Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, April 01, 1885, Image 7

Search America's historic newspaper pages from 1777-1963 or use the U.S. Newspaper Directory to find information about American newspapers published between 1690-present. Chronicling America is sponsored jointly by the National Endowment for the Humanities external link and the Library of Congress. Learn more

{
                  title: 'Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, April 01, 1885, Image 7',
                  download_links: [
                  {
                   link: 'https://www.loc.gov/rss/ndnp/ndnp.xml',
                   label: 'application/rss+xml',
                   meta: 'News about Chronicling America - RSS Feed',
                  },
                  
{
    link: '/lccn/sn90059655/1885-04-01/ed-1/seq-7.jp2',
    label: 'image/jp2',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1885-04-01/ed-1/seq-7.pdf',
    label: 'application/pdf',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1885-04-01/ed-1/seq-7/ocr.xml',
    label: 'application/xml',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1885-04-01/ed-1/seq-7/ocr.txt',
    label: 'text/plain',
    meta: '',
},

                  ]
                }

Skaffaren., April 01, 1885, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Image: of 8.

Page

All Pages

Issues

All Issues Text | PDF | JP2 (7.4 MB)

Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;), 01 April 1885. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. <https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1885-04-01/ed-1/seq-7/>

Newspaper Page Text

7,fi00
6,600
5,600
5,600
6,300
torhafvot ooh *fifvortrilflradt raed
beqvftmlijchct för rarne
Vexlar utfänlnx till Ift^sta prlB.
ni köper ti i 1J ft or
Henderson Brothers,
4* S. Clark Str. Chicapro, |)|., och
41 Wash. Ave. y., Minneapolis, Hinn.
A.
HariiAN Soandln Hank. H. O.
Wash. Ave. S. ooh 1*.
I1ran of Ii till Swriirp. orh lian mar k.
Allan 4k Co..
Ti La Hall» btr*«t, Chicago.
Chat-J. Sundeli, Maunder.
Htrurla
Umbrla
Orefron
Bervia
AnranlR
Oephalonli
Pavonla
Catalonia
Gallia
Bothnia
Soythia
8,000
8,000
8,0 0
ti,600
10,500
5.600
6,600
6,600
6,000
4,600
4J00
4,667
4,667
rare ooh tr
HOraet af Clark ooh Randolph ate.,
OHI6AOO, ILL.
Från Göteborg, almf), Stockholm, Chri
stiania, Köpenhamn, Chiistiansand, Sta
vangerloch Bergen till New York...»$18.00
No. S Bowling Green, New jTotk.
Oman American Bank
of Ht. Paul
Edautf Elchnorn, Aftntar
Minneapolis. fSr
P. P. »wensen, Minnesota.
100 Washington avenne,
Minneapolis, Minn.
H. I. Meier, Savings Bank of St. Pan!,
8t. Paul, Minn.
»SI E. 7th str.. St Paul Hlan
Krtaleitfl ocb Kr i*
tin nas Jtosa
Manna för (tud? ilaru,
PRESENTER
VEGAS FA III) KBING: AMI»
OCH KUKOPA,
af Prof. A. E. Nordenskiöld.
af J. H. Ingrahant. Pris |1.80. \n\n ELLER
ADEL SAD
OCH RIKA KARFVAR.
BERÄTTELSE Ai1
EMILY NOMNEN.
(Forts. fr. föreg. na)
DI.
Jalottan.
Dei' itfåén tidi«r morgonstnnd. Må
nen glittrade klart som en silfverskfi
ra, och en hftr af stjernor tindrade
som tusentals jul-ljus p& det mörka
himlahvalfvet. Och jul var det ock
så juldagen hade redan intrftdt, ehu
ru det flnnu var långt före grynings
stunden.
Framför oss ligger en insjö, helt
och hållet tillfrusen och betfickt med
snö, som för ett par dagar sedan fallit
i stor ymnighet. Skogbevåxta berg
sluttningar resa sig kring dess strän
der men hvad ör det, som man plöts
ligen varseblir på deras höjder? Ur
den mörka barrskogen skymtar ett
ljus fram år det en vandrande stjer
na eller ett irrbloss? Nej, der syns
ett annat,—ånnu flera,—från alla håll
glimra de klara ljusen ur trådens
mörker, svftfvande fram i alla möjliga
riktningar, och kastande ett rödt sken
på de bleka snödrifvor, hvilka ligga
tungt på hvarje gren.
Småningom samla de sig vid sjöns
stränder, och nu ser man att de fladd
rande stjernorna 6ro bloss, burna af
raska bönder,hvilka med sina hustrur
och barn kommit från aflägsnare
trakter för att öfvervara julottan iden
gamla vackra Klarsjö-kyrkan, som
glimmar i det svaga månskenet på
udden derborta.
