Newspaper Page Text
CARL BLINK. S K A A E N O N S A E N E N 1 5 E U A I 1 8 9 3 Cents. Cents. Cents. The Owen Electric Belt & Appliance Co» 201 to 211 STATE ST., CHICAGO, ILL. K E S A N A N E 275, 277, 279 East 7tli Street, Corner Rosabel Street, St. Paul, Minn. press till hvilken uppglfren plats so he lä MALTESE CHEMICAL CO.. St. PauJ, Minn, \n\n 1* .Lapparnes Drottning. HISTORISK STEN SKILDRING FRÄN STURE DEN ÄLDRES TID. AF te (Forts. fr. fÖreg.nr.) Men högakta henne kunde han icke, och hvad var den kärlek värd, som icke var bygd på högaktning? Margareta kände, att hon skulle blygas för att se upp på honom och Ständigt pejla djupet af hans själ för att se om icke något misstankens frö der låg och grodde. Hån kunde s, icke nämna henne sin valkyria, icke ée upp till henne som till sin goda engel, ty lögnen hade legat på hen nes tunga och i hennes ögon hon af skydde sig sjelf, men han fick icke förakta-henne tiisende gånger hellre flydde hon ur hans åsyn om också foegges jer tan skulle brista dervid! Hvem vet dessutom om icke just •synden öppnade henne rägen till hennes faders rike? Väl inkommen skulle hon snart frigöra sig derlfrån och med amuletten i sin hand gå till strid mot dvergar och jättar, det skulle lugna stormen i hennes själ och måhända en dag försona henne med sig sjelf och tillvinna henne den heliga jungfruns förlåtelse. Och himlastormande stego ånyo hennes böner mot höjden. ven ne gånger hade Ingri varit i dörren, [men ännu låg hon orörligt qvar på samma ställe. Slottets tal ''rika gäster hade längesedan gått till hvilä, månen var nedgången,' blott en och annan stjerna tindrade på det molnhöljda fästet naturen var försänkt i natt och mörker. Tredje gången tjenarinnan åter vände var hon klädd till resa. Hon satte .lampan på bordet, putsande den med darrande hand och sade med skärpa Jag har slii tät min tjenst lef Yäl, stolts jungfru.' Då reste Margareta sig. Jag följer dig, sade hon. Hastigt tog hon af den hvita dräg ten och iklädde sig den, som Ingri framlagt. Det rika håret lade hon tillsammans med yintermössan, men det skedde med en feberaktig bråd ska, likasom fruktade hon att icke Jkunna hålla fast vid sitt beslut. Tjenarinnan erbjöd icke sin hjelp och ej heller vexlades ett ord. Men hur skulle icke hvar och en af dem ryggat tillbaka, om de kunnat läsa i varan dras tankar. "Jag är färdig, kom mi! ytt rade Margareta och skyndade mot dörren. Ingri fölidér. Då tycktes hon påminna sig nå got, vände hastigt om, tog ett kol ur Spiseln och skref på bordet: Bergkungen kallar sin dotter! Nu äro alla band slitna,— ut ropade hon nästan förtviflad och ut bröt i våldsam gråt. Ingpi stod mörk och dyster. I kunnen ju stanna hos eder hjertans kär, sade.hon. Vreden torkade tårarne ur Marga retas ögon och utan ett ora till svar skyndade lion utför trappan, så lätt, som om det varit ljtifean dag. Ingri trefvade sig med mödaefter. Der nere var alldeles mörkt. Mar gareta kätide en hantTTatta sin, som hon sedermera kom att tänka på icke var Ingris. Samma väg hon på mor gonen gått med Anna, fördes hon nu nyckeln sätt, likasom då, i poi' ten och något anrop hördes icke. Vid början af skogen stodo hästar Margareta och Ingri bestego dem, men sedan leddes de i betslet af en varelse, som gick emellan begge, medan en annan, mqd nästan ljudlö sa steg, återvände till slottet. Allt hade gått så tyst som om an dar rört sig. Margareta var stel af fasa och ur stand till en enda redig tanke men hennes syn- och hörsel i nerver voro onaturligt spända och derför .uppfattade hon tvenne ord: I herberget. Ledsvennen förde hästarne ned mot sjöstranden, deras hofvar måste hafva variA. lindade, så ljudlöst fram skredo de och långsamt gick färden i den mörka, stjernlösa natten. 