OCR Interpretation


Minnesota stats tidning. (Minneapolis, Minn.) 1877-1882, January 04, 1877, Image 4

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059657/1877-01-04/ed-1/seq-4/

What is OCR?


Thumbnail for

En meteor.
72 & 74 La Salle Street, Chicago, Illinois.
CHAS. J. S1JNDELL Tlanaeer.
P. O. BOX 146.
Minneapolis, Minnesota.

idyll.
Högt bland Saarijärvia moar bodde,,
Bonden Pavo på eH.frostigt heimnaji}'~Jf
SlÉotande dess jord med trägna arajar
Äfén af Herren väntade han växten.
Ooh han bodde der med ban och maka,
Åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
fljpäfde diken, plöjde.opp och sädde.
vSren kom, oqh drifvan smalt af tegen,
Ooh med den flöt hälften bort af brodden
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
'Och af den slogs hälften ned af axen'
Hösten kom och kölden tog hvad jifjjjgt.
Pavos maka slet sitt här och sade: un
Pavo, Pavo, olycksfödde gubbel c1'
"Tågom stafven Gud har oss förskjutit, •_
Syårt är tigga, men att svälta, värrå. .,
Pavo tog sm hustrus hand och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
•Blanda du, till hälften, bark i brödet^
Jag skall gräfva dubbelt flera diken,
Men af Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade hälften bark i brödet,
Gubben gräfde dubbelt flera dikerlf,
1
Pavo tog sin hustrus hand och sadé'::'w i
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du, till dubbelt, bark i brödét,
Jag vill gräfva dubbelt större diken?'
Men af Herren vill jag vänta växten.'1
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
Gubben gräfde dubbelt större diken,
Slide koma, köpte r§g obh sådde.
VSren kom, ooh drifvan smalt af tegen,
Men med den flöt intet hört af brodden
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
Men af den slogs intet ned af axen
Hösten kom och kölden, längt från åkern,
tåt den stå i guld, och vänta skörjjjirn.
Bä föll Pavo på sitt knä och sade
H&rren pröfvar blott, han ej forskjä^.
Och hans maka föll på knä och saote V
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Men med glädje sade hon till gubben:
Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran
Nu är tid att lefva glada dagar,
Na är tid att kasta barken inman,
Och ätt baka bröd af räg allena.
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
iQVinna, qvinna, den blott tål att pröfvas,
"Som en nödställd nästa ej förskjuter
Blanda du, till hälften, bark i brödet
Ty förfrusen står vår grannes åker.
J. Jr. Suneberg.
Landtbrukare Björns ny
ärsvisitér.
Han bodde ner på vestkusten, i
det klippiga Bohuslän, landtbruka
iren Karl Björn och han bor så än.
Som han eger ett par "tunnor guld",
brummade han ej öfver lifvet. Låt
vara, att hans na.mn brummar något
litet för veka, uppsvenska öron: i
Bohuslän gör det ej så. Ättlingar-,
ne af de bistra vikingarne dernerb
hafya'allticl sådana der s|afka naran.
Björn bodde vid hafskusten, och
hvilken bohuslänning gör ej det.
Förra sommaren hade han gjort be
kantskap med ett parti glada stock
holmare som då lågo dernere på de
grå strandfjällen i sällskap med
klippfisken för att samla nya kraf
ter till vinterns baler och kalaser.
Björn hade ett ide, för hvilket
mången mälarebo -kunnat' lyfta på
hatten. Som han dessutom var gäst
fri, vankades inbjudningar i långa
banor till badgästernas hem i Stock
holm.
Nå, nyårstidén kom, och Björn
hade en hel laddning af ostron och
hummer att afsända till hufvudsta
den. De skulle offras på de splendi
da bjudningarnes altare.
Tänk, om jag skulle följa, med, sa
de Björn och göra mina vänner från
i somras en glad öfverraskning.
Ja, Björn, hummern och ostronen
gjorde ressällskap.
Så snart han fått liqvid för sitt
ressällskap, började han genant att
företaga de intressanta visiterna.
På alla ställen väntade han utt bli
emottagen med varma servietter.
Men om någon blifvit förvandlad
från punkt till frågetecken, från frå
geteckén till utropstecken, var dét
Björn. Det hjelpte inte ändå.:
Den första han knackade på hos
var litteratör A, Efter en stund li
ter kom en vresig städerska och sa
de: herrn trodde, att ni skulle haft
så pass folkvett och inte komma på
sjelfva nyårsdagen.
Den andra var h|^dshöfding B.
