Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, March 29, 1893, Image 7

Search America's historic newspaper pages from 1777-1963 or use the U.S. Newspaper Directory to find information about American newspapers published between 1690-present. Chronicling America is sponsored jointly by the National Endowment for the Humanities external link and the Library of Congress. Learn more

{
                  title: 'Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, March 29, 1893, Image 7',
                  download_links: [
                  {
                   link: 'https://www.loc.gov/rss/ndnp/ndnp.xml',
                   label: 'application/rss+xml',
                   meta: 'News about Chronicling America - RSS Feed',
                  },
                  
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-29/ed-1/seq-7.jp2',
    label: 'image/jp2',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-29/ed-1/seq-7.pdf',
    label: 'application/pdf',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-29/ed-1/seq-7/ocr.xml',
    label: 'application/xml',
    meta: '',
},
{
    link: '/lccn/sn90059655/1893-03-29/ed-1/seq-7/ocr.txt',
    label: 'text/plain',
    meta: '',
},

                  ]
                }

Skaffaren., March 29, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Image: of 8.

Page

All Pages

Issues

All Issues Text | PDF | JP2 (7.6 MB)

Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;), 29 March 1893. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. <https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1893-03-29/ed-1/seq-7/>

Newspaper Page Text

CARL BLINK.
S K A A E N O N S A E N E N 2 9 A S 1 8 9 3
Sktillo Kl lida nf en
DR. PETERS
PRUSSIAN REMEDY GO.,
ST. PAUL, MINN.
Prussian Heave Powders,
Ett Kiikert medel mot qvlckdrag, hosta
förkylning, Influenza och al 1ft andra dylika
häjtsjukdomar.
Trls per paket 50 cents. Sändt med po
sten 00 cents. Om orders med post, nämn
denna tiduing.
Prussian Spavin Cure,
Dr. Peter Fahrney,
.2125 Banks Ave.,
West Superior, Wis.
Tecknar högaktningsfullt, JOHAN Fnar MOBEHQ,
New York, den 1 Mars 1898. .804 E. 45th St., New York City, N. Y.
STATU OF NEW YORK,
CITY AND COUNTY OF NKW YonK.
John Filip Moberg being duly sworn, deposes and fenys that he is the writer and
signer of the foregoing letter in Swedish, and that the foregoing ia a translation of
the original, and that the statements therein contained arc all true.
Bnbscribed and sworn to before me this flrat day of March, A. D. Eighteen Hundred and Ninety
Three. In witness whereof I have hereunto set my hand and affixed the day and year in this certlflcata
last above written. ELLA P.
[SEAL.] Commieiloner for the Stute of Illinois, in and for the Btate of
New York, resident in euld City of New York.
FBEAL.] KI.LA F. BKAMAN,
JTotary Public City und County of New York.
THE AMERICAN EMIGRANT CO.,
Capt. R. E. JEANSON, Agent,
P. U. Box 1040. 30 Stato Street, NEW YORK.
FULLER & JOHNSON MFG. CO.,
THE COLUMBIA GANG PLOW.
Stockhom den 24
Sept. 1885.
A. H. BERNHEM,
lste Bat.-läkare.
The Owen Electric Belt & Appliance Co.,
201 to 211 STATE ST., CHICAGO, ILL.
Aisrikaeska Emigrant
l'JO aud 1270 Broadway, New York City.
FLYING DUTCHMAN SULKY-PLÖGAR"
Wheel, Walking, Single & Gang-Plogar#
Handplogar, Harfvar, Såningsmaskiner,
Corn-planters, Cultivators etc#
Kansas Mollno Plow Co.,Kansas City, Mo.
Nebraska Moline Plow Co.,Omaha, Neb.
Minnesota Plow Co.,Minneapolis, MINN* \n\n Lapparnes Drottning.
HISTORISK SKILDRING FRÅN
STEN STURE, DEN
ÄLDRES TID.
Al'
(Forts. fr. föresr. nr.)
Hvilken syn! Från backar och
^erg, från de skogklädda fjellens si
dor ooh branter, närmade sig flera
