Skaffaren., July 24, 1895, Image 7

About Skaffaren. (St. Paul, Minn. ;) 1885-1895

Image provided by: Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

                
MARIE SOPHIE SCHWARTZ.
t'it som Un ii II t« cl
ondet 11
It t- ett. ii It lu
Hamburger Tropfen
e v k n a y s k a k e e e
CARRIAGES. BUGGIES. HARNESS
and Blryrlcs. it I'wtory Prim. Work guaranteed and to 4n per
Kttvi'd. Our Kooits rwelvi'ii tho liiRhrM nwardn nt the World':
1H!*S Mammoth 1 IliiHt luted ('Blnlo«ut' la fro« to all. It shows
'he Htvles anil iniprovrmerns and i-cdticrd prices. It has 2(10
Wrmée, SM. |ngea aud U tuo largent and most complete cutaloKiie ever issued.
Write tö-d»?, beud for It It'* free. CarriHK* to, Clnrtnnni.4. Ohiu.
Oame
Herr-ur.
Springfield
The Universal Watoh A Jewelry Co.
Dep'1.17. ööti Bchlller Thea tor, Chicago, 111,
"The MUw&ukoo."
Som ift-noni»Uiir lani lets naturskönastc trak*
PETERSON & CO,
MOLIXE, ILLINOIS.
SWEDISH BOOK CO.,
CO DEARBORN ST.,
caicAQO.
Minnesota.
A. E. JOHNSON & CO.,
Land and Emigration Agents,
195 E. 3rd St., St. Paul, Minn*
CHEAP RATES
The Convention of the National
Educational Association will be held
this year, July 5 to 12, at Denver,
Colo. A very low rate, no1 more
than about $27.90 for return from
St. Paul aud Miunoapolis, will be
mudo by tlia Minneapolis & St.
Louis R. R., with correspondingly
low rates from other points. An
elegant vestibuled train with all
modern appointments will rnn
through on very fast time. No
change of cars. Magnificent service.
For further information, address
A. B. Outt8
O. T. & A.
V. C. JivLisdl,
Ticket Agaat,
8.W nieollet A*e..
ldinnaapoMa, Mia» \n\n ARBETETS Ml
BBBÄTTÉIiSB
AF
(Porta, fr.
Eirblifvagrafven
föreg. av.)
"Ja hade den senare tiden haft
det ganska förmånligt hos monsieur
D—fortsatte Richard sin ber&t
telse," "så att jag förtjenado bra med
pengar, och jag aktade mig noga att
göra några onödiga utgifter.
Försäljningen af receptet till den
blå färgen inbragte mig 20,000
francs. Jag var nu, enligt min upp
fattning, rik karl och lemnade också
min plats hos monsieur D— för att
begifva mig till London.
Min blå färg kom på modet. Det
blef mig en lätt sak att ftfven i Eng*
land försälja den.
Jag egnade mig nu &t att studera
kemi och tog efter två års förlopp
min examen.
När jag efter några månaders re
sor i Frankrike och Tyskland &'ter
Vom till England, emottog jag an
bud af Smith et comp. att blifva fö
reståndare för deras stora kemiska
fabrik och efter några "år ingå i bo
laget. Jag antog anbudet, och det
var vid mtn ankomst till Lislehill, jag
Bara man träffade med dig. Minnet
af den lilla Gerda hade försvunnit ur
min själ, ända till dess du erinrade
mig derom. Då jag varit en tid i
din närhet, insåg jag Bela faran af
att dagligen se dig. Jag ville icke
fästa mitt hjerta vid någon qvinna,
och jag beslöt att aflägsna mig från
din närhet. Kärleken är vanligen
en fiende till oberoendet och utgör
oftast den boja, som smider oss fast
vid beroeudet. Så tänkte jag då,
men sa tänker jag icke nu." Richard
slöt Gerdas hand i sin.
"Nu", fortfor han, "skall kärle
ken till dig blifva den drifkraft, som
för mig till sjelfständighet och för
mögenhet. Du är lönen för mina
»träfvanden, målet, hvartill jag ön
skar komma, och den sällhet, hvar
efter mitt hjerta törstar. Såsom
Bn fri och oberoende man skall jag
föra dig till altaret."
"Ja, i fall du då ännu älskar mig",
hviskade Gerda. "Tiden skall må
iända förändra din känsla, och din
ycka kan få ett aunat namn än
&erda." \M
"Aldrig!" |ftroi)ade Bichard. "Jag
kan upphöt-a att lefva, mén jag kan
Icke upphöra att älska dig. Äfven
bortom skall min kärlek
densamma, så framt ditt
jerta tillhör mig, och det skall ju
ke svika sin tro.'r
"Nej, Richard, svika kan det icke.
