OCR Interpretation


Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, December 21, 1892, Image 4

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1892-12-21/ed-1/seq-4/

What is OCR?


Thumbnail for

S K A A É N
187 E. 7th St., St. Paul, Minn.
Entered at the Pout Office at St. Paul,
Minn., as second class matter.
En god juli
les Dudley Warner,
S K A A E N O N S A E N E N 2 1 E E E 1 8 9 2
Guatavus Adolphus College.
De församlingar, som få utaf våra
studerande till julpredikanter, äro
följande: Forest Lake, Hinkley,
Beckville, Cokato, Triumph, Wad
stena, East Sveadahl, Renville, Ath
ens, Washburn och Bayfield, Wis.,
Lakeland, West Sveadahl, Christ
dala, Le Sueur, Cannon River och
Judson. .~
Följande form för petition rekom
menderas.
To The United States Senate and
House of Representatives:
Your memorialists, citizens of.,
.v ., respectfully represent
that the sale of intoxicating bever-^
age in connection with the Colum
bian Exposition would be a public
peril and a national disgrace that
with the consent of the National
Commission, concessions have been
granted för the sale of intoxicants
upon the grounds of the exposition,
with no restriction except that they
shall not be sold at "open bars" or
"saloons" that such sale would be
in violation of the law of Illinois and
we, therefore, earnestly ask that by
appropriate legislation you will pro
vide that uo intoxicating beverages
shall be sold or dispensed in connec
tion with, or upon the grpunds of
the Columbian Exposition.
000 mark.

V,
i
i'-
I
S
S.
n
1
fiSAFFA
E N
UXGirVES
HVARJE ONSDAG,
—x—
BT. PAUL, HINK.
—A*r
SkaffarenPublishingCo.
PRENUMKKATIONSTlliKOK:
Ett år i förskott fl.50.
Ett Är på kredit 2.00.
Sex mftnader 1.00.
Tre månador .50.
Ett är till Sverige 2.00.
Sex mftnader ttll 1.25.
I dessa priser ur postarvodet Inberäknad
Till pronumerantsamlare. som insända be
talning ®R SKAFFAUKN, lemnas liberal ra
batt.
Prenumeratl onsmedlen böra helst sändas
1 registrerad bref.Post- ellor Express Money
Orders uuder adress:
En god Jul!
Något bättre kunna vi icke önska
våra läsare. Efter det dagliga lif
vets iiflan och besvärligheter, behöf
va vi alla en dags hvila till både
själ och kropp, för att samla våra
tankar till minnet af Den, som kom
med ljuset i verlden till försoning
och frälsning, till Den, som skänkt
den trötta menniskoauden hopp om
ett skönare lif, der friden bor och
der inga sorger störa vår tillvaro
En sådan hvila bringar juletid. Det
är derföre ett gladt budskap, att fri
dens och kärlekens stora högtid åter
är inne. Om ej af annat, så se vi
det och höra det af barnens fröjd.
Och vi äldre! Med en till hälften
glad, till hälften vemodig hågkomst
af vår eget barndom, blicka vi in i
barnens strålande ögon, jublande af
fröjd. Tröttade af släpet för detta
lifvets mångahanda, vacklande i vår
tro till följd af forskningar, som
dock icke skänkt oss någon vishet,
utan tvertom, fattiga på kärlek i
följd af den långa, egoistiska kam*
pen för tillvaron och vacklande
hoppet genom de många förhopp
ningar, som vi redan sett gäckade,
stå vi der kanske med en tomhet och
splittring i vårt väsen, med en tan
kens och hjertats fattigdom, som vi
djupt käuna men knappast vilja er
känna, och blicka kanske med en
viss ringaktning ned på de små, som
i sin fåkunnighet och oerfarenhet
ännu kunna vara så glada.
Ja! barnen kunna det derföre
att do ännu hafva i behåll de skat
ter vi alla fingo med oss för lefnads
färden. Huru fast kan icke barnet
tro! Huru rikt kan det icke hoppas,
så att framtiden ligger för det som
en lång, strålande vägl
Kanske går det då upp för vår
blick, att' barnets skatter just äro
menskligheteus högsta, äro själens
eviga lifskällor, och att "barnafe
sten", kristenhetens stora födelse
dagsfest, är afsedd att vara vår egen
pånyttfödelsefest till ett nytt barna
lif, med ny barnslig rikedom och
barnaskatter, blott oändligt föröka
de och förädlade, så att tron och till
liten nu vänder sig till det béstån
dande, till allt lifs evige fader, hvar*
igenom hoppet vidgar sig och sträc
ker sig ut öfver en ljus, i oändlighet
fortlöpande framtid.
