Newspaper Page Text
I N N E S O A S A 8 I N I N O O N S A E N E N 2 9 S E E E 1 8 9 7 man. Du alslcar.. ^.'oth din I .IT ^.. J» V It-' jL' l\r sAtJ? & it" vv tr" v v v" N •sj* Y: -x A i# H"1, Restorative Nervine. Vid SER Metro- National Publishing Co., Chicago, 111. Morse School Normal School Academy Bld'g., Co.. 2442, 445,2447 W. KinzieSt., Chica£o.lK •"åra frill. Yl 1"" (Förut John Peterson & Co.) 941 Jackson si, Sr. Muta. KKra Oakland dome ter/ .v* v v Bästa och bördigraste Prairie land i gamla, settlement oeh nÄra. jernvägar. land and Emigration Agents» X05 E. Third St., St. Paul, Mfttn, \n\n V $ W. v V. •-y- v^T1 «4 y -jm sr'- Abbedissan närmade sig Isängen «oh lade sin hand på Katarinas bröst. ^.. Med ett anskri af smärta kastade sig Ragnhild öfver sin väninnas kropp och höljde med. kyssar och tårar det blek a,^ mgjj ii ridå så outsäg i s k ö n a a n e e i i "Ja," uppreimde'a^edissanr, 5%on är död, och oss återståfc enda&tatt bedja för héit^ös sjål." 7 Derpå fccfeböjde vh^ckl^röftafc'ckjl4 läste imed hög röst en bön: Alla de nunnorna följde hennes exempel,1 utom Ragnhild, som ännu i stum smärta lutade sig öfver liket...." "Gån nu," sade Celia, sedan hon efter slutad bön uppstigit, "gån och skaften hit hvad som behöfves för att svepa henne." Systrarna lydde, och én tir&toe se nare låg Katarina höljd i sin hvita liksvépning, lik en bild af marmor, méd 'lugna drag, förklarade af ett himmelskt leende, i månskenet, som genom fönstret göt sig in i hennes cell..,.." Kriug sängen, der hon hvilade, tändes hvita vaxljus, och Ragnhild samt tvenne andrå systrar vakade hela iiatten bredvid liket Dagen derpå utströks På eftermiddagen lästes en hög tidlig messa öfver den döda, hvars kista stod på" én katafalk vid al- i—»• i». taret..... Det var priorn, pater Augustinus, som förrättade denna messa.... Efter dess sljit^yttrg^de abbedisan till de öfriga nunnorna: ,ri "I morgon- skola vi anförtro vår döda syster åt jordens sköte. Emel lertid befriar jag eder från att hålla vakt öfver henne i natt. Jagskall bittida i morgon besörja att locket p& hennes likkista blir fastspikadt. Gån hu!" c. o Munkar och* -ö uti nor 'leftmädé kar pellet, som snart stod efvergifvét al alla, utom den döda.... v* Det är natt. Vinden suckar i kronorna,. som beskugga klostergården,^ och genom de höga fönstren i kapellet skiner månen in Allt är tyst som i grafven.. Pä sin likbädd hvilarden döda.... hennes händer äro sammanlagda, hennes ögon slutna.., ..Hennes mar morhvita drag äro ännu blekare ge nom månskenet.... Vid foten af katafalken liggqr 11 Romantisk skildring i v ån medeltiden.. hfe^nAN BJUfcsTEN. LForts. frftn förejrÄende #*.!•. u, ,.., "Du kommer för seut^eade hon till nunnan,som räckte henne dropp flaskan "syster Perpetua är ioke mer. }. .hon är död ,4systerPer petuus" namn ur klostrets matrikel, och der nedanför fogades följande anmärkning: "Syster Perpetuaj^sSm i verlden bar namnet Katarina Gyllenhöök, dog af en hastigt påkommen sjuk dom den 35 maj 1263. Gud vare hen nes själ nådig." IOCK ket till likkistäi.... Vid ena ändan deraf är en silfverplåt fäst, på hvil ken endast dessa ord läsas: "Syster Perpetua." Der slumrar hön således, den döda Kristusbruden l.... vem vågar väl vanhelga grafvens ro?.... Klockan är tolf....dét är åålunda midnatt .... En dörr öppnas sakta på den sidan af kapellet, som vetter åt trädgår den tvenne personer inträda med tysta.fjät genom densamma och när ma sig den dödas kista. Båda dessa personer- Äro. höljda i vida munkkåpor, med kapuschon gerna djupt neddragna öfver an sigtet. Dessa .män, #p?n, likt ,tyenne natt liga spöken, sakta framskrida under de tysta hvalfven, äro pater Ansel mo och hans husbonde, Bengt Måns son Liljehöök till Ulfåsa, hvilken se nare för tillfället förklädt sig till karmeliter-munk. Framkomna tilllikkistan stanna de /de och betraktade några ögon blick den dödas förklarade drag, hvilka voro begjutha af det härliga ste månsken. Derpå framtogmunken några sto ra stenar, dem han förvarat under kåpan, och nedlade dem sakta på golf vet. v Eut aC.