Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, August 19, 1891, Image 7

Search America's historic newspaper pages from 1777-1963 or use the U.S. Newspaper Directory to find information about American newspapers published between 1690-present. Chronicling America is sponsored jointly by the National Endowment for the Humanities external link and the Library of Congress. Learn more

{
                  title: 'Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, August 19, 1891, Image 7',
                  download_links: [
                  {
                   link: 'https://www.loc.gov/rss/ndnp/ndnp.xml',
                   label: 'application/rss+xml',
                   meta: 'News about Chronicling America - RSS Feed',
                  },
                  
{
    link: '/lccn/sn90059655/1891-08-19/ed-1/seq-7.jp2',
    label: 'image/jp2',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1891-08-19/ed-1/seq-7.pdf',
    label: 'application/pdf',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1891-08-19/ed-1/seq-7/ocr.xml',
    label: 'application/xml',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1891-08-19/ed-1/seq-7/ocr.txt',
    label: 'text/plain',
    meta: '',
},

                  ]
                }

Skaffaren., August 19, 1891, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Image: of 10.

Page

All Pages

Issues

All Issues Text | PDF | JP2 (7.8 MB)

Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;), 19 Aug. 1891. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. <https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1891-08-19/ed-1/seq-7/>

Newspaper Page Text

Mot alla »juk'Jomar i
The Charles A Vo^eler Co.,
Baltimore, Maryland.
Dominion Commissioner,
WIPNIPE6, MANITOBA.
92 & 94 East 3rd St., St. Paul, Minn.
DOMINION OF CANADA.
200.000,000 ACRES
453-403 Washington St., Boston.
LYON
åc HEALY,
Chicago.
867 Broadway, N. X. 1*28 ChMtaat St.. Phil»
The American Emigrant Co*
BOX 1040,
New York, M. 1C
Vexlar och Mouoy Orrtera till aaln.
I'.AKCl» C. BROW5Cu.trt Weatern Afr.at.
S" Sonth C1ark 'hic.ago, III.
(Under Sherman House,,)
ISI Randolph otreet, OHICAQu.
BREMEN TILL NEW YORK
HA, FULDA, ELBE, KA1SE1L
WiLIIELM, II.
Af 8,800 och
STATS BANK
H. C1.AUBSENIU8 & Co..
No. 80, 5th Ave., Chicago, 111. i
Tlie Ora Electric Belt
anil Appliance Co,
Box 55. FR. JOHN KELSON.
708 Stephenson Ave.
The Owen Elertric Belt ivi.'
F.v!:m y-r .'Vilt vrn. 1
aprftkat med mig om
Weller, N. Dak., 1» Maj 1891.
Högaktningsfullt,
CHARLES HOOVER.
H« Om bttie Btll and k$m 6b
191 A 193 State St., Chicago, UL \n\n GENOM STRID TILL FRID.
PBISBELÖNT ROMANTISERAD HL
BTORLSK BERÄTTELSE
AV
EV AU Q. KÖNIO.
öfvers&ttnlng.
(Forts. fr. fOreg. nr.)
Tant Billa tillslöt mildt den dttdas
ögon, Btiingde fönstret och luckorna
änder det de andra Btodo försänkta i
tyst sorg. Vårsolens strålar följde
den flyende själen till evigbeten med
den kalla döden bade de ingenting ge
nien samt.
Men det fans ftanu ett rum i huset
Tid Kaiuergasse, genom hvars fönster
Tåren sände sin helsning. Älven här
stod en säng, i hvilken låg eu blek
qvinnogestalt denna låg dock ej fäng
slad i dödens armar utan i sömnens,
och en fin, knapt mSrkbar rodnad på
de bleka kinderna vittnade om åter»
Tändande heisa. Äfven bär stod fön
stret till bälften öppet, ocb vårvinden
lekte med de sköna, blonda lockar,
hvilka i ett rikt svall fllUo ned ötver
hufvudgftrden. Äfven öfver detta
ansigte spelade etc leende, ej förkla
ndt af (lukten frän en annan veild,
Utan ett leende af förhoppning om eu
lycklig framtid redan i denna verlden.
Våren medförde åt henne ljufva
drömmar om lycka och sUllbetiar
marne på sin k lakade, och hon var
sannerligen i ganska stort behof af
drömgudens ynnest, ty lifveta-verk
lighet hade pålagt henne svåra pröf
ningar.
Det var Hermina, som efter en lång
och svår sjukdom, hvilken nils au he
la vintern hållit henne vid sängen, nu
höll på att tillfriskna. Understödd
af kraften hos sin ungdom och iinnu
blott hämmad af mattigkeien hos sin
af sjukdomen medtagna kropp, gick
hon en Jju3 framtid till motes. Sor
gen öfver Roberts öde och smärtan
öfver hennes förhållande till fadern
hade jemte mycket annat på visst
sätt undergräft bennes t-ljes starka
natur. Uppskakningen via den stora
fara, ur hvilken Kosas svartsjuka och
doktorns närvaro ritddat henne, hade
slutligen "gifvit anledning till itbrot
tet af en svår nervfeber.
