Skaffaren., August 31, 1892, Image 7

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
S K A A E N O N S A E N E N 3 1 A U U S I 1 8 9 2
The Charles A.
Vor/eler Co.,
Baltimore, Maryland.
5 Gallon för 25 oents.
4703-4705 E. Klnzia St., Chicago.
Slrupcn finnes till salu bos Lindahl & Al
lon. D1H Payne Ave. Blom Hroa..K. 7th
St. The Androw Buhoeh Grocery Co., 298—300
K. 7th St., St. Paul, Mliin.
MONUMENT
Peterson & Go.,
866 E. 7th St„ St. Paul, Minn.
024 Sim». S£* Qt. Fault Mijuk
A. L. ALNEH8, Presidents
J. A. 8 WEN SON, Cashier,
K S A N A E N E
275, 277, 279 East 7lh Strut, Corner Rosabsl Street, St. Paul, Minn.
M. F. KEN NE1Y & BROS.
Cor. 7th och Pine Streets, ST. PAUL, MINN.
(THE HOSPITAL DRUG STORE,)
514 EAST SEVENTH STREET, ST. PAUL, MINN.
THE SCANDINAVIAN AMERICAN BANK,
•. E. JOHNSON, ANDREW E. JOfiNSÖN, OLAF O. SEARLE, A. H. L1NDEKÄ
F. 8. CHRlSTBtfSEN, ALF. BRADLEY, MAURICE LYONS, JOHN Q.
ELMQUIST, A. L. ALNESS, CH AS. L. JOHNSTON, J. A. SWENOON.
Authorized Capital $40,000.00.
Undivided profits $1,068.39.
MINNESOTA SAVINGS BANK,
822 Wabasha Street, nåra 4th Street.
J. O. ELMOUIST, vioo presides*
J. B. JENSEN, Ass't. Cashier.
Paid up Capital $25,000 OO* \n\n Starjslyitens DitosiBiMen.
JIISTOBISK BERÄTTELSE
v
—AF—
C. GEORG STARBÄCK.
(Forts. fr.
töreg.
n:r.)
var en stund af smärta, bly-
tung smärta, ty hvem svarade väl
för att svenska hären skulle slå ett
Blag och reda ifrån sig den skara och
flen vanära, som stod att läsa pä
hvarje panna hos de hånande ryssar
ae? Björnstjerna •. kunde det icke,
Löwenhjelm sjelf viste bättre än nå
gon, huru omöjligt det var att för
må exellensen till en drabbning.
Han hade konungens instruktion på
fickan, och med den skulle han resa
norrut i evighet.
De båda männen sågo tysta på
hvarandra, medan deras händer knö
tos till afskld.
HoppaéT sade Björnstjerna
Med en suck och en sk åkning på
hufvudet vände sig Löwenhjelm om.
Och så skildes de åt.
Baron Pahlen följde med till de
de ryska förposterna, och de båda
officerarn e sprakade lifligt med hvar
andra. Pahlen var en bildad och
förekommande man, men der låg
dock något visst spetsigt, något som
lätt kunde kallas för hån i denna ar
tighet, i alla dessa leenden.
Samtalet fördes om kriget, och
Pahlen beklagade sig öfver bönder
na. Österbottningarne hade dragit
till skogs med all sin egendom, så att
ryssarne måste med otroligt besvär
framskaffa sina födoämnen från de
sydligare: orterna. Och hvarje man,
till och med enstaka trupper, som
aflägnade sig från hufvudhären, för
svunno plötsligt i de djupa skogar
ne, träfface af böndernas säkra lod.
Men snart skall väl detta elände.
taga slut, sade ryssen.
Huru menar ni?
Åti, svarade. Phalen med det
mest förbindliga leende, jag me
nar ätt landet snart bör finna lugn
och kriget få ett slut.
I detsamma kommo åtskilliga
trupper marscherande norrut mot
svenska förposterna.
Vi hafva då ett anfall att vän
ta? frågade Björnstjerna.
Jag vet icke,— svarade ryssen,
men jag hyser de största förhopp
att allt detta skall få en ända.