Dig eller ingen skall Gerda till
föra."
Richard tryckte en kyss på de
friska läpparna, och han tyckte sig
denna stund vara herte öfver sin
lycka ocjb framtid.
Tiden gick sin jemna gång, och
våren nalkades.
Brukspatron Strömberg skref, att
han med det snaraste vore att för
vänta till England för att hemta sin
dotter.
Denna underrättelse blef ett sor
gemoln på de älskaödes himmel, ty
det innefattade en skilsmessa och
möjligen en ganska låug.
Sedan Gerda och Richard talat om
»kilsmessans bitterhet, förklarade
pan, att om tvenne är borde han
Vafva förtjenat så mycket, att de
Utan oro för framtiden kunde gifta
}\g. om två år skulle Ger-
Jans.Således,
a inför Gud och meuniskor vara
En kort tid efter det man erhållit
kref från brukspatronen, satt Gerda
|ent en afton vid fönstret i sitt ruin.
)etta var uppslaget, och Gerda blic
kade ut i den klara våraftonens dun
kel med ett drömmaude utseende,
(om antydde, att tanken icke var
fäst vid något bestämdt föremål.
Plötsligt väcktes hom ur sina
drömmerier af röster, som talade i
parken, och det på ett för henne
kärt tungomål. De talade nemligen
svenska. Den ene yttrade:
"Således finnes icke den minsta
misstanke fäst vid mig?"
"Icke den ringaste. Maa tager
för afgjordt, Mt »jöghsten är den
skyldige."
"ÖTverbevisades han om mordet?"
t4Nei,
han nekade naturligtvis och
kunde af brist på bevis hvarken fal
las derför eller för stölden."
"I så fall har allt gått efter ön
Bkan."
4'Tyst,
tala ej så högt, här finnas
flera svenskar än vi."
De samtalande afiägsnade sig.
Gerda undrade, hvilka de kunde
Tara. Hon tillslöt fönstret och gick
till hvila med en uppjagad .inbill
ning, som förskaffade henne ohygg
liga drömmar.
Morgonen derpå, innan Eliza ännu
hade vakaat, inträdde deras tjenar
ia na och underrättade Gerda, att
rbrukspalronen
ankommit sent den
föregående aftonen och att hair gif
•vit befallning om, aU li izjt skulle
komma in Ull bonoai ^£o*iboav*r
UppStigCU. v:-'-.
Först viT lunchen skufleGorda
träffa den rike munntn,
E iza till brag to hela förmiddagen
^ho» fadern, och dä Gerda inträdde i
•aatsa'en, var ingen apnaa der äu
husföreståndarinnan, som höll på
att ordna bordet. Några ögonblick
senare blef brukspatron Strömberg
synlig, förande sin lilla dotter vid
handen. Hans helsning var mindre
högdragen än tillförene. Han ytt
rade sin stora belåtenhet med sin
dotter, hvilken han fann blomstran
de och så skicklig i sitt sätt, att det
lemnade ingenting öfrigt att önska.
Gerda kunde sig glad öfver be
römmet och tacksam emot brukspa
tronen, då denne framförde en hels
ning till Gerda från hennes mor och
sade henne, att denna mådde väl
och var nöjd med dotterns förlängda
vistande i England. Nu hade detta
emellertid nått sitt slut. Brukspa
tronen ämnade icke dröja der längre
ån högst tre veckor. Kunde han
förr få sina affärer afslutade, äm
nade han äfven resa dessför
innan. Han önskade derför, att
Gerda stälde allt så, att hon och
EHza voro beredda att hvilket ögon
blick som helst lemna England.
Brukspatronen hade just hunnit
meddela Gerda allt detta, då de öfri
ga af familjens medlemmar inträdde
i matsalen och strax efter dem tven
ne främmande herrar,
V
Den, som kom först, var en lång
karl med ett fördelaktigt utseende
och ståtlig hållning. Hand min var
kall, hans panna något fårad.
Han presenterades af brukspatron
Strömberg för det öfriga sällskapet
såsom en mister Bernhard. Hans
följeslagare var en inr Simson.
Vid Bernhards inträde i matsalen
hade Gerda stirrat på honom med
en besynnerlig blickf liksom hon
trott sig igenkänna en gammal be
kant och likväl betvifiat möjligheten
af, att det kunde v*ra den,* hon an
såg honom för.
Mr Bernhard var artig men stel.
Ljudet af hans röst påminde Gerda
om en af dem, hon hört samtala i
parken aftonen förut.
Hon lyssnade med spftndt och pin
samt intresse till allt hvad han sade
och erfor genom samtalet, att han
tillbragt större delen af sitt lif i
Vestindien, att han derstädes sam
lat förmögenhet och att han^ afsigt
uu var att bosätta sig i England,dit
han medfört sin unga hustru.