Och hår syntes ej blott fotgängare,
hvaraf många kommo på skidor, utan
fifven slfidar med klingande bjellror
och bondhustrur i brokiga diågter
Butto insvepta i fäll, med ett par barn
i knäet och andra instuckna här och
der emellan, under det att farsgubben
körde. Det var en vacker syn, når
hundratals gående och åkande pas
serade öfver sjön från alla håll, och
de sprakande facklorna lyste mot den
mörka bakgrunden och upplyste snön
vida ikring, under det att bjellrorna
klingade, piskor smälde och glada rö
ster tillropade varandra en vänlig
"god morgon".
Men plötsligt tystnade hopen och
en högtidlig stämning inträdde, ty
långt öfvev sjön i den klara, kalla
morgonluften hördes klockornas mäg
tiga toner från kyrktornet på kullen,
hvilka i dofva, dallrande ljud förläng
des af ekot i bergen. Tyst samlade
sig allmogens skaror på stranden,
långsamt vandrade de uppför kyrko
backen, der de möttes af folk från
herregården och torpen i närheten,
och snart hade alla infunnit sig i Her
rens hus, der de gamla messingskro
norna voro tända, och gula vaxljus
brunno i långa rader längsefter bän
karne, under det att- allmogen upp
stämde sina lofsånger, och den grå
hårige prosten tolkade dagens höga
betydelse.
Når gudstjensten var förbi, och
man begaf sig ut ur kyrkan, höll so
len just på att gå upp öfver bergens
topp. Bondfolket éamlade sig i grup
per på kyrkogården, önskande hvar
andra en god jul, och de bugade sig
och nego när en äldre herre med sin
unga dotter vid armen kommo ut ur
kyrkan, under det att en vacker släde
med tvenne frustande gråskimlar, be
täckta med ett prydligt rödt nät,
körde fram, hvarpå den unga damen
insveptes af betjenten och kammar
jungfrun i en mjuk björnfåll, den
gamle herren satte sig bredvid henne,
och det bar utaf med rask fart
"Det år vår patron på Klarsjövik",
sade en utaf bönderna till ett par
långväga resa öde. "Han har nu varit
bortrest en längre tid men man får
sällan se honom, till och med när han
är hemma. Det är en högdragen
herre, kan ni tro och hans dotter är
en sådan liten fin fröken, så man
skulle knappt tro att hon kunde
andas samma luft som vi andra stac
kare."
"Förlåt", sade en lång bonde, klädd
i en hvit vadmalsrock, hvilken just då
vände sig till den talande, "jag är
främmande här på orten kan ni säga
mig om en gammal torp are som heter
Bengt Thorsson var hår i kyrkan,eller
hvar han bor?"
"Nej", svarade den tilltalade, "jag
har inte sett honom i kyrkan i dag
men han plär alltid vara här."
"Jo," sade en vacker, sjuttonårig
yngling,som hört frågan,"jag har just
lagt märke till att han icke var med
otteaången i dag hvarken han eller
bans lilla barnbarn. Månne gubben
kan vara sjuk? Han är mycket gam
mal."
"Saken år den," sade den långe
bonden, "att jag har ett litet paket till
honom en psalmbok och ett par små
saker, som hans syster gaf mig. Hon
dog, stackars gumman, för ett par
veckor sedan, och jag,som var hennes
närmaste granne, lofvade att sjelf öf
verlemna dem till gubben, med hen
DM sista helsning men jag lmn«ia
inte komma förrän i dag."
"Nils Lindmark visar er visst vå
gen, han bor nårmast," sade en utaf
bönderna.
"Ja, det gör jag gerna," sade yng
lingen, "det är en sådan hedersgubbe!
Se här, till venster, åt den smala dal
gången derborta, bakom granarne.
Här ligger djupt med snö, men vi
komma nog fram ändå, ty i går körde
de med snöplogen så långt som till
Mossebacken".
De gingo raskt fram. Flera bönder
hvilkas våg gick der förbi, sällade sig
till dem.
"Nu få vi straxt se torpet", sade
Nils, "derborta under berget ligger
det Men—hvad år detta? Det syns
icke till"
Alla sågo sig förvånade om efter
den lilla stugan de ville knappt tro
sina ögon men säkert var det att den
var försvunnen och i dess ställe syn
tes en stor, hvit snödrifva, som körd
af yrvädret genom den smala dalöpp
ningen, hopat sig mot bergskanten
och begrafvit både det låga torpet
och dess invånare under sitt kalla,
glänsande täcke.
Nils stod ett ögonblick liksom för
stenad det blef en stor uppståndelse
bland bondskaran.
"Hvilken olycka! Stackars gubbe!
Stackars barn!" ljöd det från alla si
dor.
"Fort, gubbar!" Hit med spadar,
yxor, allt hvad man kan hitta på!"
utropade Nils. som genast hemtat sig,
och snart börjades gräfaingen med
all magt.