Och dervid log ryssen segrarfens
leende. Det var tydligt att ryssar
né betraktade svenskarne såsom re
dan förlorade, och att de voro öfver
tygade om hela svenska härens un
dergång, blott de nu fullföljde sina
fördelar.
i Dé bade hunäit till
närheten afSa
lo, då de mötte trenne sqvadroner
ryska husarer. I spetsen för skaran
•^.réd på ön iiffi-g htlst en man, söm Var
klädd i kort pelsrock, och som tyck
tes täfla med hästen i liflighet. Hans
ansigte var skäggigt, så att knapt
mer än näsan och ögonen syntes och
pannan derofvan. Men der tronade
ridderlighet på denna panna och ett
guldrent hjerta lyste ur dessa ögon,
och när skägget rörde sig omkring
munnen, kunde man få se ettleende,
ett godt och vänligt leende, utan hån
och utan hat.
Det var kosacköfversten Kulneff.
Pahleii^förestälde Björnstjerna för
kosacköfversten, besteg en häst och
aflägsnade sig till högqvarteret.
Detta möte var mig kärt," sade
Björnstjerna, "jag har på det lifliga
ste önskat att få göra er bekantskap
öfverste Kulneff.
Och jag känner er, ända från
första affären vi hade med edra lands
män, och det göra mina jägare och
kosacker också, tillade han och log
så godt under skägget.
Ni smickrar mig, herr öfverste
Nej, nej, svarade Kulneff, ni är
mannen på grå hästen, som mina
bussar tala om, jag misstager mig
icke.
I det fallet står ni icke bättre
till boks hos våra förposter, öfver
ste.
Det talet hör jag gerna men se
här, sade han, i det han tog af sig
sin präktiga pels af kalmuckskinn,
till ett minne af mig och detta
möte beder jag er emottaga denna
pels. Vi träffas snart, men då skola
vi gifva hvarandra gengåfvor af helt
annat slag. Kulneff skattar sig lyck
lig, om den tappre Björnstjerna har
honom i sitt minne.
I detsamma gaf han sin häst spor
rarne och red bort, åtföljd af sina
husarer.
Kapten Björnstjerna lät sin sprin
gare känna piskan, och det dröjde ej
länge, förr än från en skogsdunge
ett: halt werdat ljöd emot ho
nom.
Det var Döbelns trupp, som här
höll vakt.
Se upp, gossar, ropade kaptenen
•id förbifarten, Kulneff är utel
Jaså, herr kapten, svarade Björ
neborgaren, han är välkommen!
Några minuter derefter stannade
släden utanför Adlercreutz bostad.
XXVIII.
Den nye generaladjutanten.
Det var redan skymning, när
Björnstjerna återvände till Brahe
stad. Här mötte honom en bjudning
till den efter grefve Löwenhjelm ut
nämnde generaladj utan ten Adler
creutz.
Men var det skymning i naturen,
så låg der en tyngre skytnning öfver
menniskosinneV
~,a:v '7' i-
.r-r
Återtåget, återtåget, skammen,
föraktet, hånet och der
ti
11 sorgen,
grameisen och vreden öfver att utan
strid nödgas lemna hus och hem åt
den hatade fienden, som man inom
SJ2 viste att man kunde öfvervinna.
Lejonet var bundet, så att det ej
kunde röra en lem, fast huggen hag
lade och blodet flöt i strömmar ef
ter pikstygnen. Och hvem var det,
som band lejonets ram?
Ryssarne sjelfva voro ifrån bör
jan afgjordt emot detta förrädiska
krig, och ryska författare erkänna
att det var endast den tillfälliga öf
vervigten af franske kejsarens infly
tande på Alexander, som vållat
fredsbrottet. En seger af svenskar
ne vid gränsen eller vid Tavastehus
och der hade varit uppror i Pe
tersburg, och fråga hade varit, om
ej Alexander spelat om sin krona.
Så väl de upplysningar, som »kommo
från svenske ministern i Petersburg,
som de, hvilka anlände från enskilda
personer i Petersburg, intygade
detta.
