Newspaper Page Text
7,fi00 6,600 5,600 5,600 6,300 torhafvot ooh *fifvortrilflradt raed beqvftmlijchct för rarne Vexlar utfänlnx till Ift^sta prlB. ni köper ti i 1J ft or Henderson Brothers, 4* S. Clark Str. Chicapro, |)|., och 41 Wash. Ave. y., Minneapolis, Hinn. A. HariiAN Soandln Hank. H. O. Wash. Ave. S. ooh 1*. I1ran of Ii till Swriirp. orh lian mar k. Allan 4k Co.. Ti La Hall» btr*«t, Chicago. Chat-J. Sundeli, Maunder. Htrurla Umbrla Orefron Bervia AnranlR Oephalonli Pavonla Catalonia Gallia Bothnia Soythia 8,000 8,000 8,0 0 ti,600 10,500 5.600 6,600 6,600 6,000 4,600 4J00 4,667 4,667 rare ooh tr HOraet af Clark ooh Randolph ate., OHI6AOO, ILL. Från Göteborg, almf), Stockholm, Chri stiania, Köpenhamn, Chiistiansand, Sta vangerloch Bergen till New York...»$18.00 No. S Bowling Green, New jTotk. Oman American Bank of Ht. Paul Edautf Elchnorn, Aftntar Minneapolis. fSr P. P. »wensen, Minnesota. 100 Washington avenne, Minneapolis, Minn. H. I. Meier, Savings Bank of St. Pan!, 8t. Paul, Minn. »SI E. 7th str.. St Paul Hlan Krtaleitfl ocb Kr i* tin nas Jtosa Manna för (tud? ilaru, PRESENTER VEGAS FA III) KBING: AMI» OCH KUKOPA, af Prof. A. E. Nordenskiöld. af J. H. Ingrahant. Pris |1.80. \n\n ELLER ADEL SAD OCH RIKA KARFVAR. BERÄTTELSE Ai1 EMILY NOMNEN. (Forts. fr. föreg. na) DI. Jalottan. Dei' itfåén tidi«r morgonstnnd. Må nen glittrade klart som en silfverskfi ra, och en hftr af stjernor tindrade som tusentals jul-ljus p& det mörka himlahvalfvet. Och jul var det ock så juldagen hade redan intrftdt, ehu ru det flnnu var långt före grynings stunden. Framför oss ligger en insjö, helt och hållet tillfrusen och betfickt med snö, som för ett par dagar sedan fallit i stor ymnighet. Skogbevåxta berg sluttningar resa sig kring dess strän der men hvad ör det, som man plöts ligen varseblir på deras höjder? Ur den mörka barrskogen skymtar ett ljus fram år det en vandrande stjer na eller ett irrbloss? Nej, der syns ett annat,—ånnu flera,—från alla håll glimra de klara ljusen ur trådens mörker, svftfvande fram i alla möjliga riktningar, och kastande ett rödt sken på de bleka snödrifvor, hvilka ligga tungt på hvarje gren. Småningom samla de sig vid sjöns stränder, och nu ser man att de fladd rande stjernorna 6ro bloss, burna af raska bönder,hvilka med sina hustrur och barn kommit från aflägsnare trakter för att öfvervara julottan iden gamla vackra Klarsjö-kyrkan, som glimmar i det svaga månskenet på udden derborta. Och hår syntes ej blott fotgängare, hvaraf många kommo på skidor, utan fifven slfidar med klingande bjellror och bondhustrur i brokiga diågter Butto insvepta i fäll, med ett par barn i knäet och andra instuckna här och der emellan, under det att farsgubben körde. Det var en vacker syn, når hundratals gående och åkande pas serade öfver sjön från alla håll, och de sprakande facklorna lyste mot den mörka bakgrunden och upplyste snön vida ikring, under det att bjellrorna klingade, piskor smälde och glada rö ster tillropade varandra en vänlig "god morgon". Men plötsligt tystnade hopen och en högtidlig stämning inträdde, ty långt öfvev sjön i den klara, kalla morgonluften hördes klockornas mäg tiga toner från kyrktornet på kullen, hvilka i dofva, dallrande ljud förläng des af ekot i bergen. Tyst samlade sig allmogens skaror på stranden, långsamt vandrade de uppför kyrko backen, der de möttes af folk från herregården och torpen i närheten, och snart hade alla infunnit sig i Her rens hus, der de gamla messingskro norna voro tända, och gula vaxljus brunno i långa rader längsefter bän karne, under det att- allmogen upp stämde sina lofsånger, och den grå hårige prosten tolkade dagens höga betydelse. Når gudstjensten var förbi, och man begaf sig ut ur kyrkan, höll