^wsa^fÖll db$ktemligen tungt.. ..Ett doft buller uppkqm och ekot vaknade i hvalfven.. Dödsbleka af förskräckelse drogo sig' de båda helgeråparne några steg tillbaka. En ofrivillig rysning ska kade deras leder, ty på ett sådant ställe och méd ett sådant företag för händer, måste hvarje buller förorsa ka liksom en väckelse på ett sofvan de samvete.... De stodo således stilla några se kundér, stirrande framför sig med spoklika blickar och med pannan fuktad af ångestsvett. Allt var åter tyst'T. I'. Darrande närmade de sig åter, och sökande återvinna sin kailblodighet lutade «ig Bengt Månsson öfver ki stan och fattade med fräck hand Ka tarina om lifvet.... Men hastigt släppte han henne Åter, i det att ett skri af lasa undföll a n s s k a u e a Den döda hade satt^silf ujrp och gripit rånaren i armen ?. Med af fruktan skallrande tänder, med håret rest på ända af fasa, med blodsprängda ögon drog sig Bengt baklänges, alltjemt'stifraude på den hemska synen, ända... ,till, dess han stötte ryggen mot muren.... Vi sade att den döda satt sig •_ Verkan &f elixiret -hade sålunda börjat, forsyii) "-ftien' '^Snnu hade dock den uuga flljQkåh långt när icke åtérvunnCt^'Mm: sans? Hennes ^"ofilpck-^vövo alitjeoat^slutna, och den rörelse',- hon- gjort, kiinde dérför betraktas ungöfär lika med |en, som i en söfyånBe person gör i dröm men 'Också inträffade reaktionen g?i nast. ögonblickligt "sjönk"hon till baka och återtog: sin förra ställning. Emellertid hade inunken närmat sig sin af förskräckelse nästan förla made husdonde. "Min son," hviskade haj^vluiar för denna rädsla? Du viss^e ^u, att hon blott var skendöd ochatt hon inom kort skulle uppvaknad Den rörélse, hdh gjorde, var dock blott ett ringa förebud till återvän det af hennes lifsandarr..Kom, låt oss fullborda hvad vi-höriatr.^ "Det är sant," sade Bengt med mera fattning, "men jag blef så in tagen af en oförklarlig fasa, att mitt förnuft svindlade." De båda stallferöciefna närmade sig åter kistan." Sakta och varsamt Upplyftes "nun nan, som nu ej gjorde någon rörelse. Bengt stödde henne mot sin axel, medan munken lade stenarne i likki-. stan och fastskrufvadelocket-,. Då detta var gjorjlt burade den skendöda ut genom dörren, passera de en löntrappa och befunno sig snart i klosterträdgården, hvilken de genomvandrade. Bakporten till v Bengt Månsson och hans tjenare aflägsnade sig i sporrsträck. Munken återvände långsamt ge nom trädgården tilt klostret.... Dagen derpå begrofs.^yster. Per petua med. stor ,s,tåtr. Munkar pch nunnor gingö i procession, och pa ter Anselmp förrättade jordfäst ningen,...*, a— -3:: v&?./:' fe-r trädgården stod öppen. På anclrä ^sidan om muren stodo tvenne sadladehästar,- hvilka höllos af en 4öPtrogen tjienåre till Bengt Månsson.1 n?i Pr.,?r,. .. Denne framtog nu en lång mörk kappa, hvilken han svepte kring den i likskruden höljda qvinnan, som ännu alltjemt fortfo,r ^t/t vara van mäktig. i i Derp^ upplyjt^ haA ..henne m^d munkens bistånd på hästen qch satr. te sig sjelf bakom henne i sadeln, "Se s&, käre herre," sade pater Ansélmo, "nu får ni reda er sjelf. I morgon afton återkommer hon till full sans och då^Öör nf redan vara i säkerhet. Jag stannar emellertid qvar här, för att' i morgori 'narvara vid syster Perpetuas begrafning. yt-v^v •. i i ~1 .