Skaffaren., June 07, 1893, Image 9

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
Bethesda Hospital med tillämnadt tillbygge.
Men denna fara af
FILIALHANDEL: 187 E. 7TH STREET.
KAYANAGH &' JOHNSON.
187 & 189 E. 7th St., St. Paul, Minn.
LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCURS
ST. PAUL, MINN.
IkUi IIH
439 Sibley St., St. Paul, Minn.
Lutheran Augustana Book Coneern,
ST. PAUL, MINN.
af alla slag.
ILLINOIS
977 Payne Ave.,
CUNNINGHAM & HAAS,
SOUTH ST. fAUL, MINN.
Twin City Stock Yard
NEW BRIGHTON &
.TI
MINNESOTA TRANSFER.
REFERENSER: Second National Bank och öfriga banker 1 St» Paul samt Baäj
'of Atwater, Atwater, Minn.
Theodore F. Koch, 393 Sibley St., St. Paul, Minn.
Eller E. M. Engelbert, Kennedy, Kittson Co.,Minifc \n\n v.
i
i
m. i
y}
i'
4 i
i
Biskop K. H. Gez. von Scheeles tal
jubeldagen i Minneapolis,
den 23 maj 1893.
(Stenografiskt upptecknadt för Skaffaren af pastor
S. G. Youngebt.)
Lofva Herren min själ och allt det uti mig är, hans he
liga namn. Lofva Herren min själ, och förgät icke hvad
godt han dig gjort hafver, den dig alla dina synder förlåter
och helår alla dina brister, den ditt lif förlöser ifrån för
derf och kröner dig med nåd och barmhertiyhet den dig
uppfyller med tröst att du dågeliga varder och gör dig ung
och frisk såsom en öm.
Är icke detta, festfirande församling, ett sannt ut
tryck af hvad vi nu känna. Fyllas icke våra bröst till
innerligt tack. och lof till himmelens konung och herre
lör all hans stora nåd och isynnerhet för den nåden, att
vi fått komma till samman här denna stora högtid, då vi
minnas huru våra fäder deruppe i höga Norden hafva
kämpat, lidit och arbetat för att fastlägga grunden till
den välsignelse, hvaraf vi nu njuta? Hvem af oss kän
ner sig icke villig, att ur djupet af sitt hjerta prisa Her
ren med psalmistens ord för hvad som uträttades påUp
sala möte 1B93!
Dä från Amerika till oss utgick en inbjudning, att
med Eder fira detta stora minne och då Sveriges konung
ville utsända någon härför, har han i nåder dertill ut
sett mig.
Ärade landsmän jag får ju kalla eder så, ehuru -jag
väl vet, att I tillhören den stora, frejdade Amerikanska
nationen, ty I härstammen dock från Norden och ären, i
de flesta fall, dess söner och döttrar jag står här inför
Eder såsom målsman för Sveriges konung och för det
svenska folket, hvillta genom mig vill bringa Eder sin
varma, kärleksfulla helsuing. I älsken ock visserligen
att mottaga denna helsning, ty få äro helt säkert de
ibland Eder, som icke der i landet, i högan Nord, hafven
anhöriga, lärare, vänner eller sådana, som tillsammans
med Eder hafva tillhört samma Herrens församling och
tsSéSkmm
V H'CsmfA'h
i-®»! '.a
liiilii
med hvilka i hafven fått dela Herrens nåd för hvilken
vi både der hemma och här i det stora, sköna
vår
vilja prisa Herren och säga: "Lofva Herren min själ och
allt det uti mig är, hans heliga namn. Lofva Herren
min själ och förgät icke hvad godt han dig gjort hafver,
den dig alla dina synder förlåter och helår alla dina bri
ster, den ditt lif förlöser ifrån förderf och kröner dig
med nåd och barmhertighet den dig uppfyller med tröst
att du dägelig varder och gör dig ung och frisk såsom
en örn." Ty i denna stund känna vi, att vi till vår ande
likasom på örnens vingar ville stiga mot höjden för att
prisa och lofva Herren och tacka hans heliga namn, att
han, fortfarande är oss så huld och god. Få äro nemli
gen de förhållanden i verlden, som äro så egnade att
uppåt lyfta menniskohjertat som de stora minnen, hvil
ka blifvit gifna åt oss.