so len just på att gå upp öfver bergens topp. Bondfolket éamlade sig i grup per på kyrkogården, önskande hvar andra en god jul, och de bugade sig och nego när en äldre herre med sin unga dotter vid armen kommo ut ur kyrkan, under det att en vacker släde med tvenne frustande gråskimlar, be täckta med ett prydligt rödt nät, körde fram, hvarpå den unga damen insveptes af betjenten och kammar jungfrun i en mjuk björnfåll, den gamle herren satte sig bredvid henne, och det bar utaf med rask fart "Det år vår patron på Klarsjövik", sade en utaf bönderna till ett par långväga resa öde. "Han har nu varit bortrest en längre tid men man får sällan se honom, till och med när han är hemma. Det är en högdragen herre, kan ni tro och hans dotter är en sådan liten fin fröken, så man skulle knappt tro att hon kunde andas samma luft som vi andra stac kare." "Förlåt", sade en lång bonde, klädd i en hvit vadmalsrock, hvilken just då vände sig till den talande, "jag är främmande här på orten kan ni säga mig om en gammal torp are som heter Bengt Thorsson var hår i kyrkan,eller hvar han bor?" "Nej", svarade den tilltalade, "jag har inte sett honom i kyrkan i dag men han plär alltid vara här." "Jo," sade en vacker, sjuttonårig yngling,som hört frågan,"jag har just lagt märke till att han icke var med otteaången i dag hvarken han eller bans lilla barnbarn. Månne gubben kan vara sjuk? Han är mycket gam mal." "Saken år den," sade den långe bonden, "att jag har ett litet paket till honom en psalmbok och ett par små saker, som hans syster gaf mig. Hon dog, stackars gumman, för ett par veckor sedan, och jag,som var hennes närmaste granne, lofvade att sjelf öf verlemna dem till gubben, med hen DM sista helsning men jag lmn«ia inte komma förrän i dag." "Nils Lindmark visar er visst vå gen, han bor nårmast," sade en utaf bönderna. "Ja, det gör jag gerna," sade yng lingen, "det är en sådan hedersgubbe! Se här, till venster, åt den smala dal gången derborta, bakom granarne. Här ligger djupt med snö, men vi komma nog fram ändå, ty i går körde de med snöplogen så långt som till Mossebacken". De gingo raskt fram. Flera bönder hvilkas våg gick der förbi, sällade sig till dem. "Nu få vi straxt se torpet", sade Nils, "derborta under berget ligger det Men—hvad år detta? Det syns icke till" Alla sågo sig förvånade om efter den lilla stugan de ville knappt tro sina ögon men säkert var det att den var försvunnen och i dess ställe syn tes en stor, hvit snödrifva, som körd af yrvädret genom den smala dalöpp ningen, hopat sig mot bergskanten och begrafvit både det låga torpet och dess invånare under sitt kalla, glänsande täcke. Nils stod ett ögonblick liksom för stenad det blef en stor uppståndelse bland bondskaran. "Hvilken olycka! Stackars gubbe! Stackars barn!" ljöd det från alla si dor. "Fort, gubbar!" Hit med spadar, yxor, allt hvad man kan hitta på!" utropade Nils. som genast hemtat sig, och snart börjades gräfaingen med all magt. Ryktet om att fader Bengts stuga blifvit insnöad flög som en löpeld ge nom bygden, och från alla håll sam lade sig landtfolket för att hjelpa till. Men arbetet var svårare än man trott, ty snömassorna voro djupa och hårdt tillfrusna. Aldrig hade man haft ett sådant arbete på en julmorgon dock här var det fråga om att rådda men niskolif. Inspektörens unga son stälde sig i spetsen för de gräfvande. Han arbetade så att han fick kasta af sig sin nya söndagsrock, och stora droppar runno ned från hans panna. "Hvad var det?" ropade han plöts ligt. Man trodde sig höra dofva jemmer rop nedifrån, och nu gälde det att gå på med förnyad ifver. Man gräfde och grfifde och kom ändtligen på den lilla smala dörren. Derrinne var det tyst som döden. Dörren höggs upp. Dagsljuset ström