•». Några dagar ffter sy^eirFerpe^ tuas begrafning —det vår en vac ker sommarafton anlände teenne unga ryttare till Åstorps,gard. Dessa voro Karl, Alfhild och rid dar Peder, som beledsagat dem från Nyköping oeh som nu ville se dem i lugn besittning af deras egendom, innan han uppsökte sin egen.- Alla godsets tjenare ömgäfvo sin unge husbonde, hvilken de trott sig aldrig mer få återse, med den ytter ligaste glädje.... Äfven Karl h^ppadé"muntert af hästen, hjelpte ned Alfhild, och fat tande henne i den ena och Peder i den andra handen, bjöd han dem välkomna hem till sina fäders borg. Men ack denna glädje skulle snart blandas med sbi-gl...' Karl erhöirtmdérrättéäséii^oÅ^sin moders och systers död, och Peder, som så länge kämpat med mod och ståndaktighet han dignade nu med krossadt hjerta, då han fick kunskap om sin trolofvades död "så som nunna.... v Det var ett hånit%Ia^föé unf ge mannen, som så länge varit olyck lig och som nu hoppades-få se sina lidanden slutade. I stum förtviflan vandrade han omkring på dessa stäl len, der allt påminde om henne, som han älskat med den varmaste pas sion. .. .der hyarje träd,hvarje blom ma var ett minne, som hviskade om flydda dagar af sällhet och kärlek. Gråtande nedsjönk han framför trädet, i hvars bark deras runor grodde ..." Den starke mannen grät som ett barn.... Han, som så ofta utan fruk tan skådat döden i ansigtet... .han, som med tålamod burit det dystra fängelsets enslighet, under längtan och qval.... han var nu krossad.... hans mod hade öfvergifvit honom. Fåfängt sökte den tacksamme vän nen, hvars lif han räddat, att trösta honom. Sjelf gråtande öfver de si nas tidiga bortgång, förmådde han y» ej ingifva den förtviflade- riddaren *ågon tröst.... "Mina dyra väD^r^. iadi» Peder till de båda makarne, "äfven I haf ven mycket att begråta, jag medger det. I hafven mistat ett älskadt barn, om hvars öden I ännu ären okunniga, och du, Karl, begråter din mor och din 3yster. Men ack, hafven det bästa qvar... .1 hafven hvarandra.... tiden kan skänka er ett annat barn i stället för det ni förlorat, och mildra smärtan öfver de bortgångnas förlust....Men jag ... .jag har intet att lefva för. hälften af mitt hjerta är borta, välan, den andra hälften skall icke länge dröja.... Jag skall följa min Katarina.... "Peder," sade Karl med allvar, "denna förtviflan höfves icke man nen .... Och din far, din mor, som ännu icke återsett dig och som äl skat dig så högt!...." "Ha, du har rättf* ropétcfib ridda ren.... 4jag skall återse dem, men sedan... .sedan skall jag dö!* Han störtade bort, kastade sig upp på hästen och sprängde vildt fram på Vägen till Påtorp.' Bengt Gylta och hans fromma hustru voro redan beredda på den älskade sonens återkomst .... Få fängt skulle vi söka beskrifva denna återseendets stormande. glädje Men Snart återtog riddaren sm dystra melankoli. Fåfängt sökte de bekymrade föräldrarne att intala ho nom tröst han: syntes döf för allt, Han hade låtit visa sig stället, der syster Perpetua blifvit begrafven Vid denna graf tillbragte han flera timmar dagligen,'dystert stirrande framför sig i den tomma rymden. Den stackårs fru Brigitta uppsök te honom ofta på detta dystra ställe och besvor honomi med tårar i ögo nen, att éj mera gå dit. Mekaniskt följde han henne då héinf-1 men nästa ösbrgon såg hon bosom åt&£ vid graf iullen.' Det Var en lördagsafton," några""da gar efter Peders återkomst till På torp. Han satt som vanligt vd grafven med hufvudet lutadt mot handen och stirrade mekaniskt på ett'litet kors, hvilket man låtit dit sätta och hvarpå endast stod dessa ord: "Syster Perpetua". Efter en stunds tystnad tycktes han hastigt uppvakna ur en lång dvala. *. "Det är förbi/' mumlade han för sig sjelf, "all min lefnads sällhet hvilar under déssa torfvor! Välan, jag yill följa henne!...." "Ja, jag