Straxi efter sin hemkomst med Lin
denschuaitt hade hon gult till hvila,
och då tant Billa senare på aftonen
iom in i hennes rum, 14g hon redan i
feber. Denna stegrades suait till en
häftig yrsel, i hvilken uen sista tiden»
faror och de med de samma i förbin
delse stående personer blanda ies om
hvarandra i ett brokigt virrvarr. Åi.
ven vid hennes läger hade dOdfengeln
Stått mer än en gång och hotat att
med sina stora svarta vingar utsläcka
hennes lifslampa. Huru ruftag.i nät
ter hade ej tant Billa tiUbragt 1 ån
gest och brinnande böner vid hannes
slukbädd! Derpå lade sig febern, ooh
•tt tillstånd af fullkomlig utmattning
inträdde, hyilket syntes nHr.i slttgi
med döden. Slutligen randades den
morgon, på hvilken läkaren uttalade
det frötdefulia ordet, som så mången
gång spridt glädje i ett mermiako
bröst: "Hon är ntom all fava!'?
Sålunda kämpade det tillbomman
de och det föillutna. tilltagande ccti
Äftstgarjde,död.ocu iif med ti varandra,
och våren sände ea helsning till beg.
ge. mildi ande den ena ocb lörklaran
de den andra. Hermina måste ännu
skonas så mycxet som möjligt, och
tant Billa ansåg henne ej nog stark
att Kunna vara nilrw.rande vid den»
dödsbädd, pom äfven för henne vant
en moderlig väninna, huru mildt och
luignt detta afaised än gestaltade »ig.
En välgörande sömn hade föriagit
det sorgliga intrycket af aefc närva
rande, och våren med alla de s fOr
tjusande behag lekte i hennes dröm.
mar såsom en bild af fritnilden. Se
dan tant Billa tiJlalutit lucKorna i
sorgrummot, öppaade hon sakta dör
ren, inträdue liKaså ljuJlÖst ocb satte
sig vid sängen fur att vaka öfver Bin
sofvande älskling.
Våren hade, som sagdt, gjort sitt
inträde, ocb solen kastade äfven sina
strålar genom fönatei gallren till det
dystra hus, i hvilket Robert Volk
mann sedan ett år tillbakå utstod sitt
oförtjenta fängelsestraff. Här kun
de visserligen de leKaude strålarna
blott på vissa tider af dagen och lik
som i smyg inträng*, liJHom om de
fruktade för den elake uppayuings
mannen och den surmulue fångvakta
ren Fahrenholz. Och då man minst
Tftntade det, föll en klar stråle än in
i arbetssalarne, hvareat hjulen surra
de, och der den kom all:* dessa tysta
menniskor att kaata en längtansfuil
blick mot fönstret än in i em bets
rummet, hvarest allt luktade af brott
och tukthus. Uppsyning.:mannen ha
de väl gerna velat utestänga dessa
strålar, om det ock blott varit för att
betaga Robert den glädje, han erfor
genom dem. Men de läto ej hindra
sig, utan stucko honom i Ögonen lik
som för att förarga honom, så att han
måste nysa, eller lekte pä hans röda
näsa, hvilken genom mycket begag
nande af snus blifvit ytterst känslig.
Bolen sken äfven in på den mörka
g&rden, och ingen af dem, som der
Tandrade, var väl Så hårdhjertad, att
han et kände sig uppfriskad af dess
lifvande strålar.
Robert hade till det yttre ej under
gått
någon betydande förändring
under detta fir han hade blott blifvit
en
smula blekare i följd af stillasit
tandet. Hans gestalt var kanske ej
mer
så
kraftig som förr, och hans
gång var något mera släpande men
han hade långt ifrån detta sjukliga
Utseende,som Sanger pådiktat honom.
Ja, man såg tydligen att desBa för
ändringar ej skulle blifva bestående,
Utan att han skalle återvinna hela sin
forna kraft och spänstighet, så snart
fängelsets portar öppnats för honom.
I början hade det nog känts tungt att
dagen i ända sitta vid spinnrocken,
derefter hade det visserligen varit
tittare, men ej mindre långsamt, att
aitta vid arbetet A embetsrummet.
Hans kraftiga natur hade dock till
uppsyning^mannens stora grämelse
Öfvervunnit allt detta, och han såg
ingalunda lidande ut. Men desto
större var förändringen i hans iijre.