Ryktet om att fader Bengts stuga
blifvit insnöad flög som en löpeld ge
nom bygden, och från alla håll sam
lade sig landtfolket för att hjelpa till.
Men arbetet var svårare än man trott,
ty snömassorna voro djupa och hårdt
tillfrusna. Aldrig hade man haft ett
sådant arbete på en julmorgon dock
här var det fråga om att rådda men
niskolif. Inspektörens unga son
stälde sig i spetsen för de gräfvande.
Han arbetade så att han fick kasta af
sig sin nya söndagsrock, och stora
droppar runno ned från hans panna.
"Hvad var det?" ropade han plöts
ligt.
Man trodde sig höra dofva jemmer
rop nedifrån, och nu gälde det att gå
på med förnyad ifver.
Man gräfde och grfifde och kom
ändtligen på den lilla smala dörren.
Derrinne var det tyst som döden.
Dörren höggs upp. Dagsljuset ström
made in i det mörka rummet då iick
man se lilla Anna, som låg framför
tröskeln, afsvimmad. På bordet stod
ett i pipan nedbrändt ljus, Bom just
slocknat I ena vrån såg man gamle
Bengt ligga utsträckt på sin säng.
Kn solstråle föll på hans ansigte det
var så blekt, så stelt —han hade ock
så slweknat den gamle mannen var
död.
(Forts.)
HU6ENQTTERNA,
ELLBR
HJELP I NÖDEN.
BerKttelse frftn de franska
protestanternas för
följelsedagar.
Fria engelska originalet öfversatt IQr
Sk. de Miim. StoU Tidning.
(Forts. fr. föreg. n ar.)
Nu komma två äldre medlemmar af
familjen i sigte. Den ena en liten,
spenslig, eterisk gestalt med gyllene,
krusiga lockar, hängande ned på hals
och skuldror. Den andra mörkare,
längre, mera vördig, med ett litet
barn i sina armar. De nådde just
porten, då fadren hade satt ned det
barn, som först uppnådde honom.
Han tager nu den lille i sina armar,
böjer honom skrattande och sjungan
de högt i luften, under det den öfver
sålla modren med stolthet betraktar
dem. Den nedgående solens sista
strålar falla just nu på hennes ansig
te. Hennes son igenkänner genast
dessa ögon, fulla af kärlek, detta mil
da, strålande anlete. Han lem nar
morbroderns arm och flyger framåt
Andfådd af sin ifver, nåstan qvåfd af
glädje, kan han knappast få fram or
den: ''moder, moder I"
Vid detta vilda passionerade utrop
Tända sig alla om. Han har nu upp
nått gruppen och kastar sig om mo
drens hals. Hon år oförmögen att
tänka, oförmögen att med sitt för
stånd fatta någonting, hon endast
känner att hennes dyre, älskade son
så länge förlorad, återigen hvilar i
hennes armar. Hon ser endast dessa
mörka ögon, så fulla af kårlek, blic
kande in i hennes heta, ymniga tårar
af lycksalighet fallande ned på hen
nes kinder och hals hon hör ej Pau
line's glada men lugna helsning till
Hubert, ej Theodores utrop af öfver
raskning hon endast hör denna låga,
ofta upprepade hviskning: "Mor, min
mor, min egen dyra mor." Hon hän
ger sig snarare fast vid honom, ån
han vid henne han har blifvit så stor
så stark och manlig hon darrar, så
att hon ej kan hålla sig uppe, hade
hon ej hans stöd och dock hon kan
knappast förstå hvarför hon darrar,
knappast fatta hvad det år,som fyller
henne med denna sållhet.
Hennes makes röst, som hviskar i
hennes öron, återför henne det ur ex-
halterade tillstånd af hänryckning,
hvari hon varit försatt
"Dyra Marie," säger han, "»kall ej
jag få mottaga vårt barn*" under ett
tåreflöde, som gif ver utlopp åt hennes
kånsloöfverspånning, lossar hon sina
armar och gifver honom sin fader.
Nu får hon slutligen magt att tänka
och kan gifva Hubert ett ord, ett
handslag.
De små flickorna hafva dragit sig
tillbaka, hälft förskrämde. De kun
na ej fatta att denne långe man år
deras egen Eugen de äro mera böjde
för att erkänna Hubert än honom.
Morbrodren är den minst förändrade.
Och Eugene kan ej annat än le åt den
fruktan han nyss hyst, att den dan
sande lilla elfvan i trädgården be
stämdt måste vara för stor för att va
ra Hortense, då han nu fick kyssa
henne som den lilla Aimee, hvilken
han lemnat som ett litet litet barn.
Han ser med beundran på sin äldre
syster fina figur och mildt rodnande
blygsamma anlete.