skall ej längre lida..... jag skall dö... .och den bleka himlabru den skall möta mig på andra sidan grafven Ja, det är beslutadt...." "Men först vill jacr besöka mina vänner på Åstorp Åsynen af de ltas sällhet skall, .styrka .mig i mitt beslut...." Den unge riddaren red samma af ton till Åstorp och tillbragte natten hos sina båda skyddslingar. Det var i soluppgången följande dagen, som han lemnade sitt rum och styrde sina steg genom alléen, som från slottet förde ifil prostgår den. Tankfull och drömmande gick den Unge riddaren vägen fram tills han i grannskapet af jrnter .Andreas' bo iling uppnådde en grotta* bildad af buxbomshäckar, i hvilken han till bragt mången lycklig stund med den bortgångna bruden.... Det var här han ämnade fullborda offret.... här skulle han beröfva sig ett lif, som blifvit honom en börda, sådant var den unge mannens fasta beslut. Inkommen. jU$?p|t&a knäfö& han först vid mossbänken, hvarpå hån så ofta suttit vid hénnes sida, och se dan han frammumlat en bön till den heliga jungfrun, drog han sin dolk och blottade sitt bröst.. i Men i samma ögonblick han höjde vapnet, mättande åt hjertat, kände han en hand läggas på sin ärÄwTv Häri vände sig hastigt om. Framför honom stöd én skön flic ka, som' synies vara i blomman af sin ungdom och som var klädd i en enkel och smakfull drägt. Hennes lockar voro lösta och sval lade fritt öfver ett par skuldror med djupa gropar och en bländande hvit barm. En svart sammetsspens, öp pen i bröstet, omslöt hennes smidiga lif och gjorde en behaglig kontrast mot den rosenröda silkeskjol, hvil ken hon bar derunder. öppningen på det svarta lifvet skulle hafva af slöjat nära nog hälften af hennes bländande bröst, så framt icke en stor rosenröd törnrös, hvilken hade sin plats i lifsnibben, blygsamt ka stat sin rosenfärgade skugga jjfyer barmens fasta saft*».. 1 s hos de gamla. Gubben sjelf, som en lång tid va rit sängliggande af sorg,-återfick nu på en gång helsa och förnyade kraf ter. Han kände sig ung på nytt, då han slöt sin son i sina armar och sag sin gamla maka gråta af glädje.. Peders dysterhet försvann för ett ögönblick, då han såg sina föräldrars glädje. Han berättade dem sina äfventyr —och vredgad öfver allt det onda, som munkarne tillfogat hans son, svor den gamle i första hettan en dyr ed, att jaga hela packet från På torp. "Det torde väl icke blifva så lätt att verkställa," anmärkte Peder "Det är munkkåporna, som regera verlden...." w Med ett ord-: denna flickas hela ut seende var så retande, så vällust fullt, att hvilken annän ung. man, än Pederr skulle hafva känt sitt blod strömma varmare i ådrorna vid hén nes åsyn.... "Hvad ämnar nig^ro» frågade flickan, i .hon fattade riddaren i armen. V' Peder betraktad», fcenne ined en likgiltig blick.... ^rn honom hade orat sitt in- äfven det skönaste tresse.... a e "Jag ämn^r tega^ip lif,.** jsvara de han, utan att låtä rubba sig ur sin ställning. "Du skall icke hindra mig derifrån...." BV* 'Kanhända likv^|J^ svarade med ett eget leend^r Dessa båda ord yttrades med en röst, hvars utttfydk antydde ett fruktansvävdt hot. Riddaren guf icke akt derpå han fortfor: **/V "Då är du btbtf hfttl^ten så bekla gansVärd som jag, har älskat ... !och min brud' Sr' ^od... jag ha tar och mina fiender £jriuin?era.!