Newspaper Page Text
.fcjSSWANSON K SVENSK LÄKARE fl <03—604 Metropolitan Black Båda telefonerna 129» Hl Bostad: 1115 Jons» Streat Auto Phone 1248 ■CSCHERLING ■pr escription druggist K 1 201 FOURTH STREET I SIOUX CITY, 10WA i fflk a a fla& TvlflflÉflflv fl US! KP. ■ N. NELSON ■ examinerad ■ LIKBESÖRJ ARE Hqj . 4th St. Båda telefonerna fl ■Aidky W. Johnson I SVENSK ADVOKAT 118—319 Davidson Bldg. « SIOUX CITY, IOWA :| G. N. SWAN fIfVENSK VICE KONSUL ■ 815 United Bank Building utfärdas och arf 1 Sva I ‘fl, takaseeras Ångbåtsbiljetter pl llnler. ■,C. Rennison Co. K BLOMMOR blommor för alla tillfällen ißi Pierce St. Båda telefonerna S Drifhus 2504 Jonea St. ■Andrew Odling "■ BYGGMÄSTARE L B Kontor: 510 Water Street j klassens arbete till lägsta b ■ priser Båda telefonerna il Delikatessen »ILIKATESSEN OCH KAFE *flq>o<*terad<> och inhemska l&cker li ■ heter. :f 417 Nebraska Street I C. A. Larson I JÄRNHANDEL “ ■ 1102 Fourth Street ■ Bida telefonerna I COPEiiHÄGEff *1 tuog-snus ;fl- , Vl CARANTERA . wpet l.moii : ir>:a ar uu j.-b bai - nlltid va- 0m E.'.»r .IlaudA icke har dot. skola M Slaverer» det t H Eder per post till det • priset, t> ,-n'a p-r ask. tills l. ler kan t öwe Eder. Frimärken , ■■»hair;., ir ’ä r l'i' ?a “ 'Xsta tu«. v • ' ’•■»•■•re-v /-->--•>\\Y Broadway, Kr» Yert - w~... -... . I Tired! H b I,”’ !' rtd ? rn “ *>"■ ? B.rvanrf fl Uu Z 7 ? ”.* T °“ *° •“ •«•«? Not ■ Yon .re ill. Year ■i, “••4» • <onie. Your Stomaok. ■Electric | Bitters All Dratfiot» ■iSvE 1 pengUr 00,1 ■n» “ ir det S &ller »« få ■ E M n l ! d . reM ‘ Sverige, gon V tomt, tillskrifver ■ * Ukilda KaniUbyrån i Stock, ■ holm B*ain^\ en< * e ß® n< l on **köp ir endaat*** **” Ä. *n dollar, direkt till byrta. J* ■ rod. X \n\n ADELSJUNKERN g UOLHAHFLKKAK ■ » Historisk roman frän Johan l||;s och Sigismunds tid (Synopsis.) Händelserna börja pä adelsgodset Häradssäter, som eges af riksrådet Axel Johansson Bjelke, förmäld med Anna Brahe. Der bor äfven den för res syster jungfrun Gunilla, som en tid varit hoftärna hos Johan III:s dot ter, prinsessan Anna, men sedan åter vändt till hemmet. Jungfru Gunilla är förlofvad med riddaren Per Lilje sparre. En dag kommer konung Jo han med följe till Häradssäter, der han gästar några dagar. Konungen framför sitt frieri till Gunilla Bjelke, men jungfrun svarar nej, då hon ju redan förut bortgifvit sitt hjerta. Per Liljesparre hXer ädelmodigt Gunilla fran hennes trohetslöfte till honom och råder henne att taga konungen till äkta, hvartill hon slutliden låter öf vertala sig. Deremot lofvar Per att ständigt vara i hennes närhet vid hot vet och vaka öfver henne. Han med delar konungen, att han löst henne från trolofningen och att hon nu kan blifva konung Johans gemål Drott ning Gunillas utmärkta egenskaper som maka och drottning tecknas i nå gra korta drag. På godset Hör ningsholm, bebodt af riksrådet Gustaf Banér och hans maka Kristina Sture, hålles ett dansgille för godsets tjena re och underhafvande, hvilka samlat sig och sjelfmant bringat riksrådet och hans fru sin hyllning för att han, som en tid varit i onåd hos konungen, återfått sina värdigheter, som varit honom beröfvade. På hemvägen från dansgillet öfverfalles församlingens kyrkoherde Sigge Pederson af en je suit, som med tre legda stigmän bin da och börja tortera honom, då han 1 lycklig tid räddas af hemvändande drängar från godset. Samma dag fö retager Erik