Newspaper Page Text
S K A E N O N S A E N E N 2 2 A S 1 8 0 3 The Charles A. Vogeler Co., Baltimore. Maryland. National German Am. Bank, ST. PAUL, MINK. 13.000,000. Hurplusi 1200,000. John Filip Moberg being duly sworn, deposeB and says that ho is the writer and signer of the foregoing letter in Swedish, and that the foregoing is a translation of the original, and that the statements therein contained are all true. Subucrihed and sworn to boforo mo this firet day of Mnrch, A. P. ICigliteon Hundred and Ninety» Three. In witnoaB whereof I have hereunto set my hand nndnfflxod tliodny last above writton. [SEAL.] Commissioner for the State of Illinois, in and for the Htato of Now York, resident in Buid City of Now York. [SEA.L.1 The Owen Electric Belt & Appliance Co., 201 to 211 STATE ST., CHICAGO, ILL. Att tlllverkiuillftdoB eu maeklnor, hafvavl vcrkftiidor mod on THE COLUMBIA GANG PLOW. Stockhom den 34 Sept. 1885. Notary Public City and County of Now York. Olllcpp l'-'O uud 1270 Uroadwiiy, Now York City. verlden. £f Corn-plan tare tro vi htt FLYING DUTCHMAN SULKY-PLOGAR, Wheel, Walking, Single & Handplogar, Harfvar, Såmngsmaskiner, Drills, Corn-planters, Cultivators etc. Kansas Mollne Plow Co., Kansas City, Mo. Nebraska Mollne Plow Co., Omaha, Neb. Minnesota Plow Oo.v Minneapolis* Minn, \n\n Lappames Drottning. HISTORISK SKILDRING FRÅN" STEN STURE DEN ÄLDRES CABL BLINK, (Ports, fr. töreg. nr.) Naima är endast ett barti, herr Fiddare, hon har nyss Jylt femton år,' sade gaimla Skajli, men snab bare löper icke renen öfver fjellen än hon och en trösterslca i nöd och ån gest, en boterska för hjertats sorger har hon varit sin morfader nästan från den dag hon föddes. Hennes li ke står icke att finna. Nog, nog, ropade Naima, jag kan icke höra mer, och med pilens hastighet flög hon ut ur rum met. Riddaren stod mäkta förlägen, det lat u som om de bjudit ut den sköna flickan åt honom, han visste hvarkén hvad han skulle tänka eller säga. Der kommer presten, sade Sjaggo med gråtmild stämma och fctrax derefter inträdde en helt ung man, som hjertligt helsade riddaren och bad honom vara välkommen. Så snart han inträdde försvann Skajli. Hon tycks icke kunna öfvervin na sin afsky för mig, sade pre sten till Sjaggo, i det han såg efter henne. Vänta, hennes tid kommer nog, svarade denne. Efter något samspråk föreslog den ^andlige,.att herr Knut skulle följa honom till hans stuga och denne samtyckte med nöje dertill. Sjaggo fattade häftigt prestens hand. Hvad som än må hända, öl vergifven I mig ju icke, sade han oroligt. Aldrig! svarade denne. Sjaggo drog en djup suck och ajönk ued på mossbäddenj 4e begge unge lemnade honom. Missionärens bostad bestod endast .af en kåta,afsedd både för vinter och sommar. Älven här gick mossbäd den rund om rummet ett bord, en Stol och på en hylla några handskrif na böcker, utgjorde hans enda öfver flöd. Midt i kåtan ^ågo stenar i en ring till eldstad, der han sjelf koka de sin mat. Vid ena sidan stod en kista, innehållande hans kläder. Det. låg något af Guds frid öfver detta enkla, anspråkslösa hem, och frid lå£-xckså utbredd öfver den un ge prestens utseende och hela väsen, men det var den frid man vinner ge nom strid, och att han kämpat mån gen hård kamp, derom vittnade Ögats allfar oe^ hans lugna, stijl samma väsen. Ha'n- i bott länge här? fråga de riddaren. Till senhösten blir det tvenne år. Alldeles allena? Allena, utom