7 1 I gångna tider trodde man på den innerligaste gemenskap mellan den synliga och osynliga verlden, trodde på goda och onda englars inverkan och deras ständiga närvaro hos mennislcan. I yttre händelser, som sedan kallats tillfälligheter såg hon förebud till glädje eller sorg när hennes själ uppfyldes af anin gar, af vaktade hon-med fruktan el ler hopp deras uppfyllelse. I den ödmjuka tro, som sig sjelf endast ser emottagandet för högre makters inverkan, låg förklaringen till hvad en senare tid kallat vidske pelse. Måhända om då-tidens folk kunnat so in i vår spiritistiska reali stiska tid, skulle de upprepat Kristi ord: "Hvilken icke går in genom dörren i fårahuset, utan stiger an norledes in han är en tjuf,och en röfva^é". u När AnnÄ valrnafle påföljande morgon, var* den första tanken vis serligen hennes trolofvade, men den nästa gälde Margareta de besynner liga ord, hon uttalat, ängslade och oroade henne, och när hon kom upp, syntes henne den blygråa himimelen nästan hotfull och varnande. Hastig skyndade hon till hennes n n a varit der före henne på bordet stod den osande lampan och orden: "Bergkungen kallar sin dotter!" Men rummet var tomt, Ingri var också borta! En obeskriQi# smög in i flic kans själ oclxhon. flydde förskräckt att söka fru Ingeborg-och meddela henne sin förfärliga upptäckt. Underrättelsen: spred sig hastfgt öfver hela slöttet Den. träffade Nils Klausson me'dan han, intagen ömsom af oro och förhoppning, grubblade på hvad svar dagen månde medföra på hans lefnads vigtigaste spörsmål. Han lyssnade till svennens berättel se, som om han knapt kunde'tro sina egna öron, men då denne sade ho nom, att jungfru Anna Trolle var den som först kommit in i rummet, skyndade han att uppsöka Nils un ge, för att genom honom få närmare besked. När göterna samlades till frukost, var naturligtvis den förskräckliga händelsen det samtalsämne, som sysselsatte alla. Många frugor och jungfrur hade tagit sig den så nära, att ée blifvit sjuka deraf och ört kunniga qvinnor sprungo från den ena till den atvdra att skaffa.bot. Stor ovisshet rådde huruvida ett underverk tim at, och lifiigt bragtes det spörsmålet å bane: Hvars dotter var hon?^ .. Herr Arvid blef hårdtuwsatt och så förlägen han var, hade han svårt ätt reda sig. När slutligen enträ genhetéu gicli allf f^r^ångt^ utbrast han: .. 1'. En ed binder min tunga blott det kan jag säga, att den söm åter för henne, vill jäg gifva det dyrba raste jag eger och sjelf vill jag icke lemna någon möda- ospard,,jati åter finna det kära barn et. Herr Nils Klausson tryckte bety petsefullt hans hand. Jag börjar genast mina efterforskningar, sade han, och är hon bland de lefvandes antal, hoppas jag att åter finna henne. Gråbrodern, som just nu skulle af resa, erbjöd också sin hjelp, och med den vidsträckta kännedom, han hade om trakten, trodde han den kun de blifva till något gagn. Anna uppmanade Nils unge att gifva sig på sökarefärd han skulle blifva henne dubbelt kär, om han återfördo hennes älskade Margareta. Många andra riddare och svenner förklarade sig ock bei'edvilliga här till och nu gaf munken ånyo prof på sin skicklighet att leda hvarje före tag. På ett stycke papper uppritade han alla kända vägafr på tio mils om krets, ock fördelade riddarens och svenners färder med sådan skicklig het, att knapt någon