Sedan de första känslorna af raseri
och harm öfver det mot honom be
gångna våldet och begäret efter
hämnd lagt sig, började han, hufvud
sa k ligen under nattens cnslighet, då
han ej stördes i rin omgifning, läsa i
sitt hjerta, och han fann der ganska
mycket, som ej kunde ega best and
inför en ärlig Bfelf^röfning. Han
.fann der hetsighet, som han hållit för
styrka, obeständighet, som han ansett
för älskvärd elegans, och fåfänga,
sum i hans tanke varit berättigad
stolthet. Hela hans förflutna lif
fiamstod för honom i en ny dager,
och han nästan häpnade vid dessa be
Uaiitelser. Hans barndom hade va
rit ett oafbrutet vacKlande mellan de
vexlande intrycken af en planlös upp
fostran. Hans universiietslif hade i
biista fall varffc ett äfven så planlöst
inhemtande af alla möjliga Kunska
per, hvilka utan tvifvel hafva sitt
v trde, men eom ej kunna komma till
någon egentlig nytta, om de ej använ
das på rätt plats och rätt tid. Och
huru hade Robert fått tillfälle att
använda denna sin förmenta bildning
vid inträdet i den stora verlden, eller
rättare vid inträdet i det sällskap,
som han då ansåg för stora verlden?
Hade han ej nästan viljelöst ofver
lemnat sig åt alla intryck, som der
trädde honom till mötes? Hade han
ej till och med låtit bedåra sig af
Pollmann, äfvea sedan han trott sig
hafva genomskådat honom,ehuru han
då ännu ej kunde anse honom för
den förbrytare, såsom hvilken han
sedan framträdde? Ja, hade han ej
vant nära att gå miste om Herminas
kärlek, i det han ville afskudda sig
hennes förmenta inflytande öfver ho
nom? Alla dessa tankar trängde
sig med öfverväldigande kraft inpå
honom, så snart han öfvervunnit de
första dåliga intrycken af fången
skapen, ocb han lärde sig genom lugn
eftertänksamhet se sitt förhållande
till verlden med helt andra ögon. Re
dan det regelbundna aibetet om än
aldrig så själsdödande ooh tvunget
genom uppsyningsmanneua oangenä
ma närvaro medförde för honom
en viss tillredsstallelse, en oberoende
trygghet, och han kunde på sig sjelf
tillampa betydelsen af Schiilers ord:
"Menuitikan skapades fri och är fri
voro hon än född i bojor". Han hade
på ett enda år mognat från yngling
till man, och oaktadt eller kanske
iust i följd af detta yttre tvång åter
vunnit samvetsfriden och aktningen
för sig sjelf. Och hade denna inre
sjeltbetraktelse varit en sträng läro
mästarinna för hans moraliska upp
fostran, Bå var hand brefvtxling med
Hermina det ic^e rrnndre. Genom
dessa bief hade han förat lurt känna
sin tralofvades rena sj-.il och känsliga
sinne. Soin anderöster återskallade
hennes ord i hans bjerta, och han
sträfvade af alla krafter att för fram
tiden blifva henne värdig. Till och
med hans ailt för naturliga hämndbe
gär mot Werner Bank och hans med
brottslingar hr, tjenorn hennes in
flytande och k.t. .hennes innerliga
böner blifvit mildrade, lian trodde
sig hafva besegrat sig sjelf så pass,
att han kunde möta sina fleuder tan
att mot dem utöfva vedergällning.
Misstog han sig härutinnan, så vitt
nar dock ett Sådant beslut om den
sinnesart, som det enformiga fängel
searbetet verkat hos honom. Men ju
mer han blef medveten om denna nya
utveckling, och ju värdigare han kän
de sig, desto större blef hos honom
längtan efter frihet, längtan efter
återförening med den älskade.
Hans fabimÖB sjukdom, om hvars
förlopp doktorn regelbundet atlemna
de berätielae, hade på honom gjort ett
smärtsamt intryck. Under denna
sorgliga tid hade han lidit hundra
gånger mera bn den sjuka, ty hans
lif berodde ju af hennes. Hermina
var den enda stjerna, som lyste ho
nom i hans olycksnatt, det ljus, efter
h\ilket styrmannen rigtar ein koxa,
ocb utan hviUet hans fartyg ovilkor.
ligen måste krossas mot den klippiga
stranden.
Vid hvarje underrättelse om Her
minas försämring hade han blifvit
allt mera dyäler och sluten. Sömnen
hade vikit frän hans ögon, och han
vred Big i vild yrsel på eitt hårda lä
ger, under det hans kamrater i slö
likgiltighet snarkade omkring honom
Deisa ljud gingo som nålsting genom
hans bjerna, och han var mer än en
gång nära förtviflan. Sielfmordstan
kens spöke hade mer än en gång vi
sat sig för honom och sagt: Hon
lider, hon dör, och du får ej vara hös
hej ne, vårda henno och lindra hennes
plågor, du får ej hålla hennes brän
nande hand i din eller svalka hennes
feberheta panna i" Det var sorgliga
tider för honom men äfven här se
grade han. Doktorns berättelser bör
jade tala om en förbättring hon
var räddad, räddad åt honom.
Då höll äfven våren sitt intåg hos
hos bonom de mörka skuggorna veko
och solstrålen, som hade stulit sig in
i det dunkla embetsrummet träffude
honom i djupet af hans hjerta. Blott
en vrå förblef ännu mörk i detta
hjerta, och många dagar af tunga
pröfningar skulle ännu gå förbi, in
nan äfven denna träffades af ljussträ
len.
