OCR Interpretation


Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895, June 07, 1893, Image 4

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059655/1893-06-07/ed-1/seq-4/

What is OCR?


Thumbnail for

Skaffaren Publishing Co.
1.00.
.50.
2.00.
1.23.
S K A A E N
187 E. 7th St., St. Paul, Minn.
Entered at the Post Office at St. Paul,
Jlfinn., as second class matter.
(Fritt öfvers. ur Reform a
ti. Q. A.)

Å Å E E
WTGUFVES
ttVARjSONSDAG,
BT. PAUL, MINTS.
'.—A*—
PRENUWEnAMOKSVIIiKOR:
Ett år i förskott SIJSO,
i JBfct ftr p&kredit .» 2.00.
Bex m&nader.
Q?rc mftnacfor
Ett&r tillSvoriijo
Sex månader till
I dossa priser ur postarvodet inberäknadt.
Till prenumerantsamlare. som insitnda be
talning för Skaffahen, lemnas liberal ra
batt.
Prenumerationsmedlen böra helst sSndas
regristreradt bref.Post- eller Express Money
Orders under adress:
En nyhet berättas från Washing
ton, som lander Clevelands admini
stration till stor heder. Det heter
nemligen, att ingen krögare kan
blifva utnärad till något embete.
Bland 'aSpiräriterna till en vigtig
post i Philadelphia var en krögare,
som blifvit varebtrekoramenderadaf
kongressnaannen McAleer. McAleer
vänd^sig personligen till sekretera
ren i"" skattkammaren, mr. Curtis,
som förklarade att det blifvit en be
stämd regel i finansdepartementet,
att icke utnämnVnågon krögare till
något söm helst embete. Att krö
garne i landet icke känna sig smick
rade af denna bestämmelse, är ju
ganska uaty.rligt.
Dr: Wheeler, chef för den medicin
ska åfdelningen vid invandringsby
rån på Ellis Island, väutas i dessa
dagar till New York. .Dr. Wheeler
har varit i Europa för att anställa
läkare i alla de hamnar, som under
den nya la^én.komma in under in
spektions-systemet. De hamnar,
som härvid komma i betraktande,
äro endast sådana, öfver hvillca huf
vudströmmen af den europeiska huf
vudströmmeft går. I de andra mera
underordnade hamnarne komma de
amerikanska konsulerna att draga
försorg om inspektionen genom att
anställa någon af platsens läkare.
Förenta Staterna ha gjort mycket
för att ordna de sanitära förhållan
dena för invandringen, och Vät vora
om resultaten blefve derefter.
Hvad Atlantiska hafvet slukar
upp på år och dag i lif och engen
dom är oerhörd t. Man kau få en fö
reställning derom, då man tager del
af hydrografiska byråns i Washing
ton rapport öfver dö skeppsvrak,
som drifva hit och dit i det stora
verldshafvot. Antalet uppgår till
bortåt 1,000 förolyckade fartyg. Hu
rii farliga dessa skeppsvrak äro för
do med stai k fart gående atlanter
ångarne är nogsamt bekant. Byrån
Upplysei*,'»tt från. 1887 till 1801 haf
va 38 sammanstötningar med vrak
egt rum, hvarvid sex ångare gått
förlorade. Bästa sättet att göra At
lanterhafvet fritt från dossa drif
vande "skeppslik", torde vara att
medelst torpedos spränga dem i sön
der, och dymedelst befortl ra spillror
na.till hafsboUnen*
Guvernör Nelsons tal på jubelfe
sten i Minneapolis har rönt allmänt
"érkännande af pressen. Så yttrar
sig den stora norska tidningen Skatt
dinaven i Chicago på följande sätt
"Det är första gången i Minnesotas
historia, at^t en lutheran sitter på
guvernörsstolen, och att statens öf-
Verhufvucl kunnat af hjertat vara
med om att fira en luthersk jubel
fest. Guvernör Nelsons tal visade,
•att han är öfverraskande väl hemma
i Sveriges historia och att han har
ett lefvande intresse för brytningens
tid, då den unga, friska lutherdo
men segrade öfver den gamla,ruttna
katolicismen och inblåste nytt lif i
det svenska folket och dess nordiska
frän der." Måtte Minnesota länge
förunnas att låta en sådan man som
Knute Nelson utöfva högsta exeku
tiva myndigheten i staten.