hundrade renar, i lätt och flygande
galopp. Herdars och hundars rop
och skall ljödo från alla håll, öfver
allt var lif pch rörelse. De förstkom
mande efterföljdes af nya skaror.
Fjellens afsatser och träden, mång
dubblade djurens vändningar och rö
relser, i ohejdad fart sprungo de
kring delösslitnaklippblocken stun
dom Försvunnö dé bakom dem och
blefvo nästa minut åter synliga.
Allt efter som de kommo ner på
slättmarken, tvingades de af hun
darnes gläfs att draga sig tillsam
mäns, och i lätta, sväfvande språng,
under obeskrifligt vexlande rörelser,
närmade sig hjorden en ofantligt
stor instängd gård, hvilken de, med
herdars och hundars samfälda bemö
danden, slutligen' förmåddes att be
träda.
Här stodo väntande en mängd
qvinnor med trästäfvor i händerna,
beredda att företaga mjölkningen.
Naima var ibland dem, men ridda
ren ville icke se henne, endast det
lifliga skådespel, som omgaf honom.
Männen kastade snaror kring renens
horn och tvingade den att stå stilla,
medan mjölkningen verkstäldes med
en snabbhet, som gjorde möjligt att
på några affärda timmar omkring
tusende kor.
Men derunder, hvilka skiftande,
lefvande uppträden. Än var det en
bjäbbande hund, som förföljde en
ren in bland hjorden, denne vän
de sig om, stötte till med hornen,
och der låg hunden sprattlande på
ryggen och flydde sedan tjutande,
med svanseu mellan benen. Än var
det en ren som, sparkande och stre
tande, icke ville tillåta mjölkningej^,
andra som pröfvade hornen mot
hvarandra eller skrämda af hundar
nej lyftadé hufvudet och reste de
stora stolta hornen högt i vädret.
Hastigt hördes det åter som en
stormvind susande farit genom sko
gen, det sprakande ljudet förnams
ånyo och åtföljda af herdarne, och
hundar i alla riktningar, störtade en
ny hjord utför fjellet den lemnade
de förföljande och skällande hundar
ne låugt efter sig och rusade in
bland den öfriga hjorden med sådan
fart, att dessa förskräckta flydde
|t alla sidor. Det behöfdes en stund
Innan'- ordning ånyo kunde erhållas,
.Moo af de sist komna voro fyra
ovanligt storar och nästan alldeles
hvita, till åtskilnad från alla de öf
riga, som voro helt kastanjebruna
eller mörkfläckiga. Dessa fyra flögo
Bom stormvinden fram till Naima,
och utan band och bojor läto de sig
mjölkas af henne. Hvar och en af
äem lade sig sedan ned framför hen
ne. Deras väldiga horn utgjorde
flervid likasom en spetsgård kring
äen sköna fången, som gick om
kring, matande dem med något sä
desslag hon höll i handen och som
Sjaggo i en medförd skäppa, sjelf
lemnat fienne.
Det var en hänförande syn, och
alla riddarens föresatser voro glöm
da, han kunde icke taga ögonen ifrån
den sköna flickan.
Då hörde han bredvid sig en .un
dertryckt suck den unge presteri
stod med bortvändt anlete.
Kom, låt oss gal sade ridda
ren.
Gamle Sjoggo väntar eder,
sade den förre, och aflägsnade sig
hastigt.
Riddaren närmade sig lappen.
En präktig hjord, sade han,
hur stor är den?
Vet icke så noga, svarade
denne.
Men så ungefar?
Går måhända till pågra hun
drade.
I menen väl tusén?
Som jag sagt, till hundra eller
hundrafemtio.
Här tjenade icke motsägelse
till något.
Med dem drifven I stor handel,
sade han.
Mor Skajli, icke jag.
Det är således hon, som Teser
omkring i främmande länder och af
yttrar edra varor?
Hon gör det mest i Sverige,
Och svenskär och lappar äro ett folk.
Så, tron I det?
:De voro det en gång forntima,
«r» upprepade den gamle tvenne
Bröder, som höllo troget samman,
men så uppväxte en dag ett häftigt
stormväder, då blef den ene för
skräckt och gömde sig under ett
bräde hans efterkommande blefvo
svenskar och brädet blef till ett bo
ningshus. Den andre, som var fri
modigare, blef stamfar för lapparne,
