Newspaper Page Text
.. .. ....... i I ,• Gustaf II Defective Page MATT-HANBLARE, No. 206 Nicollet & 207 Hennepin Ave., Dow SL Skinner No. 27 Washington Ave. SL J*. H. DuVernet, Gen), Western Agent, 131 Randolph Str., A. R. Mac Farjane« Minne***» kassor i "American Ex change Mik" i Duluth. ty* \n\n -J—. v.... Y V? n 6 1 A. v, .4. ^-Fx„ A v j- v v Æ i lUtm lutilitbt •m händelser ur Adolfs historia. Al C. Qeorg Starb&clc. (Forts. fr. för. n:r.) ED stund derefter befann jag mig i porten till det hne der konun gen bodde, då en borgare kom ra sande ut ur närmaste gård och skrek med andan i halsen: "mord, mord!" Han sprang gatan fram alltjemt skrikande, men när han kom midtfor mig, fattade jag ho nomi armen och sporde, hvad han menade, hvem som var mördad och hvem som var mördaren. Det föll mig icke in att tro annat, äo att nå gon knekt i häftigheten rammat till borgaren sjelf, som nu ville stilla till något buller. Men bor garen skrek öfverljudt "att en af konungens her^r mördat tvänne mån i hans égÄ hus." Konungen var ytterst sträng handhafvandet af krigstukten i all mänhet, och nu såp mycket mera, sed an hans krigsartiklar så nyligen blifvit påbjudna till efterlefnad. Han hade fönstret öppet i sitt rum och hade hört såväl borgarens rop som mitt spörjsmål och borgarens svar. Och nu kom han ned, endast åtföljd af herr Gustaf Horn och sin kammarsven, Lennart Torsten son. (v "För mig till stället!" sade han till borgaren. Jag sig, att han var vred. Han talad» kort och häftigt Borgaren darrade i hela kroppen, men efter kom genast konungens befallning och visade vägen till hans hus Jag följde med .på en vink af unge herr Lennart. Just som vi gingo genom iporten, hördes ett skott men ljudet var dämpadt. Det var en fasans syn, när vi kom mo upp i rdttimet, der tilldz agelseø timat, oon jag kunde knappt åter hålla tårarna, när jag fick se Ber thils välkända drag. Han låg blek och döende på golfvet, mön hans herrs låg på knä vid hans sida och hade lyftat upp hans hufvud. Berthilvar klädd i gin herres kläder. Jag såg tårar på Henrik Fle mings kinder, och så försjunken var han i åskådande af sin döende tjenare, att han icke gaf akt på ko »ungens inträde. Åfven konun gen sjelf greps vid åsynen af her rens sorg öfver den mördade tje naren. "Berthil, Berthil!" sade herr Henrik, och hans stämma var bru ten och vek, "gifve Gud, att detta vore ogjordt, jag kan dig det aldrig umgälla!" Berthil såg med sin djupa blick på sin herre, och det låg ett sådant Temod öfver hela hans ansigte, att de hårda och fula dragen liksom tycktes utjemna sig deruti till en skönhet af renaste slag. "Gifdem torpet åter!" hviskade han. "Ja, ja!" utropade Honrik, "jag lokvar dig det inför min moders ande lika visst som du varit ditt löfte till henne »trogen i dö den." Ett leende spred sig kring Ber thils mun. Han tillslöt sina ögon. Man hörde en lätt suck, och så var allt slut. Då lade kungen sin hand på hr Henriks axel och sade: "Den trogne tjenarens bön och edert löfte, Henrik Fleming, har jag hört.... Men hvad betySér allt detta?' Med tydlig bestörtning sprang herr Henrik upp. Det behöfdes en stund, innan han rätt kunde fatta sig. Slutligen visade hav med handen bortåt andra ändan af rummet* Oer låg han med det vackra utseendet. Han hade ett djupt sår i bröstet och tycktes lef •:va ännu. I den utfallna högra han iden höll han en aföränd pistol. ... Ansigtet iörvred sig i dödssmär -torna. "Ers majestäts' sade herr Hen ?Vik, "aiit detta är-en sorglig histo ,:/»• ,ria från början, och »tt den sluta 2. -de med min trogne tjenares död stället för min