Skaffaren., June 19, 1895, Image 8

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
MARIE SOPHIE SCHWARTZ.
Dr. August Könlg's
Hamburger Tropfen
nppglf krujijii'im omfAng rundt om niidjnn och
hofliTim di Ii l.uiiidi'ii iuiiich fru ii nk ref ve ti II li iU'ii.
SWEDISH BOOK CO.,
80 DEARBORN ST.,
CHICAGO.
S. FEE
EM AN K SON'S MFG. CO.,
la
Bridge St.. HACIVE. l».
Paator LUDVIG HOLME». Prosldent,
Cor. Smith & A
dam 8tra..rturllngton. Iowa.
A S V A N S O N S n k e e a o
116 South Wood ätr.. fiurll uifton, lows
Stool Mill
& Steel
Tower.
niöllnn fir fRrdlREjorrt.
Vi tios
sa ffodt lii'ipi $10 koniy
iii i e te
i I us. ti
terade. KAmcdda md graphite lajzor, bt*
hBfva de Inqen oli».
Mills. Grinders. Shelters. Tanks. Pumps. Hörte
Powers o. t» v. Skrif efter prinlipiu.
CHALLENGE WIND MILL & FEED MILL CO..
Minnesota.
Montana.
A. E. JOHNSON & CO.,
Land and Emigration Agents,
195 E. 3rd St., St. Paul, Minn.
CHEAP RATES
The Convention of the National
Educational Association will be held
this year, July 5 to 12, at Denver,
Colo. A very low rate, not more
than about $27.90 for return from
St. Paul aud Minneapolis, will bo
made by the Minneapolis & St.
Louis It. R., with correspondingly
low rates fiom other points. An
elegant vestibuled train with all
modern appointments will run
through on very fast time. No
change of cars. Magnificent service.
For further information, address
PETERSON & CO,
MOLIN E, ILLINOIS \n\n ARBETETS BBBH
BERÄTTELSE
AF
(Förte. fr. för
Medan Richard läste brefvet, glcfc
Edith att taga fram det paket af lin
nesöm, hon lagt i ordning. Det var
något stort, och Edith framkastade
den frägan, om Gerda kunde bära
det, eller om det icke vore bitti»-?,
att Edith skickade upp det till dem
på eftermiddagen.
"Jag tager det nog", svarade
Gerda. "Dermed vinnas ändå na
gra timmar, och pä dem kan mamma
och jag hinna sy icke så litet. 3u
tidigare man får börja, dess förr
blir det färdigt", tillade barnet helt
förnuftigt.
"Du är rädd om tiden, märker
jag", sade Edith och ringde på Ca
rolina', som fick befalluing att trak
tera den lilla flickan med sylt och
bakelser.
Gerda åt upp sylten, men gömde
bakelserna. Edith frågade efter
modern och öm allt hvad som rörde
Gerdas tidigare barndom. Den nio
åriga flickan, som genom fattigdo
men tidigt iärt sig umbärandet och
arbetets nödvändighet, besvarade
alla frågor, som stäldes till henne,
med sii mycken lilarhet, att man ge
nast märkte, att hennes förstånd ti
digt mognat i pröfningens odh ar
modets skola., Hoa hade förlorat
barnets hänförande sorglöshet, men
deremot förvärfvat sig en viss erfa
renhet, som, om den var bitter, lik
väl haft ett godt med sig, det, att
utbilda hennes förstånd. Gerda
hade likväl ett af dessa lyckliga lyu
nen, som under alla lifvets skiften
bibehålla en sådan friskhet, att de
tyck as hemta deu från en inre sol
stråle, spra icke af någon nöd eller
elände kan utsläckas. Barnahjer
tats tro, hopp och förtröstan gjorde
sorg och lidande för Gerda endast
till örvergående moln, dem kärlekens
sol undanträngde. Ovanan vid med
gång och deltagande gjorde, att de
minsta gåfvor deraf blefvö stora
skatter, för hvilka hon kände sig
särdeles tacksam.
Sedan Richard slutat läsningen af
brefvet, betraktade han en låug
stund den filla flickan. De få år,
£on lefvat och haft förstånd att upp
fatta, hvad som tilldragit sig om
kring henne, hade varit tunga och
dystra för det arma barnet, som al
drig vetat af sin ålders- oskyldiga
fröjder och förströelser. Hon hade
endast haft ett klart för sig, att hon
•Sr'här "i verlden för att under tyng
e n a e ö n ö s a & e å a i
fram i lifvet.
Detta var för ynglingen en lär
dom, bitter, men helsosam. Då Ger
da aflugsnade sig och med sitt vack
ra, barnsliga legndQf tog afsked af
Edith och Richard, tänkte den
Gerda vandrade hem till
Re­
nare:
"Hon kan le, detta barn, som icke
egt någon glädje och som icke eger
någon framtid hvad rätt har väl då
jag att klaga, som en dag skall kun
na förvandla mig sjelf från en ringa
arbetare till en utmärkt man. Detta
kan jag, om jag fast beslutar mig
dertill men hon, stackars barn,skall
aldrig förmå förändra sitt öde från
att vara en arbetets slafviuua tiiien
fri qvinna."
