OCR Interpretation


Allarm. (Minneapolis, Minn.) 1915-19??, March 01, 1917, Image 1

Image and text provided by Minnesota Historical Society; Saint Paul, MN

Persistent link: https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn90059692/1917-03-01/ed-1/seq-1/

What is OCR?


Thumbnail for

(Forts. fr. föreg. n :r.)
VII.
MINNEAPOLIS, MINN., MARS 1917.

ÅR(j. 3.
I. W. W. och den revolutio*
nära syndikalismen.
Om den direkta aktionen.
Sträjkens uppgift är ju som
bekant att genom vägran att ar
beta förorsaka arbetsgivarna eko
nomisk skada och sabotagen är
en utveckling av sträjkens eko
nomiska princip.
Dess huvudprincip är att arbe
taren skall lära sig att värdera sin
egen arbetskraft. "För dålig be
talning, dåligt arbete". Men sa
botage har allt mera utvecklats
tills det för närvarande omfattar
tusentals olika metoder som all
tid har det goda med sig, att ar
betsköparen får betala krigsom
kostnaderna, d. v. s. arbetslönen.
Han kommer också snart under
fund med att hans bästa befräm
jas genom att göra upp med si
na arbetare.
Ett minutiöst noggrant utfört
arbete, eller ett slarvigt utfört ar
bete ställer honom, i det första
fallet i utsikt av ren förlust gent
emot andra konkurenter, i det se
nare fallet riskerar han att för
lora sina kunder.
Det framhålles så ofta från
"moraliskt" ömtåliga slavar att
det är nidingsdåd o. s. v. Låt gå
för det, men om nidingsdådet
medfört önskat resultat så är ju
därmed nidingsdådet försvarat.
Syndikalisten säger kort och gott
om meningen med sabotage:
"Gör maskinen solidarisk med ar
betaren, när vi arbetar då arbetar
maskinen, när vi sträjka, då sträj
kar maskinen."
Allt tal om våldsamhet, om
skadegörelse och förstörande- fal
ler på sin egen omöjlighet, vi re
volutionärer framhålla alltid att
produktionsmedel och naturreser
ser stulits från oss, och att vi sko
la erövra derp igen, och det vore
ju rama vansinnet om vi skulle
advocera förstörelse av saker som
äro våra.
Ett står fast, och dci Ir en in
telligent arbetaregrupp kan göra
sabotagen till det mast fruktans
värda vapen som kan tänkas emot
arbetsköparen, och att han gör
allt vad han kan för att hos J*r
betarklassen kväva idén om dess
användande är klart.
Teoretiska och praktiska olikheter och jämförelser.
Speciellt för AL LARM av Ragnar Johansoli.
Ordet sabotage kommer från
början från det franska ordet
'sabot" träsko. Det berättas
att vid ett tillfälle i Frankrike
då sidenvävarna voro ute på sträjk
det kom till sammandrabbning
mellan de sträjkande och sträjk
brytare. En av de sträjkande (de
voro alla klädda i träskor) rikta
de under Jiandgemänget en spark
mot en av sttäjkbrytarna, varvid
träskon lossnade från foten och ^amma.
hamnade i en maskin som ome
ta-Tmad^.^idr som liälst,
andemeningen är att sätta "sa
bot" (träsko) på produktionen
eller söm engelsmännen kallar
det "go canny," gå långsamt.
Massor av exempel skulle kun­
na framhållas här, men torde det
vara obehövligt.
Principen sabotage är gammal,
men dess planmässiga och intelli
genta användande är införd ge
nom syndikalismen i Europa, och
genom I. W. W. här i landet. Sa
botage framskapar målmétvetna
individer inom kamporganisatio
nerna, villiga att handla till det
gemensamma bästa, och villiga
att taga ansvaret för sina hand
lingar själva. Sabotage såsom en
hos arbetareklassen allmänt upp
fattad princip, framskapar det
osäkerhetstillstånd inom produk
tionen som möjliggör poduk
tionsmedlens övertagande.
"Ändamålet", arbetarklassens
ekonomiska frigörelse, "helga alla
medel" som kunna främja det-
1Fvt
Bojkotten är ju ett medel som
européer Itåhrief bättre till än
våra kamrater på denna sidan
Atlanten. Syndikalisterna hålla
starkt på denna princip, och har
den iu här i landet sin motsvarig
het i det s» k. "label" systemet
Att detta "label" blivit missbru
kat här kan ju ej förstöra värdet