eget^aåsom ämnadt •ar, det är Gads verk och icke C^imenniskorei't-. u~. Han omtalade nu, hura han och Axel Wachtmeister för femton år sedan vid ett dryckeslag kommit att byta häftiga ord med hvaran dra, och det hade slutat dermed att herr Axel utmanat honom p&x en vig. Utmanaren fick sin bane, men herr Henrik måste fly. Der vid föll han i en djup brunn, hvat ur han räddades af Berthil. Han trodde länge att ingen visste af en viget, och äfven den fallnes slägt bemödade sig om att gifva händel sen en annan färg af fruktan för konungens straff. Men då kom en dag han, som varit herr Axels tje nare, och lät förstå, att hån visste af hemligheten och sjelf som åsyna vittne kunde intyga hvad som händt. Han var dock villig att hålla saken tyst, om herr Henrik ville gå hans önskningar till mötes och taga honom i sin tjenst. Herr .Henrik gjorde dot och allt gick väl en tid bortåt, och den nye tje naren steg så småningom i sin her res förtroende, så att han till slut blef hans fogde på Lechtis. Orsaken till allt hans görande och låtande var hans kärlek till Berthils syster, den sköna Marita* Men hon hade en annan kär och ville ej veta af fogden. Då blef han ursinnig och svor henne hämnd, och han höll ord. Han för stod mästerligt konsten ^tt göra svart till hvitt, och det dröjde ej länge, så förmådde hän herr Hen rik att låta vräka Marits fader, och han hade tillika den grymheten att dertill använda Marits egen broder. "Den arme drängen!" sade herr Henrik, "leddes af skäl, som jag först nu i hans dödsstund fick ve ta. Han och jag äro så godt som uppfödda tillsammans, och min moder höll den raske gossen hjert ligen kär. På sin dödsbädd tog hon af honom det löftet, att blifva troget i min tjenst, hvad helst fiom måtte hända. Och detta löfte höll han ock, huru mycket än det må ste hafva kostat honom att utföra sådana befallningar, som den att köra egen fader och moder bort ur deras hem. Han hoppades dock alltid att kunna beveka mitt sinne. Men nidingea der hade förblindat mig. Jag trodde Berthil der va ra en tjuf, och jag hade kört honom bort, om det så ej varit för min moders skuld." Han fattade, utan att kunna åter hålla sin rörelse, den döde tjena rens hand och betraktade län ge under tystnad hans bleka anle te. "Till slut blef jag upplyst om," fortsatte han sedan, "att min egen fogde var tjufveu och jstg dref ho nom utan förbarmande bort. Han hotade med sin hemlighet, men jag trotsade honom, och han insåg äf ven sjelf, att ingen skulle tro en bortkörd tjenares ord, utan taga det for hämnd. Men hämnas ville han, och flerför har han ständigt lurat efter mitt lif, ehuru min Ber thil, efter hvad jag nu forstår, tro gen sitt lotte till min moder, hållit vakt om mig. Nu skola de gamle få sitt torp, jag upprepar mitt löf te inför eder, herre konung, och den sköna Marita skall få den hon håller kär, som må blifva de gamle i Berthils ställe." Slutligen omtalade herr Henrik, huru Berthil, som hade en under bar förmågaatt spåra sin herres fi ender, denna dag sökt locka honom efter sig för att en gång kunna gö ra slut på alla hans förföljelser och äfven för egen räkning utkräfva hämnd af honom. Han hade iklädt sig sin herres leader och så full komligt förstått att antaga hans skick och hållning, att mördaren verkligen tagit honom för den him sökte ocn smugit sig efter hönom till herr Henriks herberge. Der lät Berthil honom smyga sig in ef ter sig i det rum, der de nu be» funno sig, men i samma ögonblick som hans klinga rasslade, kasta de sig Berthil om, och en för färlig strid uppstod, som dock slutade dermed, att mördaren föll till golfvet träffad af "ett, hugg i bröstet. "Just då kom jag hem," sade herrJJenri ^».