Här fick han genom en näsvis be
tjent följande svar: herrn frågade
öm ni har alla skrufvar i behåll, som
inte skickar, räkning innanni koin
mer sjelf.
Den tredje var notarien C.
Här fick han en vänlig inbjudan
cpå
herrn vägnar" att slå sig ned—
på stentrappan och^vänta eiv ^nånad
eller par ¥i ii.
Den fjerde vaf grosshandlare D.
Här blef én samvetsfråga stäld på
Björn: om han visste, hvar det lan
det var beläget, der pepparn växer
—så kunde han bege sig dit och lyf
ta 12 procent, som grosshandlarn ef
ter helgen ämnade erbjuda sina kre
ditorer.
Den femte han knackade på hos
vår löjtnant E. Här stod han an
sigte mot ansigté med én lång gar
dist, hvilken försvann och inom kort
återkom från sin herre med följan
de tillkännagifvande: J:
Löjtnanten ba' henrn.ryka ochidra
sa långt som vägen räGker!
Samma dag reste Björn hem till
Bohuslän, men svor och bedyrade
qnder hela vägen, att omnågon gång
Stockholms-vännerna råkade inom
synhåll för honom, skulle han utan
försköning sänka dem i Kattegat,
ifen huru förklara allt detta?
.Jo, Björn presenterade sig under
.--•ätt verkliga namn.
På alla ställena hade betjeningen
vjattat dftt tom om ®n "björn", hvil­
ken. fordrade pengar. Derför blef
ixan så emottägén'.
Ty med ett sådant namn.
duger det
jej,att, göra visiter i yå?•-.« Jiufgi^tad
'-i-vicTnyårstldep. ^..""'.v. -. jV
'.V:f
1
SUde fären, köpte råg och sådde.
•Våren kom och drifvan smalt af tegen,
flteh med den flöt hälften bort af brodden
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
'Men af den slogs hälften ned af axen
Jlösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Pavos maka slog sitt bröst och sadjfpOEf:'j
•ffcvo, Pavo, olycksfödde gubbe!
•tet oss dö, ty Gud har oss förskjutit
.jjlvär är döden, men att lefva värre?
En sådan meteor visade sig i trak
ten af ^Hastings nägot .efter kl. 8
Torsdagen d. 21 sistlidne December.,
Den hastighet, hvarmed den samma
närmade sig jorden, skattas till 70
mil i sekunden—således något stör
te än den hastighet, hvarmed jor
den löper omkring solen. Den ob
serverades nästan samtidigt i Kan
sas, Missouri och Illinois, och öfver
allt väckte dess Ovänligt starka
sken, hvilket stundom fördunklade
månans, ett ofantligt uppseende, ja,
hös mången till. och med fruktan.
En astronom, medarbetare i tidnin
gen 'rChicago Tribune", har gjort
några ganska intressanta iakttagel
ser rörande denna meteor. Af de
uppgifter, som han erhållit, fram
går, att då meteoren passerade öf
ver Kansas, dess höjd öfvér jordy
tan var 75 milj' irlen då den öfver
gick Ohio hade den, redan sänkt sig
så, attdess afstånd från jorden då
endast var 40 mil. Som himmelen
var molnhöljd, kunde man icke med
säkerhet bestämma dess lopp i för
hållande till 4e andra himlakropwr
ne men paan observerade likval, atjt
lutrimgen emella^äétr^län, uti hvit
két"meteoren rörde sig och' eklipti
kans plan var omkriiig 15 grader.
Astronomen antager att denna him
lakropp kom till oss från ett ofant
ligt afstånd, der den kanske under
millioner ar -genomlupit sin bana,
hvilken tvifvelsutan varit större än
jordens. Plötsligen här kroppen
dervid hunnit till en punkt, belägen
så nära jorden, att den äf 'attrak
tionskraften indragits i vår luft
krets. Till följd af den gnidning
mot luften (friktion) som uppstod,
dä kroppen med för hvarje ögon
blick ökad hastighet*) närmade sig
jordytan, uppkom en ofantlig het
ta hvilken förvandlade kroppen till
en glödande massa. Meteorens dia
meter (tvärlinia) var endast 60 fot.
På flera ställen,, öfver hvilka imeteo
ren framgick, hörde man täta ex
plosioner. Häraf sluter man att
kroppens inre, olika beståndsdelar
blifvit ojemt upphettade och till
föjjd deraf kroppen ojemt utvidgad.
Slutligen iakttog man uti Cass coun
ty, Ills huru hela meteoren explo
derade och sönderföll i tusentals
stycken.
Yid åsynen af dessa storartade na
turunder, huru ringa och oansenli
ge förekomma vi då icke sjelfve.
