for

I N N E S O A S A S I N I N O N S A E N E N 8 0 E E E 1 8 9 7
Sedan jag under
V -T. ... A...
Heart Cure.
i# 1806 Wash. Ave. 8.,
Cor. Bed ford & Decatur sit
St. Paul & Duluth
jern vägen
Saint Paul, Minneapolis, Duluth,
West Superior och Superior
Land Commissioner
H. PHIPPS.
A. S. JOHNSON & C0„
L*nd and Emigration Agent*!

fe
-.
{. ,•*
v
|*K
v"*'V
*jx£2-'is
li^iU
4 y s
I* -r' .j*'i ^,*
%-hC^' ,. '•,
tr
Ff?
VT-v."
?&U.
k
$
FV
v
1
i
k
*4
Srr
Jt
C«*V/~
k1^*
•T?
V ö o i i s v a & i v a
iag gagt. 'W -^•.V.- :-..v
'Omlivirä jag tänker gäc
-las med djg? JaT"* .......
.' 'Ämnar du, oaktadt min uttryck
ligt uttalade vilja, ändå återknyta
vänskapen mellan dig och Albertine,
ehuru du dermed sårar din man och
ställer honom 1 en pinsam ställ
ning?''
5- "Ja, det ämnar jag". Minna reste
sig från sin liggande ställning. "Mitt
hjérta har blott inrymt en enda öm
känsla, och den uppifylde det så helt
och hållet, att der icke finnes rum,
hvarken för tacksamhet eller vän
skap till någon annan på jorden.
Denna ömhet, denna allt öfversti
gande tillgifvenhiet' tillhör Alber
tine. Begär då icke att jag för dig
skall uppoffra det, hvarför jag skulle
utan betänkande uppoffra dig.
Om jag tänker återknyta vänskapen
oss emellan, frågar du. Den har al
drig blifvit bruten. Jag tänker sola
mig i hennes närhet, uppvärma och
glädja min själ med att tillbringa
timmar vid hennes sida."
7 "Men jag, din man, säger: de$ f&r
1
Joke ske. Denna flicka af skyr jag,
och min hustru skall icke hafva hen
ne till vän."
"Och hvem kan hindra mig?
Hvad kan afhållä mig ifrån att besö
ka henne, taga emot henne och vai&
med henne?" frågade Minna.
"Jag."
"På hvad sått?"
"Genom att» förbjuda/dig det."
"BahJM För att f» e?v hustru till
Blaf under en mansrvtljä, fordras ett
af tvenne, antingen skall hon älska,
eller frukta honom oclr jag gör in
tetdera.
Gi-efvens ögon hvilade på den unga
^yinnan, som var obeskrifligt inta
lgande, med sina stora blixtrande
ögOn.
.,v tf r-^, (.* "'aHl i
"Du nv^rk^n Iruktar eller älskar
mig'lf, upprepade grefven långsämt.
"Att. jag icke älskar dig, det bor
de du mer än väl veta, efter jag ut
tryckligen sagt*döt,'•'Här du friade,
Oph du ändå envisades att vilja haf
va mig till hustru. "Frukta dig?
Dertill erfordras att jag skulle hysa
föraktilclfelsé* faf utbrott af
vtédepööh d^V gör jå'^'Icke. De fö
refalla inerä löjliga och utgöra små
afbrott i den alldagliga enformighe
ten, eller ock skulle jag vara rädd
att misshaga dig, en sak som är mig
fullkomligt likgiltig.1'— Minna hade
nu plockat alla bladeti af törnrosen.
"Gif mig en törnros. \ir vasen'
'j tillät
.de hon. ':rK~
Under detta tal hade grefven flera
gånger skiftat färg. Han. kastade
sig ned i éh midt emot stående
emma, sägande med harmfull röst:
"Hvad begrepp har du väl om
dina pligter, såsom hustru, när du
k$n
föra ett sådant språk."
1
'Hvad åter mina pligter angår, så
säg sjelf: Hvilka begrepp Iran jag
hafva om dem? Du bjuder mig din
hand, derför att jag sårat din egen
kärlek, derför att jag en gång våga
de säga, att jag aldrig skulle kunna
SJska en män, hvilken likt dig velat
**tvinga en flicka att emot hennes bö
jelse blifva sin maka. När du 4cke
Jcunde besegra mig genom förödmju
kelsör, ville du i din egenkärlektvin
ga mig att äf tacksamhet älska dig,
derför .att du gjorde mig till gref
"vinna. Sedan tänker du i din tur få
-oinskränkt rättighet att såra, föröd
mjuka och förkrossa mig med din
jstolthet och likgiltighet. Så ofull
ständiga mina begrepp om moral än
&ro, så tycker jag att dina äro ändå
iB&mre." 1
"Minn^ Jtäijypa, skta dig att dtif
va mig till någon ytterlighet och
kom ihåg huru oböjlig min vilja är.