Doktorn hade, oaktadt han sträfva
de deremot, ej kunnat för Robert döl
ja anledningen till Herminas sjuk
dom. Orsaken till hans yppande här
af var till en del äfven den, att han
ville utforska, huruvida det s. k. "ju
stitierådet" i fängelset ej lemnat
något spår efter sig, hvarpå man
kunde er tappa denne usling. Hittills
hade alla hans efterforskningar varit
förgäfves, ccb äfven de begge qvin
norna vidböllo, hvad de förut på den
ödesdigra aftonen berättat i fru Lenz'
bostad. Sänger besökte
de
gamla
vanliga lokalerna och måtte äfven
hafya funnit medel att tillfredsställa
''den va
c*
ra Rosa" åtminstone kun
de hon ej förmå fig att upptrKda som
anklagare emot honom.
Robert hade aldrig känt sina bojor
tyngre än i det ögonblick, då han er
for alla enskildheter af det mot Her
mina beg&ngna bofatrecket. Som en
sårad tiger sprang han upp, och det
var blott med möda, som doktorn
kunde lugna honom med det löfte, att
han skulle sätta alla krafter i rörelse
för att kooama bofven på spåren, ocb
att han ville göra till sin upggift att
skydda Hermina för alla faror, till
dess Robert sjelf kunde åtaga sicr det
ta värf. Det var tanken på allt detta,
som lAg dold i den mörka vrå af hjer
tat, som iinnu ej var tillgänglig för
vårsolens klara strålar. Robert ansåg
det för sin första pligt, så snart han
blef fri, att upptäcka och straffa den
ne brottsling, äfven med fara för sitt
eget lif. Ehuru han af doktorn fått
veta, att Pollmann vid den tiden ei
funnits i staden, så kunde han dock
ej underlåta att sätta bonom, hyilken
han betraktade som sitt lifs vampyr, i
förbindelse med den hemlighetsfulla
tilldragelsen hos mutter Lenz. Han
måste göra upp räkningen med bo
nom ooh hoppades att då äfven få
veta, hvilken han borde anklaga för
utförandet af denna tydligen med
skicklighet anlagda plan.
Oaktadt mången svår kamp hade
han på sista tiden blifvit lemnad i
fred af de öfriga straffångarna ty äf
ven de råaste naturer respektera en
fast och sjelfmedveten öfverlägsen
het.
Robert vilade sig lika ylnlig mot
alla.äfven sedan han blifvit förflyttad
från spinnealen till embetsrummet
något som i början ej just tycktes
egnadt att höja honom hos de öfrige,
hvilka ständigt voro afundsjuka på
ett sådant företräde. Om äfven
Fahrplan och Dyrken i början gjorde
elasa anmärkningar för att reta sin
sofkamrat, den de dock erkände stå
vida öfver dem, så kom genast den
Röde, hvilken på sitt sätt fattat en
viss tillglfvenhet för Robert, och
återstälde lugnet. På den sistnämde
hade Roberts lagstridiga dömande,
hvarom han slutligen blifvit Öfverty
gad, gjort ett djupt intryck. Han er
kände på visst sätt sin egen brottslig
het och rättmätigheten af det straf,
han utstod men han kunde el förstå,
att ej Robert genom samma lag, som
förorättat honom, ville söka upprät
telse och taga hämd på ockraren me
delst en genstämning. "Med eller
mot din vi lja", eade han en afton, då
samtalet åter fallit på detta ämne,
"gör jag gemensam sak med Fahrplan
och Dyrken bestraffas måste den
gamle gynnaren, och för oss blir det
väl alltid något qvar, då vi återlem
nat dig, hvad han stulit ifrån dig."
Robert ansåg det ej löna mödan att
göra invändningar mot ett sådant
språk, helst som han ej trodde på för
verkligandet af dessa beslut. Han in
skränkte sig blott till att svara, att
han enligt sin åsigt ej var berättigad
att personligen hämnas en af lagtet
bekräftad orättvisa, utan blott kunde
vinna upprättelse åf lagen sjelf. Des
sa uttalade åsigter voro utan verkan
på hans medfångar, hvilka i tankeu
på sin snara befrielse med ifver bör
lade utarbeta den uppgjorda planen.
"Vidare lät den Röde förstå, att det
också var fråga om något annat än
att blott hämnas Robert och göra ett
rikt byte. I närheten af staden kände
han ett säkert gömställe och en qvin
na,som var mycket skicklig i atc göm
ma och realisera allt möjligt tjuf
gods han ville dock ej säga något
mera för tillfället.