av detsamma om rätt använt.
"Label" framhåller för arbetare
klassen, vilka varor över huvud
taget böra komma i åtanke vid
tillfredsställande av behoven, den
angiver de bäst avlönade arbetar
nas produkter och kan delvis bli
va till nytta när organisationen
blir starkare. Bojkotten riktär
sig emot de industrialster som
tillvärkats av sträjkbrytare, eller
av arbetare som tvingats att upp
giva en sträjk, överhuvud taget,
den är signalen till solidarisk vak
samhet. Dess betydelse blir
störst när använd av en stark or
ganiserad klass, men naturligtvis
har det sätt varpå den missbru
kats fört med sig tvivel på dess
värkliga värde.
Detsamma är förhållandet med
blockaden. Udden på dessa va
pen har brutits av och trubbats,
men de kunna åter skärpas i han
den på en målmedveten revolu
tionär kamporganisation.
Obstruktion, är ett, vad man
kan kalla, fullt "lagligt" medel.
Det kampmedlet har vid flerfaldi
ga tillfällen använts i Europas
olika länder, och är speciellt ett
vapen för alla arbetare inom
transport och samfärdsel. Ob
struktionen är så "laglig" att
den ej kan beivras även från de
mast reaktionära kapitaliststa
terna.
För järnvägsarbetare, för tele
graf-, post- och tullpersonal bety
der den endast, ett bokstavligt
följande av respektive arbetsin
struktioner. Och varje arbetare
inom dessa industrier, vet att om
den döda bokstaven skall följas,
där kommer att inträda stagna
tion och stockning. Arbetsin
struktionerna för järnvägsmän t.
ex. måste vara avfattade så att de
innebära skydd för den s. k
"allmänna säkerheten*^ men blir
Prästen och slaven.
Av Josef Hillström.
översatt av John E. Nordquist.
Mel.: "Om en kort liten tid."
Långhårspräster på gathörnen stå
För att orätt och rätt i dig slå.
Men när det blir fråga om mat,
Svara de som en söt advokat.
Kör:
Du får mat, inom kort,
I det härliga land ovan skyn
Slav och dö, och ät hö
Du får pie i den himmelska byn.
Hör på svältningarméns raska
spel,
Deras sjungande klappande del
När på trumman de. fått eder slant
Gå och sätt dina byxor i pant.
Kör:
"Holy Rollers" och "Jumpers"
komma ut,
Deras hopp, deras skrik har ej
slut.
"Giv Tesus din slant"? saga de
"Han vill kura all snänskelig
v*
Kör:
Käntpar du for ditt barn och din
fru,
Att förbättra ditt jord-liv rätt nu,
Blir du syndfull krabat, säga de
När du dör får du helvetet's ve.
Kör:
Arbetsmän av vår värld kom nu
fram,
v
Stig ur slavarnas led utan skam.
Tag din värld, och de§s xikhet
också,
Och till skurkarna sjunga vi då:
Sista kören-
Du får mat, inom kort,
Då att koka och steka du lär
Hugg lite ved, så får du fred,
Och du skall äta när detta du lär.
om den följes bokstavligen abso
lut outförbar. Det är arbetarnas
intelligens som möjliggör över
trädelser utan att dessa förorsa
ka osäkerhet.
Om nu arbetarna besluta att
som ett kampmedel utnyttja sina
instruktioner så betyder detta,
att de följa dem, icke bryta dem.
Och detta är så lagligt det kan
bli. Nu vill man kanske fram
hålla att instruktionen skulle kun
na ändras. Men detta blir omöj
ligt om det skall tagas hänsyn till
material och egendom, samtidigt
som arbetarnas organisation na
turligtvis bevakar sina medlem
mars säkerhet till liv och lem.
Alla dessa olika medel, bliva
stackare, mera hänsynslösa, allt
efter organisationen växer. Mot
ståndarna till den direkta aktio
nen "bevisa" gång efter annan
huru den misslyckats, men glöm
ma alltid att nied en stark orga
nisation bakom sig, slaget träffar
hårdare, ty med organisation så
dan som den syndikalistiska i
Europa och I. W. W. här följer
solidaritet och detta är det nöd
vändiga livselexiret.
Den direkta aktionen framska
par en obrottslig solidaritet, den
ställer behovet av stöd och sam
arbete i första rummet och den
därav stärkta aktions- och hand
lingskraften blir fennomenal i sitt
Kriget, det hemska förgörande
kriget står för dörren. Den störs
