Svenska monitoren., April 28, 1922, Image 7

About Svenska monitoren. (Sioux City, Iowa) 18??-1939

Image provided by: State Historical Society of Iowa

                
O, du Guds moder, öfvergif hen
ne inte bad hon af fullaste hjärta.
Hon rår ej för sina fe 1.... gör hen
ne bättre och ädlare.
Vs. mycket länge hörde Louison ej
af sin tvillingssy-ster. Slutligen kom
dock ett brqf, ty det enda, hvarom
Clorinde något bemödat sig. var skrif
konsten, hvllken fadern ifrigt vinn
lagt fig om att lära henne. Väl var
hennes förblttrede sinne nu något lug
nadt, men hennes utgjutelser om den
vantrefnad, hon kände i den simpla
laruitgården, andades allt annat än
försoniighet med sitt öde. Hon bekla
gade eig öfver, att hon måste uträtta
sådana grofva sysslor, som vanliga
bondpigors, och att hon ej fick styra
ut sig. som hon var van vid, och hvar
*t all hennes håg lekte; men hon
trösiade sig med framtiden, då hon fin
ge rå sig själf, och då den stunden
väl var kommen ekref hon sä
SIG
itsat be
la infly-
i blodet,
r varit i
), ILL.
ir at gikt 1 en
inderbara me-
ygger och Hn
och all slag»
frltt tillsändt.
la af den väl
ndahälles at:
ooklyn, N. V.
SPLENDID’
r V
Och ni ha inte talat ett ord om
detta med hvarandra förut?
Aldrig?
Skulle jag ha någon hemlighet
för er, madame Tro inte
något sådant inföll Louison blygt.
i— Du är en bra flicka, en god flic
ka, hvars värde din tillkommande
man aldrig kan nog uppskatta. Guds
välsignelse med er båda!
Hur lycklig Louison kände sig, kan
ej med ord beskrifvaa. Hennes ögon
strålade- och den glädje, som uppfyll
de hela hennes själ, förlänade åt hen
nes ansikte ett nästan förklaradt ut
tryck.
Vår kusin Jeanne svarade Clo
rlnde.
HAD HEARD ABOUT IT
“Well! well!” exclaimed the face
tious stranger. “So that is Chiggers
vllle?”
“That's right," said Lem 3otts. pro
prietor of the village grocery store. “I
guess you’ve Heard about this place
before.”
"Sure! A man mentioned it on the
train.”
"One of our citizens?"
“No, the brakeman. He bawled:
‘Chiggersvllle!’ just before we got
here.”
Hence the Wistful Look.
"Who Is the old gentleman with
such a wistful look on his face who
is bidding farewell to that husky young
fellow?”
“That's a college professor taking
leave of a football star who sat in his
class room for four years and imbibed
little Latin and less Greek. The young
man is going away to accept a posi
tion as a coach at $12,000 a year,
while the professor will stay on the
job for $3,000.”
PROSPERING
“So Dodge has gone into real
estate business. How is he doing?”
"Making lots."
Another Maxim.
Many helpful things, indeed.
Men have said,
If at first you do succeed
Keep your head.
Befogging the Jury.
“Smart lawyer you have.”
“He seems to be,” said Mr. Cobbles,
“but I don't know whether he's the
man to help me with my lawsuit or
not.”
“What’s the matter with him?"
.“Oh, he’s powerfully sharp, bat I
don’t see any use of quoting famous
Greeks and Romans and a lot of other
people I never heard of before simply
because a train ran over my Jersey
cow -’’ r
On Duty.
"Some of those street beggars are
pnthetic looking objects.”
"Not more pathetic looking than the
men who hang about the entrances to
Auditoriums and wait to escort their
wives home from highbrow lectures.
The way those unfortunates pace the
sidewalks, stare at electric signs, read
last week's lithographs on the bill
boards and chew meditative cigars
would melt a heart of stone."
An Unwritten Chapter.
“I see where a champion pugilist
buys expensive motorcars and main
tains a large retinue, but there's one
episode In his life I’m still waiting to
read about,” said the cynical person.