made in i det mörka rummet då iick man se lilla Anna, som låg framför tröskeln, afsvimmad. På bordet stod ett i pipan nedbrändt ljus, Bom just slocknat I ena vrån såg man gamle Bengt ligga utsträckt på sin säng. Kn solstråle föll på hans ansigte det var så blekt, så stelt —han hade ock så slweknat den gamle mannen var död. (Forts.) HU6ENQTTERNA, ELLBR HJELP I NÖDEN. BerKttelse frftn de franska protestanternas för följelsedagar. Fria engelska originalet öfversatt IQr Sk. de Miim. StoU Tidning. (Forts. fr. föreg. n ar.) Nu komma två äldre medlemmar af familjen i sigte. Den ena en liten, spenslig, eterisk gestalt med gyllene, krusiga lockar, hängande ned på hals och skuldror. Den andra mörkare, längre, mera vördig, med ett litet barn i sina armar. De nådde just porten, då fadren hade satt ned det barn, som först uppnådde honom. Han tager nu den lille i sina armar, böjer honom skrattande och sjungan de högt i luften, under det den öfver sålla modren med stolthet betraktar dem. Den nedgående solens sista strålar falla just nu på hennes ansig te. Hennes son igenkänner genast dessa ögon, fulla af kärlek, detta mil da, strålande anlete. Han lem nar morbroderns arm och flyger framåt Andfådd af sin ifver, nåstan qvåfd af glädje, kan han knappast få fram or den: ''moder, moder I" Vid detta vilda passionerade utrop Tända sig alla om. Han har nu upp nått gruppen och kastar sig om mo drens hals. Hon år oförmögen att tänka, oförmögen att med sitt för stånd fatta någonting, hon endast känner att hennes dyre, älskade son så länge förlorad, återigen hvilar i hennes armar. Hon ser endast dessa mörka ögon, så fulla af kårlek, blic kande in i hennes heta, ymniga tårar af lycksalighet fallande ned på hen nes kinder och hals hon hör ej Pau line's glada men lugna helsning till Hubert, ej Theodores utrop af öfver raskning hon endast hör denna låga, ofta upprepade hviskning: "Mor, min mor, min egen dyra mor." Hon hän ger sig snarare fast vid honom, ån han vid henne han har blifvit så stor så stark och manlig hon darrar, så att hon ej kan hålla sig uppe, hade hon ej hans stöd och dock hon kan knappast förstå hvarför hon darrar, knappast fatta hvad det år,som fyller henne med denna sållhet. Hennes makes röst, som hviskar i hennes öron, återför henne det ur ex- halterade tillstånd af hänryckning, hvari hon varit försatt "Dyra Marie," säger han, "»kall ej jag få mottaga vårt barn*" under ett tåreflöde, som gif ver utlopp åt hennes kånsloöfverspånning, lossar hon sina armar och gifver honom sin fader. Nu får hon slutligen magt att tänka och kan gifva Hubert ett ord, ett handslag. De små flickorna hafva dragit sig tillbaka, hälft förskrämde. De kun na ej fatta att denne långe man år deras egen Eugen de äro mera böjde för att erkänna Hubert än honom. Morbrodren är den minst förändrade. Och Eugene kan ej annat än le åt den fruktan han nyss hyst, att den dan sande lilla elfvan i trädgården be stämdt måste vara för stor för att va ra Hortense, då han nu fick kyssa henne som den lilla Aimee, hvilken han lemnat som ett litet litet barn. Han ser med beundran på sin äldre syster fina figur och mildt rodnande blygsamma anlete. Den lille treårige Hubert börjar nu knota, emedan pappa ej ännu bevir digat honom med en blick. OA dil len återger hans klagan i mera starka och mera obegripliga ljud. Bernard har nu lemnat sin gråfning och kom mer upp i det ovissa, men glada hop pet att det främmande som väckt en en sådan uppståndelse, möjligen kan vara hans egen "Herr Eugene han kan ej finna ord för att uttrycka sin beundran öfver gossens växt, hans vackra, manliga och öppna anlete, hans välbildade, kraftfulla lemmar. Och Jeanne Lajou, som på något mystiskt sätt fått nys om förhållande håller sina