Finansministern Carlisle har för
klarat, att Geary-lagen mot kineser
na skall genomföras så långt de för
detta ändamål anslagne medlen räc
ka. Han säger sig icke vara sjelf i
favör af lagen, men administratio
nen här att genomföra de lagar kon
gressen stiftat, som får derför bära
ansvaret. Då det städse varit svårt
att bevisa, hvilka kineser hafva lag
lig rätt att uppehålla sig här i lan
flet, bestämdes i Geary-lagen. att
^alla kineser- skulle registreras, och
lör att g-ifva denna bestämmelse ve
derbörlig vigt antogs det, att alla
kineser, sonot.icke hörsammade regi
Ittreringsbudet skulle arresteras och
sändas till Kina. "Man väntade icke,
att de kineser, som hade laglig rätt
att här förbliva skullo tieka att låta
registrera s$gr men så har emelleKid
skett, och detta gör saken ganska
kinkig. Härför bära de s. k, sex ki
nesiska-kompanierna ansvaret, ty
dessa hafva inbillat kineserna, att
Förenta Staternas Högsta domstol
skulle komma att förklara lagen va
ra i strid med konstitutionen.' Om
kongressen., kunnat- förutse,, att
största delen af kineserna skulle ne
ka att låta registrera sig, hade para
grafen i lagen om deras hemsändan
de antagligen icke blifvit antagen.
Det finnes i landet öfver 100,000 ki
neser, som äro hemfallna till utvis
ning. Att .hemsända denna skara
skulle kosta millioner, och härtill
har Onkel Sam icke råd. Af de me
del, som kongressen anslog för det
ta ändamål, återstå endast $15,000,
och det är icke mycket att komma
med, Regeringen är försatt i en
ganska obehaglig dilemma, och skall
det blifva intressant att se slutet.
Får man tro hvad som berättas
från Rom, lär påfven umgås med
stora planer.. Det säges nemligen
att Leo XIII ämnar på ett verksamt
sätt vilja ingripa uti^, ja, helt och
hållet omgestalta den politiska si
tuationen i Europa genom att söka
åstadkomma en allmän afväpning.
Påfven nämner ingenting om Ame
rika, af skäl, som han vet bäst sjelf.
Antagligen anser han .sig,sitta så
pass fast i sadela och i Amerika haf
va ett så stort inflytande, att han
ingenting har att frukta. Hvad be
träffar Europa, så påstås det, att
påfven förbereder en encyklika till
de europeiska regeringarne, i hvil
ken han söker visa, att de tryckande
militärbördor, till hvilka de döma
sig, måste medföra en rad af ound
vikliga katastrofer. Påfven fäster
statschefernas uppmärksamhet på
behofvet af en allmän fredspolitik,
som skulle lindra de arbetande klas
sernas elände. Han fordrar derför
med bestämdhet, att afväpningsfrå
gan skali underkastas en inträngan
de pröfning. Vidare heter det, att han
under ett samtal med tyske kejsaren
lifligt bemödat sig att vinna honom
för sin plan. Italiens,Österrike-Un
gerns, Belgiens och Spaniens rege
ringar skola redan ha gifvit sitt bi
fall.
4
Ryssland skall ha svarat med
vissa förbehåll för en förberedande
fråga. I händelse Ryssland sam
tyckte, skulle det få i uppdrag att
utöfva påtryckning på Frankrike för
att vinna äfven denna magt for af
väpningsplanen. Nog är tanken bå
de god och vacker, men utgången
från påfven, torde den hafva föga ut
sigt att förverkligas. Det passar
nog i stycke med katolikernas pla
ner att se påfvemagten ensam vara
beväpnad, medan andra magter voro
värnlösa, men påfven har nog denna
ffång gjort upp räkningen utan vär
den.
Affärsverksamheten i landet går
siu jemna gång, om än den något
hämmas af den knapphet, som råder
i penningmarknaden. Grödan är i
allmänhet i ganska godt skick hvil
ket äfven visar sig deri, att span
rnålspriserna hafva svårt att stiga.
Utförseln af hvete var ganska be
tydlig förra veckan, uppgåendo till
3,10G,000 bushels, hvilket är dubbelt
så mycket som utförseln var under
motsvarande tid 1899. Denna till
växt i exporten är mycket uppmun
trande, synnerligast som den så
godt behöfves för att betäcka den
stora införseln, som annars måste
betalas i guld. Att döma af berät
telser från utlandet, synes denna
förökade spanmålsutförsei icke vara
tillfällig, utan tros det, att hela det
amerikanska öfverskofctet kommer
att behöfvas i England, Frankrike,
Tyskland och Italien. Guldutför
seln förra veckan uppgick till $4,000,
000, och hoppas man på en stagna
tion, då de största krafven nu anta
gas vara tillfredsstälda. Kapitali
sterna i Europa äro fortfarande räd
da för att inköpa amerikanska vär
depapper af fruktan för möjligheten
att till slut endast fä silfver för dera.