"And what is that?”
"An account of how he bestowed a
nice new tiled restaurant on the ‘hot
dog’ vender who fed him when he wa»
hungry.”
A MAN OF LOW TONE
The base the fair aoprano wooed,
But suddenly did leave her;
So she alleged when him she sued
Ho was a bass deceiver.
Wasted Eloquence.
The gifted orator's remarks
Do not Impress me much.
When on my desk his feet he parks
And leads up to a touch.
Getting Back.
Walter—Grilled steak, and choose
a tough one.
Chef (in surprise)—Why tough?
Waiter —The chap who ordered It
v«ed to be my sergeant major.—Edin-
burgh Scotsman.
Bringing Him to the Point
Miss de Muir —Papa has forbidden
you to come to the house. He says
you are a dangerous man.
"Dangerous. What can he mean?”
"He says you are the kind of man
who will hang around a girl all her
life and never marry her.”
Then he proposed.—Scotsman.
A Marked Man.
First Girl—Was that your Intended
I naw you with last nightT
Second Girl—Yes, bet ta Isn’t aware
DR.C. B. HANSON
Dr. A. Anderson
Office 510 Fourth Street
Auto 3644
1425 Summit Ave.
Auto Phone 87280
DR. J. E. SWANSON
Dr. N. Palmquift
SVENSK LÄKARE
509 Security Bldg.
Auto Phone, Res. 87580
Office 2155
CHIROPRACTOR
Graduate of the Palmer Cchool of
Chiropractic, Davenport, la.
411-12 Frances Bldg.
Rea. Auto 88166 Office Auto 85398
PRESCRIPTION DRUGGIST
1201 FOURTH STREET
SIOUX CITY, IOWA
N. NELSON
1002 - 4th St. Båda telefonerna
Audley W. Johnson
SVENSK ADVOKAT
318—319 Davidson Bldg.
SIOUX CITY, IOWA
G.N.SWAN
215 United Bank Building f
J. C. Rennison Co"
Andrew Ogling
BYGGMÄSTARE
Kontor: ÖlO Water Street
Första klassens arbete till lägsta
priser
Båda telefonerna
Juvelerare
i ■
Kon
å ett \n\n Men Clorinée uträttade ingenting
åvarken med hot eller böner. Hon
måste underkasta sig fasterns vilja,
men hon gjprde det under hat- och
hämndfulla k&nsjor.
Ni skall få ångra det, faster, ni
skall få ångra dan stund, ni tog mig i
ert hus snyftade den fjortonåriga,
h ars vrede slutligen utgör sig i en
flod af tårar.
Fastern brydde sig icke om att byta
ord med den själfsvåldiga flickungen, j
Bon talade i stället med Louison, råd
(j denna att inackordera sig någonsta
des och lofvade att bidraga till hen
nes uppehälle, om hon fortfarande vi
sile sig flitig och sedesam i sitt upp
förande. Därpå skyndade hon på Clo
rinde, att packa in sina små tillhörig
heter, ty resan skulle ovilkorligen ske
samma kväll.
Det kostade bittert på Clorinde, att
nodgas underkasta sig en annans vil
ja, hon som hittills alltid varit van
att andra böjt sig för hennes önsknin
gar. Hon drog djupt efter andan och
kastade emellanåt en giftig blick pa
systern, hvilken hon fullt och fast
trodde vara orsak till att fastern hand
lade som hon gjorde.
Detta skall du en gång dyrt få
betsla mig mumlade hon mellan de
sammanbitna tänderna. Jag skall
tillbaka till Paris, om jag ock skall;
rymma och tigga mig fram pä vägen. !
Se så, Clorinde. tag nu afcked af
din snälla syster uppmanade fa-I
stern, då stunden var inne för att bry
ta upp.
Louison kastade sina armar om Clo
rindes hals och utbrast i häftig gråt.
Glöm mig inte kära syster bad i
hon mildt och uppriktigt och kyscte
henne ömt.