flickor sysselsatta med tjogtals olika göromål, allt för att få en den mest delikata supee färdig för så väl komna gäster hon är sielf med om att göra brasan i förmaket så vär mande, lysande och inbjudande som möjligt, hvilket är det minsta man vid en sådan högtid kan göra anspråk på. Nu har sällskapet begifvitsig inom hus fråmlingare se med beundran på hvarje sak, med ögon som uttryc ka huru länge de varit afvanda från det civiliserade lifvets lyx. De visas in i ett praktfullt förmak, ej blott komfortabelt utan prydligt och väl möblerad t, Visserligen är allt "hem magjordt" men Marie's smak och Ber nards snillrikhet hafva samverkat till åstadkommande af de beundransvär da resultaten. Det är med egendomligt blandade känslor våra främlingar se sig om kring. Det är behagligt att återkom ma i civilisationens sköte, men för Hubert har alltsammans återkallat en sådan rad af minnen från gamla tider och af gamla vänner, som han aldrig mera kan återse, att behaget och glädjen äro blandade med sorgsen het. En stor, praktfull bibel möter snart deras blickar. Huru begärligt fatta de ej denna skatt! De begära den ur hvarandras händer oupphör ligt på det de med egna fingrar må få bläddra i de dyrbara bladen, med egna ögon må få låsa dessa versar, som de haft i minnet och somså efta uppfriskat deras själar. "O, hvad det är, att ännu en gång hafva en egen bibel"! säger Hubert, i det han omfattar den, som Marie tyst lagt i hans händer. "Men Gud talade till dig med sin egen röst, då du ej hade Hans egna skrifna ord," försåkrar Pauline på sitt lugna, förtroendeväckande eätt "Ja, talade till mig genom minnet af Hans dyrbara ord", svarade han med tacksamhet "Jag visste ej om tillförene huru mycket jag kunde ur minnet upprepa af denna bok. Det var som om Herren Gud sjelf öppnat för mig nya, förut dolda minneskam rar hvarje dag." Nu båres supeen in. Hvilken su pee sedan I Hjertlig hängifvenhet och glädtig omsorg hafva närvarit vid dess tillredande, den är också så dan som ett vanligt legohjon aldrig kunnat åstadkomma. Bernhard och Pierre Lajou servera den. Laious hafva nu ett eget hem, men deras tillgifvenhet och vördnad för deras forne herrskare och herr skarinna äro oförändrade. Jeanne vill fortfarande fullgöra alla de sysslor hon anser för tunga eller oangenäma för Marie och Pauline, och Pierre ar betar mången timme i Theodore's trädgård och på hans åker, hvarom egaren år i okunnighet Jeanne har tillredt alla dessa kötträtter, hvarmed bordet är dukadt, och det är hon och hennes dotter, som nu komma in för att lägga de små gossarne till bädd, på det att de äldre må kafva sin fri het Af porslin och stensaker kan ej ån: nu kolonien skryta, men dessa trfi spillkuncar och tallrikar äro frukter af Bernard's handaslöjd, och genom de varierande,pittoreska och stundom fantastiska bilder, hvarmed de äro utskurna, erbjuda de mera nöje och behag än den finaste servis af kine siskt porslin kunde göra. Rummet upplyses endast af den sprakande brasan. Men dess glada sken är så hemtrefligt så öf verens stämmande med scenen för öfrigt att de ej det ringaste sakna ljos och lam por. Att beskrifva de yttre tillbehör, ••m bidrogo till våra vänners lycka 8KAFFÄREN: ONSDAGEN PEN 1 APRIL 1885. och trefnad, är väl en lätt sak, men huru kunna gifva ens en föreställning om de ljufva känslor, hvarmed de olika medlemmarne voro uppfylde? huru kunnna på någon vågskål mäta den tacksamhet den kärlek, som lig ger i föräldrars och barns, bröders ocb systrars blickar och hjertan vid tanken på att den gode Guden åter fört dem tillsammans? Kunde man följa med och lyssna till de beråtlel ser de i tur förtälja, skulle flera voly mer kunna fyllas dermed. Huru 'le ras hjertan klappa, deras ögon fyllas vid