Följden blir, att landets handels
balans måste betäckas med guld,
penningmarknaden blir knapp, ban
kerna måste hålla stora reserver och
de, som pocka på silfrets användan
de uppnå just det motsatta af hvad
de önskat. Bankerna i New York
hålla för närvarande i sina kassa
hvalf 'öfver $25,000,000 mera än den
lagstämda reservfonden. De äro på
grund af ställningen härtill nödsa
kade, men skulle hellre se att dessa
penningar voro uti i cirkulationen,
%y det lönar sig bättre. Det fram
träder allt mer och tner klart, att
upphäfvandet af Sherman-lagen är
en nödvändighet för att kunna i
Europa åter upprätta förtroendet
till Förenta Staternas finansvä
sende.
Ett nytt evangelium^
För några veckor sedan méadfelade
vi i SK
A FY AREN en märklig nyhet,
som varit föremål för en omfattande
diskutering iden teologiskaverlden.
Nyheten rörde sig om ingenting
mindre än upptäckten af ett femte
evangelium, som tillskrefs aposteln
Petrus. y:
.'.V
Från en auktoritet itfotä den frab
ska protestantiska teologien, pro
fessorn i luthersk dogmatik, Mene
goz, föreligga nu detaljerade upplys
ningar om den märkliga nyheten.
.En fransk arkeologisk mission, un
der ledning af doktor Bopriau, hade
ntsänats för att göra utgräfningar i
Egypten, och var det denna, som
hade funnit hvad man kallar det nya
evangeliet i en munkgraf tillsam
mans med andra manuskript.
Fyndet inskränker sig till fem
blad, kopierade efter ett gammalt
grekiskt manuskript och innehållan
de skildringen af Kristi lidande, död
och uppståndelse, inalles omkring
lika mycket som två kapitel af de
förut kända evangelierna. På sista
sidan fiunes aposteln Petri namn
som föi-fattare till skriften. "Meu
jag, Simon Petrus", heter det, "och
min broder Andreas togo våra nät
och gingo till hafvet". Menegoz och
de flesta af hans lärda kolleger äro
dock enige om att ej tiMskrifva den
helige Petrus sjelf redigeringen af
detta evangelium. Man-antar, att
det författats före år 200. En bi
skop vid namn Serapion, som lefde
på denua tid, auktoriserade först
och frånrådde sedermera de troende
läsningen. Man finner till och med
redan spär af det i martyren justini
skrifter, som lefde i medlet af andra
århundradet. Man kan alltså, me
nar Menegoz, med säkerhet sätta
författareskapet till början af det
andra århundradet om ej till slutet
-af det första.
Huruvida författaren har känt
den ene eller den andre af evangeli
sterna eller måhända dem alla fyra,
är en punkt, hvari de lärde ännu ej
kommit till enighet. Menegoz för
sin del anser det dock för troligast,
att han ej känt någon af dem, efter
som han skiljer sig från dem alla
fyra. Enligt Petri evangelium är
det ej Pilatus, utan konung Hero
des, som dömer Jesus och utelemriaT
honom till judarne. Josef af Ari
mathia är samtidigt Jesu och Pilati
vän! Han beder Pilatus utverka
tillåtelse för honom att strax efter
Jesu korsfästelse nedtaga frälsarens
lik och begrafva det, och Pilatus
frambär vidare denna begäran till
Herodes, som gifver sin tillåtelse
till hvad Josef ber om. Dä Jesus
korsfästes, är det endast händernä,
som spikas fast vid korset. Han ti
ger liksom om han ej kände någon
smärta. En af de tillsammans med
Kristus korsfäste ogerningsmännen
gör judarne förebråelser, och dessa
vredgas på honom och besluta att
icke slå sönder hans ben för att ej
påskynda döden utan i stället för
länga hans straff. Då Kristus tages
ned från korset, darrar hela jorden.
Man förseglar grafven med sju inse
gel, och de romerska soldaterna hål
la vakt utauför den tillsammans med
menighetens äldste. Kristi åter
uppståndelse skildras med fantasti
ska detaljer, som de föregående
evangelierna ej alls känna till. Sol
daterna och menighetens äldste äro
vittnen till återuppståndelsen.Dessa
senare inse då sitt brott och, fruk
tände för att blifva stenade af judar
na, gå de till Pilatus för att bedja
honom förbjuda soldaterna att röja
uppståndelsen. Jesus visar sig ej
för lärjungarna i Jerusalem. Den
helige Petrus återvänder till Galilé
en med sin broder Andreas ooh med
Levi. *.