Clorinde hördes ingenting säga, men
hon lade sina läppar hastigt mot Loui-.
sons kind och gaf henne ett brännan
de bett. På detta sätt hade hon all- 1
tid, sedan hon var en liten en gifvit'
sin ilska utbrott. Louison kväfde ett j
skri af smärta, för att ej fastern skul-|
le upptäcka", huru systern misshandla
de henne i skilsmässans stund. Men |
då hon blef ensam i sin kammare, ka
stade hon sig ned på knä och korsade
sig framför den lilla Mariabilden, som
»tod på en enkel konsol af gips, där
äfven plats fanns fiTf~e"n"Vig vät t enskål-'
»BI ’’.R
•kulle hön nog taga skadan igen
SA förgingo tre hela år, under hvil
ka Clorinde icke kom med sin fot ti?
Pari'. Hon måste taga sitt förnuft
till fånga, hur påkostande det än var
för henne att lefva tillsammans med
fastern, dennes man och barn. Bland
tie sistnämnda fans dock en flicka,
som var jämnårig med Clorinde, och
som småningom hade bltfvit hennes
*>*sta vän och hjälparinna.
Donna flicka var blondi storväxt,
med ett ansikte, om ej just så utom
ordentligt vackert, men dock ganska
tilltalande, och med en formfulländad
kropp, som skulle ha utgjort en bild
huggares förtjusning. Det var henne,
8001 Clorinde hade utvalt framför de
åndra till sin förtrogna, lockat in i
sina fåfänga drömmar och förespeglat
lifvet i Paris eom det allra sällaste 1
världen.
Vi skola en gäng slå oss tlllho
ps, Jeanne sade hon esomoftast.
skulle taga oss ypperligt ut på en
teater, du och jag.... du blond och
i a S brunett. Det är ingen konst att
vinna publiken, bara man är vac
ker....
För dig, Clorinde. som alla prisa,
blir det viset icke svårt; en annan
“k är det med mig....
Bah! du vet ej hvad du äger allt
®r skönt. Se, hvilket hår hon lö
*t® upp Jernnes flätor och lät deu
blonda härmassan falla löst öfver ryg
-B®n. ■- Din hvita hals se’n. Är detta
tagenting, tror du?
Jeanne kråmade sig framför spe-
Ke ‘ Q Ja, hon var ej utan behag, men
Clorinde fruktade ej någon medtäfler
•ka i hanne, ty hon visste allt för väl,
g it hon själf skulle taga priset.
é Co*
Bruden på. Stafsund 51
(Forts, fr. föreg. nr.)
Roman af
BRN,
Jacques René,
Louison hade aldrig tröttnat att ar
beta, hvarför hon också hade uppnått
en hög grad af skicklighet. De arti
ficiella blommor, som skapades af hen
nes hand, voro förvillande lika natu
rens egna mästerverk det var en
dast den ljufliga doften som fattades,
men äfven deana förstod man att ef
terhärma med välluktande parfymer,
hvarmed de fina tygbladen genom
dränktes.
Louisons inkomster hade efter hand
ökats så mycket, att hon icke längre
behöfde hvarken svälta eller frysa,
fastän hennes fiSåia fortfarande var
tarflig, hennes kläder enkla och den
kammare, hon bebodde, af det allra
anspråkslösaste slag. Hon hyrde det
ta rum af en änka, som jämte sin dot
ter bodde med henne vägg i vägg. De
arbetade, liksom hon, för sitt dagliga
bröd och förde, liksom den unga flic
kan, en hederlig och rättskaffens van
dei. Ett godt och vänskapligt förhål
lande rådde emellan dessa tre kvin
nor, för hvilka all den lättfärdighet
och fåfänga, hvarpå en stor världsstad
öfverflödar, ej voro kända annat än
till namnet. De tillbringade med hvar
andra de lediga stunder, de kunde ryc
ka från arbetet, och dä det strålande
solljuset någon vacker sommardag
lockade dem ut i det fria, likt fågeln
ur sitt bo, gjorde de små utflykter till
Paris' tjusande omgifningar. De ha
de därvid alltid till följeslagare den
ende manlige bekante, med hvilken de
umgingos pä ett förtroligare sätt.
