Newspaper Page Text
Minnesota Potten, pabBshed in the Swedish lugaagi otbar week at Red Wiag, Hteat- sota, is devoted to Polities, Religion, Literature, Cfeaexal Ud Locil Hews, a*d !ns special reference to the idtrodnction of the Swedish population* into the American relation?. As this is the only paper of the kind ia Minne sota, it vill be a good.advertising medium for Merchants and other bnaines» men that may wish to spread their advertisements before theaamerons and indastriooB Scandinavian population. Oar rates, see first page* Subscription price for one eopj, per an num in advance* LEGISLATURES THE FARM A Pocket Manual of Practi cal Agriculture or How to Cultivate1 all the Field Crops. Embracing aa, Exposition of the Nature and Aetion of Soils aqc^. Manures the Principles of Rotation in Cropping Qirectiona. for Irrigation, Draining, Subsoiling, Fencing, Plan tin Hedges,* etc. Descriptions of Improved Agricultural Implements Instructions in the Cultivation of the various Farm Crops How to, Plant and Cultivate Orchards, otc. With a most valuable Essay on Barm Management. By the author of "How to Behave," "How to do Busi ness," "The Garden," etc. New York: Fowler and Wells, 1858. [Price, postpaid, in paper, 30 cents in muslin, 60 cents.] To the readers of "The Garden" it is necessary only to say that this excellent little farm-book is by the same author, and is fully equal in valup to, that popular manual. It treats in a clear, concise, and matter-of-fact way of both the theory and thd practice of Agriculture. It tells you, how to cul tivate all the common field crops, and, what ia better, gives you the principle» which underlie all the practical operations of cultivation,, so that you can use And modify any practical directions given with a fnll understanding of what you are about. It gives not only the "how" but the "why" of fann ing. The knowledge which one will get from it may make a difference of hundreds of dollars in a farmers income in a single season. No farmer, and especially no young fanner, can well afford, to, be. without it. valuable information for little money we venture to say can be found no where else. The essay on farm management, by Thomas, here reprinted by the permission of the author, is alone well worth the price' of the book. It is adapted te all classes of people who are inter ested in rural affairs, and to all section» of the country, The seriea of four "Rural Hand-Books" to which this belongs-^—"The House," "The Garden," "The Pinu," and "Domestic Animals*'-—will be famish ed to subscribers ordering them all at the same time for $1. Address \n\n I i dess svmböliska skrifter uttalade bekän nelse, eller uppfattning af det heliga ordets läror, som här blifvit afsedd. Hvar och en deriörc, som verkligen tror på riktig heten af den uppfattning af ordet, hvilken i våra bekännelseböcker finnes uttryckt, kan ej annat äa gilla denna törsta satsens innehåll, äfvfen om något ord eller uttryck deri ickéakulle vara digt allra egentligaste och bästa möjliga. Talaren funne dock detta, som likartade fall mindre vigtigt, hvad vi 'menmskor kunna-tycka och anse vap, deträttaj men destottiera angeläget attyeta,hvad @udsord&%geT, Han fann ock en stor änledning till tacksamhet der uti,att man icke behöfde Vara i ovisshet om detta gednare. Blåtid andra skrittstäl len, som öfver löre varande fråga vore uppr lysande, fastade sig talaren hufvudsakligen vid aposteln Pauli ord om sig .sjelf (1 Cor. 9^: -?fJag är hvarje, ipanne vorden allehan da^ jp'å det jag skall ju nägra saliga göra! Judomen är jag vorden såsom_ en jude, på det jag skall vinna judarne" o. s. v., äfvensom samma apostels eget exempel, då han dels (enl. Apg. 16:) oraskar Timothe us och deis'(Apg, 21:) på några kristna bröders uppmaning,.renade sig jemte flera och lät raka-dessas hutvuden, ehuru han torp* såväl i Anthiochien (Apg. 15:1 o.f., Gul 2:1 o. f.) som vid det första kyrko mötet i Jerusalem (Apg. 15: 4 o. f.), hade på det allvarligaste kämpat emot påståen det pm omskärelsens och judiska