*' Det strufva draget i Hickans an-sig te hade föivsvutinitv. .. Hon smälbg mildt mot ,riildaren. *. Dqrpå.lutade hon^fg öfver honom, lade sina båda hänfef pä hans axlar och återtog: 'Uj 4'Stor' på hvad säger, unge 4'Stackars sade han/... Ädle herre, ni frågade mig nyss, om jag hatade, tror jag?" "ja." 4 'Nåväl, jag säger er att mitt hat är gränslöst och detta hat är riktadt mot min husbonde. "j." Peder vände sig åter om. "Mot presten?" sad^ ^an. "Du be drager mig!""" Jag syär, ätt jag tålär sanning." Nå väl, hvarför hatar du honom? Är han icke din välgörare?" Min välgörare!... .Jo visst", sva rade Cecilia med ett bittert leende. Men ni skall få veta det der sedan .. .Nu måste vi först tåla om edra egna angelägenheter, riddar "Peder Gylta, herre till Påtorp Huru, du känner raigZ. .Nåväl, säg.fort hvad'du önskar .. Herr riddare, man när bedragit er och hela verlden.1^. .'Er brud, Ka tarina eller syster Perpetua, är icke död.... Man har begrafvit en sten i hennes ställe... Med ett språng benen. "Bedrager du ml ban, "så mördar och mig sedan.... rw»H»W uy 'S? u*ge man?" hon 9j 'Gå!" sade Peder^ gången till grottan^Jgå mig i fred." "Men. hvarför mot in- och lemna ni dådöda er," återtog hon utan att gifva akt pä Peders afvisande vink, "Hvarför?" upprepade han, "Hör på, unga flicka, har du någonsin äl skat?" "Nej," avarad)al»Qn méd en röst,, som lät så smärtsam, att dess ljud återklingade inom Peders bröst. Han betraktade henne med förvå ning. ...a. "Har du någonsin hatat?" fortfor han. •••. .•. ...? .. Det flög-ett besynnerligt uttryck öfver den unga flickans ans ig te vid denna-riddarens frågai Hennes drag förvredos krampaktigt, och ur det mörka ögat 1 jungade-.en förtärande blixt, medan ett bittert leende sväf vade öfver hennes läppar "Ja," sade hon doéfc, "ja, jag har hatat...." ''A "Och hatar &ittu?V "Hatar annul'7 iitropade flickan i samma ton. "Och du har icke fått tillfredsstäl la ditt hat?" .• v. 'Icke ännu!" rik :brud är icke död.... Du liätSir och dina fiender skola blifva Straffade...." Peder betrak tacté"' 1i.?nnemedett medlidsamt sm4lfei}ud^:' 1"'t. ''Nej, jag är i^e tokig'', svarade den besynnerliga V^refsen, "Jagär blott pater' AndreasXhiiähMle* ska...."- "Ahn, äfbröt feeler, det han för aktfullt vände henne ryggen, "den ne man'är en bland dem, hvilka jag .hatar.. .och du är hans—frilla!" ir Peder uppe på ,^icka", ropade lag dig på stället "Sitt ner,' herr fegare, och hör mig mefl lugn", saae^^pilia, pekan de. på mossbänken. .. Peder satte sig. liftf) K Nu började den^iiiga flickan att berätta för honom alla de händelser, jivilka läsaren redan känner. Under de ständiga samtalen mel lan fäderna Andreas oeh Anselmo i préstgården, till hvilka Cecilia alltid varit en osedd åhörarinna, hade hon érhållit fullständig kunskap om alla de mörka ränker, son blifvit smid da, ända i deras minsta detaljer. Hon omtalade sålunda det bedrä geri, genom hvilket pater Anselmo narrat riddaren till j^orge, öfvergick derpå till den li st,, var igenom hen nes husbonde v förmått Katarina att taga slöjan, vidare beskref hon alla de ränker, som blifvit smidda mot Karl OCh Alfhild, döt sätt, hvarpå försvaga» nervsjr- fru Ingrid förlorat lifvet och slutli-! ^SlfochiföUdS gen de senaste komplotterna och det afsky värda g^c^elspel med sy ster Perpetuas döcljpc|i begrafning. Under denna långa,,$cjh förfärande berättelse satt Pdder. stum, nästan förstenad af fasa. VM*hade han län ge anat, att han Wf4t ett offer för munkarnes mörka rrilHsrer. men om denna djefvulska gi^i^af elakhet ha de hän dock aldrig T.i}jinat drömma. Fasa, bestörtning, sorg och raseri 8jödo |nom den unge riddarens bröst, sedan Cecilia fullbordat denna hem ska saga om list, Våld, mord och be drägeri. "Evige förbarmaré", utbrast han nästan i vansinne, "och detta har du kunnat tillåta, utan att med din ljungande vrede förtära dessa nedri ga bofvar... .det är oerhördt... .det är förfärligt!" "Ja", sade Cecilia, "sädana äro vår ra religionslärare...." Peders uppbrusande raseri lade sig emellertid snart.... Han blef småningom lugn, kali och beslut sam. "Och du säger", sade han till Ce cilia, 'att Katarina åter är i