Stolt i detta medvetande, gick
Richavd till det furgeri, dit han den
föregående dageu beslutat att icke
mera återvända.
Sin
mor,
jglad öfver att föra med sig arbets
förtjenst, men utan någon svindlan
de förhoppning på framtiden.
Medan Richard och Gerda sam
manträffade och åter skildes, hade
Calle, som blifvit insläppt i profes
sorns atelier, i ostörd ro fått taga
den i närmare skärskådande. Gos
sen hade aldrig förr sett sä många
Tttckra saker. Han tyckte i första
förtjusningen, att han omöjligt skul
le hinna taga all denna härlighet i
betraktande. Han visste icke,hvar
med lian skulle börja. Slutligen be
slöt han sig för att stanna framför
cu vacker marmorgrupp. Betydel
sen af gruppen, utförandets mäster
skap, var saker, dem Calle icke kun
de bpdöina men det hela slog an på
gossens själ och de idealiska former
na talade så till haus konstnärssin
ne, att han blef slående liksom sla
gen af häpnad framför detta mä
sterstycke, som gifvit Moritz
Schnei­
der ett odödligt namn.
Nar de orediga intrycken af för
tjusning något lagt sig, tänkte
Calle:
"Ack, den som kuude skära något
sådant i lr£ det vare alltr4£v ipera
ftn hästar och gubbar!"
Vi vilja emellertid icke j^ötjjg»: lä
saren med att följa Calle Jfråti' dén
ena marmor- eller gips^ryppen, till
den andra, från tafla titt* tafla eHer
ined honom stanna framför den mo
dell i lera, som Schneider höll pä
med. Allt det veck ra och underba
ra,-han hade omkring sig, kom lio
Bora att. glömma det timme efter
timme förflöt, utan att någon släpp
te ut honom ur ateliem. Hans själ
•ar så upptagen, att han icke kände
hunger.
Slutligen,
det var mot aftonen,
aattes en nyckel i dörrlåset, och pro
fessorn inträdde, såsom det syntes,
helt oförberedd p& att finna någon
iefvande varelse i sin helgedom.
"Hvad vill det säga?" utropade
han, som alldeles glömt bort Calle.
"Huru har du kommit hit?"
Vid detta tillrop vände
sig gossen,
och nu föllo professorns ögon på
hans ansigte.
"Ah, nu erinrar jag mig", återtog
han och utbrast i skratt: "jag hade
ju förgätit, att jag släppt dig hit lut
Nå, min gosse, du ftr väl hungrig
som en varg? Du är väl nära nog
ihjelsvulten?"
"Nej, jag har ioke tänkt på mat,
jag har icke kommit
ihåg
något
slikt", svarade Calle.
"Hvad har du då tänkt på?"
*'Åh jo, på allt det här. Jag tyck
te, att det var så roligt att se alla
de här sakerna, och så funderade
jag på, huru jag skulle kunna lära
mig tälja så här vackra saker."
"Och så glömde du bort både tid
och hunger. Det kan man säga är
att vara intresserad. Vet du hvad
tiden ftr på dagen?"
"Nej, men det lider väl mot mid
dagen. Nu kommer jag ihåg, att
Nisse säkert är orolig och Stina arg,
för det jag icke kommit tillbaka
hem. Det blir väl bäst, att jag la
gar mig af nu genast."
"Väuta litet", inföll professorn
och tog upp Bin plånbok. "Att bör
ja med är klockan sex på aftonen
alltså måste du få något att äta. Se
dan skall jag gifva dig dessa tio
riksdaler för din häst, och slutligen
så vill jag antaga dig i lära hos mig.
Bed din bror komma bit i morgon,
så får jag tala vid honom. Kom nu
och följ mig."
I samma ögonblick Sötii groféSsöfn
trädde ut ur ateliern underrättade
Carolina honom, att en karl önska
de tala vid professorn. Karlen sade
sig söka en gosse, som på morgonen
gått dit med dufyor och sedan icke
varit synlig i sitt hém.
"Ah ha, det är dig man söker, kan
jag förstål"yttrade professorn skrat
tande. "Godt, jag skall gå och tala
vid din bror, medan du äter, kanske
kunna vi med ens göra upp saken.
Professorn gaf Carolina några be
fallningar och gick derefter in i sitt
skrifrum.
Eu stund senare insläpptes Nisse
dit.
"Ni söker er bror," yttrade pro
fessorn och berättade i största kort
het, hvad som b.ändt/ "Gossen har
ovanliga anlag," tillhde han, "och
det kan blifva något af bonom med
tiden. Jag vill derför föreslå er, att
ni låter mig taga^ionora i lära. Det
vore synd, om han skulle nöta bort
sitt lif såsom skomakare. Han skall
alltid komma att göra dåliga skor,
då hågen icke ligger åt det hållet.