Denna stund är egnad ett sådant stort och härligt
minne, vid hvilket vi väl i första rummet må innerligen
glädjas inför Herren. Men icke blott och bart åt min
net vare denna stund egnad utan jemväl åt en allvarlig
profiling af vårt förhållande dertill.
Det kan icke annorlunda vara, än att ett dylikt min
ne, som det vi nu fii*a, till livar och en skall innebära en
uppmaning att inför Herren Gud pröfva sig sjelf, och se
till huru man behandlat det stora arf man fått mottaga
och huru man fullgjort de pligter som genom detta arf
blifvit enom öfverlemnade. Så fattar jag denna stund
och så önskar jag att I alla måtten fatta den.
Då vi sftledes pröfvande ställa oss framför den tid,
uti hvilken vi befinna oss och hvars barn vi på mer än
ett sätt äro, så finna vi lätt, att detta är en mycket all
varsam tidsålder. Ja den mest allvarsamma och ödesdi
gra som funnits, om jag undantager detvenne, nemligen
tiden för Guds Sons inträde och verksamhet i verlden
och reformationstiden.
Jag menar ej egentligen att vår tid är så ödesdiger
på grund af de betydelsefulla förhållanden, som göra att
en allmän tingens omhvälfning snart kan ske såsom att
ett verldskrig möjligen står för dörren eller att ödesdi
gra konjunkturer nu med magt tränga sig fram både i
den gamla och den nya verlden. Jag lemnar åsido allt
detta, som ju dock ofta har haft en lika mycket upplyf
tande och rensande betydelse som en nedslående.
Ej heller känner jag mycken farhåga för motståndet
mot det evangelium, som för 300 år sedan befåstades
såsom
genom
s
egendom. Detta motstånd visar klarligen,
hvilken stormagt detta evangelium är vore det icke en
sådan, så behöfde icke de visa och mägtiga i verlden att
resa sig upp deremot. Ofta har det blifvit sagdt, att det
rike som evangelium förkunnar skulle falla, men i stället
hafva d« alltid måst falla, som satt sig deremot. Guds
rike sjelft har deremot icke blott trots motståndet, utan
äfven
detsamma blifvit så mycket mera befästadt.
Detta visar kraften och storheten hos detta rike och är
ett högt talande vittnesbörd om dess himmelska natur
och rättfärdighetsart, ty det himmelska möter alltid
motstånd i verlden. Det är dess rättfärdighetsnatur att
alltid motsägas. Icke blott med hänsyn till detta rikes
storhet och rättfärdighetsart aktar jag detta motstånd
ringa, utan förstår äfven, att, då vi allesamman, som äro
Guds rikes kämpar, hafva många brister och skröplighe
fer våta mätståndare måste tjena oss genom att visa loss
på detta och rycka oss upp ur den likgiltighet som'an
nars så lätt vill öfverfalla oss.
Nej, hvad som hufvufvudsakligen trycker mitt sinne
och manar mig att akta denna tid såsom öfver all måtto
tilvarlig .jp.r något helt annat, och dock ville jag icke
bortbyta denna tid uti hvilken vi lefva mot något annat
sjelfgodhet
HB
SIS! U'm2aSSs3s£i
mmm
'Sr "2:
1
Amerika
dra, faran af
tillryggalagdt tidehvarf jag ville icke bortbyta den kost,
som min Herre gifver mig, äfven öm jag det kunde. Jag
betraktar det såsom en synnerlig nåd att få lefva i détta
århundrade, då så många krafter äro i rörelse då vi så
som en svensk-luthersk kyrka hafva ett trehundraårigt
bevis för oss på Guds välsignelse äfven ock omvårdnad
om vårt kyrkliga samfund. Ja, vi må väl alla hjertligen
glädja oss öfver, att vi i denna tid få lefva och verka
Herrens verk, väl vetande, att den Konung, under hvars
fana vi stå och hvilken vi svurit trohet ock skall veta att
bevara oss och leda oss till seger, om vi äro hans eviga
sanning trogna och orubbligt hoppas på honom.