några af min församling besöka mig, —svarade han med en lätt rodnad. Den är förmodligen icke stor? T^ör närvarande uppgår den till nära tvåhundra själar för ett år se dan var det icke flera än tjugu, tillade han med ödmjuk men rättmä tig stolthet. Kapellet synes mig icke rymma så många. Det rymmer endast hundrade, men jag läser så många flera messor 'om dagen! Men att tillbringa sitt lif ibland dessa råa, obildade menniskor! Med större hyfsning: följer stör re laster och följaktligen flera brott. ,— Denna utomordentliga fulhet.. Icke hos alla, af bröt presteit lifligt och med en än starkare rod nad. Ett sant ord sägen I der skö nare mö än Naima torde icke finnas. Har någon af hafvets eller skogarnes onda andar röfvat henne från him melen och fört henne till detta vilda folk? Presten smålog åt riddarens hän förelse. Naimas mor kallades af tonstjerna, sade han om hen nes dotter öfverträffar henne i skön het, vet jag icke, dock tycks gamla Skajli räkna på, att genom henne Spådomen skall nå sin fullbordan. Hvilken spådom? I hafven väl hört omtalas vid skepelserna bland detta folk, den spådomskraft, hvarmed de äro be gåfvade.... förunderligt begåfvade! Tron I derpå? Jag vet icke! Möjligen eger pnenniskan i naturtillståndet hemli ga krafter, som utvecklas under det ensamma lifvet bland skogar och fjell! Att dessa tillfallit endast någ fa få och ofta grymlats af egennyt tan, sveket och bedrägeriet, derom Sr jag fullt öfvertygad. Gamla Skaj li är ett bevis derpå.^ Eger hon spådomskraft? Jag fruktar det, men undfången af onda makter. tron då, ätt den kan erhållas på tvenne vägar? För visso säkrast på den onda. Derför har heller icke Skajli låtit dö pa sig. Ni talade om en spådom hon Jiaft rörande' Naima. Det är en sorglig historia. Få'n I icke beratta mig den? Jo! svarade presten och tilla de tvekande efter en stund: Jag tror nästan, att det är min pligt. Eder pligt? Att tillfredsställa Xiiin nyfiken hett. Att lyfta en flik af framtidens slöja för eder. Kunnen I också sp&? Hvar Och en kan i allmänhet förutse, hvad som.måste komma. Jag har endast några gånger sett den gamla tjexan, kan således icke stå i något förhållande tUi hen rie och hennes spådomar. Det skulle förvåna mig, —r in vände presten, om hon icke redan utöfvat något inflytande på eder. Endast det obehag,hennes åsyn måste väcka och som på mina sven ner hade så stark verkan, att de vil le lemna min tjenst. Möjligt, att hotf ville: betro allt åt Naima. Naima! upprepade riddaren med hemlig bäfvan. Nu tror jag, att framtidens slö ja lyfter sig af sig sjelf! I missförstån migl.... All troll makt vill jag förneka.... förvisso var det namnet, som, ehuru alldeles främmande, likväl ljöd bekant för mina öron... .Att jag ej är blind för flickans skönhet, förutsätter icke kärlek, tillade riddaren rodnande och lifligt upprörd. Knut Posses hjerta skall aldrig tillhöra någon an nan än den hvars namn står ristadt i denna amutlett. Med dessa ord tog han amuletten från sin hals och räckte den till pre sten denne öppnade den mekaniskt men blef nästan dödsblek. Endera är min syn förvänd, el ler eder, sade han och lemnade den tillbaka. Naima?!. ... Der stod verkligen Naima! Med plötslig förskräckelse stirrade ridda ren på bokstäfverna, som växte och dansade framför honom likt fruk tansvärda spöken, som alla buro Skajlis drag. Utom sig sjönk han ner på mossbädden. Prestinannen bjöd honom en bä