På ännu ett ställe aflade vårsolen
ett besök, på det dystruste af alla,
hemakare än grafven och fängelset,
än försakelsen och lidandet Werner
B.mxs hus. Helt sent på eftermidda
gen inträngde vårsolen genom en
smal öppning i den gården omgifvan
de muren och belyste med sitt klara
sken sophögen och den gumla nu nä
stan utdöda asken, vid hvars fot
ännu qvarlägo några murkna spillror
af den fornå sittbänken. På asken
hade ut»lagit ett enda sjukligt blad,
som var gult i stället för grönt och
tydligen ej hade kraft att nå sin fulla
utveckling. Månne solen äfven ka
stade sina strålar på det gamla trädet
för att göra dess dödskamp lättare
liksom hon på morgonen med sin mil
da blick omsväfvat fra Hausmanns
dödsbädd för att såsom ett vänligt
intryck ledsaga hennes trötta själ till
ett annat land? De dröjde dock ej
länge, utan försvunno snart bakom
den dy3tra muren. De måtte hafva
känt sig hemska till mods på detta
tröstlösa ställe, hvarest blott ett enda
sjukligt blad erinrade om lif vet, men
allt eljea var begrafvet 1 smuts och
mörker. Hvad hade de der äfven att
göra? Och att träda in till den gamle,
som satt deruppe vid fönstret med
hufvudet stödt emot händerna, tyck
tes de anse öfverflödigt. Denne man
hade ju så länge hållit sitt hjerta till
slutet för alla mildare känslor, att de
helt visst skulle hafva studsat tillba
ka derifiån denna isskorpa för
mådde de ej upptina. Hvarpå tänkte
han, denne gubbe, eftersom han sft
länge orörlig blickade ned på den
mörka gården? Skulle denna matta
stråle, tom den nedgående solen ka
stade yå det sjuka bladet, i hans själ
hafya framkallat bilder från en för
fluten tid? Månne han tänkte på den
tid, då trädet ännu stod gröntkinde
och lummigt, då bänken i dess skugga
ännu tjenade till hviloplats för en
ung och skön qvinna, hans maka, vid
hvars fötter lekte en liten älsklig
flicka, som gång efter annan .blickade
upp till hans rum, klappade bänoerna
och ropade "pappa, pappa", för att
väcka bans uppmärksamhet? Ja, då
hade våren äfven här gerna tagit sin
bostad då fans ännu ej den höga
muren, som nu nästan fullkomligt
utestängde solens strålar.
Kanske tankar gingo ttnnn längre
tillbaka, d& han satt på en annan
plats bredvid en ung och skön varelse,
öfverhöljde henne med glödande kys
sar ooh lyor henne eTig trohet* henne
SKAfFA-BEN: OWSDAGBW 19 ATOTTSTI 1891.
detta blomstrande och ungdomliga
väseu af ädlaste slag, ^om hans kär
lek skulle kunnat fö'jgu^la, som bana
trolöshet gjort till en djefvul, och
som, säker på *itt offer, blott laratV
på ett gynnande tillfälle att tillintet
göra delsamma?
iivein kunde veta, huruvida något
dyJikt föregick inom honom ingen
min rörde sig i detta gamla, elaka och
förtorkade ausig'e. Han hade ju
pengar, mycket pengar i sitt ka«8a
skåp och handlingar och papper, rätt
mätigt och orättmätigt gods, värda
många tusen hvad bekymrade han
«ig om våren och solen? Marthat
tunga och långsamma steg höides nu
itrapran hon öppnade dörren och
anmälde med hps
rutit,
att aftonmålti
den var färdig. Werner Bank reste
sig utan att svara ett ord och Bmög
med sina vanliga kattsteg till den
magra aftonvard, som på sista tiden
blef allt knappare, ju mer Lans girig
het tilltog.
XXVII
Fri!
Hösten färgade fckogens blad och
fylde landtmannens lador vintern
Itom och slöt naturen i en isig om
famning, till dess våren åter giorde
sitt intrade. Det andra året af Ro-,
berts fängelsetid hade redan fram
skridit ganska långt och befrielsens
dag ryckte allt närmare. Först frigafs
den ene, så den andre af tukthusiuvå
narne. och Robert tyckte sig liksom
skilias från gamla yänner, då han
räckte dem banden till afsked. Så
mycket än deras bildning och lifeå
skådning voro olika hans, så hade
dock deras gemensamma olycka gifvit
dem tillfälle att bevisa hvar andra
tjenster, och oförmärkt hade en viss
sympati uppstått dem emellan, hvarB
upptäckt öfverraskade, ja nästan
oangenämt berörde Robert. Den Röde
lofvade uppsöka honom, då äfven han
blifvit frigifven och då, tillade
han hviskande, skola vi närmare
rådslå om, hvad vi skola göra med
den gamle.
Ändtligen grydde sista dagen af
Roberts fängelsetid, ooh han blef in
kallad på embetsrummet för att mot
taga sina paper.
Vi f& väl snart åter nöjet att se
er bär, hånade fångvaktaren Fah
renholz, som ledeagade Robert till
embetsrummet. Den som en längre
tid varit här, han har funnit sig så
väl, att han snait längtat tillbaka.
Robert beväidigade honom ej med
ett svar.
—Ja,ja,—inföll nppsynlngsmanen,—
hoppas på snart återseende. Här har
ni edra betyg, he, he ni vet väl, att
ni står under polisuppsikt jag skall
sörja för, att ni i hähdelAe af behol
återfår ert fria husrum och angenä
ma sällskap. Rekommendeiur ur ig I
Robert stod just i begrepp att gifva
ett hMftigt svar, men en bliak på
direktöien,som stod vid sin phlpet och
till det yttre lugnt åsett detta pinsam
ma uppträde, återhöll bonom. På
direktörena stumma vink följde hfin
honom. De gingo genom den lilla
trädgården, som skilde hufvudbv.
nåden från direkt örens bostad,hvarest
de inträdde och funno Feodor Lin
denschmitt, som med öppna arm:u
och tårfylda ö^on kom dern till mötes.
