Newspaper Page Text
Fr&n Gustavus Adolphus College. Etrurla 8,000 Tons 14,000 1'inbrla 8,000 14.000 ()r»"Kn 8,0 0 ia,(KX) Ikii vin K.WIO 10,5(10 A ii ran la 7,600 10,500 Cepbiilonla 6,6(10 5,500 1'avohla ft.ftOO 5,600 Otitalnuia 5,600 6,600 Gallia 5,101) 6,000 ]lu tli nia 4^67 4,000 Soythia 4,667 4,600 H0rar»« af Clark ooh Randolph StS., CHICAGO, ILL. BREMEN till NEW YOBK ODER, DONAU, EMS. ELBE. MAIN. NECK AR, WERRA, EIDER, FULDA. af 3,500 och 7,000 tons drägtighet samt af 4,000 och 8,000 hästkrafter: No. 2 Bowling Green, New|Tork. German American Bank of 8t. Paul Edmnnd Elchöorn, Agenter P. P. Swensen, Minnesota. 100 Washington avenue, Minneapolis, Minn. E. I. Meier, Savings Bank of St. Paal, 8t. Paul, Minn. EU Clausaenina &Oon Chicago, General Western Agents. PRESENTER Paul B. Du Chaillu. af J. H. Ingraham. Pris (1.00. \n\n #SiP i 'it®!. 1 vk 1 I JL' I ,1 _3 Den blinde* (»liken. [För Skaffaren.] Naturens sol har upp-och nedergäng Men dessemellan är väl tiden l&nsr För Er, 1 seende! Ack Ja# likväl Är med min blindhet lycklig 1 min själ Jag har en sol, som för mitt inre öga Jemt lyser klart, en aol som från det höga Drar sina strålar. Ack, eu evig dag Är dock mitt, lif. EJ ödets hårda slag Som bod mig att med täckclse här gånga Jag dömer oblidt ty de timmar långa Som menskovännen tror mig qvalfqllt strida Och frögar ömsint ''Ack, hvi skall du lida?" —Är blott minuter vet, mitt lif är bön, Och sköna andesyner är min lön. Jag drömmer vakande s& mången gång» Och Jord och himmel och Guds englars Sång En helig, salig, hcrrlig tröst Tillhviskar mig uti mitt brög1 Jug skådar i min anda allting godt Och ljust och rent. Min färg år himmelsblått Och deri målar Jag de bilder klara, Som hår mig glädja, till* jag hem får fara Ooh af den store ögonläkaren I evigheten lå min syn igen! CARLA. ELliER ADEL SAD OCH RIKA KARFVAR. BERÄTTELSE AV EMILY NONNEK. (Forte. fr. föreg. no.) "Men det var sant," fortsatte gub ben, "jag ville gerna säga dig, att om Gud kallar mig till sig, så har min syster Anna Brita på Dalåsen lofvat att dra forsorg om dig. Hon år myc ket yngre ån jag och år en rask och gudfruktigqvinna. I hennes händer kan jag tryggt lemna mitt barn. Hon bor icke mycket långt härifrån, men jag har ändock icke råkat henne på flera år hvar och en har ju sitt att skota här i verlden. Men nu skall min Anna icke gråta mera. Vill Gud, skola vi ännu tillbringa en glad jul tillsammans, och du skall berätta för mig allt hvad du sett på herregården det är länge sedan jag varit derup- Med barnets lätt ombytliga sinne torkade Anna bort tårarne, och snart hade hon glömt gubbens allvarliga ord, ia, till och med det tilltagande ovädret derute, under det att hon sysslade vid spiseln, lagade gröten till deras enkla qvällsvard, bäddade gubbens säng bakom de blårutiga gardinerna ooh skötte om det lilla hushållet. Sedan allting var väl i ordning, och de ätit sin aftonmåltid, läste gubben en tacksägelsebön, enligt gamla odal mannaviset. Härvid tyckte Anna att han såg mera rörd ut ån vanligt. Derpå tog hon fram hans välnötta bibel, jemte glasögonen, och han läste ett kapitel, hvarefter de uppstämde den vackra julpsalmen, som slutar med dessa ord: "Led oss Jesu! lär oss lida, Lftr oss verka, s&sorn Du, Och ett evigt lif förbida, Efter detta korta nu. Som Du ett med Fadren var, Fadren, i Dig uppenbar. S& vi ett med Dig må vara, Dig i allt v&rt verk förklara. Börande var det att höra hur gub bens darrande stämma, förenad med barnets klara, friska röst, med from och oskrymtad andakt höjde sig till Guds thron. 