punkt derå skulle bli obesökt för sin egen del' hade--?han' Utvalt den besvärligaste1 vägen, men egna ärenden förmådde honom dertill och han hoppades att några oförskräckta riddare ville va ra honom följaktiga, ty utan. farlig heter skulle det knapt aflöpa. Nils Klausson och Nils till Vinäs förklarade sig och sina svenner ge nast beredda. Nu sadlades "hästar och brynjor spändes försigtighet kunde vara af nöden, då ingen visste, hvad man skulle komma att strida emot. Tärnor sprungo öm hvarandra att lägga samman hvad deras frugor och stolts jungfrur medfört. Dessa skulle följas till vägs af riddarne gillet var upplöst, hyar och eni ville återvända till' sitt hem, likasom fruktande ett nytt besök af berg kungen. 'V '.'" Fru Ingeborg såg gerna-att de reste, men hpn harmades i sittsinne åt den trolofning, hön sjelfinledt henne hade bergkungen tjenst, då han bortförde Margareta, oelr hade hon endast gifvit sig till tåisj skulle hon kanske, upphörn tat frukten deraf. Skara efter skara tågade.nu öfver Lagnö vindbrygga. Våra hegge riddare, med" munken emellan sig och åtfölja af fyra svenner, togo vä gen längs sjön uppför en långsträckt backe. Svårt npg. för riddarnes otå lighet kunde gråbrodern endast fär das helt långsamt, emedan hans häst på något besynnerligt sätt blifvit illa skadad i foten deremot gjorde han allt hvad han förmådde, att ge nom angenäma samtal upptaga ti den för-sina reskamrater. Med Nils unge lyckades det också ganska bra, men Nils Klausson gaf endast en stafviga svar och tycktes icke böjd för samtal. Vid middagsstiden trängde solen genom molnen och kastade en lång stråle utefter den olähdiga väg, vå ra resande färdades. Hvad är det som blänker så vackert der borta vid dikeskanten? sporde den ena af svennerna och hoppade af hästen för att taga reda derpå. Se, se, ädle herre, ropade han och sprang efter Nils Klauson för att visa det gyllene smycka, han höll i handen med vidhängande snodd. Vid den heliga jungfrun, här har hon ridit fram, utropade rid daren och tog amuletten ur sven nens hand. Snodden har gått af, och den har glidit ner den tycktes mig ännu fuktig af värme, således måste det hafva skett helt nyss. Och hans kind färgades, hans blick lyste af otålighet, dä den spanande flög omkring. Munken syntes ett ögonblick sla gen af häpnad, men hastigt ropade kammare, ingen främmande had®}han: Riden på, riden på allt hvad I förmån, ädle herrar. Långt borta kan hon icke vara jag köm pner efter så fort min stackars häst förmår. Och riddarne ilade åstad med pi lens hastighet, åtföljda af sina raska s v e n n e Ett brédt grin bredde sig öfver. munkens fula drag, sedan vände han sin häst in på en smal skogsväg, som gick alldeles ät motsatt liåli. Hvart ärnen I eder, vördige fader? ropade en ungdomlig röst, och då han vände sig om, kände han till sin häpnad igen en af sven nerna. Hvi följen 1 icke eder herre, ungersven, sporde han mildt. Han menar, att i kunnen vara i behof af min hjelp, svarade denne illparigt. Det är jg,g ock. Sö dé?, tag mitt handkläde och bind om benet på mitt stackars ök, der I ,sen skå ran vara. Svennen hoppade af sia häftt- och ärnade göra som han bad,' men i samma ögonblick han väude ryggen till, stötte munken med stark hand en bred knif genom hans hals, och utan ett ljud föll ynglingen död till marken. Sqvallra nu om hvad du aldrig sett, mumlade gråbrodern kallblo digt och torkade af knifven på en snöig gren. Sedan sprang han af hästen och lyfte utau ansträngning liket, som han bar ett stycke bort. och kastade i en