Gerda hörde hvarje ord med en
besynnerlig ångest, under det hen
nes ögon hängde fast vid Bernhards
ansigte.
Hon hade sett dessa drag förr. De
voro henne väl bekanta. Hon hade
lärt sig älska dem ifrån' sina späda
ste år, och det var icke i»Ö]ligt, att
hon skulle kunnat förgäta dem, ehu
ru år, många år förgått, sedan hon
sist såg dem. Då hade detta ansig
te varit blekt och förtärdt af armod
och elände. Det hade icke haft det
ta kalla och känalolösa uttryck, otan
burit spår af utståndna mödor och
försakelser. Men trots allt detta
var det ändå samma ansigte. Ja, det
kunde icke vara ett misstag, det må
ste vara han, och likväl det kun
de icke vara hennes mors make, som
talade om sin unjp hustru från
Vestindien.
Gerdas inre hade aldrig varit un
derkastadt en så förfärlig tortyr,
som den hon undergick allt ifrån
denne mans inträdande i matsalen.
Hon tänkte på sin mor, som iså
många år hoppats på faderns åter
komst. Om denne Bernhard vore
hennes far, huru kunde han då vara
gift?
Ändtligen var måltiden slut.Barn
hard hade ett par gånger fäst sina
ögon på Gerda med ett uttryck af
nyfikenhet, Som utvisat, att han ön
skade veta, hvad den vackra flickan
hette. Han ansåg det troligen icke
öfverensstämmande med artighetens
fordringar att fråga Milly Smith
derom, emedan det tydligt Ryntes,
att hon gjorde anspråk på, att man
icke skulle fästa uppmärksamhet
vid någon auuan än henne. Då man
ätit, gick Bernhard fram till bruks
patronen och frågade honom, hvem
den unga flickan var.
"Min dotters bonne'!* svarade
denne och vände sig med detsamma
till Gerda, som befann sig belt nära
dem, presenterade miss Gerda Ahr
nell för mr Bernhard.
Ehuru den senare tycktes vara en
man, som icke £a 1-ätt bragtes ur
fattning, gjorde likväl Gerdas namn
på honom ett märkbart intryck.
Hau ryckte till, ansigtet öfverdrogs
af en mörk rodnad, och en blixt af
vrede framljungade ur hans ögon.
Han sag på Strömberg, liksom han
velat krossa denne, gjorde en böj
ning på hufvudet för Gerda,som med
andlös oro betraktat mannen,och af
lägsnade sig. Gerda skyudade ut
och ilade in i sitt rum.
Hos fick emellertid icke länge der
förblifva ostöcd, tj brukspatronen
inträdde.
Gerda hade aldrig af honom sett
någon enda handling, som icke ut
visade en redbar karaktär, och lik
väl hyste hon för honom en oför
klarlig fruktan. Hvarför kunde hon
icke säga men redan då han första
gången inträdde i hennes mors usla
boning, hade en röst inom henne ro-
O
pat:
"Akta dig för den mannen!"
Nu, då han stod iramTör henne,
ropade samma röst varnande till
trenne att rara på sin vakt, och det
oaktadt hans ansigte hade ett väl
villigare uttryck, fin hon någonsin
sett på detsamma.
"Jag önskade göra er en fråga,
miss Ahrnell," sade brukspatronen
och satte sig i soffan, "men jag må-1 bokhållars, herr Simson, en svensk
S K A A E
ste bedja er besvarä dön fullt upp
riktigt?"
"Det lofvar jag," sade Gerda..
"Ni har förefallit mig upprörd
under lunchen, vill ni säga mig,
hvad som framkallat denna sinnes
rörelse?" Strömberg såg forskande
på Gerda.
"Jag skulle önska att slippa göra
det, emedan jag tror, att brukspa
tronen anar orsaken," svarade Ger
da och sänkte ögonen. Hon var
mycket upprörd.
"Ni har känt Igen mr Bernhard?"
"Jag misstog mig således icke,
det är verkligen han/" utropade
Gerda, ögonen stodo fulla af tå
rar, och hela hennes kropp skälfde.
"Ni haj ej misstagit er," var allt
hvad brukspatronen svarade men
sökte med sina blickar beräkna ver
kan af orden. Den Iftt icke vänta
på sig. Gerda sjönk ner på en stol
med händerna för »nsigtet, mum
lande:
"O, min mor, mit arma mor!"