Det var en ung, aktningsvärd man,
med fördelaktigt utseende, denne Jac
ques René. Han var till yrket gravör
och förtjänade så mycket penningar,
att han alltid kunde uppträda i en
vårdad klädsel, pä namns- och födel
sedagar (överraska sina vänner med
små presenter och stundom glädja
dem med en teatrebiljett.
På senare tiden kom Jacques myc
ket ofta på besök. Om hans hjärta
hade någon del däri, kunde ännu icke
upptäckas, ty han var lika artig mot
värdinnan och hennes dotter Clemen
ce, som mot deras unga hyresgäst
Men då han trodde sig obemärkt, sök
te hans blickar företrädesvis Louison
och hvilade länge på henne milda,
lugna ansikte med de drömmande,
halft beslöjade ögonen. Hon var för
honom idealet af kvinnlig oskuld och
ädelhet. Han beundrade henne och
han älskade henne; Så trodde han åt
minstone själf. ty hvilket annat namn
skulle han väl gifva den känsla, som
han erfor vid hennes åsyn och som
gjorde honom sä lycklig? Det var vis
serligen sant, att han ej kände den
plågsamma, men tillika ljufva otålig
het, den tränande ovisshet som han
hade hört, att kärleken alltid medför,
innan den fått bikta sig för den till
bedda. men han bar Louisons bild
ständigt i sitt hjärta och i sina dröm
mar säg han henne alltid komma ho
nom till mötes med sitt blygsamma
och rena väsen.
Den, som hon älskar, behöfver
aldrig tvifia på hennes trohet tänk
te han och tänkte också, att med en
sådan kvinna skulle äktenskapet vara
ett paradis.
Louison var väl ännu blott sjutton
är, men i åsikternas bestämdhet och
karaktärens festhet stod hon öfver de
Testa af sitt kön, som hunnit en långt
mera framskriden ålder. Måhända
var hon för litet liflig, för att vara så
ung. om man jämförde henne med des
sa sjuttonåriga yrhättor, som aldrig
kunna fä dansa tillräckligt, aldrig nog
tidigt få eig en älskare och ständigt
längta efter tillfällen att begå oför
siktigheter.
En dag kom Jacques åter på besök.
Louison var ensam hemma och visade
med sin vanliga uppriktighet, huru öf
verraskad hon var af att få se honom
så snart igen, då icke mera än två da
gar hade förflutit, seden han sist up
pehållit sig hoe dem en hel afton.
Ni är väl inte missnöjd, Louison,
öfver att Jag kommer sä snart tillba
ka sade han och fattade hennes
hand.
Visst inte svarade hon rod
nande ni är ju vår vän, Jacques,
och en vän är Ju alltid välkommen hur
ofta som helst.
—• Det vr -nällt ecgdt af er. Loui
son han Jog sig ned på en atol
bredvid den unga flickan. Jag har
ett så oroligt sinne började han
efter en stunds tystnad att jag ej
längre trifves allena. Jag har ingen
lugn natur.... men det ligger väl i
blodet hos mig. Då jag är till hälften
sicilianare, är det väl inte heller sä
underligt.
Till hälften eiclliannre? Hvad
menar ni. Jacques?
Min mor var sicilianska och kom
hit öfver till Frankrike med en konst
beridartropp. Här blef hon gift och
här i Paris föddes jag. Jag fru
för. att ia* fått min mora het»
.... men en kvinna med ett så mildt
och lugnt sinne, som ni äger. Louison
han fattade åter hennes hand och
drog henne häftigt intill sig skulle
kunna göra mig mycket lycklig.
Jacques....
Hon ryckte sig hastigt från honom
och betraktade honom med förskräm
da glickar.
Jag har väl ej förnärmat er? Det
var ej min mening att såra.... nej,
nej, Louison, vänd inte bort ert ansik
te!
Jacques.... nej, inte så! l>ou
ison närmade sig honom, fattade hans
båda händer och tryckte dem mot sitt
bröst. Jag kunde inte tro pä en så
dan lycka, som att vara älskad af dig.