Nå, hvad säger ni om mitt förslag?"
Nisse vände på mössan och blef
ytterst förlägen men då professorn
så der direkt uppmanade honom att
svara, blickade han upp till den
utmärkte, med ordnar och äre
betygelser begåfvade konstnären,
s a n e
"Calla är urin yngste bror, och
jag håller honom mycket kär, så att
jag skulle gerna se, att han icke rå
kade i några svårigheter. Nu liar
jag alltsedan far dog tänkt att af
Calle göra en duglig handtverkare,
som genom ett yrke kunde skaffa
sig bröd och icke liksom far råka i
fattigdom och nöd, för det att han
befattade sig med sa'nt som icke
föder sin man derför skall jag säga
professorn, att jag icke vill, att
Calle skall bli konstmak are, som ar
betar grannlåter, utan jag tror, det
är som bäst, att han får stanna vid
skomakeriyrket."
"Men han har ju lck$ tiS^fon* feåg
derför," inföll professorn med en
viss otålighet och glömde alldeles,
att hau sjelf tvingat sin sop. ia på
en bana, som var denne Åaötbjudau
de. -i.,-,
"Det hade ickeja#
ii
eller, då jag
började," svarade Nisse. "Jag ha
de också lust att t&lja och göfra figu
rer men nöden var stor i hemmet,
och jag tänkte: Nej, det här arbe
tet duger icke, man svälter ihjäl
och så gaf jag m:g i skomakarlära
vid tolf års ålder. Jag tyckte nog,
att det var svårt och tråkigt att
hålla på med att plita och lappa pä
gamla skodon och att sitta vid bäti
keu från morgon till väl 1 men så
blef jag gesäll, kunde hjetpa min
sjuka mor, och då bief arbetet lätt.
Jag vinnlade mig om att b'i eu or
dentlig skomakare och skötte mitt
yrke med lust och fröjd ty det- gaf
mig bröd och satte mig i tillfälle .att
bjelpa de rajaa. -Så dogo föräldrar
na. Jag hade en ofärdig syster och
en liten bror, som jag skulle försör
ja. Jag nade lofvat mor att af pil
ten göra en bra karl och afhälla ho
nom från att befatta sig med fars
grannlåtsyrke, Jag satte mig att
arbeta för mig sjelf och flck bra ar
bete, så att det räckte till åt oss alla
tre. Allt hade nog varit bättre än
det nu är, om jag icke m&st ligga på
lasarettet i sju veckor för en nerv
feber, som jag ådrog mig. Det der
gjorde en lucka, som icke är så lätt
att fylla. Jag hade kommit i skuld,
jag hade förlorat mina kunder, och
jag fick det en tid bortåt ganska
qvistigt, men det gick ftndå. Nu
har detta lärt mig, att ett ordent
ligt handtverk ändå är bäst för ar
betsfolks barn, och derför g& skall
Calle icke blifnt något usst An
skomakare."
"Niftrgaieu, mia k&re Gustafs
son," in fetti professorn. "Skomake*
ri ftr vftl icke det enda yrke, söm fö»
der sin man, sknlle jag förmoda.
Om
er far var en dålig träsnidare, som
derför icke hade tillräckligt med ar
bete, så bevisar det vftl Icke, att
trftsnideriet är ett dåligt yrke. Jag
skall säga er, att jag sjelf ftr ett
barn ur folket. Min far var snicka
re i en småstad utan annan förmö
genhet än sitt arbete. Han såg, att
jag hade anlag, som icke voro vanli
ga han skickade mig derför till
Stockholm, och lät mig få en passan
de undervisning. Här ådrog jag
mig professor E—a uppmärksamhet
Han intresserade sig för mig, jag
blef hans elev och
kom
genom
ho*
nom i tillfälle att göra hastigare
framsteg, än jag eljest kunnat göra.
Nå, min käre Gustafsson, hvad hin
drar er bror att göra, om icke sam
ma, så en ganska bra carriére. Kan
ni med ert lästarbete erbjuda ho
nom en framtid lik den, han såsom
lärling hos Moritz Schneider kan
skapa sig? Anser ni er verkligen
ega rätt att stänga
hans bana med
edra fördomar?"
Nisse, den redlige och samvets
granne Nisse, säg helt olycklig ut.
Det föreföll honom, som om profes
sorn liknade den lede frestaren,hvil
keu genom vältalighet och granna
förespeglingar ville locka honom
från de rättas väg och öfvertala ho
nom att kasta Calle in på förderf
vet. Han sade icke något till svar
på Schneiders vädjande till honom
men han vred oupphörligt sin mössa
och kastade oroliga blickar omkring
sig. Hos Nisse hade det en gång
blifvit en fix idé, att det ovilkorli
gen skulle vara till Calles olycka,
om han blefve något slags "konst
makare", såsom han benämde konst
närer.