Den lille treårige Hubert börjar nu
knota, emedan pappa ej ännu bevir
digat honom med en blick. OA dil
len återger hans klagan i mera starka
och mera obegripliga ljud. Bernard
har nu lemnat sin gråfning och kom
mer upp i det ovissa, men glada hop
pet att det främmande som väckt en
en sådan uppståndelse, möjligen kan
vara hans egen "Herr Eugene han
kan ej finna ord för att uttrycka sin
beundran öfver gossens växt, hans
vackra, manliga och öppna anlete,
hans välbildade, kraftfulla lemmar.
Och Jeanne Lajou, som på något
mystiskt sätt fått nys om förhållande
håller sina flickor sysselsatta med
tjogtals olika göromål, allt för att få
en den mest delikata supee färdig för
så väl komna gäster hon är sielf med
om att göra brasan i förmaket så vär
mande, lysande och inbjudande som
möjligt, hvilket är det minsta man
vid en sådan högtid kan göra anspråk
på.
Nu har sällskapet begifvitsig inom
hus fråmlingare se med beundran
på hvarje sak, med ögon som uttryc
ka huru länge de varit afvanda från
det civiliserade lifvets lyx. De visas
in i ett praktfullt förmak, ej blott
komfortabelt utan prydligt och väl
möblerad t, Visserligen är allt "hem
magjordt" men Marie's smak och Ber
nards snillrikhet hafva samverkat till
åstadkommande af de beundransvär
da resultaten.
Det är med egendomligt blandade
känslor våra främlingar se sig om
kring. Det är behagligt att återkom
ma i civilisationens sköte, men för
Hubert har alltsammans återkallat en
sådan rad af minnen från gamla tider
och af gamla vänner, som han aldrig
mera kan återse, att behaget och
glädjen äro blandade med sorgsen
het.
En stor, praktfull bibel möter
snart deras blickar. Huru begärligt
fatta de ej denna skatt! De begära
den ur hvarandras händer oupphör
ligt på det de med egna fingrar må
få bläddra i de dyrbara bladen, med
egna ögon må få låsa dessa versar,
som de haft i minnet och somså efta
uppfriskat deras själar.
"O, hvad det är, att ännu en gång
hafva en egen bibel"! säger Hubert, i
det han omfattar den, som Marie tyst
lagt i hans händer.
"Men Gud talade till dig med sin
egen röst, då du ej hade Hans egna
skrifna ord," försåkrar Pauline på
sitt lugna, förtroendeväckande eätt
"Ja, talade till mig genom minnet
af Hans dyrbara ord", svarade han
med tacksamhet "Jag visste ej om
tillförene huru mycket jag kunde ur
minnet upprepa af denna bok. Det
var som om Herren Gud sjelf öppnat
för mig nya, förut dolda minneskam
rar hvarje dag."
Nu båres supeen in. Hvilken su
pee sedan I Hjertlig hängifvenhet
och glädtig omsorg hafva närvarit
vid dess tillredande, den är också så
dan som ett vanligt legohjon aldrig
kunnat åstadkomma.
Bernhard och Pierre Lajou servera
den. Laious hafva nu ett eget hem,
men deras tillgifvenhet och vördnad
för deras forne herrskare och herr
skarinna äro oförändrade. Jeanne vill
fortfarande fullgöra alla de sysslor
hon anser för tunga eller oangenäma
för Marie och Pauline, och Pierre ar
betar mången timme i Theodore's
trädgård och på hans åker, hvarom
egaren år i okunnighet Jeanne har
tillredt alla dessa kötträtter, hvarmed
bordet är dukadt, och det är hon och
hennes dotter, som nu komma in för
att lägga de små gossarne till bädd,
på det att de äldre må kafva sin fri
het
Af porslin och stensaker kan ej ån:
nu kolonien skryta, men dessa trfi
spillkuncar och tallrikar äro frukter
af Bernard's handaslöjd, och genom
de varierande,pittoreska och stundom
fantastiska bilder, hvarmed de äro
utskurna, erbjuda de mera nöje och
behag än den finaste servis af kine
siskt porslin kunde göra.
Rummet upplyses endast af den
sprakande brasan. Men dess glada
sken är så hemtrefligt så öf verens
stämmande med scenen för öfrigt att
de ej det ringaste sakna ljos och lam
por.
Att beskrifva de yttre tillbehör,
••m bidrogo till våra vänners lycka
8KAFFÄREN: ONSDAGEN PEN 1 APRIL 1885.
och trefnad, är väl en lätt sak, men
huru kunna gifva ens en föreställning
om de ljufva känslor, hvarmed de
olika medlemmarne voro uppfylde?
huru kunnna på någon vågskål mäta
den tacksamhet den kärlek, som lig
ger i föräldrars och barns, bröders
ocb systrars blickar och hjertan vid
tanken på att den gode Guden åter
fört dem tillsammans? Kunde man
följa med och lyssna till de beråtlel
ser de i tur förtälja, skulle flera voly
mer kunna fyllas dermed. Huru 'le
ras hjertan klappa, deras ögon fyllas
vid omnämnandet af alla faror, alla
lidanden! Med hvilken ljuf suck
hänga de sig icke alla fast vid det
medvetandet att de nu äro alla åter
tillsammans i detta hem af frid och
ro!