Då skall der inne, i vårt väsens
innersta, vår ande återfödas till
barn, men nu till ett barn, som ut
vecklas för evighoten och så små
ningom växer ut och frigör sig från
det slagg af flärd och sorg, varm ed
det här nere behäftats, och allt ri
kare fyllas af den lefvande vishet,
som så ofta blef fördold för de visa,
men af den oändliga kärleken uppen
baras för de fåkuuniga. Då skall
solljuset från barndomens dar åter
breda sig ut öfver ett lif, som nyss
föreföll oss glädje tomt och dystert,
då skall äkta julfröjd äfven hos oss
gamle äfven strömma in i hjertat
och strömma derur i tacksam och
verksam kärlek. I hvarje hem der
det rätta barnasinnet är rådande på
Jesus-barnets fest och den oändliga
kärleken utgjuter sig, der kunna vi
med säkerhet vänta att alla med
glädje skola mottaga vår enkla hels
ning:
På annandag jul firas minnet af
den förste martyren S:t Stefanus.
Att den glädjerika julhögtiden är
förbunden med minnesfesten öfver en
martyr, att de kristne betraktade
dödsdagen som den egentliga födel
sedagen till ett bättre lif, som det
fulländade tillegnandet af Kristi fö
delse och begynnelsen till Kristi
fullkomnande födelse i oss, och för
att afsluta den egentliga julhögti
den med denna idé valde man det
törsta exemplet på eft kristen mar
tyrs dfyl, som skildras i dagens epi-
"kl
v"*
a»**''
Tt
Julhögtiden.
Tidens omätliga haf uppslukar
åren såsom vattendroppar. Men för
oss, menniskobarn, fjettrade här
med sorgens och lidandets bojor, sy
nes ett är vara en lång tid. Vi mä
ta tidens flykt med våra bekymmer,
vi räkna evighetens sekunder med
våra suckars tal.
Och dock är det väl åtminstone en
gång, ett ögonblick under de 365
solhvarfven, som äfven det mest
nedtyngda sinne och det sorgsnaste
öga får en liten anstrykning af gläd
jeskimmer—ett ögonblick, dåmeusk
ligheten liksom genombäfvas af en
säll aning om stundens befrielse ur
materiens bojor. Det är
vid juletid.
Nu står denna högtid åter för dör
ren och derföre äro vi glada.
Julhögtiden är kristenhetens stör
sta fest, men derföre böra vi icke tro
att den kommit till på samma gång
som kristendomen. Julen fans till
långt före kristendomen, och det fin
nes ännu många seder och bruk vid
julfirande t, som förråda ett hedniskt
ursprung.
Hos de gamle romarne firades,
långt innan Kristus lät sig födas, ett
slags julfest (saturnalierna). Denna
fest, som var en af årets förnämsta,
började den 17 dec. och slutade den
23. Allt arbete hvilade, alla hade
ledigt, ja, man undvek till och med
att inlåta sig i en strid, om festen
inträffade under pågående krig. Det
vänligaste sam lif rådde, och jemlik
hetens, förbrödringens stora grund
sats hölls under dessa dagar i sträng
helgd. Spåra vi efter ursprunget
till dessa förkristna fester, så är det
antagligt att de utgjorde ett firande
af ljusets segerrika kamp med mörk
ret. Julen var sålunda ett slags
solfest hos de gamle, det var ljusets
tilltagande, det ur mörkret uppsti
gande hoppet om en ny vår, man vil
le helsa med denna fest.
Då kristendomen infördes, fann
hon före sig en mängd gamla, af bru
ket helgade, uråldriga sedvänjor.
Till dessa hörde äfven julfirandet.
De kristne missionärerna upptogo
af säregna skäl vissa af hedningar
nas stora festdagar bland sina egna
och slogo derigenom en brygga
emellan den gamla och den nya re
ligionen. De gamla sederna lemna
de man så vidt möjligt i orubbligt
skick.
De gamle nordboarne högtidlig
höllo julen med offer och stora gä
stabud. Den egentliga festen fira
des i templen framför altaret, på
hvilket den vigda elden brann, slag
tades offerdjuren, hvilka vanligtvis
medfördes af tempelbesökarne. I
hemmen höllos ett slags smärre fe
ster med gästabud, då bland annat
värden utdelade julgåfvor åt sina gä
ster.
Men så kom "hvite Krist" och
trängde undan hedendomen. Julen
blef nu en kristen fest. De krigiske
vikiugarnes solfest blef i stället en
fest till åminnelse af den korsfäste
frälsaren. De gamla hednatemplen
med sina blod'ga ceremopier lemna
de rum för korsprydda kyrkor, i
hvilka sånger sjöngos till Kristi ära.
En annan tid var kommen, raén den
gamla var ännu icke försvunnen.
