Skaffaren., January 04, 1893, Image 6

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
CARL BLINK.
NORTHWESTERN
LAND!
JAMES E. MOQRE, Manager.
The St.Paul & Sioux CityLand Co.
The North western Toxvn iliot Co.
The Prince Investment Co.
DRAKE BLOCK, St. Paul, Minn.
EÄSTA
MONUMENT
E. 7th Si., St. Paul, Minn.
ST. PAUL, MINN.
GROCERIES.
NY AFFÄR! LÅGA PRISER!
637 Lafayette Ave.,
54 Westminster St.,
ST. PAUL, •. MINN.
188 E. 7th St„ ST. PAUL, MINN.
664—2. ST. PAUL, MINN.
Koiuor: o -J E. 7th St.,
Boötad: 689 Otsego St.,
U. PAUL,, MIN».
Lutheran Augustana Book Concern
The Lutheran Augustana Book Concern,
395 E. 7th ST, ST. PAUL, MINN.
Med högaktning, AXEL JOHNSON, 1126 Dawson St.
The Owen Electric Belt & Appliance Co.,1
201 to 211 STATE ST., CHICAGO. ILL.
Main St.. Stillwater. Min-n,
220 SOUTH MAIN STREET, STILLWATER, MINN.
220 South Main Street, STILLWATER, MINN, \n\n V*
Lapparnes Drottning.
HISTORISK SKILDRING FRÅN
STEN STURE-DEN
ÄLDRES TID.
AF
(Forts. fr. förcff. nr.)
En lycka är det för herr Sten,
fctt han ha de mäktige Axelssönerna
på sin sida, sade den gamle.
Kung Karl, Gud fröjde hatis själ,
säges bafva lofvat sin måg, herr
Ivar, att bekomma väldet efter ho
nom, men deraf hörs numera ingen
ting han sitter lugnt på Gotland,
lika farlig för det ena landet som för
det andra men bra för den som har
honom till väu. Hvad herr Erik
angår, han som en tid var riksföre
ståndare, vet ingen rätt livar man
har honom långa tider är han i Fin
land, så på Gotland eller i Danmark,
och öfverallt släpar han med sin fa
gra husfru.
.Det sägs, fitt han icke är god
emot henne.
Han är hård, eders nåde, men
det är icke utan giltiga skäl.
Munken tystnade, som om han
väntade att blifva tillfrågad härom
men erkebiskopens tankar hade ta
git en annan riktning, han törstade
att förnimma något om henne, som
fortfarande lefde i hans hjerta, men
om hvilken han intet hört alltsedan
den minnesvärda sammanvaron
flock dristade han icke fråga.
Förliden sommar träffade jag
många ädla riddare och fruar, på det
Btora gästabud herr Ivar då gaf jag
förmodar att de nu äro skingrade
vida omkring, ljöd den milda rö
sten.
Det vet jag, sade munken,— att
herr Erik och hans husfru återvänd
till Finland. Flera af de dansksin
nade reste öfver hit till Svefrige för
att deltaga i fejderna andra hafva
rest till hofs och deribland en jung
fru af så utomordentlig skönhet, att
alla ....
Erkebiskopen gjorde en afböjande
röreiso med handen, men den dar
rade omärkligt och han hade svårt
att dölja sin rörelse. Hon var ho
nom dä så nära, hade kommit för
hans skull! ....
Inte ett ögonblick betviflade han,
att det' var Elsa gubben menade
hvem fans, som i skönhet kunde
jemföras med henne det stormade
och jublade inom honom. Erkebi
skopen måste ett ögonblick ge vika
för den unge passionerade mannen,
men händerna han hade satt för an
sigtet dolde hvad som föregick inom
honom....
Försigtighet! försigtighet!
Minken stod slagen af beundran
och häpnad, en så helig man hade
han aldrig förr sett,
Men ett par andra öron hade lyss
nat, ett par andra ögon icke allenast
skådat, utan också genomskådat
hvad händerna ville dölja. Svart
S]ukan
ser klart också i mörkret.