'Herren välsigne och bevare dig, mitt barn",sade den gamle högtidligt, och han slöt sin lilla sondotter i sina armar. "Jag är trött, ooh skall strax lägga mig." "Sof godt, söta farfar," sade Anna, när gubben väl var i sin säng, hvarpå hon kysste hans fårade panna, och kröp in i skrubben, der hennes lilla bädd stod. Men när hon kände sig ensam der inne, ooh tydligt hörde hur vinden tjöt, och hur snön yrade emot taket, ooh det darrade i alla knutarne, då kom en rysning öfver henne. Hon blef rädd utan att sjelf veta hvarför. Förgäfves upprepade hon för sig sjelf n&gra trösterika språk,som farfar lärt henne. Hon kunde icke helt och hål let kufva sin oro, till dess att blåsten ändtligen tycktes ha lagt sig. Det blef tyst som döden, och med en stilla bön på sina läppar föll barnet ftadtligen i en djup sömn. II. Hvad som httnde p& Julafton. Nftr Ann A i vaknade, trodde hon att det måste vara tidigt ty det var full komligt mörkt ännu. Då hörde hon klockan slå. "Hon måtte väl vara fyra", tänkte hon. Men sedan hon räknat de fyra •lagen, gick det ännu p&: "fem, sex, sju, åtta!" *Åtta!" utropade hon, "omöjligt då •knlle det vara litet ljust ute klockan har visst stannat eller går hon galet jag skall stiga upp och se." Hon tog en tändsticka., tände ett ljus och skyndade fram till klockan. Den visade verkligen på åtta. "Hon går icke rött", sade barnet, i det hon gick fram till bordet och såg på sin farfars stora silfverur, en qvar lemning från forna, båttre tider. "Besynnerligthär år klockan redan öfver åtta, och det är ändå kolmörkt ute", sade hon och såg upp åt det lilla fönstret och gnuggade sig i ögo nen, liksom för att öfvertyga sig, om hon vore vaken eller gick i sömnen. 'Jag skall titta ut och se om det snöar," fortfor hon och gick fram till förstu gudörren för att öppna den. Men hvad är detta Hade någom satt en bom för dörren? Ehuru hon ansträngde alla sina krafter, var det omöjligt för Anna att få upp den det aldrariD gaste. Förvånad och litet hä pen tog hon ljuset och gick fram till fönstret Deri genom såg man blott en tät, hvit massa, som glittrade i ljusskenet. "Det kan väl aldrig vara o& tjockt tillfruset, att dagen alls inte skymtar igenom?" tänkte flickan, och hon gick med darrande steg för att titta in i skjulet, hvartill en lucka öppnades från köket. Men hvilken anblick mötte henne der! Med ett högt skri störtade hon in i rummet igen: "Farfar, farfar, vi äro insnöade!" utropade hon och kastade sig med ett utrop af den allrahögsta fasa p& gub bens säng. Den gamle torparen satt redan up pei sängen, ty han hade med förvå ning åsett barnets oroliga åtbörder. Men vid dessa förskräckliga ord böj de sig hans gråa hufvud, liksom träf fadt af åskan, och Anna blef ännu mera skrämd, när hon såg hur blek han blef och hur hans ögon stirrade. "Kära farfar," ropade hon ängsligt, 'har jag skrämt dig? O, hvad skola vi göra?" Men gubben hemtade sig snart han var allt för mycket van att lita på en Faders styrande hand, för att han nu skulle visa sig klentrogen. "Lugna dig, kära barn," sade han ömt, ehuru rösten darrade litet "det kan väl aldrig vara så illa heller! Jag skall stiga upp och se håller sig." hur get fär Anna sprang efter gubbens tofflor, men när han ville stiga upp, kunde han det icke hans ben voro liksom förlamade. Detta var för mycket. Ett ögon blick kom en obeskriflig ångest öfver den gamles ansigte stora droppar stodo på hans panna, ren!" Hon tog &ter några men det var förgäfves. Då ropade hon af alla krafter: 'Hjelp, hjelp, barmkertige menm skor, låten oss icke dö här!" Men hennes röst lät så dof ooh un derlig ingen hörde henne. Hon var blek som ett lik, håret liksom reste sig på hennes hufvud. "Farfar", sade hon, "detta Or ju en graf vi äro lefvande begrafna." Och med ett uttryck af förtviflan la, hur mörkt det ån kan se ut" Något upplifvad af gubbens ord, höjde Anna sitt hufvud oeh sade: "Tånk, farfar, hvad det var bra att I jag tog hem våra jul-ljus det hade varit så hemskt att sitta här i mörk-1 ret och