och de bo, likasom foglarne, under
himmelens tak.
Men förakta derför icke bo
ningshuset, sade riddaren med en
blick åt det håll, der Sjaggos var be
läget.
Det är Skajli, icke Sjaggo, som
låtit bygga det Sjaggo är verkty
get, medlet Skajli är viljan den
mäktiga, starka, för hvilken alla
måste böja sig.
-r- Sjaggo är döpt, men det är icke
Skajli, sade Naima, som så oför
märkt närmat sig, atW*iddaren först
nu blef henne varse. En god vilja
bör man lyda, men den onda undfly
det är Guds bud.
Sjaggorböjde på hufvudet Jag
är gammal och läran 8j* ny, derför
passa vi icke godt tillsammans,
svarade han vemodigt.
-Sjaggo och Naima passa likväl
för hvarandra.
Men det tycker icke Skajli om!
Stackars Skajli, hon håller icke
rätt af någon!
Icke en gång af Naima? frå
gade riddaren.
Icke en gång af Naima, sva
rade hön drömmande.
Mig tyckes dock, att ingen för
tjénte det bättra
Kärleken gifves icke efter för
tjenst!'
Icke det?
Mången oförtjent har den kom
mit till del.
Det är sant!
Och blifvit förnekad mången ..
Som bort ega den! Rätt haf
ven I häri, skön jungfru. Men hur
hafven I vunnit en sådan erfaren
het.
En djup rodnad öfverfor flicll&ns
fina kinder, men det var tårar i hen
nes ögon och smärta i heunes leende
hade den qvinliga instinkten gissat
prestens hemlighet eller delade hon
måhända hans syndiga, otillåtna
kärlek?
Riddaren förskräcktes för sig sjelf.
Svartsjuk således, utan att älska,
utan att veta, om han någonsin
skulle bli älskad.... Forskande,
genomträngande, betraktade han
Naima.
Se, fader, en sådan stor och
präktig lax man bär till dig, sade
hon, visande på en lappqvinna, som
kom kånkandés med en stor, silfver
glänsande, sprattlande fisk. Sjaggo
gick emot henne och Naima följde
honom med lätta dansande steg.
Knut Posse återväude till sitt
tält dagen hade varit tillräckligt
händelserik, han behöfde göra sig
reda för de olika intryck han erfa
rit.
Men likasom i en kretsgång vände
takarna sig kring Naima. Mindes
han på sitt samtal med gamle Sja^
go, syntes denne honom som en dra
ke, den dér vaktar en skatt man
kommit att frånröfva honom.
Och vid besöket hos presten? Var
hon icke der det a och o som utgjor
de icke allenast början och slutet af
deras samtal, utan också hela dess
innehåll?
Var hon icke också med i kapellet?
Buro icke blommorna vitne om hen
ne? Och hela den fina anordningen,
var den icke hennes verk? Ridda
ren påmiude sig, att när han steg
upp från bönpallen, tyckte han att
den heliga jungfrun också bar hen
nes drag.
Och sedan, var det icke något för
trollande, oförklarligt med henne,
der hon stod blaud den stora ren
hjorden. Riddaren hade vändt sig
bort ifrån henne, men han mindes
tydligt att han icke sett något an
nat än henne och det vänliga leen
det, hvarmed hon tilltalade tjenar
ne, den stigande färgen på hennes
kinder och ögats glaus när hennes
egen hjord kom instörtande. Och
när renarne nästan-tillbedjande la
de sig vid hennes fötter, hvilken
trollformel fordrades väl då för att
återgifva henne sin förlorade drott
ningkrona och heunes undersåtar
deras menskliga form!
Han drömde sig vara riddaren
som befriade henne han fick blicka
in i hennes sköna ögon, hora tack
samhetens ord från heunes läppar.
Men lönen, hvilken lön skulle hau
begära om valet stod honom fritt?
Hennes hand? Den kunde han er
hålla.
Naimas kärlek!?
JDen man borde känna sig outsäg
ligt lycklig som kunde erhålla den.
Förtrollning! förtrollning!
utropade han häftigt och sprang
upp. Måste jag då mot min vilja
ständigt tänka på henne?
Och han skyndade ut ofrivilligt
tog han vägen till kapellet, han ville
öfvertyga sig om hur orätt han sett
då han tycRte att Mariabilden hade
tycke af Naima.
Inkommen dit, hvad mötte hans
•blick, om icke henne sjelf, lifslefvan