Genom en liten, skickligt anbrin
gad öppning på den tunna bräd
vägg, som skilde biskopens lönkam
mare från en utanför liggande mörk
gång, hade Beato i hemlighet ofta
iakttagit hvad som föregått derinne
Med förundran svärd viljekraft hade
hon hastigt tillegnat sig språket och
var snart lika hemmastadd som bi
skopen i alla familjeförhållandpn,
men hvad han slcref upp, det hade
hon i minnet, och när hon läste
hans anteckningar, var det för att
se hui uvida de öfverensstämde med
hennes minnes skrift.
Fåfängt hade hon spanat efter
föremålet för hans kärlek ty att
han£ hjerta var upptaget af en ny
passion, derom var hon öfvertygad,
men hittills hade det varit förgäfves
nu, nu hade hon den förskräckliga
vissheten och hon skyndade in i sin
kammare att gråta förtvilians van
mäktiga tårar.
Munken fick strax derefter befall
ning att gå och erkebiskopen mätte
nu rummet med stora steg olika
förslag tycktes korsa hvarandra i
hans hufvud, och svårt måste det
hafva varit att bringa dem till mog
nad, ty långt in i sena natten hördes
stegen från lönkammaren ljuda ge
nom det tysta biskopshuset.
Men dagen derpå gjordes kunnigt,
att hans nåde tänkte resa till Stock
holm och att han skulle hafva stort
följe af riddare, svenner och pager.
Sjelf gaf han utförlig befallning om
allt och-samma afton fick Beato bud
att infinna sig.
Erkebiskopen satt vid skrifbordet
med bortvändt ansigte. Holgersson
sysslade med några cfyrbara doku
ment, som skulle medföras. Beato
inträdde ljudlöst och stannade bak
om sin herre.
Denne märkte icke, eller ville icke
nqjLrka honom, han skref fortfarande
slutligen lade han frän sig pennan,
kastade sig tillbaka i stolen och sa
de befallande: Gå fram!
Beato lydde ljusen från bordet
bélyste honom statfkt ocn vid den
snabba blick erkebiskopen kastade
"på pågen öfverraskades han-af trot
set och det hotfulla uttrycket i hans
ansigte. ...
Jag aktar fara till Stockholm,
Beato, sade han med mild stäm
ma och du skall medfölja för att
vaka öfver sträng ordning bland mi
na tjenare och svenner.
En bugning blef det enda svaret.
Jag menar, fortfor erkebi
ekopertj att derifråö skola vi finna
.• V- v
en lägenhet för dig att komma öfver
till Tyskland och sedan fortsätta re
san till ditt land igen. Din längtan
derefter förvånar mig icke.
Men i samma ögonblick
hade
gos­
sen fallit till hans fötter. Låt mig
stanna qvar hos dig, stränge herre,
sade han under strömmande tå
rar, och jag skall gissa
OGh
före­
komma alla dina önskningar.
Jag begär icke bättre, min Bea
to, svarade biskopen med än mju
kare tonfall-, men du vet, att vil
koret derför är lydnad och under
gifvenhet.
Påföljande morgon i god tid sked
de affärden. Klädd i en dyrbar zo
belbrämud rock red biskopen på'en
hvit gångare, omgifven af ett stort
-antal prelater och riddare på fru
stande hästar och i lysande drägter
med riddarkedjor och kostliga kap
por, fodrade med mård eller zobel.
Derefter följde en hel skara präktigt
utstyrda svenner,, och i spetsen för
dem i*ed Beato, den unge italiena
ren med det svartlockiga håret och
de blixtrande ögonen, han som var
känslolös för alla unga tärnor och
just derför så mycket mera efter
sökt af dem. Icke heller nu såg han
de beundrande blickar, som följde
honom: mörk som ett åskmoln tåga
de han fram vid sidan af en gammal
munk, till hvars berättelser han
tycktes uppmäi*ksamt lyssna.
"Stockholm var den mest betydan
de af rikets städer och betraktades
nu redan såsom hufvudstad.