ceremo liiaDagens iakttagande såsom vilkor lör salighetétf. Tål. voré dertöre viss, att det varit välbetänkt, tidsenligt och med Her rans orä överensstämmande, att Foster landsstiftelsen, hvars medlemmar tillhöra, och hvass verksamhetsfält är ett samhälle der den evangeliskt lutherska bekännelsen är den allmännast rådande, äfven föresatt sig ativerka endast i öfverensstämmelse »ed^eftoa bekännelse., Lpndshöfdingen grefve IK Vår '&• kyrkas bekännelse. Mycket hade man ock att törebrå sig i afseende på försumlighet uti att göra sig detta kyrkans ljus till. godo. Så. mycket mer borde man nu bemöda sig om att godtgöra detta. Pastor SPARRMAN: Verlden bör för stå, att Guds barnj dé må tillhöra hvilket kyrkoparti som helst, åro ett, derföfe böra inga söndringsskfifter utskickas i landet man borde våra "h värj om man allehanda." Det vore enl. hvad talaren sade sig hafva erfarit, utomlands, en sed, öfver allt utom i Strcrigé, atti uti en verksamhet sådan som den ifrågavarandej åsidosätta allt, utom Kristum, såsom salighe1ie,n8 enda rätta grund—-att ej sprida skrifter, som kunna gifVa anledning -till stridsfrågor om någon punkt, som ej ärsjelfvalifspunkten,—samt icke ovanligt att olika religionssamfund verkade gemensamt för att draga själar till Kristum. Talaren hade ej funnit riågöt moderligt i statskyrkan un det hela sin nå datid fann de sannskyldigt troende i vår tid stå till statskyrkan i samma förhållan de som apostlarne och den första kristna församlingen stodo till den judiska kyrkan på deras tid. Tal. vore nöjd om blott några få tiHätos icke höra till kyrkan, men då alla med tvång skulle tillhöra densam ma^ så vore det nog bevis emot den. ORDFÖRANDEN sökte visa att öfverlägg hingen i: betydlig mån öfverskridit sina gränser, och anhöll, att talarne ville hålla sig vid det, som den under öfverläggning varande satsen innehöll samt påminde om huru en moder kan, plågad at något lidan de, t. ex. såsom febersjuk, yttra hårda ord, som välartade barn dock icke pläga tillvita henne, dä hon blifver frisk, och att allra minst barnen derat låta häniöra sig till hårdhet och orättvisa emot sin moder. |?H)äten FORSSELL anmärkte med anled ning af pastor Sparrmans yttrande, "att det skall vara eri ande uti dem, som skola vara lemmar uti en kropp," att det vore en Bkilnad mellan hvad jnénniskörriä borde vara och hvad de åro. Skilnaden emellan lutheraner och baptister är sadan att de omöjligen kunna verka tillsammans. Verk ligheten vittnade öfvérallt derom. Det har olta sagts, att de flesta baptistpredi k an ter och baptistkolportörer i sina före draff'^1? icke vidröra dopfrägan, och att ae aerföré -oftast verka endast godt, men tagaren visade %ti just förtigandet häraf tör mänga våritsnaran,hvarroed de snärjts ilSaptismen, i d#att de törst fattat förtro ende till den resande predikanten, börjat antaga, att hvad en man med de eller de tilldragande egenskaperna hälla för.sannt öcb ratt ocksä måste vara detta, begärt oon erhållit räd i andliga Irägor, försigtigt bibringatelaans äsigter dopet, och stcå^t hällit&in auktoritetstro för en tro af fulTblvertygfelsé. Talaren ar förde ur e gen erfarenhet exempel häruppä, frän sin lörsamliijg, der baptisten Näs Per Persson hållit föredrag QC& efter hvadtalaren be atamdt ^ipte,pä detta sä^vttöpit ätmin. ek^eif'fanjilj 'för ^äptismén. Han hade fäI ofiea%e^ .^ en-. varna l»ljder, t,r LlLJECRANTZ påminde om, att i en tid af så mycken oro som denna, vore det af högsta vigt att skilja mellan läran och den form, hvarun der den bör framställas. Just i denna när vaifpde tid är det ofta med individen i andligt hänseende, som med en yrvaken. Man borde derföre se'till att de första, of ta dunkla- begieppen om salighets vägen åttfe ledas. Ty när den väckte individen icke kan göra sig reda lör dettanågotsom han känner sig sakna, ej kan snart finna den sj älaro han söker, ,eå anser han ofta felet ligga i de rådande institutionerna. Denna lörvillelse borde om möjligt häfvas. Talaren medgaf att bristfUllighet ätven finnes i lutherska kyrkans former. Men derföre