e a i e ö i k e y
"Du skall ångra dig och sedan tig
ga att af mig få en vänlig blick, ett
leende, som jag kanske icke vore
foöjd att bevilja dig. Du glömmer
ständigt en sak: att du, under den
lek ditt högmod dref dig att börja
sned en fattig flicka, haft den olyc
kan att verkligen förälska dig i hen
#é, ehuru hennes hjerta förblef kallt.
våra strider blir jag alltid segra
den, emedan min kallblodighet al
drig öfverger mig. Ring på min
kammarjungfru, jag önskar klftda
mig."
"Hor mig. Minna: öm du trotsar
anig
och besöker Albertine, så reser
jag genast härifrån
"Gerna, men jag blir qvar
"Nej, du skall följa mig!" utropa
grefven och sprang upp.
V "Huru tänker du då bära dig åt?"
"Om du icke godvilligt gör dét,
«kall det ske med våld
sm
«Ä®ÉiÉiÉilå
4 J, -,^ ^*1 •*.
9 i i s y V
Tvenne FamiU®r^ödrar.
^KRÄTTELSiB1
1?•*•'"'•
k
Grefven" stannade framför tienne
inled mörkrödt ansigto och utropade
'^i^Vredgad ton:.
s. "£r din menftig |tt drifva gäck
e i
"icke illa, min Vän du har anlag
rår scenénf den der frasen skulle
én hafva beledsagat med att sträcka
Kandeu ernot mig -det hade varit
ttera imponeranda'^ v-Ater skrattar
i&finna."
,J. Grefven lade armarne i kors öfver
^rö^tet och betraktade sin* hustru,
inlander '"o-." 3,...,."
e
Ar
*'lMARIE SOPHIE SCHWARTZ,"
4
.^i -.
A'/
JMEinnä ryckte på axlarne Ochiitro
pade otåligt:
"Hvarför ringer du icke?"'
"Gif mig din hand först", bad han
och såg på henne med en blick, som
tydligt utvisade, ätt denne män,
hvilken bygt hela sin teakt på styr
kan af sin vilja, i den unga behag
sjuka och nyckfulla qvinnan funnit
sin herskarinna. Hon såg p& honom
med en iskall blick, sprang upp och
fattade klocksträngen, under det hon
med otålighet sade:
"Det är märkvärdigt att du aldrig
gör hvad jag ber dig om men jag
skall stå tillreds och gifva dig han
den, småle och vara idel älskvärd
het, bara du bifaller, och det efter
att i två timmars tid vara plågad af
dig. Jag hoppas att du lemnar
mig i fred, medan jag kläder mig."
"Minna, blif icke häftig, låtom oss
sluta fred och gif mig din hand, till
tecken af försoning."
"Nej, jag vill icke. Det enda, som
återstår för att få vara i fred, lär väl
vara att jag stänger in mig. Gå nu,
eljest får du icke se en skymt af mig
på flera dagar. Du ser väl att jag
är vid lynne att hålla ord.''
Grefven gick, ty han visste af er
farenhet att hon kunde plåga honom
rätt ansenligt.
Klockan mellan fem och sex upp
sökte Minna professorskans boning.
Uppkommen i förstugan, mötte hon
Martha, som bestämdt förklarade,
att professorskan icke log emot
,1 TIM ,• v
mamsell Ekeberg.
"Det är möjligt,' %ära Martha,"
svarade Minna ski^ttunde, "men ni
lär väl icke neka grefvinnan Storm
hjelm inträde till fröken. .Min visit
Jsmei* icke hétihes" nådj &täöi fröken
och fnitt nanfti åy feke meta XUréh&rg
utan Stormhjelm,/ !.,• .... •.
-Martha stirrade på Minna. Under
tiden öppnade grefvinnan sjelf den
dörr Martha velat stänga för henne
och inträdde till Albertine. Mar
tha deremot gick in till hennes nåd.
'Hvad vill hon? frågade profes
sorskan och såg( skarpt på den djerf
va tjenarinnan, ibm vågade störa
henne.
"Jag ansåg mig skyldig säga hen
nes nåd att fröken har främmande.
Martha pekade på dörren, som skil
de de båda rummen. .•«
"Hvem?"
"Mamsell Minna, söm...."
"Nu är grefvinnan Störmhjelm.
"Ja så, är hon grefvinna!"
"Ja, min systerdotter", professor
skan lade stark tonvigt på ordet,
"är gift med grefve Stormhjelm.