de, knäfallande på bönpallen!
Han ville fly, men det var som
osynliga^ trådar hållit honom qvar.
Och se, genom en liten remna i ta
ket hade en solstråle hittat vägen,
den spred gloria öfver madonnans
hufvud, föll som en ljusflod öfver
den sköna bedjerskan och belyste
vägen mellan henne och riddaren.
Med sakta steg gick han närmare.
Hon fortsatte sin bön. E11 främ
mandes närvoro tycktes hvarken
störa eller oroa henne.
Ändtligen var. den slutad och hon
steg upp. Hennes ögon voro fulla
af tårar och himlen speglade sig deri.
Hon smålog mot riddaren och gick
honom närmare.
I ären ock döpt och konfirme
rad?
Det är redan gammal plägsed i
S v e i e
Att döpa «m& baro, ja& vet
det!
Sker det icke* också här?
Jo visst, nu mera! Föräldrar
ne nedlägga sitt nyfödda barn inför
den heliga jungfrun, och hon sänder
sina englar att vaka öfver och be
skydda dem,
englar äro?
Veten JtvUk&.gessa
Jag fruktar att
det.
jäg
icke vet
Sådana som få dö innan deäiinu
hyst en jordisk önskan. De hafva
lefvat på jorden en timma, en dag
måhända, men deras själar hafva al
drig lemnat himmelen och deras
uppdrag är att visa sina syskon här
nere vägen dit upp:
1
Och stanna de alltid qvar hos
dem?
Endast tills de bli konfirmera
de derefter måste hvar och en sjelf
svara för sina handlingar. Englar
ne blifva då budbärare för dem, som
önska stå.i gemenskap med den an
dra verlden. Det fins en osynlig
himlastege på den gå englarnes bud,
både upp och ner.^- Ofta måste de
bära så tunga bördor, att det endast
är med yttersta möda de förmå släpa
dem upp med sig. Det är menni
skornas synder, deras bittra ånger.
Endast den store anden deruppekån
afplana dem. Andra bära hela fam
nen full med oförståndiga böner och
önskningar vid första trappsteget
tror man att de skola digna under
bördan, men ju högre upp de kom
ma, ju lättare blir den, och när de
kommit högst upp, hafva de ingen
ting qvar, alltsammans har blifvit
till väder och vind.
Ja, deri hafven I rätt!
Men det fins, också böner och
önskningar, som stiga af egen kraft
de äro det fromma hjertats, försa
kelsens och den glada undergifven
hetens....
Sådana, eder prest bedja.
Det menar jag, sade hon, lin
drigt bleknande.
Och eder egna, Naima?
Ske din vilja, min Gud! Hon
hade knäpt händerna öfver bröstet
och blickade uppåt. I detta ögon
blick var likheten slående mellan
henne och Mariabilden. Med häp
nad blickade riddaren från den ena
till den andra. Hvem har målat
denna bild? sporde han.
Den vördige fadern, svarade
hon helt lugnt.
Har det skett nyligen?
För några månader sedan blef
den färdig. Det har varit hans nät
ters arbete. Då allt var tyst och
stilla omkring honom, steg den he
liga jungfrun ner och lät honom
teckna sina drag. Synes hon eder
icke tillbed jarisvärd, den gudomliga?
Jo, i sanning tillbedjansvärd!
Riddaren spejade i jungfruns an
lete om icke en blick, ett hastigt
minspel skulle förråda att hon känt
igen sig sjelf, men intet sådant var
att skönja, endast barnslig beun
dran vid åskådandet af det' ijufcta
anletet, i hvilket hon endastskådade
Guds moders bild.
Om hon en dag skulle upptäcka
att det var hon sjelf som i nattens
tysta timmar framstått så lefvande
för den unge målaren, att han drag
för drag kunnat återgifva hennes
bild, hur skulle denna upptäckt in
verka på henne? Eller ville, han på
detta sätt låta henne veta hvilkens
bild det var som uppfylde hela hans
själ!?
Kom,.riddare, sade hon
måltiden väntar-eder!
Vägen förde dem förbi prestens
kåta han stod, i dörröppningen.
Naima skyndade emot honom.
Riddaren erfor dervid en känsla
som om halsen snörpts ihop och han
förde handen öfver ansigtet för att
dölja sin rörelse.
Kom, vördige fader, 'och dela