«JBerthil qtod mitt i v*(?W.V" "v Herr Henrik lutade sig ned och lade sin hand på Berthils panna. Konungen och ajla de närvarande voro djupt rörda. Borgaren gick fram och fastade en granskande blick på mördaren. Derpå vände han sig om och sa de: "Ja, eder tjenare hade rätt, herr Henrik. Denne mannen har verk ligen farit efter edert lif. Det är icke längre än några dagar se dan, så såg jag honom sjelf rikta kanon efter kanon på muren efter eder, när vi sågo eder gå utåt sandåsen. Det tredje skottet lad dade han med kedjekula, och vi sågo, huru hon träffade konungens tält." 5. DEN SISTE RIDDAREN. Jag kallar salig kungens broder Karl Filip, för den siste hertigen, efter som han var den siste i Sve riges rike, som hade eget land att regera och styra. Hvad jag vill berätta, var, så )änge hertigen lef de, en hemlighet, åtminstone så till vida, att endast några få kände dei^. Numera är det icke så, och dessutom äro de alla döda, som då brunno af hopp och fraktan, kär lek och vrede eller, jag må ^vAl säga hat. Ty för en stund var väl ock något sådant med i spelet. Det kunde vara ungefär en må nad, innan det skulle bära af till Lifland, så var jag på väg till Stockholm från Arboga och tog vägen söder om Mälaren. Dagen var ovanligt varm, och frampå ef termiddagen blef hettan qväfvan de. Jag hade rijjit £énom Tbors hälla och hunnit förby Vallby kyrka, då det växte upp en storm med åska och regn, hvars make i häftighet jag sällan skådat. Jag skyndade på min färd så mycket min förskrämda häst tillät, ty han skalf i hela kroppen och för hvarje ljungeld segnade han ned mot jorden. Till slut beslöt jag att söka skydd på en gård invid vägen, jag vill minnas, att han hette In geby. Der stodo redan trenne uppsad lade hästar under ett skjul, så der var folk före mig kommet och utan tvifvel i samma ändamål, som jag snart fick veta. Det var nämligen tvänne bröder Liljehook, Knut och Johan den senare var den ett par tiotal derefter genom sin] tapper het så bekante rikatygmästaren, som stupade under fältmarskalken Torstenson vid Leipzig. Brodern dog som landshöfding i Åbo på 1660-talet. Nu voro de helt unga, Johan tjugutre, Knut aderton år, men dugtige och starke att påse. Johan skulle med igpå tåget till Lifland, och brodera skulle följa honom till Stockholm för att sedan anträda en utrikes resa. Han blef efter återkomsten häradshofding i Vaksala i Uppland. När jag inträdde i stugan, sutto de båda bröderna inbegripna i ett ifrigt samtal. Sventjenaren, som följde med dem, stod vid dörren, sysselsatt att utbre ia deras kap por. Jag slog mig ned på bänken och tänkte blott på, huru jag snart måtte komma till vägs igen. Hvad de båda bröderna talade sins emellan, hade jag-nuturligtvis intet med att göra, ehuru de icke på minsta sätt läto störa sig i sitt tal varken af mitt intrade eller af ljungeldarne, vilka, åtföljda af ett bedöfvande dunder, då eob då upp lyste det låga rummet. Hvad jag lerfor hörde, skulle jag fullkomligt hafva förgätit, om icke sedermera I 1 v I rummet med draget svärd och I iklädd mina kläder, jag var upp hetsad af vin och jag tänkte ögon blickligen en oljpftklig tanke, att han ville bedraga mig. Jag slog honom till golfvet.... ja, jag vill till tain skam och smärta bekänna detx Han sade dock intet utan pe kade blott åt sidan. Då, när jag fick se den usle bedragaren, för stod jag allt, och jag räokÉa Ber thil handen. I detsamma Vajade den sig till utseendet döde om och afsköt ett skott, som väl var äm nadt mi g, men som träffade