Men åfven en sådan lycklig sam
mankomst måste hafva en ända. De
trötta vandrarena måste gå till hvila
Bernard kallas in, och med hela sin
familj omkring sig slår Theodore
upp bibeln och läser den 107
:de psal
men. Huru deras hjertan fölia hvar
je ord, huru innerligt bära de genom
egen erfarenhet vittnesbörd om Guds
aldrig svikande beredvillighet att hö
ra och hjelpa sitt folk! och när de
sista orden uttalats, liksom genom en
gemensam oemotståndlig impuls, hö
jes hvarje röst att upprepa de orden
"Guds barmhertighet."
Ja, huru mycket hade ej hvar och
en fått erfara denna barmhertighet!
Guds barmhertighet mot Hubert den
trosstarke,den i grundsatser fäste man
nen, som hade kunnat motstå hvarje
försökelse, hvarje sorg, så att hans lif
och glådje i Gud aldrig bleknat Guds
barmhertighet mot Theodore, förlå
tande dennes affällighet, vakande öf
ver honem under hans afvikningar
från den rätta vägen och under hela
den länga mörka natten af förtviflan
och otro och slutligen återkallande ho
nom till kunskap oui och gemenskap
med Gud. Guds barmhertighet mot
Bernard, som grånat i gudlöshet, le
dande honom så kärleksfullt till Sig
och gifvande honom ett fullt mått af
nåd och frid. Guds barmhertighet
mot Marie, den milda, uppoffrande
qvinnan, fråntagande henne allt jor
diskt stöd endast för att tvinga henne
att mera fullkomligt stödja sig på
Honom, stärkande hennes svaghet
gifvande åt hennes räddhåga mod,
och så ömt och oupphörligt sörjande
för hennes säkerhet. Guds barmher
tighet mot Engene, för hvilken Han
uppenbarat sig i dennes fångenskap,
tagande honom i sina armar, bärande
honcm i sitt sköte, varande för honom
fader, moder och syster. Guds barm
hertighet mot Pauline hvilkens lugna,
fasta tro hade så litet behof af att ge
nomgå lidandets och försökeisens
skola, hvilkens veka förstånd ej kun
de hafva dragit någon fördel af denna
skola, och som derför hade blifvit så
ömt bevarad från det myckna de an
dre måst ut st A Guds barmhertighet
mot den blygsamma, tålmodiga Hor
tense och den yra, muntra Aimee, i
det den ena blifvit förd till förtröstan
och tillförsigt genom all den Guds
godhet hon fått erfara, då deremot
den andra blifvit väckt till eftertanke
genom de faror hon fått genomgå.
Ack, ja, i sanning, väl kunde deras
hjertan svälla af tacksamhet ocb gläd
je, då de åter och åter enstämmigt
och med salig hänryckning upprepa
de orden: "Guds barmhertighet
Guds barmhertighet".
(SLUT.)
Ur de fattiges v er
Id,
En folklifsbild.
För icke så långe sedan bodde på
torplägenheten Yarna Lidhults soc
ken, Suanerbo en idog och sparsam
man, som till följd af sitt yrke var
känd under namnet "Skräddare-Jo
nas." Han hade jemte sin familj all
tid slagit sig fram i de mest knappa
omständigheter samt fått nöja sig
med umbäranden och motgångar af
hvarjehanda slag. Något särskildt
boningshus hade han icke haft råd att
uppföra, utan hela familjen måste bo
tillsammans med kreaturen i den
bristfälliga och kalla ladugården.
följd af ett sådant lefnadssätt undve
ko de alla menniskor, hvarför de
också blefvo allt mer och foik
skygga samt antogo vildars seder och
bruk.
Så kom efter årslånga hemsökelser
af köld och svält åfven sjukdom i den
olyckliga familjen och hustrun ryck
tes bort från den sörjande makens si
da. Då blef nöden större fin någon
sin, ty jaannen hade nu ensam fle
re små barn att försörja. En
och annan gång måste han derför
uppsöka sina så godt som okända
grannar, nemligen då nöden blef som
störst och lifsmedel tröto i hem
met Bettleriet var honom dock
högsta grad motbjudande,men då nå
gon gåfva erhållits var han den tack
gammas te af alla.
Slutligen blefvo barnen så stora,att
de kunde försörja sig sjelfva och den
sramle lemnades allena i sitt torftiga
hem. Men då var han redan så bru
ten af ålder och lidandeD,att han icke
kunde förtjena sitt lifs uppehälle,
utan måste afyttra det lilla bohag
som fans och sedan svalt han ihjel.
Så påstå åtminstone många af de
g^mle, som kände denne armodets
son. Han föredrog döden framför att
ligga kommun eller andra till lastEn
hjelte i sanning, fast historien icke
förvarar hans namn.