Redan förut i dag har jag fäst barnens uppmärk
samhet på trohetens betydelse och nu ville jag påminna
Eder, mina älskade landsmän, om samma sak.
Troheten är den sanna välsignelsens och framgån
gens egentliga betingelse. Detta må ock, om än under
all ödmjukhet, kunna sägas vara den svenska nationens
yppersta dygd såsom det ock visat sig vara det ameri
kanska folkets sköna prydnad.
Hvad är det då, fråge vi oss, som gör tiden så all
varlig? Hvad är det, som vi företrädesvis hafva att be
reda oss på att möta och som hotar att såsom ett våld
samt oväder bryta löst och förderfva allt som kommer i
dess väg? Hvad är det som framför allt annat kallar
oss att rätteligen fira minnet af Upsala möte och att
ställa oss framför och styrka oss vid hågkomsten af för
gångna tiders troshjeltar?
Ser jag omkring mig i verlden och i den mig när
mast omgifvande kretsen så är det synnerligen
i nära förening med.en stor osjelfständighet,
som för mina blickar ter sig så hotande. Detta är en
förskräcklig dubbelfara. I sanning fruktansvärdt vore
det, ommenskligheten i stort sedt, skulle
komma att vara
sig sjelf nog. Det är en mägta stor och beaktansvärd
olycka som hotar, då menniskorna vilja göra sig sjelfva
ett namn och förakta den Helige i höjden, som sjelf vill
gifva dem det stora namnet. Redan från mensklighstens
barndom se vi detta af dem, som ville bygga tornet upp
till himmelen för att således göra sig ett namn, i stolt
osjelfständighet.
sanningarne
i
en stor
ST
öfvermod förglömmande honom, som var deras skapare
och uppehiilkire. Detta upprepar sig ock i våra dagar i
det förbistringens Babel, hvaraf vi omgifvas och der
menniskorna om hvarandra söka bygga sig sådana der
babels-torn, sökande att ständigt komma upp allt högre
under det de förakta den Gud, som likväl håller spiran
öfver verlden. Det är en stor olycka, då menniskorna
glömma Gud.
sjelf godhet
har vid sin sida den an­
Från den ena af dessa ka­
sta sig menniskobarnen utan betänkande in på den an
dra. Klart är ock, att den, som icke vill böja sig under
de lagar, som Gud gifvit, han måste stödja sig på menni
skors magt, ty ett stöd kan han icke undvara. Stöd er
bjud es ock af menniskor. Så se vi hurusom deft store
påfven i Rom ständigt och öfverallt uträcker sina armar
för att få menniskorna att lemna sig i hans våld. Men
icke blott han, utan en stor massa af småpåfvar, ehuru
de visserligen icke bära det namnet, sträfva likaledes att
lägga menniskorna under sig för att på samma eller dy
likt sätt fä förtrycka dem. Många äro ock de som böjt
sig under dem och erkänna dem för sina herrar.
Detta är faror, på hvilka frälsaren ville fästa upp
märksamheten, då han'sade: "Jag kommer uti min fa
ders namn och mig mottagen I icke, men en annan kom
mer i sitt eget namn och honom skolen I efterfölja."
Men icke blott denna dubbelfara är det, som i all
mänhet ser så hotande ut, utan äfven i den krets af men
niskor, som jag sjelf gerna vill tillhöra och som jag hop
pas, att äfven I tillhören, finnes likaledes mycket, som
kommer mig att känna oro och se tiden med ängslan an.
Det är visserligen inom denna krets och hos dessa men
niskor, som efter bästa förstånd kämpa för det goda, en
stor sanningskärlek. Det kan heller icke annat än väcka
glädje och sympati när man ser att man inom denna
krets verkligen tycks på allvar söka sanningen, och att
ingeq. tid funnits, såvidt jag vet, då begäret efter san
ning var så stort som det nu är. Dock förekommer just
här en brist, som väl förtjenar att behjertas. Det är
icke det samma att söka sanningen, som att vara af san
ningen. Man kan glädja sig öfver utsagor och bevis
utan att i dem finna lifvet och det är just den faran, att
så många sanningssökare stanna vid blotta sökandet,
som jag med oro motser. Med afseende på detta har vår
tid visserligen mycket att lära af den gamla tiden i trots
af den senares brister. Man förser sig så ofta i våra da
gar på
att man glömmer
-sanningen.