Murarne gingo längs sidorna af
Öster- och Vesterlånggatorna, men
voro alldeles omslutna af hus, utom
vid de två hufvudportarne mot norr
och söder. Vid stränderna af Mä
laren och Östez'sjön voro starka pål
verk anbringade att skydda staden
för angrepp från sjösidau. Anfallen
måste således riktas mot Söderport
eller Norreport, men dessa voro
starkt försvarade och förskansnin
gar funnos dessutom'annorstädes på
mera blottstälda ställen, så staden
med skäl kunde anses vara befästad.
Invid Söderport fans ett torn, äm
nadt att försvara staden mot en öf
ver Söderbro framträngande fionde.
Icke långt derifrån låg Svartbrödra
klostret (vid nuvarande Svartman
gatan), den ledde förbi den heliga
Gcrtruds gilles hus, till Stortorget
der rådhuset låg, på samma ställe
som börsen nu står.
Inom staden fans allenast den åt
handelns beskyddare, den heliga Ni
kolaus, invigda stadskyrkan. Sta
dens norra hufvudport låg vid nu
varande Mynttorget, dessutom fun
nos andra sidoportar, såsom Skoma
karporten och Köpmansporten. Från
Gråmunlcegrändqn förde ep låug bro
till gråmunkarnes eller franciskaner
nas klosterholme.
På söder fans den heliga Maria
Magdalenas kapell, liggande på fat
tigkyrkogården der bredvid hade
förut varit ett så kalladt lcalvarie
berg, der bilder ur Kristi lidandes
historia voro stälda länga en brant
väg, uppför hvilken man gick, eller
knöböjande hasade sig fram, att
bedja framför hvarje bild.
Brunkebergs väldiga sandås
sträcte sig ända fram till Norrström.
I öster låg den helige Jakobs kyrka,
ända ned emot vattnet, som då gick
upp öfver nuvarande Kungsträd
gården.
Vester ut, ett stycke utom staden,
låg den heliga Klaras klbster.
På de trånga gatorna var utrym
met ytterligt inskränkt hvarje hus
vände åt gatan sin gafvel, som reste
sig smal ock hög med många fönster
öppningar. Husets långsida yar of
ta försedd med svalgång och utanför
hvarje husport stod en tunna med
vatten, i händelse vådeld skulle ut
bryta, hvilket också gauska ofta in
träffade.
En fäll brygga ledde till slottet,
som var försedt med ett högt torn,
omgifvet af en så kallad förborg.
Erkebiskopen, som kom tågande
genom Norreport, måste med sitt
talrika fiilje färdas genom hela sta
den för att komma till Svartbrödra
klostret, der han skulle taga sin bo
stad. Men hvar han for fram, föll
folket till hans fötter och bådo om
hans välsignelse. Borgerskapet var
uppstäldt i haj, munkordnar och
gillen med sina särskilda insignier
och fanor upptogo alla gator der tå
get «kulle fram. Herr Sten med on
stor hop herrar och riddare emottog
honom redan utanför staden och vid
Svartbrödraklostret voro många äd
la fruar ach jungfrur samlade för att
helsa honom välkommen.
Hans blick flög mönstrande öfver
skaran, sedan lyste hanvälsignelsen
öfver den och inträdde i klostret.
När det högtidliga mottagningsce
remonielet här var genomgånget och
han ändtligen befann sig ensam,
nedsjönk han trött på en stol och
hviskade för sig: "Gyckelspel!" Men
likasom fruktande att väggarne
skulle hafva öron, såg han sig for
skande omkring och mumlade: "För
sigtighet! försigtighet!"
En stor fest hade ordnats på slot
tet för hans emottagande hvad yp
perst var blef dit inbjudet och ung
dom och skönhet ej heller utelyckt,
men hon syntes dar icke och fråga
vågade han ej.
Här likasom öfverallt till vana han
sig allmän beundran, hkns nedlåtan
de väsen, stora kunskaper och vid
sträckta resor gjorde hvarje samtal,
hvari han inlät sig, till ett ämne som
man sedan länge och ifrigt diskute
rade.