Då gubben samlades till sina fä
der, hade emellertid sonen Salomon
af sin ringa drånglön redan gömt
ihop en liten sparpenning, så att han
kunde öfverta' torpet och bygga en
stuga på platsen. Nu blef ett rast
löst
arbete{med jordens förbättring,
och mången stenbacke förvandlades
till uppodlad åker. Alla göromål för
rättades dock på egen hand ocfy utan
qvinligt biträde i hemmet: han laga
de sjelf sin mat och skötte sjelf om
sina djur, som mest utgjordes af får
och bin. Åkerbruk och ladugård äro
nu i det bästa skick, och genom om
tanke och
sparsamhet
har mannen io
ke allenast betalt sin lilla jordtorfva,
utan derjemte fått så mycket pennin
gar öfver, att ett par tusen kronor äro
utlånta i bygden. För en ringa för
tjenst åtar han sig ofta att gå milslån
ga vägar och är så noga, att han der
vid icke sliter skodon utan går barfo
tad, ända tills frost och snö ovilkorli
gen hindra honom derifrån.
I sitt eremitlif har Salomon nu så
förälskat sig, att han troligen aldrig
vill förändra detsamma. Man fruktar
derför, att han, trots sin oberoende
ställning,på ålderdomen icke kommer
att må stort bättre än fadren, ty den
under stäudigt iliåttkommande af fa
drens nöd med feberaktig ifver för
värfvade penningen har blifvit honom
så kär, att han,förr ån att minska den
samma, nekar sig det nödvändigaste
för lifvets uppehälle. Dock kan man
af hans exempel lära, hvad Jfl.it och
sparsamhet i förening med en kraftig
vilja äfven under de minsta omstän
digheter förmå åstadkomma.
Jobs bok 33:15—17,
I närheten af filberfeldt i Tysk
land bodde tvenne kristna, som voro
mycket förtroliga vänner. Den ene
af dem, sem hade en verldsligt sin
nad hustru, blef sjuk,och på sin döds
bädd tog han det löftet af sin vän, att
denne skulle besöka hustrun,bedja för
henne och icke försumma något till
fälle att förehålls henne Guds nåd,så
dan den år oss uppenbarad i Jesu
Kristi person och verk. Då han blif
vit död,besökte vännen enligt sitt löf
te hans enka, och så länge hennea
sorg varade, mottog hon gerna hans
besök och lyssnade villigt till de san
ningar, som han förehöU henna Ti
den försvann ooh efterhand, i den
mån såret bökade att läkas, blefvo
hans besök mer ocb med besvärliga
för enkan. så att hon slutligen sade
honom öppet att han lika så gerna
kunde vara alldeles borta,så framthan
icke ville välja något annat och ange
nämare ämne att tala om.. Nedslagen
men icke förnärmad,upphörde liaD du
med sina besök. Cock fortfor han att
bedja för henne.
Emellertid glömde han henne all
deles efter någon tid, till dess att han
efter två års förlopp plötsligt vakna
de en natt och kände sig mycket illa
mående och betryckt till sinnes. Bland
andra saker, Bom han nu kom att tän
ka på, var fifven hans aflidne vän och
dennes enka, ock med djup bedröf
•else bad han Gud om förlåtelse för
den stora synd han hade begått ge
nom sin efterlåtenhet och försum
melse att bedja för henne, hvarige
nom han också hade brutit sitt löfte
till vfinnen.
Följande morgon var han tidigt up
pe och, oaktadt han hade en hel mil
att gå,ankom han redan kl. 6 på mor
gonen till enkans bostad. Han ringde
på och frågade: "Kan jag få tala med
frun?" TjenBtepigan såg förundrad
på honom, och gick, men kom strax
tillbaka och sade:
"Var så god och stig in. Frun har
just längtat efter att tå se er, ty hon
ligger för döden."
Till sin öfverraskning och stora
glädje fann henne full af fröjd ooh
frid i tron. Hon räckte honom han
den och sade:
Ack, jag har funnit en frfilsare,
och det just en sådan, som jag behöf
de."
Nu bad han henne, så vida hon icke
vore för svag att sfiga honom,huru hon
hade blifvit omvänd, ooh hon berätta
de då följande:
Innan hon somnade natten förut,
kånde hon sig mycket orolig. Slutli
gen somnade hon ooh hade d& följan
de dröm.