gare vatten. —Drick! —sade han, det skall vederqvicka eder! Men handen, som räckte bägaren, darrade så häftigt, att vattnet sqval pade ut. Riddaren märkte det icke, han töm de den svalkande drycken. Detta är trolleri, sade han. Nej, det tror jag icke! Amuletten har icke ett ögon blick varit af min hals och minst af allt i Skajlis händer. Låt mig ännu en gång se den. Under det uppmärksamma betrak tande, som presten egnade densam ma, blef herr Knut varse hans star ka sinnesrörelse. Ni är sjelf lifligt upprörd, sa de han. Bry er icke om mig, låt oss en dast tänka på er. Jag reser "härifrån redan i dag. Ingen båt skall finnas för eder räkning. Är jag då efi. fånge? Icke ännu icke så länge I kun nen motstå frestelsen, svarade presten. Ja, ni här rätt det vore till och med feghet att fly. Jag skall visa, att Skajlis trollkonster ingenting förmå öfver mig. Presten hade härunder nogsamt betraktat amuletten. Ett annat namn har blifvit utskrapadt och det ta ditsatt, sade han. Jag kän ner igen Skajlis hand. —r Hon kan således skrifva? Hon är underkunnig i mycket! Och I tron då att.... Viljen I nu höra min berättel se? Jag beder eder meddela mig den. Sjaggo säger, att Skajli i sin barndom blifvit bortröfvad från sitt hem, någonst.ädes i Sverigé eller Danmark, af kringvandrande lappar. Vid manbar ålder tvingades hon att äkta en lapp och födde så en dotter. Som sedan blef Sjaggos hustru. Tvärt emot sin moders vilja. Sorgen deröfver lärer drifvit henne till skogarne,och här lärde hon troll dom och spådomskonst. Också trolldom? Ni skall strax få bevis derför. Den dagen Naimas moder föddes, hade Skajli uttalat öfver sin dotter fruktansvärda hotelser, om hon icke ville lemna barnet åt henne. Hade då-icke fadern något att säga? Sjaggo menar, att icke ens nu, sedan han blifvit kristen, kan han värja sig för den fruktan, hon inger honom. Sporde honom om lof, gjor de hon heller icke. När hon ändtli gen fått barnet i sitt våld, försvann hon och syntes icke till på fem år. Ingen visste hvart hon tagit vägen. Ingen hade sett till hvarken henne eller barnet man trodde, att vilddjuren uppätit dem. Och modern? —Sörjde sig tills döds! Sjaggo satt ensam sörjande i sin usla kåta, när Skajli en dag inträdde till honom, le dande vid handen ett underskönt barn. Hon inträdde just som afton stjernan såg in genom taköppnin gen på Sjaggos kåta deraf fick flic kan sitt namn. Stig upp, Sjaggo, nu måsten I blifva en rik man!' Sådan var hen nes första helsning, och från den dagen var det, som om allt gått ho nom förunderligt väl i händer. Alla hans renkor kalfvade tvillingar. Lockrenar kommo sjelfmant till hans stall. Inom året var hans lilla hjord tredubblad, och efter tio uppgick den till sextusende. Och detta tillskrefs Skajli? Hennes kloka råd och den för tros tän hon framkallade hos honom gjorde det. Men deri ligger ingen trolldom. Också inträffade det oförklarli ga först långt senare, ehuru folktrou gjorde till ett under, att Sjaggo på sin mark gräfd^ upp en ofantlig mängd gr.ld- och silfvermynt, som på en gång gjorde honom till den ri kaste man och höfding för sin stam. Högst besynnerligt! Genom Skajlis försorg erhöll han handelsförbindelser med ryska köpmän och så tillskiifver man öf vernaturliga orsaker, att ingens ren hudar äro så eftersökta eller blifva så väl betalda som Sjaggos. Och flickan? Man berättar att hon varit nå got slags sierska och fadern har sagt mig, att hon var vida skild från hans eget folk. Aldrig deltog hon i deras danser och nöjen, ensam och dröm mande, syntes hon ofta lclce till på hela dagen, och när man frågade henne, hvar hon varit, svarade hon: 'I stjernorna!'