Så smög hon sig intill honom, lade
sitt hufvud vid hans hjärta och visste
sä en stund ej annat än att hon hade
utgytt jorden mot himlen.
Så var äfven förhållandet. Hon in
trädde med Clemence. De sägo båda
Louisons nl Jacques förvirring. Al
drig förr hade någon af dem anat hvad
de nu ögonblickligen törstodo.
Ni äro ju vära vänner? yttra
de Jacques. Ni ha varit sä goda mot
Louison, som intet hem äger. Nå väl.
deltagen i vår lycka.... välsignen ose,
ty från denna dag är Louison min
fästmö.
Det är för mycken sällhet, för att
kunna blifva beståndande upprepa
de hon ofta för sig själf.
Det var på ett verkligt förtjusande
sätt, som hon med ein fästman talade
om och ordnade sin utstyrsel. Den
var naturligtvis mycket enkel, men
däri röjdes smak, ordentlighet och en
ovanlig praktisk förmåga. Hon ämna
de visst icke upphöra med sitt blom
sterarbete, sedan hon blifvlt gift, för
klarade hon. tv hon ville äfven på eitt
vis bidraga till hushållet.
En sådan fileka får man leta ef
ter i hela världen! yttrade madame
Laurent till Jacques, som under tiden
före bröllopet naturligtvis mycket of
ta gjorde besök i sin fästmös hem.
Ni har fått den bästa flickan 1 Paris.
Jag tror det svarade Jhcques
med rättmätig stolthet Och jag
känner, att Jag skall bli lycklig med
henne.
Man väntade af Jacques, som tyck
tes vara af en varm, glödande natur,
att han i sina kärleksbetygelser, då
han var tillsammans med Louison,
•kulle Inlägga mera passion och ut
tryck, än han gjorde. Han högaktade
och värderade henne, det var sant,
men älskade han henne äfven sä, som
han trodde? Han började att för sig
själf reflektera däröfver. Han tyck
te, att det fattades något, han visste
ej hvad. Han skulle ej vilja afstä från
Louison, och ändock vai han ej nöjd
med sin lycka. Felet låg ej hos hen
ne, det låg hos honom själf. Hans
kärlek till Louieoii hade varit mera
inbillad än verklig. Han hade miss
tagit sig på sina känslor för henne,
ehuru han änu Icke visste det. Han
hade förhastat sig 1 sia bekännelse
Jacques hof! räckte honom sin
hand, som häftigt darrade. Jacques
.... hon kunde icke få något mera
än detta namn öfver sina läppar.
Louison, har du då inte sett, att
jag älskar dig? Ja, må jag tillstå det
nu, ty jag längtar efter din kärlek.
Den skall göra mitt lif ljust och gladt
.... Det är ej fattigdom och elände
jag bjuder dig, älskade flicka, men
ej heller något öfverflöd. Jag kan ar
beta med och med dina vanor och ditt
ordningssinne kunna vi lugnt gå fram
tiden till mötes. Du svarar ej? Du
älskar mig dä inte? Han hade åter
dragit henne intill sig, så nära, att hon
kände, huru hans andedräkt fläktade
öfver hennes kind. Hennes hjärta
klappade våldsamt, detta hjärta, som
sä länge hade burit hans bild. Han
älskade honom, ehuru hon hade velat
förneka det Inför sig själf, men nu
hvarför skulle hon ej nu yppa sin hem
lighet. då hon sä oförmodadt hade fått
en bekräftelse pä sin innerligaste ön
skan.-
Jag värderar dig mycket, Jacques
förmådde hon ändtligen säga.
Värderar mig? Det ordet låter
inte mycket hoppgifvande.... man
kan värdera utan att älska? Det är
ditt hjärta, jag vill äga, Louison. För
står du mig inte, dä är detta ett till
räckligt svar: du älskar mig då ej!
Han gick några steg ifrån henne
bort till dörren, där han stannade. Han
stod där ödmjuk, nästan med ett bed
jande uttryck.
Plötsligt hc.des steg uti trappan.
Ljudet sf dessa återkallade Louison
till fullt medvetande.