Ryning, son till riddaren Sigurd Ryning, en giljarefärd till Si vard Gyllenstjernas egendom Ross vik för att anhålla om Gyllenstjernas dotter Ingeborg, som enligt hvad Eriks och Ingeborgs föräldrar upp gjort skulle bli hans maka. Han åt följes af sin väpnare Björn, men rå kar under vägen vilse i skogen, der de båda öfvernatta. Nästa morgon komma de till en kvarn, der Erik Ry ning och väpnaren undfägnas t meo husets enkla kost och Erik närmare betraktar mjölnarens dotter, Anna, hvars bekantskap han oförmodadt gjort på morgonen 1 skogen. Erik och Björn fortsätta, med Annas broder som vägvisare, ridten till Rossvik. Hä.* vänta Sivard Gyllenstjerna och hans fru Eriks ankomst, hvilken genom bref från Eriks fader varit bebådad. Jtinker Erik Ryning ankommer till Rossvik och mottages der väl. Ung Ingeborg har fattat tycke fiir en an nan, liksom Erik å sin sida intagits af kärlek till Anna. Erik och Ingeborg komma öfverens om att bryta den för lofning, deras föräldrar uppgjort för dem utan att ha lärt känna deras bö jelser. Ingeborg flyr nattetid frän Rossvik. Erik låtsar begifva sig till baka till sitt hem, men stannar i mjöl nartorpet och utverkar af Annas för äldrar deras samtycke att äkta henne. Han kvarlemnar sin vapendragare Björn och begifver sig åter p'. väg till Rossvik men blir halft ihjeislav.en af stigmän. Per i Röset, en bondeson,som friat till Anna men fått korgen, vill hämnas och eggar stigmännen till öf verfall på mjölnartorpet. Dessa mör da mjölnaren och hans hustru saml Björn, sätta eld på torpet för att dölja spåret efter ogerningen och bortföra Anna för att sedan efter öfverenskom melse öfverlemna henne till Per, som, trots hennes motstånd, beslutat sig för att äkta henne. Stigmännens dåd blir kändt, och Sivard Gyllenstjerna, jemte Sigurd Ryning, Eriks fader, som un der tiden kommit till Rossvik, låta upbåda manskap för att inringa och gripa stigmännen. Annas broder, Ro bert, som troddes vara dödad, kommer till rätta. Stigmännen, som fått nys om deras planer, sätta sig i- säkerhet genom hemlig flykt och föra Anna med sig. Per, som kommit för att afhem ta Anna, blir tillfångatagen af Sivard Gyllenstjerna och satt i fängsligt för var på Rossvik såsem misstänkt för delaktighet 1 stigmännens brott. Skall gången aflyses, då stigmännen ej kun na anträffas. I stället påträffa skall «ångsmännen Erik, illa medtagen och i sanslöst tillstånd, och all möjlig värd egnas honom. Pesten utbryter först 1 Stockholm och sprides derifrån lan det rundt. Konung Johan med gemål begifva sig til) Kalmar slott och till bringa der en längre tid, äfven sedan pesten upphört. (Forts fr. föreg. n:r.) Allmogen i Kalmar län vägrade att betala Nils Gädda skatt och denne förstörde mot -fördraget belägrings verken kring slottet. Som det dessutom blef bekant, att kung Hans ämnade komma till det be ramade mötet med en betydande styr ka krigare, vågade hvarken Svante Sture eller de svenska rådsherrarna begifva sig dit. Konung Hans, som Infunnit sig på bestämd tid, åtföljd af en mängd hufvudsakligen danska rådsherrar samt utländska furstar och sändebud, lät då anställa ett slags rättegång, hvarvid Sveriges rike till erkändes honom. Svante Sture och åtskilliga af hans anhängare dömdes förlustiga sin egendom och förklara des skyldiga till straff för majestäts brott. Sedan könungen ytterligare glfvit luft åt sin harm i några hårda blodsdomar öfver