Till denna fara kommer inom Guds rike på jorden
ännu en annan. Detta är behofvet af och sökandet efter
magt och inflytande. Vår tid har vunnit en förvånande
magt öfver verlden. Detta gör att de menniskor som
vilja betyda något måste lägga i dagen en stor herskare
förmåga öfver naturen såväl utom som inom den. Detta
fordras äfven i Kristi rike. En sådan magt, som i detta
rike fordras erhålles endast genom Jesus. Hos honom
erhålles den. Men just i egandet af denna magt ligger
en stor fara. Midt under det man öfvar magten, kan
#ian sjelf blifva magtlös. Det är till Gud, sade vi, så
som varande magtens källa, som menniskan hänvisas,
men det händer icke sällan att just den som på andra
öfvat och öfvar en stor magt dervid glömmer Gud, som
är herrars herre och konungars konung. Det är hufvud
bristen i våra dagar, såvidt jag förstår, hos den hären
som kämpar för Guds rike, att hon har mera sinne för
det profetiska och konungsliga än för det presterliga i
Kristi verk på jorden och dock var detta senare hufvud
saken^ för Paulus, för Luther och för vår herre Kristus
sjelf (Forts.}
'Vill du naturens väg till verk
lig sällhet veta? Se härdess
första budj arbeta!"
(Tal vid afslut ningen af Gustavas Adolpbas
Collogre den 18 maj 1893 af Nelb
Johan Wx&bsmi Nelson.)
Till sällhet är tåenniskan skapad.
Gud har derför också hos henne ned
lagt ett outplånligt begär derefter.
Men han har icke ehdast gifvit hen
ne detta, utan jämväl träffat rikliga
anstalter, bvarigénom detsamma
kan tillfredsställas. Emedan. nu
menniskan skapats1 till sällhet och
begåfvats med behöf derför samt en
möjlighet gifves att få detta till
fredsställd t, så är det ock lätt för
klarligt, att en strftfvan derefter så
tydligt gifver sig tillkänna hos hvar
je enskild individ, sak samma i hvad
stånd eller samhällsklass eller under
hvilka lefnadsförhållanden han be
fioner sig, om han föÖts och fostrats
i konungens guldsmyckade salar el
ler i torpareus ringfa och oansenliga
boning, om han bär en prunkande
klädnad eller han är klädd i luggsli
ten drägt. Men denna sträfvau yp
par sig så olika hos olika menniskor
och som en naturlig följd gifves det
ock mångfaldigt olika åsigter om,
hvaruti den rätta sällheten består
och hvilken är den rätta vägen för
dess ernående. Ibland den stora
mångfalden af åsigter i denna vigti
ga angelägenhet är det endast en,
som kan vara den i alla hänseenden
riktiga derför är det nödvändigt för
hvar och en att hafva fullt klart för
sig både det ena och det andra, på
det att ingen må Vftehöfva att fara
vilse.
Hvad
är
då sällhét? På den sena­
re tiden hafva vi forskat och frågat
mycket för att finna ett nöjaktigt
svar på den frågan.- Vi hafva sökt
tränga in ut de menskliga förhål
landena och skärskåda dessa på nära
håll. Den brokigaste mångfald af
från hvarandra afvikande svar på
vår fråga hafva gifvits oss. Somliga
hålla före, att den högsta sällhet be
står uti att lefva ett strängt, försa
kande stoiskt lif, uti afhållsamhet
från alla njutningar och all glädje.
Andra gå till den motsatta ytterlig
heten och säga, att den högsta säll
het består uti ett lif af den mest oin
skränkta sinliga njutning. Deras
valspråk tyckes vara: "ät, drick och
njut af lifvet". Åter andra hålla
före att rikedom
i
medför sällhet,
ännu andra att kunskap är sällhet
och andra att okunnighet är sällhet.