Liksom under hednatiden blefgästa
budsfirandet äfven under den krist
na tiden den icke minst vigtiga de
len af julhögtiden. Men ännu hade
man icke kommit derhän, att man
glömde festens betydelse. Husfa
dern läste i bibeln, eller sjöng man
gemensamt några julpsalmer. Detta
hindrade dock icke att man roade
*1g med hvarjehanda lekar, af hvilka
många öfvergått till vår tid.
I våra dagar är det icke utan att
julhögtiden, åtminstone i Sverige,
förnämligast upptages af gästabud,
der rusgifvande drycker oftast spela
hufvudrollen. Man for till julottan
af gammal vana och kommer ofta
dit med omtöcknad hjerna och kallt
hjerta. Och dermed anser man sig
ha glfvit sitt erkännande åt julhög
tidens religiösa betydelse.
I Amerika går man mera lättvin
digt tillväga med firandet af julhög
tiden, men i allmänhet firas den
dock vida bättre än i Sverige. Isyn
nerhet gäller detta julhögtidens fi
rande af de lutherska församlingar
ne. Här har man genom de anord
nade barnfesterna slagit an rätta
sättet att fira Jesus-barnets fest. På
så sätt blir julhögtiden en ren och
oskyldig glädjefest för de små, hvil
kas hjertan ännu icke anstuckits af
lastens frätande gift, hvilkas sinnen
ieke grumlats af lifvtlsbitterhet.
Julen är ännu här i landet barnens
fest.
Se, deras ögon lysa af hänförelse,
deras kinder purpras vid blotta or
det
jul!
Möjligtvis förborgar sig en
och annan liten gnista af sjelfvisk
het under deras glädje, men hvem
förlåter dem icke detta!
Du under lifVets börda dignande
själströtta menniska, se in i barnets
af den renaste julfröjd strålande
ögon! Kanske skall du derinneupp
täcka ett litet minne, som gått för
loradt i lifvets brusande hvirfvel,
men som nu.dyker upp och spi'ider
klarhet i din själ och en mild vårvär
me i ditt hjerta ett litet obetyd
ligt minne från den tid du sjelf var
barn och jublade som ett barn i jul
högtidens signade tid. Lycklig den,
som änjiu kan värmas af detta
minne!
Literaturens inflytande på den
allmänna moralen.
Rörande detta ämne innehåller
Novemberhäftet af den amerikanska
"Harpers Magazine" en mycket in
tressant och aktuel artikel af tid
skriftens ansedde medarbetare
Char­
Vi återgifva här
nedan några hufvudpunkter:
Literaturen kan icke undfly sitt
ansvar. Ett folks literatur skapar
till väsentlig del samma folks mora
liska atmosfer. Från det tryckta
ordets antydan (suggestion) till den
otillbörliga handlingen är vägen
mången gång lika direkt som pilens
flykt. I vår öfverdrifna omsorg för,
att absolut tal-och tryckfrihet lik
som tankfrihet skall råda, har det
skrifna ordets sammanhang med
samhällenas moraliska helsostånd
punkt icke tillbörligt beaktats och
derför icke heller författarnes mora
liska ansvar för hvad de skrifva och
skicka ut i verlden.
Nutidens tilltagande laglöshet och
moraliska slapphet i alla riktningar
i förbindelse med den mer och mer
kring sig spridande begreppsförvir
ringen i så många punkter, der sam
vetet icke borde tveka om ja eller
nej, gör det till en bjudande nöd
vändighet att undersöka, hyarifrån
demoralisationen kommer.
Beror den på en öfverdrifven indi
vidualism, som logiskt blott kan le
da till de starkare individernas, d.v.
s. maktens brutala herravälde? Haf
va vi blifvit demoraliserede, eme
dan vi kastat traditionen öfver bord,
utan att den materialistiska veten
skap, som förstört så myoket för oss
och gjort oss så sjelfgoda och förvir
rat våra begrepp i så många hänse
enden, varit i stånd att gifva oss nå
gon moralisk hållpunkt i lifvet?
Det kan emellertid föga gagna att
spekulera öfver, hvilka af tidens
mångahanda inflytanden
3om
hafva
mest skuld till den tilltagande all
männa demoralisationen. Det gifves
en annan orsaksförbindelse, som är
för påtaglig att undgå uppmärksam
heten vi mena literaturens direk
ta förbindelse med tidens laglöshet
och hela moraliska slapphet. Frank
rikes nyare skola af moralister
stämpla rent af tidens literatur som
direkt orsak till den tilltagande de
moralisationen i tanke och handling.