Att Sverige kunnat behålla Fin
land, derom är intet tvifvel. Men
en konung utan insigter, otillgäng
lig för råd, och dertill de ryska
stämplingarna, hvilka med sitt guld
banade sig väg hvart som helst!
Vi kunna knappast göra oss ett
begrepp om den fräckhet, hvarmed
dessa ryska ränkor smiddes Se
här ett .prof
När fredsbrottet blef bekant i
Stockholm, sattes ryske ministern
Alopaeus —också ett gammalt finskt
namn, tillhörande en österbottnisk
familj under bevakning, och der
under anhölls ett ilbud, som kom
med åtskilliga skrifvelser från ryske
utrikesministern, grefve Romanzoff.
Några af dessa uppdrogo i allmän
het åt Alopasus att söka söndra och
förleda svenska folket. En skrifvel
se var på fransyska språket och af
följande innehåll:
"Min herre!
Några personer tro* att general
Armfelt, föga nöjd med svenske ko
nungens sätt att bemöta honom, är
måhända beredvillig att helt och
hållet lemna hofvet i Stockholm. Som
han icke är svensk utan finsk adels
man, synes hans öfvergång ej vara
omöjlig, under nu-varande förhållan
den vore den för oss mycket fördel
aktig.
Innan ni, min herre, lemnar Sveri
ge, behagade ni undersöka, hvilka de
önskningar äro, dem herr Armfelt i
detta hänseende hyser. Om han in
låter sig med ér i underhandlingar
härom, bör ni ej underlåta att be
handla saken på det mest grannlaga
sätt men utan att förbinda er till
något bestänidt, inskränker ni er att
förespegla honom alla de fördelar
som kunna smickra hans äregirig
het. Jag bQr er mycket förbunden,
om ni låter mig snart få kännedom
om följderna af edra mått och steg.
Jag känner er erfarenhet i såda
na ämnen och har således icke af nö
den att fästa er uppmärksamhet på,
huru väsentligt det är att sådana
underhandlingar verkställas så, att
de ej kompromettera er. Jag litar i
detta fall fullkomligt på er försigtig
het och har äran etc.
Grefve N. Romanzoff.
Petersburg den 5 febr. 1808."
Sådana skurkstreck kan en diplo
mat nedlåta sig till, och ändå stiga
fram och säga inför Gud och folken
"jag är en redlig man och vill fol
kens väll".
Penningar och löften först fat
tigdom och förakt sedan, se der
början och slutet för den olycklige,
som ej kan motstå frestelsen.
Förrädaren Cronstedt dog i fat
tigdom och förakt, förrädaren G-ri
penberg måste höra s]elfva gatpoj
karne i Borgå skymfa sig. Och sam
vetet .... samvetet....
Med en sådan krigskonst har
Ryssland blifvit stort och mäktigt,
med en sådan krigskonst har det
vunnit de rika länderna vid Svarta
hafvet, med en sådan krigskonst har
det vunnit Polen, har det vunnit
kransen af de svenska länderna vid
Östersjön och slutligen Finland.
Men lika visst, som Ryssland stulit
sig till sin makt och sina länder, li
ka visst skall en gång sanningens
dag upprinna. Det ryska folket
skall vakna ur sin natt, och då....
Ve öfver alla desse utländske män,
som fört det ryska folket under år
hundraden till mord och rof. Ve
öfver dem, som ännu aldrig låtit det
strida en ädel och manlig strid. Det
medvetandet skall en gång blifva
Rysslands afgrund.
Som vi nämnde, det var mera
skumt i krigarnes inre, än det var i
skogen och på ängarne, der dock
stjernorna började tindra, hundra
de och hundrade.
I ändan af svenska lägret stodo
några soldater, sprakande om gam
malt och nytt, men mest om dagens
tilldragelser, hvilka i viss mån tyck
tes hafva lifvat modet hos folket.
Det var ett par gråskägg från 1788
och ett par yngre, som tydligen nu
för första gången luktat krutrök.