När professorn ett par minuter
väntat förgäfves på svar, återtog
han i skarp ton:
"Gustafsson kan betänka sig tills
i morgon men afslär han då mitt
anbud, så kan han vara säker, att
jag icke förnyar det." Med dessa
ord begaf sig Schneider in i ett inre
rum, och Gustafsson lemuade pro
fessorns skrifrum för att gå och
uppsöka Calle, som nu, sedan han
fått sig ett godt mål, kände sig lika
stärkt lill kroppen som lifyad till
själen.
De båda bröderna vandrade af till
deras gemensamma hem.
Calle pratade om allt hvad han
sett, om professorns förslag att vil
ja göra honom till sin lärliug, om d.Q
pengar han fått. etc.
Nisse för blef tyst och tankfull.
Det var oroligt inom den unge arbe
taren. Han lcäude sig illa till mods
och osäker om, huru han borde
handla. Allt hvad Calle sade, plå
gade honom, och det föreföll JNissei
som hade hån legat på strådk bän
ken.
Med Stina kunde han icke rådgö
ra ty hos henne fanns icke någon
kärlek för den yngre brodern, och
dessutom hade hon blott en mått
stock för rätt och orätt, och det var
den, som för ögonblicket inbragte
mest.
Stina blef förtjust öfver att ha
fått sina dufvor så väl betalade, och
då Calle omtalade, att han fått tio
riksdaler för sin häst, tyckte Stiua,
att det var en riktigt härlig dag.
Hon föreslog Calle att gömma- pen
garna åt honom men detta proteste
rade Nisse emot på det bestämdaste,
väl vetande, att hvad Stina fick i si
na händer, det tillät henne icke hen
nes egenuytta,att hon lemnade ifrån
sig.
Nisse hade förbjudit Calle att sä
ga något ät Stina om professorns
anbud. Hvad Nisse sjelf tyckte
derom,
skulle Calle
få
Calle.
veta dagen
derpå.
Hela natten flydde sömnen från
Nisses ögon. Hau kftnde sig olyck
lig. Först emot morgonen, sedan
han beslutat att gå till pastor Z—
och rådgöra med honom, insomnade
han.
Icke heller Calle kunde sofva. För
hans inbillning stod allt hvad hau
sett hos professorn han tyckte sig
under detta tillståud al halfslum
mer och vaka sysselsatt med att för
färdiga den ena vackra figureu efter
den andra. Hela hans håg och alla
hans tankar voro koncentrerade på
de förhoppningar, som vistandet i
professorns atelier framkallat.
När morgonen kom, var han otå
lig att erfara, hvad Nisse beslutat.
Denne gaf likväl icke något svar,
utan klädde sig i sina bästa kläder
och gick bort. Calle satte Éfg vis
serligen att arbeta, men nu ville det
alls icke gå. Han sprang oupphör
ligt i porten och tittade, om icke
Nisse skulle komma tillbara. Hvart
hade Nisse gått? Till professorn?
Och om så vore, hvad svar gaf han
Calles beskyddare? Calle tyckte,
att tideu, som förflutit, sedan Nisse
gick bort, varit lång som en hel
dag, och likväl innefattade den icke
mer än tvenne timmar. Ändtligen
fick han se Nisse komma gående,
men med långsamma steg och sorg
set utseende. Den glade och fri
modige arbetaren tycktes försjun
ken i tankar, som voro allt utom an
genäma.
"J3varför står du här och slår
dank?" frågade Nisse, då
ban
fick se
(Jag trodde, du satt
v#l ditt
arbete."
"Ah, kära Nisse, icke var det
möjligt att göra något, nftr du var
borta! Jag var så ängslig, att jag
icke kunde taga mig något till",
-T &Z Xt*"
S K A A E N ONSDAGEN E N 19 JUNI I89S.
IBÄBr
Btttre
När Nisse gjort «in arbetstoalett
tog han plats midt emot Calle och
började söm ma.-
Eu half timme förflöt, utan att
andra ljud hördes ftn de, som utgiu
go från Calles skomakarehammare,
när han slog in stift. Slutligen säg
Nisse upp för att spanna en ny
träd. Han fäste ögonen pä sin uu
ge bror och betraktade honom läuge
med ett uttryck, snarlikt det, som
en öm mor har, dår hon ser på sitt
a n
i
"Hör på, CaUe, öfét vill se ut, som
om du och jag icke skulle komma att
göra någon vandring till Norrkö
ping."
Calles ögon tindrade.
"Jag får då tomma till profes
sorn?'
