Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, March 22, 1893, Image 7

Search America's historic newspaper pages from 1777-1963 or use the U.S. Newspaper Directory to find information about American newspapers published between 1690-present. Chronicling America is sponsored jointly by the National Endowment for the Humanities external link and the Library of Congress. Learn more

{
                  title: 'Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, March 22, 1893, Image 7',
                  download_links: [
                  {
                   link: 'https://www.loc.gov/rss/ndnp/ndnp.xml',
                   label: 'application/rss+xml',
                   meta: 'News about Chronicling America - RSS Feed',
                  },
                  
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-22/ed-1/seq-7.jp2',
    label: 'image/jp2',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-22/ed-1/seq-7.pdf',
    label: 'application/pdf',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-22/ed-1/seq-7/ocr.xml',
    label: 'application/xml',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-22/ed-1/seq-7/ocr.txt',
    label: 'text/plain',
    meta: '',
},

                  ]
                }

Skaffaren., March 22, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Image: of 8.

Page

All Pages

Issues

All Issues Text | PDF | JP2 (7.7 MB)

Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;), 22 March 1893. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. <https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1893-03-22/ed-1/seq-7/>

Newspaper Page Text

S K A E N O N S A E N E N 2 2 A S 1 8 0 3
The Charles A. Vogeler Co.,
Baltimore. Maryland.
National German Am. Bank,
ST. PAUL, MINK.
13.000,000. Hurplusi 1200,000.
John Filip Moberg being duly sworn, deposeB and says that ho is the writer and
signer of the foregoing letter in Swedish, and that the foregoing is a translation of
the original, and that the statements therein contained are all true.
Subucrihed and sworn to boforo mo this firet day of Mnrch, A. P. ICigliteon Hundred and Ninety»
Three. In witnoaB whereof I have hereunto set my hand nndnfflxod tliodny
last above writton.
[SEAL.] Commissioner for the State of Illinois, in and for the Htato of
Now York, resident in Buid City of Now York.
[SEA.L.1
The Owen Electric Belt & Appliance Co.,
201 to 211 STATE ST., CHICAGO, ILL.
Att tlllverkiuillftdoB
eu maeklnor, hafvavl
vcrkftiidor mod on
THE COLUMBIA GANG PLOW.
Stockhom den 34
Sept. 1885.
Notary Public City and County of Now York.
Olllcpp l'-'O uud 1270 Uroadwiiy, Now York City.
verlden. £f Corn-plan tare tro vi htt
FLYING DUTCHMAN SULKY-PLOGAR,
Wheel, Walking, Single
&
Handplogar, Harfvar, Såmngsmaskiner,
Drills, Corn-planters, Cultivators etc.
Kansas Mollne Plow Co., Kansas City, Mo.
Nebraska Mollne Plow Co., Omaha, Neb.
Minnesota Plow Oo.v Minneapolis* Minn, \n\n Lappames Drottning.
HISTORISK SKILDRING FRÅN"
STEN STURE DEN
ÄLDRES
CABL BLINK,
(Ports, fr.
töreg.
nr.)
Naima är endast ett barti, herr
Fiddare, hon har nyss
Jylt femton år,'
sade gaimla Skajli, men snab
bare löper icke renen öfver fjellen än
hon och en trösterslca i nöd och ån
gest, en boterska för hjertats sorger
har hon varit sin morfader nästan
från den dag hon föddes. Hennes li
ke står icke att finna.
Nog, nog, ropade Naima,
jag kan icke höra mer, och med
pilens hastighet flög hon ut ur rum
met.
Riddaren stod mäkta förlägen, det
lat
u som om de bjudit ut den sköna
flickan åt honom, han visste hvarkén
hvad han skulle tänka eller säga.
Der kommer presten, sade
Sjaggo med gråtmild stämma och
fctrax derefter inträdde en helt ung
man, som hjertligt helsade riddaren
och bad honom vara välkommen.
Så snart han inträdde försvann
Skajli.
Hon tycks icke kunna öfvervin
na sin afsky för mig, sade pre
sten till Sjaggo, i det han såg efter
henne.
Vänta, hennes tid kommer nog,
svarade denne.
Efter något samspråk föreslog den
^andlige,.att herr Knut skulle följa
honom till hans stuga och denne
samtyckte med nöje dertill.
Sjaggo fattade häftigt prestens
hand. Hvad som än må hända, öl
vergifven I mig ju icke, sade han
oroligt.