stadens styresmän och förnämsta borgare, derför att de 1503 skulle ha hjelpt svenskarna att komma i besittning af staden, afseg lade han till Danmarty, härjande hvar han kunde på svenska kusten. Då förlikning under sådana förhållan den vur omöjlig, tog fejden åter sin början. Kalmar stad återställdes dock ej utan behölls trolöst af danskarna. De svenska rådsherrarna infunno sig emellertid något senare 1 Kalmar trakten. Men som de Ingenting kun de uträtta fSr freden, åtföljdes de enart. Dessförinnan öfverlemnade de. AF W. GRANATH försvaret af Kalmar län åt Sten Kri stiernson Oxenstjerna. Något åter tagande af Kalmar stad kunde vis serligen ännu inte komma i fråga.men nan skulle hindra den danska besätt ningen att oroa landsbygden. Som det dock under vinterns lopp blef tydligt, att herr Sten ingalunda var vuxen sitt uppdrag, måste Svante Sture sommaren 1506 anmoda Hem ming Gad att öfvertaga befälet i Kal martrakten. Denne begaf sig också dit, så fort sig göra lät, vann med lätthet allmogen på sin sida och intog aerpå med storm Kalmar stad natten den 23 Oktober. Slottet, der Joakim Trolle nu förde befälet, inneslöts så godt sig göra lät. Ställningen var dock högst bekymmersam för herr Hemming. Han led brist såväl på manskap som på lifsmedel och krigs fcrnödenheter, hvarför han upprepa <le gånger begärde förstärkningar. Sådana anlände visserligen så små ningom, men Ingenting kunde likväl företagas mot slottet, emedan detta vid flera tillfällen fick undsättning sjöledes. Vintern var nemligen så blid, att sundet ständigt gick öppet och de fartyg, man å svensk sida ha de att tillgå, voro ytterst obetydliga. I slutet af .Februari infann sig Svante Sture sjelf i Kalmar för att påskynda belägringen, men då ingenting här kunde vinnas och hans närvaro be höfdes på annat håll, lemnade han snart orten. Svårigheter hopade sig då åter för herr Hemming; proviant och penningar började tryta och en stor del af belägringshären öfvergaf honom. Under sådana förhållanden spred sig sommaren 1507 ett rykte, att konung Hans utrustade en större krigsmakt för att återtaga Kalmar. Svante Sture skyndade derför ånyo staden till undsättning med så myc ket trupper, han i hast kunde samla. Snart visade det sig, att ryktet talat sanning. Danska sjöhjelten Jens Hol gersen infann sig hemligen på hösten utanför Kalmar med en betydande styrka. Under medio af September kämpades oafbrutet 1 flera dagar och först 1 slutet af Oktober lemnade Jens Holgersen de svenska farvatt nen, sedan han visserligen undsatt slottet, men misslyckats i sina för sök att bemäktiga sig staden. Med 'interns inbrott minskades faran, i det att sjön tidigt frös till och sålun da hindrade danska flottan att kom ma in i sundet. Såväl Svante Sture som Hemming Gad vågade derför tills vidare lemna Kalmar. Hemming Gad, som under vintern rest omkring på landsbygden för att uppbära skatt och anskaffa proviant, återvände i början af 1508 till Kalmar, der han sedan uppehöll sig ytterligare ett års tid. .Under denna tid hvilade i allmän het vapnen på grund af eller kortare stillestånd. För att under lätta afslutandet af en definitiv fred förmåddes Hemming Gad, som genom sin verksamhet vid Kalmar var dan ska konungen 1 högsta grad förhatlig, att i Februari 1509 öfverlemna befä let åt riksrådet Johan Månsson Natt ,och Dag, hvilken en tid stått vid hans sida såsom befälhafvare för Svante Stures