"Ja, du skall vät.dit, eftersom pa
storn tycker, att det är bäst men
nog svider det i öaitt hjerta, för att
jag har icke pågpu tro pä de der
herrarbetarnes feanitiri. Men det
kan nu icke bjel£'å£, eftersom du
sjelf vill det." .'f
"Kära, besked! ifl» Nisse, så glad
jag* nu Qalle^öéW fattade'
broderns hand. 'skall tiog få
se, att det blir en galant karl af
mig, fast jag icke duger'till att gö
ra skor."
"Det kan väl hända, ooh bra vore
flet men om du blir en fin herre,
i
fall det går dig. .väl, dä skall du kan
ske förakta din bror, jjom hör till
simpelt folk. Nå, nä, Calle det får
blifva dermed hiiru det vill, bara
det går bra för dig. Ku skola vi ej
tala om den saken mera, utau du
kläder på dig din rock och gär till
professorn och säger, att jag tillä
ter dig komma till ho^am» Du får
då veta, när du sk
a U börja."
Nisse högg tag i sylon .för att bör
ja arbeta men ilte höll om hans
arm, sägande nästan sorgset:
"Nisse, du, nia Kommer jag ihåg
något, som jag icke tänkt på förr,
och det är nå^ot s£ .svårt, att jag
icke mera vill komina till profes
sorn."
"Hvad då, du ville *»t ju så gerna
i går?"
"Dä kom det icke för mig, att i
fall jag skulle i lära hos honom,
måste jag skiljas frun dig. Ser du,
Nisse, det blir så tungt att...."
"Calle!" utropade N-isse, och bor
ta var sorgen från äldre bro
dern, "du är ändå on-iira pojke, och
nu kan du gå till hontttri och blifva
en herrekarl, öm du yill, för se, jag
vet, att du icke skall förakta din
bror.—Och icke må du tro, att vi
komma att skiljas'förijét. Nej, du,
vi skola uog träffas, aet lofvar jag
och Nils Gustafson med."
Nisse tryckte h.'udt'prbdern*hand
och tillade, att ^cke fick säga
något vidare om ''aflarden", utan
baraste gifva sig af.
En vecka derefter hade Calle lem
nat sin brors heir^ och flyttat till
professor Schneider, d^r hap skulle
börja rita och arbeta i gips och lera.
Professorn var.cn pi^iktisk man och
stälde allt på en praktisk fot med
sina lärjungar ofr flleyfr.
Det var på aftofcctr'sjimma dag
Calle lemnat sin brors boning. Nis
se satt som vanligt vid verkstads
fönstret men roinent var trumpen,
och det gick icke sa fprmt toed sylen
och tråde».
1
'God "äfto*f terr ^ufrtafMHJSf sa
de en vftaUjr^vlanorä»! utanför fön
stret.
Nisse såg upp och blodet rusade
åt hufvudet på honotifi
"Min sann, se jun£frö Lovisa",
stammade han förlaget.-
Lovisa gick fram ti(l fönstret och
stödde armen mofc p°$£en.
"Det var då "$ör ^rysligt,: hvad
herrn ser ledsen
tft,"
Ja varmare dagen ftr, desto sämre k&n«
na vi oss, om vi tro besvärade
af n&gon sorts....
Oordning i Magen,
oelf 4u4r fe&ttie känna vi osa icke, om vi genast tillgripa
det
m|dd
välkända tyska läkemedlet....»
finnes icke.
v Säker kur.
svarade Calle och" flickade upp till
brodern med en frikände blick.
"Men om man., lek o arbetar, får
man svälta, skall jag säga dig, och
jag har nu satt bort flera timmar
både i går ocb äg Kom
nu in
verksta'n".
i
1
Hjertat bultade hftftigt
i
Calle, då
hån följde brodern.
"Sätt dig till ditt arbete", sade
Nisse och började taga af sig sina
bättre kläder. CaUe såg, att det
var bäst att lyda och icke söka inle
da något resonnemang ty när Nis
se icke var hågad att tala, kunde in
genting förmå honom dertill»
Calle började att af andans kraft
sy ihop ett par gamla kängor,och det
med ett eftertryck^ som tydligt ut
visade, att han genom någon ut
trycksfull åtbörd kade gifva sin
oro luft. »,
%ade hon. "Har
han baft det på något
sätt? Jag ft.- e^est* här med nytt
arbete, för kommijssaQen tycker så
vt
mycket om herr Gustafsons skodon,
ska jag säga, och så skulle jag tac
ka så mycket för skorna, herrn la
gade åt mig. Det var då för gruf
ligt beskedligt att Icke taga någon
betalning för dem. Men hvart har
Calle tagit vägen? Jag ser icke'
tiiren?"
Lovisa småmyste och såg så vän
ligt på Nisse, som tycktes vara
långt mera brydd än den unga tjen
steflickan!
"Jo, ser jungfru Lovisa, Calle ftr
just deu skon, som klämmer mitt
hjerta, ska jag säga," svarade Nis
se. "Hau är icke mera hos mig,utan
har i dag flyttat till en mästare,
som skall göra något stort af ho
nom."