borde man icke lörkasta och un danskjuta den moder, "vid hvilkens bröst vi blifvit ammade. Svenska folkets histo ria ^ifver ock anledning till den största tacksamhet tör det rena Guds ljus, som nu finnes i dringar hade häq&rt fr in Nia Per Persons ij ehtttu talare# visst ej vill# itviflk, atfchämde man vore en rättsinnig Jesu lärjunge. Talaren hemstälde derpä till de möjligen närvarande jcolportörerna, huruvida de nägorstadcs lyckats att i frid och med välsignelse verka tillsammans med baptister. Lektor FALCK anmärkte, att man ofta tör att främja den kristliga kärleken, ska dade tron. Tron mäste vara kysk, d. ä. den mäste atä bibelns lära så nära som möjligt, och det vore nödigt att läggastor vigt pä alla till salighetsläran hörande stycken och detta si väl i var som i den apostpliska tiden, isynnerhet dä det gäller att verka. Hérr ROSENIUS påminde emot pastor Sparrman, att ingen kan dock hylla den läran, att a ochnon-a sro lika goda öfrigt år ställningen här i landet mycket olika emot i England. Men ätven der "hade de olika-kyrkorna olika missionssäll skaper oeh hade endast bibelspridningen gemensam. Sedan pastor SPARRMAN,medanlédning af sitt töregäende yttrande, att han hvar ken hörde till lutheranismen eller baptis men, ytterligare förklarat att han blott bekände sig till Kristum, och att andra artikeln i hans trosbekännelse var att alla trogna äro ett, tillade han vidare: orätt vo re att kalla baptisternas lära om dopet ett gift, hvarifrän man, äfvensom iträn att sä ga att någon kan blifvr snäijd genom frå gan af dopet, borde bedja Gud bevarasig. Endast genom att lemna sädant åt Guds dom, kan man närma sig det ideal af en kyrka, som pastor S. trodde att Gud sä kerligen i vara dagar vill uppenbara. Baron ALSTRÖMER gendrefpastarSpajr mans yttrande framhöll dopets vigt säaim ett nådemedel, ej "en mensklig institution." Om man bortkastade Guds tydliga ord, hvar skulle man dä stanna ANDERS NILSSON frän Östergötland: Dä menniskorna först vakna till ett andligt lif, är det ännu ej tal om tvistepunkter. Talaren hade efter åtskilliga förirringar i verlden kommit till andelig besinning, blif vit tillika med andra liktänkande grannar förd pä baptismens afväg, troende dess be trädande vara nödvändigt för saligheten. Hade dock icke haft nägon ro, förrän han äter kommit pä rätta vägen igen. Det vore ej svart att komma ifrän att vara lu theran, men det vore svärare attblifvaoch förblifva en kristen. Ingenting hindrar ju oss att uppbygga hvarandra inom var lutherska kyrka. Baptismens äsigt är mycket trängre än var kyrkas. Saltet mäste blifva i köttet dertöre skola de trog na ej skilja sig frän de manga ännu förvil lade. Talaren ville således obetvingadi besvara' den framstälda törsta ffSgan med ja. Herr UDDENBERG från Kalmar in stämde i trågäns besvarande med den tö regäende tal., men ville att man ej skulle lägga för mycken vigt vid orden "helt öf verensstämmande," sä att man ville tördö ma alla i minsta män af vikande', hvilket ha» ock trodde ingalunda vara Fosterlandsstif telsens mening. Pastor SPARRMAN ville förklara sitt yt trande om dopet, medgaf väl att' det Var af Herren ämnadt till "något stort, iöe»var' af "ulfven iörvändt.*" OrdtÖranden sammanfattade dereftef re sultatet af öfverläggningen sålunda alla talare, utom tvenne, hade med ja besvarat frågan, och med bibliska, historiska och psychologiska grunder försvarat stiftelsens förfarande. Man borde således väl helsa enhvar som lefver i Ivnsto säsom broder, men det vore ej radligt att söka verka ge mensamt med en, som afviker frän vär kyrkas lärogrund. Pä eftermiddagen fortsattes diskussio nen Öfver de tvenne äterstäendé punkter na, dervid endast nägrafäpersoner yttrade sig. Andra punkten innefattade följande: "Har den skrittspridningsverksamhet, som utgått frän evangeliska fosterlandsstiftel sen, hittills gitvit anledning till nägon skälig anmärkning?"