bröd ha vi också, och kaffe men det var sant jag får koka till farfar, det är redan sent." HUGEN0TTERNA, SLLIR HJELP I NODEN. I Berättelse från de franska protestanternas för följelsedagar^ rån engelska originalet öfrersatt för 8k. Minn. Statt Tidning. (Forts. fr. föreg. nar.) och hufvudet I hvita vänner, hvilken religion gjorde sållad med ljusröda och hvita blom- sjönk ned på hans knäppta händer. desse så lyckliga, så starka i uthär- sterned till flodbrådden. "O, min Gud! Mitt barn! Hvilket dande, så flitiga i arbete, så hederli- Det låg någonting så inbjudande, förfärligt öde!" mumlade han, knappt ge. sanne och gode. Hubert och hans hemtrefligt och fridfullt i hela denna hörbart. följeslagare kunde ej lemna desse scen att de resande ej kunde vända "Farfar, farfar." skrek lilla Anna, stackare varelser, till hvilka de stodo sina blickar derifrån. Just att det "du ser så sjuk ut, och ingen kan i en stor tacksamhetsskuld, utan att var skönare, smakfullare och mera komma till oss, ingen kan hjelpa oss åtminstone försöka gifva dem en tilldragande än något annat, kom hvad skola vi taga oss till? Om jag frälsande kunskap om den stora san- dem på den tanken att detta var det kunde gräfva mig ut genom snön ningen. Derföre väntade de för må- hem de sökte, det hem som inneslöt men det är omöligt att få upp dör-1 nåder, nej för år, tålmodigt verkande deras dyra anförvandter. och bedjande med dit värme och nit I Allt deromkring var tyst och stilla, häftiga tag, Hlls de sågo sådan frukt af sitt sträf-1 En kraftig qvinna, följd af tvenne vande, att de lugnt kunde lemna ver- flickor, som hvardera buro ett mjölk ket att fortsättas af andra. kärl, gingo tvärs öfver bakgården kastade hon sig åter häftigt gråtande I återvände till sina senaste hem. De I lekte omkring honom, än låtsande på gubbens säng. Men denne hade andre stodo ut och genom många fa- hjelpa honom genom att med sin under tiden hunnit att samla sina tan- ror, tärande överansträngningar och lilla spade peta ned hvad den gamle kar. Han reste sig med möda upp i brist uppnådde de ett litet holländskt fört upp, än springande bort för att sängen. Kroppen, det kände han nog, nybygge omkring tjugu mil från det tillse någon liten favoritblomma och hade fått ett svårt slag,den var kraft- i hvilket deras landsmän slagit sig åter springande öfver till en liten lös, men själen var frisk, ned. treåring, som med sin lilla kratta put "Kära barn," sade han och lade sin Der mottogos de med all gästvän- sade den fina sandgången med en if darrande hand på den snyftande flic- skap och godhet samt förseddes med ver och omsorgsfullhet som kom en kans hufvud, jag kan icke tro att Gud den omsorg och välfägnad som deras att tro, det hela gårdens väl eller ve skall låta oss försmäkta i denna hem- utmattade stofthyddor behöfde. Häv I berott på den lilles arbete, ska enslighet Han skall i sinom tid fingo de som först kunskap om deras Det var med en egendomlig känsla föra någon vän hit som befriar oss trosbröders ankomst. De företag-1 af djupt intresse som Hubert och men under tiden gäller det att betän- samme fransmännen och de stråfsam- Eugene bevakade dessa barn. De ka hvad vi kunna göra att uppehålla me holländarne hade förskaffat sig ett voro dem för långt aflägse för att lif vet man får aldrig låta modet fal-1 slags våg genom de tjocka skogarne kunna iakttaga deras anletsdrag men som åtskilde deras nybyggen, ett de nästan inbillade sig igenkänna handelsväg, som satte dem i dem. stånd att öfva byteshandel och ett "Var viss, det är Hortense och Theo par välvilliga indianer voro färdige dore", skrek Eugene efter någon att visa främlingarne denna väg och stunds tyst iakttagelse. "Den dyre, leda dem till den franska kolonien. lille ungen måste nu vara stor nog Med måuga