aftonmåltiden med vår gäst, sade
hon med ljuft, oemotståndligt be
hag.
Endera presten var van dervid
eller så väl förstod att beherska sig,
svarade han helt lugnt:
Gerna, såvida riddaren önskar
det.
Naima vände det rosiga anletet
frågande till honom. Sen I det
icke gerna? sporde hon.
Det är jungfrun som bjuder,
icke jag, Svaradie han så vänligt
han förmådde.
Alla tre återvände nu till bonings
huset. Under vägen berättade
Naima för presten om de sjuka hon
besökt och de läkemedel hon brukat
Han gillade mycket, ogillade an
nat. Förhållandet dem emellan var
lärarens och lärjungens, men hos
den senare förnams detta obegrän
sade förtroende, som lyder utan in
vändning.
Riddaren ryste dervid, det var
tydligt att^Naima var helt och hållet
i denne mans våld så snart han ville
begagna sin makt och sitt inflytande
öfver henne. Herr Knut började
tro att hans mission var att rädda
henne ifrån honom.
Under tiden hade presten lofvat
Naima att laga några läkemedel för
hennes sjuka till påföljande morgon
och desslikes att besöka
Nåtskilliga
som önskade tala med honom.
Detta torde upptaga större de
len-af dagen, sade riddaren så
skämtsamt han förmådde.
Hela dagen, svarade Naima.
I skullen se de sjukas glädje vid
åsynen af den vördige fadern.
Och den hulda hjelparinnan,
tillade presten.
Tack vare eder har jag blifvit
rätt örtkunnig, sade bon leende,
och många äro nu de, som före
draga mina läkemadel framför Gam
mel-mors trolldom och signerier.
Jag hoppas den dag skall kom
ma, då alla skola göra det, svara*
de presten allvarligt.
I kammaren var dukadt endast för
tvenne. Sjaggo hade redan gått till
hvila och Skajli syntes icke till. För-
Hk
gäfves sökte riddaren förmå Naima
att deltaga i måltiden, hon nekade
dertill, men passade sjelf upp dem.
Utan att deltaga i samtalet besvara
de hon enkelt och naturligt alla de
frågor, som gjordes henne. Ridda
ren tänkte vid sig, Sitt hon skulle
pryda hvilken platsthon än intog.
Sedan bordet blifvit afajjdt va?
det hon som bjöd godnatt, ödmjiikt
kysste hon en flik af prestens rock
och begärde hans välsignelse.
Han gaf henne den i få ord, men
det var ett uttryck, en själ i stäm
man, som helt säkert trängde till.
djupet af hennes hjerta, och det lät
ta vidrörande hennes hand föruunä
de honom var i hans ögon ett tecken
på den likgiltighet, hvarmed hon såg
honoman.
u
Vid mycket dåljgtlynne återvän
de han till sitt tält, som till hans
förvåning blifvit aordnadt i nytt
skick der fans sofbänk med kuddar,
der fans stolar och'bord. Men icke
en blomma, iclqe gn nyutslagen
björklöfsqvist alltsariimans var så
ledes Skajlis verk. Naima hade icke
haft sin hand med deri.
Och hon visste liktal, att det be
rodde på honom att göra henne till
sin tjenarinna, ty under do förhål
landen Naima lefde borde hon icke
hafva större anspråk eller andra be
grepp om äktenskapet. Och likväl
försummade hon att göra allt så be
hagligt som möjligt "för sin blifvan
de herre. Var houN redan så säker
på sin makt, eller fans det eu annan,
^om utöfvade en långt starkare på
henne? Visste hon om prestens
brottsliga kärlek? Hvilken qvinna
förblir väl i okunnighet om att hon
är älskad?
Sådana tankar utöfvade icke nå
gon söfvande verkan, men dels spe
lade de ännu endast pä ytan, dels
gjorde ungdom och trötthet snart
sin rätt gällande och riddaren vak
nade icke förr än han väcktes af
samma besynnerligt ljud, som före
gående dag, då renarne kommo för
att mjölkas.
Det var således långt lidet på da
gen. Hade Naima redan sett in ge
nom tältöppningen, eller skulle hon
komma? Var hon närvarande vid
mjölkningen eller hade hon redan
gått med presteu?
Nästan ursinnig öfver att tankar
na ännu togo samma riktning, ville
riddaren försöka attpsomna in igen,