Med "literatur" menas här allt,
som läses, tidningar såväl som böc
ker och spécielt den berättande lite
ratur, som läses af gamla och unga
och har det mest genomgripande in
flytande på den stora massans intel
lektuela och moraliska ståndpunkt
Ansvaret i detta stycke bör emel
lertid läggas starkast der, hvarest
det rätteligen hör hemma. Den på
en tarfllgare publik beräknade sen
sationslitteraturen kan vara dålig
nog, meu den gör dock i sin helhet
mindre skada än den mer literärt an
lagda skönliteraturen med sin at
mosfer af uppror mot all traditionell
autoritet, en literatur, hvari den
otyglade lidelsen allena framställes
som intressant, och hvari all förbry
telse och otillbörlighet utsmyckas
och ursäktas. Redan från Victor
Hugo och Chateaubriand begynte
den sedan så systematiskt drifna
Heroworshipping beträffande förbry
taren och dermed följande benägen
het att gifva dem,som trotsa lag och
ordning, förlåtelse för allt. Sedan
den tiden har literaturens moraliska
sida ständigt sjunkit allt längre ned.
Det olagliga har blifvit författarens
egentliga element man har rent af
predikat förbrytelsernas* evangelium
och samtidigt afsagt sig allt ansvar
för de möjliga följderna af qn sådan
predikan. Det har docerats, att till
och med det mest afskyvärda kunde
framställas, om det blott skedde med
tillbörlig talang, för att nu icke tala
om att en sådan talangfull framställ
ning af alla slags cyniska scener
gjorts till rent af moraliskt för tjenst
fulla handlingar.
Men att verkningarna af literatu
rens nedsjunkande i smutsen icke
uteblifvit i praxis, är något, som al
la kunna konstatera. Den farliga
teorien, att intet är absolut rätt och
absolut orätt, och att i vissa indivi
duella fall det orätta kan vara rätt,
har blifvit en mer och mer allmän
moralisk norm, som icke endast för
mått förvirra vanliga förbrytare,
utan såsom fakta visat.— till och
med juryer och rättslärda domare.
Det är icke att säga för mycket,
att literaturen länge gick rent af i
tygellöshetens. tienst. och den ska­
pade en mateiialismeus tidsålder,
hvari man förlocfit alla idealer, då
man icke fann något att tro på, icke
hade respekt för något. Man trod
de blott på det negativa på lif
vets värdelöshet,på viljans.vanmakt
på att allt som göres och försökes,är
lika onyttigt slutet på det hela
blir dock blott tomhet och nederlag.
Och dessa literulurens doktriner
hafva geuom tusentals kanaler sipp
rat ut bland massorna och i stor
skala verkat sin moraliskt ruineran
de ger ning.
På sista tiden framträda emeller
tid teckeit till reaktion. Lifvet har
talat för tydligt man begynner för
stå, att man kommit på afvägar och
att författarna' hafvå ett ofantligt
moraliskt ansvar för hvad de skrif
va.. I Frankrike höfva, såsom gan
ska ofta omnämuts, på senare tiden
höjts många röster mot c!en .idealöf
vergifna materialistiska literaturen,
och den amerikanske författaren
uppmanar sina landsmän inom den
skrifvande verjden att tillegna sig
förtjensten af att slå ett kraftigt
slag för att höja literaturen upp till
en högre, renare nivå.
Här och der.
eller
Tidec^ornkring1 oss är underbar.
Den har brudmognat. Don gillar
sanningen som ide, men har
mas öfver den som handling.
-P.WlSSKLQREN
OfvanståendeWisselgrens ord om
sanningen kunna i fullaste måtto til
lämpas på de fleste af vår tids och
särskildt vårt lands lutheraner och
deras lutherauism. De synas hylla
den rena lutherska läran såsom
ide,
teoretiskt upphöja, beprisa och lof
sjunga de henne och fasthålla strängt
dervid, att hon är den enda rätta
och sanna läran men när det gäller
handling, då synes det icke vara så
noga,då duger snart sagdt hvad som
helst. Det fins personer, hvilkas ut
gjutelser angående den lutherska lä
rans förträfflighet synas begränsas
endast af språkets ordförråd de glöm
ma aldrig att framhålla att luthera
nerna äro de bästa menniskor i verl
den,och nämna blygsamt —att«de
sjelfve äro lutheraner men på samma
gång äro de färdiga att sjelfve anta
ga och åt andra rekommendera allt
möjligt olutherskt för att icke säga
okristligt. Guds ord,som är den enda
grunden, som är A och O, begynnel
sen och änden, det första och det si
sta i all sann lutherdom, det sk jutes
undan och förgätes och menniskors
ord, meningar och åsigter sättas i
stället. Det hefer icke: läs G-ud3 ord,
utan det heter: läs tidningar, tid
skrifter och böcker, isynnerhet de
nyare, som äro lättlästa och hvilkas
innehåll är så "nytt och uppfriskan
de". Det vore både bättre och billi
gare för folket att få läsa Guds ord
men se det vore för myoket lutherskt,
och sä hade de/som
göra
vandra
böcker, in
gen förtjenst deraf! Juda'rne drefvo
handel i templet, romerske påfvarne
i medeltiden sålde aflat, men i vår
tid drifver man den skändligaste
handel med de heligaste ting. Man
liksom sliter Guds ord i stycken, så
tager man- något litet deraf och bin
der det tillsammans med en massa
drafvel i "fint band", och så säger
man ungefärligen: "köpen nxrdetta,
om I viljen salige varda". I detta
ångans och elektricitetens tidehvarf
går det naturligtvis icke an att
ropa: "O, huru skönt, huru förträff
ligt (bandet!)! Må den boken (per
marna!) spridas och blifva till stor
välsignelse för vårt folk"! Sjelfva
grundorsaken till den lifliga verk
samheten i fabricerandet och spri
dandet af detta slags literatur är
emellertid denna: den är lätt att
frambringa och det betalar sig bra.