—Pastor SPARRMAN, som törst begärt ordet, ville förebygga det missförstånd, som skulle han velat genom sina förra anmärkningar göra opposition emot stittelsen. Hans äsigter vore kanske alltför idealistiska, och han sjelf kunde ej alltid nög beherrska sig, o. s. v. Förre kolportören ERIC ERICSSON önskade, att kolportörerna mätte hatva full kännedom om skiljelärorna och rättighet att tör fol ket beskrifva de olika konfessionernas ställ ning och läror, så att man kunde pröfva allt. Hr ÖSTERLING trodde att koiportörs verksamheten pä den ort, der han vistas, ej väckt synnerlig oro, utan tvärtom synts verka godt. Baron ALSTRÖMER gendref den af Ericsson uttalade önskan, sade att stiftelsens ändamäl var blott att verka för Guds rike och hade således ej skäl att framställa alla de punkter, hv^ri de olika konfessionerna åtskilja sig. Kolportören ENGSTRÖM fran VÖstergötland önskade slippa att blifva älägd "gråfva i sekterna," och att närmare utreda allt hvad villoandar tänkt och pästätt blefve honom alldeles tör srärt. Deri instämde en annan frän samma provins.—-Något vidare förekom ej rörande denna punkt. Tredje punkten: "Då den andliga verk samheten, prestens eller lekmannens, visar sig vara skadlig, huru skal) denna skada lämpligast botas och förebyggas öfver denna fräga bland yttrade sig, utom ordföranden, andra pastor SPARRMAN och magi ster VADSTRÖM. Ordföranden inledde densamma med påminnande oro, att kla gomal otta yttrats, ej blott mot lekmäns, enkannerligen kolportorers verksamhet, utan ätven öfver presterskapets i samma riktning. Om nägon missriktning uppen barar gig i prestens eller lekmannens verk samhefc, anser toaterlandsstiftelsén för' sin del att ej köttsliga vapen böra derémot användas. Ett medel att anbefalla, vore utan tvitvel bönen lill sädens Herre, att hao sända Upg^v_ vbgHre ^ein tukt men anaäg dock ej en separation irSn statskyrkan tör nödvändig. Ansäg det i thesen begagnade ordet "skadligt" alltför sväfvande. Tadlade uttrycken "prest" och "lekman," hvilka talaren numera an säg hafva en annan betydelse ån lörr. "Mänga{»rester äro lekmän, mänga lekmän prester." Nägra verkliga prestér, i nyte stamentlig mening, förmenade talåren en dast kunde finnas i fria lutherska försam lingar. Mag. VADSTRÖM yttrade bland annat: Det har redan förut vid mängfalldiga möten blifvit uttalad t, och säsom synnerligen vigtigt framhållits, att det sämsta medlet att motarbeta skada af missledande andlig verksamhet vore att separera sig frän vär bestående kyrka. Men visar sig en andlig verksamhet skadlig, blir det bästa motgif tet deremot bönen antingen denna skadliga andliga verksamhet utgär frän prest eller lekman. Deijemte har man att i kärlek och ödmjukhet tala med de vilse farande eller vilseledande, och med Guds ord visa dem hvad som är det rätta. Skul le dessa medel ej synas hjelpa, sa borde man, ifall villoläraren vore prest, hafva tälamod en tid, aibidande hvad Gud ville göra, derpå anmäla saken hos konsistorium, och anhälla om annan lärare. Dessutom, hvad lekmannaverksamheten angår, gäller det gamla budet, att man skall "fly en kättersk menniska." "Skadlig" är all andlig verksamhet, som förer själar ifrån Herren Jesum eller hindrar dem att upp söka honom, men deijemte om den väcker split och söndring mellan troende bröder, mellan hvilka törut varit frid äfven om denna split åstadkommes af en som man ansett lör en broder. Talaren hade sjelf nyligen under en resa i Nerike sett sorg liga bevis derpå, att törut blomstrande och fruktbärande Guds åkrar blifvit fördert vade af sådan verksamhet, som alldeles icke tört till någon förbättring i Guds kunskap.- Separatismen och baptismen har inom värt land lemnat ovederläggliga bevis pä sin skadlighet äfven i detta hän seende. Mötet afslutades med bön. Hvad betydelse har det, att så mänga hus i våra städer stå tomma i årl Man klagar öfver de härda tiderna och tror att det borde icke vara så Försynen borde låta penningar blifva ymniga, öch icke längre genom dessa hårda tider drifva folk till törtviflan. Huru litet begriper man icke Försynens visa styrelse Om man rätt kunde skåda in uti dess hemliga verkningar, skulle man få bättre tankar om de svärigheter, som nu kännas af brist på penningar.