Hon yttrade icke något vidare,
utan blef en lång stund orörlig och
tyst. Äfven brukspatronen förblef
stilla, öfvertänkande hvilka fördelar
han nu hade på sin sida. Han egde
sin forne skolkamrat helt och hållet
i sitt våld och inflytande öfver Ger
da, genom att hafva hennes fars väl
eller ve i sin hand, samt ämnade äf
ven begagna sig af den öfvermakt
ödet gifvit honom.-
Efter en lång tystnad yttrade
han:
"Jag skulle önska, miss Gerda, att
ni vore så lugn, att jag kunde med
dela er åtskilligt, som helt och hål
let har afseende på edra föräldrar."
Gerda lyfte upp det sänkta hufvu
det
"Och det vore?" frågade hon.
"Att börja med bör ni aldrig låta
er mor veta, att ni återsett honom.
Lemna kenne qvar i den villa, som
utgör hennes lycka, och låt henne
dö med tron på den gamle, som svi
kit henne. Det vore grymt att be
röfva henne tron på honom."
"Det råd brukspatronen nu gif
ver här mitt hjerta redan tillhvTskat
mig," stammade Gerda.
"Jag var förvissad derom men
ännu bar jag åtskilligt att tillägga.
Ni känner icke mr Bernhard, men
gör det, och derför säger jag:
må han förblifva i okunnighet om,
att ni känt igen honom. Han älskar
för mycket sin nuvarande ställning,
afskyr allt för lifligt det förflutna,
som han har skäl att frukta, och
skyr icke något medel, då det gäller
att rödja den ur vägen, som kunde
anses farlig fCr hans säkerhet".
"Herr brukspatron", utropade
Gerda med smärta, "glöm icke, att
ni talar om min farl"
"Just derför att jag Icke glSmt
detta, talar jag så skonsamt som
möjligt men mitt samvete bjuder
mig att säga er: Bernhard får icke
misstänka, att ni känt igen honom."
"Eger han då ingen känsla för..
..
för.. ..sin dotter?" hviskade Gerda.
Tårarne strömmade utför hennes
kinder.
"Nej, han har blott tvenne pas
sioner: den ena är att föröka sin ri
kedom, den andra är kärleken till
den vestindiska hustrun. Genom
henne har han utsigt att en dag
komma i besittning af millioner.
Han älskar henne för hennes skön
bet och tillber henne för de skatter
hennes fader eger. Inser ni nu, att
ni icke bör kunna igen honom?"
"Ja, jag inser det," hviskade Ger
da. "Må han vara lycklig och nju
ta af sin rikedom icke blir det hans
fattiga dotter eller hans ofärdiga
hustru, som skola störa hans sälihet.
—O, min stackars mor, huru värdet
möjligt för din make att så fullkom
ligt glömma all din kärlek och hän
gifvenhet? Huru kunde han så förrå
da sina pligter mot dig?"
"Han kunde det derför, att han
förskaffat sig sitt guld på bekostnad
af sin samvetsfrid."
"Sin samvetsfrid," upprepadeGer*
da. Samtalet i parken aftonen för
ut återkom för hennes minne.
"Ja, jag återtager icke ordet, tnen
jag'ber, att ni icke af mig begär nå
gon förklaring. Ni skall måhända
förundra er öfver, att Bernhard icke
fruktar mig, som kan förstöra den
lycka han åtnjuter, men han vet, att
jag icke skall stöta honom i olycka,
derför att jag lofvat att tiga. Det
är ungefär ett hälft år sedan han
och jag åter möttes efter att hafva
sagt hvarandra farväl i Vestindien
för åtta år tillbaka. Vi samman
träffade strax efter min hustrus
död."—Brukspatronen for med näs
duken öfver pannan, liksom att för
jaga ett smärtsamt minne, och åter
tog derefter med en något osäkei
röst: "Under det jag uppehöll mig
Paris, var jag en afton hos monsieur
D—. Bernhard med fru var äfven
der. Dagen efter mitt möte upp
sökte han mig i mitt logi och besvor
mig under utbrott af den häftigaste
förtviflan, att jag icke skulle förrå
da, det han i Sverige egde hustr
och barn. Miss Ahrnell, jag gaf ho
nom mitt hedersord uppå att tiga
ty hvad gagn hade jag gjort er eller
er mor, om jag störtat honom i för
derfvet. Bernhard vet af gammalt,
att mitt ord är att lita på och att
om jag varit sinnad att skada ho
nom, jag långt före detta k unnat gö
ra det. I går träffade jag honom
London. Min svärfar har affärer
med huset Bernhard, och vi följdes
åt hit. Han ledsagas af sin förste
ONSDAG DEN
hvilken är hans förtrogne Simson
har nyligen varit i Sverige i affärer
för sin principals räkning. Han och
jag gjorde Öfverfarten från Sverige
tillsammans, och af honom erhöll
jag åtskilliga upplysningar, som ut
visa, att Bernhards sjelfvishet blif
it större och icke mindre med åren.