svennner. Hemming Gad be gaf sig till sitt slott Rönö vid Slätbac ken. Under den tid, han vistats i Kal martrakten, hade han utvecklat en rastlös verksamhet. Allmoge och svennner öfvergåfvo honom ibland, säger en berömd forskare Hilde brand kost och fartyg fattades; men han svek aldrig sig sjelf eller Sveriges sak. Borgerskapet 1 Kalmar såg inte gerna, att haq, begaf sig ut om stadens murar, ty man ville för intet pris undvara honom; men kom han tu gång ut på landsbygden, för stod hau att tala så med bönderna, att de med uppräckta händer förklarade, att de ville lefva och dö med sin käre herr Svante Sture och aldrig sätta tro elier lit till konung Hans och hans af föda. Den hårdt betryckta allmogens löf ten voro dock Inte alltid att lita på. Frälsemännen undandrogo sig rust tjenst och de utländska legoknektar na vägrade ofta att lyda, just då de las hjelp hade varit mest gagnelig. Så till exempel hade Hemming Gad eu gång fått underrättelse om, att åttio landsknektar voro på väg till Kalmar för att förstärka slottets be sättning. Visserligen fick han, ehuru med mycken möda, sitt folk att rycka ut mot dem; men när fienden syntes, vägrade legotrupperna att strida un aer förklaring, att de inte voro för bundna dertill “1 öppen mark”. De åt tlc landsknektarna flngo derför utan det ringaste hinder tåga upp till slot tet. Efter Hemming Gads aflägsnande visade sig konung Hans mera benä gen för fred och ett fördrag inglcks i Köpenhamn l Augusti 1509, ehuru 1» vllkor, som I högsta måtto voro förödmjukande för Sverige. » < Svante Sture och hans vänner för klarade derför detta förslag vara ogil tigt och gingo åter anfallsvis till vä ga; de kunde dessutom nu hoppas på bättre framgång, sedan äfven en del SVENSKA MONITOREN. al hansestäderna förklarat Danmark krig. I Juli 1510 begaf sig riksförestån daren, åtföljd af flera lådsherrar och ev mängd krigsfolk, till Kalmar och ai.ordnade der en mera verksam be lägring af slottet. Detta, som för tillfället var illa försedt och ej kun de vänta någon undsättning af Dan mark, emedan hansestädernas flotta behärskade Östersjön, måste för den skull inom kort gifva sig omkring den 20 Augusti. De närmare omstän digheterna dervid känner man ej. Höfvldsman blef Johan Månsson, hvil ken förmodligen haft den egentliga ledningen af belägringen. Hemming Gad, som åtföljt herr Svante till Kal mar, hade kort förut begifvit sig ut omlands. Johan Månsson var fortfarande be fälhafvare på slottet, då detta 1519 anfölls af danskarna. En dansk flotta, som i Juli månad bemäktigat sig Borgholm och Öland, sökte derpå öfverrumpla Kalmar,msn företaget misslyckades fullkomligt. Johan Månsson försvarade sig med kraft, tills riksföreståndaren Sten Sture den yngre hann komma honom till undsättning. De trupper, dan skarna landsatt för att försöka en stormning, inskeppade sig då åter och alseglade. En afdelning rytteri om 700 man, som konung Kristian skic kat sin flotta till hjelp, kom försent: den anfölls af Sten Stures folk och ltd ett så grundligt nederlag, att en dast några få undkommo. Följande år infann sig kung Kri stian sjelf med en betydande flotta u tr.nför Kalmar och uppmanade det att gifva sig. Detta hände 1 Maj 1520. Men Johari Månsson gaf honom ett bestämdt afslag. Konungen, som in to hade tid att fördröja sig med en belägring, fortsatte då färden till Stockholm. Han kvarlemnade dock en del af flottan under