Skaffaren., December 23, 1891, Image 7

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
-ti-y.-i
Led- brott, Stffhet i fatten,
Kontimioner, /-tv nrmär,
och andra såm fider»
JOHNSON.
92 & 94 East 3rd St., St. Paul, Minn.
SMOKING JACKETS
K E S A N A N E
275, 277, 279 East 7th Street, Corner Rosabsl Street, St. Paul, Minn,
E. 71II ST., ST. PAUL, minn.
©3 Kast 7th Sheet) St. Paul, Minn.
THE FRANKLIN PRESS,
M. D. MUNN. ALF. E. BOYESKN.
(hkandinav.)
72 & 73 Nat, German Am. Ban lj Bid'g. st
Hornet af Washington och I :st Avenue S., Minneapolis, Minn.
TWIN CITY LIME AND CEMENT CO.,
MINNEAPOLIS OCH ST. PAUL.
Tillverkar "Red Wing Brown Lime," och har till »alu Whiti
Lime, Hydraulic och Port'and Cements, Hair, Stucco och
Marble Bust, Pressed ooh Common Brick,Fire Brick och Fi rg
Clay, Sewer Pipe, Drain Tile, Soapstone Finish, Mortar Öö«
lors, Roofing Materials, King Tinted Paint, King's WttidadjA
Cement Plaster samt KOL och VED.
A N S O N A I U I S
SKRÄDDERIETABLISSEMENT, ,,IS
1427 Washington Avenue South, Minneapolis, Minn,
170 dast Third Street, &t. £»aul, Minn. \n\n iiiiil
1^
0
'Sfe*
H::
icke
It
\?i
fa
w^
j,y
l'
Hjelfarne från Savolaks.
HISTORISK BERÄTTELSE
AS
J.
0. ABEBG,
(Forts, fr. fOreg. nr.)
Da voro lika i' bjeitemqfl,
Axela
iugn
var beundransvärdt. Han- blinkade
icke, när de krokiga sablarne ven o
kring hans öron, ocb han ryggade
icke en tum tillbaka, dä pistolmyn
ningarne riktades mot bans bröst*
Men säkert trkffj.de hana goda klinea
pin fiende, octi i bans manliga drag
«yntea
den minsta
den
ryckning,
när
ene kosacken efter den andre
föll.
Ai, den besten ntp till mig yätt
baatandt, hördes en röst på sidan
om Axel. Han tordes icke vgnda p&
hufvudet, men h«n hörde, att rösten
kom från Jussi,
Hvad är det? frågadi» hari med
låg stämma. En kula kan jag tro?
Just b&> fänrik, svarade Jussi
med sä&er röst. Jag fick mig ett rätt
bastant nyp i venstra armen, men än
nu är det inte farligt, och när jag in
te kan begagna den venstra, s& har
jag den högra qvar.
Jussi talade så lugnt, som om det
endast varit en strid för öfnings
skull, och detta mod stärkte natur
ligtvis också de öfrigas.
Bra, Jussi! mumlade löjtnan
ten och spetsade en kosack, som om
han vaiit en fluga så skall en savo
laksare drabba tillsammans med sina
fiender.
ussi svarade icke, han flok ej tid
dertill, tv kosackerna voro honom än
da in på näsan.
De tappra finnarne hade aldrig
tänkt på att segra öfver en sådan öf
vermakt de ville endast dö paed he
der, de ville visa, att de voro väldiga
att tillhöra Dunkera kompani. Ko
sackerna trängde närmare med hyar
je minut, oca i deras hånleende
blickar kunde finnarne redan läsa sin
dom.
Det var ett förfärligt ögonblick för
de tappre, när fienderna allt fastaré
drogo nätet tillsammans omkring
dem. Men icke enB då syäfvade ordet
pardon på deras läppar. De kände
icke detta ord.
Gud hjelpe mig! stönade löjt
nanten
och
vacklade åt sidan jag
förmår inte mera min «m för
störd, jag..i. jag
Axel betraktade den fallne med
sorgsna blickar och ställde sig fram
för honom för att värja honom för
kosackernas hugg. Den fiende, som
gaf löitnanten hugget, föll för Axels
säkra stöt.
Bajonetten, bajonetten! skrek
Jussi tag löjtnantens bajonett,
fänrik det går bättre att försvara sig
med den än med en spenslig värja.