Slutligen gifves det ock somliga,
som hålla före, att den "ljufva syss
lolösheten" är höjden af sällhet. Men
all sådan sällhet är dock i mer eller
mindre mån grumlad och otillfreds
ställande. Några hafva vi funnit,
som hafva en helt- annan uppfatt
ning. De tro att den högsta natur
liga sällhet består uti att lefva efter
naturens lagar, vara belåten med
sin ställning i lifvet, hafva ett gladt
och förnöjdt sinnelag, vara fri från
alla onödiga bekymmer, hafva ett
rent samvete, lefva ett måttligt lif,
bemöda sig att så långt som möjligt
blifva oberoende af hvarje annan
utom Gud samt sköta sin kallelse
med flit och trohet. Den af naturen
anvisade vägen att uppnå detta mål
är det redliga arbetets väg.
I enlighet med sin uppfattning af,
hvaruti den verkliga sällheten be
står, anstränger sig ock hvar och en
till det yttersta för1 att fortast möj
ligt hinna till det efterlängtade må
let. Den strängt försakande, den
njutningslystne, den penningeäl
skande, kunskapsdyrkaren, den lär
dom föraktande och den late, hvar
och en på sitt område söker att lik
som öfverbjuda den andre. All de
ras sträfvan är dock fåfäng, emedan
de söka der intet är att finna. Den
deremot, som vet hvad rätt sällhet
är och känner vägen till dess ernå
ende, han går segerrikt framåt och
hinner omsider det föresatta målet.
För att få ett klart begrepp om
det redliga arbetets värde, skola vi
först rikta vår uppmärksamhet på
dess motsats lättjan. Alla medgif
va ju gerna, att lättjan är skadlig
för både kroppens och själens välbe
finnande. "Fåfäng gå lärer mycket
ondt", säger ordspråket. Alla laster
födas af lättjan. Genom lastens ut
öfvande undergräfves så småningom
kroppens helsa och slutet blir en
sjelfförvållad förtidig död. Icke
minst blifva själskrafterna försva
gade och förslöade genom lättja och
overksamhet och genom utöfvande
af lasten. Hjertat blir småningom
förhärdadt och om dfen förtidiga dö
den inträffar i detta tillstånd, så har
den lättjefulle begätt andligt och
evigt sjelfmord. Vidare, någon ro,
någon frid, någon sann glädje och
tillfredsställelse åtnjuter den lättje
fulle aldrig. Hans Binne är såsom
ett böljande haf, up$rördt af frestel
sernas och lidelsernas förstörande
stormilar. Dessutom är det allom
bekant, att lättja ovilkoi'ligen leder
till skam, vanära och fattigdom. Och
dock skulle den "ljufva sysslolöshe
ten" vara höjden af sällhetl Det
gifves blott en benämning, som rätt
kännetecknar hvarje lätting och det
är den rike kornbondens: "du dåre".
Deremot har det redliga arbetet
alltid varit en osviklig källa till hel
sa och välstånd, bådadera nödvändi
ga för njutande af verklig sällhet.
Hvem vill bestrida den sanningen,
att helsans rosor blomma ökönast på
den idoge arbetarens kinder? Genom
flit och sparsamhet lyckas han ock
ofta svinga sig upp till en oberoende
ställning och blifva välmående. När
arbetaren har helsa och dagligt bröd,
kan han dock lefva gladt och obe
kymradt, hvilket redan innebär ett
betydligt mått af sällhet.
Ett samhälles sedliga tillstånd kan
städse mätas efter måttstocken af
den flit, som hvarje enskild medlem
inom detsamma använder i det red
liga arbetets tjenst. Arbete utöf
var det mest hel Bosamma och välgö
rande inflytande på menniskans sed
liga karakter. Intet medel kan vara
mera kraftigt att hålla de onda be
gären och böjelserna på vederbör
ligt afstånd från hjertats helgedom
än det att hafva stadig, lämplig och
ädel sysselsättning. När arbetaren
är stadd uti sitt arbete, så tager
detta hela hans uppmärksamhet i
anspråk, och då finner frestaren
föga tillfälle att i hans själ inskjuta
sina glödande skott och der upptän
da lidelsernas hemska eld. När han
slutar sitt arbete, går han hem för
att hvila ut efter dagens möda och
dei\ för så vidt hans hem är ett rätt
sådant, finner det onda en föga
tacksam jordmån och arbetaren är
således der i godt förvar.