Aldrig! svarade denne.
Sjaggo drog en djup suck och
ajönk ued på mossbäddenj 4e begge
unge lemnade honom.
Missionärens bostad bestod endast
.af en kåta,afsedd både för vinter och
sommar. Älven här gick mossbäd
den rund om rummet ett bord, en
Stol och på en hylla några handskrif
na böcker, utgjorde hans enda öfver
flöd. Midt i kåtan ^ågo stenar i en
ring till eldstad, der han sjelf koka
de sin mat. Vid ena sidan stod en
kista, innehållande hans kläder.
Det. låg något af Guds frid öfver
detta enkla, anspråkslösa hem, och
frid lå£-xckså utbredd öfver den un
ge prestens utseende och hela väsen,
men det var den frid man vinner ge
nom strid, och att han kämpat mån
gen hård kamp, derom vittnade
Ögats allfar oe^ hans lugna, stijl
samma väsen.
Ha'n- i bott länge här? fråga
de riddaren.
Till senhösten blir det tvenne
år.
Alldeles allena?
Allena, utom några af min
församling besöka mig, —svarade
han med en lätt rodnad.
Den är förmodligen icke stor?
T^ör närvarande uppgår den till
nära tvåhundra själar för ett år se
dan var det icke flera än tjugu,
tillade han med ödmjuk men rättmä
tig stolthet.
Kapellet synes mig icke rymma
så många.
Det rymmer endast hundrade,
men jag läser så många flera messor
'om dagen!
Men att tillbringa sitt lif ibland
dessa råa, obildade menniskor!
Med större hyfsning: följer stör
re laster och följaktligen flera brott.
,— Denna utomordentliga fulhet..
Icke hos alla, af bröt presteit
lifligt och med en än starkare rod
nad.
Ett sant ord sägen I der skö
nare mö än Naima torde icke finnas.
Har någon af hafvets eller skogarnes
onda andar röfvat henne från him
melen och fört henne till detta vilda
folk?
Presten smålog åt riddarens hän
förelse. Naimas mor kallades af
tonstjerna, sade han om hen
nes dotter öfverträffar henne i skön
het, vet jag icke, dock tycks gamla
Skajli räkna på, att genom henne
Spådomen skall nå sin fullbordan.
Hvilken spådom?
I hafven väl hört omtalas vid
skepelserna bland detta folk, den
spådomskraft, hvarmed de äro be
gåfvade.... förunderligt begåfvade!
Tron I derpå?
Jag vet icke! Möjligen eger
pnenniskan i naturtillståndet hemli
ga krafter, som utvecklas under det
ensamma lifvet bland skogar och
fjell! Att dessa tillfallit endast någ
fa få och ofta grymlats af egennyt
tan, sveket och bedrägeriet, derom
Sr jag fullt öfvertygad. Gamla Skaj
li är ett bevis derpå.^
Eger hon spådomskraft?
Jag fruktar det, men undfången
af onda makter.
tron då, ätt den kan erhållas
på tvenne vägar?
För visso säkrast på den onda.
Derför har heller icke Skajli låtit dö
pa sig.
Ni talade om en spådom hon
Jiaft rörande' Naima.
Det är en sorglig historia.
Få'n I icke beratta mig den?
Jo! svarade presten och tilla
de tvekande efter en stund: Jag
tror nästan, att det är min pligt.
Eder pligt? Att tillfredsställa
Xiiin nyfiken hett.
Att lyfta en flik af framtidens
slöja för eder.
Kunnen I också sp&?
Hvar Och en kan i allmänhet
förutse, hvad som.måste komma.
Jag har endast några gånger
sett den gamla tjexan, kan således
icke stå i något förhållande tUi hen
rie och hennes spådomar.
Det skulle förvåna mig, —r in
vände presten, om hon icke redan
utöfvat något inflytande på eder.
Endast det obehag,hennes åsyn
måste väcka och som på mina sven
ner hade så stark verkan, att de vil
le lemna min tjenst.
Möjligt, att hotf ville: betro allt
åt Naima.
Naima! upprepade riddaren
med hemlig bäfvan.
Nu tror jag, att framtidens slö
ja lyfter sig af sig sjelf!
I missförstån migl.... All troll
makt vill jag förneka....
förvisso var
det namnet, som, ehuru alldeles
främmande, likväl ljöd bekant för
mina öron... .Att jag ej är blind för
flickans skönhet, förutsätter icke
kärlek, tillade riddaren rodnande
och lifligt upprörd. Knut Posses
hjerta skall aldrig tillhöra någon an
nan än den hvars namn står ristadt
i denna amutlett.