—Hvem har ej betraktat, hurusom ett ojemtörligt litet antal af För enta Staternas innevånare äro jordbrukare? Se på de folkrika städerna de många handlande de många, resaude de mån ga spekulanterna, som köpa land, men icke tör att bruka-det, nej, utan tör att lägga ut en stad och genomdrifva en god spe kulation. Jag säger, att hvarje aktgifvan de menniska måste hafva insett att förhål landet är sådant, och ofta funderat, huru det i längden skall gå, om samma törhål lande får fortfara. Jag tror med säkerhet att det skulle blifva detta lands fullkomliga törderf, finge det fortfara, men jag tycker mig finna uti de svära tiderna ett rädd ningsmedel trän denna fara. Emedan handel och spekulation nu slä sig dåligt ut, är det mänga i vära städer, om börja öppna ögonen tör jordbrukarens tördelaktiga ställning. De finna, att un der det de knappt kunna undgähunger och nöd i städerna, har landtmannen bröd nog, och är oberoende. Han producerar sitt eget mjöl, sitt fläsk, sin mjölk, smör, etc., och allt hvad han behöfver till sitt uppe hälle. Och under det tusenden i vära större städer gä omkring utan arbete, har han alltid ett oaflåtet helsosamt arbete för händer. Jag säger, att många i städerna börja nu att inse detta, och gä dertöre ut pä landet, att odla det och deraf hemta sin bergning och der lefva ett lyckligt, lätt och förnöjsamt lif. Derföre sta sä mänga hus tomma i vära städer.—Men lät dem stä de äro vittnesbörder pä en god for dring i mängas sinnen de såga oss, att den svära tiden har i detta hänseende haft en den mest välgörande verkan. Lät jorden odlas och Amerikas inbyg gsre mer lefva och löda sig uti sitt anletes svett och mindre genom spekulationens och konstgreppens demoraliserande verk tyg, sä skall man icke hafva sä mycket att klaga öfver svära penningetider.—Detta är min mening. Norska Professoratet Norska Lutherska Synoden i Wisconsin arbetar också pä att upprätta ett Norskt professorat i törening med Tyska Luther ska läroverket i St. Louis. Herr pastor Preus, som är agent tör prolessoratet, reste härigenom tör 3 veckor sedan, i ärende att samla medel tör ända målet bland norrmännen i Minnesota. Han underrättade oss att de redan hade 10,000 dollars subskriberade, och att han hyste intet tvifvel om, att denna summa skulle rigtigt betalas och ännu dertill lörökas ge nom tiyabidrag. De synas vilja öfverträfla svenskarne i afseende på det intresse, hvar med de omfatta prof essoratets upprättande men si får man icke förglömma, att de ärö både' talrikare och förmögnare än sVenakarne. Pastor Preus sade, aty fritt sju till t» tusen familjer stodo i lörening med deras Synod. __L'. IP»" 1 -—3 %—#*'. 4—A| —4 :V:Vl»r V: Lösa nummer ii nas atttillgå Avftr offiiee a 5 cents exemplaret. erwrj De, som ännu e) betalt sina sitbshription&niedel, behagade for tast Tnpjligt insända dem. _^f Vara läsare vifja pä törsta sidan finna en berättelse om Evangeliska Foster landsstiftelsens årsmöte, hvilken vi hoppas af mänga ska£2 läsas med intresse. t&* Yi hade denna gäng ämnat införa nägot om Frazerflodens gu?dminor, den bästa vägen dit etc., men utrymmet tin drar. Alla som få sina tidningsblad eller omlaget märkta med böra veta att de med det törsta böra betala sina subskrip tioner, emedan vi äro i största behaf deraf. Det Skandinaviska Professo ratet. På konferensen i Rockford, 111., förlid ne höst beslöts, att man sknlle lörsöka genom årliga bidrag af vära församlingar underhälla professorn, till dess den fulla fonden af $10,000 kunde erhällas. Flera församlingar uppgafvos säsom villiga och mägtigaatt hvardera utgöra 25 dollars inom ett ärs tid från den tiden.