men nu var det omöjligt.
Upp, upp måste han för att återse
henne sedan han i hast klädt sig
skyndade han tillärcngärden och kom
just som de hvita renkorna dansade
in dit. dag vauUlet en lappqvirfna
af nästan äfskräefraildp fulhet som
mjölkade dem.
Hvarken Sja&go éfiqr Skajli sy#
tes till. Han mera sprang än gick
till prestens kåta
T...
den var tom!
.... till kapellet! ölverallt derinne
friska löf och nya blommor, här hade
hon således varit. rMariabilden
hängde en liten kipns'jaf blå solögon.
Mariabilden! det var jp Naima drag
för drag, för hennje kujade och vlllr
han icke knälalla,
det
^ore vanvörd
nad, och så gjorde li det*Vid altar
ringen, derifr^n gudsögat tycktes
blicka ned på honom.
Han bad att blifva löst ur förtroll
ningen han hvarkon kunde eller
ville hemföra en lappflicka som sin
brud, ej heller ville lian fara fram
med svek, så som hennes fader för
modligen gjort. Alt uträtta det
uppdrag riksföreståndaren gifvit.
låg honom också uppå, det vore
omanlig feghet att msa. Han borde,
han måste stanna qvar eländigt,för
aktligt syntes det houoÄi att icke
kunna motstå frestelsen af ett fagert
anlete.
Med förändrad åskådning Uppstod
han från bönen, ett boslut hade han
fattat, som med ens skulle afskära
tanken på en förbindels® mellan ho
nom och Naima, och den beslöt han
att genast sätta i vorket. Hastigt
lemnade han kapellet utan att kasta
en blick på Mariabilden.
Skajli stod i porten och väntade
honom med frukoslon. Han bad
henne sitta ner och deltga deri, men
det ville hon icke.
Men ett samtal måste jag hafva
med odor,— sade han, —och det re
dan i dag.
Hon tycktes hafva väntat det.
Äten först, sade hon.
Men derefter tog hon utan tvekan
och utan invändning plats på bän
ken, lik en domh^fva^ae, som vill
afhöra parterna, för att derefter af
kunna utslag. ,. u
I veten, Skajl5vjfött* hvad ända
mål jag kommit hit?
För att utkräfva skatt!
Så väl som S]af|fo sägen mig,
att intet kan göras denvid före sen
hösten!
Stammen är skild vida omkring.
Kunden I ock göra' foglarne till edra
budbärare, skulle iöe d^ck ej kunna
böja folkets sinnen efter edra önsk
ningar.
Jag kan sjelf begifva mig till
dem.
Kunnen I ock tala deras språk
eller fe förstå edert? Sjaggos tun
ga allena förmår att öppna vägen till
de gömslen, der de förvara sina pen,
ningar. ws?
I råden mig således att dröja?
Det gör jag!
I tron det skall lyckas Sjaggo?
Allt lyckas för honom»
Om I så viljen, Skajli!
Sjaggo är mäktig!
Det sägen, att Skajli ftr än mäk
tigare!
Måhända! svarade hon med
ett stolt leende.
Nåväl, på edert ord skall jag
dröja men kunnen I skaffa mig bref
och bud till mina fränder och till
min väna brud?
Om båtar skulle komma ned
ifrån, men det är knapt troligt,
svarade hon.
Mina fränder trösta sig nog
men min hjertans kär bidar med oro
och längtan.
Så^Är det alltid i begynnelsen
men länge dröjer det icke, förr än
tröst kommer både henne och eder
till del.
Tron I då icke på trofast kär
lek?
Nej! svarade Skajli tort och
steg upp. Der går Erik, viljen I
gä på jagt, kan hau blifva eder följe
sven?
Riddaren var hugad derför, och
gossen tillkallades. Han skyndade
att hem ta pilar och båge för ridda
ren, för egen del medförde han ett
-giller te ed åtföljande kastkäpp.
(Forts.)
MT. Peter Balliot i Alexander,
Kana., skrifver: "Min 'hustru led så
svårt af reumatisk värk, att hon omöj
ligen kunde sofva, men efter hon appli
eerat tre otjislag af St. Jacobs Oil blef
hon åter frisk."
0 t-
REUMATISM,
Kross-sår,
Tandvärk,
Bränn-sår,
NEURALGIA,
Ledvridning,
Ledvrickningf,
Frostknölar,
Höftvårk.
Y V K
___N
YRADE
—V ,• !•».••
Mixliclnon är Riimmniiefttt nf 03 olik»
boptAudaitolnr, vås«»nt.lij{on frfln vttxtrl
lent, oc.li den har vurlt. kiind ocli brukml