rishög, den han -i största hast täckte öfver. När han kom tillbaka, stod hans gångare qvar på samma ställe, men svennens häst var borta och lian såg honom i ilande fart skynda dit,hvar ifrån han kom. Mumlande en för bannelse, kastade han sig upp på sin egen och utan barmhertighet med det skadade djuret, satte han spor rarne i dess sidor och ilade framåt. Efter några timmars ridt hade riddarne hunnit en liten by, der de gjorde sig noga underrättade om hvilka som dragit igenom. Det sades endast hafva varit några stigmän, som innehaft mycket pen ningar, men som uppgiften, hvar ifrån de fått dem, icke vari£ trovär dig, hade de blifvit satta i"fängsligt förvar. Riddaren drog sig till minnes stig mannen från föregående dag, söm Margareta visat huldhet, och då allt som angick henne blifvit honom kärt, begärde han att få se dem. Som de endast blifvit arresterade på misstankar, lät rättstjenaren af hemta och införa dem till riddaren. Igenkännandet var ömsesidigt, och de bådo honom bevittna deras oskuld. Han gjorde så och de åter fingo genast sin frihet., Derefter berättade hawr^dei^ oni stolts jungfruns plötsliga försvin nande och lofvade dem en stor sum ma penningar,om de kunde finnfcr.och återföra henne. Munkens förvirring vid åsyifen af amuletten, går icke ur mitt min ne,— yttrade Nils till Vinäs.,,—- Det skall visa sig om han har någon del deri. "v Erhard är den klokaste bland mina svenner, yttrade riddaren, och är det ugglor i mossen, skall han nog spåra upp dem. Men nu inträdde en af de andra sveunerna och mälde, lifiigt upp rörd, att Erhards häst var återkom men, men utan ryttare. Vid de fem såren,, bfåtd skall det betydal -r Alla skyndade ut. Svennen hade rätt, det var Erhards häst, men hvar var han §jelf till fin nandes? En af oss skall fortsätta éfter spaningarne, medan den andre vän der åter, för att skipa rätt, sade Nils Klausson. Tag två af mina* svenner och välj den väg dig bäst lyster. Billigast synes mig att vi dra ga lott, yttrade Nils unge och deri instämde riddaren. Men innan det ännu hunnit ske, ledde rättstjenaren fram en liten pilt, som sade sig komma från skogs herbergct, halfvägs från Lagnö. Dit hade ai*la på morgonen kommit ri dande två frugor, insvepta i stora kappor, åtföljda af en ledsven. Man hade fört dem in i gästkammaren, men pilten sade att han aldrig förr sett så granna gullgula lockar som de, hvilka föllo utför den enas axlar. Det är honl utropade ridda ren jublande. Fort, låt oss genast sitta upp! Rättstjenaren menade, att som hans närvaro kunde blifva af nöden, ville han tjena som vägvisare, och besteg derför svennens häst. Tvenne sådana anskaffades åt stigmännen, som fingo löfte om att ingå i ridda rens tjenst, och nu satte sig tåget i rörelse, men icke samma väg de kommit, utan en annan, som efter uppgift borde vara mycket ginare. Rättstjenaren red i spetsen och bevisade sig vara en ganska öfväd ryttare. Icke många ord yttrades under resan. Efter ungefär en tim ma vek förridaren in på en skogsväg och vinkade åt sina följeslagare att färdas varligt och tyst. Mellan träden varsnade man snart ett lågt boningshus, men det var så omgifvet af snöiga rishögar, att man måste vara väl bekant med stället för att hitta dit. Rättstjenaren steg af sin häst och tecknade åt de andre att göra så med. En af svennerna beordrades att stanna qvar, medan alla de andra sakta närmade sig. Klockan v&r mellan fyra och fem på eftermiddagen och skymningen föll starkt på. Allesamman togo plats på den öf verbygda förstuguqvisten, med un dantag af