Vistandet i Stockholm fördröjdes
till närmare jul, under hvilken tid
allvarliga visitationer företögos i
kloster och kyrkor, men många gån
ger och i all enkelhet besökte erke
biskopen herr Sten och hans husfru.
Med den förre rådslog han om grund
läggandet af en högskola i Upsala
och sade sig dertill vilja bidraga allt
hvad han förmådde, med den senare
samtalade han om målning och skön
konst, som han sade sig högt älgka.
Med anledning häraf berättade fru
Tngeborg honom en dag att en
svensk yngling men goda anlag var
sysselsatt att måla hennes bild.
Prelaten sade sig någorlunda för
stå målning och begärde att få se
hans arbete.
Albert blef genast inkallad, men
biskopen, som beskref för fru Inge
borg åtskilliga taflor lian sett i Rom,
glömde derunder den unge målaren,
som med sådan förtjusning lyssnade
till beskrifningen, att han glömde
anledningen hvarför han kommit.
Härligt! härligt! utropace
han omedvetet.
Ett undertryckt skratt återkalla
de honom till sig sjelf, han behöfde
icke se upp för att veta från hvilken
af hofjungfrurna det kom och han
rodnade ända upp till hårfästet.
Men fru Ingeborg log uppmun
trande emot honom och sade att
hans nåde önskade se det arbete han
hade för händer.
Det är ännu icke färdigt,
sade han förlägen.
—Hafven I icke något som är det?
frågade prelaten.
Albert tvekade. Han kastade en
snabb blick på Stolts jungfrun, så
elakt hade hon aldrig skrattat.— Jo,
jag har ett som är färdigt, svara
de han och drog tungt efter andan.
Utan vidare besinning drog han
upp en medaljong han bar pä brö
stet, genom en skicklig vändning
förmådde han erkebiskopen att stäl
la sig som han önskade och nu räck
te han honom bilden.
Denne gjorde en rörelse af öfver
raskning när han såg upp möttes
hans blick af Kirstin Eriksdotter
(Gyllenstjerna) det samma onda
hånfulla uttrycket låg ännu qvar
deröfver och likheten var slående
med bilden han höll i handen.
Han I sett det, ädla fru? —frå
gade prelaten mäkta öfverraskad
och lemnade medaljongen till fru In
geborg.
Ett drag af missnöje flög öfver
hennes vackra ansigte. Han I er
hållit jungfruns samtycke att taga
hennes bild? frågade hon strängt.
Hon har många gånger tillsagt
mig att om jag kunde, stode det mig
fritt, svarade Albert lifligt upp
rörd. Alla kunna intyga det.
Vördnaden hade hittills hållit
jungfrurna på afstånd, nu tog nyfi
kenheten öfverhand, man trängde
sig närmare för att få se, och från
allas läppar hördes utrop af öfver
raskning och nöje blott hos en enda
var det harm och förödmjukelse,men
dervid smälte också ondskan bort
och jungfrun gjorde åter skäl för
namnet af den skönaste.
Bispen tog bilden af fru Ingeborg.
Nu är den icke lik, sade han
och vände sig till Albert. Denne
var dödsblek, den ångestfulla blic
ken var fästad på skön Kirstin bit
tert tycktes han ångra hvad han
gjort och med sväfvaude röst svara
de han:
Nej, den är icke lik och jag vill
genast förstöra den. Gif mig den
tillbaka, eders nåde.
Den synes mig dock, såsom
konstverk, vara för god att förstö
ra, invände bispen. Den liknar
en bild jag sett af en stor italiensk
bildhuggare och om I viljen sälja
den till mig skall jag högt betala
den.
Albert vågade icke neka. På pre
latens begäran hemtade han nu ock
så fru Ingeborgs bild och fick upp
bära loford derför, dock mindre än
för den föregående. Derefter tala
des mjrcket om den nytta han skulle
hafva af att komma till främmande
land och se förnämligast Italiens
konstverk, och så afgjordes att den
unge målaren med första fartyg
skulle afsegla till Lybeck, försedd
med goda handbref till erkebisko
pens väiyier i Rom och Florens. För
reskassan skulle fru Ingeborg och
bispen gemensamt draga försorg.