"Nej, hvad säger herrn? Till hvll
ken skomakare har han då kommit?"
frågade Lovisa.
"Det vore ingeu nöd, om han gif
vit sig till en skomakare men se, nu
är det till en professor."
Nisse omtalade, hvad som händt,
och beskref all sin sorg och alla sina
bekymmer. Lovisa var visserligen
icke mera än aderton år, men det
oak tad hade hon sett mera af de
bättre klasserna än Nisse, emedan
hon tjenat allt sedan sitt trettonde
år. Hon åhörde också Nisse med
mycket deltagande, men utan att
riktigt kunna fatta hans oro. Hon
sökte derefter att göra klart för ho
nom, att det var en lycklig händel
se för Calle ty nog var det för mer
att vara en professorslärling än en
skomakares, menade Lovisa.
"Jag tycker, att herr Gustafson
icke bör vara ledsen för det, herrn
skall nog få se, att allt blir bra men
nu får jag lof att gå, jag har redan
pratat bort för mycken tid. Här
äro stöflarna, och så fort de blifvit
fardiga, kommer herrn ju upp med
dem. Var nu bara glad och nöjd.
Adjö, hferr Gustafson."
"Jag skall försöka att vara nöjd,
efter, jungfru Lovisa så vill men
rysligt tomt är det, och hvem vet,
hur det hade gått för mig i qväll,
om icke...."
"Nii, hvarför säger icke herrn
ut?" frågade Lovisa uppmuntrande.
"Om hon icke pratat bort on stund
med jpig och sagt, att jag icke skul
le sörja öfver pojken."
"Nej, bovars, klockan slår sju!"
utropade Lovisa, "nej, det här du
ger icke. Om det ftr vackert väder
om söndag, sä...." Lovisa neg och
ville gå.
"Jag skall komma med stöflarne
om lördag afton," skyndade Nisse
att saga.
"Då få vi talas vid litet. Var nu
glad till dess. Adjö, adjö, hr Gu
stafson." Lovisa uickade ut Nisse,
som framstaftninade en tacksägelse,
hvarefter den blomstrande flickan
trippade af öfver gården förbi kam
marfönstret, der Stina satt och kan
tade.
Den puckelryggiga och fula Stii a
hysta en genomgående afsky för al
la, som icke voro lytta, och hon såg
efter Lovisa med en ilsken blick,
mumlande för sig sjelf:
"Nej, du, det var då icke värdt,
att du tittar pä Nisso, för ser du,
Omdöme!
(önskas frän hvarje tobaksttip^are angfe
ende fijrtjcr.«t«?rna !i»s
L^RILLARD'S
(ijnric
PLUG.
Alla goda domare af tuggtobak hnfva hil
tila varit enstämmiga i att förklara den»
•amma att vnra den utmärktaste, den meat
välsmakande, samt den bästa i hvarje
baaaet-ndc Den tillverkas af I/rillar(L
Begär den hos tobakshandlaren.
dervidlag blir det ingen kärlek af,
skall jag sftga dig. Jag undrar just,
hvart jag skulle taga vägen, om Nis
se gifter sig och hvad skall den
ynkryggen, som icke ftr mästare,
försörja hustru och barn med? Åh
nej, tror allt, att vi dröja med tock
na tankar. Den der nippcrtlppan
skall minsann icke få något, för det
hon spriuger här."
Nisse hade blifvit helt lätt till
sinnes. Lovisas ord ljödo så tröste
fulla, och så hade hon varit så vac
ker och smålett så vänligt emot ho
nom. Dertill tänkte Gustafson på
söndagen och att han då &kulle få
träffa Lovisa och kauske gä med
henne till Haga. Då kunde han få
säga henne mycket, som en längre
tid legat honom om hjertat,och kan
ske få veta, om hon höll honom litet
kär. Lovisas uppträdande hade va
rit en ljusning, hvilken gifvit hans
inre en annan färgton.
Calle hade hitintills varit det fö
remål, vid hvilket Nisses tillgifven
het uteslutande varit fäst och den,
för hvilken han arbetade och sträf
vade. All glädje hade han samman
parat med sin yngre bror, och han
hade Icke kunnat tänka sig någon
fröjd, som icke delades af Calle.
Efter bekantskapen med Lovisa ha
de det likväl händt, att tankeu på
en lycka,som hade endast hans egen
sällhet till syftemål, insmugit sig i
hans själ men CaUe hade likväl
fortfarit att stå främst i hans bin
tanke.
För hvarje menniska, som invigt
sitt lif åt arbete, måste det finuas
något, hvartill hon sträfvar, såsom
innefattande målet för hennes an
strängningar. Ofta nog ligger det
ta något i inbillningen men hvad
betyder det, blott vi inom oss ega
en blid stjerna, som lofvar oss lön
för vår möda. (Forts.)
kailo af svart eller
nifirkblfl vlloPorjro
Clun ioi.t JocUt lysr
llkta tii:n o'Mi star
ka tu nlitn.uU
ta Hot/iv-foder
nii i Inkii nt~
iii n«",sisl* mod
usxwxle alla
rstldiT, rop»
l»pn afriimlml
i likt.Illusi. )pl-
Itr i rUtsnitt.