af de uttröttade vand- att springa omkring." kaffe rarne tycktes dock en natts hvila haf- '5 Bäste Eugene, har du förgätit va en fullkomligt motsatt verkan mot hvad Baron de Raynal sade dig?" Hon skyndade till spiseln derpå I hvad de hoppats, de blefvo först på "O, ja!" han ihågkom nu. och ryste låg en hög med snö hon sopade ha-1 morgonen fullt medvetne em sitt ut- rid hågkomsten af sin yngste broders stigt bort den och tände på eld. Men mattade tillstånd och få voro i stånd död. röken slog ner, det ville icke brinna att med Hubert och Eugene fortsätta "Dessa kunna då ej vara de våra," drifvorna lågo höppackade öfver skor- resan, som dock desse ej voro villige sade han sorgset, som om hela hans stenen. Då slog Anna ihop aina uppskjuta till en annan dag. hopp varit fåstadt vid detta hus. bänder ooh utbrast i vilda jemmer» Kanhända styrkan af deras hopp "Och hvarför icke?" var Huberts rop: var en sporre för deras fysiska kraft, glädtiga svar. "Det må hafva blifvit "Ack, skall då farfar frysa ihjäl— De fleste voro helt okunnige om sina någon tillökning i familjen, hvarom ooh svälta ihjäl! Och ingen hör oss,— vänners öden, men Hubert och Euge- vi äro okunnige. Detta kan ju vara jag tänkte nog att det var svårt att ne hade fått visshet om att deras vän- någon annan liten bror, som Gud bo i en så aflägsen vrå ingen skall ner begifvit sig till Holland och der- gifvit dig i Theodore's ställe. Låtom sakna oss en gång, ingen skall lägga ifrån satt ut för Westindien. Denna oss g& litet närmare så vi kunna se märke till att den fattiga kojan för- koloni hade kommit från Holland och dem." svunnit O. det år s& hemskt, så rys- de närde ett starkt hopp att deras De gjorde så, hållande sig fortfa ligt!" egne vänner utgjorde en del deraf. rande på bergshöjden, på det de ej Hon vred sina händer, hon stirrade IJppburne af detta hopp, hade de åter måtte förlora huset och trädgården åt alla häll med förtviflan i sin blick, utstått en dags vedermödor och voro ur sigte. och en outsäglig ångest kom hennes I vid solnedgången nära målet för sina De hade ej tagit många steg, förr hjerta nära nog att stanna. I förhoppningar. än de uppfångade något musikaliskt "Min Anna," hördes gnbben hvi-1 Nu hade deras ciceron fört dem ut ska, och hon ilade fram till honom. ur skogen, visat dem landsmännens "Ack, det är ändå godt att jag har I hyddor, mottagit tacksägelser och farfar qvar!" utropade hon, och om- åter dragit sig tillbaka in i skogen, famnade honom under strömmande en mera behaglig hviloplats för ho-1 deaf outsäglig glädje. Scener fram tårar. Inom än någon mensklig boning kun- tålde sig för hans minne, då han ta Gamle Bengt satt uppe i sin sång, I de erbjuda. V åra båda vandrare sto- git del just i denna sång. Hvar fun han hade sin stora bibel framför sig. do nu ensamma på en liten bergshöjd nos nu de, som då gemensamt med 'Min Anna", sade han, "det är ju hvarifrån de öfverskådade hela det honom uppstämt samma toner? Hu julafton i dag. Låtom oss läsa om I lilla samhållet. ru mycket hade ej sedan dess passe vår dyre frälsares födelse, ocn bedja Huru förändrad ftr ej den vy det at? Ljuden kommo nflrmare, de kun att Han måtte förbarma sig öfver obs nu erbjuder mot den vi sist fingo der- de urskilja orden af "jägarens hem och rädda oss ur denna stora fara." I af. Floden, nu ej längre en orsak I komst", hvilken sång antagligen var De bådo en stilla bön tillsammans, till vanprydnad och svårigheter, ger ftmnad som signal för de vid hemmets den åttioårige mannen och hans lilla i nu åt landskapet kanske den mest tåc-1 barnbarn. Då läste han om krabban i I ka anblick. De årliga flöden, som Sångarne kommo nu ut ur skogen, Bethlehem och den skinande engla-1 brukade ödelägga plantagen äro ej omkring ett dussin män, bärande skaran, som