Förstår du att du aldrig känt henne
i annan egenskap än såsom min sy
sterdotter." Y
'Fullkomligt," svarade Martha
nigande.
'Kan du erinra -dig, om någon af
mina gäster eller någon af dem, som
besökte mig, sågo Minna?"
"Nej, det tror jag icke. Hennes
nåd hade ju uttryckligt befalt, ätt
hon icke fick visa sig.
"Det är bra,—Minna finnes icke—
endast min systerdotter grefvinnan
Stormhjelm."
En lätt knackning, dörg&a af
bröt de samtalande. Martha öppna
de och öfverstinnan Strålkrans steg
ia.
.v-. v-.
''Min lilla söta Sofiö!" utiropade
öfverstinnan, "jag kunde icke afhål
la mig ifrån att besöka dig och un
derrätta mig om din helsa. Du för
svann så hastigt i dag på morgonen,
att jag fruktade, att mötet med
grefve Stormhjelm pk n&got «ätt
upprört dig." v
"Hvarför skulle det uppröra
mig?" frågade hennes nåd skarpt
och fixerade sin v^n på ett eget, hög
draget sätt.
Vi anse icke nödigt att ord för ord
upprepa öfverstinnans menniskoäl
skande bemödanden att efter bästa
förmåga såra och förödmjuka sin
vän professorskan, derigenom att
hon för henne upprepade samma hi
storia om orsaken till den brutna
förlofningen med grefven, som öf
verstinnan sjelf på morgonen anför
trott sina sqvallersystrar. Hon med
delade äfven att opinionen var emot
professorskan, och att hon, såsom
en verklig vän, gaf det rådet att de
de borde lemna Dörby och begifva
sig till någon annan brunnsort för
att undgå all den smälek, söm säkert
här skulle drabba dem.
Rak och styf med högröd ansigts
färg hade professorskan af hört sin
goda väns infama historier oyh s|-,
sr g.
i
.v
'^••15
'4
jäV^lt r-"
fForts. frftn föresr&ende nr.l
''Då ropar ja^ på Iijelp och invi
ger hela brunnssäll skåpet i ditt ty
ranni emot mig. Mén låtom oss
sluta. Jag är tfött, och håller du
längre på så blir jag ond. Ring
derför på Annette, så att lion får
kamma mig." ...
"Det behöfs icke, du ftr bra som
du är."
"Är jag bra så här", utropade
Minna kokett och körde de små flng
rarne genom håret. Hon hade anta
git en skälmaktig min.
"O Minna! Hvarför skall du vara
en sådan demon!" utropade grefvén,
som icke förmådde vända blicken
ifrån henne. En suck, höjde hans
bröst.
fc
u
rande råd. När öfverstinnan ändt
ligen måstfo göra en paus för att
hemta andan, svarade professorskan:
"Jag och min dotter stanna qvar
här. Vi ega ingen orsak att lemna
Dörby, emedan allt hvad du sagt
mig är stridande emot sanningen."
"Ack! min söta Sofie, du gör myc
ket orätt, som icke lyssnar till en
väns råd,'' försäkrade öfverstinnan
medkonstladt deltagande, "isynner
het som man påstår, att din dotter i
den der kärleksintrigen med träd
gårdsmästaren så ohjelpligt kompro
metterat sig, att till och med den
allmänt omtyckte och i ropet varan
de doktor Bergström, oaktadt din
man i sitt testamente utsett honom
till sin måg, likväl icke ansett sig
kunna taga fröken von Krug till ma
ka, utan rest utrikes för att undan*
draga sig sin lycka."
"Ja så, man påstår att doktorn ic
ke vill gifta sig med min dotter. Nå,
det är bra att jag vet det."
Hennes nåd reste sig upp och såg
skarpt på sin vän, bifogande:
"Om du vill som jag, så lemna vi
folkets prat jag är icke alls nyfiken
att veta hvad de säga och undanber
mig alla förtroenden af det slaget.
Kanske du tillåter att jag presente
rar dig för min systerdotter, gref
vinnan Stormhjelm, som just nu är
inne hos min dotter. Detta borde
väl bevisa att hon icke är en så van
ryktad person som du påstår."
Utan att afyakta den förbluffade
öfverstinnans svar, Öppnade hennes
nåd dörren emellan de båda rummen
och obligerade henne att stiga in.
Fru von Krug gick fram till Minna,
som satt orörlig qvar på soffan, och
tvang henne att resa sig upp derige
nom att hon presenterade öfverstin
nan.