A. det är min snälla värdinna,
som kommer.
SVENSKA MONITOREN
han skulle ha väntat och pröfvat. Ha
de htn gjort detta, skulle han aldrig
ha eagt. att han älskade L oulson.
Han beundrade henne, ty hon var i
olik alla andra flickor, han hade sett,
men beundran är icke detsamma som
kärlek.
Hvad åter beträffade Louison, så äl
skade hon Jacques med denna sällsyn
ta hängifvenhet, som själf offrar allt,
utan att fordra något tillbaka, och som
endaet uppstår en gång i en kvinnas
lif. Det var hennes -första kärlek,
och den skulle äfven blifva hennes
sista.
Clorinde
Då Louison hade yttrat, att hennes
sällhet var för stor för att kunna äga
bestånd, hade hon uttalat en ännu ej
fullt medveten aning om, att hennes
lycka skulle på något sätt blifva störd.
Hon hade erinrat sig sin biktfaders
ord, att om människan blir delaktig af
för mycken sällhet här i lifvet, glöm
mer hon lätt de högre föremål, pä
hvilka hennes själ alltid borde vara
riktad, ty däri ligger just Guds vishet
och omtanke för människan, att hon
aldrig skall finna någon fullkomlig
glädje i världen, för att alltid känna
längtan efter saligheten 1 ett annat
lif. Hon bör därför aldrig ställa upp
någon afgud i sitt hjärta.
Sä hade biktfadern sagt och Loui
son upprepade det, pröfvande sig själf,
då hon tidigt på morgonen efter sitt
sista sammanträffande med Jacques
befann sig ensam i ein lilla kammare.
Jag har hela tiden icke gjort an
nat än tänkt på Jacques. Till och
med då jag knäfallit inför den heliga
jungfruns ansikte, har hans bild upp
tagit alla mina tankar, som uteslutan
de varit riktade på min jordiska brud
gum. Detta är afguderi —» Jacques
har bl if vit min afgud.
Louison kände eig bedröfvad. ty hon
hade ett gudfruktigt sinne och hade
noggrannt iakttagit alla religiösa ce
remonier, innan kärleken helt och
hället hade bemäktigat sig hennes
hjärta.
Heliga jungfru, lär mig att rätt
älska! hviskade hon ödmjukt, sträc
kande de hopknäppta händerna mot
madonnan.
I samma ögonblick hördes ett sakta
klappande på hennes dörr. Därpå
trängde ljudet af ett halfkväfdt fnis
sande in till henne samt ett under
tryckt hvlskande mellan tvänne röster.
IxHiison lyssnade. Klappade någon
verkligen på hennes dörr. Hvem kun
de komma på besök sä tidigt pä mor
gonen? Hon gick långsamt för att
öppna. &
Är det du? utbrast hon, öfver
raekad, nästan till häpenhet.
Ja, det är verkligen jag.
Det var Clorinde, som svarade detta
och steg dristigt öfver tröskeln. Men
hon var ej ensam. I hennes fotspår
följde en annan flicka, blond och stor
växt, med grofva, men reguliära drag
och med en hy af ovanligt bländande
hvithet.
Hvem har du med dig? sporde
Louison.
Louison tog de båda flickorna i
närmare skärskådande, innan hon
gjorde några vidare frågor.
På trenne år hade hon icke sett sin
tvillingssyster. Den förändring, Clo
rinde under denna tid hade under
gått, var verkligen stor. Hon hade
alltid varit vacker, men nu var hon
hänförande skön. Hennes växt, medel
stor, smärt och fin, ägde redan den
fullmogna kvinnans behag och rund
ning. Hennes rika här, i glänsande
vågor tlllbakastruket öfver hjässan,
var sammanfäst 1 en stor tjock knut
i nacken. Ovanligt långa, svarta &■
gonhår bildade en tät silkesfrane åt
hennes stora, mörkbruna ögon, hvilka
kastade liksom blixtar omkring sig.
Så vacker du blifvit! utbrast
slutligen Louison nästan ofrivilligt.