förkunnade frid p& jor-1 numera att befara. Höga fördåmnin-1 skjutgevär, en eller ett par dödade SK AFP AREN: ONSDAGEN DEN 25 MARS 1886. den och menniskorna en god vilja, gar tvinga floden att hålla sig inom Med darrande röster sjöngo de några bestämda gränser. Talrika kanaler versar ur den julpsalm, som slutar: föra nu det öfverflödiga vattnet i rigt "Nu menskors röst och englars chor uingar, der det är eskadligt eller till Lofsjunge den i höjden bor?' välgörande ändamål. Då sjönk den gamles' hufvud ned I stället för ödsliga kärr och moras på kudden håret lyste silfverhvitt tjuses nu ögat af vackra majsfält i som ett helgonsken kring hans panna vårgrönska, gräsrika änftar, soliga be han kastade en förklarad blick på tesmarker, hvarest den vackra, väl barnet och hviskade: "Förtrösta på gödda boskapen frodas. Honom, Han öfvergifver aldrig de De små blockhusen hafva nu fått sina." lemna plats för komfortabla, mesta- Lilla Anna tog hans hand deu var dels ståtliga landthus med verandor, s& kall hon skälfde. I täckta och omgifna af slingerväxter "Hvilken julfest!" tänkte hon. Det iför lador och präktiga boskapshus, ena ljuset biann matt på bordet, yftj passande att mottaga den rikliga Drifvorna stirrade spöklikt in genom skörden och de betande boskapsdju de små fönsterrutorna: intet ljud hör- ren des utom klockan, som pickade, och Hjordar af vackra kor drifvas hem den gamle mannens tunga andetag, för aftoamjölkningen. Husmödrar äro Ack, det var en graf, en hemsk graf, beskäftiga vid ladngårdarne, mejeri hvaröfver vinden hven och snön hopa- erna och smådjurens gårdar,barn leka de sig, och derinne sutto två lefvande och skria vid flodstranden, på de grö varelser, den ene nästan vid lifvets na sluttningarne eller i fruktträdgår mål, den andte ännu i dess första vår, darne—allt synes lyckligt, leende i väntande på en långsam och ryslig den milda aftonsolens belysning. Vå död. Vi ha ej hjerta att dröja vid en ra båda främlingar stå stumma, deras så sorglig bild, utan vända blickenen jer tan äro för fulla för att tala, för stund åt ett annat håll. (Forts.) fulla för handling. De stå stödda mot hvarandra, stirrande på denna scen, som om de aldrig kunde se sig mätta derpå. Isynnerhet ett hus ådrog sig deras uppmärksamhet. Det låg dem när mast och var både i anseende till ar kitektur och läge alla de öfriga öfver Marken gick i sakta stigan I de från floden upp mot skogsbrynet. Huset var bygdt nära höjdens topp och dominerade hela dalen. Skogen smög sig tätt intill två sidor af går den, erbjudande ett lugnt skydd mot kalla vindar och en vacker bakgrund för den älskliga villan med dess hvi ta fönster förh än ge u, gladt målade Mellan beslutet och handlingen dörrar och fönsterluckor samt Hess gick här en lång tid tillända. De pittoreska, smakfulla veranda. En funno att deras indianska vänner bör- stor, välförsedd hushålls- och blom jade fatta ett lifligt intresse för den stergård låg på den soliga sluttnin religion, de sågo utöfva ett så stort gen i förgrunden och på ena sidan och välgörande inflytande på deras sträckte sig en fruktgård, nu öfver- Indianerna blefvo ej heller nu lem- men dessa voro de enda personer,som nade åt sig sjelfve. Ett antal af våra visade sig. Något mera lif förspor landsflyktingar voro för svage af ål der eller sjukdom för att trotsa faror-1 na af en sådan expedition. Det var endast de starke som kunde företaga den och äfven af dem som bröto upp, blefvo många modfälde af en veckas strapatser, gåfvo upp försöket och I des dock vid nedre ändan af trädgår den, En äldre, eller jag kan säga, gammal man höll der på att gråfva en rabatt med spadtag, kraftiga och säkra, hvilka kanske vittnade on ste la armar men ock om en god vilja. En liten flicka på omkring elfva år (ljud från skogen, som