Och med all vår visdom skola vi
dock förgäfves undra på, från hvil
ken plats i de höge rymder den o
vanlige gästen koin, hur länge hade
han ilat omkring i den omätliga
rymden och hvilka okända verldar
hade der han kommit i beröring
med!
En mot jorden fallande kropps hastig
het ökar sig med hvaije ögonblick i mång
dubblade proportioner.
r.
Om svenska folket.
Följande beaktansvärda artikel lä
sea i Göteborgs Handels-Tidning för
den 11 sistl. November:
Ingen. svensk kan undgå att iagna
sig öfver de lofordande vitsord, som
tilldelas våra till Amerika utflyttade
landsmän af amerikanarne. Till
hväd man förut deröm med tillfreds
ställelse sport komma nu nya ytt
randen från amerikanska tidningar
inom de stater, Illinois, Wisconsin
och Minnesota, hvapest svenskar och
jnorrmän i synnerhet slagit ned sina
bopålar, mést i egenskap af jordbru
kare (farmers). Så yttras bland an
nat från Illinois, att "ingen natio
nalitet öfverträffar svenskar och
norrmän i begåfning, sedlighet och
flit."—Från St. Louis skrifves: "De
(svenskarne) tillhöra våta ärligaste,
flitigaste och mest laglydige invan
drare.—Enär svenskarne äro så vig
tiga för utvecklingen af Nordve
stern, böra vi som nation vara måne
om att med Sverige upprätthålla de
vänligaste förhållanden."
Den aktning våra landsmän: sålun
da vunnit och hvilken de, hoppas vi,
skola vära måne om att ständigt häf
da, kan en gång komma att ega gan
ska stor betydelse. Det är nemligen
alldeles icke likgiltigt, om den skan
dinaviska iiälföns folk ega en vän
eller ej i den
.stora förbundsrepubli
kåÄ på andra sidan Atlanten.
v
^'•^Ifem^vifyelha^många af våra lä
sare, som under. enstjernklar afton
betraktat himlahvalfvet, ofta varit
i tillfälle att se huru en lysande
ktopp plötsligen ujjpträdt på firma
iäentet och med en ofantlig hastig
het ilat framåt genom rymden pä
—såsom det vill synas—ett i förhäl
låfode till de öfriga himlakropparne
ganska ringa af stånd frän jorden.
Säkert ha de ock ofta läst i tidnin
garne,huru desse eldklot fäftit ned
.till jorden och dervid, genom en ex
plosion, förvandlats till smärre styc
ken. Dessa lysande kroppar, hvik
ka häfva fått. namn af, meteorer,
^^fva varit föremål för naturfor
skarnös"undersökningar ocK gissnin
gar. Man tyckes likväl Äii ha' kom
mit till den slutsatsen att meteoren
är ingenting annat än en vanlig li
ten planet, hvilken, i likhet med vår
egen jord, kretsar omkring en me
delpunkt, och när den lilla himla
:kföppen af en eller annan orsak
kommit inom jordens dragnings
kraft, såi inträffar ert sammanstöt
ning, söm har till följd att den min
dre kroppen (meteoren) krossas i
stycken.
ä.
iöet är itike skrytsamhet eller egen
kärlék, utan en uppfattning "utgån
gen ur åtminstone bemödandet att
se saken 'sa
öveldigt och
äöbjectivt"
som möjligt, när vi hysa den före
ställningen', att folken af den gamla
skandinaviska stammen äro goda
folk, rikt utrustade på hufvudets
och hågens vägnar, samt der em te
folk af härdad kroppskraft.
Och häri ligger ett l^cUL|bör$ta
och varaktigaste styrka.
Ja, hafva -vj utropat mer än en
gång, vi kunde vara eller snart nog
varda, det bästa fojket iyerlden, der
est vi icke nedtrycktes ocli återhol-,
les i vår utveckling till detta mål
genom ett svårt ondt, en förnedran
delast, en skötes-synd.
a
Denna last och dennq. synd Ir -p
i é n k U e n
U U I
Det är de nordiska folkens onjda
ande.
Meii man må .dock icke förbise de
måiiga yttre örsakér,' som verka till
främjande af denna lasjt,,
Men detta hindrar icke, att ju
många arbetares vilkor äro allt för
svåra, och att det ligger ansvar på
enhvari som-kunde göra déssa vil
kor .bättre, när han (eller hon) icke
göi' det.
yi tänka härvid i första rummet
på visse arbetare i städerna. De
förmögnare torde i allmänhet icke
känna till, huru förhållandena i detta
fall äro i dessa, t. ex. i Göteborg.
Se här några fall, tagna ur verklig
heten.