Bengt Månssons våld?" "Ja, han har fört henne till en gammal förfallen borg, som ligger djupt inne i skogen ett par mil från Ulfåsa, oph som tillhör honom. Här ämnar han inspärra henne till dess han vunnit sitt ändamål, ty denne man är en af dem som aldrig upp gif ver en fattad plan "Och hvad heter detta ställe?" frågade riddaren. "Jag vet icke något annat namn derpå än Ugglenättet." Med denna benämning hedras det af bönderna i trakten, hvilka hysa en utomordent lig förskräckelse för denna borg, hvilken de aldrig våga besöka, eme dan de påstå att onda andar drifva sitt spel derstädes. Ni-ser sålunda att Bengt Månsson valt ett ganska Xassande ställe till utförande a,f sin iilbragd. "Jag finner det", svarade ridda ren, som alltjemt bibehöll en förfä rande köld, "men vi skola försöka att göra hans planer om intet, så vi da det ej är för sent...." "Hvad ämnar ni göra?" frågade den unga flickan. "Jag skall hämnas!" sade l*eder doft, A det en dyster eld ljungade i hans ögon.... "jag skall hämnas,och min hämd skall blifva blodig "Ni har full rättighet dertill", sa de Cecilia, helst som lagarna äro otillräckliga att bestraffa brott, som i hemlighet begås af munkar och pre ster...." "Det är klart", fortfor riddaren, liksom talande för sig sjelf, att den ne munk och denne prest måste dö. Jag skall dö Ja dem...." 4'Herr-riddare", utbrast Cecilia med en._ vild blick, "munken öfver lernnar jag åt er... .gör med honom hvad ni vill.... men presten, min husbonde, honom får ni icke röra." "Och hvarför icke?" "Emedan han är min", ropade den unga flickan^ vildt svängande en dolk, som hon tagit ur barmen, "emedan det^,éch ingen annan, som skall ta^ra hans lif, förstår ni. Det är jag, som skall ss hans hjerteblod, när tiden är inne "Du hatar honom således gräns löst?" frågade Peder, som med för våning betraktade denna vilda skön het, hvilken, lik forntidens hämd ghdinna, stod framför honom med den blixtrande dolken i sin hand.... Otti jag hatar honom? Ja, och jag är lika svartsjuk i mitt hat, som ,en annan är det i sin kärlek." "Nå, men hvarför har du då icke hindrat dessa mörka anslag, hvilka du säger dig hafva känt redan innan dé utfördes?" "Jag har icke kunnat, herr ridda re, ty jag har varit för strängt be vakad, och äfven om jag kunnat, så hade jag icke velat." "Icke velat?" "Nej", ropade Cecilia med stigan de exaltation, "jag har icke velat hindra pater Anselmo frän att begå brott. Jag har icke velat hindra honom från att söla sig i de nedriga ste laster, de svartaste bedrägerier, de afskyvärdaste och blodigaste bragder, på det hans mått skulle blifva rågadt och han i evighet blif va förbannad ända till det nedersta helvetet! I detta ögonblick var den unga flickan förförande skön. En demo nisk eld lågade i hennes ögon och hennes läppar darrade konvulsi viskt. Peder betraktade henne nästan med rysning. Han fasade vid tan ken på denna oförsonliga hämd, som sökte sitt offer till och med på an dra Sidan grafven, bortoin evighe tens gräns, i afgrundens svafvel sjöar "Nej", fortfor Cecilia, "jäg har icke velat detta. Jag har tvertom uppmuntrat honom i det onda, jag har inblåst mången djefvulsk plan i, hans hjerta, jag har kastat månget offer i hans väg.... Och då han fyllt måttet, då ingen låghet, ingen ned righet återstår, som han icke begått, då skall jag sänka detta hvassa stål i hans bröst i det ögonblick han sluter mig i sina-armar. ... och under kär lekens vällustiga omfamning, under det hans bröst är uppfyldt af orena lågor.... skall han dö, ett rof för För en eller Itobet, v nTlTK)« trötthet, l-o i i an Tfatiimal öensnmtMeraf ryggsmärtor eviga qval «... och jag skall bli/va hämnad.... .. 