låg framför I dem. Det var en kör af mansröster, de hörde refrängen af en välkänd fransk melodi. Huberts hjerta svall- härdar ieTjumt väntande kära. Bf isf® ST rådjur, något fogel samt ammunition och andra jagtens trofeer. De åt skiljas, en åt ett håll, en annan åt ett annat, men alla styrande sina steg nedåt '^alen, med undantag af en.som begaf sig i rigtning mot villan på höjden. Han är en ståtlig man, och till och med i denna enkla jägaredrägt förspörjes någonting aristokratiskt i hans hållning och rörelser. De resan de stirra efter honem andlöst "År det Theodore?" "År det pap pa?" utrop som på en gång bana sig genom deras läppar. Men frå gorna lemnas obesvarade. Han går i skuggan och vänder sitt ansigte så oafbrutet mot hemmet, att det ej kan ses af de ifrige spejarne. Till detta hem vändas äfven ofri villigt våra båda flyktingars ögon. Hvilken herrlig familjegrupp kom mer ej ut att välkomna maken och fa dern En ung flicka är den första hon står vid ingången med ögonen spanande upp mot höjden, under det hennes händer föra virkskaftet med raskhet och skicklighet. Nu är hon säker på att det är han, kastar arbe tet åsido och springer glådtigt ho nom till möte. Men ett rop af för skräckelse stannar hennes lopp. Bar nen från trädgården hafva lemnat sin gamle vän och sträfva nu uppför höj den för att äfven få möta pappa. Flickan i sin ifver drager den lilla parfveln för fort, han stapplar, faller och hans skrik, förorsakadt af rädsla blandad med missräkning når den äldre systerns mera nyktra öron, och hon uppgifver sitt hopp om pappas första kyss samt skyndar ned för att lyfta upp sin lille broder. (Forts. o. slut i nästa n:o.) (MEIilM Arbetet vid skolan pågår oafbru tet, ja, så efterhängset är det att det år med största svårighet som någon underrättelse kan härifrån meddelas. Hår tages mycket liten hänsigt till grundsatsen: "det går så fort det kan," utan här fordras å lärjungars ooh lärares sida att hafva allt färdigt till en viss klockknäpp. Väl kan det ta icke alltid Bke, men uraktlåtenhet måste höra till undantagen Arbets lusten har varit den bästa man kun nat vänta sig. Helsotillståndet har i allmänhet varit godt. Att i en fa milj af 150 stycken en och annan blir litet krasslig, är ingenting att undra öfver. Nu något ur nyhetslådan. För nå gon tid tillbaka bildades här ett mu sikaliskt sällskap under namnet: Gu stavus Adolphus College Choral Union. Dess uppgift skulle vara att öfva musikens sköna konst så väl genom sång som på instrument, att förhöja högtidligbeten vid skolans festlighe ter samt att hvarhelst man får sin plats i lifvet anvisad verka för sån gens och musikens höjande och för ädlande. En liten konstitution an togs, embetsmän valdes etc. ,Kmbets män: en direktör, en vicedirektör och en korresponderande, protokolls- och finan Bsekreterare. Prof. C. J. Petri valdes enhälligt till direktör, stud. B, O. Anderson till vice direktör och stud. J. Porter till sekreterare. Man har tänkt att vid skolans slut hålla en större konsert. Nu synas omstän digheterna gynna oss så, att fru Åh länder-Bergström kan inräffa här vid samma tillfälle, om ej oförutsedda hinder komma emellan. Kommer denna konsert att g& af stapeln, kunna vi ej nog eftertryck ligt och hjertligt inbjuda våra vänner att då närvan. Mera härom framde les. Det litterära sällskapet, som står förening med skolan, det Filomati ska, har slagit in på en berömvärd praxis, nemligen att egna vissa möten åt någon viss välkänd författares vitt ra alster. Så kallades ett möte Longfellow's ett annat Tegners, ett annat Whitti er's, då man deklamerade,[sjöng och läste ur deras skrifter. Det hela in leddes med en kort historik öfver för fattaren. Detta är ett godt sätt att blifva närmare bekant med stora för författares stora och