Hit inflyttade ett barnlöst, hjone
lag från landsbygden, både man och
hustru sparsamma, flitiga oéh ärliga.
Mannen fick en plats, som ansågs
varä ganska god, nemligen på en
fabrik med 2: 50 om dagen. Efter
mycket sökande fingo de ett rum
med ett litet kök för 25 kr. i måna
den, eller 300 kr. för året. Hyran
allena kräfde sålunda en krona pr
arbetsdag. Återstod till ved, mat
och kläder 1: 50, med tillägg af nå
gon hustruns arbetsförtjenst. Ut
gången vardt, att de det barnlösa
folket icke kunde lefva, utan att:
tillita sina förut gjorda .inrättningar
i sparbanken.
Detta arbetsfolk hörde till de bäst
lottade.
•Yid ett besök i en af våra nya ar
betarebostäder, i sällskap med en
framstående engelsk menniskovän,
träffade man en yngre kraftfull ar
betare, som under det hustrun val
utgången, tillfälligtvis öfvervakade
det lilla barnet i vaggan. Det var
hans middagärast: och den den hög
vuxne, starke mannens ögon livilade
så ömt på barnet. Han betaide i
hyra 21 kr. i niånaden, då han hörde
till de lycklige, som fått en god bo
stad tiir dét priset. Arbetslönen
var 25 öre i timmen, eller för 11 ar
betstimmar 2: 75 om dagen. "En
engelsk' arbetare, yttrade främlin
gen, anser sig icke kunna betala
högre hyra än 10 (180 kr.) om året,
då hans arbetsförtjenst är-för nio
timmars arbete 4,5 a 6 sh. st."
Yi gå längre. Det' var en enka
med två barn. Hon hade blifvit
tvungen, för att lifnära sig, att gå
in på en fabrik. Lönen Var 4 kr. 10
öre i veckan. Hyran 8 kronor i
månaden för ett litet runi långt bort
i Majorna. Halfva arbetsförtjen
sten gick således åt till hyran. På
återstoden, 8 kr. i månaden, skulle
qvinnan försörja sig med de två bar
nen. Fabriken hörde till dem, om
hvilka vi uträknat, att den i och med
skyddstullen har, af svenska folket
mellan 200 och 300 kr. om året för
hvarje arbetare.
1
Teckningen kunde fortsättas. Till
exempel, hvad betalar man én tjen
stepiga, hvad en sömmerska i lön?
Huru pruta icke äfv^n nka fruar. på
den lönen.
I Frankrike betalas en god tjen
stepiga med 300 till 400 kr. i årlig
lön,, jemte allting fritt. I England
sammalunda, kanske något mer. Yi
vilja icke tala om Amerika. Der
emot äro sömmerskor uselt lönta
både i Frankrike och England»1
Huru är det hos oss
Jo så, att att äfven den ordentliga
tjenarinnan har mycket svårt att
lägga någonting öfver till äldre da
gar, Frestelsen för de yngre att
söka lönefyllnad genom att låna sig
till osedlighet, ligger nära. Men det
ligger ansvar uti att icke hafva sökt
åtminstone minska denna frestelse,
Så står iiära nog hela var arbetare
klass, och detta äfven i jemförelse
,-vis goda tider, ständigt vid'fattig
domens och nödens rand. Ett sjuk-
domsfall,, en ringa förlust, .ett fel
steg'—"och randen är öfver trädd.
Och en gång nedkommen arbetar
man sig icke lätt åter upp.
Undra då ej öfver, och klaga icke
öfver, .att-, |a,ttigvårdeps litgifter
växa.
Så kommer dryckenskäpen och gör
det onda ännu värre och obotligare.
... Det är således icke skäl att ankla
ga den ene den andre, utan att lägga
rhande^-, på eget bröst och bekänna:
äfven vi hafva skuld. Äfven vi, de
lyckligt lottade, Som njuta af all lif
vets yttre trefnad, mången gång,
utan all vår förskyllan eller värdig
het, hafva mycket på vårt samvete,
mindre kanske, lyckligtvis, för hvad
yi på detta område illa handla, än
för hvad vi uraktlåta.
5
Här verkairliniat, här veika'iied
ärfda vanor.,, här: verka (låligt säll
skap och här verkar fattigdomen.
Likasom dryckenskäpen åstadkom
mer fattigdom och elände, så kunna,
också de senare uppkalla drycken
skåpen.