'Min Gud, detta lr förfärligt ro pade Peder. "Hvad har då denne man gjort dig, som, rättfärdigar denna gräsliga hämd?.. "Hvad han gjort?" utbrast Ceci lia. "Han bar ryckt mig som barn från min döende moders sida, för att uppfostra mig till vanära och för bannelse. Han har hållit mig. fån gen i sitt hus .,.. ..och innan jag än nu fyllt mitt femtQnde år hade han redan med våld och list beröfvat mig det, som en qvinna bör skatta högst .på,, jorden.... oqh ni frågar mig hvarför jag hatar honom!" Den olyckliga dolde sitt ansigte i händerna, och utbrast i tårar. Den vilda stormen i hennes själ hade lagt sig.... Smärtan hade återtagit sitt välde- öfver raseriet.... Peder, kände sig intagen af det djupaste medlidande. Han nästan glömde sina egna sorger, för att del taga i en annans. "Cecilia", sade han "slutligen, idet han uppsteg och beredde sig att gå, denne prest är hemfallen underpin hämd .... jag skall icke röra honom Men munken.... har är mm I" "Och nu", fortfor han, "unga olyckliga flicka, haf tack för hvad du gjort för mig Du liar återhållit min arm, då jag var färdig att taga mitt lif,"Oeb^du hor öppnat för mig en ny bana.... hämdens. Jag skall beträda den Jiy. jag har rättig het dertill. Deu uuga* flickan sVarkde ej.... I stum förtviflan hade hon nedsjunkit på knä vid mossbänken, 'som prydde grottan. Ännu en blick kastade Peder på den olyckliga. Derpå återvände han långsamt till slottet. (Forts.) Bank orsak hvad Bom kallas "female complaints", bllfvor ll£ Tet en börda. Mftuga tro att denna vfirk och dasm •mflrtor, som sitta neder qvinnorna, måste uthärdat. Men detta Ur Icke sant. Huirudvark, bristande energi, Bömnlöehe*, xurvfls utmattning» nod» neuralgia, ftro att nämna denna tidning. alla afskaf- TV*. "Sr'1 fad® och nervösa II- Dr. Miles^ jisrdu"Ä"Ä!: Adressera, 88» MTT.ro MKDKUUU 00, känner sig ofta som om ryggrad on skulle sönderbejrtäS Vi?##, Den som dock inom kort vill känna CHF TA 1/ADC Ar?l •ig kraftig igen, bör genast anvfinda U 1 f\ l\U U t\ L* Den botar fort och »äkert. .,*• ORENUGHET I BLODET .... uppstår, då lefvern icke riktigt vill arbeta. W Dr August Koenig's Hamburger Tropfen firo blodrenande, de lifva upp oju i.-*n r--: bäs utBcciide, klara ste to n k SÅN »A FRkTT tdtu \ockraste. jstörsta och lefvern samt rensa magen och blodet. ang Primerna ajrekft iJijrrr an andra £ct'rjkaTiteT«s billi- fgaste Orgel-, Pi- ano- och Jfusik katalog nftgan- P4- public# TH'\. Gixit- kSpsrriser. REFIREX. pllrr NfltionaJ Hank of Illinois, Chi- C#»rr.Mn Cxcliange Bnnk. New }ork. N". hvilket tom heist Express- eller Jnrnvhffskoinpnt:i. Pkrlf I l^AG efter KRI KATALOG. Adressera 8FAR8, BOEBT'CK A CO., (Ink).. bililfMU HtudeUfan*) i Teridew- Fnlton. DmsIiImi Waysaaa fiireMm CHICAGO, ILL. l^xkursiQner till enkelt biljettpris. Minneapolis & St. Louis-jernvägen har anordnat s. k. Homeseekers Ex cursions tisdagen deu 5 oktober och den 19 okt. till platser norrut, söder ut och vesterut efter vanligt enkelt biljettpris med $2 tillägg för retur biljett. Biljetterna gälla 21 dagar från den tid de blifvit köpta. För erhållande af närmare under rättelser hänvände man sig till näm da jernvägs stationsagenter eller till A. B. CUTTS, GeiuJPagg.A Tickat Agent. Minneapolis, Minn.' AGENTER ÖNSKAS i«r Kors och Halfmåne fllor Turkarnes grymheter i Ar men ien, tilliUa med boskrlfnlnff öfver det craklsk turkiiSka kriget. Rikt illustrerad. Utjrifven pft engt)lska. svenska och norska. Fullstän dig utstyrsel för agvnter endast 25 c. nts. Agenter önskas •tt sllja en ny bok skrlfven af verldons bäst kända qvinaa. 700 sidor. 