Här slutar fragmentet, de följande
sidorna, antar Menegoz, hafva san
nolikt innehållit skildringen af Jesu
uppenbarelse för lärjungarna i Gali
léen. Det, som föreligger, är som
sagdt så föga öfverensstämmande
med de andra evangelierna, att för
fattaren svårligen kan ha haft dem
för ögonen. Största slägtskapen
eger det nyfunna med Marci evan
gelium. Och då man vet, att Mar
cus nedskrifvit sina redogörelser ef
ter Petri tal, är Menegoz ej obenä
gen för att tro, det fragmentet här
rör från samma källa och att man af
samma anledning har kunnat till
skrifva den helige Petrus det. Det
har blott ej genast nedskrifvits som
Marci evangelium, utan först senare,
då den muntliga traditionen redan
väsentligt hade förändrat apostlar
nes skildringar. Dess historiska be
tydelse får härigenom en viss be
gränsning, om den än naturligtvis
fortfar att vara myckel stor. £*.4.!••'
6 K A A E N ONSDAGEN
~r "v1\
Fårafveln i Nordvestern. v
Farm ar ne i ^Nordvestern hafva i
allmänhet nn kommit så långt, att
de upphört med ätt .uteslutande od
la hvete qeh slagit sig på andra gre
nar af landthushållningen, dérikréa
tursafveln och mejerihandteringén
utgöra hufvod||i|nkterna. I Minne
sota synes farixiairne isynnerhet haf
va lagt an på att uppföda goda hä
star, nötkreaturoch svin, medan i
Montana och de båda Dakota-sta
terna det största intresset egnats
fårafveln. v
I Montana här fårafveln gått fram
åt med stora steg, så att fårens an
tal är tio gånger större nu än fallet
var för tio år-Éedah. År 1892 räkna
de Montana 2f800-j000 får, och repre
senterar denna iiidustri i staten ett
kapital af $20,000,000, gifvande en
årlig afkastning cirka $2,500,000
allena för ullj»-,
N. Dakota ^ar jh'yligen börjat läg
ga an på fårafveln,. men ändå finnes i
staten flora får än de andra husdju
ren tillsammans./ Fackmän påstå,
att fårafveln Dakota gifver större
afkastning än( hveteodlingen lemnar
och att fårafveln kommer att inom
många år blifva denna stats förnäm
sta industri»^ Under loppet af några
år har fårens antal i N. Dakota stän
digt ökats, så att de nu uppgå till
600,000, representerande ett kapital
af $5,000,000. Underhållet för hvar
je får beräknas till $1 och ullen till
circa 8 pund. Följaktligen betalar
ullen mera un omkostnaderna, hva
dan värdet af den årliga föröknin
blifver tillbaka såsom ren inkomst.
God tillgång på passande land, lågt
pris på hö och dertill ett sundt kli
mat, göra Dakota-staterna till en
region specielt lämplig för fårafveln.
Den nya industrien har gifvit en
välkommen lösning af single crop
problemet.
v
I Minnesota^har fårindustrien än
nu icke hunnit den framstående
plats som flera andra grenar af krea
tursafveln. I verkligheten har sta
ten flera hundar än får. I den offi
ciela rapporten för 1891 är staten
noterad för 400,000 får med en ull
produktion af 7 pund per får. Huf
vudändamålet för fårafveln i Minne
sota är köttét.' Regeringens speci
alrapport för 1893 har följande att
säga om Minnesota: Att uppföda får
betalar sig nu bättre för farmarne
&n något éilSf af kreatur i
pr
a i i ed is t'r i Éfferi rrri äsfar a ém
e
ganska stora få^besiittningar, af
hvilka de hafvä en god afkastning. I
klimatiskt afseende står Minnesota
icke tillbaka för någon annan stat,
hvarför fårafveln bör hafva en god
framtid för sig i Minnesota.
Dessa hjertlösa annonserade
qvacksalfvare.
En och annan af tidningens läsare
torde påstå vi sagt mer än vi kunna
försvara, när vi hafva betecknat så
som skamlöst bedrägeri det "ge
schäft", som bedrifves af ungefär al
la a. k. "doktorer", som annonsera
sig i tidningårue såsom stora specia
lister i alla slags privata sjukdomar.