Det gäller icke till försvar, men
dock till något urskuldande. För
svar kan det så mycket mindre vara,
som det är den starkare, mannen,
hvilken mest dukar under för dryc
kenskapslasten, under det qvinnan
lyckligtvis håller sig i allmänhet fri
derifrån, ehuru hön visserligen icke
drabbas mindre af nöden än man
nen, utan tvertom. Nu händer det
ju icke sällan, att: hustrun måste
uppehålla både sig sjelf och barnen,
med- fögä eller intet bidrag från
mannen ja, det händer till och med:
någon gång, att hon äfven får sörja
för den supige mannen.
Qyinnans föredöme visar alltså,
att de yttre bekymren kunna bäras,
utan .att den dyrköpta, tillfälliga
trösten sökes i flaskan. Och der man
och hustru samverka, enigt sparsamt
och flitigt, der uppehålla de gemen
ligen sitt hem i trefnad, hindrande
nöden att dgri inträda.
Men ytterst bär dock' hvar man
och hvar qvinna sitt eget ansvar1.
Håller hän, eller hon, sitt fat i hel-
gelse lyjla de: samvetsgrant pligtens
och hederns bud, så skola de yttre
omständigheterna sällan varda dem
öfvermäktiga, och råka de i olycka,
skola de icke sakna hjelpandé hän
der till sin räddning.
Undviken således, I arbetare, I
som kännen dagens tunga och kän«
ske dignen mången gång under bör
dan—undvikeri dryckenskäpen' Och
med den ädlare sjelfkänsla, söm der
med skall Vakna i Edert bröst, och
med. den ökade aktning I dermed
skolen vinna af andra, skall bättring
inträda äfvén.
i edra yttre vilkor och
välsignelsen gjuta sin frid i Edra
hem!
.Så ...skall svenska, folkets ädla liåg
sia ut i blpmina och bära frukt.
Stater och Förenta Stater
na
Då säkert: många af våra läsare ej
hafva varit länge nog i landet för
att lära noggrännt känna dess sam
hällsförordningar, börja vi skildrin
gen af desse med följande förkla
ring.
Sverige är oberoende af England el
ler* Tyskland: -v .5:
Hvarje stat här.sin guvernör sin
lagstiftande församling' och sTÉt
domstolsväsende, och afgör allt med
afseende på egendom, frihet ocjh lif
bland dess egne medborgare. Dere
möt då frågan gäller en stat mqt en
annan, eller medborgaren i en, jmot
medborgaren i en annan, äfvensom
allt som rör utlandet, då är det För.
Stafcs president, feg^ocK''* d^jjiafe
lär som afgörä.:
Förenta Staternas regeriiig
:men
hvar och en af de tretton kolonier
ne förblef pä samma gång sjelf stän
dig pch oberoende af de öfrige, i
allt som rörde dess inre angelägen
lietér, och antog" namnet ''ätat", i
st. f. det förra namnet "koloni".
Dessa tretton stater utgjorde blott
en liten del af landet längs Atlan
terhafs kusten, det inre och den ve
stra delen var då en obebodd öde
mark. Sedan dess har befolkningen
trängt sig längre och längre inåt,
oeh så fort en viss sträcka erhållit
några tusen invånare, har för denna
sträcka en territorial-regering bil
dats, under en slag§ förmyndare-re
gering under För. Staterna och så
fort ett sådant territorium blifvit
manstarkt och mäktigt nog att för
valta sina égna angelägenheter och
bekosta sin egen regering har den
också antagit den statsförfattning,
som gillats af För. Stat., hvarpåden
blifvit oberoende i allt som rör dess
inre angelägenheter, ocli fått nam
net stat, och så hafva de tretton sta
ternas antal ökats år efter år så att
de nu utgöra trettioåtta. Den sista,
Colorado, upptogs, som' stat under
det nyss tilländalupna året.
För att göra saken mera lättfatt
lig kunna vi föreställa oss de ur
sprungliga tretton staterna såsom
föräldrarne i en familj de nya ter
ritorierna, barnen i familjen, fingo
visserligen pröfva sig i lagstiftning
och i allt annat som rörde deräs väl,
men alltid under föräldrarnes vård
och tillsyn, de erhöllo af föräldrar
ne de nödiga medel som fordrades
för att bryta sin bana genom de för
sta åren, penningar till att äflöna si
na tjenstemän, hvilka äfven tillsat
tes af föräldrarne, medel till att
rödja vägar, "förbättra segelleder,
land och medel till att grundlägga
skolor, universiteter, landtbruksiu
stituter m. m., de gåfvos äfveri rätt"
att hafva ett sändebud i congressen
för ätt bevaka sina intressen, dock
utan rösträtt då omsider barnet
hunnit mognad ålder, vunnit erfa
renhet och medel nog för att sköta
sina egna angelägenheter, erhöll dét
af föräldrarne rätt att antaga vissa
grundlagar, konstitution, för sitt
rättesnöre som oberoende man. Äf
ven denna konstitution underkasta
des föräldrariies pröfning, och öm
den befanns öf verensstämmande
med deras åsigter och egna grundla
gar, För. Stat:s konstitution, då för
klarades Tjarnet' myndigt och fick gå
ut i verlden på sin egen styrka, dock
som en medlem af familjen och ly
dande under den grundlag, på hvil
ken hela den gemensamma styrelsen
hvilar.