Det ena gråskägget var en Nylän
ding, det andra en Tavastländing,
de båda andra voro, den ene en
österbottning, den andre en Björne
borgare från Hvittisbofjärd i nedre
Satakunda norr om Björneborg. De
talade således, med undantag af Ta
vastländingén, alla svenska, något
som icke var fallet med de finska re
gementena från det inre af landet,
1
Savolaksara. Kareler, Tavastehusa-
re och äfvea Björneborgarfe, hvilka
endast talade finska.
Kapten Björnstjerna åkte tätt
förbi de fyra krigarne, när han åter
kom frän ryska högqvarteret.
Dugtig karl, den der, sade
österbottningen, han stoppade
kjolen om Öronen gå mig härom
qvällen, det var kallt, så att huden
fastnade på gevärspipan. Jag såg
åt sidan, som jag gick framåt i snö
drifvän, och det var på grå hästen.
De skrattade åt de svenske her
rarne, vidtog det ena gråskägget,
Nyländingen, men han har visat
att de icke äro stort ömmare om sig
de än vi här i Finland.
Han har ännu icke haft mer än
rocken på sig, då de audré gått i
vargskinnspelsar och gemenskapen
med fruntimmersbråte orn nacken,
genmäl te den förre.
Härmed hängde så tillsammans,
att så väl Bjernstjerna som de andre
svenske adjutanterne, för att veder
lägga det gängse talet om, huru för
vekligade de voro, verkligen ridit i
sina syrtuter, medan de infödde fin
ske officerarn
e marscherat i varg
skinnspelsar och manskapet i sådana
af fårskinn. Soldaterna brukade
dessutom med fördel draga en frun
timmerskjol öfver hufvudet och till
knyta den om halsen, hvarigenom
den nedföll söm en kapuschon'g öfver
axlarna och armarne. "Jag begri
per nemligen ej", brukade grefve
Björnstjerna på gamla dagar säga,
"huru jag med helsan kunde slippa
ifrån detta dumdristiga öfverdåd".
Svenskarnes lidanden voro dock
ringa i jemförelse med ryssarnes, af
hvilka många gingo i linnebyxor,
men hvad skall man- begära af en
barbar, som offrar tusende lif för en
nyck! Det kommer på ett ut, om
dessa menniskolif dö på det ena eller
andra sättet. Ryssarnes sätt att
behandla menniskor står till och med
i visst fall nedom de österländske
envåldsherskarnes eller d& mongoli
ske furstarnes af den gyllene horden.
Det är som om detta längst emot
ljuset framskjutna barbarfolk skulle
vara det mest otillgängliga för lju
sets verkningar.
Bäst ibland de svenske office
rarne, återtog gråskägget, är
dock vår Döbel, han var med 87.
Han är icke er längre nu, in
föll Österbottningen.
Nej, de säga så, men hvems han
blir, så står jag för hvad jag sagt.
Det är tvärsäkert, afbröt
Hvittisbon, att han fått vår brigad
efter Adlercreutz, jag hörde.Iöjtnan
terna tala om honom,' men det lät ej
som beröm.
Snack! inföll det andra grå
skägget, som hittills förblifvit tyst,
och som förstod svenska, ehuru han
ej med ledighet kunde tala språket
bister som en vii*ternattu., öien
när det smäller som värst, då .-tjjiser
han med nattens alla stjernor.
Hade icke han, —vidtog kam
raten, i söndags efter gudstjen
sten anvisat hvartenda kompani
hela bataljonen sin stridsplats och
låtit upptrampa vägarne jag hör
de ändå, när han sade till generalad
jutanten, att det aldrig ginge väl,
qvarteren förblefve så spridda
hade icke han.
varit, så hade det gått
illa för fältvakten i går, när grönroc
karne kommo öfver oss vid fyrati
den.
Men sträng och kärf ser han ut,
vidhöll Björneborgaren.
Han gör så, chefen med.
Gripenberg?
Ja! Gråskägget försedde sig
med en ny buss, hvarpå han fortsat
te: det är väl derför excellensen
blänger så snedt på honom, och det
skall just vara som det kan mellan
Gripenberg och Adlercreutz.