Minnas sätt, då hon helsade på de
båda damerna, täflade med hennes
nåds i högdragenhet-
oöh
Tillbakalutad i ett soffhörn, med
en spotsk min, åhörde Minna hela
denna väfnäd af skandalösa dikter.
Albertines ansigte. var blekt, kallt
Och orörligt. Minna, som ifrån barn
domen var van att läsa deruti, såg
att hennes afgud led. Detta lidande
ville hon hämnas på den elaka be
rätterskan och den skoningslösa mo
dern, och i öfverensstämmelse med
denna önskan blef äfven hennes svar.
Det är besynnerligt att menni
skor med skuggan af anspråk på
bildning vilja smutsa sina läppar
med att upprepa alla dessa förne
drande osanningar. Vet ni," tilla
de hon, vänd till öfverstinnan, "jag
kan upplysa er om den verkliga or
saken till brytningen mellan min ku
sin och min man. Albertine ville al
drig hafva honom, och derför bröt
hon förlofningen, oaktadt detta steg
var i rak strid mot tant Krugs mY/a.
Detta kan grefve Stormhjelm sjelf
säga er, om ni gör er mödan att frå
ga honom. Hvad åter doktor Berg
ström angår, så är Albertine hans
fästmö, och deras förlofning kommer
att eklateras vid hans hemkomst.
Vore det icke Bkäl att ni nu i er tur,
fru öfverstinna, lfite de sqvallersju
ka veta allt detta?''
Det hade varit värdt en målares
pensel att afteckna de ansigtsut
tryck, som Minnas ord framkallade
på dessa tre ansigten vid doktorns
namn. Professorskan slungade en
ursinnig blick på den unga grefvin
nan, emedan hon klart insåg, att om
hon i öfverstinnans närvaro bestrede
hennes uppgifter, skulle deraf endast
uppstå en ny, för henne och Alberti
ne ännu skandalösare historia, öf
verstinnan deremot såg flat ut, och
Albertines ansigte betäcktes med en
rosensky.
Man vexlade några få ord om lik
giltiga ämnen, hvarefter öfverstin
nan tog afsked, för att i samråd med
sina sqvallersystrar uppgöra kom
mentarier till hvad hon hört,
Efter hennes aflägsnande inträdde
en tystnad, som för Albertine inne
bar något tryckande. Hon kände
att mellan modern och kusinen skul
le en förklaring ega rum, som blefve
allt utom behaglig.
Ehuru Albertine icke älskade sin
mor, utan tvertom i sitt hjerta göm
de en känsla af bitterhet emot hen
v Iev"
3
"a
öfverstin­
nan tänkte inom sig:
"Grefvinnan förnekar icke sin
slägtskap med den odrägligt högmo
diga Sofie, som pöste så hon kunde
spricka, då hon sade: Min syster
dotter, grefvinnan."
Professorskan sade, vänd till Min
na, på sitt egna, kalla och afmätta
sätt:
"Du f&r ursäkta att jag stör dig
Och Albertine men förhållandet är,
att öfverstinnan här meddelade mig
hvad man behagar uppgifva såsom
orsak till brytningen mellan din
man och min dotter, då de voro för
lofvade."
Ord för ord, utan att bekymra sig
om de stygn denna berättelse gaf
Albertine, upprepade professorskan
alla de för hennes dotter sårande
rykten, som öfverstinnan satt i om
lopp. Hon uteslöt likväl uppgiften
om doktorn,
öfverstinnan, uppbragt öfver det
ta sin väns förfarande och kännande
liksom i luften att hvad som rörde
doktorn måste innebära något frö
till förödmjukelse för professorskan
eftersom hon uteslöt honom, var
icke sen att bifoga hvad man påstod
vara orsaken till doktorns utländska
resa m. m. Med hemlig glädje såg
hon professorskan dervid blifva ask
grå af harm.
ne hade hon af naturlig instinkt en Jag var Ull d&u grå&^yckiuJi,. kaU
V-".'-,-
,5'
obenägenhet att åhöra ord, som vo
ro sårande för denna mor, i hvars
närhet hon frös.