100 illustrationer. På engelska, svenska ellor norska. Lättsftld till on livar. Liberala vilkor. Agent-utstyrsel fritt. Frakten betnl.i vi. Skrif ra'jd samma. JOHN C. WINSTON&CO.. CHICAGO, ILLv Siörstn utgifvare af skandinavlskai boekeri Amerika. GRAFVÄRDAR ..af., svensk granit, ItaJlensk: .octo Inhemsk, inarmor, stort jurval och tiU'lftgsta priser. Besök eller tillsJrrif mig innan köp afslti tas annorstädes JEL NELSON: ÖNSKAS UlfG-A. MÅN ATT LÄKA TELEGRAFERING. Vi meddela undervisning i jernvägs bokföring och telegrafering, fort och fullständigt, och förpligta oss att an skaffa plats åt våra graduenter som te legraflster. För närmare upplysnin gar, vilkor o. 8. v. adressera: of Telegråjftjr ÖSHKOSH, WIS. 0. E. Årosin Svensk Juvelerare, 187 E. 7th St„. St Paulj.JVUon, VIGSEL RINGAR. samt ett rikhaltigt lager af artiklar pas- sanae uti bröllopspresenter m. m. Bända vi Tit kor och npp- lysningar tlL alla, som vilja åtaga sigagentnrenföi var a allmänt omtyckta fabrikaten Lundin's Enbärssirup, Enbärsdricka ocli Baisamiska Enbir« bröstkaranieJler. Platsag-enter önskas of» verallt. Skrif genast, öin Ts"l ej sjeir Tlft biii'va agent, ocu inrjen agent finnes pj plat sen, sii viind lider till en procervman, ocb han skaffar Er af våra fahrlkatér. Én flaska al LundinoEr.bärsslrap ar till5 gallons Enbärs* dricka, lika a odt som det Tar i fosterlacdet. Säne, ct: för 4 of askar Cough Biler 1 Drops, portofritt flaska Enbärsslrztp. Adressera: Lundin A 30 tgnr i eftcrt eget hem och .«ra fr5n $1'K00 till $».00. lagern iikoltsbfUiiniBfr. Kenwood-.^aakin far 9SS.0G r^i ic ^,a GAFTIKTEFUDE A LINFLON-SLASIIA fli MncPr» «Th -T i för .... ..$19.^0 (vårt fabrikat) $11.50, $1& andra fnl-nkat. Alla tillbehör betala frakten Köp frin till Kurne. Spara agentén* tora kom- Föll sr. As. oler 7C ctv ocli Lfpare, GniUr rer oeh Hoadoin .-.•or.. Afrer bruk. (Kth inlrg" TriU» Slmfppnast. Adressera (fullt ot» CASH .BUTJSBKT t'XiOIf» 158-164 East Van Buren St^ 226 SiiRlihiislp som varit i verksamhet Cbicap», rs*s« wait (BMTS, Uooback & Co. lro fullt tillförlitliga.—KBD.) Numn Miiiucsotu öiats.Tidnltiir. Landsökare, som verkligen mena 4 ftL 111. ÖFVKE ATT.ANTBN PÅ. 5 öå§M.LTM=n. mm nujonsln gjord'. LINE, 57 F. G. WHITING, år, men aldrig för lorat ett lif. De nya dubbelpropeller fogarne LUSANIA och ceMPlNIA, 620 fot långa, 12,950 ton. 30.000 hästkrafter. DIAKi) De största, snabtaste o. mest eleganta i verlden. UMBRIA, ETRDRIA, AURANIA, SERVIA, 520 fot långa, 8,500 ton, U.500 hästkrafter, samt andra flytande palats, utgörande en oöfverträflad flotta. Från NEW YORK o. BOSTON hvarje LÖRDAG. Bästa Förbindelser och Snabbaste Resa. 3 dag-ar, timmar MELLAN AMERIKA OCH SVERICC. OÖfvertrliffaJ* för Ändra lilas» ocli till priser. M2r..pearborn & Randolph,Ch'tag* '»PRIS Agenter 1 St Paul: A. E. JOHNSON OO. -I ••S ubasl- ness" komma nu ut i flockvis, och det land, som är beläget nära intill jernväg, sälieB fort. Hundratals af våra landsmän hafva Bkrifvit oss till, att de vilja komma denna månad, och det bästa landet blir ick» liggande länge till osåldt Skrif efter vAr nya"Vttgvisare förband niJkare." Inneslut ett 2 cents frimärke, »4 eiinda vi ock fallständlg: sektionskart-a, «mu utvisar allt oupptaget land samt in sjöar, floder, byar och jernvägsstationer. Första klassens "hardwood" löf skog nära intill marknadsplatser, Jivarest skogen ensamt inbringar livad landet kostar» Löfskog' onivexlande med öppef. land, smÅskog* oeh höland intill vackra, fiskrika sjöar. Delvis uppodlad« fermartill bil lig pris och på förmånliga köpe vilkor. Northern Pacific" jernvägtms land säljes på 5 eller lö års afbe talningstid med endast 6 ränta* Erfarna och pålitliga landagen ter medfölja oeh visa landet fritt. Vid ankomsten till St. Paul, be sök det äldsta, största och pålitli gaste skandinaviska landkontor i Sordvestern. Landsökarebiljetter säljes till pris på vårt kontor. A. E.JOHNSON CO.,