Vflrt nnbud
Biincl obs tM t. ut
K I i |p
A,
vilnton omkring
lii-oppenKtriix un
der arnmrre ini
ilrmnrni'H l.'iiurd fr.
uldiiinfl söm illlitindun.vld
bö.ld arm. UyxornuR rnltt.1-
Kit iiimill anbud.
In^i'ii fHhI Ixhctdliiini:. Äro flmi, v i. I
gjorda och Jiiufttrliun mull orli -Jr» koHlymer.
Kr val linp. ilki.i fln njjfink yll cIhv uorcifd,
BVHrt uller lnfirkldfi djtx lit tyuooh ilkta ffirg), eller
vacker, mftrk, Hilkoblnnilad Ticlvllc Ci»*iiin're, fo
drudi niid mohair Beriro. Finn no^ fi.r den IIuh
»to. I*r«f pii vi et. oändfH fritt. Vi handla
med allting. Hkrir »-ft«»r vår katalog. Ku vac,k
H'diMimiodiik prhftll*H fritt, om ordern fttWUJrn af
kontant. Adrenweni:
8EAPS ROEBUCK A CO.,
1V3 i 175 V AUuuim iiiiAuii, III.
AGENTER ÖNSKAS
att Balja värt vackra, rikt utstyrda prakt
verk
FOSTERLANDSKA MINNEN.
Ingen i detta land pil vört sprftk utgifven
bok har rönt en större popularitet an denna,
Niir mun öppnar den, hur inan, hä ail siiga,
bula den aköna norden framför sig. Örat
Bmckes atrax af de nordiska skaldernas
skönaste skapelser. I andra delen föras
vi GENOM SVERIGES BYGDER, hvnrnn
dei mun i dm mt sl inncshhhih och lätt
fattliga stii. far en (nllBtändiQ tkildiing
af Hverigen land och folk, des* karaktär
och historiska minnr.sniiirken, desn slott
ocli byj,r!?nnder. Boken prydes af hundra
tals vackra illustrationer. Ett al bokens
mest fängHliiiidu drag äro helhides porträtt
af unga, sköna manliga och qvinliga ge
stalter bärande naUonalkoMtymei i natur
liga fiirger. Dessutom fint graverade por
tratt al alla svenska regenter fr&n och med
Gustaf Vasa, med mycket mera. Alla,
som få se boken, vilja liafvu henne. Hon
är cn verklig guldgrufva för agenter.
Skrif efter vilkor.
B~"EEMÄN8
/, GALVAMSEP./'.DL
STAL-VÄDERQVARN
iiwéS CCH TORN
tniHnU'ide Att vara
dt'ii IiMStu i mark
naden.
DPTI
drifves
ii ci mlndro
vind,
Hr starkare, mera
hållbar och enklnre
fin iniiiHii viider|vom.
ilr fuUnttindiKl
rurlerande. Vi glrvn en
»Kmtliu garanti fOr ett år
med tivarji! (j vnrn, vi eäija.
TORSKT ilr det bilat konatrnorado och star
knutc stÄltnrn, eom tillverkats.
Hk ri cfU-r vur illuptrurade katftlci^ (jfver VÄ
drrqvarnar, haekHftCiiinHkinrr. frlf
aåiiinsNmiMklnpr, vnrnur. foder
1 värn nr, liUMtkruftg. och åogmaskl»
ner, ån urpiiunor o. a. v.
8venskA Lutherska Kyrko-Brand
fctoclfc-Bolngot
1 Burlington. Iowa. k' nt rollorartt ufTowa
ioiilVrensfcp.iir dot bHJIgitHU! nf alla lörsäk
Jiiitfftbulatf. Uiidci eii sox-ftrijf tillvaro har
ilet ej belnifl I »fordra morHii mi Inbetalning
frftn iili tIc-c a i ne, troti ftt--Ui I liga sl«uloer
alitt.nlngnr utbetalt*. I10«st» forxilkrlng
lom bgvlljas pft en nffonduni ttr ffi.iXX). 1'aitor
ioroch föraanailugur inbcspnia myrket ge
nom att. frtrattkra sft väl lösftro nom fast egen
dom I (le ta bolag. Vidare upplysnlng*
tn tiddela
En klagan
vl sfl ofte höra, Ir "Å, jag är så nervös,*
och de flesta, af detta onda lidande mes*
niskor, kunna aldrig finna ut eller förstå
hvari orsaken till deras lidanden består*
Dr. Shoop har användt ett specielt sta»
dium, på att finna ut orsaken till kronl*'
ska sjukdomar och har funnit, att vissa
nerver tillföra kroppen styrka och vigör.