Men vi veta, att vi icke hafva sagt
för mycket, och antaga vi göra en
del af vårt folk en tjenst genom att
lemna dem litet upplysning om den
na sak.
Kunde vi förmå andra tidningar
att upptaga nämda fråga till be
handling såsom den förtjenar, så
skulle vi hafva den tillfredsställelsen
att vi hade gjort allmänheten en
tjenst, som icke kunde betalas med
pengar. Men det är nog rin'ga hopp
derom. Dessa "doktorer" annonse
ra. De äro tvungna dertill, ty de
kunde icke bedrifva någon affär, om
de icke finge bpgagna tidningspres
sen till att slirytai«och "puffa" upp
sin smörja. Några !fä tidningar kun
na dock ej vänta att de skola blifva
i stånd att omintetgöra denna skam
lösa affär så läuge
!den
DEN 7 JUNI 1893
understödes
af de flesta tidningär.
Huru stort det bedrägeri är, som
af dessa "doktoré^f' bedrifves, kan
man göra sig ett .begrepp om, när
man hör att d£ hafva sitt bröd der
af, annonsera årligén för minst $50,
000 (femtio tusen dollars) bara i
svenska, norska o$h, danska tidnin
gar. Vi hafva i denna sak rådfrågat
några erkänd skicklige och hederli
ge läkare, bland hvilka vi kunna
nämna doktorerna Doe, Meyer, Qva
le och Remmen i Chicago, Graff i St.
Paul och Hafsahl i West Superior,
och de hafva alla förklarat, att det
är ett grufiigt bedrägeri som nämda
"specialister" och tidningar som an
nonsera dem bedrifva.
När sådant intygas af alla skickli
ga och ansedda läkare, har ingen
rättighet att hylla någon annan me
ning om denna sak. Bedrägeriet
försiggår bland annat pä följande
sätt: En industririddare, som bnder
tiden är läkare,
men som i verklighe
ten vanligen icke är det, sluter sig
tillsammans med en annansfirma,och
så låta:deC,tidningarne berätta, att
ärje ung man borde läsa den syn
nerligt värdefulla och intressanta
bokenr "Ungdomens Rådgifvare",
eller "Lifvets Hemligheter", eller
•(Åktenskaplig Rådgifvaré" eller nå
gonting liknande, som är skrifvet af
den berömde dr. R. eller C. eller L.
eller hvad han nn kan heta. De un
ge männen ute på landet läsa detta i
svenska eller norska tidningar, och
så tänka många af dem att det kun-,
de vara trefligt att få se en sådan
bok. Den som då skickar efter den
och läser den får till sin förfäran se,
att han är sjuk. Der uppräknas en
del symptomer, som han har funnit
hos sig sjelf, och så får han veta att
han är på väg att sjunka ner i en
förtidig graf, eller att han är i fara
att hamna på dårhuset och att hans
enda hopp är att hän vända sig till
den berömde dr. R., som har botat
tusenden och som fortfarande med
osviklig framgång behandlar dylika
sjukdomar. Hvad ett par "dokto
rer", som annonsera i norska och
svenska tidningar an går, är den nak
na sanningen den att de ligga i sina
grafvar och att de, när de voro i lif
vet, icke voro doktorer. Men det
gör intet till saken ty den som blif
vit bedragen af dylika "läkare", ti
ger helst stilla om saken.
Så s"krifver den uppskrämde yng
lingon till en af dessa "läkare" och
får snart besked, att hans sjukdom
är mycket betänklig, men för ett
hundra dollars kan den "berömde
gamle doktorn" dock åtaga sig att
bota honom. Så skrapar ynglingen
ihop pengarne, såvidt han_ kan och
skickar dem till "doktorn". Kan
han icke, så går han och plågar sig
öfver deninbillade farliga sjukdomen
till dess han blir verkligt sjuk. Har
han insändt de begärda penningarne
så blir han behandlad. Han får me
dicin som han brukar vecka efter
vecka, utan att det synes göra ho
nom bättre, och så förlorar han slut
ligen modet och låter den "berömde
läkaren" veta att han säkert är
hopplöst förlorad. När "läkaren"
så får veta att han icke kan få några
flera penningar af ynglingen för sin
medicin, såTskrifver han till honom
och förklarar att hans fall visat sig
vara^myckot hårdnackadt. Nu vet
han intet annat säkert råd än att
ynglingen måste köpa ett elektriskt
bälte. Men som detta måste för
skrifvas från Tyskland, är det myc
ket kostbart men det skali med sä
kerhet göra honom frisk. Så skic
kar han ånyo penningar och "dok
torn" köper och sänder honom ett
billigt elektriskt bälte, sätter ett el
ler annat tyskt namn derpå. Den be
dragne ynglingen kunde sjelf hafva
köpt samma bälte för en tiondel af
det pris han måst betala derför till
den "berömde läkaren".