....' Hade Skajli hänvisat henne till dem? Hon brukade säga: 'Låt henne vara, hennes tid kommer nog.' Sam ma dag flickan fylde sexton år, kom hon förskräckt inspringande till fa dern och bad honom om skydd. Han frågade hvad^som händt och hon svarade, att en stor fara hotade, men hon visste icke hvarifrån den skulle komma. Presten afbröt sig. Ni tror sä kert, att jag berättar en saga? —sa de han. Må vara, jag kan försäkra att jag hör den med det största delta gande. Men också med misstro. Jag medger det. Och det förundrar mig ej jag gjorde så med första gången det är endast erfarenheten, som]J öfverty gar. Berätten vidare. Skajli höjde händerna mot him melen och ropade: 'Gläd dig, dotter Sola neitas fader kommer tågande'. Sola neitas? Samma afton anlände en hög herre med ett stört följe han var sänd af konung Kristoffer för att ta ga skatt i ren- och mårdhudar. Sjag go har berättat mig, att hans dotter i tre dagar gömde sig för främlin gen. Den fjerde var bestämd för hans afresa hästarne voro redan sadlade packningen af erhållna hu dar verkstäld han höll handen i hä stens betsel för att kasta sig upp, då saknade han en knif, han hade i bältet och som han förmodade att han lemnat på bordet, då han skar osten. Hastigt sprang han in till baka i kammaren. Der stod den un dersköna mön med knifven i sin hand vid riddarens asj'n, släppte hon den förskräckt i golfvet. Han glömde att taga upp den, för att en dast betrakta henne. Sedan "fann han på någon förevändning för att afsända hela sitt följe sjelf stanna de han qvar.. Vecka efter vecka uppsköt han sin resa han var som förtrollad. Och den unga flickan? Sjaggo säjj^r, att hon var så som rosenknoppen, hvilken dag efter dag öppnar sina blad för solens ljus. Kärleken lärde hon måhända af sko gens foglar en dag smög hon sig in till sin far och sade honom, att hon älskade främlingen. Och denne? Hade erbjudit henne sin hand. Sjaggo var förtviflad att mista sina ögons ljus, sin morgon- och afton stjerna!.... Men Skajli, som hittills hållit sträng vakt öffrer de unga, sa de honom att det måste ske. En ättling af henne var kallad till stora och mäktiga ting. Och så vågade han icke neka. Och riddaren tog henne till sin husfru! sporde herr Knut med spänd nyfikenhet. Med iakttagande af alla de hed na ceremonier, som Skajli fordrade, genmälde presten. Hvarken Sjaggo eller hans dotter voro döpta. Men riddaren, som var det... Hvilka hans tankar och afsig ter voro, vet jag icke Gud allena döme. Ett hälft år stannade han qvar här och Sjaggo säger,att lyckli gare makar aldrig funnits. Då erhöll rid,daren flera bref, hvarefter han blef mycket tyst och sluten. Den unga hustrun hörde honom ofta sucka och jemra sig, men orsaken ville han icke säga henne. Då anför trodde hon sig till Skajli, och denna rådde henne att tillegna sigbrefven, så skulle man väl få veta orsaken till hans ängslan. Dessutom gaf hon henne en dryck, som skulle för må riddaren, att under sömnen yppa sina hemligaste tankar. Allt lyckades efter önskan, men hvad brefven innehöllo, eller hvad ryddaren yppade, fick ingen veta blott det, att när han kort derefter sade sig vara tvungen att resa, ne kade hans unga hustru att medfölja. Hon ville i sitt hem afbida sin ned komst. Skajla hade varit utom sig al. raseri och yttrat hotelser, som kommit riddaren att blekna. Så tå gade han bort.... y Fyra månader derefter föddes Naima, men hennes födelse, eller kanske ännu mera sorg och besviken kärlek, kostade hennes moder lif vet. Men riddaren, kom han åter? Aldrig! Måhända vet Sjaggo ingenting, eller vill Ingen ting yppa 'ng'r"»T ftvri.