Nu, miss Ahrnell^ besvär jag er, var
på er vakt och förrä^ er icke under
de dagar Bernbaltyl Stannar här."
Brukspatronen reste sig och gick
fram till Gerda, sägande med en fa
derlig, vänlig to^:
"Kanske har åay»|n af hans vack
ra och älskvärda ^dotter gripit ho
nom, att han arrangerar så för hen
nes framtid, ätt feon icke behöfver
arbeta för sitt uppehälle, utan blir
försatt i en ekonomist oberoende
ställning. Vi skola hoppas, att så
är, och hvad ja® kan göra för att
visa honom, hvad pligten bjuder,
det skall jag göra^ förvissad der
om.
Gerda såg på honom. Den varnan
de rösten hade tyatnat. Brukspa
tronens ansigte bar ett uttryck af
så mycken välvilja och deltagande,
att det skulle hafva bedragit en me
ra erfaren än Gecitia. Han kunde
omöjligt vara annat,än hennes och
moderns vän.
"Jag har något att bedja bruks
patron om," yttrade,Gerda med låg
och osäker röst.
"Jag ber, tala oförstäldt."
"Sök icke att förmå mr Bernhard
att göra något för mig." Den unga
flickan höjde hufvudet och tillade
med fastare röst: "Han har nedty
stat de hjertats känslor som bort
tala för mig och mio- mor, må han
lemna mig åt sitt öde. Jag skall al
drig taga emot något af eu far, som
genom brott emot samvete och he
der förvärfvat sig sia rikedom."
"Ni är stolt, miss Ahrnell, men
har ni noga pröfvat ert hjerta? Om
mr Bernhard gaf er. en vacker hem
gift, kunde den föra er till lycka ni
kunde då blifva den* maus hustru,«
som ni älskar." .Brukspatronen
fixerade Gerda, som vid dessa ord
lifligt rodnade.
"Jag skulle fcke-för detta pris
vilja köpa mig ijrcka," svarade
hon.
"I så fall har j&g klke något annat
att tillägga, än att j*g skall uppfyl
la er önskan." Jfu vred brukspa
tronen om låsvredq$, dörren gick
upp, men han tillslöt den å nyo och
återvände fram i-ruamiet, sägande:
"NI står ensam UJfv*t, miss Ahr
nell, tillåt mig derföfl vara er i fars
ställe och gifva er ett råd, det
jag ber er, att iriijftr taga i öfver
vägande.w
n
Äfven nu hade brukspatronen ett
utseende af öppenhet och välvilja,
som förjagade hvprjp, t^isstanke in
om Gerda.
"Jag skall fngd tockgarmhet emot
taga fyvarje råd, herr brukspa
tronen gifver mig,"' försäkrade
Gerda.
"Äfven om rådet kommer att gö
ra er smärta?"
"Äfven då. Jag skall säga till
mig sjelf, att det är gifvit af välme
fting."
"Jag tackar er och vill nu tala
utan förbehåll. Man har sagt mig
att ni älskar unge Schneider och att
han älskar er. Ni iiro unga och föd
da för kärlek och tycka, skulle man
kunna säga, om icke världen vore så
illa inrättad,att man berodde af ma
teriella förhinder. Nu— måste tan
ken på framtiden träda emellan. Har
ni tänkt på den? J.tg eger icke nå
gon rätt att begära svar på denna
fråga, och jag gör det icke heller,
men jag ber, besinna er noga och
förena icke ert öde molä hans förrän
"han är oberoende. Nu är hans enda
kapital hans arbete. Det är visser
ligen sant, att unge Schneider för
tjenar ganska stora pengar, men
hon är i alla fall vid början af sin
bana ban har nu först kommit rig
tigt in på den, ocfi h^n kan sägas
hafva en vacker framtid, om han
förstår sitt eget biUta. Den kan
likväl alldeles förstöras, om han gif
ter sig och genom Jntfciljeband blif
ver fjettrad vid Uykyi»mer och om
sorger, som nu liWt» främmande för
honom. För hufis laarrier och äre
lystnad fordras, pki lian skall vara
fri, att han icke af nödvändigheten
blir tvungen ingå sa lana affdrsför
bindeldelser. som kimna blifva min
dre fördelaktiga, så att hela hans
existens ställes på spel, i fall han
skulle träffas af sjukdom eller något
dylikt. Schneider Imr en stolt kar
akter, han måste såsom kemist blif
va något utmärkt han skall icke
nöja sig med att endast samla pen
gar och af sina kunskaper skapa sig
en guldgrufva, han måste äfven gö
ra dem till något, livarlgenom han
vinner utmärkelse. Jag fruktar,att
han icke skall lyckas realisera dessa
drömmar, i fall han nu gifter sig.