Ett bibelspråk och ett porträtt af
en stor man är allt af egentligt vär
de, som en någorlunda skicklig per
son behöfver för att åstadkomma ett
religiöst prak^Verkj på fyra a fem
hundra sidor, bibelspråket nedbäd
dasi en massa tomma ord och fraser
såsoti ett sädfiskp^n i en agnhög,
porträttet tjenar såsom insegel och
det hela bindes 1 ett "fint" band med
påskrift: "Lättlatt|läsa verkar mil
drande och uppmstfandé bör läsas
fort fordrar ingen eftertanke lika
god för alla beledd efter nyaste me
toder pris $5 el. sex för $25. Och
af namnen på bit dössin berg, några
floder, ett hälft'tjog städer, granna
titlar efter behof, tyå timmars erfa
renhet, tre ark poesi,två dussin por
trätter och ett par tusen utropstec
ken bör en skäligen skicklig skribent
kunna utan synnerlig svårighet fram
bringa ett nationalverk eller en re
seskildring (allt efter önskan) vä
gande minst ett par skålpund. Det
är detta slag af "Förgät-raig-ej(utan
kom ihåg mig med) en dollar"-litera
tur, som för närvarande så ymnigt
frodas till brtkfabrikanternas from
ma och allmänhetens förderf.
Det må emellertid vara förstådt,
att frukterna af några af våra egna
mansarbete såsom författare härvid
lag äro undantagrté/ty ehuru de böc
ker, som såluuda tillkommit, val ic
ke med,
ett par vindan tag äpo så lu
therska eller så indehållsritfä, så äro
de dock författade i en from och väl
menande afsigt, och man kan icke
fordra så mycket i början. —Men
att personer, som mena sig vara de
bäste lutheraner (såväl som allt an
nat)
OGh
som gjort det till sin upp­
gift att vägleda alla svensk-ameri
kauske lutheraner (för att icke näm
na andra), i dessa lutherska jubelti
der och för det kommande jubelåret
företager sig att rekommendera
främmande och olutherska böcker,
det är märkvärdigt.
Ett arbete kalladt "Jesu lif", för
fattadt af hofpredikanten Farrar,
öfversedt och förbättradt af pastor
primarius Fehr samt förgylt och ut
gifvet af en Chicagofirma, är ett af
dessa arbeten, som de lutherske
svensk-amerikanarne nu så starkt
uppmanas att lägga sig till ty,heter
det, i det arbetet kunna de få stude
ra Jesu lif på ett "nytt, friskt och
hjertgripande sätt".
Jesu lif i PRAKT-
UPPLAGA!! Det förundrar ingen att
tvenne kunglige prelater, som der
till äro lärde doktorer, tillsammans
need en Chicagofirma kunna åstad
komma något
praktfullt,
men att de­
ras grannlåter skulle kunna göra Je
su lif skönare och härligare än det
•förut varit, se det kan med skäl väc
ka förundran. Mången har i sin en
fald trott, och åtskillige tro väl än,
att
evangelisternes
teckning af Jesu
lif är ganska god och "pålitlig". Men
de store och mera belefvade synas
nu fordra någonting grannare, något
mera
nytt,
mera uppfriskande och
hjertgripande!