Men Albert var så öfverraskad af
förändringen i sitt öde att han knapt
visste om han drömde eller vakade.
Bispen gömde medaljongen och
häpnad och fruktan afspeglade sig
dervid på den stolta jungfruns anle
te, men Jpn unga omgifningen hvi
skade sins emellan, undrande hvad
detta månde betyda.
Hans nåde biskopen tycktes ge
nast derefter hafva glömt alltsam
mans, så ifrigt samtalade han med
herr Sten om den nyss uppfunna
boktryckarkonsten och den omätliga
nytta Sverige skulle hafva af ett bok
tryckeri.
I alla sådana ämnen yttrade sig
prelaten med en värma och sakkän
nedom som samlade beundrande åhö
rare omkring honom leddesderemot
samtalet in pä landets politiska ställ
ning, då förstod hnu att halka un
dan, smidig som en ål men Sten
Sture, som af forna tiders erfarenhet
väl visste hvilken makt, on orkebi
skop egde, hade beslutat att icke
släppa honom med mindre han utta
lat sin mening.
Denna afton var hfln ovanligt med
delsam och då herr Sten med ett
tecken afiägsnat alla åhörarns, fat­
S K A A E N O N S É N E N 4 A N U A I 1 8 9 3
tade han riddarens h&nd och sade
med mycken hjertlighet: "Var viss
på att till det stundande rikgföré
stånflarevalet kommer jag att. an
vända allt mitt inflytande till eder
förmån.
Herr Sten svarade att det gladde
honom mest derför att det bevisade
hans nåde icke tillhörde unionsvän
nerna. ...
Käre, genmälde biskopen le
ende, min politik är att skydda
det bestående sådant befordrar kyr
kans ära och tillväxt, och att vaka
deröfver, dertill är jag korad och
kallad. Edra tvister röra mig en
dast i den mån de skada eller gagna
det högsta och heligaste. Mina gåf
vor sträcka sig icke derutöfver jag
vill lefva i fred och befrämja frid
och kyrkans makt och inflytande öf
ver alla troendes själar. Under den
na vår sammanvaro tror jag mig
hafva funnit att I, herr Sten, viljen
stå mig bi vi skola 'säkerligen icke
komma att koråa hvarandras vägar,
och jag räcker eder derför handen
till ett fast och^i som jag hoppas, var
aktigt förbund.'
Riddaren insåg nog att längre
skulle han icke komma med den slu
ge presten och lät det derför härvid
bero. Så skildes man.
Påföljande morgon begärde en
gammal munk ett enskildt samtal
med den ädla jungfru Kirstin Gyl
lenstjerna. Han blef genast anförd
hon syntes hafva tillbringat en oro
lig natt och röjde en feberaktig läng
tan att veta munkens ärende.
Denne betraktade henne länge o(ch
uppmärksamt. Hell eder, skön
jungfru, sade han och lyfte hän
derna välsignaude.
Jag tackar eder, vördige fader,
men hvad är anledningen till edert
besök?
Hans nåde erkebiskopens be
fallnfng!
Hans nåde erkebiskopen?!
Jungfruns kinder vexlade färg i
hvarje ögonblick.
Munken trefvade länge i sin ficka,
slutligen tog han upp derur en liten
medaljong. Endast hans högvör
dighets stränga befallning kunde
förmå mig att hafva denna i förvar
öfver natten, sade han och lade
medaljongen i jungfruns hand,
Hon öppnade den hastigt, der låg
bilden. Har hans nåde icke sänclt
något muntligt bud? frågade hon
darrande.
Icke något annat än detta!
Jungfrun stod ångestfull. Vör
dige fader! utropade hon, råd
mig, hvad bör jag göra?
Bikta er! svarade han.