i Afvor hunflrit iir. Den nnvitndoB med
ut or i do flentu af do i t, (W
I i il® lif vet MicUoiinniindo itjiikdoniRfnli,
H.imt ("jukdoiiiiir nom hufvu sin hilrled-
II
i i 1 dftllgt. blod, Hfteom
Förstoppning, Hufvudvärk, Lofverlldan
dc, Gallfeber, Gulsot, Reumatism, Gikt,
Vattensot, Dyspepsi, DA lig matismUltnlng,
Förkylning, Rosen, Finnar, Frossa och
Feber, Körtolsjtika, Sk o
rf, Skabb, Mask,
Ringormar, Bijldor, Utslag, KrUftartr.do
utväxter, VHrk och SIW, Smärtor I benr,y
•temet, Afmagrlng, Fruntlmmsrssjukdo
mar, Kraftlöshet, Bronchitis, Njurlldando,
Mmlingen, Ryggsmärtor, SvindelAkom
mor, o. s. v.
Detta
bör
Bängen.
MÅRK
'i"
tHEÉ
mot alla sjukdomar 1
Bröstet, Lungorna och
Halsen,
Säljes endast i originalpaketer.
Pris Cents.
Pris Cents.
Pris B£B W Cents.
ar ett af nutidens 4äst9 Jttkcmedel. 0a(
drifver sjukdomsfröns ut ur kroppen, med*
(Or god aptit och styrkande sömn och sät
i i' nllaorganor i fullkomligt arbetsdugllgt
skick.
PIW
nnnnn nf
ofVAiinilmdn sjukdomar lWir !NI ptolvii
B&SIHBB40. men po ilndtliyon till, att
Ni fftrd(M) vorkli^fi Ii II Itl KO och ickn
"nftjjot mun )ir liknad lirii." clhir ackuriit
dfttmunmH," in»n var
B.IKIT PFT,
Jiprit »k«iii,
närhet,
112 8. Hoyne Avenue, Chicago, IU
Tillverkare af de berömda
Hästmedicinerna
Ett sfikert medel mot bensir, rlngkoln
benbr&tt och alla dylika äkommor hos
nf
orn*
ntt Ni
får »r. IVtPis 1U1MKO. Donn»
Hiiljr.H icluf ifi
Hr)n
200,OOO
qvadratfot,
orn 0i Bkullo utritc
kas nt till en enda
ver&etad, 100 ft bred,
skulle göra donna
2,000 fot län eller
öfver en tredje»
dole mil.
iitnu blott
i
lokala »K uter. O in dot Icke skalle lg
linyou Bftduu I odei
HA
tlllakrlf
liii
star och fiikrcatur, äfvensd mot vricknii
gar. sårnader etc. hos folk och kreatur.
Pris Sffcer flaska.
Säljes af alla Apotekare oc
Diversehandlande.
C. B. JOHNSON,
Byggnadsentreprenör,
Utför husbyggen och alla till yrket hö
rande arbeten. Fullkomlig tillfiedastäl
ae garanteras.
Mat som Mr intressera enlivar.
öfverbevisa
hvar
enda
tviflande
menniska
att
Dr.
Owens
bälten
gröra
mera
verkan
än
alla
mediciner
tillsammans JOHAN FILIP MOBERG*.
För att möjligen f& vara mina landsmän till nfigon tjenst, sä kan jag med stor
glädje omtala hvad Owens elektriska bälte har gjort för mig: 1882 gick jag in vid
Kongl. Pontoniur»Bataljoncn, efter tvä, 5rs tjenstgöring blef jag så angripen af reu
matism att jag måste intagas pä Garnisonssjukhuset, jag ISg der i 10 månader, men
doktorernas bemödanden att göra mig frisk voro fåfänga. När de sågo att det inte
fans någon hjelp så gåfvo de mig afsked, och i såväl mitt afskedsbetyg som mitt
doktorsbetyg står det att sjukdomen var kronisk ledgångsreumatism. Läkarens un
der embetsed afgifna intyg är att läsa strax före mitt bref här. Således såg det ut
som om Jag aldrig skulle blifva (risk. Min sjukdom hade fästat sig i höfterna och
fötterna, men svårast i min högra fotled den var alltid 6vullen och gjorde att jag blef
litet halt, hvilket jag allt Bedan har varit. Jag måste flera gånger om året intaga
På våren 1891 kom jag hit till landet, på hösten samma år angreps jag sä
svårt att jag tänkte jag skulle dö. Jag BÖkte flera läkare i New York, äfven så kal
lade specialister i reumatism, men jag kände ingen bättring, jag biel snarare sämre.
Sfisom ett sista medel köpte jag ett doktor Owens No. 4 Bälte på hans filial i New
York. När jag fick bältet så hade jag inte sofvit pil 4 dagar, men första natten jag
hade det på mig sof jag ganska godt, efter 5 dygn s& var min värk alldeles borta,
efter 14 dagar kunde jag gå till arbete jag såg med förundran att svullnaden i min
fot började att minska eig och då jag begagnadt bältet i 6 månader så var min fo6