Med blixtens snabbhet böjde yng
lingen sig ned och rvckte till sig
bajonetten. När han reste sig upp»
syntes en högre rodnad på hans kin'
der hans kraft tycates fördubblad i
och med det nya vapnet.
Gif er» tappra finnar! ropade i
detsamma en manlig stämma med
stark brytning från kosacsernarnas
led. Intet ondt skall tillfogas er I
hafven slagits som mänt förspillen ej
onödigtvis ert blod,
t- Det var ett besynnerligt tal af
en ryes, mumlade Axel och sänkte
för en minut vapnet. Hans blickar
sökte tnlaren, och han fann honom.
Det var en undersätsig skäggig man,
som närmaäe sig.
Axel ämnade tvist svara, då han
bakom sig hörde ett förfärligt an
skri. Bestört vände han sig tillbaka
och fick se, hur Jussi, ansatt af fiender
störtade till marken. Han betänkte
sig icke länge.^cSamlande hela den
kraft, hvaraf han var mäktig, ned
stötte han en kosack, som ställt sig i
hans väg, och ilade till Jussis bistånd.
Men han kom för sent, den gamle låg
vid Henriks och Mattis sida, oigen
känlig och öfverhöljd af blod.
Axel var nu ensam, För en sekund
skakades hans kropp af en frossa,
men i nästa ögonbjlok hade han
återvunnit sitt lugn geväret låg som
fas väx i hans händer, och blickarne
hvilade utmanande på de honom om
gifvande fienderna.
Dessa betraktade honom med en
viss förvåning, de kunde aldrig före
ställa sig, att den ensamme mannen
vågade bjuda så många motståndare
spetsen. Men deras förvåning varade
endast några ögonblick, vildheten i
deras natur tog åter ut sin rätt, och
de sänkta sablarne och pikarne höjde
sig ånyo.
Axel ryggade icke tillbaka. Stödd
mot samma träd, vid hvars fot hans
sårade kamrater hvilade, inväntade
han anfallet.
D&, i sista ögonblicket, när den
säkra döden redan sväfvade öfver
den tappre ynglingens hufvud, ljöd
samma stämma som förut från ko
sackernas led, och mellan de vikandé
krigarne gick den undersätsige man
nen fram till Axel. Kosackens sabel
var sänkt mot jorden hans öga brann
icke af nåaon vredens eld.
Gif dig, käcke yngling, sade
han och sträckte fram banden mot
Axel.
Jag har sett, hur du kämpat
och jag hyser beundran för dig. Jag
lofvar dig mitt skvdd.
Den okändes utseende kunde icke
bedraga, det såg Axsl genast, och han
skyndade sig att infalla:
Jag ger mig ej på annat vilkor,
Un att du lofvar mig skydd äfven för
mina sårade kamrater. I annat fall
vill jag följa dem.
Här är min hand, sade kosac
ken och trädde närma».Jag håller
mitt ord.
Men hvem är du, som har makt
öfver alla dessa vilda krigaref
frågade Axel ånyo och betraktade
främlingen med en viss nyfikenhet,
blandad med aktning, Jag vill
erinra mig, att jag sett dma drag en
gäng förut.
Page
Ett spoålpende krusade kosackens
läppar, och hap öppnad? munnen för
att svara.
Då framsmög bakon) hQQptti och
dold af de öfriga krigarne eh svart
mmKi« kosack. Hans ögon yoro fä
stade på Ax^l pped ett vildt och hot
fullt uttryck, cch fcarbinpn, som han
hittills hållit gömd inom tröjan, flög
tillöga^.
Håll! dundrade en barsk stäm
ma bredvid den lömske kosacken»
men räddaren kom för sent, I sam
ma ögonblick som den ädelmodige
kosaoken uttalade sitt: jag är
susade en kula genom luften, och
med en djup suck föll Axel tillsam
mans öfver sina kamrater.
Hans önskan var uppfylld, han fiok
hvila bridvid dem, åtminstone i detta
Ögonblick.
Lönnmördaren, som icke var någon
annan än den fordne fången, som
förorsakat Jussi så, stort bekymmer,
försvann i mängden.
Stor skada på en så tapper pojke,
mumlade kosackernas anförare,
lutade sig ned öfver Axel och strök
de mörka loc&arne ur pannan. Tap
pert folk, dessa finnar! dö hellre än
de gifva sig. Hvar fer den skurk, som
sköt honom? frågade han derefter
och vände sig till de omkringstående,
men då ingen svarade, fortfor han:
För hit honom! Han har brutit
mob min befallning: han skall ookså
få sitt straff! Ut och för honom till
mig, men först alle man till häst, mot
Ruooa går vårt tåg!