För erkebiskopen? utropade
hon förskräckt.5"'
Nej, såvida I ej försyndat eder
mot honom, ,— 'genmälde munken
e y k e u n
Men Kirstin -gömde -hufvudet i
händerna, slagen af fasa. Samvetet
hviskade om att hon blandat hans
namn i ett verl^sligt äfventyr och
likasom någon S^nd dervid vidlådde
honom hade hon här i Stockholm på
hofvet många gånger med trotsande
hån mött hans blickar. Af de obe
tydligaste tilldragelser hade Kirstin
dragit den slutsats, att erkebisko
pen hyste en brottslig kärlek ^till
Elsa Posse och det roade henne att
låta houom läsa i hennes ögon den
upptäckt hon trodde sig hafva gjort.
Men nu kom straffet för hennes omät
liga djerfhet och hon intogs af den
häftigaste förskräckelse.
Hans nåde är mycket upptagen,
jag vägar icke bedja houom derom,
sade hon darrande.
Munken betraktade henne allvar
ligt. Mätte den heliga jungfrun
förbarma sig öfver eder, sade han
och vände sig om för att gå.
Men hon skyndade efter, fattade
en flik af hans kappa och föll på knä:
Jag är en stor synderslca, sade
hon, ty jag har trott hans nåde i
stånd att hysa en verldslig kärlek
och mitt stolta sinne har anklagat
honom derför.
Santa Maria! utropade mun
ken och korsade sig. I hafven
sannerligen svårt förbrutit eder och
bör strängt bota derför.
Jag vill tre nätter ligga i halm
på golfvet i oeldadt rum, suyfta
de jungfrun, om I tron att det
kan förskaffa mig hans nådes förlå
telse.
Hvad som jfekulle skänka stor
glädje åt den i'renhjertade, måste
blifva bot och straff för eder i efter
middag klockan ||två kallar jag eder
till St. Nikolai kyrkå att bikta inför
hans nåde erkebiskopen.
Jungfrun gaf ijill ett anskri, men
munken trostad$ hgnue med att der
synden öfverflödlär, der öfverflödar
nåden ännu mer, Manga af slädens
förnämsta fruarjioehl jungfrur hade
bönfallit om att få. joikta för hans
nåde och det vatf1 injgen ringa gunst,
som bevisades héniiö, dä hon utan
all förskyllan blef delaktig af samma
lycka. ...
Munken erhöll én rik gåfva och så
snart han lemnat jungfrun skyndade
hon till fru Ingeborg att meddela
henne livad som händt och sin fruk
tan för biskopens vrede. Den upp
rigtiga och fullständiga bekännelse,
hon gjorde, var så olik hennes slut
na och stolta väsen, att den fromma
frun fattades af medlidande med
hennes ångest och förtviflan och er
bjöd sig att följa henne till kyrkan,
men det vågade icke Kirstin medgif
va af fruktan att det kunde väcka
hans nådes misshag, icke heller ville
hon skilja sig från medaljongen utan
hans samtycke, ehurn åsynen af bil
den fyide henne med förskräckelse.
i. .. '(Forts.)
•Et* hvar af de tidigare stadierna af
lungsot kan botas. Det är en bevisad
sak—stark nog och fullständig nog att
iståndsätta tillverkarne af Dr. Pierce's
Golden Medical Discovery att utlofva
följande:
Om detta medel tages i tid och gifves
ett ärligt försök, skola de återställa de
utbetalda penningarna i alla fall, der
deras medicin felar uti att göra nytta
eller bota.
Men det är en medicin, som icke fe
lar den. tränger till roten af det onda.
Lungsot utvecklas genom blodet och
måste botas genom blodet. Det är en
skrofulös åkomma i lungorna, en sjuk
dom i blodet. Det säkraste medel mot
skrofler i alla dess slag, den kraftigaste
blodrenare, som återställer kraften, &
teruppbygger kroppen.som läkareveten
skapen känner,är "Golden Medical Dis
covery". Det botar skrofler, lungsot,
alla sjukdomar i luftrören, strupen och
lungorna, andtäppa, svaga lungor, svår,
ihållande hosta och liknande åkommor
allt genom blodet.
Och om det ej hjelper, har Ni ingen
ting att betala.