Med dessa ord tog han amuletten
från sin hals och räckte den till pre
sten denne öppnade den mekaniskt
men blef nästan dödsblek.
Endera är min syn förvänd, el
ler eder, sade han och lemnade
den tillbaka.
Naima?!. ...
Der stod verkligen Naima! Med
plötslig förskräckelse stirrade ridda
ren på bokstäfverna, som växte och
dansade framför honom likt fruk
tansvärda spöken, som alla buro
Skajlis drag. Utom sig sjönk han
ner på mossbädden.
Prestinannen bjöd honom en bä
gare vatten. —Drick! —sade han,
det skall vederqvicka eder!
Men handen, som räckte bägaren,
darrade så häftigt, att vattnet sqval
pade ut.
Riddaren märkte det icke, han töm
de den svalkande drycken. Detta
är trolleri, sade han.
Nej, det tror jag icke!
Amuletten har icke ett ögon
blick varit af min hals och minst af
allt i Skajlis händer.
Låt mig ännu en gång se den.
Under det uppmärksamma betrak
tande, som presten egnade densam
ma, blef herr Knut varse hans star
ka sinnesrörelse.
Ni är sjelf lifligt upprörd, sa
de han.
Bry er icke om mig, låt oss en
dast tänka på er.
Jag reser "härifrån redan i dag.
Ingen båt skall finnas för eder
räkning.
Är jag då efi. fånge?
Icke ännu icke så länge I kun
nen motstå frestelsen, svarade
presten.
Ja, ni här rätt det vore till och
med feghet att fly. Jag skall visa,
att Skajlis trollkonster ingenting
förmå öfver mig.
Presten hade härunder nogsamt
betraktat amuletten. Ett annat
namn har blifvit utskrapadt och det
ta ditsatt, sade han. Jag kän
ner igen Skajlis hand.
—r Hon kan således skrifva?
Hon är underkunnig i mycket!
Och I tron då att....
Viljen I nu höra min berättel
se?
Jag beder eder meddela mig
den.
Sjaggo säger, att Skajli i sin
barndom blifvit bortröfvad från sitt
hem, någonst.ädes i Sverigé eller
Danmark, af kringvandrande lappar.
Vid manbar ålder tvingades hon att
äkta en lapp och födde så en dotter.
Som sedan blef Sjaggos hustru.
Tvärt emot sin moders vilja.
Sorgen deröfver lärer drifvit henne
till skogarne,och här lärde hon troll
dom och spådomskonst.
Också trolldom?
Ni skall strax få bevis derför.
Den dagen Naimas moder föddes,
hade Skajli uttalat öfver sin dotter
fruktansvärda hotelser, om hon icke
ville lemna barnet åt henne.
Hade då-icke fadern något att
säga?
Sjaggo menar, att icke ens nu,
sedan han blifvit kristen, kan han
värja sig för den fruktan, hon inger
honom. Sporde honom om lof, gjor
de hon heller icke. När hon ändtli
gen fått barnet i sitt våld, försvann
hon och syntes icke till på fem år.
Ingen visste hvart hon tagit
vägen.
Ingen hade sett till hvarken
henne eller barnet man trodde, att
vilddjuren uppätit dem.
Och modern?
—Sörjde sig tills döds! Sjaggo satt
ensam sörjande i sin usla kåta, när
Skajli en dag inträdde till honom, le
dande vid handen ett underskönt
barn. Hon inträdde just som afton
stjernan såg in genom taköppnin
gen på Sjaggos kåta deraf fick flic
kan sitt namn.
Stig upp, Sjaggo, nu måsten I
blifva en rik man!' Sådan var hen
nes första helsning, och från den
dagen var det, som om allt gått ho
nom förunderligt väl i händer. Alla
hans renkor kalfvade tvillingar.
Lockrenar kommo sjelfmant till hans
stall. Inom året var hans lilla hjord
tredubblad, och efter tio uppgick
den till sextusende.
Och detta tillskrefs Skajli?
Hennes kloka råd och den för
tros tän hon framkallade hos honom
gjorde det.
Men deri ligger ingen trolldom.