För den materiella odlingen äro
äfven det redliga arbetet och arbeta
ren af stor betydelse. Till den dug
lige arbetaren står derför samhäl
lets hopp. Liksom under de liän
svunna tidsåldrarna han har varit
en af de vigtigaste faktorerna i sam
hället, så skall ock i framtiden ur
arbetarnes led komma män med
"kraft i armen och mod i
men", de der skola genom sitt
inneboende värde bevisa, att
tillkommer aktning, heder och
och genom sina gerningar till
hällets förädling sitola de ock veta
att tilltvinga sig detta.
Den rätta vägen att vinna aktning
och förtroende samt ära och anseen
de bland medmenniskor är det red
liga arbetets väg. Visserligen gif
ves det en del inskränkta och fåkun
niga menniskor, som förakta arbe
tet och arbetaren, men hvarje för
ståndig menniska måste dock högt
akta och värdera det redliga arbetet
och det är helt natui'ligt att den,
som utför detta, också blir delaktig
af dess pris och lof. Intet kan vara
ärofullare, än att vara duglig och
bevisa sin duglighet genom ett godt
arbete. Mången har fått en upp
höjd ställning i lifvet på grund af
hög härkomst, men hvad väger det
ta mot den storhet, som eges af den
redlige, karaktersfaste arbetaren,
hvilken kanske saknar börd i vänlig
bemärkelse, men besitter i så myc
ket högre grad det sanna mentiisko
värdets börd.
I besittning allt detta: helsa, en
ädel karakter, ro, frid och sinnes
lugn samt aktning och förtroende
bland medmenniskor kan arbetaren
med skäl sägas vara säll och lyck
lig. Det är dock ej sägdt, att han
alltid är rik på jordiska egodelar.
Tvert om får han ofta bära fattig
domens tunga börda. Men lycklig
är han icke dess mindre, ty hvarken
rikedom eller fattigdom är ett nöd
vändigt vilkor för sällhet. Det med
gifves visserligen, att icke ens arbe
te
ensamt
kan föra till
sällhet.
tid
bar
eget
dem
ära
sam-
Arbete är ock ett medel, hvarige
nom man kan vinna ro, frid och sin
neslugn. Den verld vi lefva uti är
uppfyld af mångahanda, som är eg
nadt att störa vår frid och glädje
samt väcka oro och bekymmer. Vi
få pröfningar och motgångar att be
kämpa förluster göras och nederlag
lidas, Hvad är dä att göra? Skall
man i förtviflan gifva allt förloradt
och låta den dyrbara tiden ila fram
obrukad? Nej, man bör gripa ver
ket an med friskt mod och stark vil
ja och snifrt försvinna bekymren,
och lugn, frid och glädje skola åter
uppfylla sinnet. Huru mången har
icke dukat under för motgångens
och yröfningens stormar på grund
af bristande -mod samt vilje- och
handlingskraft I
fullkomlig
tui under hälften
säll­
het. Dertill fordras att arbetaren
lefver i trons förening med sin Ska
pare. Först när Gud får lägga sin
välsignelse till den redlige arbeta
rens ringa bemödanden och denne i
ödmjukhet gifver honom all äran
derför, blir sällheten i ordets egent
liga mening
verklig,
redan här på
jorden en försmak af den himmelska
sällheten.