Men oip det är alldeles nödvändigt
att rekommendera en Jesu lefver
nesbeskrifning, annan än bibeln,
hvilket det emellertid icke är ty här
kan tillämpas hvad den muhamedan
ske härföraren säges hafva sagt om
det alexandrinska bibliotekets skrif
ter: öfverensstämma de med kora
nen, sä äro de onödiga öfverens
stämma de icke med koranen, så äro
de förderflige så ock här: hvarje Je
su lefvernesbeskrifning. som öfver
ensstämmer med bibeln, är onödig,
hvarje annan är förderflig men om
det är alldeles nödigt att rekommen
dera något sådant arbete, hvarför då
icke välja ett, som är skrifvet af en
god luthersk menniska, eller är Far
rar lutheran? Aha, jag känner det
luktar biskopligt äfven vi böra ju
vara tacksamme, om vi få litet med
af episkopalernes grannlåt! Och så
dåligt som allt biskopligt förr har
ansetts, så stort värde och anseende
börjar det nu att få bland våra sto
re. Det är så nytt och uppfriskan
de! Men boken har väl en luthersk
anstrykning i alla fall? En svensk
luthersk doktor har ju öfversett och
förbättrat verket? Jaha, det var
densamme, som härom året tog sig
för att förbättra bibeln. Bibeln var
icke god nog, kantänka! Det är der
för icke underligt att han anser sig
kunna förbättra Jesu lif och göra
det litet praktfullare, än det var.
Det är dylika mästares arbeten,som
utbasunas såsom så särskildt lämpli
ga för vårt lutherska folk.
"Hvarför skall det sanna
Oftast vara oskönt?
Och det sköna sällan
Sant i denna verld?
Hvarför
här

eller ens
löpa
efter det
föresatta målet, utan man måste till
himmelen med snälltåg, i präktig
sofkupé: man är icke längre betjent
af gamla goda böcker, som behöfva
läsas och begrundas för att förstås
och njutas, utan man tarfvar nya
och granna böcker, utsökta
band,
guldprydda praktverk, som glänsa
utanpå och hvilka man ioke behöfver
läsa,
utan bara
genomögna
och så ut­
blott skalet?
Der
blott kärnan? "Sivarför
Ingenstädes frukten
Fullt och helt beskärd?
(G. WENNERBERG.)
J- s. C.
I morgon (torsdag) middag afslu
tas examina och dermed äfven den
na termin.
I fredags reste professorerna
Wahlström, Carlson och Lagerström
till Minneapolis för att öfvervara
komiténs för den beramade jubelfe
sten möte.
Förliden ..söndag höll prof. Wahl
ström högmesso-gudstjenst med
skriftermål och nattvardsgång i den
sv. luth. församlingen i Le Sueur.
Härom dagen erhöll miss Maria
Anderson från sitt föräldrahem i
östern den sorgliga underrättelsen,
att en hennes syster helt hastigt af
lidit. Hon var gift. Skolkamraten
har vårt innerliga deltagande i den
djupa sorg, som drabbat henne.
Hrr John Peterson, af firman Pe
terson, Thulin & Co., Moline, 111.,
och Carlson från St. Paul, agent för
lifförsäkringsbolaget i Galesburg,
III., hafva aflagt besök vid skolau
under veckan.
Åtskilliga utaf lärarne komma att
göra längre eller kortare utflykter
under julferien. Hvart de ämna sig,
hafva vi oss ej närmare bekant de
tillönskas emellertid glädje och tref
nad.
Den serie konserter, som The Ly
ric har beslutat gifva under ferier
na, tager sin början näs ta. torsdag.
Föreningarne höllo inga möten i
fredags.
Nästa söndag infaller juldagen, då
vi åter få påminna oss den stora och
för oss så väl8ignelsébringandc gud
aktighetens hemlighet, att Gud är
uppenbar vorden i köttet. En lyck
lig och glad jul tillönskas SKAFFA
ÄEN.och dess värderade lusekrets!
Augustana- College & Theolo
glska Seminarium.
En annan skoltermin har flytt in i
evigheten. Julen är åter inne med
sina många minnen, sina fröjder
och välsignelser. Vi känna oss ma
nade att tacka vår himmelske Fader
för all den nåd och kärlek, för hvilken
vi varit föremål under det nu snart
flydda år, och. den redan fulländade
skolterminen. Måtte Herren rikeli
gen välsigua både oss och vår skola
under det kommande betydelsefulla
året!
Skolan slutade i går den 20 och
börjar åter den 11 januari 1893.Dock
äro de i allmänhet få, som verkligen
få njuta i$taf ferietidens förmåner, i
hvad hvila beträflar. Alla Scmina
risterna och en del af Collegestu
denterna hafva begifvit sig ut för
att hjelpa till såsom predikobiträden
i församlingar nära och fjerran. De
nödgas göra detta både på grund af
behof ibland vårt folk, att få höra
Guds ord och på grund deraf, att
de sjelfva behöfva förtjena något för
sitt eget undei'hall. Församlingar
ne äro äfven snälla mot dem och gö
ra alit för att uppmuntra och be
hjelpa dem.