Efler en stum omfamning, hvarumler
doktorn förgäfves sökte efter ett pas
sande citat, som kunde framställa
situationens allvar, framstammade
han slutligen med oseriöst:
—. Arm i arm med dig utmanar jag
verlden till tvekamp. Vi skola vara
bröder, Robert ödet har föreir.t oss
och vi vilja från denna stund tillsänt
mans med de kkra vänner, som dei
hemma med längtan mot»e vår *n
komat, troget bistå va run dra i lust
och nöd. Alltså mod miu bror!
Robert besvaiade sin väns hand*
tryckning och vände sig derefter till
direktören, hvara ögon skimrade af
en fuktig glans, för p.tt hembära ho
nom sitt hjertas fulla tacksamhet för
den välvilja och vänlighet, hvarmed
denne på allt sätt BÖkt underlätta
hans sv&ra fångenskap.
(Forts.)
t.pwwm
BRUST THEÉ
Bröst, Lunger ocli Strupe.
Endast i original-paKeter. Pris 25 cent».
Kan köpas å alla apotek skicl.as äfven ulan
vidare kostnad om aagifua belopp hit in
sändes. Adress:
TROPFEN
Det gamla tyska
BLODHENING8MEDLET
mot alla blodsjuledomar. mag- och lever
sjukdomar, dyspepsia, hufvudvärk ocb
trlndel. fris 60 cts. Pft alla ayotek.
Otalig mineral rikedom,
Guld. sllfver, Jern. koppar,salt, petroleum,
o.
s.
v. Ofantliga kol fält* gränslöst för
råd af billigt bränsle.
Nya jernväffar
Utgrenar sig Dt alla hftll, så att lått oct
Mlli£ kommunikationsförbindelse erhtlllei
för en hastigt förrökande folkmängd.
Utom den magnifika CANADIAN 1'ACL
FlC-JEJEtNVÄGEX,s.traltkbrarl'riin ocea»
till ocean, åro tolf nya banor under bygg»
imd.
Klimatet det helsosammastel
verlden.
Canadlanska regeringen glfver fria far
!m:ir pÄ lfiO acres till hvarje ung in af
lb ärs ålder och hvurje qvinna som !iai
'familj att försörja pä vllkor att de bo pä
detsamma, erbjudande ett oberoende liftill
hvar ocb en med smft tillgångar, men med
nog energi att sl& sig ned derstädes.
yämuvre underrättelser, i pam
fletter och Kartor lem
na* fritt ge
nom att sända portofritt bref,
adresseradt till
Departement Of Apnltiire,
OTTAWA CANADA,
ELLER TILL
För Kyrko-Fester.
Kyrkosftngare, körledaro och söndag»
Skolsnperintendenter inbjudas att tlllskrlf*
va oss fOr sina behof af all slags
FESTIVAL MUSIK.
Yflrt hela lapcer af solo och kör musik
mäste tillfredsställa alla och vi skola med
nöje
besvara alla förfrlningar.
Utan kostnad skida vi en detaljerad ka»
talog öfver lämplig mnslk vid olika kyrko»
fester.
Ett oöfTertrlffllgt lager tf musikstycken
och musikböcker af alJa slag gör att v|
kunna lemna all slags vokal och instumsn*
tal kyrkomusik.
tienom
Förenta Staternas postverk
vereras
musiken
gon
extra
kostnad.
OLIVER
I S i'*
Oet linaste lager af Pianos, Orglar,
Vucsiions, Aeolians. Låga prisér. Vil
kor lätta. Det bästa af allting uti mu
sikväg. Musik-stycken, musik-btsckcr.
Musikvaror ff alla slag.
T1
LLFREOSSTflLLESLE GARANTERAS.
SVENSKA BITRÄDBIT FINNES.
EttlandafoMod.
Det stOrsta sSdes producerande land
verlden. I
FRIA FARMAR for MILLIONER.
Hvete och grisland, för settlement», M»
nitoba och Canadian North-west med iljuf
mylla, väl bovattnadt, skogigt land
del
rikaste i verlden, med goda kommun kai
tionsmedeL Hvetet afkastar medeltal 34
bushels
pr. aore,
vid vanlig odling.
Det stora fruktbar* bältet,
Red River Valley, Saskatchewan Valley
Peace River Valley och de stora fruktbar!
slfttterna stora landsträckor passnndi
för odling och betesmarker största i verl"
den (iinnu oupptaget)
le
utan oA*
DITSON COMPANY,
C.H.DItson&Co. J.E.Ddson&Co.