Huru olyckligt det är att ingå en
obetänksam -förbindelse, behöfver
icke jag erinra er om vi hafva i edra
föräldrars äktenskap ett tydligt be
vis derpå. Hvad ni icke eger någon
kunskap om är hvart fattigdomen
kan föra en stolt man. Ju större
han9 förhoppningar på lifvet varit,
ju lättare faller han offer för nödens
frestelse, och ett ögonblick kan då
förvandla honom,» frå$ en hederlig
man till en brottsling! Betänk er
derför, innan ni afgör, icke blott ert
eget utan äfven baa&£de,och minns,
att ångern öfver.^tt hafva varit upp
hofvet till dens olyck? och fall, hvil
I ken man Älskar, %r bittrare ftn nå
i
got iidande, som kan träffa en qvin
nas hjerta. Nu har jag icke nå
got vidare att tillägga ert för
stånd skall säga er, huru ni bör
handla."
Än en gång nftrmade sig brukspa
tronen dörren. Gerda skyndade ef
ter honom. Hennes lilla hand om
slöt darrande hans arm, i det hon
med färglösa läppar framstammade:
"Af miskund, säg: har min far
tillåtit sig någon .... någon ....
handling—som förvandlat honom
från en hederlig karl till .... en
brottsling."
"Han har ju begått tvQgifte,ftr då
detta icke ett brott?"
"Jo, ett stort brott," hviskade
Gerda och betäckte sitt ansigte med
händerna, bifogande med ljudlös
röst: "Är detta det enda afsteg från
det rättas väg han gjort?"
Brukspatronen log. Då han icke
svarade, utropade Ge^da med ån
gest:
"För himlens skull och vid allt
hvad heligt är, besvara min fråga!
En förfärlig misstanke har uppstått
i min själ och tillhviskat mig, att...
att...någon ännu brottsligare hand
ling fläckar hans lif."
"Miss Ahrnell," svarade brukspa
tronen med ett visst eftertryck i rö
sten, "forska icke i det förflutna,
det tål ej någon granskning. Er
misstanke är ty vftrr icke ogrun
dad."
Brukspatronen läste upp dörren
och aflägsnade sig. Gerda dignade
ned på sina knän.
Samtalet qvällen förut återljöd
för hennes öron och hämmade hjer
tats slag. Hon förmådde knappt
andas.
"O, min mor, min älskade, olyck
liga mor!" mumlade hon. En flod
af tårar kom för att lätta den
tyQgd, som hvilade ötvec hennes
bröst.
Ånyo var det afton. Luften kän
des mild och varm, vestanvinden
kysste jorden.
Gerda hade icke lemnat sitt rum
på hela dagen. Hon mådde illa.
Brukspatronen och de främmande
herrarne hade rest till London.
Månen kastade vemodsfulla blickar
på den grönklädda Herta, då Gerda,
insvept i en sjal, vandrade framåt i
en af parkens gångar. Hon kände
sig så djupt olycklig och erfor nu
ett oemotståndligt behof af att in
andas frisk luft. Det föreföll henne,
som om det sedan skulle blifva hen
ne lättare att bära den börda af
sorg, som hvilade öfver hennes själ.
När bon gått ett stycke, satte hon
sig vid sidan af en buske, som stod
7id flodens strand.
Vi vilja icke redogöra för Gerdas
dyBtra tankar utan i stället fästa
uppmärksamheten vid tvenne perso
ner, som nalkades ifrån motsatta si
dan och skulle färdas förbi den plats,
der hon satt.
De hade ankommit från London
och stigit ur åkdonet vid parkens
gallerport för att taga vägen upp
till gården.
"Det har sett ut," yttrade don
ene, "som om du undvikit mig. Du
borde likväl ha förstårtt att jag ön
skade tala vid dig. Jag kan emel
lertid lyckönska mig, som träffade
dig här vid gallerporten. Nu skall
du icke undgå mig, min kära Ström
berg, utan blifva nödsakad besvara
min fråga."
"Gerna," svarade denne, "ehuru
jag ansett klokast, om vi uppskjutit
alla samtal till i morgon. Du kom
mer ifrån en större middag och
är icke vid ditt normala lynne och
äfven jag har druckit mer än jag
brukar."
"Du!" utropade den andre gap
skrattande. "Man skall icke vara
en så stor skälm som du, då man
hyllar Bacchus. Alltså, icke några
undanflykter, utan gif svar på tal.
Huru har du kunnat drista (lig att
Den
öfverträffar
Allt
(iimak
Plug
Försök den, ooh ni skall finna
hur godt den smakar. Till
verkas af
LORILLARD'S
Nu.
och hur
jy
k.