sköna tankar. Naturligtvis kan icke ens minsta de len af vetenskapen och litteraturen medhinnas i lektionssalen. Vi hade så nära råkat ut för en eldsvåda här vid skolan, för ett par veckor sedan. I ett af hörnrummen i stora byggnaden hade en studerande uttagit askan ur kaminen. En liten eldglöd hade fallit på golfvet i en springa. Han klåmde sönder gnistan, men genom dammet i springan leta de elden sig väg genom spåntningen och träffade i andra golfvet efter allt utseende en af kåda genomträngd qvist Innan elden varsnades, hade den spridt sig under golfvet öfver ett par fots areal. Skadan var icke stor, omkring ett par dollars,men förskräc kelsen var så mycket större. Hade man varit i säng, hade olyckan kun nat blifva fullständig. Vi kunna ej hjertligt nog tacka Herren, att han afvärjde faran från oas. —w mit på bagftfaj^ Hvad som vore högeligen af nöden, är värmeledning, I längden blefve det billigare, då man tager i beräk ning den stora vedförbrukningen.Och sedan faran för eld hvarje minut Det år rent af underligt och en Guds nåd, att ej ens ett tillbud till eldsvåda förr försports. Skulle man vilja skaffa oss en värmeapparat? Emigrationen från skolan före den nas slut kommer väl ej i år att blifva fullt så stark som förra åren,men den uteblir icke. Inom styrelsen kommer det att afhandlas, huruvida det ej vo re klokare att Bluta skolan d. 15 maj. Inom många af församlingfarna for drar man rent af, att skolorna skola börja i början af april. På somliga ställen börjas vårterminen i distrikt skolorna äfven då. Och naturligtvis tager man i allmänhet ej våra sämsta, utan våra bästa studerande. Klasser na blifva derigenom krympta, skolans utveckling hämmad, många förlora läslusten och många tänka: kan den och den lemna nu och vänta att kom ma in i nästa klass nästa år, kan jag det Men man glömmer, att den som lemnat före skolans slut får genomgå en examen vid återkomsten. På den na beror det om klassen nås eller ej. När skall det blifva bättre? kunde man ej besluta sig från början att stanna till slut och så ställa och ord na sina angelägenheter. Förlusten blir ömsesidig. Katalogen är nu under arbete ooh ekall utkomma i senare hälften af april. Denna tillsändes på begäran en hvar som derom tillskrifver sko lans rektor M. Wahlström och inne sluter ett 2 cts frimärke. Styrelsen håller här sitt möte d. 23 mars. Vigtiga frågor föreligga till behandling, men vi vilja ej gå denna förväg, men lofva att sqvallra litet efteråt. De församlingar som önska få för samlingsskollärare torde derom snart underrätta, på det allas intressen må blifva tillgodosedda. Den hastigast* resa någon sin verkat&ld, (JordN på (.tim. ooh sala. af ten samla omtyckta Cunard-Linien. Etablerad 1840. TvA a tro afaetrllnirar 1 veokan. P«u»aa*«rareblljetter till ooh frln alla delar af Kuropft till lUffHtH priser. Ohservora ant alet tona ooh hästkrafter af våra fartyg. De största, snabbaste ooh ståtligaste skepp verlden med 16 andra endast för segling pfc atlanten. Denna Unle har aldrig förlorat en passage rars 00b Er ilen ftldsta af nu existerande, P. G. WHITIMG. 'mtmmmmmmm •31 E. Hlstkrafter Hufrudagent för Vestera, Inman Linien. iH^raro lcfonlniH för iH^Hfanrif*Ull och frno Sverige, Norgr oeh Oanmsrk. Denna vitlkiliniii llni"» nnjjar» i»fdti»Ktt Inga Irjitnnlr kreatur af inVol hIur VKXLAIt utMnlani' pft dt- fnrudmsta bankw »rli kontanta pfiininear ht'insKnda I rpkominende railt bref, knntiiHUnfrltt Wr imottaKaren ]A lians nflrmafl"" |M*tkntor, till ti vilken mim h«lst adress 1 fcikandimivlen, i-ft dat'onn inmuta kurs. KAr liiljpttor, vi-xlar i-ll«*r penriintfe orilpr vänder till INMAN LINJENS närmaste atfpnt eller till KKA1V4IH BKOWN, W1 We»t. a» Clark «t. chlraco. BREMER LINIEN. Passagerare fr&n Sverige och Norge befordras fr&n NORD TYSKA LLOYDS väl kända, snabbg&ende Ångare på 9 dygn. NORD TYSKA LLOYDS Ångare äro: Biljettpriserna äro: Från Göteborg, Malmö, Btookholm, Chri stiania, Köpenhamn, Chiintiansand, 8ta vangerlocb Bergen till New York...»f 18.00 FrAn New York till n&gon af ofran nämnda platser .