Också inträffade det oförklarli
ga först långt senare, ehuru folktrou
gjorde till ett under, att Sjaggo på
sin mark gräfd^ upp en ofantlig
mängd gr.ld- och silfvermynt, som
på en gång gjorde honom till den ri
kaste man och höfding för sin stam.
Högst besynnerligt!
Genom Skajlis försorg erhöll
han handelsförbindelser med ryska
köpmän och så tillskiifver man öf
vernaturliga orsaker, att ingens ren
hudar äro så eftersökta eller blifva
så väl betalda som Sjaggos.
Och flickan?
Man berättar att hon varit nå
got slags sierska och fadern har sagt
mig, att hon var vida skild från hans
eget folk. Aldrig deltog hon i deras
danser och nöjen, ensam och dröm
mande, syntes hon ofta lclce till på
hela dagen, och när man frågade
henne, hvar hon varit, svarade hon:
'I stjernorna!'....'
Hade Skajli hänvisat henne till
dem?
Hon brukade säga: 'Låt henne
vara, hennes tid kommer nog.' Sam
ma dag flickan fylde sexton år, kom
hon förskräckt inspringande till fa
dern och bad honom om skydd. Han
frågade hvad^som händt och hon
svarade, att en stor fara hotade,
men hon visste icke hvarifrån den
skulle komma.
Presten afbröt sig. Ni tror sä
kert, att jag berättar en saga? —sa
de han.
Må vara, jag kan försäkra att
jag hör den med det största delta
gande.
Men också med misstro.
Jag medger det.
Och det förundrar mig ej jag
gjorde så med första gången det är
endast erfarenheten, som]J öfverty
gar.
Berätten vidare.
Skajli höjde händerna mot him
melen och ropade: 'Gläd dig, dotter
Sola neitas fader kommer tågande'.
Sola neitas?
Samma afton anlände en hög
herre med ett stört följe han var
sänd af konung Kristoffer för att ta
ga skatt i ren- och mårdhudar. Sjag
go har berättat mig, att hans dotter
i tre dagar gömde sig för främlin
gen. Den fjerde var bestämd för
hans afresa hästarne voro redan
sadlade packningen af erhållna hu
dar verkstäld han höll handen i hä
stens betsel för att kasta sig upp,
då saknade han en knif, han hade i
bältet och som han förmodade att
han lemnat på bordet, då han skar
osten. Hastigt sprang han in till
baka i kammaren. Der stod den un
dersköna mön med knifven i sin
hand vid riddarens asj'n, släppte
hon den förskräckt i golfvet. Han
glömde att taga upp den, för att en
dast betrakta henne. Sedan "fann
han på någon förevändning för att
afsända hela sitt följe sjelf stanna
de han qvar.. Vecka efter vecka
uppsköt han sin resa han var som
förtrollad.
Och den unga flickan?
Sjaggo säjj^r, att hon var så
som rosenknoppen, hvilken dag efter
dag öppnar sina blad för solens ljus.
Kärleken lärde hon måhända af sko
gens foglar en dag smög hon sig in
till sin far och sade honom, att hon
älskade främlingen.
Och denne?
Hade erbjudit henne sin hand.
Sjaggo var förtviflad att mista sina
ögons ljus, sin morgon- och afton
stjerna!.... Men Skajli, som hittills
hållit sträng vakt öffrer de unga, sa
de honom att det måste ske. En
ättling af henne var kallad till stora
och mäktiga ting. Och så vågade
han icke neka.
Och riddaren tog henne till sin
husfru! sporde herr Knut med
spänd nyfikenhet.
Med iakttagande af alla de hed
na ceremonier, som Skajli fordrade,
genmälde presten. Hvarken
Sjaggo eller hans dotter voro döpta.
Men riddaren, som var det...
Hvilka hans tankar och afsig
ter voro, vet jag icke Gud allena
döme. Ett hälft år stannade han
qvar här och Sjaggo säger,att lyckli
gare makar aldrig funnits. Då erhöll
rid,daren flera bref, hvarefter han
blef mycket tyst och sluten. Den
unga hustrun hörde honom ofta
sucka och jemra sig, men orsaken
ville han icke säga henne. Då anför
trodde hon sig till Skajli, och denna
rådde henne att tillegna sigbrefven,
så skulle man väl få veta orsaken
till hans ängslan. Dessutom gaf
hon henne en dryck, som skulle för
må riddaren, att under sömnen yppa
sina hemligaste tankar.