rättstjenaren, som med sin käpp slog hårdt på blyrutan och befalde, att man skulle öppna. En liten lucka slogs upp, och ett vidrigt qvinnoansigte såg ut derige nom. Hvem ftr det? frågade en rosslig stämma. öppna genast, Skolen I få veta det. Heliga Guds moder, tror jag icke det är mäster Olof! utropade qvinnan. Kommen 1 allena? Det kunnen I väl se, om I an nars hafven ögon i skallen. Qvinnan stängde luckan och gick brummande och 'mo^sträfvigt att öppna porten men nar hela skaran dervid rusade ih, ,skr«pk hon i him mels höjd och kallade dem rånare och drafvelsmän.. Men rättstjenaren, 'befalde henne tiga och sanningsjuilt besvara de frågor, man skälig, göra henue. Hon mumlade något om att hon just var känd för sin, stora sannings kärlek, men derunäer hackade hon tänder och darrade i "hela kroppen. En ädelboren jungfru med sin tjenarinna kom hit i .arla morgon stunden, hvar äro de nu? sporde Nils Klausson med en rörelse, som han icke förmådde dölja. Stränge herr riddare, hit "har ingen kommit. Bekänn, lögnerska, eller din si sta stund är kommen! ropade rättstjen Jteii och ryckte en yxa från väggen, som han höjde öfver henne. Nåd! ropade hon och störta de till marken, vill bekänna allt! Hvar äro de? upprepade rid daren. Borta, för två timmar sedan. Allena med ledsvennen. Nej, en helig munk af gråbrö derna afhemtade dem.... Jag har förverkat min salighet med att suga det, stönade qvinnan, men när det gälde lifvet, så.... Fort, hvart hstfva de tagit vä gen? Tagen nu lifvet, ty jag vet det ej, vrålade qvinnan. Se der ligger skynket, hvarmed han band mig ögonen för och der tåget, nu visade hon sina magra, skrynkliga armar. Se, hur det skurit in! Det kostade paig icke litön möda, att fri göra mig derurl Hade han förut mördat min sveri? Derom vet jdg -wtet, svarade qvinnan stii*rand(jaf undran. —Ah, nu mins jag. stolts jungfrun skrek till, då lion såg blad lians kappa^ men han saKfc %e| fltffié från hans häst, som skadat Riddaren såg hopplöst om kring hvad skuUe&au nu göra?.... Då närmade sig de:'.begge stigmän nen och bådo hQiiau! lemna saken till dem de villesig förtjenta af att komma i li^is, tjenst genom att uppsöka och ^terföra stolts jung frun. 4 3(, Nils unge instämde häri. För riddaren skulle aldrig- lyckas, hvad de genom sin obemärkthet -kunde åstadkomma. Munken kände icke dem, men Nils skulle gifva dem en så tydlig beskrifnin» på honom, att ett misstag icke kunde bli möjligt. Öfverenskommelsen träffades. Sedan följdes man att uppsöka den döde, blodspåret visade vägen och månen lyste upp densamma och gjorde de medförda blossen nästan öfverflödiga. När man kastade undan risqvi starne, låg den nyss så rosige och lefnadsglade ungersvennen kan ske sin moders enda hopp nu hvit och kall som den jord, på hvilken han livilade. Synen var gripande, och ingen blef tårlös dervid. Då befalde riddaren att af qvistar skulle sammanbindas en bår, somfä stades vid hästens hals och länd på den lades den döde, och en sven gick pä hvardera sidan och höll i båren, medan den tredje ledde hästen vid betslet- De nya tjenarne redo på sidan om dem med hvar sitt bloss. Så följde riddaren och hans Unge namn broder och derefter rättstjena ren med de begge löshästarne. De redo långsamt fram i den tysta nat ten och månen blickade så undrande ned på det sorgliga tåget. Så slutade julogillet på Lagnö. Vtl. i ffesVket pu,. l\hningby. Under de försia niÅnadernaaf 1471 var ett stort bohdoirtöte i Upsala. Från alla Sverig^, landsändar hade de kommit tillsaromups, för att råd slå om landets