Lefve det redliga arbetet! Vare
den dag icke fjerran, då det kommer
att intaga sin välförtjenta heders
plats och arbetaren vinna det er
kännande, som honom med rätta
tillhör 1 Vare ock den dagen nära,
då alla skola hafva lärt sig den san
ningen, att
Verldsutställningen i Chicago till
dragor sig hela den civiliserade verldens
uppmärksamhet. Utställningsföremålen
äro af alla upptänkliga slag, men intet är
af mera intresse för den jordbrukande klas
sen än Champion Bind- och Slåttermaskl
nerna, som äro utstälda uti Agricultural
byggnaden. Dessa maskiner äro af de
allra senaste och mest praktiska förbät
tringar med ett ord oöfverträffiga ett
rykte, som de tillvunnit sig pä grund af
sina goda egenskaper. The Warder,
Bushnéll & Glessner Company med huf
vudkontor i Chicago, tillverka dessa ma
skiner. Denna firma har bedrifvlt denna
tillverkning i öfver 40 &r och är känd öf
ver hela den civiliserade verlden för sitt
redbara handlingssätt, hvarför det är oss
ett nöje att rekommendera den. För att
erbålla närmare underrättelser om firmans
tillverkningar, skrif och begär pamflett,
som tillhandahälles pä alla språk och säu
des fritt till en hvar Bom anhåller derom.
c.
arbete är vägen till verklig
i
öfvertyga er sjelf.
Kom medan ni har fördel af ett godt urval 1
UPPBYGGELSE
PSALM- och SÅNG
SK0L- och LÄR0
samt VITTRA-m. fl.
8-
ii! ,. (JttxoKa
Augustana-Synodens Förlags-Expedition,
Sko-varor
Till hälften af
vanligt värde
erbjuda vi nedanstående varor:
MÖBLER
diner
för förmak,
Sängkammare, ooh Matsalar
samt Bord af olika slag, ung
stolar, Soffor, Bokskåp, Kläd
skåp samt Läderklädda Möbler
för hvardagsrum.
MATTOR
i Bryssel, In­
grain och andra slag i största
sortiment.
Sängkläder
och
BÖCKER*
•9
Vi anskaffa böcker från andra förläggare och fylla orders för bibliotek
LIBERAL RABATT I PARTI. Vid bokinköp tillskrif
SHAFTOOD
mänheten, att jag öppnat handel med
Gar»
Kokspislar,
vor
af sitt
Gasolinkök
samt Is-Skåp till alla priser. •.
Porslin
och
Glasva-
samt
Lampor
verkliga värde.
ROCK ISLAND,
Se Mt!
Nya arv!
Undertecknad önskar
härmed underrätta alU
och
lägsta. Skovarorna äro af SHAROOD & CROOKS
välkända tillverkning".
Ärlig och redbar behand
ling utlofvas.
C. LARSON,
Express och Transfer.
Särskild omsorg egnas åt beställningar för flytt-»
ning af Möbler och Husgerädssaker, som förpac*
kas omsorgsfullt och transporteras i TÄCKTA
VAGNAR NOGGRANN,TILLFÖRLITLIG och BIL
LIG betjening garanteras.
Enda svenska affär af detta slag i St. Paul.
LUDVIG CAELSON,
SELDON
och tillhandahåller ett i
alla afseenden välsorte#
radt lager. Priserna d$
ÖHAROOD 8 GWOKS
439SibIey St., ST. PAUL, MINN,
ANDEL
Mitt välsorterade lager af
3E JBL J*. W W
och andra modevaror är det mest välsorterade I
nordvestern. Jag har dame hattar uti alla qvaliteer,
så att en hvar kan utsöka hvad som bäst lämpar sig
efter såväl pris som smak. Gör mig ett besökl
Fullkomlig tillfredsställelse garanteras.
175 E. 7th Street,
St. Paul, Minn,
A. LANC,
KONTOR 1
Handla med slagfkreatur 8 kommission,
Passa pä tillfället
ooh förskaffa er en egen farm i Minnesotas fruktbaraste Co»
Ni kan köpa utsökt, högt och vSl dräneradt prairie-land från oss i KittSOH
County, Minnesota, om ni betalar 50 cents per acre kontant och förbinder er att
bräcka en-fjerdedel af det sä köpta landet under denna sommar. Ni kan betala äter»
stöden af köpesumman genom att aflemna till oss hälften af hvarje års gröda tills lan«
det är betaldt. Priserna för Vildt land äro »9 till 311 per acre och för nppodladt lan4
frän$13 tilt 820 per acre. För vidare upplysningar skrif till eller besfik:
I„»„ .jfrarfKfef i:
af»
m. m.
Allting säljes under en kort
Besök oss och
•ST"
V
Or