det bä sta hjerta, som klappat i denna verlden." .. i händelsen så fogat att jag kom med vid upplösningen af den gåta, som här lades för mig. "Nog taladt i detta ärendet, bro der Knut," sade herr Johan och slog med handen sin broder på knäskålen, "det är bara griller alltsammans och dessutom är det ett gammalt ordspråk, som säger: man skall fj tala om huden förr än man fallt björnen, ha-ha-ha. Blif ej vred, broder, jag tycker sjelf, att det icke just passar när vårt tal gäller en fager jungfru, men du förstår nog, hvad jag me nar .. ." "Björn .... björn!" upprepade Knut, och tonen lät både häfti» och förargad. "Har du då glömt, hvad jag omtalade för dig hos vår broder Anders, när vi voro på F&nö tillsammans och hon var der. Jag sade henne allt, och hon log och tryckte min hand." "Prat, broder Knut," återtog Johan, "jungfru Elisabeth är åtta år äldre än du, och hennes om vård nad om sin fränkas, vår sväger skas, små svågrar tog du för be vis för ... käre broder, jag säger dig, slå du grillerna bort. Hon har en annan kär, och minst af allt tänker hon på en ungersven, som knappt är torr bakom öronen!" Och så skrattade han rätt godt åt sitt infall. Den yngre brodern,omtalade yt terligare en lång historia om något som tilldragit sig på Fånö hos herr Anders, men det gjorde han nog lågmäldt, och herr Johan smålog, så det ihnehöll väl inte annat än ungdomsdrömmar det ock. Några namn nämndes dock icke, så jag kunde icke af samta let veta, hvilken jungfru Elisabeth var, ej heller hvilken fränka till henne, som var gift med herr An ders. Som sagdt är, allt detta lade jag föga märke till, när det yttrades, och skulle för alltid hafva förgätit det, om icke samma väll eller natt händelser timat, som bundit orden fast i mitt minne. När ovädret gått öfver, steg jag upp for att draga min färde. Sto ra, tunga regndroppar föllo ännu, men luften var afkyld och skog och äng glindrade i de skönaste färger för den sjunkande solen. Min häst gnäggade mig muntert till mötes, och inom några få ögon blick satt jag åter i sadeln och red bort från In geby. Just som jag red upp på landsvägen, såg jag sventjenaren komma ut ur stugudörren och gå bort åt skjulet så jag kunde förstå att de båida ungherrarne sa art skulle följa mitt exempel. Jag fastade mig icke närmare dervid utan red glad till sinnes vägen framåt. Så kom jag fram emot Sundby kyrka, hvars torn aftecknade sig mot den ljusa natthimlen. Något framför kyrkan tager en väg af, som leder till Sandbyholm., hvil ket egdes af riksamiralen Karl Karlsson Gyllenlyelm, hvilken var gift med Kriatina Sevedsdotter Ribbing. Jag hade något reda på slägten, eftersom gamle herr Seved var riksskattmästare vid konung Karls död och en af förmyndarne for salig kungen, innan denne för klarades myndig på riksdagen i Nyköping. "Herr Seved var nu död för många år sedan, liksom hans fru. Af barnen voro söner na ute, den äldre i Finland, den yngre skulle som öfverstelöjtnant vid ett finskt regemente med ut i kriget. Tvänne af döttrarne voro gifta. Den yngsta, jungfru Elisa beth, vistades hos sin syster på Sundbyholm. Allt det der tänkte jag naturligt vis icke på, när jag red förbi Sund byholms vägen, men just der måste jag stanna och fick god tid att låta tankarne vandra påde fram och tillbaka. (Forts.) XST Alla svenskar, som vilja köpa go !a skodon till billigt pris, böra ds s'ka L. Lundeqvists nya hutik n:r717 Washington A Fe. S.«- hvilken till vec kar och försäljer de bästa skodon i staten. 