omnämnandet af alla faror, alla lidanden! Med hvilken ljuf suck hänga de sig icke alla fast vid det medvetandet att de nu äro alla åter tillsammans i detta hem af frid och ro! Men åfven en sådan lycklig sam mankomst måste hafva en ända. De trötta vandrarena måste gå till hvila Bernard kallas in, och med hela sin familj omkring sig slår Theodore upp bibeln och läser den 107 :de psal men. Huru deras hjertan fölia hvar je ord, huru innerligt bära de genom egen erfarenhet vittnesbörd om Guds aldrig svikande beredvillighet att hö ra och hjelpa sitt folk! och när de sista orden uttalats, liksom genom en gemensam oemotståndlig impuls, hö jes hvarje röst att upprepa de orden "Guds barmhertighet." Ja, huru mycket hade ej hvar och en fått erfara denna barmhertighet! Guds barmhertighet mot Hubert den trosstarke,den i grundsatser fäste man nen, som hade kunnat motstå hvarje försökelse, hvarje sorg, så att hans lif och glådje i Gud aldrig bleknat Guds barmhertighet mot Theodore, förlå tande dennes affällighet, vakande öf ver honem under hans afvikningar från den rätta vägen och under hela den länga mörka natten af förtviflan och otro och slutligen återkallande ho nom till kunskap oui och gemenskap med Gud. Guds barmhertighet mot Bernard, som grånat i gudlöshet, le dande honom så kärleksfullt till Sig och gifvande honom ett fullt mått af nåd och frid. Guds barmhertighet mot Marie, den milda, uppoffrande qvinnan, fråntagande henne allt jor diskt stöd endast för att tvinga henne att mera fullkomligt stödja sig på Honom, stärkande hennes svaghet gifvande åt hennes räddhåga mod, och så ömt och oupphörligt sörjande för hennes säkerhet. Guds barmher tighet mot Engene, för hvilken Han uppenbarat sig i dennes fångenskap, tagande honom i sina armar, bärande honcm i sitt sköte, varande för honom fader, moder och syster. Guds barm hertighet mot Pauline hvilkens lugna, fasta tro hade så litet behof af att ge nomgå lidandets och försökeisens skola, hvilkens veka förstånd ej kun de hafva dragit någon fördel af denna skola, och som derför hade blifvit så ömt bevarad från det myckna de an dre måst ut st A Guds barmhertighet mot den blygsamma, tålmodiga Hor tense och den yra, muntra Aimee, i det den ena blifvit förd till förtröstan och tillförsigt genom all den Guds godhet hon fått erfara, då deremot den andra blifvit väckt till eftertanke genom de faror hon fått genomgå. Ack, ja, i sanning, väl kunde deras hjertan svälla af tacksamhet ocb gläd je, då de åter och åter enstämmigt och med salig hänryckning upprepa de orden: "Guds barmhertighet Guds barmhertighet". (SLUT.) Ur de fattiges v er Id, En folklifsbild. För icke så långe sedan bodde på torplägenheten Yarna Lidhults soc ken, Suanerbo en idog och sparsam man, som till följd af sitt yrke var känd under namnet "Skräddare-Jo nas." Han hade jemte sin familj all tid slagit sig fram i de mest knappa omständigheter samt fått nöja sig med umbäranden och motgångar af hvarjehanda slag. Något särskildt boningshus hade han icke haft råd att uppföra, utan hela familjen måste bo tillsammans med kreaturen i den bristfälliga och kalla ladugården. följd af ett sådant lefnadssätt undve ko de alla menniskor, hvarför de också blefvo allt mer och foik skygga samt antogo vildars seder och bruk. Så kom efter årslånga hemsökelser af köld och svält åfven sjukdom i den olyckliga familjen och hustrun ryck tes bort från den sörjande makens si da. Då blef nöden större fin någon sin, ty jaannen hade nu ensam fle re små barn att försörja. En och annan gång måste han derför uppsöka sina så godt som okända grannar, nemligen då nöden blef som störst och lifsmedel tröto i hem met Bettleriet var honom dock högsta grad motbjudande,men då nå gon gåfva erhållits var