SRtWt"II
H1
r-
1
En tystnad uppstod. De båda
vandrarne nalkades det ställe, der
Gerda satt. Strömberg, som egde
kattens förmåga att se i mörkret,ob
serverade och igenkände Gerda bak
om busken. Ett oförmii-kt leende
krökte hans läppar, något af skade
fröjd lyste ur de gröngrå ögonen.
När de kommo fram till backen,
stannade Strömberg, så att Gerda
skulle kuuna höra, hvad som sades,
men utan att hans följeslagare upp
täckte hennes närvaro. (Forts.)
Ilelsa och lefn.idslust jjil hund i linnd
med Dr. August Köni^s IlniulMirgcr Drop
par. Tag in dem mot leTver- och mag
äkotnmor och en god helsa skall blifva
den omedelbara fttljden.
hur on
ten
Ju varmare dagen är, desto sämre kHw
na vi oss, om vi äro besvärade
af någon sorts....
Oordning i Magen,
båttre känna vi oss icke, om vi genast tillgripa
Dr. August Konig's
Bättre medel finnes icke.
Säker kur.
föra hit flickan i min närnet? Hvil
ken sanatisk idé har du haft i ki
karn, då du tog min dotter såsom
tjenarinna i ditt hus, och hvad be
tydde det, att du presenterade hen
ne för mig?"
"Jag har tagit Gerda Ahrnell till
min dotters vårdarinna för att deri
genom bereda henne en bättre
utkomst än den att försörja sig
med nålen," svarade Strömberg,
"och deraf kommer det, att hon
kan sägas tillhöra mina dome
stiker."
"Odåga,fortsätt ioke iden tonen,"
utbrast mr Bernhard, "för då kunde
du fresta mig att...."
"Tåligt afhöra, hvad jag har att
bifoga," inföll brukspatronen. "Du
vill veta, hvarför jag presenterado
henne för dig. Åb, helt aukelt der
för, att jag tänkte, det åsynen af
henne skulle erinra dig om, hvad du
glömt, nemligen att sörja för henne
och modern."
1
Steniwind
och set.
K Upp ut ocli »ilnd oss denna unnonn Jonit^
ftlllsUfnilltf uuli nppifi pä u
11- Offot
sprftk Ii
vi Ikon sorts ur ni ötisRiir, oeli vi tTll
slln.lu er KHITT lor u
mloi söU n
I I«L HÄVI A
ljud i ti fftr dot tu pr is. rot.
|4 k.
ÄKTA (itiMirvi.Mi boott. irjord
ii
1 komposition, mod tjook jrulilsUl 1'VH mlvUl
In som lit vllnditft. nied
Trtnton
vork, linda
otior
garanterad»,
orli till utso- I
guldur
I i II $51).
(lot hos MXpros-ufreiiltMi. oeli uin
I'IMUwhoU
ul
unsui dut
nom ott tfodtUöp. betala fr.r0. tinnars I
litet.
Siind .Vie I 1'rlmarkon med ordorn fiir un olo
frnnt TU.») 14 k. RII Idplillomd kedja, eller
MJIIK! 17.50 med ordoru, dft kedjiiu erliMlo*
fritt.
IClt ur tn'indi's I'rltt.om ni köpor eller
bostHller sex. Adrns»eni:
Den förståndige resenä
ren väljer alltid den
jernväg
Som
»rbjiirier do största boiT
tor "Tim Milwaukee."
Som erbjuder fullkomlig aftkerhet —'*Tho
MllwauUi o."
Som iir vtH1iinil
och K-odkänd
af allmänhe­
"The Milwaukee."
Som Ur vfiltiygu orh erbjuder god botjcnlntr
--"The Milwaukee.''
Som imr dt bdata irl vnta aTdelada viyru
med studie- ocli rök buffertar **T
Mil wuiikco."
Tho
Som liiirclcgaiitiitstyrda Parlor vagnar,fria
atolvagnur och oö
Iver träffad »ervering
"The Mil wuukoo."
Som ttiiHumt hu elektriska studielampor —.
"The Milwaukee."
'"The Milwaukee" liar allt detta och inora
till. Dun liar förnia k»vagnar med väriuled
nlnr- flektrlfk upplysning och är oöfver
tröffad 1 luxuries 111 red ti
I rip.
I)en oriAdlige Vinooln har nagt.: "Följ fol
ket och ni »kull tcki vara 1A nu frftn rättvi
san." folket, reser mrd "Tim Milwaukee."
J.
T. CONI.EY, Asa tGen'l Pan*. Ag«nt,
St. L'IIII!, Minn.