ta förbannelse som drabbat natio
ner och folk talas och handlas för
av de kristna och "lärda" brac
korna över hela lantlet.
Skola arbetarna med tysthet in
vänta krigsförklaringen och skö
la de lika tyst och lojalt låta för
tryckarna utföra sina helvetiska
planer, och skola de lika lojalt lå
ta sig föras ut på slagfält bland
blod och snjuts? Lika lojalt som
i'Europa?
Jag kan ej^tro det, kan ej tän
ka det. Vi ha tid nog till förbe
redelser. Tid nog att samla oss
till möten och "till sträjk. Vad
nytta är oss våra föreningar om
de icke stå bakom oss under till
fällen då vi behöva skydd.
Hällre då dö i en hederlig
revolution än på det blod- och lik
stinkande slagfältet. Vi ha ej fos
land, låt oss säga det med
nulling denna gång. Skol^ vi
Jag läser dessa patriotiska tal
som höllos och rasar av hat och
hämnd över alla deras skändliga
tankar och lögner.
De särida ett telegram till Pre
sidenten och garantera att Min
neapolis står lojalt vid hans sida.
Det var det frackklädda stjä
lande Minneapolis, det gamla,
det kyrkgående, det idiotiska, det
lata, det odugliga, vampyriska
Minneapolis. Låjt dem sta för
Wilson och kriget, låt dem gå ut
och kasta sig i löpgravarna och
låt dem följa med båtarna ned i
havet, låt dem dö varenda en!
Det skulle bli en välsignelse,
en lättnad för den ende, som på
sin krökta rygg uppbär, under
håller och försörjer åtta odugliga
lättingar. Låt dem gå och låt
dem springa mot sin undergång.
Det kanske är ruskigare att dö
för den "ärofulla freden" än det
är'att tala om den-
Jag går igenom listan av talare
på dessa tre möten och finner
många, som borde varit nedmyl
lade för länge sedan, jag ser her
rans tjänare, i djävulens tjänst,
som alltid, jag ser en gammal
pepparmö, som i lärarestolen stått
under hela sitt liv och förfalskat
sanning och rätt, som insmugit
i barn och ynglingar patriotis
mens gift. Där finnas patriotis
ka kvinnor och män som klättra
i brandstegarna, för att få tillfäl
le demonstrera sin patriotism. Är
detta det vackra Minneapolis
Nej, och tusen gånger nej, det
kan det inte och det får det inte
vara!
uttryck oclr givande i sitt resul
tat.
Vi övergå nu till
Ve er tyranner!
Av W. E—hl.
T'vtr ftun£erält(5#
ech våra trasor? Skola vi försva
ra vårt slaveri.
Nej, aldrig!
Låt oss hällre bli skjutna ned
som upprättstående principfasta
nekare av allt deras profitbrin
gande sölande i människoblod!
en
hastig över­
blick av I. W. W. och Syndikalis
mens ställning till socialismen.
V {Forts*, i nästa it:r.)
^Vad hade gamle professor
Northrup där att göra? Han är
gammal, så han är möglig. Hans
tankar, om han har några, äro li
ka gamla och mögliga de. En an
nan lögnens apostel, vilken från
professorsstolen s^tt ut lögner
och patriotism. Vad begriper
han om folkets känslor och om
de nya brusande tankarna. Skicka
honom till löpgraven, han är
gammal nog, och mer än nog,
att dö.
President Frank Nelson av
Minnesota College, säger att han
tror på Woodrow Wilson, tror ätt
han är den förnämste och dugli
gaste fredsvännen i världen. Vad
bry arbetarna sig om vad den
mannen tror. Han skall vara en
president vid ett college för att
kunna tro någonting så dumt.
När visade Wilson sin freds
skicklighet? Det var väl då när
han. låg på knä och bad till gud
om fred, då han sände ijt sin dår
trfa^rökråma^
na att bedja om fnf Är detta
statsmannaskick
Minneapolis har bildat en lo
jalitetsklubb, och den katolska
prästen James M. Cleary medde
lade att ärkebiskop Ireland gyn
nade denna klubb.
Vad menas då med denna
klubb? Jo, den skall villigt fo
ga sig efter presidentens göran
den och låtanden. Om han förkla
rar krig skall då varje medlem
av klubben infinna sig som frivil
liga? Ånej, deras insats är att ta
la om Lincoln, ett namn som de
orena med sina smutsika läppar,
om konstitutionen, rustning och,
låt oss inte glömma, den "äroful