Detta är den framställning, som
blifvit oss meddelad af en af Chica
gos skickligaste och anseddaste lä
kare. Den samme läkaren berätta
de oss äfven, att han sjelf hade talt
med en ung man, som varit hos en
af desse aunonserade qvacksalfvare,
och som trodde att han var dödssjuk
tinder det att det i verkligheten icke
fattades mannen det minsta grand.
Vi hafva sjelfve fått många bref från
unge män, som klagat öfver att de
genom dessa reklamer i tidningarne
blifvit bedragna' på bundra dollars
och ännu mer.
Vi hafva fördenskull ansett det va
ra rent af vår pligt att säga sannin
gen om ifrågavarande "geschäft"
och varna fblket för att inlåta sig
med dessa annonserade "special!
ster".
Den yngling, som genom den last
det här förnämligast gäller, har ned
brutit sin helsa, bör helt enkelt hän
vända sig till en allmän läkare, som
han känner, och taga reda på om han
behöfver någon läkarebehandling.
Då skall han få råd om hVad som är
att göra.
De tidningar, som annonsera den
na humbug, som vi här hafva om talt
borde rodna af skam, ty de flesta af
dem åtminstone veta mycket väl, att
det är bedrägeri. Så långt "Re
form".
Ja, visserligen veta de, att nämda
"specialister" äro humbug-doktorer,
ty vissa af dessa herrar, som många
af den sämre sortens tidningar an
nonsera och berömma, hafva af de
bättre tidningarne blifvit så grund
ligt afslöjade att det är rent af för
vånande att de ännu våga annonsera
sig och att någon tidning, som »ta
ger deras annonser, kan få en enda
rättänkande prenumerant. Bland
de tidningar som flitigt annonsera
nämda slags "doktorer" och för öf
Figt nästan hvad uselhet som helst,
måste vi ledsamt nog räkna "Sven­
ska Am. Posten", Vi hafva förr ut
talat vår mening öfveé dess annon
serande af spåqvinnor, dröm- pch
svartkonstboken m. m., men ännu
fortsätter den ärade- samtidan med
sina humbug-doktorer och spåqvin
nor, hänvisan*de den fåkunniga ung
domen att genam spådom utröna si
na framtidsöden i kärleksaffärer och
allt möjligt. Fy, hvilken skam i vårt
upplysta århundrade! Må de kristna
hålla sig till Guds ord, som säger:
"I skoleii icke vända eder till spå
män, och frågen intet af de teckna
tydare", 5 Mos. 18: 10—12.,
Ui* dagens krönika.
{L. G. A.)
Söndagen 'skall icke helighållas
vid utställningen i Chicago så har
den lokala styrelsen beslutat, och
genom en fin manöfver lyckades man
få den natiöne}la kommissionen att
stadfästa detta beslut med 30 röster
mot 27. Det var dock icke förr än
söndagen den 28 maj man vågade
taga steget ut och öppna portarna
men då skedde det i trots af att pro
tester från alla delar af landet hvar
je dag inkommit till presidenten för
den nationella kommissionen samt
till landets president och landets ge
neraladvokat, och oaktadt flera af
de ledande religiösa samfunden haf
va utfärdat befallning om att deras
utställningar skola förflyttas der
ifrån och deras deltagande uti de re
ligiösa kongresserna ej kan komma i
fråga, öm utställningen skall hållas
öppen på söndagen.
Inför landets' myndigheter hafva
de kristne ej heller talat för döfva
öron. Generaladvokaten Olney har
gång på gång gifvit försäkringar
om att han ämnar göra allt som
står i hans magt för att förhindra
att kongressens beslut öfverträdes.
I öfverensstämmelse härmed har di
striktadvokaten Milchrist i Chicago
fått instruktioner att vidtaga laga
åtgärder mot styrelsen. En preli
minär befallning för att förhindra
expositionens öppnande den 28 maj
och följande söndagar till dess frå
gan kunde lagligen afgöras, vägra
des visserligen men saken behand
las nu inför Förenta Staternas di
striktsrätt, och det skall väl icke
dröja så särdeles länge innan det
blir afgjordt, hvad magt och myn
dighet den lokala styrelsen har, och
hvad magt kongressen har.