Kosackerna skingrade sig befäl
hafvaren och de, som qvarstannat för
att taga vård om de särade finnarne,
voro de enda lefvande varelserna på
den blodiga platsen.
Der, som striden fÖrat rasat, der
var nu lugn och frid, och den svaga
vipd, som blåste öfver fältet, smekte
mildt vänner och fiender.
Ännu en gång lutades sig den un
dersätsige mannen ned öfver Axel.
Han lade handen på den sårades
hjerta han tycktes lystna, liksom
väntade han att tå. höra de svaga
pulsslagen.
Några minuter förgingo noder
tystnad, och ännu stod kosacken qvar
i sin nedböjda ställning.
Men slutligen reste han sig upp ett
leende af belåtenhet syntes på hans
läppar, och han hviskade, i det han
gaf sina följeslagare, hvilka vörd
nadsfullt stannat på afstånd och med
allvarsamma blickar betraktade sce
nen, tecken att närma sig:
Han lefver. För bort honom och
hans kamrater, men varsamt.
Derpå tryckte han mössan ned till
ögonen, svepte den korta pelsen täta
re omkring sig, och några minuter
derefter syntes han fȌ sin eldiga
springare ila öfver fältet efter sina
skaror, hvilka raskt trafvade norrut.
Den undersätsige mannen yar
Kulneft.
Andra Bokbn.
Httona och balmis.
Efter slaget vid Alavo, der ryske
öfversten Erikaon måste lemna fältet
åt sina tappre motståndare, började
ånvo fianarnes vedermödor under ett
långt, förtvifladt återtåg. Visserli"
gen tillkämpade de sig åtskilliga
seKrar Båsom vid Etseri, Wirdois med
flera stallen, men i och meddetsamma
som Fieandt blef slagen vid KarBtula
den 21 augusti 1808, först sedan haa
likväl med sin tusen man starka för
delning under en sexton timmars
hårdnackad strid hållit stånd mot
WlastofE och hans tre tusen ryssar,
var flaska härens återtåg gifvet.
Det yar en försummelse utan like
att icke sända Fieandt förstärkning,
såsom äfven Sandels enträget påyr
kade. Karstula var just den punkt,
som hade bort försvaras med huru
stora uppoffringar som helst, ty så
länge denna plats var i fianarnes hän
der stod alltid förbindelsen med de
spridda fördelningarne öppen. Kar
stula låg just på
Bjelfva
återtågsvä­
gen till Uieborg och Gamla Carleby.
Bataljen vid Karstula yar, så att
säga, vändpunkten för den stora
finska armeen genom Fieandts ne
derlag kom general Kamenski i ar
meens rygg, utan att han derf öre be
höfde angripa och fördrifva Sandels
och Döbeln, hvilkeu senare stod i
trakten af Kristinestad.
För att förekomma en katastrof,
finska härens tilliatetgörelse, som
utan tvif vel skulle blifvit en naturlig
följd af Klingspors uraktlåtenhet att
sända Fieandt understöd anträdde
hären nu, såsom "den enda utvägen
till räddning, återtåget me4 största
skyndsamhet till Ruona bro, dit den
anlände i slutet pä Augusti månad.
Vid Ruona delar sig vägenl tvenne
grenar, en &t Lappo, den andra åt
Lintulaks. Vägen, som går till Lap
po, löper tätt förbi Kuortansjö, der
Sal min var beläget. Der, vid Salmis,
posterades svenska brigaden under
Essens befäl för att hindra ryssarne
från att vester om Kuortanesjö falla
stvrkan vid Ruoda i ryggen. Llntu
laksvägen bevakades af öfyerste Ce
dergren. som förde befälet öfver
fjorde brigaden,ooh för att vara ännu
säkrare från det hållet utsändes
öfverste Aminoff med tyenne trepun
diga kanoner och en bataljon af tredje
brigaden, samt karelska och savolaks
jägare, dessa sistnämnde tillhörande
fjerde brigaden, ända fram tiill
iilänarijärvi, två mil nordost om
Rudna.
Emellan Ruona och Salmis förenar
sig Lmtnlaksvägén med vägen från
Lappo.
Såsom förpost mot söder, vari från
rvssarne nalkades, fanns en styrka
samlad i Sarrika och en i Kuhalampi.