S»ker
MINN
PRISER
RABATT
800,000 acres bästa farmland i Minneso
ta, Iowa, Nebraska, North Dakota ocli
South Dakota från $3 till $12 per acre med
8 års goda afbetalniugsvilkor och 7 proc.
ränta. Jag liar sftlt sedan 1881 öfver 500,
000 acres prairlelaiul i sydvestra Minneso
ta och nordvestra Iowa. Ej en enda obru
kad acre af detta landt som hittills sålts,
kan numera köpas för ffirut gällande pris
plus ränta och skatter. Prishöjningen på
godt obrukadt land blir större fiamdeles.
Det kommer att taga kortare tid för landet
att höjas frän $10 till 520 än det tog frän
95 till 810. Detta land erbjuder den flitige
farmaren ett ypperligt tillfälle och är sä
kraste sättet att använda för ett litet"iube
sparadt kapital. Denna del af nordrestern
är stadd i snabbt framåtskridande.
En tryfckt beskrifniug på allt mitt olika
land sundes på begäran. Särskilda vilkor
för spekulanter af större köp.
James E. Moore,
MARMOR
GRANITE
fabriceras och uppsättas
till alrira billigaste pri
ser. Orders från lands
orten expedieras skynd
samt. Efterhör våra pri-
8or
innan ni ordra an­
norstädes.
ELMUND&CARLSON,
IoS\Ved.
Hörnet af
och Sibtey Sts.,
6th
Sy Kontoret öppet till kl. 8 e. m.,SFl
N E O S
G.P. SANDBERG,
SVENSK
TANDLÄKARE.
Utdrager och fyller tänder samt insätter
löständer med omsorg och noggrannhet.
Kontor:
DR. E. M. LuMCHOLM,
Legitimerad läkare och kirurg
frftn Stockholm.
Mottagningstimmar: 10—12f. m., 2—4 e.
m., 7—8 e. m. Söndagar 9—10 f. m.
Office: 329 E. 7tii Street,
Bostad: 320 E. 8th St., Cor. Pine
Telephone:
E.
187
y'i&*
BÄLTE NO. 4.
i
116
OLOF SOlBEfiG, M. D.,
-re och Kirurg.
S.
Rock
Hvarest tiUhandahålles ett rikhaltigt urval af alla slags böcker, såsom
Postillor, Kyrkohistoria, Dagbetraktelser, Poetiska arbeten, Psalm- och Sångböcker,
Rese- och Naturskildringar, Skolböcker, Berättelser, Allmän historia,
Teologisk litteratur, Uppbyggelsoskrifter, m. m., m. m.
Pastoier, söndagsskolor, ungdomsföreningar, återförsäljare och andra
skola vid bokinköp Gnna det förmånligt att vända sig till LUTHi^RAH
AUGUSTANA BOOK CONCERN. Liberal rabatt lemnas vid inköp 1
parti. Adressera: y
7th st.,
J. JOHNSON. P. MATTSON. C. BOKLUND.
SKRADDERIETABLISSEMENT.
Nytt elegant höst-lager af alla sorters tyger. Priserna och vårt moderna
lager af tyger äro vår bästa rekommendation. Gör oss ett besök ooh beställ en
I.ostvm- Vi skola göra allt för att tillfredsställa eder.
Alldeles nedbruten till belsa, men nn återstfild.
•a?*
Island, III.,
Har nu upprättat filial-handel i St.Taul, Minn.
as»
St.Paul, Minh»
V)
Tacksam for bjelpen.
17 November 1892.
Dr. A. Owen. ft
Innerlig tack för bältet vi fått oss tillsändt. Yi ha stora
skäl till att vara tacksamma för den hjelp min hustru er
hållit genom detsammas användande, samt också för edert
beredvilliga tillmötesgående i alla afseende. Jag reser
omkring mycket här i trakterna och skall rekommendera
edra bälten till alla sjuklingar som jag möter, ty jag äy
förvissad om att alla som använda dem enligt föreskrift, skola få lindring och bot.
Box 368. Högaktningsfullt, Rev. J. P. BJÖRKLUND,Gibson City, 111.
Dr. A. Owen. St. Paul, Minn., d. 22 Sept. 1892.