befäl af Se verin Norrby för att bevaka Kalmar och om möjligt sätti> sig i besittning dcraf. Kort derpå af led Johan Måns son, men befälet öfvertogs af hans hjeltemodiga enka fru Anna Erlksdot ter Bjelke. Under sådana förhållanden landsteg Gustaf Wasa den 31 Maj vid Stensö ucde straxt söder om Kalmar. Han kom såsom en ensam flykting från Dybeck, der han en tid vunnit skydd mot Kristian II :s förföljelser. Erån Stensö skyndade han till slot tet, hvarest han mottogs med välvilja af sin fränka, fru Anna. Denna lofvade all den hjelp, hon kunde lemna, men gaf honom på sam ma gång noggrann underrättelse om den tröstlösa ställningen 1 landet. Redan i Kalmar fick Gustaf Wasa erfara, huru föga var att hoppas. På stadens torg talade han med borgarena och uppmanade dem till trohet och ståndaktighet; med minne af, hvad de och deras fäder gjort un der herr Svante Stures tid, borde de Såsom behjertade män försvara sta den till det yttersta. Borgarena upptogo hans ord väl. men de tyska knektarna, till hvilka han vände sig i samma syfte, förkla rade, att slottet, med den obetydliga besättning hade, omöjligen kunde försvaras mot Kristians väldiga makt, isynnerhet som Severin Norrby låg ried en stor flotta vid Öland och vore dagligen att vänta till Kalmar. Slutli gen bléfvo de förbittrade och bröto ut i hotande ord mot Gustaf. Ja, den ne var till och med 1 fara för sitt lif. men räddades genom borgerskapets mellankomst. Kort derpå anlände Severin Norr by med sin flotta och för Gustaf å- intet annat än att fly. Med hjelp af fru Annas fogde och borgerskapet 1 staden kom han i hemlighet undan samma dag, som slottet af Norrby uppfordrades att gif va sig. Hvilken dag detta var, är o bekant Lika litet vet man, om nå got försök till motstånd gjordes. Att döma af de tyska knektarnas beteen de mot Gustaf Wasa torde det dock icke ha dröjt länge, innan Norrby var 1 besittning af både staden och slottet. Norrby innehade Kalmar slott un gefär tre år. Sjelf vistades han dock mest på Gotland eller på sjön, öfver lemnande vården af slottet åt mera underordnade höfvldsmän. Under tfden tog befrielsekriget sin bcrjan och turen kom slutligen till Kalmar. I början af 1522 samlade Peder Hansson till Valstad en småländsk bondehär och ryckte med densamma n>ot staden. Besättningen gjorde e n-ellertid ett utfall och efter en häf tig strid tvangs Peder Hansson- att draga sig tillbaka uppåt Småland för att invänta förstärkning. Sådan er höll han också snart, i det att Gustaf Wasas käcke fältöfverste, Arvid Vest göte, som kort förut intagit Stegeborg, slöt sig till honom, hvarpå de båda höfvidsmännen med förenade krafter ryckte mot Kalmar. Detta skedde straxt efter påsk ofvannämnda år. Till en början led belägringshären brist på dugligt krigsfolk allmogen lämpade sig inte rätt väl för dylik slags strid men tid efter annan förstärktes densamma med 1 Tysk land värfvade knektar. Belägringen gick dock långsamt, hufvudsakligen emedan staden inte kunde inneslutas från sjösidan. Den untAattes derför flera gånger af Se verin Norrby med både folk och lifs medel. Under vintern 1522 —23 uppehöll rlg Norrby personligen 1 Kalmar, der han samlade «n större truppstyrka fcr att vid vårens inbrott rikta ett atifalj mot den svenska belägringshä ren. innan detta hann ske, anlände un derrättelse om den danska adelns uppror mot konung Kristian och den- I nes fega flykt från ritt rike. Norrby lemnade d l Kahaar,-rncdta.