Positionen vid Ruyma var särdeles
lämplis till försvar. Hela trakten
omkring Ruona bro är sidländoch
genomskäres af en kärraktig å, som
går i nordlig riktning och samman
binder Kuortanesjöns östra vatten
med Nissousijöas. öfm denna å
tans den 830 famnar långa kafvel-
V -t S**8£ y$w*
brpn. Norra stranden af Kuortane.
sjön, eller Kuortane träsk, såsom den
äfven kallas, är
högBt
ojemn. Till
följd deraf att venstra delen af sjön
skjuter upp långt i norr och utsträc
ker sig ett godt
Blycke
ofvan om Sal­
mis, bildas af denna del och den på
östra sidan belägna Nissous^jön en i
vattnet långt ulskjutai.de. sank udde.
På denna udde, bevHxt med skog,
stod finska armeens högra flvgel och
framför sig, såsom ett icae lättöfver
stigligt hinder, den förut nämnda ån,
som förenar Kuortane- och Nissous
sjöarne Flygelns högra flank stödde
sig på Kuortaneajön, den venstra på
vägan till Lftppo. Norr om vägen
oeh i en strkcka ända fram till Taka
la länsmapnaboställe, beläget i sam.
ma höjd som Salmis vid vägen till
Lintulaks, funnos så kallade "blind
ningai" af ris och bakom dem reserv
trupperna, hvilka egentligen kunde
sägas utgöra centern. Norr om den
sistnämnde vägen stod venstra flygeln
i yester derifrån vid Salmis och
norr om vägen till Lappo den förut
omtalade svenska brigaden under v.
Essens befäl. Von Essen hade fält
vakter spridda här och der, och just
på det ställe, der vägen från Lintu
laks stöter till vägen från Lappo
således mellan finska och svenska
fördelningarna var en liten styrka
posterad.
Högra flygeln hade till förstärk
ning ett batteri om sex sexpundiga
kenoner centern ett batteri om tre
pundiga kanoner och venstra flygeln
ett om sexpundiga kanoner. Liniens
utsträckning var nära en half mil.
Låglandet omkring Ruona hade icke
Stor utsträckning,
ty på
alla Bidor
höjde sig landet småningom, och
vester om Kuortanesjön öfvergick
det
till
ordentligt högland.
I denna däld inväntadefinska hären
sin betydligt öfverlägsua fiande, Ge«
neral Gripenberg, som hade sitt qvar.
ter i Takala, ordnade försvaret, till
dess Adleroreutz den 1 september an
lände till hären och genast öfvertog
befälet.
Vägarne fr&n Salmis till Lintulaks
och Ruona bro, der vägen om Alavo
Btraxt söder om nämde bro, kröxer
af i sydlig riktning, bilda en likbent
triangel med baben åt öster om Sal
mis. Basen utgöres af en smal väg,
som förenar treangelns ben.
Vi skrifva aftonen den 31 augusti.
Inom triangeln vid Ruona var ett lif
och en rörelse, som alltid plägar upp
stå, der en krigshär, och till pä köpet
en slagfärdig här, förlagt sina qvar
ter. Adjutanter kommo i sporrsträck
och försvunno med lika brådskande
fart från högqvarteret i Takala, hvar
ifrån Gripenberg utdelade sina order.
Bataljonerna beredde sig till det före
stående blodsarbetet, men ingen
trötthet, ingen modstulenhet visade
sig hos dessa kämpar, oaktadt de un
der de föregående dagarne utstått de
största besvärligheter unaer mar
soben.
Hvarje man i finska och svenska
hären ville slåss. Aiercåget var för
denna tappra skara förfärligare än
den blodigaste slagtning, ty det var
hjertat som marterades vid tanken på
att de måste lemna sina hem öde och
utsätta för moskoviternas härjningar.
En större trohet än dessa magra ooh
illa klädda soldaters fans icke. Dag
efter dag, timme efter timme, och
man kan gerna säga minut efter mi
nut samma lidanden, men ändå seger
på seger!
Hvad var det som gaf dessa män en
sådan kraft 1 striderna, ett sådant tå
lamod i försakelser?
Det var förtröstan till deras rättvi
sa sak, ktlrlel^en till hembygden, min
net af fordna dagar ooh det fasta
band, som i så många sekel förenat
med obs.
Hvilken opartisk svensk måste icke
tillstå, att det var vi som sveko dem,
ic e de oss!
Qvällen hade nyps famnat jorden
med sina skuggor, men bivuakeldarne
hade likväl blifvit tända och gjorde
med sitt fladdrande sken den brokiga
taflan ännu rörligare.