Kongressens beslut, som passera
des den 5 augusti 1892, lyder i öf
versättniug sålunda:
"Alla anslag häruti inneslutna
för eller med afseende pä utställnin
gen, äro gällande med det vilkor, att
utställningen icke skall hållas öppen
för allmänheten på söndag och om
dessa anslag antagas af kolutabian
ska verldsutställningen på det vilko
ret, så skall det vara utställnings
kommissionens pligt att vidtaga
modifikationer af utställningskorpo
rationens regler."
Denna lag är så tydlig, att ingen
ärlig och hederlig menniska borde
kunna försöka att undandraga sig
dess vilkor. Den bestämmer icke
allenast om kongressens anslag af de
fem millioner souvenir half dollars
utan dess anslag till regeringsbygg
naden och anslaget till premier för
qvinnornas departemang. De svep
skäl, som Chicago-styrelsen och
dess advokater anföra, äro af sådan
beskaffenhet att de förtjena alla
men n iskors förkastelsedom. Om
lokal-styrelsen skulle lyckas genom
drifva sin vilja att framdeles hålla ut
ställningen öppen på Herrens dag,
tro vi förvisso, att den derpå kom
mer att förlora mer än den vinner i
finansielt afseende, ty folket i Chi
cago och dess omedelbara omnejd
kan ej göra utställningen framgångs
full i pekuniärt afseende, och vi tro
ej vi misstaga oss, då vi påstå att
hundra tusentals kristna inom lan
det komma att stanna borta från ut
ställningen, om den skall blifva en
nationell skamfläck genom att van
helga Herrens dag.
Utställningen betalte ej sina kost
nadsafgifter den första söndagen
deu var öppen. "Endast 125,000 per
soner besökte utställningen, och
dessa fingo se endast en del af ut
ställningsföremålen, ty nationalre
geringens byggnad och femton af
statsbyggnaderna voro stängda. Äf
ven Englands byggnaderoch utställ
ningar voro stängda. Men styrel
sens förnämsta argument, att den
måste hålla utställningsportarna
öppna för att genom det stora till
loppet den väntar på söndagarna få
inkomster och utgifter att gå ihop,
bar bevisat sig falskt, ty de löpande
utgifterna för utställningen när den
är öppen är $45,000 om dagen, och
det fordras derför 180,000 besökare
efter 25 cents hvardera för att be
täcka de löpande utgifterna. Det
var alltså $14,000 förlust för den för
sta söndagen utställningen hölls öp­
pen. Detta borde ju lära den kor
rupta lokal-styrelsen* att söudagens
ohelgande icke betalar sig ens. från
affärssynpunkt» ännu mindre, fran
moralisk och'kristlig synpunkt.
Det nationella nykterhetssällskå
pet har nyligen firat sin 28ide års
fest i Broadway tabernaklet i New
York. Tal höllos dervid af dess pre
sident Theodor L.' Cuyler samt dok
torerna J. M. Buckley och C. L.
Thompson. Enligt rapporten hade
under året utgifvits 36 nya böcker
och traktater pch 25,695,721 sidor af
nykterhetsliteratur blifvit tryckta.
Totalinkomsterna belöpte sig under
det flydda året till $52,467, och ut
gifterna trll omkring ett hundra dol
lars mindre. John Wanamaker val
des till president, J. N. Stearns till
sekreterare och William D. Pprt
till kassör.
U A N E
Belgien. Kölarbetarnes internatio
nela kongress i Bryssel, afslutades förra
veckan: Den förnämsta fråga, »om af
gjordes var om åtta timmai-s arbetsda
gen. Föralaget härom väcktes af de
britiske delegaterna och understöddes
af den belgiske delegaten Audet och
den franske delegaten Piedboeuz, ms
dan en ändring i förslaget gjordes af
den österrikiske delegaten Cinger. Frå
gan ledde till en ganska liflig debatt,
synnerligast sedan två af de franske
delegaterna fått befallning att genast
begifva sig ur Balgien, men slutligen
enades man om en resolution, som
stämmer, att arbetsdagen I grufvprna
skall vara åtta timmar. 'De som rösta
de för resolutionen representera 9?4000
grufarbetare, då de som röstade mot
endast representera 100,000.
Danmark. Slesvig tanker frigöra sig.