•, i derom dock har jag tyckt mig för stå att han icke dött en naturlig död! I Herr Knut- drog djupt efter an dan. Och Naima* sade han. Har växt upp som ett ungt träd i skogen, fritt och sjelfständigt, men «så rikt har deri heliga jungfrun begåfvat henne, att i denna unga själ ännu aldrig stigit en tanke, öf ver hvilken hon behöfde blygas eller dölja hon är som den spegelklara källan, der man ser, hvad som finnes i djupet ett oskyldigare, renare hjerta har aldrig tflappat i ett men niskobröst. I kännen henne mycket väl? Jag har "konfirmerat henne. Men det var snarare hon, som öppa de himmelen för eller rättare, som följde mig ditw. fa För henne lå go Guds rikes hemligheter liksom i öppen dag när jatg tfille afgifva en förklaring, sade .fiotlä 'Jag förstår det redan', och pet fromma barna hjertat tolkade Salighetens under med trons klarsj^ita^ blick. Att gamle Sjaggo blifvit kristen, är hen nes verk, heunea£'"-fÖrtjenst, icke min. Men att Skyjji samtyckte här till? A Än mer, detflr $ion, som syn nerligen bidragit till, att det lilla kapellet blifvit bygdt och att en missionär blifvit anstäld här i Qvikk jokk. Och lilcvUl har hon icke sjelf lå tit döpa sig? Hennes enda önskan var, att Naima skulle bli det, för att icke hennes blifvande make framdeles en gång skulle kunna förskjuta henne! Mig har hon utsett att förrätta vig seln och afgifva betyg derom. Prestmannens röst darrade märk bart vid dessa ord. Och I tron, att Skajli utsett mig till hennes make. Jag vet, att hon gjort det. Med icke ringa ångest har Sjaggo mot sett eder ankomst. Bed honom yara lugn jag be undrar ^faima, men jag älskar henne icke. I sägen icke så om nägra måna der. Då är jag icke längre här! Om jag antar det otroliga, att I reste härifrån i dag, skulle Skajli i morgon gifva sig i väg, för att söka en riddare god hennes lifs åtrå är, att hennes ättlingar skola återtaga den plats de, efter hennes förmenan de, fordom innehaft. Vet Naima hi^öm? Jag tror det! Och hon samÉycfer? Naima vet, iifct Bon efter natu rens ordning bör gifvas åt en man men hon vet också,'5 att hennes hjer ta får bestämma valfet. Naima vet, att se och älska hteilfi'e är ett och samma i sitt oskuldsfulla sinne tror hon kanhända, att ni pckså gör det. Och Skajli understöder henne deri? .. Skajli tror på ödet! Riddaren steg upp och gick häf tigt fram och tillbaka i kåtan. Om det icke vore feghet att resa! utropade han. Om I reste, skulle I anse det så. Har förtrollningen redan fått sådan makt med mig, att jag icke längre är fri i mina handlingar. Kanhända! Men om så är.... Så har hvad jag sagt eder tje nat till intet. —Hur så? Derför, att det just var min af sigt att lösa förtrollningen och göra eder fri i ed ra beslut. I ären förvisso en ovanlig man. Viljen I skänka mig eder vänskap. Jag har redan gifvit eder bevis på den, svarade prestmannen med tonvigt på orden. Det är sant, men det år icke nog. V Hvad viljen I mera? Gif mig ett råd! I hvad? Skall jag resa eller stanna qvar? Pröfva eder