Allt lyckades efter önskan, men
hvad brefven innehöllo, eller hvad
ryddaren yppade, fick ingen veta
blott det, att när han kort derefter
sade sig vara tvungen att resa, ne
kade hans unga hustru att medfölja.
Hon ville i sitt hem afbida sin ned
komst. Skajla hade varit utom sig
al. raseri och yttrat hotelser, som
kommit riddaren att blekna. Så tå
gade han bort....
y
Fyra månader derefter föddes
Naima, men hennes födelse, eller
kanske ännu mera sorg och besviken
kärlek, kostade hennes moder lif
vet.
Men riddaren, kom han åter?
Aldrig! Måhända vet Sjaggo
ingenting, eller vill Ingen
ting yppa
'ng'r"»T ftvri.•, i
derom dock har jag tyckt mig för
stå att han icke dött en naturlig
död! I
Herr Knut- drog djupt efter an
dan. Och Naima* sade han.
Har växt upp som ett ungt
träd i skogen, fritt och sjelfständigt,
men «så rikt har deri heliga jungfrun
begåfvat henne, att i denna unga
själ ännu aldrig stigit en tanke, öf
ver hvilken hon behöfde blygas eller
dölja hon är som den spegelklara
källan, der man ser, hvad som finnes
i djupet ett oskyldigare, renare
hjerta har aldrig tflappat i ett men
niskobröst.
I kännen henne mycket väl?
Jag har "konfirmerat henne.
Men det var snarare hon, som öppa
de himmelen för eller rättare,
som följde mig ditw. fa För henne lå
go Guds rikes hemligheter liksom i
öppen dag när jatg tfille afgifva en
förklaring, sade .fiotlä 'Jag förstår
det redan', och pet fromma barna
hjertat tolkade Salighetens under
med trons klarsj^ita^ blick. Att
gamle Sjaggo blifvit kristen, är hen
nes verk, heunea£'"-fÖrtjenst, icke
min.
Men att Skyjji samtyckte här
till? A
Än mer, detflr $ion, som syn
nerligen bidragit till, att det lilla
kapellet blifvit bygdt och att en
missionär blifvit anstäld här i Qvikk
jokk.
Och lilcvUl har hon icke sjelf lå
tit döpa sig?
Hennes enda önskan var, att
Naima skulle bli det, för att icke
hennes blifvande make framdeles en
gång skulle kunna förskjuta henne!
Mig har hon utsett att förrätta vig
seln och afgifva betyg derom.
Prestmannens röst darrade märk
bart vid dessa ord.
Och I tron, att Skajli utsett
mig till hennes make.
Jag vet, att hon gjort det. Med
icke ringa ångest har Sjaggo mot
sett eder ankomst.
Bed honom yara lugn jag be
undrar ^faima, men jag älskar henne
icke.
I sägen icke så om nägra måna
der.
Då är jag icke längre här!
Om jag antar det otroliga, att
I reste härifrån i dag, skulle Skajli i
morgon gifva sig i väg, för att söka
en riddare god hennes lifs åtrå är,
att hennes ättlingar skola återtaga
den plats de, efter hennes förmenan
de, fordom innehaft.
Vet Naima hi^öm?
Jag tror det!
Och hon samÉycfer?
Naima vet, iifct Bon efter natu
rens ordning bör gifvas åt en man
men hon vet också,'5 att hennes hjer
ta får bestämma valfet. Naima vet,
att se och älska hteilfi'e är ett och
samma i sitt oskuldsfulla sinne tror
hon kanhända, att ni pckså gör det.
Och Skajli understöder henne
deri? ..
Skajli tror på ödet!
Riddaren steg upp och gick häf
tigt fram och tillbaka i kåtan.
Om det icke vore feghet att
resa! utropade han.
Om I reste, skulle I anse det så.
Har förtrollningen redan fått
sådan makt med mig, att jag icke
längre är fri i mina handlingar.
Kanhända!
Men om så är....
Så har hvad jag sagt eder tje
nat till intet.
—Hur så?
Derför, att det just var min af
sigt att lösa förtrollningen och göra
eder fri i ed
ra beslut.
I ären förvisso en ovanlig man.
Viljen I skänka mig eder vänskap.
Jag har redan gifvit eder bevis
på den, svarade prestmannen
med tonvigt på orden.
Det är sant, men det år icke
nog.
V
Hvad viljen I mera?
Gif mig ett råd!
I hvad?
Skall jag resa eller stanna
qvar?
Pröfva eder sjelf!