han den tack gammas te af alla. Slutligen blefvo barnen så stora,att de kunde försörja sig sjelfva och den sramle lemnades allena i sitt torftiga hem. Men då var han redan så bru ten af ålder och lidandeD,att han icke kunde förtjena sitt lifs uppehälle, utan måste afyttra det lilla bohag som fans och sedan svalt han ihjel. Så påstå åtminstone många af de g^mle, som kände denne armodets son. Han föredrog döden framför att ligga kommun eller andra till lastEn hjelte i sanning, fast historien icke förvarar hans namn. Då gubben samlades till sina fä der, hade emellertid sonen Salomon af sin ringa drånglön redan gömt ihop en liten sparpenning, så att han kunde öfverta' torpet och bygga en stuga på platsen. Nu blef ett rast löst arbete{med jordens förbättring, och mången stenbacke förvandlades till uppodlad åker. Alla göromål för rättades dock på egen hand ocfy utan qvinligt biträde i hemmet: han laga de sjelf sin mat och skötte sjelf om sina djur, som mest utgjordes af får och bin. Åkerbruk och ladugård äro nu i det bästa skick, och genom om tanke och sparsamhet har mannen io ke allenast betalt sin lilla jordtorfva, utan derjemte fått så mycket pennin gar öfver, att ett par tusen kronor äro utlånta i bygden. För en ringa för tjenst åtar han sig ofta att gå milslån ga vägar och är så noga, att han der vid icke sliter skodon utan går barfo tad, ända tills frost och snö ovilkorli gen hindra honom derifrån. I sitt eremitlif har Salomon nu så förälskat sig, att han troligen aldrig vill förändra detsamma. Man fruktar derför, att han, trots sin oberoende ställning,på ålderdomen icke kommer att må stort bättre än fadren, ty den under stäudigt iliåttkommande af fa drens nöd med feberaktig ifver för värfvade penningen har blifvit honom så kär, att han,förr ån att minska den samma, nekar sig det nödvändigaste för lifvets uppehälle. Dock kan man af hans exempel lära, hvad Jfl.it och sparsamhet i förening med en kraftig vilja äfven under de minsta omstän digheter förmå åstadkomma. Jobs bok 33:15—17, I närheten af filberfeldt i Tysk land bodde tvenne kristna, som voro mycket förtroliga vänner. Den ene af dem, sem hade en verldsligt sin nad hustru, blef sjuk,och på sin döds bädd tog han det löftet af sin vän, att denne skulle besöka hustrun,bedja för henne och icke försumma något till fälle att förehålls henne Guds nåd,så dan den år oss uppenbarad i Jesu Kristi person och verk. Då han blif vit död,besökte vännen enligt sitt löf te hans enka, och så länge hennea sorg varade, mottog hon gerna hans besök och lyssnade villigt till de san ningar, som han förehöU henna Ti den försvann ooh efterhand, i den mån såret bökade att läkas, blefvo hans besök mer ocb med besvärliga för enkan. så att hon slutligen sade honom öppet att han lika så gerna kunde vara alldeles borta,så framthan icke ville välja något annat och ange nämare ämne att tala om.. Nedslagen men icke förnärmad,upphörde liaD du med sina besök. Cock fortfor han att bedja för henne. Emellertid glömde han henne all deles efter någon tid, till dess att han efter två års förlopp plötsligt vakna de en natt och kände sig mycket illa mående och betryckt till sinnes. Bland andra saker, Bom han nu kom att tän ka på, var fifven hans aflidne vän och dennes enka, ock med djup bedröf •else bad han Gud om förlåtelse för den stora synd han hade begått ge nom sin efterlåtenhet och försum melse att bedja för henne, hvarige nom han också hade brutit sitt löfte till vfinnen. Följande morgon var han tidigt up pe och, oaktadt han hade en hel mil att gå,ankom han redan kl. 6 på mor gonen till enkans bostad. Han ringde på och frågade: "Kan jag få tala med frun?" TjenBtepigan såg förundrad på honom, och gick, men kom strax tillbaka och