En mycket lyckad fest hölb i sko
lans kapell den 15 på qvällen. Flera
tal på både svenska och engelska fö
rekommo, och att man fick njuta
utaf sång och musik af första rang
är ju sjelfklart. Denna fest var för
anstaltad utaf de studerande, i än
damål att få tillbringa en trefiig af
ton i sällskap med goda vänner och
älskade lärare innan man skildes åt
hit och dit i detta vida land.
Prof. Enanders valda skriften haf
va nu utkommit. Att såväl utstyr
seln som innehållet är utaf det för
nämsta slag, kan enhvar lätt röna,
geaom att förse sig med ett exem
plar utaf desamma.
Hvarest enigheten bland vårt folk
i detta land finnes är svårt att säga.
Är det månne "den kungliga sven
ska afundsjukan", som börjar att få
herravälde äfven i detta land? Ack,
om den ändå vore borta! Med leds
nad förspörjes att rykten lära hafva
tagit vingar, hvilka velat påstå, att
svenska språket, ärans Öch hjeltar
nes språk, våra fäders ärade tungo
mål, lider mén vid vårt förnämsta
svenska läroverk. Om detta vore
sannt, skulle det vara ett oförlåt
ligt brott mot fädrens tungomål och
ande, och man skulle hafva alla skäl
för klagomål, ja, till och med orsak
för stiftandet af en ny skola. Dock
svarar Vestgöten, skalden, författa
ren, statsmannen och vältalaren dr.
Johan Alfred En an der för, att inte
vårt modersmål ringaktas vid Atigu
stana College.
Hvarför man skall upprätta en sko
la i Chicago, då vi icke hafva betalt
den andra skolan vi hafva i Illinois
ser ju nästan oklokt ut. Men vid
närmare eftertanka, så inser man
nog, att det skulle vara mycket bra
att hafva en förberedande afdelning
i Chicago. Att våra vänner och
landsmän derstädes skulle begå den
förseelsen och obetänksamheten, att
de ämnade upprätta en skola, som
hade för syfte att täfla med Augu
stana College skulle vi svårligen
kunna tx'o, och skulle-det näppeligen
lyckas på något annat område, än
i åsamkandet af skuld, och äfven
om man skulle lyckas blifva en an
dre Caesar inom detta område, så
vore väl derigenom inte mycket vun
net.
En treflig jul, Herrens välsignelse
och ett fröjdfullt godt nytt år tillön
skas SKAEFAREN och dess talrika lä
sare! Herren lede vår ingång och
utgång! •A.
B-n.
Likörer vid verldsutställnin*
gen.
Det nationella nykterhetssällska
pet har utfärdat följande cirkulär
till nykterhetsvänherna inom lan
det:
Det är ännu möjligt att rädda na
tionen från skammen och folket från
farorna som äro oskiljaktiga från
likörförsäljning vid kolumbiska ex
positionen, som skall hållas i Chica
go nästa år. Direktörerna hafva icke
visat någon urskiljning uti deras
medgifvanden utan tillåtit försälj
ning af alla slags rusdrycker inom
expositionens område med undantag
af att de ej få säljas öfver "öppen
disk" eller i "krogar". Icke heller
är det något förbud mot att skänka
bort likörer i supvis, eller bränvin i
"profbuteljer". Försäljning af likö
rer är icke begränsad till "mildare
styrkedrycker" såsom man flitigt
tillkännagifvit.
Vi uppmana alla religiösa oefc nyk
terhetstidningar inom landet att
klart framställa denna sak för allmän
heten och uppfordra församlingar,
nykterhetsföreningar och enskil
da personer att protestera mot den
na skandal och petitionera kongres
sen, att den må förbjuda försäljning
och bortskänkning af likörer såsom
njutningskryck inom utställnings
området. Lät hvarje församling och
nykterhetsorganisation inom landet
genom sina främsta embetsmän offi
cielt underteckna två petitioner och
sända den ena till en senator och
den andra till en kongressman med
det snarast möjliga,
U A N E
Danmark. En sorglig olycka timi
de den 10 dennes under en eldsvåda i
Köpenhamn. Elden bröt ut i ett hus
på Fredriksborg och spred sig derifrån
till närgränsande* byggnader, hvilka
alla lades i aska. Dat värsta var att
sju personer blefvo innebrända. De
flesta af dem omkommo genom att ka
sta sig ut från fönstren.
Japan. Då ångaren Peru i onsdags
anlände till San Francisco, berättade
befäl haf våren, att en förfärlig eldsvåda
rasat den 11 november i Tokio, hvarviÖ
700 hus blefvo lågornas rof. Brandkå
ren kämpade tapgert mot det rasande
elementet och 17 af dess medlemmar
blefvo skadade. Ett schakt i den
stora kalkstensgrufvan i Nagayamura
störtade samman den 20 november,
hvarvid 36 arbetare omkommo.