De enskilda staterna: äro derför
icke, som många, isynnerhet i Sve
rige, tro, blott län eller provinser
under För. Stat., utan de äro i allt
som rör deras egria inre angelägen
heter, lika så oberoende af hvaran
dra samt af För. Stat,., som t. ex.
SÖs»
xtiand-
hafver ensamt allt som rör utlandet,
armeen, flottan, postväsendet, de
allmänna farvattnen, tullväsendet
och den gemensamma révényeä.
Staternas lagstiftande församlingar
kallas "Legislature" till skilnad af
För States som kalläs congress.
Yi skola fortsätta detta ämne och
noggrännt redogöra för dé olika gre
narne af jlesse regeringar, emedan
vi,anse det vara hvarje medborga
res pligt att göra sig fullt förtrogen
dermed, på det han må kunna klokt
och samvetsgrannt uppfylla de stora
pligter och rättigheter han erhållit
under båda.
Olyckshändelser,
liknande den som nyligen ti
made i Brooklyn.
Den 15 Oktober 1807 uppstod bland
de i Sadlers Wells teater i London
församlade askädarne en panisk för
skräckelse med anledning af en falsk
brandalarm, i följd hvaraf 18 perso
ner blefvo ihjeltrampade innan sa
longen utrymdes.
Den 6 December 1811 nedbrann te
atern i Richmond (Virginia). Om
kring 600 personer bafunno sig vid
olyckstillfället i byggnaden. Vid
denna brand omkommo 67 personer
och en hel mängd blefvo svårt ska
dade. Ibland dem. som under den
allmänna villervallan blefvo ilijel
trampade, var äfven statens guver
nör, George W. Smith.
Är 1846 den l^^Juni utbröt en
eldsvåda i kungliga teatern i Quee
beck, midt under representationen.
Vid dettiMillfälle blefvo 46 personer
innebrändaj®
Den 8 December 1863 inträffade i
jesuiter-kyrkan i Santiago, Chili, en
af de mest gräsliga olyckor, om hvil
ka detta århundrade har att förtälja.
Kyrkan var vid tillfället smyckad
för en fest till den heliga jungfruns
ära och omkring 20 tusen lampor
spredo ett bländande sken öfver den
ända till trängsel församlade menig
heten. Midt under sjélfva ceremo
nien exploderade en lampa och inom
ett ögonblick var hela det inre af
kyrkan förvandlädt till ett eldhaf.
Elden, som bokstafligen regnade öf
ver folket, antände qvinnornas klä
der, den allmänna förskräckelsen gaf
sig luft genom förfärliga jämmer
rop och det hela måtte ha företedt
ett skådespel, hvars gräsliga detal
jer svårligen någon annan än den,
som varit vitne till de samma, kan
föreställa sig. Slutligen tystnade
likväl jämmerropeh och sedan lågor
na förtärt allt brännbart som fanns
i byggnaden, börjades det hemska
arbetet i ruinerna, ur hvilka om
kring 2,000 lik framdrogos.
s
Innan vår nuvarande regering bil
dades lydde de olika samhällena un
der England de hade då en slags ko
loniäl-regéring, likasom våra s. k.
territorier (ännu icke:: organiserade
stater) hafva under Förenta Stater
na. Der var då tretton kolonier,
desse förenade sig, för ett hundra
år sedan, under namn af. Förenta
Staterna, oeli afsade sig: all lydnad
och ^förening ined tEngland,
Vid den kungliga teaterns i Edin
"burg brand den 13 Januari 1865 om
kommo äfven ett betydligt antal per
soner.
Under aftonsången i den franska
katolska kyrkan i South Holyoke,
Mass., den 27 Maj 1875 fattade dra
perierna, som omgåfvo jungfru Ma
rias bild vid altaret plötsligt eld. Lå
gorna spredo sig derifrån upp till
läktarne, som inom ett par minuter
voro insvepta i eld oeh rök. Bran
dén släcktes visserligen inom 20 mi
nuter, men under denna tid hade öf
ver 70 menniskolif gått förlorade.