Som jag nu snart för två år sedan köpte ett af edra bälten No. 4 för min svärm©»
der, som då led af reumatism, så vill jag säga, att det hjelpte henne, ehuru hoö
bar det endast några få gånger, och hon var ej mer^besvärad af gikt intill sin död.
Min svågerska har haft bältet nu på sista tiden hon var alldeles nedbruten af un
dcrlifslidande och oordningar i magen, så att hon kunde ej uträtta någonting men
hon är nu nästan återstäld. Nu kan hon sköta sin familj, som består af 8 personer
(näinl. 6 barn) hon kan ej vara bältet förutan.
Jag rekommenderar bältet till alla, som lida af sjukdomar, som äro obotliga för
läkare och medicin, ty min svägerska sökte många doktorer, men utan någon hjelp.
Var äfven god låt mig veta, hvad ett mansbälte No. 3 kostar sändt till Sverige, ty
jag har tänkt att framdeles sända ett dit.
Led aS dyspepsia, dålig matsmältning och rosen, men Sr na åter frisk.
Elsinore, Sevier Co., Utah, 15 December 1892.
Förliden Maj erhöll jag ett af edra bälten. Det har gjort både mig och min
hustru mera nytta än alla mediciner och doktorer här på platsen kunnat göra. Jag
var styf i ben och knän och led dessutom af dyspepsia, dålig matsmältning, rosen och
många andra krämpor, men efter att jag begagnat bältet i några dagar, blefvo mina
lemmar mjuka och jag fick matlust och arbetskrafter. Min hustru led af reumatism
och svår hufvudvärk, men bältet befriade henne från båda. Vi ha brukat det turvis
och det hjelpte oss båda till helsa och krafter. Vi äro villiga till att meä ed be
styrka hvad vi här ha sagdt. Med högaktning,
ANDERS och LOVISA M. ANDEHSON.
Dr. A. Owen. Sioux City, la., 1892.
För två år tillbaka led jag af en den förfärligaste reumatism, hvilken hotade att
göra mig till krympling för lifvet. Så fort jag satte på bältet kändes'strax lindring
och lederna blefvo mjukare dag för dag. Reumatismen flyttade sig och jag flyttade
bältet efter till dess jag slutligen hade drifvit värken ur kroppen på mindre än sju
månader. Jag är glad att jag fick den rätta hjclpen det har sparat mig både pengar
och lidande. Högaktningsiullt, Miss MASIA JOHNSON, 715 Court St.
Om nägon önskar ekrifva till dem, som afglfvit Intyg, inneslut adresserat kuvert och 3 cent*
i frimärke, e?. fär ni svar.—För full upplysning sänd för en af våra nya, innehållerika svensk»
kataloger och adressera
Nytt, smakfullt och stort
lager af färdigsydda
VINTEE
för Män, Gosear och Barn samt
HERR-EKIPEElNQiä
ARTIKLAR
i största urval såsom: Underkläder, Hattar, Mössor, Skjbr*
tor, Kragar, Strumpor, Handskar och Vantar m. m. Allt al
bästa qvalite samt till lägsta priser. Besök oss! Vi garan?
tera fullkomlig tillfredsställelse.
Svenska klädesnandlare,
STILLWATEE, MINN.
Nytt och godt lager af färdigsydda
-SÅSOM-
Ksstper, öfverrsckar och byxor
Män, gossar och underåriga
SAMT
linderkläder och Ekiperingsartiklar
största urval
till
Oöij
ytterst billiga priser hos
åiSX tfQMFiS©
CHAS. G. RYDÉN, Föreståndare.
Såsom-ett första klassens apothek rekommenderas dotta 1 landsmännens välvillijf1
& tanke. Recepter expedieras af erfarn* apothekare med omsorg ooh mottagas hvat
tid som helst på dygnet. Alla slags svenska mediciner Äro att tlllg^.
Målarefärger, fernissa, fönsterglas m. n». ståndigt på lager. Beställningar fr^
landsorten expedieras fermt och noggrant.
FRED. SOOTT,