-i gande nästan allt krigsfolket. Endast' sextio man stannade kvar, af hvilka I han befallde den ena hälften att skydda staden och den andra slottet, hvarvid de skulle byta om tjenstgö ring hvar åttonde dag. Sågo de sig' inte längre i stånd att försvara sta den och slottet vare sig af brist på lifsmedel eller för svenskarnes öfver makt skulle de döda alla svenskar, som funnos i staden, bemäktiga sig deras egodelar och sedan de tändt eld på staden och slottet sjelfva begifva sig till Visby eller Danmark. Denna Norrbys befallning hölls e mellertid inte nog hemlig, hvarför in nevånarne i staden inom ,kort fingo kunskap om densamma. I hög grad uppskrämda sände de du bud till belägringshären med be gäran om hjelp. De lofvade, att, om ett nattligt anfall snart gjordes emot staden, de skulle i hemlighet öppna norra stadsporten. Ett sådant anfall företogs derefter natten mellan den 30 och 31 Maj 1523. Arvid Westgöte och Peder Hans son anföllo södra och vestra stads portarna för att draga försvararnes uppmärksamhet från den norra, hvil ken af borgarena öppnades för en skara tyska knektar under Klement Hentzel. Af dessa öfverrumplades besätt ningen och de, som inte, hunno rädda sig till slottet, nedhöggos eller tlll fångatogos. Alla stadsportarne öppnades derpå cch Arvid Westgöte och Peder Hans son intågade med sina härafdelnlngar < staden. Ännu återstod dock slottet och trotsade alla ansträngningar. Svenskarne saknade belägringska noner och för en stormning voro mu rarne allt för höga. Inte heller var det hopp om, att slottet skulle gifva tig af brist på lifsmedel och andra förnödenheter; ty i detta fall var det tå vä) försedt, att det enligt Norrbys egen uppgift borde kunna hålla sig ett helt år. Berent von Mehlen, en tysk som från Kristian II:s tjenst öfvergått i Gustaf Wasas, hvars förtroende han 1 hög grad vunnit, nedsändes då till Kalmar för att påskynda belägrlngs arbetet. Slug och skicklig såsom un derhandlare lyckades hari redan på tredje dagen efter sin ankomst ge nom öfvertalning förmå besättningen att uppgifva slottet, hvllket ’skedde den 7 Juli 1523. Sjelf öfvertog han dtrpå detsamma i förlänlng. Berent von Mehlen visade sig snart ovärdig det förtroende, som Gustaf Wasa satte till honom. Sedan genom hans försumlighet det så kallade Gotlandståget alldeles misslyckats, inlät han sig i förrädi ska stämplingar med Severin Norrby. Denne hade uppgjort en plan att med understöd af en holländsk flotta återförskaffa Kristian II nordens tre kronor. Kampen skulle börja 1 Skå ne, der Norrby sjelf tänkte öfverta ledningen. Sedan detta landskap blif xit eröfradt, ämnade han infalla i Sverige, der han i Kalmar slott hop pades få en stödjepunkt för sina fö retag. I dessa stämplingar inblandades äf ven Sturenamnet, 1 det att man låt sade sig arbeta för Sten Sture den yngres son Nils, hvilken i slutet •'af 1524 eller början af 1525 anlände till Kalmar, åtföljd af sin tjenare Henrik Jute. Nils Sture var då endast tolf är gammal. Emellertid hade kung Gösta redan under Gotlandståget fattat misstan kar rörande von Mehlens planer. I hemlighet utnämnde han tolf höf vidsmän, hvilka skulle bemäktiga sig Kalmar slott och stad, innan von Mehlen återkom från Gotland. Denna plan hann man dock inte att sätta i verket. Berent von Mehlen kom dessförin nan tillbaka och tog Kalmar åter i besittning. Konungen måste