Icke långt ifrån Rnona bro hade en
afdelning savolakaare och karelare
uppslagit sina tält i Bjelfva brynet af
den skog, som utsträcker sig långt åt
söder.
Officerare och soldater lågo här
blandade om hvarandra och samtalade
ined en liflighet, som lät betraktaren
ana, att ämnet var någonting rigtigt
vigtigt.
3å var också förhållandet, ty sam
talet rörde sig omkring de strider,
som väntades hvarje dag. Och office
rare ooh gemene man utbytte bär sina
tankar lika öppet som om alla tillhört
samma grad. Ingen rangBkilnad,
ingen afund spordes i dessa kretsar,
och det var denna jemnlikhet, som i
viss mån bidrog till finska bärens se.
grar. Förmän och underlydande
hade lärt att känna hvarandras värde,
der kulorna segrade de visste, att de
kunde lita på hvarandra, och detta
förtroende, förutan vilket ingen
krigehsr kan uträtta storverk, växte
med hvarje dag.
Bland de längBt framskjutna tälten
låg isynnerhet ett, som nsmde afton
ådrog sig den största uppmärksambe
ten för den liflighet, som var rådande
derinne.
Mången gång kunde man se, huru
gamla, ärriga krigsbussar närmade
sig tältet i afsigt att lyssna, och belå
tenhet stod tydligt att läsa i deras
anleten, när de inifrån hörde något,
som riktigt fägnaae deras hjertan.
Vi vilja emellertid stiga in och taga
de församlade i närmare skärskå
dande.
Hvilken samling! Kaptener, löjt
nanter och sergeanter om hvarandra,
och munterheten såsom gäst i denna
tappra krets. Alla dessa män, de
gamla med grått hår ooh dito skägg,
de unga med ynglingens rodnad ännu
på kinderna, voro spartaner i strider
na: de skulle med glädje ha dött Leo
nidas' död. Väl voro uniformerna
slitna, men de hjertan, som klappade
t,
"K'- "r-
X"
'i
yéigb'—'•
8 KAPPARIN s ONSDAGEN DUN 23 DECEMBER 1891.
derinom, da kände ingen högre ära
än den, som skänktes med svärdet.
Tältet var icke särdeles stort. Möb
leringen var sådan, som ett krig med
gifver, det vill säga högst enkel, ja
ull och med tarflig. Tvenne långa,
afhuggna trädstammar, som sträckte
sig från dörren framåt, tjenade i
stället för stolar och
soffor,
Nej, nej! ropade alla med en
mun.
Ehrenroth smålog.
Det visste jag nog, —. fortfor han,
men jag skulle gerna vilja veta,
hyem det var som så tvärt afklippte
min skål. Sjung ut
bara!
Då reste sig vid dörren en lång
smärt yngling med blixtrande ögon
och hög panna, kring hvilken det
mörkbruna håret låg i tjocka lockar.
Han bar Savolaks* inianteriuniform.
Det var jag,herr major, svarade
ynglingen och säg sig omkring med
tindrande blickar. Jag har sett
Kulneff och slagits med honom så
många gånger,att jag aldrig glömmer
den mannen.
Bra, löjtnant Sllfvedivan, ro
pade majoren, ni har inte glömt
bort att beundra ryesarne, oaktadt de
prompt ville föra er fnit Ryssland»
derfö? att ni var med vid Sveaborgs
kapitulation. Det der bevisar ett
godt hjerta, och det har ni heder af.
Att jag nu är här, det har jag att
tacka denna för, svarade ynglingen
och drog värjan, och inte ryssarnes
uraktlåtenhet att bevaka mig* Det
kan ni, kapten Toll, intyga, fortfor
han ooh vände sig tilj. en axelbred
krigare, som satt längre "upp. Ni
var med, och hade inte yåra klingor
yarit så goda,när vi måste bända upp
dörren i brädskjulet, så hade vi utan
tvifvel nu varit många mil härifrån.