$18.00 Tur ooh retur biljett ....... .. ....,._fM.OO Passagerare med BREMi'ii J_1NIEN undvika den obehagliga och osäkra reean & sm& ångare öfver Nordsjön. OELRICHS it, CO. AGENTER, Mi nneapolts. för wwi",' .ipppw^wm^' -wmusp tmm HQLMBKRC SV1NBZA BOKHANDEL 119 QU&MATI., Chicago Hliaoii FTTél A T« A FDELH1NQ' 7th str„ St- Paul Biblv och Hiaa Vi tillhandahålla ett stort och vikorteradt lager al 8vennk.«. ii*er i literaturens alla grenar, och taga vi osa friheten särvkildt om nämna r.ågr» fil böcker, fåaom* tji Tsttaamies: "Melius Bibelverk," med oeh utan Done verldsberömda illustrationer "Fjellstodta Bibelverk "Bibelkommissionens dfver aättiting" samt "Fosterlands Ht i felsen, Brittiska och Utländska BibeUällRka^pete Biblar ooh Ny» Testamenten. UPPBlMBIAK-liOCIiBli: Resettli lietrakteimer för kvar dag i[årsL Arndt* Sauna Kristendom, Kristens och Krfotinnaft Kesa Manna fifr Huds Barn, iiom&rebrefret, af ttoeenius, (Materbrsfret, af Luther, Habbatsstander i tierantei, (talets Arfeetaa, Postilior af olika författare, aåaom: Arndt, Beskow, Ekmanaon, filfvlng, Eau nnelson, Hartm, Hoof, Janson, blad, Linderotb, Luther, Nohr» borg, Hpargeon m. fl. S0NDAGSSK0L-L1TTERATUR. "Martjrhistorien," "Lifebilder ar .Kj" kans historia." "Daggdroppar för 86ncU«i skolan," "Julgrans be rättelser," "Lr aning (5r hemmet," "Min lilla vrå," "Byskonnn gen." '-Två julaftnar," "Vår Herreshaadt* langare," "Väfvaren i Naumburg," "Jeru salems fall," "Hyddan på hafastrandsn,' 'En familjeetjerna," "Nytt Barnbibliotek, 'Miwionsberätteiwr för Barn," samt fSi jande böcker af den välkända signaturen A* L. O. £.: Högmodets fångar, Herdeko nungen, Landat]^ ktingar i Babylon, Befri elsen ur Egypten, Begem öfver Midianitor na, PA hemvägen, (iuldperlor, Htrid oeh Frid m. il. MUS1K-BÖCKEK/: Ab' feltn Hånrcr, Pilgrim* Hanger, Lam rnetH Henilandc ocn Ahnfell* Hänger. HemlanuH, Ahnfells ocli Pilgrims Hånger I utt band (.'horHÅnger för manaröflter engelsk och svensk text, med musik af Ounnar Wmntrb«rg Hvenska Psalmboken med dew koraler Barnvännerm Lyra HAugbok för Hondage skolan och tirnnuet HAng Alou»^ Nytt oeh GammHlt ni. ii. Texten till de flesta af des* sångbödtw •äljes äfveu närskildt.! 1886 ARS Svenska Almanacka hnnes nu tillgänglig i bokhandeln. Vifc köp af 100 Btjcken leuinas stor rafrstt. Särdeles fBr äro följande värdefulla arbeten: VEGAS FARD Kil IN G: awihm OOH EUROPA, af Prof. A. E. Nordenskiöld. MIDNATTSSOLEN» LAND.) Sommar- och Vinter-resor i Hyerige, Lappa land, Norge och Norra Finland, af SVENSKA FOiiKBT 1 helg ooh söken, i krig o^h fred, hoMiaa •eh ute, af A. Strindberg. RESEMINNEN från Egypten, Sinai och Palestina, af G. E. Beskow. Adinas Bref, eller Herren af Darl4» stam MAETIN Z.TJTSXR Kyrkohwtoriflk Lifsbild från Reformatio nens förata Årtionde. Af Dr. August Wilt (lenhabn. Ett värderikt minne från det fyrahundraåriga jubileet 1383. Pris i fin klotb. 86c. FULI/JTANDIGABT1 för Svenska folket i Amerika. nKra 400 sidor. Pris $1.00 port 10 cts.f innehållande: BREF OCH AFFÄRSHANDLIN GAR, omkring 200 sidor. EN LITEN LATHUND, 100 sidor. Af ven finnes omkring Innehåller: Svenskt, Amerikanska, ea— gelska och metriska mynt- mått- oeh Yigt förhållanden och der jemförelse, jemte ln tresee- stycketals-, trävara- oeh flera andra slags tabeller. HANDLEDNING I ENKELT OCH DUBBELT BOKHALLERI (på engelska ooh svewik») omkring 100 sidor. A nand ett stort urval af Fotografi-Albums till billigaste pri»*. Adressera: Xngberg dk Holmberg SI K. 8XVEINH ST«S 91. Paal Xiaa 1