dölja sin harm af fruktan, att slottet eljest skulle öf verlemnas åt Severin Norrby eller åt danskarne. Hans sträfvan gick nu ut på att få von Mehlen upp till Stock holm för att ställa honom till rätta för hans beteende; men denne, som hade ondt samvete, gjorde allehanda undanflykter. Han ville inte ens infinna sig, då konungen inbjöd honom till bröllopet mellan Margaretha Wasa och grefve Johan af Hoja. Slutligen kom han dock 1 början af 1525, sedan kung Gösta sändt honom en högtidlig försäkran, för hvilken eifva riksråd och biskopar gått i bor gen. Före sin afresa från Kalmar öfver lemnade han emellertid slottet åt sin broder Henrik för att derigenom ha en säkrare borgen för sin frihet. Kung Gösta, som under dylika för hållanden ej vågade gå bröstgänges tillväga, utan blott tänkte på att så snart som möjligt återfå Kalmar slott, erbjöd nu von Mehlen Stege borgs slott 1 utbyte. H&rtlll låtsade sig denne beredvillig och konungen öfverlemnade slottslofven 1 Kalmar åt er af sina trogne män, Nils Eriksson Bjälke, hvllkeu genaat med pålitligt folk skyndade ned till Kalmar tor att taga slottet i besittning. Henrik von Mehlen vägrade dock uti öfverlemna det åt honom, innan brodern fri och oskadd infunne sig cch gåfve honom befallning derom. I’erent kvarhölls nemligen tills vida ie i Stockholm. Hvarken konungens eller Berents egna bref, de senare naturligtvis en dast skrlfna för syns skull, verkade , någon förändring i Henriks beslut. ; Då sändes Berent sjelf till Kalmar för att, såsom det hette, personligen förmå sin bror att öfverlemna slottet ♦ ill konungens män. Nils Eriksson fick dock befallning att noga bevaka honom och ej tillåta honom komma upp på slottet. Den gången återkom han visserli-1 gen, men förklarade att besättningen s inte ville uppgifva slottet, förrän han blifvit fulll.oraligt fri. Han begärde derför att ännu en gång få gå upp till slottet, men utan att behöfva lemna gisslan och lofvade dyra eder, att han 1 så fall skulle den följande dagen öf verlemna slottet till Nils Eriksson. Denne lät lura sig och Berent von | Mehlen var dermed åter herre på f.lottet. För att bevara skenet att ej ha bru-1 tit sin ed gick han tidigt följande I morgon ned på vindbryggan, liksom em han enligt löfte skolat gå tillbaka I till staden; men hans folk skyndade I efter honom och förde honom åter till • slottet naturligtvis på hans egen befallning. Samtidigt ryckte en ska ra knektar ut och anföll det hus, der 1 Nils Eriksson bodde för att söka få J denne i sitt våld. Försöket misslyc kades dock och Nils Eriksson und kom, ehuru med knapp nöd. Detta • skedde pingstaftonen 1525. Som det emellertid nu såg ut, som c>m Severin Norrbys företag i Skåne ej vunnit framgång, beslöt Berent von Mehlen att lemna Kalmar för att 1 Tyskland söka hjelp till slottets bi behållande. Sedan han öfverlem rat befälet åt Henrik Jute och lofvat återkomma inom en bestäm ( d tid, före! hvilken besättningen ej finge uppgif va slottet, afseglade han den 9 Juni: 1525, medtagande sina anhöriga och j Mn redbaraste egendom. Kung Gösta, som fruktade svåra i följder om von Mehlen hunne åter komma och förstärka besättningen, | rustade sig med all makt att säj skyndsamt som möjligt återtaga slot tet I början af Juli kom han sjelf | till Kalmar med en betydande krigs makt, hvarpå han afspärrade slottet både till lands och sjös. På hans uppmaning till esättningen att