De hafva aldrig varit vänner,—
sade österbottningen, och hvem
som är dugligast af dem, det vet jag
icke, men kärnfolk äro de båda två
Säkert! fortfor Nyländingen,
hur var det vid Sundby den 1
april, när Kulneff kom och högg in
på er första bataljon?
Han såg härvid med en talande
blick på Tavastehusarn, som nicka
de bifall åt den stumma frågan.
Det var en het stund, full
följde Nyländingen, vändande sig
till de båda andi e, som, då de hörde
till andra brigaden, icke voro med
ryssarne kommo emellan med rytte
ri och jägare, och bataljonen hade
varit förlorad, helst som tistelstån
gen på den ena sexpundingen just i
samma vefva bröts tvärt af. Men
då kom Gripenberg och sprängde
den gröna linien, och lagade kano
nen, och det drog väl ut en timme.
Men det var som om grönrockarne
slagits med skräck, ty först när vi
sedan började tåga igen åt Pedersöre
kyrka,kommo de sättandes och tjöto
som vilddjur, och kommo ända fram
till en trepunding, som stod i skogs
brynet, der vägen gick fram. Den
besten gaf dem ett drufhagelskott
midt i synen, och då bar det af till
baka för ryssen, och sedan hans jä
gare blifvit undanpetade af Tavaste
husarne, fingo vi tåga i ro. Men se,
han kan vara en Guds engel, när han
sitter till häst framför sina skaror,
men ser väl ut som hiri håle när tan
är inför excellensen.
Också grinade excellensen illa,
när den ryske pärla men tä ren kom'
och frågade, "hvem gråhårsmannen
var, som de alltid sågo sig närmast".
Det var sant, som krigarne sade
sinsemellan. Gripsnberg var minst
af allt hofman. K lings por var in
genting annat än hofman. Gripen
berg kunde icke böia rvarar för annat
än äran,, hedern, .dugligheten, oöfc
han var sträf och kärf. Deraf här
ledde sig det mindre goda förhållan
de, som rådde emellan honom ochöf
vergeneralen, och som till och med
blef fiendtligt, så att den senare vid
alla tillfällen trakasserade och äfven
nedsatte honom.
Men fast Klin^spor icke var man
nen att bedöma sådana män som en
Gripenberg, fast han vanligen satt
vid spelbordet eller vid sin goda
supé eller frukost när hans närma
ste män och hans här offrade lif och
blod bland drifvorna, oaktadt allt
detta var han dock rättrådig och på
sitt sätt mån om truppen.
De olika karaktärerna framstodo i
en vacker dager just denna dag den
17, då utnämningen skedde efter
Löwenhjelms tillfångatagande.
öfverste Gripen berg, sade
excellensen, —'ar äldst i tjensten.
Den sträfve ^fverjJten skänkte vek
lingen en blick^ De,t låg deri något
som liksom säde: jkan du erkänna
något värde i mig! 'Högt sade lian:
Men hela htären liar utkorat öf
verste Adlercreutz, och jag vill vara
den förste, somn gifver honom min
röst. ':r'
I Adlercreutz' ansigte lyste en
stråle af värmas! i
Han sade intljt, men han tryckte
den misskände vapenbroderns hand.
Det var en stund af obeskriflig
samklang inom de svenske härförar
nes krets, en stund af seger öfver de
ryska ränkorna,söm äfven sökt spri
da sitt gift oolr utså afund bland
dem.
Adlercreutz blef generaladjutant.
Von Döbeln blef brigadchef för an
dra brigaden efter honom.
Om aftonen denna dag voro den
nye generaladjutantens närmaste
väuner bjudna till honom, och det
var en inbjudning till honom, som
mötte Björnstjerna, då han återvän
de från fiendtliga lägret.
När han inträdde, möttes han med
öppna armar och alla längtade att
höra, huru de fångua befunno sig.
Aftonen förgick under allehanda
samtal, men så fattade Adlercreutz
sitt glas och hans fäster följde exem
plet.