Enligt telegram från Köpenhamn den
31 maj afhölls härom dagen ett m$te i
Aarhus, som bevistades af 135 delega
ter. Ett manifest utstäldes, hvari man
på det bestämdaste protesterade mot
tysk styrelse i Slesvig. En stor entu
siasm rådde under mötet, hvåräf man
kunde se, att känslan för Danmark än
nu är mycket stark i Slesvig. Riks
dagsmannen Johancesen, som represen
terade Flensborg i den nyligen upplö
sta tyska riksdagen, deltog i förhand
lingarne, som ledde till utfärdandet af
det anti-tyska manifestet.
Frankrike. En ihållande torka. I
öfver två månaders tid har Frankrike
haft torka, hvaraf grödan tagit en ska
da, som anslås till 32,000,000 francs.
Lafayettcs minne hedras. Dan 30 maj
samlades på Picpus kyrkogården vid
Vincennes öfver 500 personer, hvilka
till en stor del voro amerikaner, för
att smycka Lafayettes graf. öfverste
Adams höll ett gripande tal, hvarefter
grafven formligen öfverhöljdes med
blomsterbukettor.
Ryssland. Ställningen är bättré. In
rikesministerns officiela berättelse,' rö
rande koleran är mera gynsam än 'den
varit förut.' Volgadistriktot och gu
vernementet Ural äro befriade från ko
leran, och i det så svårt hemsökta gu»
vernementet Saratow förekomma' nu
endast sporadiska fall. I Kaukasus har
farsoten ännu starkt fäste, men dödlig
heten aftager för hvarje vecka, så att
man hoppas det bästa.
Spanien. Spanskt folknöje. Under
en tjurfäktning, som hölls den 30 maj
i närheten af Madrid, trängde en skara
män och pojkar in i ringen och började
reta djuren. Två unga män stångades
ihjäl, och många kommo svårt till ska
da. De personer, som hade att uppe
hålla ordningen gjorde intet för att
drifva pöbeln tillbaka eller beskydda
dem för de rasande djuren. Åskådar
ne jublade och applåderade under det
blod flöt på valplatsen.
Storbritannien. Gladstone har
förklarat, att det af Lord Churchell ut
spridda ryktet, att han, Gladstone,icke
ämnar uppträda såsom kandidat i val
kretsen Midlothian, för alldeles gripet
ur luften.
Lord Salisburg har varit i Irland och
blifvit med entusiasm hyllad af alla
Homerulebillens motståndare. I Lame
höll han ett tal, hvari han berörde för
hållandet mellan Sverige och Norge,
som Gladstone brukar framhålla såsom
ett lysande exempel på de välsignelser,
som Homerule medför. Lord Salisbury
menade dereinot, att om förhållandet
icke kunde blifva bättre mellan Eng
land och Irland än det är mellan 8veri
ge och Norge, skulle snart rrlands väl
stånd skällor vara utsinade.
Tyskland. Katolska centrum i Tysk
land har utstält ett valprogram, som
förpligtar partiets män att rösta emot
härlagen. Påfvens anhängare i Tysk
land följa hans vink. Då katolikerna
äro manstarka, torde deras motstånd
mot härlagen komma att afgöra dess
öde. I uppropet till valmännen hpter
det, att hela spörsmålet rör sig om,- hu
ruvida Tyskland i fredstid skall för
vandlas till ett krigsläger eller icke.
Friherre v. Hynes ändringsförslag, som
i viss mån mildrar regeringens härlag,
kan icke heller gillas af katolikerna.
Så långt folkets skatteförmåga räcker,
äro dock katolikerna i favör af att up
pehålla en stark här och en stark flotta
Hvad Bismarck tänker. Mycken un
dran har försports, huruvida furst Bis
marek ämnar ånyo antaga ett mandat i
den tyska riksdagen. Att så icke kom
mer att varda fallet torde framgå af
följande uttalande i "Mynchener allg.
Zeitung'(, vilken som bekant är ett af
de tidningsorgan, som förblifvit lörre
rikskansleren trogna, och ofta uttryo
ker hans personliga åsigter. Nämda
tidning skrifver: "Vi tro, att fursten,
som med oroligt hjerta följer landets
vexlande öden, icke skall mottaga ett
nytt mandat. Icke endast hans fram
skridna ålder, utan också många andra
iäl, för hvilka icke här kan redogöras,
hindra honom från att antaga mandat.
Men han skall följa den vidare utveck
lingen af vårt offentliga lif med det
varma intresse och den berättigade
sympati, som tyska rikets grundlägga
re kommer att till sin dödsstnnd ha för
sitt verk, oafsedt tacksamfeqt. pi&r
otacksamhet» nåd eller onåd"..-

xml | txt