—Snart är nn året tillåndalupet, och det torde derföre vara i sin ordning, att erinra de församlin gar, som lofvade inkomma med ett bidrag förmaken, men som ännu icke gjort nägot, att tiden nu är längesedan inne, så att man borde göra ett allvarligt försök med att få ihop de lofvade summorna. Yi veta väl. att tiderna äro ganska svära och att det är lör somliga församlingar nästan omöjligt att göra nägot för saken, men för somliga äter är det möjligt, om bara viljan är god. Yid direktionens for Illinois' Stats-uni tet möte i Springfield den 30 Juni 1858 fattades följande beslut i afseende på det Skandinaviska Professoratet: Alldenstund Skandinaverna, som äro lörenade med den Ev. Luth. Synoden af N. Illinois, hafva företagit sig att vid detta läroverk upprätta ett Professorat, och haf va gjort sig ansvariga för dess underhäll och betryggande (endowment) och eme dan nämnde Synod pä dess sista ärliga möte pä de skandinaviska brödernas re kommendation valde pastor L. P. Esbjörn till professor i Theologi och de Skandina viska språken o litteraturen vid detta läroverk, dertöre 1. Bcslutadt, Att pastor L. P. Es björn varder härmed förordnad till profes sor i de Skandinaviska språken och litte raturen vid detta universitet, förutsatt att hans Val till Theologie-proiessor varder af Ev. Luth. Syfioden af Illingis stadlästadt, hvilket enligt läroverkets charter eller tillständsbref är nödigt lör att göra haus lorordnande lagligt. 2. Beslutadt, Att det öfverlcmnas ät läroverkets fakultet att med honom ötver enskomma om de bestämda åligganden, som äro förenade med hans befattning, om han antager den, samt också i afseende på några andra tjensteiörrättningar, dem han kunde finnas villig att vid universitetet sig åtaga. 3. Att vi kärlekssullt uppmana de församlingar och bröder, som så ädelmodigt hafva företagit sig att upprätta detta pro fessorat, att kraftfullt fullfölja sina planer till ändamålets vinnande, och att sä fort som de insamla medel, de oförtöfvadt in sända dem till skattmästaren, och att vi hoppas, de skola hjelpa oss att uppfylla läroverket med studerande, sä att den Skandinaviska Professorn mitte blifva fullt medveten af det värde församlingarna sätta~pä vigten af denna afdelning och det ta verk vid universitetet. Detta var direktionens beslut. En af vära svenska pastorer i Illinois skrifver om samma sak: "Skulle nu saken falla igen, di fruktar jag, att hon icke mer kan upprättas, och då blir vära församlin gars framtid ganska möak. Snart dö vi ut, som nu åro, och hvem skall di taga upp herdastafven efter oss, och bruka den ined kunskap och urskiljning?" Professoratet är utaf den största vigt lör våra församlingar, och ehuru vi kunna hafva olika meningar om detsamma, si äro vi eniga om dess vigt och att vi miste hjelpas it att upprätta del, derföre den som Van göra något för dess ställande på säker fotf^an göue- det. Yi vilja derföre uppmana alla l0rsamlingar, 8om tofvatgöra något lör professorns underhill, att, påér dröjligen göra allvar med saken. Ii ailit Garfrerf. Tillvaron af ett svenskt garfveri Iftr i Hrr Garfyeritabrikdrar Kempe ooh Helan der begynt® i Ijol väras upprätta och ställa ett garfveri härstides, men har Icke såsom deras öaskan värk kunnat ställa det p& e» sidan fot soq det Innia nn, såväl iör deras &pn som föromgifningens skull, tör brist p» kapitaler. De hatva också hatt skniJMbrffiflS zsotiIBB och hindera^J%yiniut F? nynp^8åifai.liCMjBt som fltfer iwf dan branta stranden af Mi4»rfppH!adeo af en häftig storm öfverändakéstadt oeh mycket blef derigenom lörstördt. Sedan har det varit och är en svärighet Jltt ft bark m. m. Detta oaktadt, hafva de na garfveriet i den ordningen att dehafta tfcentid varit beredda att emottaga och bereda alla slags hudar och skinn till hvilken önskad be skaffenhet som helst. i Landsmän som hafva hudar och skinn, björnhudar eller hjortskinn m. m., skola finna det vara till deras fördel att få dem beredda mot billig kontant betalning å Svenska Garfveriet i Red Wing. Det borde ock vara landsmäns nöje oeh ambition att uppmuntra och understödja sädana lofvärda företag af svenskar här i landet. Detta länder till allas vär hedar och nytta. Åtminstone är det oss ett nöje att fä göra uppmärksam på detta och dylika iiidustriösa löre tag af vära lands män. Den 27:de Juli var der ett upptag i Senaten, som var rigtikt i samklang med demokraternas vanliga sätt att gå tillväga. En af dem, Cowan, föreslog att upphäfva en ordningsregel, som stod