sade: "Var så god och stig in. Frun har just längtat efter att tå se er, ty hon ligger för döden." Till sin öfverraskning och stora glädje fann henne full af fröjd ooh frid i tron. Hon räckte honom han den och sade: Ack, jag har funnit en frfilsare, och det just en sådan, som jag behöf de." Nu bad han henne, så vida hon icke vore för svag att sfiga honom,huru hon hade blifvit omvänd, ooh hon berätta de då följande: Innan hon somnade natten förut, kånde hon sig mycket orolig. Slutli gen somnade hon ooh hade d& följan de dröm. Det föreföll henne som om en vagn körde upp till huset Tjenaren sprang ner från kuskbocken, öppnade vagns dörren och sade till benne,att hon var bjuden till Konungasonens bröllops fest, men att hon skyndsamt skulle kläda sig, enär han icke hade tid att vänta. Hon sprang då till sin gar garderob och tog fram sin bästa kiftd ning, men just som hon var i begrepp att taga den på sig, så föll den till sammans i stoft och aska. Med den andra och tredje klädningen gick det på samma sått. Tjenaren ropade: "skynda er, eljest resa vi." Hennes egen tjenstflicka sprang då in i vag nen och dörren slogs igen. Då hon hörde, huru vagnen rullade sin våg sjönk hon ned, öfvervåldigad af be dröfvelse och skam. Huru lfingehon låg sålunda, visste hon icke, då hon väcktes af en röst som sade: uti in gen annan ån i Jesus fins salighet och rening ifrån synden. Då hon vaknade stod drömmen lef vande för hennes själ, och hon kände sig öfverbevisad i sitt samvete att hon var en förlorad syndare, obeqvåm att ingå i Guds rike. Men hon ropa de till Jesus, att han ville förlåta hen ne hennes synder och rena henne i sitt blod, fann förlåtelse och frid och hon dog några timmar derefter förvissad om evig salighet Mot dålig matsmältning använd alltid "Allen's Iron Tonie Bitters." All äkta bår signaturen J. P. Allen, druggist, 81 Paul, Minn. Ålt&rtafior och kyrkodekora tioner utföies till billigaste pris af J. F. CARLSON. 626 Jackson str. HT. l'AUL MINN. OBS. Godt arln?te garanteras 1 ANKAR-LINIEN. Stor PrinnedsKttuing till ooh frAn skandinaviska hamnar flfver •LACCSW ork LIVERPOOL med direkta AngbAtar, hvilka Äro •törsta ooh mest RON VM A, B—n. Frälst genom en dröm. sig bland de ut utstyrda cli|raiit_ Inaan utstyrda på Atlan In nsyn till vänd annorstädes hän- ed«r till vftra agenter i V östern eller till General till Agenter, PSTlll- Bntik W. Wilson, of Minneapolis, hörnet af Hennepin ock Washington uvo., Minneapolis, Minn. Nn.n Nu.HON our. ri .VHibloj 8t. St. 1'anl ALLAN LINIEN. ru' Wr HRgt'i'iirni' i-injirii«'i'Hill ut liku låRf* »oiu metfluV gon annan I.inic. FOr viiWir» uiipglftar rAnd» man Uen. V«t Den hastigast* reoa nåfoa ila T«rkit|ld, gjorde* p* l.tUa. wk S» ml*, af 4en musla oattjekt* Cunard-Linien. Etablerad 1MO. Två a tre aftegllngar 1 veckan. PMaajrerarebllJettor till ooh från alla delar af Kuropa till lilgata prlnur. Observera antalet tons oak klatkrafter af v&ra fartyg. Tont 14,000 :i4,oou ia,ooo Qlatkrafter 10,600 De stfirsta. tnabbaate ooh stitllgaate akepp 1 verlden med Ifi andra endaat för Mgllng pk atlanten. Denna Unie har aMrlg ffirlorat den en paeeace- HJdata af mi extiterande, F. G. WHITIMG. Hufvudagent för Veetern, Inman Linien. befordrat* for UfrtUKtr kreatur liigytft iiriHtill och trftn Sverige, Korg* och nasmark. Denna villkflmla liuii-H Ankarn inedUK" lnK» nf nrtgot VK\I'AK utf lriiiwli' j».1 de fnraftmata hanker och kontanta )n'niiiniriir hemsÄnri» i n»kommend» railt l.rcf, koBtnaiMritt f.r iniottiiKaren pA bana nitriniLxle postkontor, till hvilki-n houi liHut adn»# 1 Skandinavien, -ft« ilairenf lflpsta kurs. FYr liilj'Hter, vox lar ell^r pwmiinKo order v&noer till INMAN LINJENS närmaste a«ent ell«r till HJASI LN BKOWN, UR».'1, H» Clnrk Mt-. I lilrego BBBNK2R LIMEN. Passagerare från Hverige ock Norge befordras från BREHEN *111 NEW YOBK å NORD-TYSKA LLOYDS väl kända, snabbgående ångare på 0 djgn. NORD TYSKA LLOYDS Ångare äro: ODER, DONAU, EM8. ELBE, MAIN, NECK AR, WERRA. EIDER, FULDA. af 3,500 och 7,000 tons drägtighet af i,000 och 8,000 hästkrafter: Biljettprisernt» äro: Från NewYork till aågon af ofvan nimnda platser ..