Kaptenen nickade ett stumt bifall,
och löjtnanten fortfor:
En sak grämer mig, och den är
att våra tappra vänner Ståhlkrona,
Svahnfeldt uch Schwartz skulle bli
fångar vid Alavo. De! voro alltför
goda att
De ha inte blifvit tillfångatagna,
af bröt löjtnant Neiglipk, i det han
snabbt
reBte
sig. liadin tvenne da­
gar efter slaget hörde jag af ett par
jägare,att de lyckats bryta sig igenom
vid Röikö och kommo undan. Och
man kan vara fullt ötvertygad om,att
de inte låta ryssarne knipa sig
g» umtnnmm om mi—IIWI
och midt
emellan dessa Btod en trädstam upp
rest på ena ändan. Detta var bordet,
som var belamradt med åtskilliga glas
och buteljer, somliga tömda,
andra
Knappt rörda. Midt ibland desaa
attiraljer stod ett ljus, nedstucket 1 en
tömd butelj, ooh när vinden som of
tast rörde den lätta tältduken, fläm
tade lågan så h&ftigt, att hon ofta
höl' på att slockna.
Skål för Alavo!,— Utropade major
Ehrenroth, i det han reste
Big
och
höide sitt glas, -v Och skål för Erik
son. Han slogs bra, fastän han .blef
lärjungen 1 stället för mästaren,
Då tycker ja* vi lika gerna kun
na egna en skål åt K ilneff, hördes
en klangfull röat nere vid dörren.
De höjda glasen stannade gå halfva
vägen,
och Ehrenroth fortfor:
Det der var någonting att ge akt
på, kamrater. Rent ut taladt, fort
satte han ooh blinkade jhed ögonen,—
var det egentligen inte Erikson, som
hade lörtjensten af det ihärdiga för
svaret, utan Kulneff. 'Den karlen
förstår att slåss som: én knekt, och
om han ville komma hit i qv»
11,skulle
jag trycka hans hand, tifm om han
vore min bror. Hör pS, mina käcka
bussar, utropade han och steg upp
på en kullrig et
en, som låg bakom
honom, fins här fhgen bland er,som
bär agg till den svurtmuskige kosack
chefen?
Bå
lätt,
fortfor talaren ifrigt.
Ståhlkrona låter minsann inte ta
sig i första aff iren, mumlade löji
nant SilfverBvan
och
återtog
Bin
plats-
Den, som en gång sett honom slåss,
kan också gå i borgen för, att han
hellre stupar än ger sig.
Ja, det kan också hända, att det
förBta inträffat, hördes en röst bland
de församlade krigarne.
Olycksprofet! mumlade löjt
nant Silfversyan och bet ihop tän
derna.
Stor skada på de raska bussarne,
sade kapten Ehrenroth och lekte
med värjfästet —skulle allt behöfvas
nu snart. Men, fortfor han, i det
han gaf den unge löjtn^hten en trö
stande blidk, ha de ännu lifvet i
behåll, så söka de nog rått på
osB.det
kan ni vara säker på.
1
Dessa ord lugnade det» unge man
nen, och det mot brösielt nedsänkta
hufvudet reste aig åter.(
Skålen för Kulneff ooh' alla tappra
krigare var tömd. Derefter sade ma
jor Ehrenroth, som förde ordet i sam
qvämet:
Hvilken är er mening, mine her
rar tron I, att Krmenski ämnar er
bjuda oss drabbning snart?
Några minutera tystnad inföll, och
majoren stod just i begrepp att göra
en annan fråga, då den tappre kapteu
Aminoff vid savolaksjägarne inföll:
Nog vill han slåss, det syns tyd
ligt. Vi önska heller ingenting hö
gre, men
Hvad för men, kapten! ropade
matoren. Sjung ut ur skäggetl
Vimftbteju lyda högra befall*
ning, fortfor kaptenen, i det hans
panna lade sig i rynkor. Midt under
bataljen kommer måhända en adju*
tant och befaller oss att retirera nu
som förr.
Det låg en sådan bitterhet i dessa
ord, att de på alla gjorde ett djupt in
tryck, och månget sinne förstämde*
för hela qvällen.
Ehrenrot var förargad, Aminoff li
kaså endast den unge löjtnanten satt
orörlig. Han hade icke ens gjort dee
minsta rörelse vid de ord, Aminoff
Men. om de närvarande hade kunnat
se hans mot golf vet sänkta blickar,
skulle de i dem bafva upptäckt tvenne
t&rar, harmens oob smärtans, hvilka
föllo ned på hans omkring värjfästet
knutna händer. Han tycktes sjelf
icae hafva märkt dessa tårar förr, än
han på detta sätt gjordes uppmärk
sam derpå. Då fl?)g en glödande rod
nad öfver hans manliga ansiete, och
med skarpa blickar såg han sig om
kring, om tillafventyrs någon märkt
detta tydliga bevie på da känslor, som
bodde i hans inre. Hans blickar fä
stades på hvar och en ooh. stannade
slutligen på kappen Toll,
Men då glänste ynglingens blickar
af en högre eld, ty i sin kamrats
öga såg lian, att Känslor delades af
åtminstone en bland deBBa krigare.