Jag förmår icke, hur gjorden I
i mitt «tälle?
Edra och mina lotter hafva fal
lit mycket olika: hvad som för den
ene kunde vara lifvels högsta lycka,
är kraske för den andre af ringa vär
de. Vi måste således livar och en se
lifvet ur egen synpunkt. Om edert
hjerta förblir kallt för Naima, hvad
hindrar eder då att stanna qvar?
Det är sant, men.....
Om I älsken heqpc, om I kän
nen, att hennes åsyn är för eder så
nödvändig som den luft I andas, att
allt är skönt i hennqg närhet, men
tomt, ödsligt utan henne, .... lyck
lige! .... ingenting hindrar eder då,
att sluta henne till edert bröst och
känna att hirnraele»s,':salighet och
den högsta jordiska tycka kommit
eder till del!....
Det låg en sådan hänförelse, men
pa samma gång en djup, oändlig
smärta i dessa ord. Riddaren stir
rade häpen på den unge prestman
nen.»
I älsken henne! sade han.
Min hemlighet hafven I slitit
ur mitt bröst, svarade denne.
Ja, jag älskar oenne som him melons
ljufvaste uppenbarelse» Annorlunda
icke.
Det inbillen I eder?
Det milda, fromma anletet Upply
stes af en flammande rodnad, ögonen
blixtrade och bröstet arbetade häf
tigt. Det var vrede i stämman, när
han yttrade:
Är det så I tacken mig för mitt
deltagande? Likt en broder har jag
talat med eder, och I gripen med
våldsam hand ned i hjertats hemli
gaste gömma ocH dragen fram, hvad
jag ville dölja för mig sjelf! Veten
I då icke, att jordisk lidelse är den
största synd en prest kan begå, och
I »kasten mig i ansigtet att jag äl
skar henne.
Härvid föll han i en våldsam, nä
stan kouvulsivisk gråt, som han län
ge föifjtifves sökte öfvervinna.
Jag blyges djupt! utbrast
herr Knut, hur skall jag godt
göra, hvad jag folat?
Presten bemannade sig. Under
gifvenhet stod att läsa i det blida
anletet, när han ånyo vände sig till
riddaren och sporde:— Hafven I be
sökt kapellet?
Nej, ännu icke.
Viljen I följa mig dit?
Jag tänkte bedja eder derom.
Genom en allé af helt unga, nyss
utslagna björkar, gick vägen från
kåtan, rakt fram till kapellet. Dess
form var rund, närmast lik en van
lig kåta, men taköppningen var be
tydligt större och öfver densamma
var spändt tunt, hvitt vadmal. Det
bleka, dämpade ljuset skulle gjort
ett sorgligt intryck mot livita väg
gar, men nu voro dessa öfverdragna
med ljusröd vadmal. Öfver det lilla
altaret var måladt ett öga, men för
sjelfva pupillen var gjord en liten
öppning i väggen, hvarigenom det
fick ett nästan lefvande uttryck.
Predikstolen var helt enkelt en
estrad, några steg högre än marken.
Så väl på altaret som öfverallt
kring väggarne voro fästade friska
löfqvistar och fekogsblommor, och
Maria-bilden, som stod midt emot
predikstolen, var synnerligen prydd
dermed.
Med stum förvåning såg riddaren
sig omkring, och det dröjde länge,
innan han utropade:
Hvilket härligt tempel!
Kom, låtom oss bedja tillsam
man s!
När riddaren knäföll på bönpallen,
stormade olika känslor in på honom.
Han kände, att han stöd vid en vänd
punkt af sitt lif, och brinnando bön
föll han om den heliga jungfruns be
skydd. Icke för allt i vcrlden ville
han afstå från sina stolta framtids
drömar om ära och ryktbarhet, han
bad om kraft att segrande kunna
genomgå de frestelser, som här hota
de honom att fri som fogeln kunna
återvända, utan att orfara saknad
och framförallt utan samvetsagg.
När han steg upp ifrån bönen,
tänkte han sig Naima som sin fruk
tansvärdaste fiende, den han fram
för alla andra borde uudfly.
På den fromme presten hade bö
nen, som alltid, verkat lugnande
han omfamnade riddaren och sade, i
det han visade på de friska vårpryd
naderna:
Detta är Naimas verk hvarje
morgon bär hon hit friska löf och
blommor.