Den 5 Februari 1876 uppfördes i
Robinsons operahus i Cincinnati en
tillfällighetspjes, kallad "The great
Republic", i hvilken 600 barn aelto
gol Midt under representationen
började nä gon ropa att 'elden var
lös, och under den allmänna rusning
till utgängarne som till följd deraf
uppstod, blefvo flera hundrade per
soner mer eller mindre svårt skada
de och 10 dödade.
För icke länge sedan inträffade ett
liknande uppträde päen kinesisk tea
ter i San Francisco, hvarvid 17 ki
neser blefvo ihjältrampade och ett
stort antal skadade.
Sedan år 1800 hafva 90 teatrar,
operahus och museer nedbrunnit i
För. Staterna.
BLANDAD LASMNG.
Konung Oscar på besök hos
Ola Jönsson i Knngsliult. Un
der denna rubrik berättar Folkets
Tidning:
Det torde böra omnämnas, att ko
nung Oscar under sitt senaste besök
i Skåne en dag åkte frän Sofiero till
Kungshult uteslutande för att helsa
pä hos den framstående i riksdags
mannen Ola Jönsson. Men otur var
det, ty hr Jönsson och hans hustru
voro den dagen icke hemma. Emel
lertid såg konungen sig om i alla
rummen, hvarefter han yttrade till
en af husets pigor: "Ola Jönsson bor
bra. Helsa honom ätt kungen varit
här!" Konungen fick sedan en dag
vid Helsingborgs jernvägsstation se
hr Jönsson och kallade dervid denne
till sig. Hr Jönsson uttalade sin
ledsnad öfver att icke ha varit hem
ma, dä II. M:t hedrade honom med
ett besök, men könungen genmälde
Hufvudkontor för de vestra staterna:
CHICAGO, ILLINOSS.
ALL A N-LI MENS F0RST1 KLASSENS PÖST-MtiBATAR,
"h::'Fia Quebec: 2 gånger i veckan,
'u :-^Via jBaWmore.- gånger i månaden.
Billigaste och bästa Limen för resa^ till3 och från Skandinavien,
samt öfriga platser i Europa. ...
•T T^3* cfe
Obs. Våra ägehtér allt öfvér NordYbstern kunna gifva lika fördfelak
tiga vilkor som vi sjelfva.
1 f!
att han nästa år skuile göra besöket
om igen. Hr Jönsson var inbjuden
till Sofiero samma dag svenskt-norskt
statsråd der hölls. H. M:t samtalade
med lir Jönsson under två timmars
tid.
Bröllopståg på velocipeder.
Liberte skrifver: I Boulognerskogen
sågs nyligen en egendomlig proces
sion, en bröllopsskara på velocipe
der. Hvarje herre liadé en dam bak
om sig pä velocipeden endast fiol
Bpelaren, som öppnade tåget, red en
sam. Under det han med benen höll
velocipeden i rörelse, spelade han o
upphörligt pä sitt instrument. Efter
honom följde brudgummeu, som för
de sin unga vackra brud, derpä flera
unga herrar med sina eleganta brud
tärnor och slutligen brudparets för
äldrar samt några gossar och flickor.
Elefanter i. strid med loko
motiv. Frän Indien inberättas till
engelska tidningar följande egen
domliga händelse: Pä en jernväg till
drog sig för någon tid sedan, att dä
ett bantåg derstädes framgick med
måttlig fart, kom en hel elefant
hjord detsamma rakt till mötes och
kunde icke af lokomotivpipans gälla
hvissling förmås att lemna jernvägs
banken. Tvärtom uppretade det o
musikaliska ljudet hjordens anföra
re, som mot lokomotivet gjorde ett
angrepp, som dock kostade honom
lifvet. Ytterligare två elefanter
blefvo öfverkörda, de resande hade
att utstå en häftig förskräckelse, och
lokomotivet fick icke obetydliga ska
dor.
Tidsbild från 18:de århun
dradet. Följande godbit, hemtad
från en i Vestra Ry pastorsarkiv be
fintlig kyrkobok frän förra århun
dradet (1787), har blifvit red. af Mo
tala Tidning meddelad:
"Adjunktus pastoris i Vestra Ry
kyrkia församling uppläste några af
hr majoren och riddaren välborne
Pehr Gustaf Pfeiff till Blommedahl
författade och till protokollet ön
skadepunkter af följande lydelse:
5:o. Tror jag äfven vara billigt
att vår Käpp-Gubbe åtvarnas att
med sin staf under predikan göra
stötar åt den, som han finner i hast
kaii insomna: och ej genast på "he
derligt folk" göra lek och förargelse
med något smällande i hufvudet, ty
dertill är ej hans myndighet alltid
tjenlig utan anses mera som näs
vist.