angelägenheter. I synnerhet hade talrikt infun nit sig från Ifo\ai ne, Upland och Helsingland. Ropen på en svdnsft styrelse blef allmän ibland dera, de sade sig inga lunda kunna längre sådan t.vedrägt lida i landet, och kommo öfverens, att hvar och en i sin stad verka för den goda saken. Hos den gamle storbonden Bengt Björnsson i Rättvik gingo tillhopa, säi*deles hvarje söndagsqvä!!, de mest ansedde af allmogen, så in- som ut-socknes ifrån, och ju längre det led frampå året, ju talrikare blefvo mötena och ju lifligare öfverläggoin garne. Att aldrig blifva danskmanna trälar! var likasom grundtonen deri. De förfärliga utpressningar konung Kristian påbudit, hau som tvingat allmogen att lefva af bark bröd, medan han sjelf fråssade i öf verflöd det förakt, hvarmed frie och sjelfständige män behandlades af danska fogdar och embetsmän plun drandet af kloster och kyrkor stän digt svikna löften och nu senast hans förbud mot införsel af sill och salt, dessa för allmogen så ouud gängliga födoämnen, hade i förening med hans lömska anspelningar på Sten Sture, då han i sitt senaste öppna bref yttrade "att hans ovän ner voro ock Sveriges ovänner, som de nog i längden skulle få erfara", allt detta sammanlagdt hade alstrat ett hat, som skulle fortlefva århun draden igenom. Hvilken köpstadsman, hvilken bonde kunde någonsin tänka sig Sturarne såsom Sveriges ovänner! Hade icke Nils Sture vill Engel brekts sida stridt för Sveriges ära och sjelfstäudighet, hade han icke fört dem an, då herrarnes sjelfsvåld ånyo drogo danskarne riket på hal sen. Och hurudan var vinsten han hemtat deraf? Såsom en fattig rid dare satt han på sitt Penningby, och de enda skatter han hemfört, vore det egna goda medvetandet, folkets kärlek och ett välsignadt minne, som skulie gå genom tideböckerna. Och herr Sten Sture, åt hvilken konung Karl uppdragit landet sty relse, hade icke hans namn allt fram gent blifvit införlifvadt med och oskiljaktigt ifrån allt, som var svenskt, svensk lag och gammal goel sedvänja, öppet hade han sagt sig vilja strida för Sverige mot ut ländskt förtrjrck, tills Sverige fått sig en laglig styrelse, för hvilken han gerna ville träda tillbaka. Var icke detta en oegennytta, värdig det namn han bar, och som påminde om fri hetshjel ten, den aldrig förgätne Engelbrekt. Till Valborgsmessotiden var en riksdag utlyst att hållas i Arboga, "då riksens herrar och män skulle komma tillsammans med borgare och bönder, och der skulle endrägte ligen samtyckas, ho höfvidsmän vara skullo". Hos allmogen rådde icke någon tveksamhet i beslutet att frigöra sig från det danska väldet, men de visste att kung Kristian hade många anhängare bland rikets råd, biskopar och prester. Att liera af de höga herrarne desslikes efter sträfvade högsta makten, endera för att draga stora fördelar deraf, eller, om det bättre lönade sig, sedan spela riket konung Kristian i händer så dant visste och insågo de fuller väl. Derför måste de allesammans hålla hård ihop och icke splittra sina rö ster. Frågan gälde Nils eller Sten Sture! De äldre voro bättre bekanta med den förre, han hade större erfaren het, menado de, och voro derför mest hugade för honom. De yngre menade, att en hurtiga re och fiättre höfvidsmän än hr Sten, stod icke att finna dessutom hade han vai-it lyckosam i alla sina före tag och var dertill "en snäll, för sigtig och frimodig herre". Betänksamhet i alla företag, är en egenskap, som utmärker svenska allmogen, också- öfverlades härom många gånger. Men så stannade man vid att sex af