i vägen tör vära Värda demokraters planer med senatorVa let. Den regeln säger att det fordras en majoritet af tör att suspendera ett upp rop af Senatens medlemmar. Ett upprop af medlemmarna gör slut pä alla audra förhandlingar om icke majoritet suspen derar eller upphäfver uppropet. När nu demokraterna ville komma fram med sitt senatorval, kunde republikanerna sätta Senaten under upprop, dä det var slut med allt, sävida ej demokraterna kunde med majoritet suspendera det. Men som de hafva endast 3 majoritet är detta omöjligt, hvartöre de ville förändra regeln sä, att det skulle erfordras en blott och bar majo ritet lör ett sädant suspenderande af upp rop. De sökte genomdrifva denna förän dring genom att öfverträda all ordning oeh alla Senatens reglor, tör att sedan kunna fortgå i sina planer om senatorvalet, dä den regeln vore ändrad med hvilken republikanerna kunde lägga band pä dem. Republikanska medlemmarne satte sig emot detta förslag och gjorde uppmärksam pä alla ordningsreglornas löreskrilter och lordringar men nej, intet är heligt, intet bindande lör denna pöbelhop—hvad annat kan man kalla dem ?—Inga remonstratio ner hjelpte, ulan tvärt emot alla reglor och all parlamentarisk ordning ooh skick' sökte de att genomdrifva sin föresats, som de ocksä pä ett humultariskt vis gjorde.' Presidenten af Senaten, vice gövernör Holcombe, ädagalade under hela transak tionen ett sädant uselt och sjeltviskt sinne lag att man knappt torde kunna uppsöka maken dertill. Vi hafva icke rum att meddela protokollet af Senatens förhand lingar lör den 27:de Ju/i hvaruti denna affär förekommer, meu säkert är att det kommer att utgöra ett af de skamligaste bladen uti Minnesotas politiska historia. Och hvad är nm afsigten med sädana tumultariska upptåg Jo, intet annat än att tvärt emot folkets vilja törskafe nägra indianhand/ande och den närvarande tör dertvade administrationen trogna anhän häugare fördelaktiga embeten ti# skam O^h skada för Minnesota. Det vigtigaste man kan anföra om legis laturens förhandlingar är att den gör knappt något tiH nytta och ökar endast vära utekySer med hvaije dag. hlef ledigt di indamed dm sista tiU hvars utsigotillstB igiog Juli inför en ofantlig Chicago hållit ett"tai btfi A i* Det skulle vara trefligt, när man vänder sig till legislaturen, lä säga någonting god om densammn, men detta synes vara all deles icke att tänka pä. Om legislaturen sutte der och uträttade alldeles ingenting, hvarken godt eller ondt, sä vore det ända icke sä alldeles illa men dä den sitter der endast för sjelf viska partiändamäl och trampar alla parlamentariska réglor under fötterna och handlar tumultuariskt, pä pö belvis, sä iörtjenar den folkets djupaste förakt och fördömelse, ^äsom demoka terna hafva majoriteten i bäda husen, och *sasom de föraktat republikanernas alla go da rad och löretag, sä hvilar. ocksä skul den uppä dem. Republikanerna hafva arbetat pä att tä afsluta legislatureu och derigenom loEmin ska statens utgifter, men demokraterna hafva med en mun varit emot det. En stor del af de sednare äro Lekomptonister det vill säga de stä pä den närvarande ör derfvade administrationens sida, och de äro angelägna om att fä välja cn senator med samma grundsatser, att intaga general Shields plats i Förenta Staternas Senat. Enligt konstitutionen skulle senatorn väljas af den legislatur som sitter näst föra kon gressens-öppnande, d. v. s. af legislaturen, som hålles nästa vinter, men dessförinnan blir val af nya ledamöter tör legislaturen. Nu frukta de närvarande demokratiska medlemmarna af legislaturen, att folket skall välja sädana mån, ät hvilka de icke vilja antörtro valet at F. S. Senator, d. v. s. de vilja berölva folket rättigheten att ge nom sina nyvalda representanter välja en senator. För att nu sjeliva fä anställa detta val är det som de begagna sig at alla möjliga konstgrepp att vid denna session vinna detta ändamäl, och de söka derfijve uppehålla legislaturen sälängesom möjligt. mm' m» Mwnjöt 9,000 menniskor besVafit den dlatfen föijaFoch iftiaois trin den tidan