Såä, du tycker verkligen det
svarade Clorinde näbbigt och med ett
ejälfförnöjdt leende. Du tycker då
blott detsamma, som alla andra. Men
min skönhet har jag väl inte fått för
att gräfva ned den på bondlandet? El
ler hur tycker du, Louison?
Jag förstår ej hvad du menar.
Clorinde!
Hon förstår inte hvad jag me
nar. ... du hör det, Jeanne utbrast
Clorinde med ett högt skratt och såg
på kusinen, som syntes litet generad
af Loulsons allvarliga väsen. Därpå
fattade Clorinde Louisons händer och
tryckte dem häftigt. Välkomna mig
nu, lilla syster, efter vi så länge varit
åtskilda.
Du är hjärtligt välkommen, Clo
rinde. ... det är en verklig glädje för
mig att få se dig.
Jag vet, att du i grund och bot
ten häller af mig fortfor Clorinde
instälteamt och därför har jag
glömt alla små förtretligheter, som
varit oss emellan. Nu vill jag taga din
systerliga tillgifvenhet i anspråk..,.
På hvad sätt?
Jag och Jeanne ämna stanna kvar
hos dig. Åh. se inte sä förbluffad
ut.... vi skola inte länge göra dig be
svär. Blott några dagar skall du få
härbärgera oss. * j
Ha ni kommit anueies
till Paris? Ha ni inte faster med er?
Faster! Nej, Gud ske lof, hon
har pinat mig länge nog. Naturligt
vis är det bra för henne, att få ha mig
till piga, utan att behöfva betala en
enda sou i lön. Det skall heta, att
hon for släktskapens skull af pur
barmhärtighet tagit mig i huset; men
jag vill inte längre underkasta mig
hennes välde, inte längre vara något
nådehjon, då jag vet och känner, att
jag kan förskaffa mig långt lyckligare
dagar.
Clorinde....
Var tyst och hör mig! Jeanne
tänker detsamma som jag.... Äfven
hon har helt andra vyer än att lappa
trasor, mjölka kor och rensa ogräs i
trädgårdstäppan. Uech, ett sä'nt för
färligt 1if!.... Du, Louison, skulle
visst haft lust att lefva sådana dagar,
nej, allramminst du.
Hvad ämna ni då företaga er,
flickor? Jeanne hon räckte kusi
nen sin hand ni ha väl inte gjort
någonting, som ni behöfva ångra? Jag
menar, att ni öfvergifvit ert hem, utan
att någon vet därom?
Vi skulle kanske ha sagt, att vi
ändtligen tröttnat och beslutit oss för
att bli vära egna herrar? Menar du
det, Louison, då är du bra enfaldig.
Ni ha då rymt från faster?
Kalla det för hvad du vill
svarade Clorinde och vände sig spotsk
mot spegeln på väggen.
Jeanne ni ha handlat mycket o
rätt. Hvad skola ni taga er till?
frågade Louison.
Clorinde vet det bäst svarade
Jeanne, brydd. Vi reda oss nog,
bara vi få några dagar på osa.
Clorinde hade, smägnolande på en
modern visa, gått frän spegeln och
vände sig nu mot andra väggen, där
hon såg några fotografier i ramar.
Hvem är det här? - utbrast hon
plötsligt och tog ned ett af porträt
terna. Hvilken vacker karl! Ah, hvad
du rodnar, Louison.... Ah ha, jag för
står, du har blifvit kär i en okänd och
köpt dig fotografien för att dagligen
få njuta af hans åsyn. Du har god
smak, mycket god smak, ty sannerli
gen är det inte det vackraste karlan.
sikte jag har sett.
Det är min fästman, Clorinde
svarade Louison lugnt.
Din fästman? Nej, har man hört
på maken, hvilket tokprat- Och han
heter?
Jacques René.
Och när skall bröllopet stå?
Om några veckor, hoppas jag
Vi ha dä kommit alldeles lagom
kära Jeanne. Men det var bra beeyn
nerligt, att du inte underrättat fastei
om en sä viktig sak? Hon är ju vår
enda anhörig, och du som vill vara
så plikttrogen....