storbönderna skulle gå till Penningby och rådplil ga med herr Nils. Ville han bli rikshöfvidsman, då skulle alla ena sig om honom. Ganska ofta gjorde bönderna be sök pä Penningby, då de ville skaffa sig kunskap om allmänna angelägen heter eller rådgöra i enskilda, men nu hade dessa länge uteblifvit herr Nils och hans husfru hade drabbats af en stor sorg: deras äldste son var bjefven död, och det ansågs derför icke tillständigt att besvära dem. Men nu gälde det en fråga, för hvilken alla enskilda angelägenheter måste vika, och så följde deraf, att sex de förnämligaste dalamäu tågade till Penningby. (Forts.) REUMATISM, Kross-sår, Tandvärk, Bränn-sår, NEURALGIA, Ledvridningr, Ledvrickning, Frostknölar, Höftvärk. Y V K WfcYiVl AN'S BRlt« No. 4. och $1.00. MARK mot alla sjukdomar 1 Bröstet, Lungorna och Halsen. S&ljes endast i original paketer. Pris Pris Pris 25 för hvarje plagg. MAT,T v&adas af hvar oob «n som ÉÉÉÉ!^ HTARFÖR WEvlrJLJT'S pCbpen^amng Snug BÄST? D«t tillverkas af don finast© bladtobak cn en omsorgafull i ,akor Återigen Nya Intyg! Högaktningsfullt Mrs. HANNA EASTBERO. Gikt och hufvudvärk botade p& kort tid. Dr. A. Oum. Crankfleld, Minn., den 14 Dec. 1893. För 2 år sedan köpte Jag ett af edra bälten med ryggradsapparater, att begagna mot gikt och hufvudvärk. Jag blef snart fullkomligt frisk och har nu ej användt bältet för öfver 0 månader, men dock icke haft något återfall af Bjukdomen. Jag vill derför tacka eder för edert goda bälte. Den förträffliga boken "Amerika,'- på 176 sidor, erhålles nu fritt och för intet tillika med vår stora nya katalog på 96 sidor, af hvar och en som sänder sin address och 10 cents i frimärken till Vi inbjuda amänheten att inspektera vårt ofantliga la ger af Vinter-kostymer och öfverrockar. Kostymerna äro pri» från $7, $9, $10, $12. $15, $18, $20 och upp till $30. Mäns Vinter-öfverrockar i Kerseys och Melton Bruca, Svarta och blå från $12, $15, $18, $20, $25 Underkläder $4.00 HERZ BROS., ENDAST FÖR MEDICINSKT BRUK. A A N E A A V A A O I Å N ALLA FULLKOMLIGT RENT, D'J1 AK Lungsot, Malaria, Dyspepsia, Lefversjukdom och allmän svaghet. Befordrar matlusten, fördrifver trötthet och -återgiver en förlorad styrka och vigt Den renaste vara hittills känd. Fullkomligt flkta maltvin, destllleradt medelsten nyupjfu»m ii mQtod. varigenom alla oyftnn. lirnnon afläe-Hnuts. DetUi vin får (eko jeinfö ras ined andni liknande preDuratnr, hvllltå alla intiohåliatuer ocli mindre oilkta bestånd»* delar och hvilku aldrig borde användas för medicin.ska ändamål. Dotta vin Ur sftrsklldt preparerudt för ejukllga personer och ftirordaut af alla s känner si# »vag Pris $1.00 pr. flaska. VI förso alla vftra nffXr.ikunder med detta vin. Om er handlande eller apotekare lolte bar det, så skrif ti som Högaktningsfullt Miss HILDA JOHNSON. Reumatism och La Grippe botade efter att alla mediciner visat sig värdelösa. Dr. A. Otorn. New Hope, 8. Dak., 21 Dec. 1892. Förlidet år hade jag en längre tid lidit af reumatism och La Grippe då jag sunde efter el af edra bälten No. 4 för män. Jag hade hittills begagnat alla möjliga medi ciner utan att erfara den ringaste lindring, ty plågorna förvärrades snarare dag för dag, och det kiindes som allt hopp var gånget och lifvet vardt eu börda. Jag har nu burit edert bälte ett fir och vet hvad det verkar. Med glädje vill jag rekommendera det till alla mina landsmän när och fjerran om jag nfigon gång känner mig illamå ende sätter jag bältet på mig och blir Btraxt styrkt. Bältet är min bästa vän, som jag ej ville mista för