Och ju längre han betiaktade de för
samlade, desto mera öfvertygadeshan
om, att alla tänkte
Bom
han. Han
såg det på den enes iynKade panna,
den andres Ögon, som aköto blixtar af
harm många, och på de händer, som
konvulsiviskt omfattade vapuen.
•—Jag vill ej
tro,att
fältmarskalken
skall uttala denna befalluiug,
Bade
majoren, sedan han en stund låtit
sina blickar hvila på stridskamrater
na. Vår ställhing är någorlunda
god, och med tappevhet skola vi nog
tvinga Kamenski att stanna. Ruona
är en ypperlig plats för en här som
vår.
Herr major, inföll kapten
Aminoff och reste sig upp till sin ful
la längd, jag har fällt yttranden,
som stört den glädie tappra krigare
alltid böra känua i hvarandras sall
skap. Men jag har ej gjort det utan
skäl. Kulneff ströfvar in på våra
förposter vid Kauhalampi var han i
går, vid Mengijiirvi i dag. Några af
mina jägare ha också tyckt sig märka
rysKa trupptransporter norrut, och
det är möjligt, att
Att Kaujenski vill kringgå oss,
af bröt Eiirenroth lifliart, i det ect visst
hånfullt leende krusade hans läppar.
Ni kan ha rätt, kapten, men Adler
oreutz har allt tagit sina försigtig
hetsmått. Tror ni, att öfverste Ami
noff låter jaga
Big
från Meugijdrvi,
som KamenBki först måste bemäktiga
sig, innan han kan forcera Lintulaks
viigen, ooh tror ni slutligen inte, att
Essen möter honom, om han vill an
gripa Salmis! Jo, kapten, var
Bäker
derpå! Den enae vi ha att frukta för
ar Wettérhoff på Alavovägen, men
han reder sig nog i det längsta. Hela
knuten är alt käckt försvara vår lime
från bron till Lintulaksvägen, och
med er tillhjelp, tappra kauirater,
skall det lyckas. Jag känner det på
mig, fortfor han, i det han fylde
sitt glas, vi ha ännu aldrig svikit,
när det kommit till afgörande, ooh
Med dessa ord vände han sig om och
betraktade de församlade med allvar
liga blickar,
Adlercreutz är vår man, fort
for han och drog ut värjan. Kiing
spor duger ej, aet är en erkänd sak
Han kryper ju ständigt undan som en
hare! S&ola vi lyda honom! Nej, nej!
ropade han, i det hans ansigte öf
verdrogs med blossunde loduad.
Han ville kanske, att vi ånyo skola
börja samma retiätt som förut, men
hvad mig vidkommer, så står jag der
jag en gång ställt mig, ooh jag tror,
att alla här närvarande tänka lika
som jag.
Liksom genom en tyst överenskom
melse blottade alla sina värjor.
Härunder gick kapten Toll med
ljudlösa steg fram till löjtnant Silf
versvan ooh hviskade:
Jag ser på er, att ni gerna vill ut
att
Böka
kau
efter Ståhlkrona. Inte
sannt? (Forts.)
Det bästa medlet mot
Rheumatism,
Migrän, Led-viirh, Kyl
knölar, Gikt, fijertiilwm
mor och tlöftlidcmden•
Ryg-gradslidande,
Neuralgia,
Tandvärk, Lfnfvndvärk,
Brännsår, spruckna Hän
der, Smärtor i lederna
uft
alla
smärtor som erfordra ett kraftigt
model.
Landtbrukare och Boskapamän
finna St Jakobs Olja ett oölverträfiligt
medel mot sjukdomar ho» husdjuren.
En flaska St. Jakobs Olja kostar SOc.fem
flaskor för 82,
finnes att kftpa
ui der
lör sjelf utvälja
v
ej
heller nu skula vi göra det!
Alla reste sig upp.
Herr major, sade Aminoff ooh
kastade hufvudet stolt tillbaka, ni
talar till finska krigare ni far sjelf eu
af våra kämpur! Ni bar ej talat för
döfva öron. De svenska och finska
krigarne veta att broderligt räoka
hvarandra handen, och skulle lyckan
och vår egen tapperhet svika oss här»
så veta vi, att vi tryggt kunna förlita
oss på våra bröder i Salmis. Suart
får Alavo sin broder eller syster, det
beror på hur man tar det. och kanske
Salmis ocaså blir den tredje.