Det föreföll henne som om en vagn
körde upp till huset Tjenaren sprang
ner från kuskbocken, öppnade vagns
dörren och sade till benne,att hon var
bjuden till Konungasonens bröllops
fest, men att hon skyndsamt skulle
kläda sig, enär han icke hade tid att
vänta. Hon sprang då till sin gar
garderob och tog fram sin bästa kiftd
ning, men just som hon var i begrepp
att taga den på sig, så föll den till
sammans i stoft och aska. Med den
andra och tredje klädningen gick det
på samma sått. Tjenaren ropade:
"skynda er, eljest resa vi." Hennes
egen tjenstflicka sprang då in i vag
nen och dörren slogs igen. Då hon
hörde, huru vagnen rullade sin våg
sjönk hon ned, öfvervåldigad af be
dröfvelse och skam. Huru lfingehon
låg sålunda, visste hon icke, då hon
väcktes af en röst som sade: uti in
gen annan ån i Jesus fins salighet
och rening ifrån synden.
Då hon vaknade stod drömmen lef
vande för hennes själ, och hon kände
sig öfverbevisad i sitt samvete att hon
var en förlorad syndare, obeqvåm
att ingå i Guds rike. Men hon ropa
de till Jesus, att han ville förlåta hen
ne hennes synder och rena henne i sitt
blod, fann förlåtelse och frid och hon
dog några timmar derefter förvissad
om evig salighet
Mot dålig matsmältning använd alltid
"Allen's Iron Tonie Bitters." All äkta
bår signaturen J. P. Allen, druggist, 81
Paul, Minn.
Ålt&rtafior och kyrkodekora
tioner
utföies till billigaste pris af
J. F. CARLSON.
626 Jackson str. HT. l'AUL MINN.
OBS. Godt arln?te garanteras 1
ANKAR-LINIEN.
Stor PrinnedsKttuing
till ooh frAn skandinaviska hamnar flfver
•LACCSW ork LIVERPOOL
med direkta AngbAtar, hvilka Äro
•törsta ooh mest
RON VM
A, B—n.
Frälst genom en dröm.
sig
bland de
ut utstyrda
cli|raiit_
Inaan
utstyrda
på Atlan
In
nsyn till
vänd
annorstädes hän-
ed«r till vftra agenter i V
östern eller till
General
till
Agenter,
PSTlll-
Bntik
W.
Wilson,
of Minneapolis, hörnet af Hennepin ock
Washington
uvo.,
Minneapolis, Minn.
Nn.n Nu.HON
our. ri
.VHibloj 8t. St. 1'anl
ALLAN LINIEN.
ru' Wr
HRgt'i'iirni' i-injirii«'i'Hill ut liku låRf* »oiu metfluV
gon annan I.inic. FOr viiWir» uiipglftar rAnd»
man
Uen. V«t
Den hastigast* reoa nåfoa
ila T«rkit|ld,
gjorde* p*
l.tUa. wk S» ml*, af 4en musla oattjekt*
Cunard-Linien.
Etablerad 1MO.
Två a tre aftegllngar 1 veckan.
PMaajrerarebllJettor till ooh från alla delar
af Kuropa till lilgata prlnur.
Observera antalet tons oak klatkrafter af
v&ra fartyg.
Tont
14,000
:i4,oou
ia,ooo
Qlatkrafter
10,600
De stfirsta. tnabbaate ooh stitllgaate akepp
1 verlden med Ifi andra endaat för Mgllng pk
atlanten.
Denna
Unie har aMrlg ffirlorat
den
en paeeace-
HJdata
af mi
extiterande,
F. G. WHITIMG.
Hufvudagent för Veetern,
Inman Linien.
befordrat*
for
UfrtUKtr kreatur
liigytft iiriHtill och trftn
Sverige, Korg* och nasmark.
Denna villkflmla liuii-H Ankarn inedUK" lnK»
nf nrtgot
VK\I'AK utf lriiiwli' j».1
de
fnraftmata hanker
och kontanta )n'niiiniriir hemsÄnri» i n»kommend»
railt l.rcf, koBtnaiMritt f.r iniottiiKaren pA bana
nitriniLxle postkontor, till hvilki-n
houi
liHut
adn»#
1 Skandinavien, -ft« ilairenf lflpsta kurs.
FYr liilj'Hter, vox lar ell^r pwmiinKo order v&noer
till INMAN LINJENS närmaste a«ent ell«r till
HJASI LN BKOWN, UR».'1,
H» Clnrk Mt-.
I lilrego
BBBNK2R LIMEN.
Passagerare från Hverige ock Norge
befordras från
BREHEN *111 NEW YOBK
å
NORD-TYSKA LLOYDS
väl kända, snabbgående ångare på 0 djgn.
NORD TYSKA LLOYDS
Ångare äro:
ODER, DONAU, EM8.
ELBE, MAIN, NECK AR,
WERRA. EIDER, FULDA.
af 3,500 och 7,000 tons drägtighet
af i,000 och 8,000 hästkrafter:
Biljettprisernt» äro:
Från NewYork till aågon af ofvan
nimnda platser ..$18.00
Tur ooh retur biljett ...$56.00
Passagerare med BREM
ii
AUENTEK.