$18.00 Tur ooh retur biljett ...$56.00 Passagerare med BREM ii AUENTEK. H« CHaawMBliu AOo, Chleaffo, (fteaaral Waetem Agaata. tHOLMBfiKV BVSHSZA BOKHANDEL 119 CfttfiAn.. CMsftfo lllinii ITUAXUklDELMNO' Vi tillhandahålla ett stort oeh vikorteradt lager at Svemkn Bower i literatureng alla grenat, ocb taga vi OM friheten aär?kildt om nämna några fll *-1 böcker, eåaoa* SUtr Hk In Taiuieita "Melina Bibelverk," med och ntan Dorea verldaberömda illustrationer: "Fielldtadl# Bibel verk Bibel kommuBionena öfrer* sättning" samt "Fosterlands Btifelsana, Brittiska ooh Utländska Bibelsällskapets Biblar ock Nja Testamenten. UPPBYGGEUiK-BOCKBB: Rasenll B«trakt«i»er för hvar Jag i [Aret. Arndts Sanna Krlst«nlen, Komarobrervet, af Roeeniug, Walaterbrefrot, af Luther, Sabbatostnntfer i ttemmei, Witt Arbetta, Poetillor af olika fttofeltare, sånoni: Arndt. Beskow, Ekmansoa, Elfvine, nnelsea, Har ni», Hoof, Janson. Liad blad, Linderoth, Lather, Nekr* borg, Spnrgeoa m. fl. S0NDAGSSK0L-LITTERATUK. "Martyrhistorien," "Lifsbilder ur .Kj' k ans historia." "Daggdroppar för Söndags skolan," "Julgransberättelser," "Linniag (ör hemmet," "Min lilla vrå," "Brakonnn gea." ''Två julaftnar," "Vår Herres handt? langare," "Väfraren i Naumburg," "Jeru salems .fall," "Hyddan på hafsstrandan,' "En familjetitjerna," "Nytt Barnbibliotek, "Missiousberättelser för Barn," aamt fSj. jande böcker af den välkända signaturen A, L. O. E.: Högmodets fångar, Herdeko nungen, Landxfljktiagar i Babylon, Befri elsen ur Egypten, öegera öfver Midianitar na, På hemvägen, Quldperlor, Wtrid oeh frid m. fl. MUSIK-BÖCKEK': A h' elts Rånrer, Pilgrim* Hanger, Lam met* ilfuiland* och Ahnfdt* KAnfler, Hemlands, Ahafeltsoch PllgmiH KAti^er ett band Chorsånger för maunröster. DAVIDS PSALMER, engelsk och svensk text, med musik at Gunnar Wmntrberg Hvennka Psalmboken med de«H koraler Barn vännens Lyra HåagLtok för Hondag» xkolan ooh hemuiel Hång Album Ny ti ooh Gammalt lu. ti. Texten Ull de desta af desaa säljes äfven wunkildt.! &88B Ars Svenska Almanacka bnnes na tillgänglig i bokhandeln, Vi£ köp af 100 •tycken leinaas stor rabatt. Slrdales lämpliga At äro följande värdefulla arbeten: MIDNATTSSOLBNS LAND. Bommar-och Viater-reeor i Sverige, Lappa land, Norge och Norra Finland, af Paul B. I)u Chailiu. BVHMSKA FOLKIT i helg ooh söken, i krig ch fred, hmiissa oeh ute, af A. Strindberg. RESEMINNEN (rån Egypten. Sinai och Palestina, af G. E. Beskow. Adinas Bref, eller Herren af Davids stam MARTIN Z.TJTSSR Kyrkohistorisk Liftbild från Reformatio nens första årtionde. Af Dr. Aagust Wilt denhahn. Ett värderikt minne från det fyrahundraåriga jubileet 1363. Pris: i fin klotb. 86c. FULLSTANDIGAflTS Eiplik iraibMiUim. för Svenska folket i Amerika. nKra 400 sidor. Pris $1.00 port 10 cts., innehållande: BREF OOH JjINIEN undvika den obehagliga ooh oeäkra reean å ångare öfver Nordsjön. OELRICHS dt CO. AFFARSHANDLIH lor. omkring ÖAR, omkring 200 lidor. EN LITEN LATHUND, 100 sidor. Innehåller: Svenskt Amerikanska, mp gekka och metriska ynt- mått- oeh vigt förhållanden och der jemforelse, jemte In tresse- stycketals-, truvarn- oeh flera andra slags tabeller. HANDLEDNING I ENKELT OOH DUBBELT BOKHALLERI (på engelska och xvepeka) omkring 100 sidor. Af ven finnes é nand ett stort orval al Potografl-Albuu till billigaste prisst, AdNMN! K. SBVXTKH ST. Paal Mta»