la freden", vilken är, så ärofull,
att den måste erövras medels
pansarbåtar, kanoner och gevär,
och ett oerhört slaktande av egna
och andras unga folk.
Och ärkebiskop Ireland är för
denna sköna klubb! Vi ha sett
hans svarta hand förut, alltid har
den varit knuten och riktad emot
oss. Ack, denna lömska och
hycklande skara! Kom, en gång
åter sköna september och
ränsa världen från denna ruttna
pöbel!
"Fader" Cleary utropar: "För
egen del, såsom en borgare av
Minneapolis, och såsom en präst
av den äldsta kristna religionen i
världen, är jag synnerligt glad,
att få lämna mitt understöd åt
guvernementet i dessa kritiska
dagar."
Jo, det var något att skryta
med, att vara präst i en katolsk
kyrka! All ruttenhets, tillbaka
gångs, all livsfientlighets säkra
hemvist. Det skall vara en präst
i stånd att skryta med något så
dant!
Därför att dessa heliga män
lämnat sitt understöd till samhäl
lena, ha dessa gått under. Religio
nerna ha lämnat sitt moraliska
understöd, och därför ha natio
nerna gått bankrutt. Sitt fysiska
och ekonomiska understöd akta
de sig för att ge, ty det skulle
ringa offer» De tycka om att
NO. 3.
v
svärdet svänges, men ingen vill
hålla det.
Nästan alla prästerna, i hela
stan, talade för krig. --Man kan
inte vänta sig någonting annat.
Där civilisationens och kulturens
vagn rullar, sköta de alla brom
sarna, och de bromsa utan tanké
och förstånd ständigt och jämt.
Och arbeetarna ha låtit dem
bromsa sin egen organisation. De
ha kommit och nosat i våra hem
och våra affärer. De ha talat om
fred, då vi ville krig, de värvade
sträjkbrytare då vi voro på sträjk.
De stodo alltid mot oss och, gör
det än.
Ni ,lojala brackor, ni lojala pa
trioter, följ med er president och
gå i krig! Det finnes blott en
önskan kvar och det är att ni ald
rig återvända till detta land och
detta folk, som frusit, lidit och
svultit för att ni skulle så mycket
mera kunna vräka er i överflöd
och lyx.
Sätt er ner i edra eleganta ar
betsrum och spörj er själv vad
nytta ni gjort i livet. Har ni
byggt husen, har ni drivit indu
striens"*??^, Bar ni lagt,järnvä-
v
gjort något, annat än ätit, fros
sat i överflöd, och stulit vad ni
kommit åt? Om krig skall skör
da någon, må det skörda er, ty ni
är av ingen nytta varken for^osac
eller eder själva!
Nu, om* någonsin, låtom oss re
voltera! Nu är tiden inne där
för.
Hellre dö i ett hederligt revo
lutionärt uppror, än att försvara
dödsfienderna på Wall-street. Det
är hederligare dö för friheten än
det är för privatkapitalisterna.
Vi äro motståndare till alla mord
på människor, därför anse vi det
vansinnigt att mörda våra_ egna
slavande kamrater. Kamraterna,
de slavande och lidande kamra
terna, har gjort oss intet illa, un
der det att kapitalisterna givit
oss dödliga sår och förorsakat oss
skador, som aldrig kunna repa
reras.
Skall jag ut i krig, bär det av
mot dem som förtrycka mig. Då
darrar ej min hand, då försvagas
ej min vilja av känslornas ömhet.
Ha tyskarna sänkt skepp, vem
ägde dem, vem ägde lasten som
gått till bottnen? v:
Ej var det min båt, och icke
din kamrat men det var du och
jag som följde med lasten. Blir
det krig skola tusenden, ja miljo
ner gå samma väg. Och det blir
du och jag alltid du och jag,
som få offra våra liv.
Låt oss göra det här i en revo
lution! Blir det krig skola lik
väl Morgan, Rockefeller och Car
negie sitta orubbliga på sina tro
ner, medan du och jag ligga blö
dande och döende på slagfältet.
Låt oss hellre dö här, stupa här i
en väldig, härlig revolution, som
för alla tider bortsopar från jor
den denna onyttiga och skadliga
hjord av förtryckare och patrio
ter.
Då höves inga lagar som tvin
ga oss ut, då gå vi alla frivilligt.
Upp till frihet och revolution!
(Vår revolution är arbetets
fullkomliga avstannande, vilket
betyder samhällets absoluta för
lamning. Red.
.,« -c
-•H
g?1/
K*.
i
-IX

xml | txt