I detta ögonblick förnams ett be
synnerligt ljud, närmast liknande
ett sprakande af gnistor det tilltog
allt mera i styrka! Riddaren lyssna
de förvånad.
Kom, kom, sade presten leen
de, detta är något nytt för eder.
Hastigt förde han gästen ur kapel
let och ned åt vägen, motsatt sjösi
dan. (Forts.)
När ni är i saknad af matlust bfir ni
göra It försök med Dr. August Königs
Hamburger Droppar, sfl. skall ni genast er
fara det biista resultat.
TRÖPFEN
Blodsj ukdomar,
Indigestion,
Mag sj ukdomar,
Lefversj
ukdomar,
Hufvudvärk, Illamående,
Dyspepsia, Swindel,
Dålig matsm&ltning,
Mag-och Njurlidande,
Fallandesot.
Äfvensfl mot
Qvinnosj ukdomar.
Obestridligen det bästa botemedel. Pri»
50 cents flaskan eller
5 flaskor för 92.00
Finnes pil alla apotek.
12 llaskor portofritt.
Detta
bör
öfverbevisa
hvar
enda
tvif lande
menniska
att
Dr.
Owens
bälten
göra
mera
verkan
än
alla
mediciner
tillsammans
För 96.00 sändes
Capital:
(Största Bank i Minnesota.)
Bodrlfver allmän bankrörelse.
Ombesörjer ponnlngTörsSndelser Ull alla
platser i Sverige ettor lU^stta kurs.
EDWJRD EKMJUT, sveoakt bltrMe»
fot lltnfir eller
Mvor en tredje
dels mil.
W E Y A N S HVABFi
GTVO-pCI^TlCt/VM/W^ ÖtVWd kandet af
i-
^Copenl]amn§ Snug
BÄST?
Det tillverkas Af den flnasto bladtobak som fiss,
och «n omsorgsfull och atdndtg tillsyn vid dess
tillverkande garanterar för dess avalitet. Svart
Snus, likusom fint vin, Iiehöfver aider för att bli
fullkomligt och för att fHrobyffRa. alla obehagliga
verkningar vid dess brukande. Ar af tålamod,
praktik och erfarenhet firo nödvändiga för att till
verka ott första klassens Svart Snus
méd rameå.ng-
Alla dessa vilifor firo tillgodosedda vid tfilver.
w»)
Weymam Köpenhamns Snus.
Sågot sou kr intressera enhvar.
JOHAN FILIP MOBERG.
För att möjligen f& vara mina landsmän till nägon tjenst, e& kan jag med stor
glädje omtala hvad Owens elektriska bälte har gjort för mig: 1882 gick jag in vid
Kongl. Pontoniär-BataTjonen, efter tvR&rs tjänstgöring blef jag så angripen af reu
matism att jag måste intagas pS Garnisonssjukhusct, jag låg der i 10 månader, men
doktorernas bemödanden att göra mig frisk voro fåfänga. När de sågo att det inte
fans någon hjelp s& gåfvo de mig afsked, och i Båväl mitt afskedsbetyg som mitt
doktorabetyg står det att sjukdomen var kronisk ledgångsreumatism. Läkarens un
der embetscd afgifna intyg är att läsa strax före mitt bref här. Således såg det ut
som om Jag aldrig skulle blifva (risk. Min Bjukdom hade fästat sig i höfterna och
fötterna, men Bvfirast i min högra fotled^jien var alltid svullen och gjorde att jag blef
litet halt, hvilket jag allt sedan har varit. Jag måste flera gånger om året intaga
sängen. P& våren l€01 kom jag hit till landet, på hösten Bamma år angreps jag sft
svårt att jag tänkte jag skulle dö. Jag BÖkte flera läkare i New York, äfven så kal
lade specialister i reumatism, men jag kände ingen bättring, jag biel snarare sämre.