Ett stort urval af
Ull låga priser.
Bok- och
hos hvarje
apotekare.
'Ihe CharlesA.Voueler Co.,
J3aHiniore, Maryland.
MIN
BCSTRU
SS™
DET TIAN CöRAH 1"ÖR1KTTA Ml.orP.
I sy kö)tr en $05 förbättrad
o* ford Wncer eyiwwkln
en fulletiliulig. tillförlitlig, vackert
ntstyrd Bymujkin, nfpunetd för tint
»ller groft arbeta, jnerl alla nyaste
'förbättringar och en fullatilndieunp-
•ats af tillbehör. En elinttlic garautl för
X, ilr
Bet finaste lager af Pisaos, Orglar,
Vocaiions, Asolians. låga priser. Vii
iäor lalta. Os! bäsä al allting uti mu
sikväg. Musik-stycken, musik-Meker.
ror if alla slag.
TILLFREDSSTÄLLESLE GARANTERAS.
SVENSKA BITRÄDEN FINNES.
Ni må begagna kladerna och vi skela
slä förlusten.
Hvar och en vet eller borde veta att vi hafva låtit fabricera åt oss så fint lager at
miinskostymer ooh ytterrockar, som iir imljlipt att af de bfi*ta skriiddare
fabricera fråö
Imsta ooh modernaste tyger. Hundratals herrar, som uu b»'gagua vftra
liua "tailor
made" kostymer intyga det moderna ocli fina arbetet af dexmunsi.
Denna höst iir vflrt inger ovanligt stort och trots vftr stora alfär hafva vi dock
ver 2,000 mannkostynirir och yttorroekar qvar som frtrnt sfllts till«15, *16, 818, 820
och ga5. Yi hafva beslutat att heldre förlora pA- den» än att behftlla dem öfver
en
af desca kostymer eller ytterrockar för
Fina erbjudanden af barnkläder.
HERZ BROS
O N U I E
tillverkar de verldsberyktude
A I I I E A E S V i A
Äfven Dr. Hilt's Tatent Halland ockcl, och"Hafety Hunket.»
Arbotel garanteras för fem Ar. Lemmar lemnas iuot ffovernement
orders, ftkrif till mitf för vidare upplysningar.
linier säljas till och från Europa.
mod
favarje maskin. Köp direkt frAn fabrikanterna
ccfi Jubr1•nuraftforftoBÄljaroBoch agenters jjrovt
nioaé
Jutulva
itM,
oxtouu um, «o,,
iu.
"A*
A
ISIS
pil ilr
P. MATTSON. O. ECKXUND.
JOHNSON CO.,
SKRADDERIETABLISSEMENT.
Nyttelegunt vår-lager af alla sorters tyger. Priaerna ooh vårt mo
derna lager af tyger äro vår bästa rekommendation. Gör oss ett besök ooh
beställ en kostym. Vi skola göra allt för att tillfredsställa eder.
BOKTRYCKARE OCH FÖRLÄGGARE.
Accideus-tryckuing
på Svenska, Engelska
MUNN, BOYESEN & THYGEöG
ADVOKATER,
SWEDISH BMK,
Inbetalat kapital, $2B0,000.00. Reserv/ond, $70,000.00.
O, N. OSTKOM, President C. S. HULBERT, Vice President. N. O. WEBNER,
Kassör.
A.
K. KEMPE, Biträdande Kassör.
Drifver allmän bankrörelse. Betalar den högsta ränta pil depositioner. Veslaf
köpas och s&ijas på alla stSder 1 Europa till lägsta kurs. Ångbåtsbiljetter på
-»—KONTOR I
Det största svenska skrädderi-etablissement 1 staden. Viilkomna
nya lokal: 1427 Washington Avenue Sou.h. Vi hafva emottagit et-t nytt Inger a nya
och moderna tyger. VI garantera att kunna tillfredsställa
afseeude på Kodt arbeta soia i pillar. Qöwa ow att bevOk.
och
iMä
li
Bf»
oeh
Tyska,
A, IP, OS TIA{ LI .\J ti en'i Many'1^
NILS M. THY(,
(Skandinav.
alla
1
ill våt.
alla tåra kunder, såväl i
v &