Minna och professorskan betrak
tade hvarandra några ögonbliok, lik
som den ena velat tvinga den andra
att sänka blicken. Slutligen bröt
Minna tystnaden. Hon lutade sig
något tillbaka mot soffkarmen, sä
gande i
'Att jag nyss f&i presentera mig
såsom systerdotter $11 er, min fru,
härflöt endast 6öh allenast af akt
ning för Albertiöé, émedan min fö
resats var att grefvinnan Storm
hjelm lika litet sUulfe kännas vid nå
gon slägtskap mod ér, som ni ville
erkänna Ekebergs dotter för ert sy
sterbarn. Slumpön Har fogat annor
lunda, och mellan den harm, ert upp
förande mot mig har qvarlemnat i
mitt hjerta, reser sig min kärlek till
Albertine och gör mig vanmäktig
att löna er med samma mynt. Ni
skulle önska, liksom jag, att vi al
drig sammanträffat men ert eget
sjelfrådiga handlingssätt med Storm
hjelm och Albertine tvingar er nu
att behandla mig som slägtinge,
eme
dan ni eljes skulle drabbas af följ
derna deraf genom de skandalösa
rykten, som äro i omlopp. Jag kän
ner er för väl att ické veta, det ni är
slaf under opinionen, och att ni un
derkastar er allt, hellre än att vara
ett föremål för folkets prat."
Professorskans ansigte hade blif
vit rödt och grått skiftes vis, och i
ögonen blänkte en kall stråle, då hon
svarade:
"Det är sant, inför verlden måste
vi vara slägtingar på det verlden
icke må hånskratta men grefvinnan
Stormhjelm är lika litet min slägtin
ge som mamsell Ekeberg, då verl
den icke ser oss. £ag frågar er nu i
min ordning med hvad rätt ni kan
blanda er i mina enskilda familjeför
hållanden och påstå, att doktor
Bergström är förlofvadmed min dot
ter.
"Med sanningens. Albertines far
har i sin sista stund uttryckligen ut
talat sin önskan, att hon och dok
torn skulle blifva étt par. Är en
döendes ord gällande eller icke? Jag
har alltid hört att det med samvets
grannhet brukar Efterföljas, och som
jag förmodar atthär' ett undantag
eger rum, så har jäg pied mitt svar
endast kullkastat ett" nytt angrepp
mot er dotters hédér. Skulle ni åter
svika aktningen for er aflidne mans
sista ord, så hoppas jag Albertine
har nog vördnad för sin fars vilja,
att hålla den heli^. Tror ni, att det
låtit bättre, om jäg sagt: Alberti
nes far och hennes eget hjerta ha ut
sett doktorn till hennes blifvande
man men hennes mor.i sitt högmod,
sätter sig derenso^?3 Ni hade då blif
vit utskrattad^
1i
"Grefvitiiia^" glÖifamé^ er", 'ut
ropade professorskan oöh rätade upp
sig: "Ni är under mitt tak, och jag
tål icke att blifva förolämpad ifall
ni ämnar fortfara på det sättet, då
stänger jag min dörr för er."
'Er gerna, Albertines skall ni al
drig kunna stänga, emedah jag då
högt till en hvar, som vill höra det,
skall säga: Att jag, er systerdotter,
•såsom ni sjelf presenterat mig, varit
kammarpiga i ert hus. Mitt högmod
skall aldrig afhålla mig ifrån att
hämnas.'' Grefvinnan reste sig.
"Låtom oss dérför så omsorgsfullt
som möjligt undvika alla möten."
Grefvinnan gjorde en komplimang
för professorskan, tryckte Alberti
nes hand och lemnade rummet.
'Du sitter stum och låter din mor
förolämpas," utbröt professorskan.
"Minna har bara uttalat hvad som
var sant," svarade Albertine kallt.
Professorskans natt var sömnlös.
Om morgonen hade hön hufvudvärk
och en skymlande känsla för ögonen,
något som hon ofta vårit besvärad af
den senare tiden.
...
Ett par dagar derefter sutto Min
na och Albertine förtroligt i den se
nares soffa.
"Du vill veta hur jäg blef grefvin
na", sade-Minna, "det var ingen lätt
sak, skall jag sägsld^ men det gick
ändå fortare är j^ h&de vågat hop
pas. Vid sitt första besök undföll
det Stormhjelm ord, som visade mig
huru djupt förbit£rad(han var på dig
Då vaknade hos mig ett oemotstånd
lig längtan att Srkuana fängsla ho
nom, för att hämnas allt hvad du
lidit. Någon tid aérefter meddelade
Jenny mig några yttranden, som ba
ronen haft om honom," hvaraf jag
slöt, att om man ville lyckas intaga
den der envisa och egensinniga men
ni skan, skulle man visa honom köld
och förakt. Jag gjorde mitt bästa.