sjelf! Jag förmår icke, hur gjorden I i mitt «tälle? Edra och mina lotter hafva fal lit mycket olika: hvad som för den ene kunde vara lifvels högsta lycka, är kraske för den andre af ringa vär de. Vi måste således livar och en se lifvet ur egen synpunkt. Om edert hjerta förblir kallt för Naima, hvad hindrar eder då att stanna qvar? Det är sant, men..... Om I älsken heqpc, om I kän nen, att hennes åsyn är för eder så nödvändig som den luft I andas, att allt är skönt i hennqg närhet, men tomt, ödsligt utan henne, .... lyck lige! .... ingenting hindrar eder då, att sluta henne till edert bröst och känna att hirnraele»s,':salighet och den högsta jordiska tycka kommit eder till del!.... Det låg en sådan hänförelse, men pa samma gång en djup, oändlig smärta i dessa ord. Riddaren stir rade häpen på den unge prestman nen.» I älsken henne! sade han. Min hemlighet hafven I slitit ur mitt bröst, svarade denne. Ja, jag älskar oenne som him melons ljufvaste uppenbarelse» Annorlunda icke. Det inbillen I eder? Det milda, fromma anletet Upply stes af en flammande rodnad, ögonen blixtrade och bröstet arbetade häf tigt. Det var vrede i stämman, när han yttrade: Är det så I tacken mig för mitt deltagande? Likt en broder har jag talat med eder, och I gripen med våldsam hand ned i hjertats hemli gaste gömma ocH dragen fram, hvad jag ville dölja för mig sjelf! Veten I då icke, att jordisk lidelse är den största synd en prest kan begå, och I »kasten mig i ansigtet att jag äl skar henne. Härvid föll han i en våldsam, nä stan kouvulsivisk gråt, som han län ge föifjtifves sökte öfvervinna. Jag blyges djupt! utbrast herr Knut, hur skall jag godt göra, hvad jag folat? Presten bemannade sig. Under gifvenhet stod att läsa i det blida anletet, när han ånyo vände sig till riddaren och sporde:— Hafven I be sökt kapellet? Nej, ännu icke. Viljen I följa mig dit? Jag tänkte bedja eder derom. Genom en allé af helt unga, nyss utslagna björkar, gick vägen från kåtan, rakt fram till kapellet. Dess form var rund, närmast lik en van lig kåta, men taköppningen var be tydligt större och öfver densamma var spändt tunt, hvitt vadmal. Det bleka, dämpade ljuset skulle gjort ett sorgligt intryck mot livita väg gar, men nu voro dessa öfverdragna med ljusröd vadmal. Öfver det lilla altaret var måladt ett öga, men för sjelfva pupillen var gjord en liten öppning i väggen, hvarigenom det fick ett nästan lefvande uttryck. Predikstolen var helt enkelt en estrad, några steg högre än marken. Så väl på altaret som öfverallt kring väggarne voro fästade friska löfqvistar och fekogsblommor, och Maria-bilden, som stod midt emot predikstolen, var synnerligen prydd dermed. Med stum förvåning såg riddaren sig omkring, och det dröjde länge, innan han utropade: Hvilket härligt tempel! Kom, låtom oss bedja tillsam man s! När riddaren knäföll på bönpallen, stormade olika känslor in på honom. Han kände, att han stöd vid en vänd punkt af sitt lif, och brinnando bön föll han om den heliga jungfruns be skydd. Icke för allt i vcrlden ville han afstå från sina stolta framtids drömar om ära och ryktbarhet, han bad om kraft att segrande kunna genomgå de frestelser, som här hota de honom att fri som fogeln kunna återvända, utan att orfara saknad och framförallt utan samvetsagg. När han steg upp ifrån bönen, tänkte han sig Naima som sin fruk tansvärdaste fiende, den han fram för alla andra borde uudfly. På den