Såsom ett sista medel köpte jag ett doktor Owens No. 4 Bälte på hans filial i New
York. När jag fick bältet så hade jag Inte sofvit på 14 dagar, men första natten jag
hade det på mig sof jag gauskagodt, efter 5 dygn så var min värk alldeles borta,
efter 14 dagar kunde jag g& till arbete jag Båg med förundran att svullnaden i min
fot började att minska sig och då jag begagnadt biiltet i 6 månader så var min fot
bra. Svullnaden var totalt borta och iifven halthetcn var försvunnen, nu är jag lika
frisk 1 mina fötter som jag var innan jag gick in vid Pontoniiir-Bataljonen. Jag är
så tacksam och glad för hvad Owens bälte har gjort för mig att jag inte kan med ord
uttrycka mig, ty jag har varit krympling i 8 år. Derför råder jaij hvar. och en af
mina landsmän som lider af reumatism att skaffa sig ett af Dr. Owens bälten, det Hr
det enda medel, som finnes fOr att n&gonsln ätervinna helsan. Att söka doktorer och
taga mediciuer tjenar till ingen nytta, ty de år jag sökte doktorer så var Jag så för
derfvad af den massa mediciner jag tog att jag var mager Bom ett skelett. Jag har
nu varit fullkomligt frisk i öfver 1 år och jag ur nu öfvertygud om att Owcna elektri
ska bälte har fullkomligt botat mig.
Tecknar högaktningsfullt, JOHAN FIMP MOBEHQ,
New York, den 1 Mars 1893. 804 E. 45th St., New York City, N. Y.
STATK OF NKW YORK,
'Crnr AND COUNTY OK NKW YORK.
Den förträffliga boken "Amerika," på 176 sidor, erhålles nu fritt och
för intet tillika med vår stora nya katalog på 96 sidor, af hvar och en som
sänder sin address och 10 cents i frimärken till
FULLEE & JOHNSON MFGr. CO.,
lyiacliaoii, Wis.
Tillverkare af
FARMREDSKAFER,
s&som Slåttermaskiner, Räfsor,Plogar, Harfvar, Vältar.Corn-plantare
Corn-kultivatorer och Tobaksplantare, alla af olika slag och storlek
Omkring 40,000 olika maskiner och redeknp tillverkade» under Kr
1803
att förökRB till mellan BO.OOO och 60,OOO nnder
and \valkl«iff"-Plogarf hvtku garanterna vara de bäata
vi tillverka mer»
tia
nägotnnnat bolag.
solfytu af o™*
kiln- 200,000
qvadratfot, «o«n
om de Bkulle sträc
kan nt till en onda
vcraetad, 100 ft tared,
•kulle göra donna
e.ooo
Prin Peterson, Lander & Co., Hector, Mich., skrlfves:
"VI hafva sSlt tjngn af Edra nya "Columbia Gang Plows" och Be* af Edra nya "Yonng America
Solky Plowo" donna hÖBt och sedan vi glfvlt dem en opartisk och grnndllg täfllngBpröfning med flor*
andra beryktade plogar knnna vi Bliga att vi aldrig haft en med hjul försedd plog, som glfver eSdnn
allmän tillfredsställelse, som Eder plog. V&ra kunder Kro alla tillfredsställa med den och om vi ti
god skörd hKr nksta Ir, skola vi sälja minst sextio af dessa plogar.
Att Pontoniären
vid Pontoniär-Ba
taljonens 8d e kom
pani, No. 43 Mo*
berg, i anledning af
kronisk ledgångs*
reumatism (Rheu-t
matismuB articula
ris chronicus),
är
tillsvidare för krigs
tjenst oduglig, var
der
liiirmed
ej alle
nast pä, aflagd em*
betsed intygadt,
utan ock med den
na min edliga för
pligtelse,såsant mig
Gud hjelpe till lif
och sjul.bekräftadt.
A. H.
BERNnEIM,
lste Bat.-läkare.
JOHN FIMP MOBERG.
ULI.A 1''. RAMAN,andycurinthiacortiflcato
BKAMAN,
1803.
och detta antal kommet
Af detta antal Bro |5fOOO "riding
1
The Glsbolt department tillverkar "Mo
nitor Iron Working Lathes" (nvarfvar)
som viiga iinda till O tona stycket.
BrcT kunna aUndnfl Ull OSB pH erigeleka,
tyekn, frunskuoch Bvonnkappriken. Vid
verld»oxpoHiwIonen BICOIHvi bufva tv&ut
Btullniiig&r, den ena 1 Agricultural- och
den amlra 1 Muchlncry Hall. Alla vän
ner
liibJnduB
att beuöka OBS dorstiidoB,
fifvoiiBora att gonomso v5ra verkstiidof
lMudlBon, Wla. Skrlf ofUir cirkulur.
PLOW COMPANY,
MOIilNB, XXIXJ.
Tillverkar DE BERÖMDA
.oV.lSB.PIfQV
FILIALKONTOR:
Gang-Plogar,

Skaffaren., March 22, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., March 22, 1893, Image 7 About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., March 22, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895