gifva rtg, svarade denna, att dep inte kän de någon annan herre än Berent von Mehlen och honom skulle man hålla siottet tillhanda, så länge en enda försvarare vore vid lif. Då beslöt kung Gösta att med storm söka intaga flottet. Detta omgafs vid dennå tid af en hög ringmur, med framför liggande graf. En del af muren nedsköts och storm ningen tog sin början. Besättningen försvarade sig emel lertid med den största tapperhet och med ett mod, som gränsade till för tviflan. De stormande mottogos enligt ko nungens egen beskrlfning ické blott 1 g’-afven med hagelskott, pilar och lan sar, som mördande slogo ned bland dem, utan äfven tätt under muren | med stenar, brinnande beckkransar, sjudande vatten med mera, hvllket allt vållade stor skada. Konungens folk måste äfven vika för detta mot stånd. Då blef kung Gösta vred och tillta lade sitt folk i hårda ordalag. Han förebrådde det feghet och blödighet, förklarande sig sjelf skola deltaga 1 stormningen för att antingen eröfra slottet eller stupa dervid. Men hans män bådo honom på det bevekllgaste att ej göra dem den skammen att personligen deltaga i stormningen. De skulle efter yttersta förmåga göra ett nytt anfall och ej vi ka, skulle de Cn hvarenda en duka under. Innan denna andra stormning fö retogs, besköts muren bättre. Men Inte heller denna gång hade konungens folk framgång.änskönt det stred med största mod och dödsför akt. Besättningen hade innanför muren ; gräft en bred och djup graf, hvilken de stormande I’jte kunde komma öf ver. Manspillan blef mycket stor. Den tappre Peter Fredag, en af I hjeltarne från Stockholms belägring, j föll med allt sitt folk; och af fyra- I hundra skyttar som Jon Pedersson | Ulfsax förde i striden, undkommo en-! dast fyra man. Kung Gösta fällde tårar af sorg öf ver det förfärliga nederlaget och må ste slutligen låta blåsa till återtåg. Detta var första och enda gången, någon försökt att taga Kalmar slott n.ed storm. Besättningen å slottet, hvilken äf venledes lidit betydligt och inte såg någon utsikt till undsättning, erbjöd eig följande morgon att dagtinga; men detta afslogs. Konungen fordrade Att besättningen skulle gifva sig på nåd och onåd. En dagtingan tyckes dock ha kom mit till stånd. Den 20 Juli öfverlemnades slottet i åt Gustaf Wasa, men besättningen l skulle få behålla lifvet och på ko- ! rungens bekostnad öfverföras till Tyskland. < r orts.) I 4VI garantera att Copenhagen Snus är a 1/80*1 ut rent Vt ffe.rw. tsra, »tt Copenharen Rnnt 4r ti lvor ldt »r-hcla bIM fråo T-'nc'i' och K->ntvrky—iaffaU (ootrnksueoir) nu vandes ioU4. V* g>r4.xu.uxx, lur»ui.ningaa, torkning, u,nj.i4kon oc 1 ' a,if6en,d.t.s. •lit S'.'ixJ t».b t.ellf, år fujt och Jrnn i sila *.rn ant-Fndx» I födoAmnet» enlist gtuxer lag eiu rec . uxloumn.vn. t WL/M.d BkuTOH CCMPäNY 1 d • n t Coughs Kill If You Let Them. instead kill yottr Cough with OR. KING’S NEW DISCOVERY. It hialt Irritated Thraat aad Lange. Thousaeda le last 40 yeare benefited by Dr. King’s I New Discovery Moaay Baah If It Falla I AH Dragglat» SOo. and SI.OO Båtar Korta, nedfällda, undarsltwlga båtar •Ilar ock fuUetAadtra. Bnrkr teoaå aadnfflrelaa SOISET BROS. FOS—7II THIRD ST. Auto Pbane 142» ■ i ■ —a—a—n———W Å Svenska Monitorens T rycken Utföre» Alla Slags ’ Tabell- och Accidensarbeten '* k" i Linotype arbete. Affischer, Biljetter Program, Adress kprt och Firma tryck utföree. 1101 Fourth St. AmbPUm2447