FvERYfoTHEB
HVARJE MODER
bura» h«fv» d»t i h»«inwl
Droppadt p& tocktr tyck* b»rn om Sttt»ga_l
__ tocktr tyck* b»rn om StttagalB
Johnson!Anodyne Liniment fftr etryi)*jakå. fOr
nlnff, ondt i
Wien, lnfltmaiaUon 1
ky lidna, ondt ili*Uen, infltminauon manaiarn»,
kolik, Jtrnnip och smilrtor. I.indrnr Hlla sommar
Ikommer, ek&ror och kross-så^' liksom geuoni «P
troU*l»£. Till A»1U flfverallt. Prin &*• «NI8 siijl
Poft^a fl afcrifien lniWiknal
t. a.
JOHNÖOU
4
1883 fifh'ir etablerad 1863.
^EXLAIi o-h lilLJ£Tl£^
5|
Kapten R. F. .i K4XNOH,.
Adressera
alla
bref
tills
P. O.
SM-
t-Oienta Staterna*
och
Kungliga Post-Äng»'*.
mahi
rr»Aiiam
AMERIKA OCKJ^ATTJOTAVIEN.
'•tOrsta. »nabbatto o. mtst •-•topanta Ångare I verld««.
Btl|«n«r
ti!) ch frin i Mi-näm*!» pfiil-r I
öVERIOr. NORGE, DANM^K OCH FINUNO
ill »llnr frÄn 1
FÖRESTÅ STATERNA OCH CANADA.
Ageaterl alla aUlrrc nUtlor Förenta Statera»
1840
PEN GAMLA
tons och
14.000
SKANDINAVISKA
W1-IS3 STATE ST.,
1891
TILLFÖRLITLIGA
LF
rc
(KTABI.KBAD 1840.)
Medförande British och U. 8. Post.
Snabbaste Postförbindelse,
AFSKGLANDK TILL OCH KRAN
NEW YORK hvarj* LÖRDAG
jemto extra alseglingar till och irfui \nw
York hvar Lortunde dag Jemt« en rjhug 1
•eckan till och trft.N Hoston.
UMHKIA., KT-
RUKIA. AUIIANIA, SEIIVIA, OAI.I.IA, BOTH
NIA. HCYTHIA, PAVONIA, OKPIIALO.tlA Och
atulni varande de största, snabbaste och
mesl storartade flotta 1 verlden. Många
af olvanstående itro öfver 1520 fot länga,fö
fot breda,
7.G00
hästkraf
ter och gä öfver ooeanen pä litet
mindre än sax »AGA». Det är ej nödigt
frauili&lla de una. utmärkta llnlen* anscen- jftg hvarken kunde ligga, gå eller stå,
de för snabbhet, komfort och säkerhet
Board, bostad och transport nf ba
gaget Ktiffland fritt.
rriHcrna lika Ulya somtiågonför
sta klu*Heii* pt nyaste
rare linie.
F. G. WHITING, M'gr West'n ttep'l,
BREMER LINIEN.
l'asFagerar»'.
har aldrig lörlorat en passagerare under jInen j^ghade icko haft baltet på mig två
le 51 är den existerat.)
passagerare erhålla
frän Sverige ooh Norge
befordras frAn
i
Nord- Tyska Lloyds väl kända,
snabbgäende ångare.
Nord-Tyska Lloyds
ån Rare äro:
SPREE, HAVEL, LAHN, TRAVE,
SAALE, ALIiKlt, EIDER. EMS,
WERr
7,000
af
till edert
hem
4,000 och 10,000 hästkrafter:
Biljettpriserna äro:
Från Göteborg. Malmtt, Christlania, Kö
penhamn, CliristlaiiRand, Stavanger, Ber
gen, och Esbjerg till New York... .$28,00
Från Htookliolm till New York.. .829.U0
Frfin New York till nftgon
af
of-
vannämda platser 827.00
V rån New York till Stockholm. ..$27.00
Passagerare med Bremer Linlen undvika
•?en obehagliga och osäkra resan & sm&
Ingare öfver Nordsjön.
OELEIOHS&CO.,'
AGENTER,
No. 8 Bowling Green, New Tork.
or
MINNEAPOLIS,
Sahlgaard
CO.. 8o«teo, Miw
Minn.
BA^K OFMINNE A POMS,Minneapolis,Minn
JOS. M. POTTGIKSSKN,
201 E.
Jackson
St. ST.
GEBUANIA BANK,
PAUL,
MINN,
A
Hobe,,
General' Western Ageatti,
7
CHICAGO, ILL
méBm
•W
Nis'
LAS DE68A
NYA INTY&
Bar biltet 13 veokor ocb blef botal
Rutland, N. Duk., 23 Juni 1891,
Dr. A. Owen, Chicago, 111.