Fem tftg ufgA dagligen frftn tvl 111 nystäder
OK till Chicago' ett till Hu L*uU och att
Kanae^Mily.
till
(INLINE ORGLAHNE
tro de bästa orglai som till
verkat» hÄr i landet. I mu
»1k och varaktighet öfver-
11 ritt a de
alla
JoHuflBZ
andra. De,
märkta
Kyrko-,
eller
jlwOgjBF Kammar- Orglar,
bflra
EflSP38Hi ke försumma ntt skrifva
SBBS&mSaSm katalog och prislUta.
VITALIS ÅHLÉN,
COTHA, MINN.
GENERAL MERCHANDISE,
tarmuruduktfiL-
'ernuedvkaper m. m. Uppköper allaalaga
Ull högnia prleer.
tlllrnotetgftende alla affiaennen.
Prenumeration A SaAJrrAHB* mottagee.
"A Mrada.AS7.Mk
Writ» to-day.
AGENTER ÖNSKAS
att salja vårt vackra, rikt utstyrda prakt
verk
FOSTERLANDSKA MINNEN.
fmjm mf/m m/mmnm /rnttmmrm p*** jmmJpé
Iugen i detta land på vårt språk utgifven
bok har rönt en utörre popularitet än denna.
Niir man öppnar den, bar man, så att sii#n,
hela den sköna norden framför sig. Örat
Bmekes strax af de nordiska skaldernas
skönaste skapelser. I andra delen föral
vi GENOM S7ER7.0ES SYGflER, hvarun
der nian i den mest intressanta wh lätt
fattliga siil, fiir en tnllstitadfg skildring
af Sveriges land och fo!k. dettf- kuiaktä»
och historiska minnesmärken, dess slott
och byggnader. lhken prydes af hundra
tals vackra illustrationer. Ett af bokens
mest fängslande drag äro helsidesporträtt
af unga. sköna manliga och qvinliga ge
stalter biirande nationalkostymer i natur
liga färger. Dessutom tint graverade por
trätt at alla svenska regenter från och med
Gustaf Vasa, med mycket mera. Alla,
som få se boken, vilja kufva henne. Hon
är en verklig guldgrufva för agenten
Skrif efter vilkor.
BILLIGT
Jernvägsland.
v,u'kert
wskogiand,
öppet land och Rliitt-
land i nif'1. i i delen af staten för $2.00
i a $3.50 per aore, 2 till 5 mil från byar
I och stationer. Fruktbart prairieland i
södra delen af Red River-dalen, nddt i
gamla, goda settlement, för $4 till $6 per
•ore. Landet stlljes p&Oårflafbetalning.
Detta ttr endast hälft pris och gäller blott
för en kort tid.
Montana Konstbevattnadt flrrl
ZZZL gated) land 1 Gallatin.
dalen, för on tredjedel afhvad dylikt land
kostar pil andre platser. Odl.ult land,
hvarpå inan hvarje år kan
skörda 50 bush,
hvete, 100 bush, hafre, 60 bush, korn
eller 400 bush, potatisper acre, och hva
rest grnfdrlften alltid tillförnilkrflren på
litlig heinmarknud. Man kan liilr få så
väl odladt som ouppodladt land med ett
fullständigt bevattningssystem.
I Ö^Ktrtor och beikrifningar öfver alHoupptagat
land tamt fullkomliga upplysningar om indianrv*
aervationar ooh allt annat nytt land, tom kom mar I
marknaden, erhållas pA bc^ilran, då porto med*
följer.
Billiga landsökarebiljetter med
Northern Paoifio banan till alla plat
ser i Minnesota, Norra Dakota, Mon
tana, Idaho, Washington,Oregon och
California, erhållas på värt kontor.
—TO—
DEMER.
Minneapolis, Minn.
II
'venab gonotoito- dw tf.gdugliffOD ouiellau
PAUL. MiNNEA.POLI8o^ii CHICAGO,
LWAlfK.CL samt alla plut'.er 1 Öster, Te-'*
Tvcnnft
önska eu af dessa ut-
ST.
MIL
atra ocb tnoilernta WUconsiti.
Pullman Vcstibul-a ifvagnur oofe
T:ignar
»cd
alla
blljattor tillhandahållas
kontmnjHtko*
blUta
jcr.ui mjfiiondo
tflg.
rniaro underrlfetor^er leinnaa pft
ran,
begi~
ooh reafodf
af alla
bilJottagenter lnon*
Förslita fttaterua och Canada.
F. A• Greene,
Ticket Agont.
18*
E. frd 8k,
St. Paul,
Mina.
JAfl. O. POND,
•eaeral P«»ae»ger Ageat.
MIJkWAUKlB, Vlft
kurarad 11 hemmet Bok fritt
Adress ra Or. W.S. H10L
'!75. 8mltbviSftfc Jeffersol
New York
Bräck
k fritt