Från den stunden jag föresatte mig
att blifva grefvinna och för alltid
göra honom oskadlig för dig, blef
mitt lynne bättre. Jag saknade dig
alltid lika mycket méh min själ fick
en sysselsättning.' Allt nog, min
grefve stannade qvar på orten utan
att man kunde förklara orsaken. En
vacker dag i april friar han. Jag för
klarade honom, att om jag sade ja,
så skedde det endast derför att jag
ville blifva grefvinna. Ack! min äl
skade Albertine, du, med din stolta
själ, vet icke huru infernalisk en
qvinna kan vara, då hon utsett en
karl till sitt offer.-1
tre veokor ordentlfgj|( stekt honom
vid sakta eld, gaf
och de sex veckor
lan mitt ja och våH-lfeöllop, återtog
jag mitt samtycke den ena stunden
och gaf honom tillbaka den andra.
i »v
.hi
if $-}
i
och elak, att jag mer än en gång er
höll en allvarsam föreställning af
tant Malin men jag kände den mans
karakter, vid hvilken jag skulle sam
manlänka mitt öde, och visste att
min styrka l&g i mina nycker och
min köld. Samma rol fortsätter jag
än och kommer troligen att fortsät
ta den hela lifvet igenom, så framt
jag icke vill utbyta min egenskap af
herskarinna emot den af slaf, och det
är jag icke böjd för. I samma ögon
blick jag blefve en mild, öm och älsk
lig hustru, sådan som tant Malin,
skulle han glömma eller ock förtryc
ka mig. Det är något af ond ande
inom honom, som gör att motstånd
och strider utgöra retningsmedel
för hans känsla,"
"Men då älskar du honom ioke?"
"Nej! och hvartill skulle det
tjena, jag har icke jag, liksom Jen
ny, från barndomen haft dessa hän
förande exempel af husliga dygder
och kärlek derför kan jag icke in
rymma dem i mitt hjerta. Jag har
endast älskat dig, har icke plats för
någon mer kärlek. Åsynen af dig,
ljudet af din röst, dina smekningar,
se der de enda ädla behof af ömhet
min själ eger. Du är min sällhet,
och för dig kunde jag uppoffra allt.
Den öfriga verlden förefaller mig så
som schackpjeser, dem jag efter be
hag och nyck flyttar. För resten
njuter jag af att vara ung, vacker,
rik, förnäm och fjäsad, samt icke så
litet af att se, det min man är för
älskad i mig. Hade jag, såsom du,
fäst mitt njerta vid en man, lika ute
slutande som det är jettradt vid
dig, då hade jag uppoffrat allt för
honom men icke, liksom du, i en
passiv väntan slösat bort mitt lif,
min ungdom och mina själskrafter."
"Minna, så talar du i din tanklös
het, utan att reflektera öfver lifvet
och de pligter vi ega men jag, som
just af honom lärt mig högakta dem,
jag vet hvilka skyldigheter jag har
såsom dotter och qvinna, och derför
måste jag vänta, tro och hoppas,
hoppas på den Gud, Richard lärt
mig älska, och tåligt böja mig inför
den mans vilja, som eger mitt hela
hjerta. Jag känner hans stolta själ
och beundrar den. Han, en son af
folket, vill icke tvinga sig in i en
familj, der modern med ringaktning
skådar ner på honom. -Han vill icke
rycka dottern från henne, han for
drar att modern skall gifva honom
henne. Han skulle ej kunna fördraga
den tanken att man kunde tro, det
hustrun höjt honom. Nej, han vill
visa att det är han som höjt henne
till sig. Han vill tvinga min mor
till högaktning, och jag känner mig
sjelf stolt och lycklig af att vara äl
skad af en sådan man.''
"Möjligtvis har du rätt, svarade
Minna allvarsamt, "men för mig vo
re det omöjligt att handla så. Den
uppfostran vi fått har lemnat dina
ädlare instinkter slumrande i djupet
af din själ, och de behöfdé blott väc
kas till lif för att göra sig gällande,
men hos mig åter hafva de blifvit
förqväfda, och blott en enda har öf
verlefvat sina dödade syskon. Den
na enda är en kärlek till dig. För
Öfrigt är jag egoistisk, fåfäng, hög
modig och hersklysten, alldeles så
dan jag borde blifva, omgifven af
dessa känslor från barndomen. För
tryckt genom dem, reflekterade de
ständigt tillbaka i min själ, så att
bilden fastväxt der. Sådan är jag,
sådan är äfven Albert, och sådan
skall jag förblifva."
Det är med förödmjukelserna all
deles som med olyckorna: de komma
aldrig ensamma. Detta fick profes
sorskan erfara.
Något öfver en vecka hade passe
rat efter hennes ankomst till Dörby,
då öfverstinnan en morgon närmade
sig fru von Krug, som promenerade
i salongen.
"Hur mår du, min söta Sofie? Du
är så blek", sade öfverstinnan.
"Jag mår fullkomligt väL min
vän", svarade professorskan, som i
andanom kände, att vännen skulle
undfägna henne med något rätt obe
hagligt.