Som ni kanske torde minnas, kflpttvwn
dcrtecknad ett af »dra bfalttn 1 slutat af
Januari m&nad, och eftersom ni Snokar
höra af alla som köpa ooh begagna edra
bälten för att veta om de liro till nyttaoch
bcl&tenhet, får jag för min del silga, att
det botade min sjukdom fortaro &a)ag
anade. Jag led af giktvärk, som ni torde
minnas att Jag skref om, när Jag siinde ef
ter bältet. Jag bar bältet ej fullt 6ne vec
kor och jag var fullkomligt fiterstäld. Iflst
Gud vill jag tacka eder för det elektriska
bältet, som fltcrgaf mig hdsan. Jag ön
skar att alla som lida af glktvftrk ville
försöka edra bälten och blifva botade, ty
Jag är viss derom. Jag har dröjt med att
skrifva nftgot förut för Jng har väntat att
fil so om sjukdomen skulle komma igen,
men jag har irko kant till det ringaste af
den mera sedan den upphörde.
Med all högaktning,
Jag år förvissad om att det fir bittre la dB*
mediciner som tornas 1 en Wkarei
eller apotekares cmr&den.
Monomineo, Wis., den IS Maj 1891.
Dr. A. Owen.
För cirka 7 rafinarlor sedan köpte Jag ett
af edra biiltcn, hvilket har i alla h&n
Beenden gjort mig stor nytta. Jag filr der
för p& det högsta rekommendera edra bäl
ten till alla som ftro besvärade nf hvilken
sjukdom som helst. Jag iir förvissad om
att det är bättre uu alla mediciner, som
Unnas i en läkares eller apotekares områ
den. Högaktningsfullt.,
FRANK LAKSCN.
Fullt öivortygad om dess
v--
v
K"v/n:ieo. 111., l°.
'KS
i
det, il •.
tvft personer hur jag lannf, rf
och de firo fullt Öfvertygmle
»nr.
egenskaper, fjolf fir jsur
botad, att JageJ nog ken
derbara bälte. En nf do
sänder nu gr nom mig eror
••il -v'.
•r: i or ert
c't ]Sro.
1 bille
med ryggrads!pplikutioner.
Högaktning-i ullt.
Box 80. C. A. LÖFQVIST.
Största belåtenhet med bältet
Gowie, Iowa, den (3 Maj 1881.
Dr. A. Owen.
Det elektriska bälte jag köpto 1 Oktober
månad förlidet år har varit till stor belå
tenhet och 4 eller 5 bälten ha blifvit köpta
hos eder härifrän pä, miu rekommendation.
Ja, man känner genast en välgörande krrft
uti det sä snart man fär det p& sig ooh Jag
kun Inte vara det förutan.
Högaktningsfullt,
A. FILOREN.
Kand» hvarken ligga, sitta eller
ctA,
blef dock botad.
Dr. A- Owen.
Jag köpte ett balte No. 4 af eder 1 Da*
cember förlidet &r, hvilket gjorde mig rig*
tigt godt jag var sä illa sjuk af reumatism
e.
....
gånger förr iln Jag både kundo ligga och
vara uppe, så jag är mycket tacksam för
den goda uppfinningen och hjelpen som
«lei, gaf jul'. "Cii Jac tror di-t otvettraf
far all patentmedicin som finnes. Det
I fir en god ting att hafva 1 hvart bus, ooh
många är dot här omkring som ville
kdp*
det om de bara hade pengar.
•an skådar nn bältet med andra 5goa
Is
iöro dess användande,
Frederick, S. Dak., 19 Juni 1891.
Dr. iu
Owen.
Som ni vet, ha vi haft mycken misstro
till edert No. 4 bälte, som vi mottogo för
10 all månader sedan. Men Jag är glad
att kunna såga eder, att vi nu hafva myo
ket bättre tankar om edert bälte. VI hadd
I en vän, som var mycket lidande och som
hade uppgifvit allt hopp om att blifva
1
frisk. Vi lånade honne vårt bälte och mot-
tons dräfftlghet samt tog kort tid derefter bref från henne, hvarl
hon sade, att ef i er hon hade burit bältet
få dagar, hade nytt lif och hopp uppväckts
hos henne. Jag vill derför å andras vilg
har sända eder ett hjortligt tack-för bäl
tets förmåga att bota. Edert bälte skall
från vår sida erhålla all deu rekommenda
tion, vi anse oss skyldiga gifva det.
Med aktning,
Box 174. MRS. C. GULDBERG.
De, aom mO]IKou Önska skrUva Ull al ötfil»
•om afslfvlt ulna Intyg o3» bröt, milst® aJltl
i lniarv*
ett med
{rlmarte försedt ooli »diwasorat kuvart Kr t'
•tkert flihdila gvar.
All» de aom önskar alg ninnar» uTipIysnfnjTt.ro
botaoaet af AKUTA, KUONlI-KAocli Nr.UVÖS V tyu'i
domar, ombuden iltrllva oftöJ* lllimtreriut
vlirUKa underrättelser, Ullina nit-rt 0(l3vurnal tvKUi.i
folk. 8oai bllfvUltotaUo uwU hJ'-Vp
af.
«*lei.caBt*
b&ltcu. Katalog pa svmska iiorjsa, tyskao. li en£»til
Slca Bånd 1
ceuta Mmftrk»
ocb adressa»

Skaffaren., August 19, 1891, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., August 19, 1891, Image 7 About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., August 19, 1891, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895