Det har gått baklänges för oss
mina herrar, sade han, jag har
aldrig sett konungens instruktion,
och den såg ej heller min företräda
re, grefve Löwenhjelm den hvilar i
ro hos generalbefälhafvaren, men
det är icke möjligt, att Sveriges ko
nung skulle befalla svenska krigare
att rymma fältet och rent af skänka
fosterjorden åt fienden, det är min
enfaldiga tanka om saken, och jag
säger den rent ut när bland mina
vänner. Med j^refjen i hjertat lem
uade vi Tavastehus och sedan, sedan
.... ni ve ten det lpast, mina herrar,
om detta återtåg Vöaritf nödvändigt.
Nu är det mitt fasbeslut att sätta
punkt derför vid första tillfälle vå
gar jag en dustjpÄ fullt allvar med
grönrockaana, $ch der skall jag åter
ställa våra vapens fördunklade ära,
eller ock sätteipjtig lif vet till. Nu
frågar jag er, vjijetf i följa mig?
Det blef ett lini^t bifallsrop i sa
len. Alla kinder brunno, alla ögon
strålade. Det var en svensk klang i
de orden, det var inga fraser, de
beto godt.
Med lif och blod! ropade alla
de närvarande,och glasen höjdes och
tömdes, och händerna trycktes till
befästande af det gjorda löftet.
Då slog klockan tolf i Brahestads
kyi'ka.
När officerarne skildes åt, randa
des den 18 april och vår första he
dersdag.
XXIX.
SiikujoJeu
Tidigt på morgonen, medan stjer
norna ännu brunno. körde ett par
slädar norrut från Brahestad. Det
var excellensen, som enligt vanan
först af alla bröt upp, för att icke
frukosten skulle behöfva vänta, der
han bestämt sitt liögqvarter för da
gen. Detta var i Pietula by, och
dit bar det nu af.
En stund derefter blef det rörelse
i det svenska lägret. Gripenbergs
brigad, som väHt lägrad i staden
och i Pålo, började tåget och följdes
af första brigaden under Palmfelt.
Björneborgska brigaden, som nu
fått Döbeln till-$?hojL stod vid Patt
joki. $
Nu hördes ^ott*„- Ryssarne an
föllo Döbeln via' XJ|ttjoki. Men de
öfriga brigaderna ^»arscherade vä
gen framåt till Äiikäjoki, der vi hade
stora magasinc^, som borde undan
skaffas. Hit h'adc också Adlercreutz
fått order att begifra sig, för att öf
vervaka de vigtigu iförräderna, me
dan ryssarne t^ln^de häftigt på de
borttågande svjgbskffcrne.
Från Iso-Lamu sjö i vestra delen
af Österbotten:'flyger åt nordvest
Siikajoki. Mellan sk^gbevuxna strän
der, af hvilka den norra är högre och
vildare, slingrar den sig fram genom
sex kyrkosocknar, af hvilka en med
samma namn som ån ligger invid ut
loppet.
Effctfi^'den stora ofreden", som
det olyckliga kriget efter Carl XII:s
nederlag vJ^ Pultawa kallas, då kri
gets'iocilift^ilugersnödens alla fasor
trampade"fried blodig häl på Öster
botten, efter denna tid hade egentli
gen i dessa trakter råd lugn och
fred, och krigets åskor blott hörts
på afstånd.
Lyckliga menniskor drogo hvarja
söndaur till den lilla kvrkau vid äii
'•t
fl
kajokis strand och bådo till Gud för
land och kung, medan himlens sol
framlockade skördarnas guld och
skogens furor foro utför strömmen
till hafvet. Nu var det annorlunda.
Kyrkan sträckte väl som förr sin
spira mot himlen och skogarna stodo
tysta och allvarliga på elfvens
strand, men inga skaror af lyckliga
menniskor gingo fram på vägen eller
foro öfver färjan nedanför kyrkan.
Kriget trampade åter Österbottens
jord. På norra stranden lät nu Ad
lercreutz Gripenbergs och Palmfelts
brigader uppställa sig längs höjder
na med dragonerna ytterst på högra
flygeln. Döbeln drog sig under
oupphörlig strid tillbaka, men skot
ten hördes allt närmare och .snart
såg man en och annan förlupen kula
dansa utefter isen på Siikajoki-ån.