Brasilien. I republiken Brasiliens
nya konstitution finnes en paragraf,
som bestämmer, att Rio Janeiro icke
längre skall vara landets hufvudstad,
utan flyttas till en mera centralt belä
gen plats. Regeringen har nu tagit
mått och steg för planens realisering.
Flyttningen kommer icke att skada
Rio Janeio, då denna stads betydelse
beror på dess ställning såsom centrum
för den sydamerikanska handeln.
Belgien.
Synbarligen har det
var
rit Englands mening att förplumpa
myntkonferensen. Engelska regerin
gen har i denna afsigt underlåtit
att
gifva sina delegater bestämda instruk
tioner. Dessa äro oeniga inbördes och
stå icke heller på god fot med hvaran
dra. De länders delegater, som hålla
på Cimetallismen, rådslå att enas om
en protest mot Englands hållning, för
menande att ett slikt uttalande måste
beveka England att intaga en tydligare
hållning i silf ver frågan,
i
händelse
konferensen åter skulle sammanträffa
till våren.
Storbritannien.
En stark explo­
sion inträffade i onsdags i Bamsurlong
kolgrufva, hvarvid minst 50 personer
omkommo. Man förmodar
att
explo­
sionen förorsakades genom kolgas, som
hade samlat sig i grufvan och undgått
vederbörandes uppmärksamhet, då un
dersökningen egde rum. Farmar
kongressens förhandlingar väcka stort
intresse i hela England. Man har lagt
märke till, att farmarne icke undanta-,
git produkter från de britiska koloni
erna i sina antagna resolutioner om
in
förandet af skyddstull. Den rådande
krisen har haft till följd, att ett stort
antal engelska farmare tänka på
att ut»
vandra.
Frankrike.
Tidningen "Temps" i
Paris meddelar att den första under
sökningen af baron Reinachs lik tydli
gen visar att han aflidit af gift och icke
af apoplexi, som förut uppgifvits.
Åter är en ministerkris i görningen. I
onsdags instälde sig finansministern
Rouvier hos presidenten Carnot och
begärde sitt afsked. Underrättelsen
väckte stort uppseende, dä man allmänt
är af den åsigt att en omgestaltning af
kabinettet förestår. Rouvier resigned
rade på grund af sina förvecklingar i
Panama skandalen. Dat har ne ml igen
kommit i dagen att han var en intim
vän till den aflidne baron Reinach och
att han varit i sällskap med honom
samma natt han tog lifvet af sig. Rou«
vier har aldrig nämt ett ord om denna
sak, men då sanningen kommit i dagen,
står han blottad och kunde omöjligen
stå qvar på sin post.
Byssland. En sammansvärjning
mot czaren har upptäckts i Kief, i hvil
ken 51 personer voro invecklade. Alla
tillhöra de högre samhällslagren, och
tre af dem ha haft tillträde till hofvet
i Petersburg. Femton af de samman
svurne voro officerare af högre rang.
En en ka från Moskwa var den enda
qvinnan i sammansvärjningen och be
gagnades såsom spion. Mötesplatsen
var en vacker villa i utkanten af Kief.
I källaren fann polisen papper, inne
hållande bevis mot alla de samman*
svurna, vidare en mängd sprängämnen,
en plan af vinterpalatset ooh en kopia
af ett upprop till folket om att störta
och utrota huset Romenoff. Alla de
arresterade fördes till Moskwa.

hvad sätt polisen upptäckte samman
svärjningen, vet man icke med säker»
het, men det såges att en vinna, som
nyligen blifvit skild"från en af office
rarne förrådt hemligheten.
Tyskland. Grefve
r.
Meirbach',
medlem af det konservativa pårtiet,har
anmodat regeringen att understödja
den dubbla myntfotens försvarare
vid
den internationela myntkonferensen i
Bryssel. Kansleren Caprivi svarade,
att de tyske delegaterna blifvit instru
erade att icke gifva sitt samtycke
till
något förslag, som inskränker Tysk
lands rätt till att bestämma rikets egen*
myntfot. Äfven äro de ålagda att för
klara, det Tyskland är väl tillfreds med
sitt nuvarande system och ämnar ioké
att af vika derifrån. En turkisk tor
pédobåt afgick i onsdags från Kiel,utan.
att man sedan hört något om dess
öde.
Antagligen här fartyget förolyckats

Atlanten. Mäklarfirman Carow &
Barteis konkurs i Hamburg har väckt
stort uppseende. Carow har rymt,
men
polisen är honom på spåret. Barteis
har gifvit sig i rättvisans händer. Fir
man har gjort stora bedrägerier
under
flera år.
Skulden belöper sig till.7,500,-
../v -ce»«
It
v

xml | txt