fromme presten hade bö nen, som alltid, verkat lugnande han omfamnade riddaren och sade, i det han visade på de friska vårpryd naderna: Detta är Naimas verk hvarje morgon bär hon hit friska löf och blommor. I detta ögonblick förnams ett be synnerligt ljud, närmast liknande ett sprakande af gnistor det tilltog allt mera i styrka! Riddaren lyssna de förvånad. Kom, kom, sade presten leen de, detta är något nytt för eder. Hastigt förde han gästen ur kapel let och ned åt vägen, motsatt sjösi dan. (Forts.) När ni är i saknad af matlust bfir ni göra It försök med Dr. August Königs Hamburger Droppar, sfl. skall ni genast er fara det biista resultat. TRÖPFEN Blodsj ukdomar, Indigestion, Mag sj ukdomar, Lefversj ukdomar, Hufvudvärk, Illamående, Dyspepsia, Swindel, Dålig matsm<ning, Mag-och Njurlidande, Fallandesot. Äfvensfl mot Qvinnosj ukdomar. Obestridligen det bästa botemedel. Pri» 50 cents flaskan eller 5 flaskor för 92.00 Finnes pil alla apotek. 12 llaskor portofritt. Detta bör öfverbevisa hvar enda tvif lande menniska att Dr. Owens bälten göra mera verkan än alla mediciner tillsammans För 96.00 sändes Capital: (Största Bank i Minnesota.) Bodrlfver allmän bankrörelse. Ombesörjer ponnlngTörsSndelser Ull alla platser i Sverige ettor lU^stta kurs. EDWJRD EKMJUT, sveoakt bltrMe» fot lltnfir eller Mvor en tredje dels mil. W E Y A N S HVABFi GTVO-pCI^TlCt/VM/W^ ÖtVWd kandet af i- ^Copenl]amn§ Snug BÄST? Det tillverkas Af den flnasto bladtobak som fiss, och «n omsorgsfull och atdndtg tillsyn vid dess tillverkande garanterar för dess avalitet. Svart Snus, likusom fint vin, Iiehöfver aider för att bli fullkomligt och för att fHrobyffRa. alla obehagliga verkningar vid dess brukande. Ar af tålamod, praktik och erfarenhet firo nödvändiga för att till verka ott första klassens Svart Snus méd rameå.ng- Alla dessa vilifor firo tillgodosedda vid tfilver. w») Weymam Köpenhamns Snus. Sågot sou kr intressera enhvar. JOHAN FILIP MOBERG. För att möjligen f& vara mina landsmän till nägon tjenst, e& kan jag med stor glädje omtala hvad Owens elektriska bälte har gjort för mig: 1882 gick jag in vid Kongl. Pontoniär-BataTjonen, efter tvR&rs tjänstgöring blef jag så angripen af reu matism att jag måste intagas pS Garnisonssjukhusct, jag låg der i 10 månader, men doktorernas bemödanden att göra mig frisk voro fåfänga. När de sågo att det inte fans någon hjelp s& gåfvo de mig afsked, och i Båväl mitt afskedsbetyg som mitt doktorabetyg står det att sjukdomen var kronisk ledgångsreumatism. Läkarens un der embetscd afgifna intyg är att läsa strax före mitt bref här. Således såg det ut som om Jag aldrig skulle blifva (risk. Min Bjukdom hade fästat sig i höfterna och fötterna, men Bvfirast i min högra fotled^jien var alltid svullen och gjorde att jag blef litet halt, hvilket jag allt sedan har varit. Jag måste flera gånger om året intaga sängen. P& våren l€01 kom jag hit till landet, på hösten Bamma år angreps jag sft svårt att jag tänkte jag skulle dö. Jag BÖkte flera läkare i New York, äfven så kal lade specialister i reumatism, men jag kände ingen bättring, jag biel snarare sämre. Såsom ett sista medel köpte jag ett doktor Owens No. 4 Bälte på hans filial i New York. När jag fick bältet så hade jag Inte sofvit på 14 dagar, men första natten jag hade det på mig sof jag gauskagodt, efter 5 dygn så var min värk alldeles borta, efter 14 dagar kunde jag g& till arbete jag