Utmed stranden lågo på femhun
dra alnars afstånd från hvarandra
Siikajoki kyrkoby och Gerttula gäst
gifvaregärd. Midt emellan dessa
öfver kyrkobyns ängar och gärden—
den enda fria platsen här i skogen
gick landsvägen ned till astranden.
Här mellan kyrkobyn och Gerttula
ordnade Döbeln sin brigad tilf strid.
Den uppstäldes på två träffen med
jägare på flankerna, och i Gerttula
gård stodo två sexpundingar.
Döbeln såg sträng och bister ut
och hans ton var nästan vresig, då
han utdelade order till sina officera
re. Det märktes tydligt, att för
hållandet icke var godt mellan ho
nom och dem. (Forts.)
i RiS?
Det biistu medlet mot
Rheumatism,
Migrän. Led- vär!\, Kjl
kniitar, Gikt, itivrMkom
mor och HöftlUlandetu.
Ryggradslidande,
Led- brott, Sti-fhct i ha'ien,
Kontusioner, lir innsår,
och andra, ttåmetder»
Neuralgia,
Tandvärk, Jhtfvudviirk,
jBrännsår, f2ritc^fia Bän
der, Smärtor i lederna
v oh alla smärtor som erfordra ett kraftigt
uiurfol.
Landtbrukare och Iioskapsmän
finna St. .Jftkoba Olja ett oöfvertiiiffilgt
medel mot sjukdomar hos husdjuren.
En flaska St. Jakobs Olja kostar 50c.fem
flaskor (Or $0, finnes att köpa hos hvarjt
apotekare.
Enbär»
Dricka!
Afon butcl.) af Lundins TCondensorado Bn
oflrsslrui), som ur til Ivor It tid ti i' Hvcnxku liu
porleiudo onbltr. knu brvgffiis 5 »fallon don
most hälsosamma iiylctoruötsdryclt, lVi- bfldo
nian. qvlnnuouli barn som hittills
John
lir
kiln (V
Dot fir Intet, besvär att brvKXu. »mbflr.sdrlcku
al denna sirup, sft utt. dot blir likadant .siun
onbiirsdriekiit var i fostvrlundot. Siind oss
G5 cents, och vi skola siluda eder en butelj
slruj) mod beskrlfnliijfhur att bryjfffa det.
Af oss tillverkadt enbärsdrleka af dMiuu sl
n.p k ostar $1.50 pr dussin avartubuteljer.
Sirup och dricka silndas till alla platser 1
Amerika. dA. bestnilulng' jomto koutant In
sändes.
Fria upplysningar
sändas till alla, som vilja 1)1 If va lokalacron
tor för OSB 1 do stiider, der vjj oj hal'va uagra
att sillja vfir sirup ouh dricka.
Adressera:
LUNDIN & CO.,
BÄSTA
MARMOR
OCH
GRANITE
fabriceras och uppsättas
till alura billigaste pri
ser. Orders frftn lands
orten expedieras skynd
samt. Kfterhörvftra pri
•er innan Bi otdra an
norstädes.
FOR SJUKA
är Mas jage vftr,tid3 erkändt bästa boteme
del för hälsans återställande. Underteck
nad behandlar reumatisk värk, knäsjukdo
mar, bleksot, blodbrist, bröststygn, hjert
fyl, krampanfall^' lamhet, ledfttyftoet, mag
sjukdomar, nervsyaghot, nndcrliMtdande,
ändtarmens utfallande samt barn för, s.
k. engelska sjukan. Allt samvetsgrant
och med största deltagande. Mottagnings*
tid: 5—8 e. m. Besftk eller tlUakrif
SV- GERTZEN,
fofai'»iCfataiJU'
W E Y A N S
i
1
clCöpC14.&a4*Wd kaadet If
jonir nvDsm.
IIVAIIFÖR
WE-rif.a.jj-'s
amn§
w Jä a
]KopenI^
NERZ BROS
ÄST?
Det tillverkas af den flnaeto bladtobab eom floa,
och
en
ouiuorpafull och
Mftlarefiirg«r, fernissa, fflnsterglas m. in. ständigt pil lager. Beställningar fräs
landsorlen expedieras form och noggrant.