Jag ämnade just i dag skrifva
och meddela henne mitt giftermål.
Men du fär ej >mna något om
att vi tagit in hos dig, förstår du.
Låtsa om ingenting, Louison!
Det kan jag inte, Clorinde, jag
handlar då lika orätt som ni. Mitt
samvete förbjuder mig att förtiga et
flykt.
Skrif då hvad du behagar! Mig
kan ingen tvinga att vända tillbaka
till landet.
Säg mig nu uppriktigt: hvad äm
na ni taga er till, flickor? bad lx>ui
son bevekande.
Vi ämna söka oss in vid teatern
Vi ha redan fått en vink om anställ
ning, vid Theatre Varieté.
Clorinde! Louison slog Ihop
händerna och hvarje drag i heunet
ansikte återgaf den förskräckelse, som
skakade hennes själ.
Louison! härmade Clorinde sy
stern både till hennes ton och gest.
Därpå utbrast hon i ett häjdlöst
skratt, som smittade Jeanne, hvilkent
natur var lika lättfärdig som Clorln
des, fastän hennes flyktighet genom
en sträng uppfostran aldrig haft till
fälle till något utbrott.
Djupt särad vände sig Louieon bort
från systern. Hon gömde under tyst
nad sitt ansikte 1 händerna och börja
de bittert gråta.
Du är då alltid samma toka, Loul
son, som inte kan tåla det minsta
skämt Du är dig precis Hk, som dä
du var en liten barnunge.
Alldeles som du själf tänkta
Louison, men sade ej något.
Ge oss nu något godt att äta!
Clorinde kastade sig ned på den mec
rosigt tyg öfverdragna soffan. VI
äro hungriga, förstår du....
Louison bjöd på hvad hennes skaf
feri förmådde. Hon var fortfarande
mycket tyst och svarade endast, då d<
bäda flickorna gjorde henne någon di
rekt fråga.
Genom den tunna väggen, som skil
de Louisons rinn från hennes värdin
nas, hörde den senare allt hvad son
föregick inne hos hennes unga hyres
gäst.
Det är nåledes den syster, son
Louison berömt så mycket tänkt»
hon med verklig harm öfver Clorlndei
uppförande. Väl har Louison git
vit mig en vink om, att systern bllfvii
mycket bortskämd af föräldrarna, met
hon skulle likväl 1 det hela vara et
god varelse. Nej, nej, hon är en hård
en elak, en hjärtlös flicka, det kan ja»
väga påstå redan af det lilla jag hört
CForts.)
Humor
SVENSK LÄKARE
Kontor zFrances Building
sth & Pierce Sts.
Office Tel. 4137 Old 1554-8
Res. 613 - 38 st. Res. Tel. 71001
SVENSK LÄKARE
410 Security Building
Auto Phone 4740
Bostad: 1115 Jones Street
Auto Phone 1248
C. E. NELSON
G. SCHERLING
examinerad
LIKBESÖRJ ARE
SVENSK VICE KONSUL
Fullmakter utfärdas och arf 1 Sv»
flge Inkasseras, ångbåtsbiljetter p*
de bästa llnler. , v,
r . BLOMMOR
Vackra blommor för afia tillfällen
525 Pierce St. Bäda telefonerna
Drifhus 2504 Jones St.
C. A. Larson
järnhandel
1102 Fourth Street
Båda telefonerna
Wissing &
Anderson Co.
Besök vår nya butik, belägen
vid hörnet af Femte och Nebraska
gatorna. Vår högsta önskan är
att betjäna Eder till full belåten
het
GÖR OSS ETT BESÖK
Stor 10g dosa
Copenhagen
nu till salu.
VI GARANTERA
att Copenhagen snus alltid
varit och är absolut rent.
Om Eder handlande icke
för det, sända vi det till S
der per post till det vanliga
priset, 10c per dosa, tills E
der handlande kan förse E
der. Frimärken godtagas.
Copenhagens matsnua är
slridens bästa tuggtdbak.
Weyman - Bruton Company,
1107 Broadway New York