Båg med förundran att svullnaden i min fot började att minska sig och då jag begagnadt biiltet i 6 månader så var min fot bra. Svullnaden var totalt borta och iifven halthetcn var försvunnen, nu är jag lika frisk 1 mina fötter som jag var innan jag gick in vid Pontoniiir-Bataljonen. Jag är så tacksam och glad för hvad Owens bälte har gjort för mig att jag inte kan med ord uttrycka mig, ty jag har varit krympling i 8 år. Derför råder jaij hvar. och en af mina landsmän som lider af reumatism att skaffa sig ett af Dr. Owens bälten, det Hr det enda medel, som finnes fOr att n&gonsln ätervinna helsan. Att söka doktorer och taga mediciuer tjenar till ingen nytta, ty de år jag sökte doktorer så var Jag så för derfvad af den massa mediciner jag tog att jag var mager Bom ett skelett. Jag har nu varit fullkomligt frisk i öfver 1 år och jag ur nu öfvertygud om att Owcna elektri ska bälte har fullkomligt botat mig. Tecknar högaktningsfullt, JOHAN FIMP MOBEHQ, New York, den 1 Mars 1893. 804 E. 45th St., New York City, N. Y. STATK OF NKW YORK, 'Crnr AND COUNTY OK NKW YORK. Den förträffliga boken "Amerika," på 176 sidor, erhålles nu fritt och för intet tillika med vår stora nya katalog på 96 sidor, af hvar och en som sänder sin address och 10 cents i frimärken till FULLEE & JOHNSON MFGr. CO., lyiacliaoii, Wis. Tillverkare af FARMREDSKAFER, s&som Slåttermaskiner, Räfsor,Plogar, Harfvar, Vältar.Corn-plantare Corn-kultivatorer och Tobaksplantare, alla af olika slag och storlek Omkring 40,000 olika maskiner och redeknp tillverkade» under Kr 1803 att förökRB till mellan BO.OOO och 60,OOO nnder and \valkl«iff"-Plogarf hvtku garanterna vara de bäata vi tillverka mer» tia nägotnnnat bolag. solfytu af o™* kiln- 200,000 qvadratfot, «o«n om de Bkulle sträc kan nt till en onda vcraetad, 100 ft tared, •kulle göra donna e.ooo Prin Peterson, Lander & Co., Hector, Mich., skrlfves: "VI hafva sSlt tjngn af Edra nya "Columbia Gang Plows" och Be* af Edra nya "Yonng America Solky Plowo" donna hÖBt och sedan vi glfvlt dem en opartisk och grnndllg täfllngBpröfning med flor* andra beryktade plogar knnna vi Bliga att vi aldrig haft en med hjul försedd plog, som glfver eSdnn allmän tillfredsställelse, som Eder plog. V&ra kunder Kro alla tillfredsställa med den och om vi ti god skörd hKr nksta Ir, skola vi sälja minst sextio af dessa plogar. Att Pontoniären vid Pontoniär-Ba taljonens 8d e kom pani, No. 43 Mo* berg, i anledning af kronisk ledgångs* reumatism (Rheu-t matismuB articula ris chronicus), är tillsvidare för krigs tjenst oduglig, var der liiirmed ej alle nast pä, aflagd em* betsed intygadt, utan ock med den na min edliga för pligtelse,såsant mig Gud hjelpe till lif och sjul.bekräftadt. A. H. BERNnEIM, lste Bat.-läkare. JOHN FIMP MOBERG. ULI.A 1''. RAMAN,andycurinthiacortiflcato BKAMAN, 1803. och detta antal kommet Af detta antal Bro |5fOOO "riding 1 The Glsbolt department tillverkar "Mo nitor Iron Working Lathes" (nvarfvar) som viiga iinda till O tona stycket. BrcT kunna aUndnfl Ull OSB pH erigeleka, tyekn, frunskuoch Bvonnkappriken. Vid verld»oxpoHiwIonen BICOIHvi bufva tv&ut Btullniiig&r, den ena 1 Agricultural- och den amlra 1 Muchlncry Hall. Alla vän ner liibJnduB att beuöka OBS dorstiidoB, fifvoiiBora att gonomso v5ra verkstiidof lMudlBon, Wla. Skrlf ofUir cirkulur. PLOW COMPANY, MOIilNB, XXIXJ. Tillverkar DE BERÖMDA .oV.lSB.PIfQV FILIALKONTOR: Gang-Plogar,