1ST-Billigaste ur, guld- och silfver arbeten s A. Evenson i, Co., 211 Washington Ave., South, Minneapolis. x-246. .9 Pi 237 6m i f—t ^WM' W ,' 1 1 s 1" 1 i Thomsen & Smeby 1389 Wash. Ave., South, rekommenderar sin oförfalskade Gr ö n s å a tillverkad uteslutande af de bästa och renaste materialier. Den första och enda fabrik i Amerika som tillverkar grönsåpa den kan ej skiljas från den bästa svenska. Orders såväl från staden som lands orten åtföljda af kontanter eller refe renser expedieras prompt. 1 a C. A. HEFFELF1NCER hafva på hand ett stort lager af alla sorters mattor. Det är den äldsta matt handel i staden. Alla varor säljas till lägsta priser. De hafva ätvenledes ett i stort urval af alla slags tapetserarevaror, som sälias både i parti och minut. befordrar passagerare frSn Europa till alla jernbanstationer i Amerik^jpch frän Amerika till Europa. SÄKERHET och PASSAGERARES G6@PA BEHANDLING är denna linies valspråk. Biljetter så billigt som med audra linier kunna erhållas hos liniens agenter i landsorten eller hos M. D. LGOMRD PRATT, Läkare och kirurg. Speciel uppmärksamhet egnas ät fruntim mers- och barnsjukdomar. Kontor: 48 WASHINGTON AVBJTØ« SOOTH. 1 trappa upp. (9M Dt J. Pearson, SVENSK LÄKARE. Kontor: N:r 313 Washington Ave. S. Bostad: N:r 923, 5:th Street South. Apotekare, försälja äfven Färger, Oljor, borstar, o. s. v. Särskild omsorg egnas åt re cept. 10th Avenue Drugstore, Corner Washington & Tenth Avs.. S. Minneapolis, Minn. x-296 'tasbionabla skräddar* Nytt väriager a :JI -derna tyger. Nri 224 Wash, Ave. S.. MtnneapoUs,Minn- 178) '. 1 LA-SY^ •S)j Erbjuder till salu stöflla- och kor af alla slags qualiteer 1 oder. Ingen annan skohandlare i s den har för närvarande så stort lager p% Land eller kan köpa sina varor föi sä låga priser, som undertecknad. Jag ka 1 der före erbjuda starka och v1raktiga skodon, som varar längre och tillfredsställer eder bättre, för priser, som vanligen begäres på andra platser föi arbeten gjorda af dåligare materialier. VI utföra beställningar s&vil för he 1 rar som damer och nafva beständige pä hand ett stort lager af fina handsydchi skodon af alla moder och storlekar. Orders expedieras foi illa delar af staten och nordvestern. SKODON SÄLJAS HÅR TILL BILLIGASTE FRIS KIL CL A. Heffelfinger. FOLDS & GHIFFlTHS, ti FOLDS & GRIFFITH, Detta är den u i Chicago, Hl. WW imb bel räfci gande Klöverraaekl nen som besegrarn BirdseÄB, Monitoi Jr, och Ashland Kiö iver-rensare en ve jienekaplig täflau vk Andee fritt. »ne» «mue. ln». Toledo, Ohio, d. 15 & 16 Sept. 188Ö", i närvaro af 80,000 af Vestems *ai t| mare och tröekare. 280 Victore såldes eieta utei Hagerstown Agr. ImpL ttfg. Co., Hagerstowir. Md Bremer Liné. {North German Loyd.) Ofver NEW YORK. via SOUTHAMPTON, regelmässig POSTÅN GBÅTSLINEE med. dess egna, eleganta och omtyckta Sag-g fartyg om 3,000 tona drägtighet och 700 hästkrafter: Elbe, Main, Habsbarg, Neckar Donau. Hohenzollern. Oder. Qen. Wender Hohenstaufen, Mosel, Weser. Saher Rhpn, Braunschweig, Nürnberg Afopgiing«rtftgftr: Från Bremen hvarje Söndag jusegimgtuag», NewYork .. Lördag. Passagerare från Sverige befordras genom en nästan oaf bruten järnvägsförbindelse meltaUi Christiania, Köpenhamn, Malmö, ochv alyp jernvägs-stafioner i Danmark och lunda undvikande den långa -ressn zDv«. Nordsjön, w- PASSAGEBAEEAFGIFT: Prffn Köpenhamn. Malmö, Stockholm, Göteborg, Christiania, Christiansund$ .v Bergen, Stavanger och Throndhjem till New York 130,00 Frän New York till Christiania, Göt«» borg, Malmö, Köpenhamn och Chri stianrand $38.Qffcf Tnr och returbiljett Hö4.«M ©ELB5CHS &•€<., No. 2 Bowling Green, New York* H. SaMgaard* ST. PAUL, V Eiiamnd Eichhorn, Agenser Misira ATOMS,ror