H« CHaawMBliu AOo, Chleaffo,
(fteaaral Waetem Agaata.
tHOLMBfiKV
BVSHSZA
BOKHANDEL
119 CfttfiAn.. CMsftfo lllinii
ITUAXUklDELMNO'
Vi tillhandahålla ett stort oeh vikorteradt
lager at Svemkn Bower i literatureng
alla grenat, ocb taga vi OM
friheten aär?kildt om
nämna några fll
*-1 böcker, eåaoa*
SUtr Hk In Taiuieita
"Melina Bibelverk," med och ntan Dorea
verldaberömda illustrationer: "Fielldtadl#
Bibel verk Bibel kommuBionena öfrer*
sättning" samt "Fosterlands Btifelsana,
Brittiska ooh Utländska Bibelsällskapets
Biblar ock Nja Testamenten.
UPPBYGGEUiK-BOCKBB:
Rasenll B«trakt«i»er för hvar Jag i
[Aret.
Arndts Sanna Krlst«nlen,
Komarobrervet, af Roeeniug,
Walaterbrefrot, af Luther,
Sabbatostnntfer i ttemmei,
Witt Arbetta,
Poetillor af olika fttofeltare, sånoni:
Arndt. Beskow, Ekmansoa, Elfvine,
nnelsea, Har ni», Hoof, Janson. Liad
blad, Linderoth, Lather, Nekr*
borg, Spnrgeoa m. fl.
S0NDAGSSK0L-LITTERATUK.
"Martyrhistorien," "Lifsbilder ur .Kj'
k ans historia." "Daggdroppar för Söndags
skolan," "Julgransberättelser," "Linniag
(ör hemmet," "Min lilla vrå," "Brakonnn
gea." ''Två julaftnar," "Vår Herres handt?
langare," "Väfraren i Naumburg," "Jeru
salems .fall," "Hyddan på hafsstrandan,'
"En familjetitjerna," "Nytt Barnbibliotek,
"Missiousberättelser för Barn," aamt fSj.
jande böcker af den välkända signaturen A,
L. O. E.: Högmodets fångar, Herdeko
nungen, Landxfljktiagar i Babylon, Befri
elsen ur Egypten, öegera öfver Midianitar
na, På hemvägen, Quldperlor, Wtrid oeh
frid m. fl.
MUSIK-BÖCKEK':
A h' elts Rånrer, Pilgrim* Hanger, Lam
met* ilfuiland* och Ahnfdt* KAnfler,
Hemlands, Ahafeltsoch PllgmiH KAti^er
ett band Chorsånger för maunröster.
DAVIDS PSALMER,
engelsk och svensk text, med musik at
Gunnar
Wmntrberg
Hvennka Psalmboken med de«H koraler
Barn vännens Lyra HåagLtok för Hondag»
xkolan ooh hemuiel Hång Album Ny ti ooh
Gammalt lu. ti.
Texten Ull de desta af desaa
säljes äfven wunkildt.!
&88B Ars
Svenska Almanacka
bnnes na tillgänglig i bokhandeln, Vi£
köp af 100 •tycken leinaas stor rabatt.
Slrdales lämpliga At
äro följande värdefulla arbeten:
MIDNATTSSOLBNS LAND.
Bommar-och Viater-reeor i Sverige, Lappa
land, Norge och Norra Finland, af
Paul B. I)u Chailiu.
BVHMSKA FOLKIT
i helg ooh söken, i krig ch fred, hmiissa
oeh ute, af A. Strindberg.
RESEMINNEN
(rån Egypten. Sinai och Palestina,
af G. E. Beskow.
Adinas Bref,
eller
Herren
af Davids stam
MARTIN Z.TJTSSR
Kyrkohistorisk Liftbild från Reformatio
nens första årtionde. Af Dr. Aagust Wilt
denhahn. Ett värderikt minne från det
fyrahundraåriga jubileet 1363. Pris: i fin
klotb. 86c.
FULLSTANDIGAflTS
Eiplik iraibMiUim.
för Svenska folket i Amerika.
nKra 400 sidor. Pris $1.00 port
10 cts., innehållande:
BREF
OOH
JjINIEN
undvika den obehagliga ooh oeäkra reean
å ångare öfver Nordsjön.
OELRICHS dt CO.
AFFARSHANDLIH
lor.
omkring
ÖAR, omkring 200 lidor.
EN LITEN LATHUND,
100 sidor.
Innehåller: Svenskt Amerikanska, mp
gekka och metriska ynt- mått- oeh vigt
förhållanden och der jemforelse, jemte In
tresse- stycketals-, truvarn- oeh flera andra
slags tabeller.
HANDLEDNING I ENKELT OOH
DUBBELT BOKHALLERI (på engelska
och xvepeka) omkring 100 sidor.
Af ven finnes é nand ett stort orval al
Potografl-Albuu
till billigaste prisst,
AdNMN!
K. SBVXTKH ST.
Paal Mta»

Skaffaren., April 01, 1885, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., April 01, 1885, Image 7 About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., April 01, 1885, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895