Vid öfvervägande af denna anför
da punkt stannade församlingen i
följande beslut:
Allmänheten yttrade, att icke nå
got skäligt klagomål borde ega rum
emot kyrkoväktaren Jöns Larsson
angående dess sysslas förrättande
ty enligt det i svenska församlingen
vidtagna bruk, skyddadt af lagarna,
egde han rättighet och var det hans
pligt att med sin staf stöta vid den,
som .i kyrkan insomnat, eho han ock
vara mande, antyigen han hastigt in
somnat eller ock fått tillfälle att sof
ya nägot längre och ansågs stöten
ät dem, som i hast kunnat insomna,
så mycket nyttigare, som en sig så
ogerna ändrande vana att sofva i
kyrkan hos den samma snarare tor
de kunna fördömas än hos den, som
fått mera tid pä sig att somna in (!).
Kyrkoväktaren uppmuntrades der
för att hädanefter som hittills göra
sin syssla allvarsamt och beskedligt,
och tillsades, att dä han en gång
väckt med stötande, smälla den, som
han ändå finner sofvande, i hufvu
det och kyrkoväktaren förband sife
att göra sin syssla efter bästa för
stånd".
Reta ej dj aren Efter Ronne
by Tidn. meddela vi för den var
nings skull, som händelsen innebär,
följande:
En dräng från Ho by kulle blef ny
ligen gästgifvaregärden i Ronneby
svårt biten i ena armen af en hingst.
Drängen hade skjutsat en resande
och stod just i begrepp att anträda
återfärden, dä olyckan skedde. Han
hade dä, under det han smekte hä
sten, öfvermodigt instuckit ena ar
men i hästens gap och derefter ha
stigt ryckt den tillbaka, hvarigenom
djuret retades och högg fast i ar
men. Drängen gaf hästen med an
dra handen hastigt ett slag i hufvu
det, hvarpå djuret släpper sitt tag,
men mättar ett nytt bett ät armen
något högre upp och kastar drängen
under sig, hvarvid denne, utom det
armen rysligt massakrerades, erhöll
andra delar af kroppen ganska svä
ra kontusiouer och skulle rnäliända
trampats till döds, derest icke en an
nan dräng på gästgifvaregärden
skyndat till och fattat hästen i tyg
larne. Läkare och fältskär tillkalla
des i hast och egnade den olycklige
den värd, som vid tillfället kunde
gifvas hvarefter den särade inför
passades till länslasarettets v
v i. .'v. l.
TILL SALU.
Undertecknad har öfvertagit
agenturen för en större land
sträcka i
Wright County, Minn.,
som säljes till ovanligt billigt
pris och på lätta betalnings vil
kor.
Landet är beläget i towns of
FRENCH LAKE,
MIDDLEVILLE,
ROCKFORD,
C0KAT0
och ALBION,
6 till 10 mil från jernvägen (St.
Paul & Pacific-banan) och till­
hör ett bolag i Holland, benämdt
Landet är beväxt med ek, alm,
lönn, ask, hickory och annan löf
skog samt "brush" jordmonen
är af den allra rikaste beskaffen­
het. Vattendrag och vackra in
sjöar med rikt fiske finnas i stor
mängd, i närheten af, och ofta
gränsande intill kompaniets land.
Äfven rik tillgång på naturlig
äng finnes.
Flera svenska och finska settle
ment med församlingar, kyrkor
och skolor, finnas i närheten.
Landet säljes för $7 per acre,
på 6 a 7 årliga betalningstermi
ner med 7 procents rabatt. I
betraktande af att dessa land äro
endast 40 mil från Minneapolis,
och helt nära en af våra bästa
jernvägar, äro de kanske de bil
ligaste och bekvämaste land som
finnas i vestern, och för sådana
af våra landsmän, som önska
köpa skogsland för odling vill
jag på det högsta rekommendera
dem.
SVENSKA ARBETSFOLKET
i våra städer, i synnerhet i Min­
neapolis och St. Paul, skulle utan
tvifvel göra klokt uti att köpa
en 40 eller 80 acres sådant land,
och så .småningom uppodla åt sig
ett litet hem på landet, så att om
hårda tider och arbetsbrist in­
träffa de der kände finna sig i en
mera oberoende ställning äri de
nuäro.
Man vände sig personligen till
mitt kontor i City Hall byggna-
jcfon i Minneapolis, 2 trappor u^p,
rum N:o 1, hvarest noggranna
kartor kunna beses, eller i bref
|i^ill min adrpss
H. MATTSON,
Dee, 20,1876» Agent.

xml | txt