bra. Svullnaden var totalt borta och äfven haltheten var försvunnen, nu är jag lika
frisk i mina fötter som jag var innan jag gick in vid Pontoniär-Bataljonen. Jag ar
så tacksam och glad för hvad Owens bälte har gjort för mig att jag inte kan med ord
uttrycka mig, ty jag har varit krympling i 8 år. Derför råder jag hvar och en af
mina landsmän som lider af reumatism att Bkaffa sig ett af Dr. Owens bälten, det är
det enda medel, som finnes fSr att någonsin återvinna helsan. Att söka doktorer och
taga mediciner tjenar till ingen nytta, ty de år jag sökte doktorer så var jag så för
derfvad af den massa mediciner jag tog att jag var mager Bom ett skelett. Jag har
nu varit fullkomligt frisk i öfver 1 år och jag är nu öfvertygad om att Owens elektri
ska bälte har fullkomligt botat mig.
Madlfifoxi., v/v lm.
Tillverkare af
FARMREDSKAPER,
Båsoin Slåttermaskiner, Räfsor,Plogar, Harfvar, Vältar,Corn-plantare
Corn-kultivatorer och Tobaksplantare, alla af olika slag och storlek
Omkring 40,000 olika maskiner och redsknp tillverkades nnder ftr 1802 och detta antal kommet
att förHkan till mellun 0O.OOO och 60,OOO nnder 1698. Af detta antal Uro 15,000 "riding
aud walking"-piogar, hvl ka garanteras vara de biteta 1 verlden. Corn-planture tro vi
btt
vi tillverka mera Un niigot uunut bolag.
Att tillverka »Ila den
eamaBklnor, hafva vi
verketiidor mod en
golfytu
Från Peterson, Lander & Co., Hector, Mich,, okrlfves:
"Vi hafva sSlt tjugn af Bdra nya "Colnmbia Gang Plows" och sex af Edra nya "Tonng Amerltt
Snlky Plows" der.na höst och sedan vi gifvit dem en opartisk och grundlig täflingspröfning med fleri
andra beryktade p'ogtr knnna vi säga att vi aldrig haft on med hjal försedd plog, som gifver sAd&i
allmän tillfredsställelse, som Eder plog. VSra kunder öro alla tillfrodsstÄida med den och om vi fl
god skörd blir nästa Sr, skola vi sälja minst sextio af dessa plogar.
Att Pontoniäretk
vid Pöntoniär-Ba
taljonensSdje kom*
pani, No. 43 Mo
berg, i anledning
kronisk ledgångs"
reumatism (Rheu
inatismus articula
ris clironicus), är
tillsvidare för krigs
tjenst oduglig, var
der härmed ej alle
nast på aflagd em
betsed intygadt,
utan ock med den
na min edliga för
pligtelse.såsant mig
Gud hjelpe till lif
och själ.bekräftadt.
JOHN FII.TP Monr.no.
RKAXAN,
Offices
Den förträffliga boken "Amerika," på 176 sidor, erhålles nu fritt och
för intet tillika med vår stora nya katalog på,96 sidor^af hvar och en som
sänder sin address och 10 cents i frimärken till
A A N A K A
FÖR ÅR 1893
har nu utkommit. Af denna boks rikhaltiga och liisviirda inncliftll mft liilr endast nflm
nas: Förenta Staternas Konstitution, fifversatt till svenskan Krldsröster, af K. TeKiiér
Columbus om emigrationen irftn Sverige nftgot om Australien, ni. 111. Almanackan
skickas portoliitt till livar och en, som sänder oss lyra cents
1
frimärken. Adressera:
The Glpbolt department tillverkar "Mo
nitor Iron Working Lathes" (evarfvar)
florn vlijja ända till O (oas stycket.
Bref kunna aitndan till o»s pil engelska,
tyska, frunskaoch »vongkaspr&kcn. Vid
verldaoxposislonen skola vi hafva tvä at
Ställningar, den ena i Agricultural- och
don andra i Macblucry Ilall. Alla vän
ner inbjudas att bcoiika
OSA dir«tttdes,
fifvensom att genomse vira verkstttdei
1 Madison, Wis. Skrit efter cirkulär.
HOLINE PLOW COMPANY,
MOIJZND, XXjXJ.
Tillmur DE BERteM
Drills,
—,— FILIALKONTOR:

Skaffaren., March 29, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., March 29, 1893, Image 7 About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Connect with the Library

Find Us On

Subscribe & Comment

Download & Play

Questions

Skaffaren., March 29, 1893, Image 7
About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895