"Det var roligt att höra. Du bör
väl också må väl, när man tänker
rätt efter, nu sedan du fått din son,
hit. Det var troligen en stor öfver
raskning för dig att sammanstöta
med honom. Du har väl råkat hä
radshöfdingen? öfverstinnan be
traktade sin vän med ett lurande ut
tryck.
Professorskan gick vid hennes si
da styf och rak. Icke en muskel
skel rörde sig i Iiennes ansigte, en
dast en mörk flamma betäckte hen
nes kinder för ett ögonblick men
försvann lika hastigt, msä kfrrt
röst svarade hon:
"Jag har träffat min son.*t....."
"Då talade han väl om för dig, att
han åtföljer mamsel Israelsen?"
"Nej sådana förtroenden gör
han mig icke,"
Men, min bästa Sofie, nog vore
från hvlU
ken eom
helst orsak
ftr alltid mycket Farlig,
Reetoratlva Bemedles i
randot af hjertato slagt
qvftfnlug och strypnlng
hiertvemamliet
et farlig, Dr, Mtlee» Uew System of
atr&ttaaadfli
Sör att II
ngj korts ai
eymgtqm
iptom ax
r.
i
aj°rtiOiosoiQ
Förhela
.åm
Syaten
rverk vid regie,
lindra^ känslan af
andtag, bultande
éllor hjertklappniog, mattheS och hungeranfall,
oregelbunden och feberaktig puts, hvilka alla
bjertlldabdo. Det finne*
blott ett vetenskapligt
botemedel, som b».
statt profret, det år
Miles'
i
Bvenak bok
om
HjortatochNer
verca fritt
viå
att nimna den
na tidulng. Adressera.
»HUES MUBDICAJL 00* Sktart, la*
samllngait
af
5itiärtor
Krämpor
•tora eller små
eller för oljcksfall »&som
det mera moraliskt, om han gifte sig
med henne, i stället för den skandal
deras förhållande nu väcker. Tänk
bara, han är hennes följeslagare öf
ver allt och gör ingen hemlighet af
sin förtrolighet med henne se bara!"
öfverstinnan pekade på tre perso
ner, som kommo in i brunnssalon
gen. Ovilkorligt blickade professor
skan dit.
Den syn, som mötte hennes ögon,
hade bort] väcka medlidande, ifall
detta hjerta hade varit tillgängligt
för en dylik känsla. Stödd på Saras
arm, framskred Hagar, en bild af
det förkroppsligade lidandet. Den
tid, som förgått sedan professorskan
såg henne, hade sköflat alla spår af
ungdom. De bleka, aftärda dragen
tycktes tala om en snar upplösning
af den jordiska stofthyddan. En
dast de stora, underbara ögonen vo
ro desamma med sitt magiska ut
tryck och sin prägel af hänförande
godhet. På andra sidan om den un
ga judinnan, nästan lika blek som
hon, gick Albert.
Man kunde läsa i hans stränga,
vackra drag, ett de framsteg Ha
gars sjukdom gjort, lemnat märken
efter sig i hans själ, som ingen tid
skulle förmå utplåna. Om lidandet
qvarlemnat ett uttryck af engel i
Hagars blick, hade det förmörkat
och fördystrat hvarje af Alberts
drag.
Sjelfva tadlet tystnade en stund
vid åsynen af Hagar, hvars hela ut
seende vittnade om att döden följde
hen ne#, spår och räknade hennes fjät:
(Forts.
MtlkmZK
iPhTTLE
-VER
PILLS
Mw fiffig
botas säkert medels dessa
PILLER.
De lindra äfven åkommor orsakade af
dyspepsi. dålig matsmältning och hastigt
intagen föda. Ett tillförlitligt medel mot
svindel, äckel, tröghet, dålig andedrägt,
slemmig tungfft, höftviirk och
Ovérlcttam Lefver
De reglcrn magen. Rent vegetabiliska.
Små Piller. Liten Dosis.
Lågt Pris.
Meddelar undervisning i bokföring, ste
nografi, typewriting, telegrafering, skön.
ekrifning, handelslag och engelska språ
ket. Dag- oeh aftonlektioner. Katalog
erhfilles fritt Etableradt för 81 år sedan.
Maguir« Ur
os., 93 E. 6th st. St. Pault
Minn.
Underieknad tillhanda*
håller ett rikhaltigt 1»*
ger af
Grafvårdar
af alla slag fråu 10 t!)}.
80 procent billigare än
på någon annan plats
Personer boende
inom Chitago och när
liggande counties torde
besöka eller tillskrifva
mig för erhållande af
prisuppgift
John N.
¥äMX-
Center City, Mitt*.