Särskild uppmärksamhet bör filstas vid prof. Stockton's Hair Tonic såsom varande
det erkändt bästa modellör att hindra härot falla af, som ock att befordra bärväxten.
JOHN BODIN.
sUmli^ tillsyn
vid dess
tllWorkfuido garanterar ffir dessqvalitet. Svart
Snua, likasom flnt
Tin.
b«li»5fv»r ålder f8r att bli
fullkomligt och för atf.fnrebySfi a all» obehagliga
verkningar vid dess brukande. År af tålamod,
praktik och orfnronhet äro nödvändiga för att till
verka ett första klassens
Svart
Bnus
med fraooiråijjf-
ssa vilkor äro tillgodosedda vidt&l
Wrymani Kopcnhamm Snus.
Speciel försäljning af Barnkostymer under denna vecka.
Vi uppvisa ett större sorteradt lager än någon annan butik
i staden, priserna variera mellan $1.26 till å6.00. Af särde
les god beskaffenhet äro de som variera fr&n $3.50 till $5 00
och dessa kunna ej erhållas på något annat ställe till så god
beskaffenhet som här. "A BALL OCH BAT" ÅTFÖLJER
HVARJE KOSTYM.
Handla med bÖBsor, gevär och ammuni
tion, jagt-och flskeri-redskap, tält, batar
och velocipeder. Katalog gratiB.
134 East3rd Street, St. Paul, Minn*
Mitc olaganta vårlager af
SKODON Jgr
-FÖR
Damer, Herrar och Barn
har nu inkommet och säljes aom
vanligt till lägsta priBer.
S. 1. EUQUIST,
229 E. 7th St., ST. PAUL, MINN.
hvlern från landnorton önskas och
PmSi uxpodioraa akyndsumt och omsorgsfullt.
SVENSKA* AP0TIIEKET,
COR. PINE OCH SEVENTH STREETS, ST. PAUL. MINN.
Sftsoni ett första klassens apothuk rekommenderas detta i landsmännens välvlllU
ga fltanko. Keceyter expudiflins af erfnrno apothekuro uiisd omsorg och mottagas hvad
tid som helst p«\ tlygnot. Alla slugs svenska mediciner äro att tillgå.
W.D.WRIGHT,
har öppnat med nytt
HIRKUSKYERK
på gamla platsen
370 EAST STREET,
och kan fylla alla orders från gamla och nya kun
der. Då ni åro i behof af något ekipage vänden
eder till honom. ST. PAUL, MINN.
RUDEEN BJÖRKLUND,
KOMMISSIONS-HANDLANDE,
drlfva handel med Spanmftl, Mjöl, Mill Feed 1 parti och minut. Insändningar frftn
landsortan i "oarloadlotB," såsom Hafra, Majs, Hveta, Korn, Potatis och U0 emottagaa
för vidare försäljning. Drcf och förfrågningar besvaras med omgående.
182 East 7th Street. St. Paul, Minn.
ORGANISERAD UNDER STATENS LAGAR.
Inbetalt leapital: $100,000. Auktoriserat Icgpital: $000,000»
D1 K ft ft ft'
Utställer vexlar betalbara pä alla platser sftvM här i landet som i Europa, PM
nlngar försändes medelst poxtanvisninffar till bvarje adress 1 Sverige, Norge «l£f
Danmark. Pftisagorare-blJJetter till ooh från Europa.
Absolut h&kerbet, god ränta, godt bemötande. Vftr sparkasseafdelning tfmottagé*
penningar frftn 91.00 till högre belopp. Vanllg banktid samt dessutom måndagar ock
lördagar frftn 0—8 e. m.
ISTlutet dröjsmål rfé ottagnlngar. Bftuta efter 5 prooettf pr. kr.
U S E E S
JOHN BLOM. WM. BICKEL. WM. F. BICEÉLi V. 0. STEVENB
Kom ock fft ea af våra smft yaclua kassaskåp
a*
v
k.
A. •. BJÖRKLUND.
m-M