titt November månadWfV». Senator Dweebs i sitt ta} synte* foga sig efter Bb^ish-Iicompöm spöket, försökte iterqpp*«a lära* om 'fapattar 8uveräniteten," försvarade Dred Soott ut slaget och anföll i allmänhet laättrne' ét republikanska partiet i UUooia^iaen kmmfr nerhet de grandsatser hans rival, Lincrna, uttalat Med afseende på "sqvattersave-"" rämteterr," eller folkets i territoriena^Ufc. att regera sig sjelf, (tillämpad på slafveri" frågan), säger han: "Dw resolutionen, sAtanda förklarande Qtlftf geringensr stora grnndsats lika tillämplig pA terri torier som pi stater, passerade representanthuset i den 8täten [Illinois] med 61 jakamde ooh endast e nekande röster. "Sålunda finnen ett uttryck af den alhalstt meningen, den upplysta, bildade opinionen,.genom Illinois representanter 1851 uppn&ende en större samstämmighet, än som n&gonsin varit händelsen i n&gon tviste&iga. Illinois sttr derföre utmärkt siaom en stat, hvilken tidigt framstod och upprättade sin platform, whiggar ooh demo* krater förenande sig derom, användbar pA denna slafverifriga. Att härefter folket i territorier oeh stater skulle lemnas fullkomligt fria att bilda oeh regulera sina inre forfattningar efter eget behag, och att ingen inskränkning i denna rättighet under nAgon form skulle tillåtas. [Handklappningar]. "Hvad Var derföre min pligt i 1354» då det blef nödigt att framlägga en bill för Kansas' oeh Ne braskas organisation Tar det ioke min skyldig het att i lydnad för denna Illinois platform, för denna stående instruktion, nästan enhälligt anta gen,—var det ieke min pligt, att i denna Nebraska bill inkorporera den stora grundsatsen af sjelfrege ring, förklarande det vara den aktens fulla ända mål och mening att icke i något territorium eller stat med lagstiftning införa slafreri, icke heller att utestänga det derifrån, men att lemna folket deraf fullkomlig frihet att bilda och regulerasinaegnauirtt infattningar efter behag Jag införde dor na grund sats—införlifrade den med Nebra«Va--iiilli»i.T och jag gjorde kanske så mycket som nägon Ivfvand» menniska för behandlingen af denna hill [lmnU klappningar], derigenom införande denna sats i landets regeringspolitik. J4„' rv*ri|il sedan denna grundats mot angrepp r~i nl'n d^lar af imioriewv- t?nder den sista'ArsHh^ Kléfdutmfö• pligt, att försvara den mot allgrepp !T"\ j1« ft.*1 prän den delen af unionen. Jag försvarade il ui djerfl utan fruktan, såsom folket i Ci.i -n--o bara mig vittne, då den blef angripen u.f fnslatsmän [en röst: "Ja, gamla gosse"], och under denna kongress har jag lika djerft ooh oförskräckt försva rat den, då nästan hela det förenade södern för sökte att kränka den [Handklappningar]. Efter att hafva uttalat sitt ogillande af Lincoks grundsat, att "ett hus deladt .emot sig sjelf icke kan bestå," och att slutligen alla stater skola blifva antingen slaf- eller fristeter, förklarar han en sådan grundsats tör farlig med följande ord "Häraf ser jag, att min vän, mr Lincoln, bar belt ocli hållet missförstått den sWifä grundsats».' hvarpå vårt regeringssUtt hvilar. Likformighet i lokala och inhemska angoiägenhoter skulle verk» förstörande på staternas rättigheter, staternas su veränitet, personlig frihet och personliga rättighe ter. Likformighet »r despotismens moder öfYer hela verlden, icke blott i politik, men i religion. Si srtart en sådan lära proklameras, att alla stater måst antingen vara fria, eller alla måste vara slafstatcr, att allt arbete måste förrättas af endast hvita eller endast svarta, att all a personer i hvaije stat måste åtnjuta samma rättigheter och styras efter samma lagar, då hafven förstört medbor garen s.stora säkerhetsvakt, bvarmed konstitutionen, omgärdat honom. Mr Abraham Lincoln i sitt tal den, töfc jande dagen tillintetgör eftertryckligt de bevis, hvarpå Douglas stöder sina påstäen den. Mr Lincoln far rätt illa med dett "lille jätten," som man kan se af de stye?* ken af hans tal vi här införa. —Men vi lä i detta nr icke rum4ei*örs. So much 3 !-n- i J. J., FOWLRB AK» WEILS, 308 Broadway, Hew York» sastt^ 1*