J. I. SE1IIIEJI
fetorsta och basta urval ui öiioaon
för Herrar, Damer oeh Barn i denna del af
staden. Hvarje par s&ljes under
garanti. Arbeten på beställning utfö
ras med särskild omsorg.
A. SEDERBERG,.
1
Mlnn©ttD0li8»
4U
,y, jr,.^ WWH3S* '^Jv^iv": -1
Huggrsår, Bränn- eller Svedsår,
Intet bftttre rnedel elter nfifoo säkrar*} kar Bw
jf/, Jhkoba
Bord® flantt li varje lmal
i
•J 'fy 1 tr I j, i 4
4 v i
o°J2fo
ofc vj» oro op ofc ofo o {o o
LUMBING...
och dylikt arbete utföre» oflfr*
sorgsfullt och billigt af
HOLT éb DAHLBY,
KofttnadsfBrsla*
lem nas pft begäran.
VITALIS AHLEN»
GOTHA, MINN.,
GENERAL MERCHANDISE,
Farm red
sk a por m. ro. Uppköper alla slaA
farmprodukter
ti ii
A ten
för
Af allt land som nu utbjudés är lutet
bftttre för settling och spekulation än d«t
som är beläget utefter
nordöstra Minnesota, med des* i.iya»
uppblomstrande och framåtskridande such*
hällen, stora bördiga områden, särskild!
passande för
Allmänt ftkerbruk, trädgårds
skötsel, boskapsskötsel, frukt
odling i
mindre skala samt
handtering
li
•fc
tf
v"4
SåH
hupsta priser. Bästift
tillmötesgående i alla
af
seen.
denna tidning.
Nyinrättade
Jer
n vägs
vagnar.
•The North-Western L!o«", C. SL P.
M. & O. jernvågen, som trafikera emellan
Minneapolis, St. Paul och Chicago, st&r nu
till allmänhetens förfogande. Pressen,
såväl som folket i allmänhet, som sett
dessa tåg, erkinna att vagnat-ne åde»
samma med afseende pä utstyrsel, äro dt
fianste Eom finnas. Lokomotivet år bygdi
efter det välkända mönstret 999, och ta
get år föwedt med vestibuler från ena än*
dan till dem andra, med stora, slipad#
glasrutor, som fullständigt inhägna platt»
formen, höjer utseendet och förbätta be
qvämligheten.
Om ni ämnar företaga en resa österut,
hvarför icke d& rf sa med det nya tåget
"North-Westeru Limited"? Exkursions
och andra biljetter gälla ft dessa t8g utan
att extra afgift
beqvämligheter.
För köp af biljetter samt töf underrät
telser angående sofplatser o. s. y. hun
vände man sig till närmaste staUpnsagenl
eller» direkt till T. W. TBASDALB, CJeno
ral Passenger Agent, St Paul, som be
redvilligt tillsänder eder pamfletter med
fullständiga upplysningar beträfTauda
dessa nya tåg, beqväiniighet öfvertmf
fande alla snara, ft/ren d« som förevis»*
des under senaste Terldsutställniug.
mejeri"
och dylikt.
med flera lifliga handelsplatser i niirheteu
äro alia goda afsättnin sorter för alla sor
ters landtmannaprodukter.
Landet är lättbrukadt och de» fördel
aktiga läge i närheten af lifliga och fram
åtskridande platser tllförsäkrar det eu
snar prisstegring!
FRITT
Kartor och beskrifningår öfver
ifrågavarande land sändes fritl»
om man tillskrifver
Hooewell Clarke,
ST. PAUL, MINJJ
130 MIL FRÄN TVILLING
STÄDERNA.
Inom 10 mil från en marknads*
stad med 10,000limevåna re,
Omkring-ett par mil från loka*
la jernviVgs stationer.
Renaste ratten och bästa kli*
mat i Amerika.
Svartmylla på lerbotten, frukt
baraste jord som finnes.
"Hvarest klöfver växer,
den god."
tÄftÖ COMMISSION**,
är
jor*
Hvete, hafre och mais vftxa tit*
m&rkt.
Kika, natnrllg» höskördar, soltt
gifva en värdefull afkasti
ning första året.
Fri skjuts för landsökare oclt
en duglig oeh erätren land*
agent medföljer.
Landsökarebiljetter till billi
gaste pris på vårt kontor.
Fullständiga kartor ochbeskrlfnlngai
eändas portofritt till enlivjsx adress.
VI äro gknndl&avtaka agenter ifr
C. W. MO**,
n. P. R. N.I I
ACNCRAL IHIUUTIM
PAUL. MINM,
jyiinn. IdS East ThtP*} Iftinfr

xml | txt