Dessa nerver kontrollera fullständigt
magen, lefvern och njurarne. När dessa
nerver blifva försvagade, smältes ej fö»
dan såsom den skulle, och som en natur*
lig följd häraf uppstår dyspepsia och
nervositet. Det kr alldeles nödvändigt,
att födan blifver smält på rätta sättet, för
att kunna frambringa rent blod, ben och
muskler.
Dr. Shoofs Återstä?lare'bot&T oordnin*
gar i magen, lefvern och njurarne,genom'
dess styrkande verkan på dessa nerver.
Detta läkemedel är icke någon "nervine**
eller giftigt nerv6timulerande medel,
utan en föda för det försvagade nervsy*
6temet. Den renar blodet samt uppbyg
ger och återställer krafterna. Den är en
medicin som aflägsnar orsaken till det
onda.
Till nia pA apoteken, eller fritt tlUcftndt Eder per
express, för $ i .oo.
Den skandinaviska
"Vägvisare till Hel*
•a," hvari behäng
lingssättct med denna
medicin utförligt be«
skrifves, sändes fritt,
tillika med profver,
till hvilken adresa
som helst. Skrif till
DR. 8H00P, Box 22, Raoine, Wit,
E
t&surrj
fns
«lvaninra* dtn
fullmilndlirt
»n Himau viidcrqvnnifnhi ik /Jt.
I ycrld.»n eirtr en så utors-nl' i fa"
ni^i»ritiUHfiihrik nom vi. öf»ior^v\
?5 000 galvcr
Miniliv mim i. y rnd
alvnniserade "DANDY fj
nar are nu I bruk ouh a
motstii't de starkaste /i'/tAI
l»e :im «||n fullct-illdiL't
v^derqvarnar
i'a i 5 år
stormar. l»i
KOSTAR.INTET
U.i ran
Att st och examinera.
11
v u
r-
v
U
VI tillverka
flfven Power
lSltlvor Mt., Kntavin. I!l.
BILLIGT
Jernvägsland.
II
diMimt
tiniiuns jointt" liiftl i,
o s n i o n
fVl.slvllH, »K! Il vl stlu
dn fn kost yra O. O.
J). förur nnilrisök
nltiif. och om ni
fin ner don ti
11
bo-
li\(inhot., bMulud'V
oxpfttss-HjriMiton
vfirt speciella pri-'.
fl.OH,1nito cxpreT.
afv I i ton,- annnr
Inlet. Uppgifort
infltt Fiftliiiidn: för
rock—nu tu ua ti tu
,öfver lirösict iriiit.
Va,:k.'!:t
'fBl
•i, —i- oppet land och slätt*
laud i iuellerntu delon af ntaton för $2.00
a $3.50 per aore, 2 till 5 mil fran byar
och stationer. Fruktbart prniriolund
södra delen af ftod llivcr-da'lcn, utlilt i
gamla, goda settlement, för $4 till $6 per
acre. Landet silljes pil 6 Ars afbotalning.
Detta Ur endast hälft pris och gilller blott
för en kort tid.
Konstbevattnadt (irri
gated) land 1 Gallatin*
dalen, för en tredjedel afhvad dylikt land
kostar pa andre platser. Odladt land,
livarpa man hvarje år kan skörda 50 buth.
hvete, 100 bush, hafre, 60 bush, korn
eller 400 bush, potatis per acre, och hva
rest grufdrlften alltid tillförsäkrar en på
litlig hemmarknhd. Han kan liilr f& 8Ä
vfll odladt som ouppodladt land med ett
fullständigt bevattningssystem.
C9T*KaHor och beikrifningar Gfrer alltoapptagst
land lamt fullkomliga upplysningar om indianrv»
Mrvationer och allt annat nytt landt tom kommer i
marknadan, frhAlln» nit Ix-^iirun, ]orto ined
följer.
Billiga landsökarebiljetter med
Northern Pacific banan till alla plat*
aer i Minnesota, Norra Dakota, Mon
tana, Idaho, Washington, Oregon och
California, erhållas på vårt kontor.
—TO—
DENVER.
A. B. Cutts,
G. T. & J\ A.
Minneapolis, Minn.
MOUNE CRGLARNÉ
äro de bästa orglar som till
verka» här i landet. 1 mu
sik och varaktighet öfver»
träda de alla andra. Do,
som önska en af dessa ut
märkta Kyrko-, eller
Kammar- Orglar, bflra
icke försumma att skrify*
efter katalog och prislista.
VITALIS AH LEN,
GOTHA, MINN.
GENERAL MERCHANDISE,
Fnrrared.skaper m. m. UppkOper allaslam
fa prod ti 1 tur till hGgsta priser. Dästa
tillmntesgiVnde alla ufset'tiden.
frouuLuoruilou & SttAJrrAuaN oiottagea.