något pris om jag ej kunde få ett annat i stället, ty det har sparat mig mycket penningar, och har säkerligen förlängt min lifstid. Eder tillgifne vän CUABLEY JOHNSON, BOX 35. Kan nu vara uppe och arbeta hvarje dag. Dr. A. Owen. Petaluma, 8 Januari 1898. Edert bälte år den bästa medicin för mig, och det är endast bältet som uppehåller min svaga kropp, och jag har nu krafter till att vara uppe och arbeta hvarje dag. Hade jag haft biiltet för 30 år sedan Rkulle jag helt visst icke nu varit krympling. Jag råder alla mina lidande medmenniskor, och isynnerhet dem som lida af kroniska sjukdomar, att skaffa sig ett af cdra bälten. Högaktningsfullt CHRISTINA SKOGLUND. Gikt-och hufvudvärk, samt förstoppning botade. Dr. A. Owcn. Kalkaska, Mich., 2 Jan. 1893. Den 27 April 1891 erhöll Jag ett af edra bälten. Jag var mycket plågad af gikt värk, hufvudvärk och förstoppning. Jag har nu på två månader icke känt något af mitt lidande och tror att det för alltid är borta. Jag kan icke tacka Dr. Owen nog för allt det goda edert bulte gjort mig. önskligt vore om dessa rader komme till all mänhetens kännedom, ty jag kan på heder och itra intyga sanningen af det sagda. Ni skall alltid lefva i tacksamt minne, ty utan eder hjelp hade jag nog fått gå en tidig graf till mötes. Högaktningsfullt S. E. ERIKSON. Dr. A. Owen. Marengo, 111., 28 Dec. 1892. Det bälte jag köpte af eder har gjort mig mycket godt. Jag var Bå förderfvad att jag trodde jag aldrig skulle bli frisk igen. Hade anlitat olika läkare utan att blifva bättre. Bältet botade mig dock. Äfven min broder har erfarit mycken lindring ge nom «dert bälte. Vänskapefullt CIIAHLEY PETTERSON, BOX 100. Svart £öinl!gt och för att ffirebJ-Rga äiU ofeehag^jftl vorirntugor vid dess brukande. Ar af tålamod, »raktik ooh Mrfnronhet äro nödvändig* för att tM WrtfJ* etf företa klosséne Svart Snu8medf ramg&né- "T "d WepiBBi Kttpenbamns Snn i. Led förfärliga plågor af Sciatic Reumatism och kunde icke sofva, men är nu nästan återstäld. Dr. A. Owen. Cannon Falls, Minn., 11 Jan. 1893. Bustn Herre! Den 5te Oktober förlidet år sände ja$ genom Mr. C. G. Post efter ett af cdra No. 4 bälten. Jag har nu burit bältet i 8 månader, och kan säga att bältel under denna tid gjort en underbart god verkan på mig. Under en längre tid hade jag lidit af Sciatic Reumatism, Bom satt sig I vekryggen ocli högra benet. Plågorna voro Bå svära att jag icke kan beskrifva dem och en hel mfinad förlopp utan att jag kunde få en blund i mina ögon hvarken natt eller dag, och nur andra fingo gå till god hvila, måste jag sitta i en stol insvept i shalar. Återigen vill jag siiga att edra bälten be sitta en underbart helande kraft, ty natten som följde på första dagenB användande af bältet, kunde jag sofva från kl. 10 till 4, och under hela nästa natt njöt jag ostörd sömn nu sofver jag hvarje natt så godt som nftgon kunde önska. Värken har gifvit vika allt mer och mer, och jag är mycket tacksam till både Gud och Dr. Owen för den bättring jag redac fått erfara. Bär nu bältet endast 4 dagar i veckan. Jag nar den förhoppning att inom kort blifva fullkomligt fisteratäld. oil St och $30, som handsydda. Goss kostymer fr&n $1.25 till $16.00. Ooss-öfverrockar in Oapes och Ulsters från $1.50 till $18.00. 50c, 75c, alla lika bra Västar 25c, 50c, 75c $1.00, $1.50, $2.00, $2.50 i och OÄKTA BESTÅNDSDELAR, eller sjuklig:. preparerudt för ejukllga personer och ftirordadt af ulla skickliga läkare. Bör (lurlör an* 11 OSB och Insänd vårt upnglfna pris, så skola vi sända en flaska pr. éS«